TomasTvivlaren

…
Att jag, som är så trevlig, klok, vacker och intellektuell, är singel, kan förvisso bero på flera saker. Men de två huvudorsakerna torde nog vara: Delvis min egen rädsla för att bli utnyttjad och sårad, och därmed inte släpper in någon eller inte ger sken av att jag är intresserad av kärlek. Samt delvis min sociala och ekonomiska status.

Sanningen presenterad för mig

Jag fick nyligen det första helt sanningsenligt påpekat för mig, efter att jag påpekat att om man drömmer om en prins på vit häst så minskar chanserna till tvåsamhet. När jag då tillade att min syn på kärlek för egen del är något uppgiven, och uppgivet konstaterar:

– ”kärlek, nja … jag vet inte ja”.

Så funderade personen i fråga, med ett skratt om den inställningen inte hade samma verkan? … och det förnekade jag inte.

Att jag som varit med ett antal kvinnor, men inte lyckats fullfölja under längre tid, skulle utnämna mig till expert på relationer, vore inte ens förmätet, utan mer snudd på absurt. Jag skulle nog vilja påstå att jag utan överdrift varit föga framgångsrik på den typen av relationer. Ja kanske rent av kass. Kanske har jag valt kärleksobjekt på helt fel premisser, precis som de som väntar på riddaren på vit häst ? Kanske har jag i rädsla av att bli sårad dragit mig ur innan jag blivit sårad ? Eller kanske jag bara haft otur ? Eller kanske har min sociala status, min inkomst och mina ”ambitioner” i livet inte varit tillräckligt för objektet för min kärlek ? Kanske gör jag kärlek i förhållanden svårare än det är, och har på tok för höga krav på mig själv.

Kärlek vet jag däremot mycket och ingenting om

Däremot om kärlek, vilket inte nödvändigtvis är detsamma som en sexuell relation, eller ett parförhållande, vet jag en hel del påstår jag helt ogenerat.

Och här menar jag att kärlek, äkta kärlek inte har några gränser. Att verkligen älska någon, för mig är bara det jag känner för personen. Jag älskar många människor och drar inte gränsen för att uttrycka den, vid ett bofast sexuellt monogamt förhållande, på det sätt som jag förstår att många gör. Det finns aldrig en ORSAK till att jag älskar någon. Det finns aldrig några förutsättningar för att jag ska kunna älska någon. När jag älskar så gör jag det utan villkor, utan förklaringar, utan logik och utan skyddsnät. Och det finns många jag älskar. Att älska någon för mig, är inte att ställa krav på dennes ambitioner i karriären. Att älska någon för mig, är inte att binda fast personen i krav och förmaningar.

Kärlek kan aldrig fångas

För mig är kärlek och att älska en person, något abstrakt, oförklarligt. Något vackert och skört. För mig är det starkt och livsnödvändigt. För mig är det själva livet. Och kärlek i dess obundna format, är något som växer ju mer man ger av den. För mig är kärleken endast stark och verklig då den är fri, då den ger men inte tar. Då den tar emot, men inte låtsas. För mig är kärleken uppriktig och ljuger aldrig. Jag kan älska en moster för att hon varit klippan i mitt liv, när alla
andra vänt ryggen. Och jag kan äska en väns barn i all dess
oförställdhet, bara för att han/hon är den hen är. Jag kan älska en vän
oavsett kön, för att de är dom de är.

Att markera och förhindra

Jag kan älska en kvinna som är i ett förhållande med en annan, och för mig är det i det läget inget annat än kärlek. I det läget betyder inte min kärlek att jag försöker lägga in en stöt och ”få henne” vad nu det innebär. Man kan inte äga varann. Det innebär inte att jag förväntar mig något tillbaks, annat än att kärleken är välkommen, eller åtminstone accepterad. Och det innebär inte heller nödvändigtvis att om förutsättningarna i denna kvinnas liv förändras, att jag är ointresserad. Jag har inga sådana tankar eller planer då. Antingen tycker jag odelat om någon, älskar personen, eller inte. Jag har mer än en gång fått markerat för mig när jag genom tjänster, handlingar eller ord uttryckt min kärlek till en kvinna som är upptagen i ett förhållande. Och då kan jag känna mig sårad över att den rena uppriktiga kärleken jag ger, utan förväntningar, refuseras, villkoras och inte är välkommen. Jag menar även om jag skulle känna djupa känslor för någon, så är inte min tanke att stjäla henne ifrån den hon är med, ej heller att idka otrogenhet. Oftast är det snarare tvärtom, att om kvinnan ifråga visar intresse, så ber jag henne att inte göra slut för min skull och tom lägger in ett gott ord för mannen i fråga, om jag respekterar honom, vilket ofta är fallet.

Ålder och kultur

Jag kan älska en 20-årig kvinna, även om jag förstår att den kärleken har små, nästan obefintliga förutsättningar att bli något annat än just kärlek på avstånd, och att hon förmodligen är intresserad av män i sin egen ålder. Men detta innebär inte att jag kan sluta älska henne. Kärlek är kärlek. Jag kan älska en eldig kvinna från en annan kultur, fast deras kultur ofta inte tillåter att kvinnor älskar svenska män. (konstigt nog är de kulturella reglerna inte lika hårda när män från dessa kulturer älskar västerländska kvinnor) Men bara för att kulturen sätter gränser, gör inte alltid hjärtan det. Kärlek är kärlek.

I min lilla bubbla av naivitet

Kärlek är en kraft, en känsla, kärlek är liv, och gåvor. Ordet kärlek finns överallt, och är i min värld nödvändigt för att ha ett förhållande, eller en livskamrat. Men i världen utanför min lilla bubbla av naivitet tycks det inte vara så. Där tycks andra variabler ha en större betydelse än kärleken. Där tycks förhållanden vara beroende av social status, kulturella likheter och skillnader, inkomst och arbetssituation. Och det är någonting jag inte förstår helt uppriktigt. Det verkar ofta vara ett praktisk arrangemang, snarare än passion och djup kärlek och respekt.

Kärleksmarknadens realitet

Nej… som kärleksmarknaden, den reella ser ut idag i praktiken, vilka som finner varann, och vad premisserna för det tycks vara, så känner jag mig lätt förvirrad och desillusionerad. Det är inte bara vården, barnomsorgen, äldrevården, som privatiserats och materialiserats idag, utan även marknaden för att hitta en partner. Nyligen har de tom börjat göra reklam för ”www.elitsinglar.se” Ja men snälla, finns det inga gränser för hur gniden, korkad, egoistisk och materiell människor får bli ? Vad är en elitsingel frågar man sig nyfiket ?

Vad är en ”elitsingel” ?

Är det en som är väldigt bra på att vara singel, dvs ensam ? Eller är det någon som är lite bättre än andra singlar ? Och om det senare, hur kommer det sig då att de fortfarande är singlar ? Givetvis vet jag vad det handlar om. Människor som är rika, har bra status och glider omkring i det övre skiktet tror att de får det bättre om de håller sig till varann. De som går på denna bluff, är av uppfattningen att de skall ha privilegier på alla områden i livet. Köpa sig förbi vårdköer, få bidrag genom skattesubventioner, … jag och tom på detta sätt köpa sig ”kvalitet” på kärleksmarknaden. Det är faktiskt synd om dessa människor, mer synd än om mig som är fattig singel. TY när man blandar in pengar i kärlek, är du farligt nära prostitution. Kärlek kan inte köpas. I den stund den köpts, upphör den vara kärlek.

Nåja trots all denna enorma visdom, om ämnet kärlek, är jag väl fortfarande för kass på förhållanden i praktiken. Jag vet nog inte mitt eget bästa när det kommer till kärlek i en fast relation.

…
500.000 kronor i böter för fortkörning !!??

Det kan väl inte ens en ”kommunist” som Tomas Lundin rättfärdiga ?

Ja men låt oss se nu, så nyktert vi kan på detta. Detta hände en finsk finansman, tillika miljonär, när han körde 103km/h på en 80-väg. Och jag misstänker då att bot-systemet där är ett progressivt sådant. Dvs att ju mer du tjänar, desto mer betalar du.

– Det är omöjligt för framgångsrika människor att bo i Finland, rasar han.

Nä de har det nog inte lätt de där miljonärerna. Nu blir det ju tydligen omöjligt att leva för honom, när han fick denna vrålhöga fortkörningsbot. Så jag föreslår att alla vi sjuka, låginkomsttagare, pensionärer och arbetslösa samlar in pengar till denne Reima Kuisla, så att han överlever dagen och får mat i magen.

Ja det ÄR en saftig bot ! Men om man tänker efter och frågar sig själv, är fortkörning en ”rättighet” som miljonärer ska kunna köpa ? Eller ska det svida även för dem om de riskerar omgivningens säkerhet. liv och lem ? En fortkörningsbot på 2000 kronor för en mångmiljonär, avskräcker knappast denne från att fortsätta köra fort. Nej jag är absolut ingen ängel själv med fortkörning och dylikt. Jag har åkt på omkörningsförbud en gång, och stoppförbud en gång. Båda gångerna sved ordentligt för mig med min knapra inkomst.

Men nu vänner, nu måste vi jaga rätt på nåt Bank-Giro-nummer så vi kan hjälpa den här stackaren som inte klarar av uppehället längre !

Viola Tricolor

Har du nånsin sett styvmorsviol,
ensamt blomma där vid bäckens kant
Blygt nigande för sommarsol
och sett pigan niga likadant ?

Hon som dansade vid Ådalsbyn
Med krans i hår, och ljuvligt skratt
Och Karl Grönstedts toner, på menyn
när månskenet säger godnatt

Hör fiolens strängar gråta toner
Och en Ådalsjänta ler i dans
Se hur dansens rodnande friktioner
Speglar sig under ögonfrans

Älven ångrar sig i liten eda
När den speglar månens dova sken
Fiolens toner vilseleda
När sommarnatten blivit sen

…
Petter Nortugh och Heidi Veng, är två fantastiska skidåkare, bland många andra norska åkare, men de har oxå svårt att vara värdiga vinnare. Själv tycker jag de ska lära av Marit Björgen, Therese Johaug, och ja typ Charlott Kalla och Lars Nelson, Johan Olsson.

Att Norge är världens bästa nation i längdskidor, vet alla i hela världen om, utom Norrmännen själva, eftersom vissa av dem känner sånt starkt behov att vara hånfulla när de vinner.

…
En fullständig knockout !!

… av heta Charlotte Kalla, och av förkylning jag fått när öronen blivit kalla.

På dagen kände jag mig tvär-pigg. Helt inställd på att både jamma lite med Martin Sjödin, och senare vid 16.00 träna Med Ulf Melander, Birger Brorsson och Sven-Olof Brodin (USB) samt att styra tanter i min egen ålder på Hullsta Gård till Martinez på fredag. Jammandet och träningen gick bra, hostade väl till något på höga toner, men i övrigt helt kry…. trodde jag.

För sedan igår kväll, natt och ända in på morgonen, skrämde min kräks-hosta iväg John Blund så långt bort att han inte vågade komma tillbaks förrän kl 05 på môran. Jag höll på att hosta sänder lungorna kändes det som. Gjorde ont i hela överkroppen. Och de hostdämpande tabletterna jag köpt, insåg jag för sent var kvarglömda hos Martin. John Blund smög sig på mig efter att jag lugnat kroppen lite med 1 Alvedon + 1 Ipren, samtidigt som ögonlocken föll ner som bly-gardiner medan jag tittade på Sagan om 2 tornen för 78e gången. Men någon dans tror jag inte på som det ser ut nu. Hostan jett väck, innan det.

Stor guldmedalj

Ja den knocken var ju mindre trevlig, men Charlotte Kallas knock, på 10 km fristil, kom som en hjärtevärmande balsam. Och hennes leende, och Amerikanskornas jubelglädje ger mig nästan glädjetårar. Likaväl som dominanterna Björgens och Johaugs gratulationer till Kalla. De e så fiiint …. Ja lite som Northugs … eller, nja… näää, ingenting som Nortugh.

Supportrar ??

Men visst är vi ”supportrar” roliga. Själv klagar jag förvisso aldrig på skidåkarnas prestationer när det går dåligt, men jag är rätt snabb att slå av TVn om ingen svensk har chans på medalj. Sen har du en annan variant av ”supportrar” som i än större utsträckning än mig är sk framgångssupportrar. Nämligen de som sågar idrottsutövarna med fotknölarna i verbal vardaglighet, och i sociala medier och kommentarsfält på nättidningarna. Och när sedan Kalla eller Stina Nilsson tar medalj till slut, så låter det:

– ”VI har tagit guld, guld, guld, heja Sverige, älskar Kalla”

Sist och faktiskt minst har vi kategorin tragikomiska, sura jante-svenskar, vilka man bara måste skratta gott åt. Så här säger en på Leifbys Liverapportering på Aftonbladet, efter att Kalla vunnit, och Leifby själv, i kontrollerad eufori öst beröm över både Kalla, vädergudar och vallateam.:

– Leifby, tror du Kalla vunnit med Björgens startnummer? Lite tveksamt va?

Men är det inte helt fantastiskt hur jante-idrotts-svensk och bitter-butter man kan vara ? Bara för någon vecka sedan krossade Kalla både Björgen och Johaug även den gången. Och då var det inte nå nysnö i spåren. var det startnumrens fel där oxå ? Kan det ha varit så rent utav, att just idag, just på denna distansen så var Kalla överlägset bäst ?… jodå för de flesta svenska och till och med norrmän, är det ett erkännande. Men inte hos bitter-buttra jante-idrotts-svenska anti-fans.

Små guldkorn

Jo jag hostar fortfarande, svettas och febrar lite. Och kroppen är rätt loj. Men utöver Kallas fantastiska prestation, så har jag idag blivit ”utsatt” för ett flertal energigivande små ”hjältedåd”. Först på dagen erbjuder en tjej som nyss varit väldigt sjuk, och ännu är lite halvkrass, sig att handla nåt om det är nåt jag behöver <3

Sedan får jag ett fiiiint brev, med kort bifogat på vy över Ångermanälven, Där Ragna Byström som närvarade på min morbror Rolfs begravning skrev:

”Vilken fin begravning Rolf fick !
Den vackra ljusa *text du skrivit till Rolf. Jag tog en fotostatkopia och skickade till min syster Eivor. Hon skickade en hälsning till dig. Liksom sången du sjöng ”himlens tårar”. Ingen var oberörd. Rolf hade varit stolt över dig. Jag säger som Rolf Strindlund brukade säga: – du är duktig du
Sätt bara inte ditt ljus under skäppan !!! Du är värd mycket mer !”

*(lästes upp på begravning av kusiner, samt finns som blogginlägg här på bloggen)
<3

Och sedan sist men absolut inte minst, så kommer 83-årig halvskröplig moster över gården, upp för 4 st, för en antik tant, jobbiga trappor upp med nykokt lax och pärern. Summa summarum så kan man ”Kalla” den här dagen för en riktigt bra dag, trots sönderhostade luftrör.
<3

…
Ja vi e ju lite småkyrkliga vi svenskar. Ateister som går i kyrkan till giftermål, och begravning. Ja osså då de ”invandringskritiska” förstås, som blir jättereligiös lagom till skolavslutningen. Själv har jag nu i fredags varit på begravning, i kapellet, efter min fina morbror Rolf. Den kvinnliga prästen var väldigt bra i sitt tal, och det blev en stundom sorgsen, men ändock varm och fin tillställning, med många tårar och många skratt, när vi mindes Rolf, och tackade honom för allt.

Igår, hörde jag med moster om hon ville ha skjuts på minnesmässan i kyrkan, kl 11 idag. Och efter lite gruvande ville hon detta. Och jag är inte heller så förtjust i predikan, med en präst som ger oss Herrens tukt och förmaning. Med 1½ timmes själslig späkelse och underkastelse o dylikt. Min uppriktiga fördom, är att kvinnliga präster har mjukare, mer humana predikningar. Nu var det en medelålders, ”kraftig” herre som vaggade fram till altaret. Och från att jag hade varit på riktigt bra humör, så kände jag hur prästen gjorde vad han kunde för att sänka det. Nä… mer kvinnliga präster åt folket !

Man får ett tryckt program med sig, invikt i psalmboken, så man ska veta när man ska tala unisont, när prästen ska tala, och psalmers ordning. Ja och när man ska sitta ner och när man ska stå upp !!! Det sista skulle man lätt kunna tro har att göra med att visa sin respekt för Herren, eller prällen, ja vet inte. Men jag är övertygad om att det är till för att inte åhörarna skall somna under predikan. Lite kyrklig pilates så att säga.

Som tur var, innehöll gudstjänsten en del vacker körmusik oxå, samt Mikaelas vackra flöjtspel. Men tiden gick ändå långsamt. Lika långsamt som prästens predikan. Han stod heller inte still och predikade mot åhörarna. Utan han liksom snurrade sakta runt runt sin egen ”axel” så han stundvis talade till kyrkokören. Ja ni vet lite som de kommit på att de ska göra när de intervjuar melodifestivalsartisterna strax innan framträdandet. Jag skulle kunna tänka mig att golvet är extra nött där. Moster Maggan undrade:

– Men… blir han inte snurrig ?

Och dessutom hade han någon mikrofon, som var kopplat till ett högtalarsystem. Men kyrkovaktmästaren hade nog inte hunnit få tag på elektrikern i tid, för den glappade nånting alldeles fruktansvärt. Och skillnaden ljudvolymen mellan förstärkt röst, och hans naturliga röst var stor. Det blev lite så här:

Men ibland sprakade det som en radiosändning under krigstiden, och då blev det så här:

Men prästen själv, tycktes detta inte bekomma. Han predikade på, och tycktes tycka om sin egen röst nästan lika mycket som Björn Ranelid, självkärlekens självkrönte konung.

Nu närmade sig nattvarden, när man ska käka polletter och supa alkoholfritt (?) vin. Men allt jag hade i tankarna var ”får man gå och pinka under predikan”
Men som tur var hade jag redan ätit rikligt med havregrynsgröt, och festblåsan är på bättringsvägen. Så om nån hade ifrågasatt att jag inte gick fram till det dukade festbordet med oblater och ”vin” så hade jag nog sagt:

– Nej tack jag kör, osså ja redan fått gröt så inte behöver jag nå mer nu inte.

Turligt nog, när det var dags för kollekten, hade Maggan lite parkeringspengar i sin portmonnä, som hon generöst delade med sig av till både mig och Pontus som satt bakom oss. Så vi slapp skämmas över snålhet. Jag hade inga kontanter i plånkan. De flesta åker ner i pappersmuggar utanför Konsum och dylikt. Men å andra sidan behöv dom nog pengarna bättre än prästen.

Under långa tider av tristess och stora gäspningar, och enformig kyrkopilates, så såg jag bänkgrannen fippla med sin smartphone. Och då slog det mig att det var riktigt fiffigt. Ty och emedan detta för prästerskapet måste sett ut som han satt med huvudet böjt i bön. Så även jag tog fram min Samsung och skrev viktiga saker på noteringar.

Jo jag ÄR Tomas Tvivlaren, och jag följer Tage Danielssons ordspråk: ”Den som inte tvivlar är inte riktigt klok” Men det är väl inte så mycket Gud jag tvivlar på, som de som de som säger sig företräda honom, och dessutom tjänar bra pengar på att att sänka humöret på tvivlande Tomasar i kyrkan genom själslig späkelse och försök till skuldbeläggning. Det där med skuld och förlåtelse, det är mellan chiefen och mig det serni

…
Härom dagen så gav jag nog en äldre kvinna en smärre positiv chock, när hon fick en högst oväntad kram. Jag träffade nämligen på go-tanten Karin, som jag känner sedan länge genom boulespel. I vanlig ordning när jag ser Karin, så blir jag helt enkelt glad och frågar högt och ljudligt, samtidigt som jag fäller ut mina kram-armar:

– Hej Karin, haaar du fått nån kram idag ?

Och hon svarar alltid med en svensk tants ödmjuka, glada, propra tonläge

– nej det har jag inte !

Och givetvis är hon så pass vässad att hon svarar så oavsett om hon fått det eller inte. Och så var det härom dagen oxå, när jag fällt ut mina kram-armar och hållit i kring na, så såg tanten bredvid henne både frågande ut, och lite avis. Jag bestämde mig för att hon hade brist på kramar oxå. Jag frågade förvisso henne om hon ville ha kram, även om hon kanske inte hade så mycket val när jag väl fällt ut ett av Ångermanlands bästa Kram-armar.

Jo-då hon blev så glad så. Men efteråt var hon ju lite nyfiken försatåss:

– Tack så mycket, men vem är det jag har kramat ?

Varpå jag skrattade, och tyckte att det hade hon ju rätt att veta. Och förklarade lite av hur jag kände en av Sollefteås goaste tanter. Och att just Karin blir extra ”utsatt” för mina kramar på stan, beror delvis på en sådan här fin omtanke från hennes sida en gång för länge sedan. Vi spelade så’n här långtids-boule i 4-5 timmar. Och alla pensionärer hade ju givetvis fika med sig. Något som jag inte bemödat mig med, eller haft sinnesnärvaron att planera. Men denna goa tant hade ju observerat att jag var fikalös vid nästan varje tillfälle, så hon bredde en extra smörgås åt mig… hon tyckte jag såg mager ut. Det är klart man blir ett evigt kram-objekt då.

Jag har några enstaka vänner som inte alls tycker om att springa omkring och kramas i tid och otid. Och jag respekterar ju givetvis att de inte vill kramas med alla möjliga och omöjliga människor. Dock så kommer de inte undan MINA kramar.

Samtidigt kan väl kram-genen jag själv erhållit, till viss del, för min del bero på ett underskott från kram-utbildarna i hemmet. Dvs det har blivit en mutation i mig som skapat denna kram-gen, efter år av ”onödigt kramande” som vissa kram-snåla bekanta skulle uttrycka det. Men utgångspunkten för mig i dagsläget är nog ändå hellre en kram för mycket, än en för lite.

Den här kram-genen/mutationen i min kropp och själ, har även påverkat min kroppsbyggnad så tillvida att mina armar är extra långa, starka och kramvänliga. Fronten på min kropp består inte av hårda muskler och sexpack, utan mjuk krockkudde, eller kram-kudde på magen. Ej heller är någon kraftig skäggväxt utvecklad i ansiktsregionen, allt att tacka kram-genen för.

”I was made for huging you baby”

…
Kakan Hermansson, en känd feminist, lär ha uttryckt i en dikt, och uppmanat kvinnor vars män tittar på porr, att de skall kastrera sina män. Jag finner det intressant att detta inte går under straffbara våldsuppmaningar enligt lagen. Jag har för mig att i lagen om yttrandefrihet, som för övrigt så många av de som kallar sig ”kritiska till invandringspolitiken” på ett unket sätt förvrider, står det att man inte få uppmana eller uppvigla till våld. Men detta tycks tydligen inte gälla feminister av Kakan Hermanssons kaliber. Dessutom kan man som en annan kvinna uttryckte det i kommentarsfälten undra: ”Om jag som kvinna tittar på porr, vad ska de göra med mig då?”

Kakan tycker att manshat är sunt, men att kvinnohat är förkastligt. Jo hon har uttryckt på det viset. Och menar på att hon sparkar uppåt, när hon hatar män. Hon har dessutom vid mer än ett tillfälle uttryckt att alla män är ”utvecklingsstörda”
Det uttalandet väcker ju för en någorlunda klok man som mig, frågan:

Att hennes agenda är att trycka ner män, är uppenbart när hon på ett groteskt sätt uttrycker sig i nedlåtande ton om både män och sk utvecklingsstörda människor. Eftersom hon helt uppenbart hatar män över huvud taget, så står det ju klart att hon har något emot utvecklingsstörda människor oxå. Men då undrar man om det bara är utvecklingsstörda män hon har något emot, eller om utvecklingsstörning hos kvinnor, oxå är något hon känner aversion emot ?

Att vara arg på att kvinnor far illa, att kvinnor inte har samma rättigheter är en sak som inte är svår att ställa sig bakom, och slåss för. Men när feminism tar dessa uttryck, i våldsamma hot mot män, då bör väl kanske feminister landet runt fundera om Kakan Hermansson är en bra representant för feminism ? Och när dessutom Gudrun Schyman, sagt att det manshat Kakan basunerar ut är ”folkbildning”. Och eftersom Gudrun Schyman är den svenska feminismens draglok, och ledare, om feminism över huvud taget handlar om jämställdhet. Förlåt mig, men det verkar inte så va ?

…
Allt är business

Allt handlar om pengar och människan har reducerats till en produktionsenhet, där enkom produktiviteten ger denne värde och existensberättigande, såvida inte enheten (människan, som det hette förut) sitter på kapital, för då är man enligt nya normer inte en produktionsenhet längre, utan en ”individ”.

Allt är business idag. Sjuka människor och medicin ger biljarder i omsättning, vilket på ett rent marknadsekonomiskt cyniskt vis borde resultera i att de är viktigt för ”marknaden” att folk är sjuka. Men bara liiite sjuka, så att de fortfarande kan producera, och bara rätt människor, underklassens sjukdomar, är viktiga för kapitalet. Det rika måste ju hålla sig friska, eftersom de är viktigare för samhället än andra, enligt egen utsago. Och sedan är det ju viktigt att medicin inte botar, för då kan man ju inte fortsätta sälja medicin. Jo, ”individerna” bör ju botas, men inte ”produktionsenheterna”

Idag är det lätt att urskilja när någon person, organisation eller företag vill tjäna pengar på dig som indiv… eh ursäkta produktionsenhet och konsument. Det är nämligen i princip alltid. Det finns undantag men de är ”försumbara”, eller som Tage skulle sagt: ”De finns inte, fast bara lite”

Tjänar pengar på vår empati

Ta tex de hjärtgripande reklamerna om sjuka djur som misshandlas, och du uppmanas lämna pengar för att rädda den stackars åsnan från djurplågeri, oftast är då filmen från ett land i fjärran, för att distansera oss från att vi västerlänningar skulle göra så. Men vart går pengarna ni skänker i realiteten ?

Och den söta hemlösa flickan som med stora hungriga ögon går och samlar saker för att överleva, och vi uppmanas återigen hjälpa ekonomiskt. Men vem får pengarna ? tror ni. Varför läggs pengar ner på att göra reklam för föräldralösa barn på andra sidan världen tror ni ? Jo för att tjäna pengar på fattigdomen naturligtvis. Samtidigt rasar diskussionen kring tiggarna i Norden, där de ses som lägre stående människor, ja rent utav brottsliga, av allt för många svenskar för att jag ska kunna sova gott om natten.

Och de som avslöjar jagas världen runt ar ”rättvisan”

Det är ju givetvis business av stora mått, där rika Européer, svenskar åter igen håvar in schyssta pengar på andras elände. Rent hypotetiskt verkar gränserna suddas ut för vad som är moraliskt riktigt, så länge det är produktivt. Och i långt större utsträckning än vad en majoritet av världens befolkning är medvetna om, eller vill vara medvetna om, är denna cynism redan verklighet. När maktens korridorer blir avslöjade över sina tillvägagångssätt, blir de som avslöjar kallade för brottslingar i media, som också är kapitalistiska organisationer, och vars publiceringsmaterial går att köpa för de som är … ja just det ”individer” … dvs rika.
Och människor som inte kan bevisa det som faktiskt gång på gång avslöjas och tystas ner, blir avfärdade som konspirationsteoretiker. Dvs en som sitter hemma på sin kammare och fantiserar ihop maktmänniskors maktmissbruk, och förtryck. Och vips så är deras trovärdighet avväpnad. ”bra va?”

Grundbulten för all oreglerad kapitalism

Detta är nämligen själva grundbulten för all kapitalism och marknadsekonomi, speciellt om den som nu blir allt mer oreglerad, eller på ren svenska: Laglös.
Grundbulten är pengarna, och de som har mest av dem, och att det inte finns några gränser för på vilket sätt dessa ”individer” tjänar dem, varken moraliskt, eller i praktiken numer även på laglig basis. För det är ofta sammanhängande på olika vis, vilka som skriver lagarna, vilka som verkställer lagarna, och vilka som har pengar och makt.

Varför tandvård inte gör sig lika bra i privat regi

Ja men ta tandläkarbesök tex. Hur mycket har du koll på vad som sker när de gräver och borrar i din mun ? Jag säger inte att en tandläkare per automatik är dålig och lurar dig. Men han/hon har definitivt möjligheten. Och priserna har du väldigt lite att säga till om. Men många tandläkare är ju privata idag. Och är man privat tandläkare vill man ????… jo tjäna pengar ! Givetvis, hävdar den som förespråkar privatisering av allt och kommersialisering, tom av människoliv, att om man inte sköter sitt företag, och är laglig och kundvänlig, dvs gör ett bra jobb, så får du inte tillbaka kunden. Jo det hade ju kunnat stämt om vi levt i en värld där kunden är upplyst om allt som sker. Jag tänker tex på en vän som berättade för mig att de munskölj man köper inte alls har någon verkan, och det hade hen hört på en föreläsning av tandhygienister. Men vad lever tandhygienister på, jo att tandhygien, och vad är då ett hot mot deras inkomster, .. jo tex munskölj. Nu hävdar jag givetvis inte att munskölj har den effekt som producenterna för denna produkt hävdar, bara att de båda har ekonomiska intressen före patientens hälsoläge.

Och med tandläkarna är det ju lite samma intressekonflikt. Har dom intresse att laga tänder och bygga upp dem på ett sätt som gör att det inte kommer fastna mat mellan dem, som orsakar mer hål och karies, och därmed mera inkomster för dem i form av nya lagningar ? Har de intresse av att informera kunden om tandhygien, med mellanrumsborstar och tandtråd ? …Nej, det skulle ju motverka deras inkomster. De säljer ju inte, eller gör reklam för dessa produkter direkt… varför ? jo ni förstår ?

Inte specifikt för tandvården alls, men exempel på oreglerad marknadsekonomi

Nå… detta om tandläkare, tandhygienister och tandvård har jag inte tagit upp för att visa på tandläkare som omoraliska, eller att ens påstå att alla är så cyniska att de gör dåliga jobb, för att sedan kunna tjäna pengar på det. I huvudsak tar jag upp det för att belysa att alla verksamheter inte fungerar i privat regi, eftersom incitamenten blir felaktiga och inbjuder till att göra ett halvbra kortsiktigt jobb istället för ett långsiktigt bra jobb, vilket skulle göra att patienten inte återvänder frekvent. Detta med halvdålig kvalitet förekommer ju givetvis i alla branscher, och i långt större utsträckning i andra produktionsnäringar än tex tandläkarvården. Men du blir inte tandlös och fattig av att köpa en skrivare som går sönder och som är PROGRAMMERADE (ja det är faktiskt sant, och ingen konspirationsteori) att gå sönder inom ett vist antal år.

Men lyssna inte på mig för….

Och produktionsenhet nr 458.679 Lundin är som sagt, delvis ur funktion, och därför är ju givetvis allt detta jag skrivit, inte av samma vikt, som om jag hetat Reinfeldt, och pratat om ”välfärdens kärna” (det betyder kraftigt minskad välfärd) eller pratat om ”låga trösklar in på arbetsmarknad, och öppna era hjärtan för invandring” (Det betyder att sänka löner och arbetstrygghet för den lilla människan, och ta emot fler flyktingar och invandrare som kommer från mycket sämre villkor och därmed med glädje anammar borgerlighetens ökad klyftor… till en början.)

Så bry er för all del inte om fd Produktionsenhet nr 458.679 Lundin , det är nog mest bara ”konspirationsteorier” och ”avundsjuka”

…
Titeln på blogginlägget, är en liten travesti, på låttiteln, ”I’m a dansbander yes I am”
Så det var bara lite klatschigt tyckte jag.

Jag stötte på ordet ”likehunter” (gilla-knapp-jägare) nyligt på Aftonbladets kommentarsfält till det artiklar som var relaterade. En person gjorde gällande att en annan besökare på kommentarsfälten bara var på det forumet för att samla många ”likes” Och då slogs jag av hur passande och aktuellt ordet är, även om det är ett nyord på engelska. Och jag slogs av hur även jag, delvis blivit något av detta något mindre smickrande epitet: ”Likehunter”

Men visst är det väl så att de flesta av oss facebookanvändare, mer eller mindre är någon form av likehunter. Inte bara de som i tid och otid är ute och skriver kommentarer i kommentarsfält på Aftonbladet, utan även vi som i vardagen använder oss av Facebook, på det sätt vi finner passar oss själva och ger oss den stimulans vi är ute efter. Bara det faktum att förkortningen ”IRL” (In real life”) ens existerar och används, skvallrar ju om vart hän vi människor är på väg.

Sen tror jag det finns en uppsjö av människor som näst intill misstänksamt snabbt, tillika bestämt, skulle förneka sitt internet/smartphone-beroende. Och det lika hastigt, som många under TV-ålderns gryning, gjorde/gör, när de ansåg sig vara lite bättre än andra människor. Och man lät, ärligt eller oärligt meddela andra människor att man ”minsann inte såg på TV”. Och på så sätt ville göra gällande att man var så viktig och intressant att man varken hade tid eller behov av dessa förkastliga media.

Ja men jag får väl erkänna då, i ärlighetens namn, när jag nu sitter och är lätt sarkastisk mot de som anser sig vara oberoende. Jag erkänner á la Anonyma alkoholisters vis:

Hej, jag heter Tomas och jag är beroende av både TV och att vara uppkopplad.

(- ”Heeeej Tomaaas”)

Och det finns även drag av en likehunter i mig, även om jag inte utvecklat fullt likehunter-beteende….ÄNNU !
Ja men herregud, visst är vi lite patetiska till visst mått. Vi sitter och söker bekräftelse på internet, med sekundsnabba like-klick, och räknar popularitet utifrån hur många likes vi får. Ja likt andra beroenden, så får man ju lov att begränsa hur man blir utsatt för frestelsen efter plastigt bekräftelsebehov på t.ex. Facebook. Jag har ju satt en egen personlig gräns vid att inte installera Facebook på min smartphone. På så sätt är jag inte låst vid att rapportera varje vaket ögonblick, eller delta i diskussionsforum via mobilen, medan jag fikar på stan. Vilket jag faktiskt annorstädes kunnat finna mig i riskzonen för.

Att blogga om olika stereotyper, att skämta om och driva med olika företeelser, kan ibland resultera i att jag får befogat eller obefogat ovett tillbaka. Men så är det ju att ha en åsikt om någonting, och vågar yttra den. Tex så påpekade jag att om man i sitt icke-kärleksliv, väntar på ”drömprinsen”, så blir det svårare,. Och fick välförtjänt tillbaka kommentaren ”blir det lättare då”, efter att jag sagt att min inställning till kärlek nu mer är: ”kärlek, nja ja vet inte ja”

Med denna insikt, ger jag mig ändock ut på djupt vatten, och ironiserar över hur vi använder Facebook och internet. T.ex så får jag svår klåda och allergi, när fullvuxna människor, ja nästan övermogna medelålders människor, bombarderar Facebookstatusen med snutti-lutt-inlägg om hur mycket de älskar varandra. Tonåringar som gör det? …Ja jobbigt, men okej, med tanke på mognadsgraden, samt att det då kan vara första förälskelsen.

Sedan har jag väldigt svårt för ogenomtänkta, ytliga ”RIP-bekännanden. Delvis för att det borde stå VIF. Då jag gärna ser att vi använder vårt eget språk så långt det går. Men framförallt för att så många skickar ”RIP” till kändisar de aldrig träffat i verkliga livet. Huruvida anhöriga och nära använder sig av dessa sociala medier till att uttrycka sin sorg, eller avstår ifrån det, har jag däremot ingen åsikt. Och jo jag är medveten om att jag avvänder det engelska nyordet ”likehunter”. Men jag är villig att bli förhörd av likasinnade språkpoliser för att försvara användandet av ett engelskt ord i det sammanhanget, när jag nyss sågade det.

Nu hoppas jag ju givetvis att ni ”Lajkar” detta inlägg

/The Likehunter