TomasTvivlaren

…
Det är ju som sagt var VI som protesterar mot terrordådet i Paris som ”är de goda” Men att påstå det är egentligen lika svartvitt tänkande som i ”Sagan om ringen” där de vackra alltid är de goda, och de onda är fula och vanskapta. Precis som sagor alltid varit med modiga, stiliga prinsar som räddar sköra vackra prinsessor. Och där vi själva knappast identifierar oss med Orcher eller Gollum.

Och det är klart att våld, mord och terror ALDRIG är den lösning som i långa loppet förändrar vår värld till det bättre. Även om ibland vapen faktiskt är nödvändigt. Andra världskriget var ju ett tydligt exempel på det. Hade Hitler fått världsherravälde vågar jag inte tänka på hur det skulle sett ut, med bara en ”ras” tillåten, bara nazistiska tankar tillåtna, ett samhälle byggt på etnisk rensning och massmord. Men inte ens detta krig som blev nödvändigt att försvara världen mot den ondska nazismen stod för, och den Imperialism Japan representerade var så svart-vit och enkel som vi fått lära oss via historieböckerna. Och ändå växer sådana krafter , sådana tankegånga i Sverige och Europa idag igen.

Västmakterna hade aldrig klarat av att vinna kriget på lång, lång tid, om ens alls, om inte en annan diktator med maktambitioner hade malt ner Hitler från öst. Och i stort vad det gäller maktambitioner, så var de ”goda” aktörerna i kriget redan kolonialister i världen, som lagt under sig massor av territorium, folk och utnyttjande av fattigas naturresurser, på vilket vi idag grundar större delen av vår västerländska välfärd, i synnerhet för den rikare delen av befolkningen. Idag är det känt att tex USA dammsuger världen på information, bla via Facebook och Google, vars gratisavtal vi godkänt för användande utan att läsa det finstilta. Där de ges rätt till all vår privata information… det är priset vi betalar för ”gratis”

Men om någonsin något skall förändras…… vilket jag utifrån människan historiska fallenhet maktbegär och gnidighet, för vi-och-ni-tänkande ….tror ALDRIG kommer ske fullt ut. Men kampen för det vi finner gott måste ALLTID fortsätta. Men om något skall förändras, måste man förstå, eller åtminstone vara villiga att FÖRSÖKA förstå orsakerna till varför världen ser ut som den gör idag. En värld med det våld vi i väst kallar för terrorism, så länge det inte är västerländska, ljushyade människor med en mäktig stat i ryggen som torterar, mördar och förföljer.

Även om jag under inga omständigheter försvara den här typen av mördande i någon guds namn eller för den delen heller demokratins namn, så inser jag att det är ett historiskt västerländskt översitteri, maktutövande, konfiskering av u-länders naturtillgångar, inblandning i deras kulturella sätt som skapat dessa terrorister.

Mycket och många av de som sitter och åker BMW till jobbet och har allting i livet, och långt mera än det nödvändiga, på bekostnad av andra delar av världen, kommer nog aldrig vilja förstå sambandet med vår egen livsstil, hur vi kommit över livsstilen, tillgångarna och rikedomen….. med det våld som idag eskalerar.

Och det är en av de huvudsakliga orsakerna till varför marschen i Paris inte kommer förändra någonting, och orsaken till att världen nog aldrig kommer förändras.

…
I ett hjärta tomt, ekar frågan i evinnerlighet
Älskade du mig inte ? brydde du dig inte om mig ?
I en evig natt vandrar den med det brustna hjärtat
För alltid vilse i en värld som inte går att förstå,
utan vetskapen att vara önskad.

Den enda trösten är stjärnorna på en klar vinternatt,
Via det gråtande ögat, kan man se evigheten i dem.
Jag tänker mig att det regn som faller som tårar från himlen,
är från min faders kinder ner över mig.

En moder står ute på gården, med ett tomt värkande hjärta,
full av saknad och längtan efter sin försvunne son.
Hon lyfter blicken mot horisonten, som om hon kände något,
Som så många gånger förr, anade hon hans återkomst,
Men dimman för hennes ögon, var även dimman i hennes bröst.

Hon tyckte sig höra en röst bortom vägen nere vid bron.
Och ur dimman träder en gestalt sakta fram.
vågar hon hoppas ? … kan det vara ?
Nej det kan inte vara ?….

När dimman skingras ser hon sin bortgångne mans ögon,
i en ung pojkes ansikte, hon släpper allt hon har,
och börjar stappla fram, medan tårarna från åratal av saknad
trillar ner för kinderna, och hennes frågor får svar
Den unga pojken springer så fort han kan
Hon skriker hans namn, och han ropar efter mor.
När de till slut finner varandras famnar.

Hon ber honom på sina bara knän om förlåtelse.
Hon säger att hon alltid älskat honom,
Och inte en dag, en timme gått förbi,
utan att hon tänkt på honom.
Och tårarna säger att hon talar sant.

Men pojken var inte jag, och modern var inte du.
Jag tittar upp mot stjärnorna igen, och blir förundrad över hur stort allt är
och hur långt borta stjärnorna är, som små prickar.
Och ändå tycks de närmare än den som skulle varit mig närmast.

Så jag fortsätter gå. Jag ger allt vad jag har att ge, till dem som vill ha det jag kan ge. Och jag tar vad än kärlek jag kan få, till mitt bottenlöst törstande, omättliga hjärta tills jag vandrat färdigt.

…
Varje vecka något nytt elände, terror, krig, mord, politikerfusk, maktmissbruk, politisk hänsynslöshet. Nu terroratack i Frankrike mot människor som ritar teckningar.

Jag möter människor som slutat tänka själva, som påstår sig vara
intresserad av politik. Och jag möter människor som påstår sig vara ointresserade av politik, och röstar random-mässigt eller till och med avstår.

Jag tror tyvärr dessa två grupper tillsammans bildar en majoritet av röstberättigade svenskar, ja över större delen av världen faktiskt. Och det är definitivt en fara både för reell demokrati och yttrandefrihet.
Sedan finns utöver dessa 2 sätt, möjligheten att tänka själv, ifrågasätta både information vi matas med, och inte minst ifrågasätta sitt eget tänkande med jämna mellanrum, ifrågasätta sitt eget beteende.

Är jag själv så förbenat bra då, så god och klok och intelligent ? Tillhör inte även jag en av de två grupperna jag i början av inlägget påstår är en fara för demokratin och yttrandefriheten ?

Jo jag är ofta klok, intelligent och god, men inte alltid. Men om jag inte är vaksam glider även jag delvis in i nån av dessa två nämnda grupperingar. Om jag tex slarvar med att kolla upp källor till artiklar jag läser och använder mig av i min politiska analys. Om jag tex blir desillusionerad över politiskt fusk, eller indignerad över politik som inte tar hänsyn till ekonomiskt, socialt och hälsomässigt svagare samhällsgrupper. Om jag inte är vaken och ifrågasätter min omgivning och mina åsikter, så finns alltid risken.

Jag kommer sluta rösta på vänsterpartiet när….

Det finns exempel på maktfullkomlighet, korruption, etc genom hela mänsklighetens historia. Och det kommer aldrig att upphöra helt. Men kapitulerar vi kampen mot detta, så är vi förlorade. Enskilda människor, eller partier som får för mycket makt för länge, blir näst intill per automatik en fara för demokratin, och glömmer sina rötter, glömmer deras arbetsgivare: FOLKET !
När pengarna rullar ner i egna fickor, när politiker och storföretagskompisarna håller dig om ryggen, börjar du hålla dem om ryggen. Så fungerar makt mer eller mindre i hela världen. Det finns inga ”lyckliga slut”. ”De goda” vinner inte till slut, oavsett vilken politisk hållning du pratar dig varm för.

Socialdemokratin har gjort många förtjänster för Svea rike. Arbetarnas parti var det en gång i tiden, om än bara representativ demokrati, vilket bygger på förtroende och kan missbrukas, och nästan alltid missbrukas. Men med makten och rikedomen glömde man bort mycket av sina ideal. För att behålla makten blev de tvungna att kliva rejält åt höger eftersom medelklassen blivit rikare av den solidariska principens politik.

En gång i tiden , på Torbjörn Fälldins tid, då Centern stod för decentralisering, miljöpolitik och nej till kärnkraft kunde jag i tanken lockas till dem. En gång i tiden föll jag lätt för Bengt Westerbergs humana framtoning och tydliga språk. Men jag var ung… och jag var naiv. Och dessutom har centern blivit mer extrem höger i sin politik än moderaterna, och folkpartiet har en major som partiledare som skjutit svensk utbildningspolitik i sank, pga av det ideologiska kriget för rika barns rättighet till bättre utbildning än fattiga barns utbildning, och Sveriges elever rasar på alla listor.

De partier och personer som sitter i makten i Sverige idag, har hävdat att vänsterpartiet är odemokratiskt eftersom de en gång kallat sig kommunister, och andra som kallade sig kommunister i andra delar av världen, har varit odemokratiska. Dessa makthavare och politiker som säger så, vet naturligtvis om att så inte är fallet…

De vet om att de kan förlora makten om det kommer fram att just nu är vänsterpartiet en viktig garant för demokratins fortlevnad i Sverige, och därmed oxå ett hot för deras egen makt. VARFÖR är just vänsterpartiet garant för demokratins fortlevnad då ? Är inte det bara nåt jag påstår för att jag sympatiserar med deras politik ? Det ÄR sant att jag sympatiserar med deras politik i stora drag, men anledningen till vänsterpartiets viktiga position som garant för demokratin är att det är det enda parti som inte suttit vid makten av de sju riksdagspartierna som varit med länge. Och därmed inte som parti har någon egenmakt att försvara.

Jo det finns ett parti till som inte suttit vid makten i riksdagen nu för tiden. Men ett parti som får enorma partibidrag av anonyma givare som vill stänga gränser, som trots en kraftig minoritetsposition agerar för att störta alla regeringar som inte dansar efter deras pipa, ett parti som fortfarande anspelar på rasbiologi i sin politiska analys, kan knappast vara representanter och garanter för demokratin i Sverige.

Den dagen Vänsterpartiet suttit vid makten för länge, blivit maktfullkomliga, övergett sina ideal för makten, vilket med stor sannolikhet kommer ske med alla partier som får makt en längre tid… den dagen överger jag partiet för ett parti som aldrig haft makten.

Men fram till dess är vänsterpartiet oerhört viktigt för svensk demokrati, och jag står upp för det mesta av deras/våra åsikter. Intresserad av politik ? Jo egentligen är du det vad du än påstår, för allt i livet är egentligen politik.

…
Sjön ligger helt stilla, som om den höll andan, och Storön avbildas på den vilande vattenytan. Storlommen som skrek innan regnet, har tystnat. Svalorna har slutat jaga insekter för kvällen. Min blick vilar mot den helande utsikten, som ger mig själaro.

Från öppenspisen sprakar det till och tystnar med en värmande glödbädd.
Ibland sitter jag och tittar in i elden som om den med sina dansande flammor, hypnotiserade dem som är dess åskådare. I skogsbrynet dansar älvor och skogsrån insvepta i transparent mantel och döljande kvällsdimma. Innan jag lägger mig till sängs, går jag ut ur stugan och tittar upp mot en ljusblå sommarnattshimmel, och andas in den friska svala luften. Myggorna missar sin chans till ett kvällsmål, när jag åter går in i stugan, och drar täcket upp till hakan.

I rummet bredvid ligger morfar på rygg med slutna ögon och inväntar tålmodigt sömnen, tills den behagar komma. Snart nog kommer dova snarkningar från hans lilla sovalkov. Själv ligger jag och tittar på träribborna till botten på våningssängens överslaf. Jag synar dess kvistar och ådringar och finner dem naturligt vackra.
Trots all ro och harmoni omkring mig, snurrar tankarna kring i mig som osaligt rastlösa knott. Och en aning av rädsla för det okända och den mystiska skogen utanför gör att jag ängsligt tittar ut genom fönstret ibland.

Istället för att räkna får, fantiserar jag om hur mycket fisk vi ska få imorgon när vi vittjar mjärdarna, och jag känner mig lycklig vid den tanken och fantasin.

Halvt i dvala, halvt vaken hör jag att en ny dag har påbörjats innan jag vaknade, när morfar tassar omkring i sina bruna morfarstofflor. Mellan varje morgonsyssla, så som morgontoalett, göra upp eld, kaffekokning, grötkokning och lite smått och gott, så höjer morfar radion en anings aning i syftet att få upp sjusovarna i stugan. För nu finns det gott om sysslor, en ny dag har grytt i Stordegersjön, och morfar ler stort och triumferande när volymen på radion nått sådana höjder att inte ens ungdomar klarar av att sova till den…och säger med en lurig blick i ögonen:

– Jasså är du vaken nu ???

…
På många ställen har tiggare från Östeuropeiska länder parkerat framför butiker. Det hungerstrejkar några flyktingar i protest mot att de blir placerade i Grytan 2 mil utanför Östersund. Samtidigt i Svea Rike härjar det människor som skriver rasistiska ord på moskéer och vandaliserar dessa. Men från annars så lag-och-ordnings-ivrande Sverigedemokraterna, är det nu rätt tyst om vandalisering av moskéer. Jag menar det torde väl vara skillnad enligt dem VEM som vandaliserar ?

Och nu knyter säkert många av de ”invadringspolitikskritiska” svenskarne näven i fickan och svär över ”bortskämda invandrare” som ska va evigt tacksamma över att de överhuvud taget får komma till Sverige, och absolut inte har rätt att ställa några krav.
Men låt oss nu syna hur det ser ut, och vad integration innebär. Integration som är en av de saker Sverige-”demokratiska” partiet använder som täckmantel för att politiskt motverka att det kommer invandrare till Sverige.

Integration, är frågan om hur invandrare snarast möjligt kan anpassa sig och bli en DEL av svenska samhället, till skillnad från den assimilering som de flesta Sverige-”demokratiska” aktivister i realiteten förespråkar. Assimilering handlar om att radera ut sin ursprungliga kultur, religion, och helst även hudfärg om det hade gått. Medan integration är frågan om att berika samhället med sin kultur och religion samtidigt som man efterföljer svenska lagar, lär sig det svenskas språket och till slut kan arbeta på svensk arbetsmarknad.

Om nu vi kräver av flyktingar och invandrare att de skall anpassa sig till Sverige, integreras, eller som högerextrema Sverigedemokratiska element vill, assimileras, borde vi inte då ge rätt förutsättningar till dem för detta ?
Allt oftare, i Östersund som Sollefteå slussas de ut på landsbygden utanför staden, utanför samhället, bort från svenska språket, bort från svenska människor. Om nån försöker inbilla mig att detta att flytta bort flyktingar från städer är för att det inte finns bostäder, så ställer jag mig frågande till det. Kan det vara en medveten politik som har att göra med beröringsskräck och fördomar istället ? Och om det skulle handla om brist på bostäder i våra städer, vare sig det är landsbygdsstad eller storstad, så finns det väl utomordentligt kunniga byggföretag i Sverige va ?

I Stockholm kan det vara svårt med bostäder JA. Detta är en följd av att högerpolitiker och sossar har fört en politik som innebär att ALLA ska helst bo i Stockholm. Vilket ju i praktiken är både absurt och omöjligt. Men att det inte skulle finnas bostäder i avfolkade Sollefteå kan dom ju försöka inbilla någon annan än mig.

Hur ska då våra flyktingar kunna integreras i det svenska samhället, lära sig svenska, träffa svenskar, när de slussas ut i skogen, och en bussresa till närliggande ort kostar mer än dagpenningen de får som bidrag?

Jag vet att Sverigedemokratiska politiker egentligen inte är intresserad av nån integration av flyktingar, utan intresserade av att stoppa flyktingar från att komma hit. Helt enkelt för att de inte tycker om utlänningar… nja .. eller de tycker inte om utlänningar som är mörkhyade eller muslimer. Amerikanare och Britter funkar bra i deras värld. Jag vet allt detta . Men är verkligen Sverige-”demokraternas” väljare av samma åsikt ? Är väljarna medvetna om dessa enögda ”politikers” verkliga agenda ?

Om deras väljare är medvetna om detta, och ändå stödjer dem…
Gud hjälpe oss !

…
Nu har ännu ett år gått, och det har absolut inte varit det värsta av mina levnadsår, men det går inte till bokslut som ett år fyllt av harmoni, kärlek och hoppfullhet heller.

Hade jag struntat att Sverige håller på att bli ett ogästvänligt land, som flirtar med rasbiologin åter igen, så hade kanske hoppet lyst klarare.
Hade inte min hälsa krånglat under året, och mosters hälsa lika så, vilket inneburit några gråa hårstrån kunnat undvikas och en mer harmonisk tillvaro hade kunnat infinna sig.
Hade mitt marknadsvärde vart nå’t att hänga i granen, kanske jag sluppit sitta för mig själv på nyårsnatten och skåla i tranbärsjuice…om det funnits kärlek i mitt liv.

Men det har funnits solstrålar som lyst genom dimman också. Lilla solstrålen Solin har tappat två framtänder nu. Hon har haft och har sådana problem med sin mage, har så ont att hon skriker ibland, det lilla hjärtat. Och hon äter väldigt lite.
Härom dagen när jag fikade på Lilla caféet hjälpte jag henne med modellera, gjorde blommor och hjärtan i olika färger, och försökte peppa henne att äta lite mat. Det gick så där med maten. Jag gick därifrån i alla fall, och fick ett samtal av Solins pappa, att Solin hade varit till honom med min plånbok som jag glömt där. Han sa med eftertryck att det var Solin som lämnat in den till honom. Så när jag kom dit gick jag och pappan fram till henne. Jag tittade på henne och sa:

– Vet du vad som händer när man är snäll, och ärlig och lämnar tillbaks folks plånböcker ?

Hon skakade på huvudet och såg nästan orolig ut, innan jag sa:

– Då får man en peng som belöning för att man gjort rätt !

Och så räckte jag fram en sedel till henne. Och hon kvittrade glatt tack, och sken upp som en tandlös sol med gluggen på övre tandraden, och sprang raka vägen till sin sparbössa och lade den där.

Nu börjar det pangas och smällas ute, champagneglasen väntar på att fyllas upp. Folk träffas och festar i fina festblåsor, och förfriskade sinnen. Avger nyårslöften de flesta inte kan hålla, önskar 100-tals ”gott nytt år” till människor de knappt känner.
Nu är snart Helgerna över, och jag om någon, pustar snart ut och välkomnar vardagen..

Det ska bli skönt när allt är över

…
Alla civilisationer genom hela mänsklighetens historia har fallit, och nästan alla arter har rotats ut. Det kommer naturligtvis bli så med den västerländska kapitalismen och hela mänskligheten oxå till slut. Frågan är vad vi gör av vår tid på jorden, hur vi agerar mot våra medmänniskor under tiden, hur vi spenderar våra hjärtan ?

Varje liv tar slut, även ditt och mitt. Vad väljer vi att göra med dessa liv ?
Jag är ingen stor uppfinnare som förändrar världen genom att uppfinna en ofarlig energikälla. Jag är ingen modig Malala som riskerar sitt liv när hon trotsar Talibanerna. Jag är ingen forskare som kommer hitta botemedlet mot cancer.
Men jag är en människa som öppnar mitt hjärta och min kraft för de jag kan hjälpa, och jag är en människa som även förtydligar det med mitt politiska val. I mitt fall betyder det vänsterpartiet. Andra väljer andra partier, sådan är den ytterst bristfälliga demokrati vi har.

På senare tid har politiken vänts uppochned av ett parti som har lagt in demokrati i sitt partinamn, men ändock anser att ett parti med 13 % skall diktera hela landets politik genom utpressning. Andra partier som varit i opposition med hela 30 % har fogat sig för demokratins regler men inte detta parti. De har till och med sagt att de tänker fälla alla regeringar som inte gör som de vill i invandringspolitiken, och i samma andetag beklagat sig över att det ”är odemokratiskt att ett land styrs av en minoritet”

Detta med deras hot och avdemokratisering, och överenskommelser som slutits är naturligtvis inte bra för bredden på demokratin.

Men kärnan i detta inlägg handlar om hur sympatisörer till detta parti hävdar att det är andra partiers fel att SD växer. Detta är en ren lögn. Grunden för att främlingsfientlighet ska växa är ökat utanförskap och ökade klyftor, och den vägen har Sverige länge kört på. Men i slutändan, så måste väl ändå de som väljer parti vara ansvariga för vart de lägger sin röst ?

Att Sverigedemokraterna växer, beror på att folk röstar på dem, för att de av olika anledningar är emot invandring, och i väldigt många fall är emot invandrare. Man har rätt till en åsikt i frågan, men man skall stå för vad man röstar på, och inte skylla på partier som är för en human flyktingpolitik, som orsak till att SD växer.
Och man skall kunna svara för VARFÖR man är emot invandringspolitiken som nu förs eller varför man är emot vissa religioner eller kulturer. Och där faller både partiledningens hållning och de allra flesta av dess väljare.

…
Jag och min bror var inte lika som personer då, och nu är vi än mer olika. Men som små, var vi ju faktiskt bröder, och bodde under samma tak i 6 år, i en betongförort utanför Stockholm.

På julloven, och sommarloven blev vi ivägskickade till Ångermanland, till mormor och morfar. Mormor kunde vara väldigt svartvit och dömande många gånger. Men det var en någorlunda trygg tillvaro, och uppfostrande och framför allt lärorik. Hemma i förorten lärde jag mig om ensamhet, väntan och förtvivlan. I Kramfors och Stordegersjön lärde jag mig om naturen, fiske, snickeri, trädgårdsarbete, hjälpa till, och något så exotiskt för mig och min bror som gemensamma, näringsriktiga, goda måltider.

Mormor var en hälsofantast, läste och lärde sig allt om näringsriktighet i kombination med smak. Och morfar en konstnärlig praktiker, som kunde göra vad som helst med materialet trä. Och så ofta det var möjligt åkte vi till sommarstugan i Stordegersjön. Och varje gång var vi i extas över detta min bror och jag. Vi kände till varenda hus och kyrka efter vägen, hur vägens skick var på varje vägsträcka, ju längre ut i skogen vi kom, på väg till stugan. Den stuga som Morfar byggde, med hantlangning av vår far vintern 1969.

Resan till stugan

Vi åkte från Gumåsvägen 67 i Kramfors, mitt emot gamla Skarpåkersskolan tidigt på morgonen. Lukten av Veja Sulfitfabrik genomborrade våra näsor, men det var bara ett positivt kännetecken. Stannade ibland och tankade på GULF tror jag det var, i Bollsta Bruk. Förbi Ytterlännäs Nya och gamla kyrka. I Nyland köptes den sista provianten utöver det mormor redan packat ner i kylväska och röd matkorg. Mattfabriken i Nyland, den smala, smala Hammarsbron, efter Ångermanälven till Lo, vidare mot Styrnäs vackert belägna kyrka. Till höger efter butiken i Undrom, mot Offer, och Gålsjö Bruk där en kyrka en gång brunnit.

Men efter det var det bara skog och enstaka stugor kvar, innan vi lämnade asfalterad väg och tog av vid en gulröd skylt som det stod Bjällsta på. Vi tog sedan av på ytterligare en mindre grusväg, eljest hade vi fortsatt till Sidensjö, på den större grusvägen. Denna den mindre grusvägen, var egentligen till för timmerbilar. Det var inget egentligt sommarstugeområde vi var på väg till, utan en egen timrad skogsstuga, mitt ibland skogsägare och avverkningsområden. Det var närmare en fjällsjö i klimat och natur, än ett område nära kusten som man skulle kunnat tro.
Denna grusväg fick man ta det varligt på, annars kunde en stor sten riva upp underredet på morfars gamla ljusblå Volvo PV, eller punktera dess däck. Nu visade ju morfar oss iofs hur man gjorde om man hade punktering, och var utan domkraft i bilen. Tog med sig yxan (som han alltid hade med sig) högg några slanor av björk, och använde som hävkraft för att lyfta ena hörnet av bilen.

Färden över sjön

Väl framme vid Sjön, väntade en kortare färd med roddbåt, över till stugan. Jag och bror ivriga att bära och hjälpa till. Oftast fick bror äran att ro, eftersom han var större än jag. Åtminstone tills jag blev 7 år eller nåt. Stoltheten den gången jag först rodde över oss alla till stugan var sprickfärdig. Däremot fick jag tidigt vara hopp-i-land-kalle, och förtöja morfars hemsnickrade eka, vid en speciell sten vid bryggan, som även den Morfar gjort.

Lärorikt nöje

Vi fick lära oss hur man gjorde upp eld i vedspisen och öppenspisen. Öppna spjället och få till ett drag som gjorde att elden fick syre. Vi hade bark, och tidningspapper till vår hjälp. Det fanns alltid något att göra vid stugan, och det kändes aldrig som arbete när vi hjälpte till, bara nöje och lärdom. All nytta blev som en nyttig lek. Vi hämtade vatten i brunn, vi hämtade, sågade, klöv, staplade och bar in ved. Vi gjorde utbyggnader till stugan, vi anordnade manuell vattenpump till ett badkar, för vattning av trädgårdsland, vi plockade blåbär, hallon, lingon och hjortron. vi lade nät för fisk, vi fiskade gädda med drag och utombordare, vi metade abborre. Vi eldade ris medan det regnade, klädd i riktiga regnjackor och sydväst. Vi bröt tjärstubbar, vi tjärade ekor, vi rensade fisk, och vittjade mjärdar, vi lade ut sorkfällor, stekte kolbullar… … och vi badade sena sommarkvällar vid bryggan trots gyttjig botten.

Men favoritsysselsättningen på jorden var:


Men några av de mest magiska stunderna vid stugan, var att fiska med Morfarn. Ture Hansson. När morfarn satt vid rodret på utombordaren på väg till något bra fiskeställe i skymningen, och man kröp ihop i fören iklädd varm grön anorak, och hörde vågorna slå mot fören i otakt. Det fanns inget bättre på denna jord. Utom då möjligen Mormors Sluring, eller hennes nybakta grahamsskorpor med smör och ost på till en kopp varm choklad, framför öppenspisen sprakande och gnistrande, efter utförd fisketur.

…
Plötsligt gick det upp för mig…

Sedan kvällen före julafton har mitt humör gått i sank, och jag förstod inte först varför, även om jag visste några uppenbara orsaker. Så som mitt eget hälsotillstånd, så som min mosters kritiska hälsotillstånd, och all uppbackning och oro detta innebär. Så som en längre tids sömnbrist till följd av dessa.

Julkänslan hade nästan nått ifatt mig, och den Grinchen-gröna färgen övergick så smått i Julrött, på mina kinder, när jag nyligt investerat i ett fotostativ som skulle möjliggöra för mig att ta fina vinterbilder i mörkret, med lång slutartid. När mannen med den kränkta och försmådda julgranen kom ut och surade ner julefriden i Sollefteå, uppbackad av en lejd surgranne, så hade jag bara godhet, skönhet och julstämning i mitt sinne, jag var i ett tror-gott-om-människor-mode. Det i kombination med nära på utbrändhet och sömnbrist, var en kombination som gav den kränkta granens ägare en möjlighet att komma åt mitt humör och mående.

Det var bland annat ordvalet han använde, när jag sagt att det inte var några problem, att jag helt sonika kunde radera bilden på hans känsliga julgran, och dess integritet. Nu uttryckte jag ju inte i det läget just de syrliga orden kränkthet om hans julgran som kränkt vid det tillfället, för att inte hälla ytterligare bensin på en eld som inte alls behövts tändas. Men så här i efterhand, tycker jag att de passar bra…

Ordvalet han använde sig av då att han ville jag skulle: ”ändra mitt beteende”
Och så här i efterhand kände jag att det var ett påhopp på min person, min karaktär, och i hans fantasivärld var jag av sämre karaktär än honom, och han själv i alla lägen den ”rättfärdige”

Jag vet vem jag är idag, jag vet vad jag gör. Mina handlingar är näst intill alltid med god avsikt och omtanke. Om något, så möjligtvis ibland i för stor utsträckning självutlämnande och självuppoffrande. Jag är utifrån mina iakttagelser av denne till själen lille man, helt övertygad om att han inte kan säga det samma.

JAG behöver inte skämmas över mitt beteende och vem jag är. Det är HAN som behöver tänka över sitt ”beteende”

…och skämmas !

…
Trots att jag är relativt anti, utifrån utgångspunkten vad gäller Svenskarnes och västvärldens överkommersialiserade så kallade ”Julfirande” och under stundom utger mig för att vara en ”Grinch”. Trots denna självvalda epitet, har jag från vänner och bekanta vid några jag höra att jag mer är en Karl-Bertil Jonsson till kynnet, än Julfientlig Grinch.

En tänkt stämningsfylld vinterpromenad tar sin början

Intet ont anande, fylld av Julgenerösa ageranden både på kredit och debetkontot i mitt Grinchen-kamouflerade Jule-hjärta, ….vandrar jag ut i en vinterklädd Ångermanländsk småstad, med kameran och nyinköpt kamerastativ under armen.
Fylld av förväntan och inspiration över att skapa vacker konst av Kung Bores dekoration av vinterstaden, samt människors externa julpyntande på tomten, ler jag i hela ansiktet medan mina fötter styr mot vackra Ådalsbyn. Jag vandrar i ett magiskt vackert vinterlandskap och vad Ådalsbyn har att erbjuda mig i vintermotiv, lever upp till mina högt ställda förväntningar, när jag arbetar med lång slutartid i decembermörkret.

Påfyllning av Julehjärtat

Tidigare under dagen före dopparedagen, hade mitt hjärta glatts av att Solin, som jag med hennes mor skjutsade till akuten, två dagar tidigare, nu mådde bättre i onda magen. Så bra att hon hade ett stort smittsamt julleende i ansiktet när jag klev in på caféet för en kopp te, och frågade hur det var med henne. Och glädjen hos stadens främste ramtillverkare när Min vän G bjöd honom och mig på Jultallrik från den Kooperativa butiken, var värmande båd för honom och oss. Det tappra fighting-fejset som min dansvän J visade upp, när jag gjorde en snabbvisit, till henne där hon låg med dropp, och hade infernaliskt ont. Och i allt detta för henne smärtsamma, var det naturligt för henne att le, och önska God Jul, trots att hon får fira den i en sjuksäng utan sina barn. En kämpe utan dess like, att beundra. Och det varma leende mannen utanför Konsum ger mig efter att jag gett honom en nystruken Jenny Lind-sedel, är obetalbart värmande, och hjärtekrossande på samma gång.

Rättfärdig liten. liten man

Men säg den glädje som varar för evigt. Jag får nog efter denna kvällspromenad ompröva min syn på min egen Grinchfaktor, när en människa som jag aldrig i mitt liv sett åstadkomma ett leende som inte är hånfullt, kliver ut på gatan, efter att hämtat backup i form av storväxt granne. Hela hans väsen osade av ”nu-ska här gnällas och bråkas och trilskas” i den för honom självutnämnda rättfärdighetens namn.

Det formligen kryllar av ”rättfärdiga, lättkränkta” rättshaverister i Sverige nu för tiden. Blir man inte kränkt av att bli tagen på bild i ett offentligt sammanhang, så blir man kränkt för att man INTE kommit med på bild. Jag läser i media om att man blir kränkta om det läggs ut bilder på luciatåg för barnen. Man blir kränkt av att lille Bosse inte får vara Lucia i Luciatåget. Man blir kränkt av i princip allt som kan tänkas ……och lite till utöver det.

En kränkt och försmådd gran

Och nu blev denne minst sagt charmlöse man kränkt av att jag fotograferat hans snöklädda gran. Jag menar den var ju inte naken, den hade ju snö på sig 🙂 Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig denna reaktion, från någon enda människa på jorden. Jag har vid några tidigare tillfällen stött på, samt passivt observerat denne lille mans ageranden och förehavanden. Och jag måste nästan tycka synd om honom. Att gå omkring i en sådan torftig hjärtlös värld och vara kränkt och sur hela tiden, kan inte vara lätt. Att som enda glädjekälla har prylar och egendom, utan att kunna tänka bortom sitt eget samlande av saker och likviditet, måste vara förödande för själen, om där fanns någon till att börja med.

Jag sade tidigt att jag kunde radera bilden på hans gran (tänkte, ”radera hans förbannade granjävel”) om han ville. Men han var inte nöjd med detta, utan ville att jag skulle ”förändra mitt beteende” Här hade vi att göra med en oerhört kränkt man, eller försvarare av en oerhört kränkt gran, som blivit skändad genom min hänsynslösa fotografering. Denne småsinte man gav sig inte, han var ute för att sura ner Julen för någon människa, och det blev jag som hamnade i sur-linjen för honom. Man kan ju bara hoppas att han inte för över dessa egenskaper på eventuella avkommor… bevare mig väl.

Från Julvärme till Julilska, och tillbaks till Julvärme

Det slutade med att jag på Tyko-Jonssons-vis kokade av Jul-ilska, istället för som tidigare, när jag gick omkring med ett varmt inlindat Jul-mirakelhjärta.
”Du får INTE se hur filmen slutar”

Men kanske jag har sovit av mig julilskan i morgon bitti.
God Jul alla bloggläsare, önskar en ”Karl-Bertil Jonsson”, som kanske, när allt kommer omkring, jämförelsevis, inte är så ”Grinchig” ändå. 🙂