En feministisk krigsstrategi som aldrig kan lyckas

http://www.expressen.se/gt/kronikorer/frida-boisen/i-dag-far-78-kvinnor-en-knytnave-ratt-i-ansiktet/

För alla utom de som slår, är det det självklaraste som finns att man inte slår varken kvinnor eller män. Eller… njä det är faktiskt så, trots de fruktansvärda siffrorna om våld mot kvinnor, så drabbas fler män av våld än kvinnor. Men det är inte intressant för feminismen. Så faktum är att det är oftare självklart att man inte slår en kvinna, än att man inte slår en man. Ej heller tycks det vara intressant att en förkrossande majoritet av alla män ALDRIG slår sina kvinnor.

”Sverige är ett land där män hatar kvinnor.”…. påstår Frida Boisen.
Själv påstår jag att om en förkrossande majoritet inte utövar våld, så ljuger Frida Boisen så till den milda grad att hon inte bara skadar ryktet för svenska män i onödan, utan även sätter käppar i hjulet för de misshandlade kvinnornas, och deras möjligheter till förbättrad situation.

”Ja jag vet. Jag är en jävla fitta. Som ska hålla käften”… inleder Fridas sin artikel med. Nej Frida du är ingen ”jävla fitta” och du ska inte ”hålla käften”. Men du bör undvika lögner och kontraproduktivt lägerbildande … dvs OM du eg är intresserad av förbättrade förhållanden för kvinnor. Själv som man, är jag intresserad av minskat våld, mer jämställt samhälle, solidaritet med svagare grupper i samhället. Men jag anser inte att kvinnor är en svagare grupp än män. Och olika sorts offer finns inom alla sorters etniska grupper och båda könen.

Men det tillvägagångssätt Frida här väljer, kommer aldrig förbättra någonting. Och då pratar jag inte om ilskan hon har. Den är berättigad och mer därtill. Men det är vart hon riktar ilskan som får mig att reagera, och som motarbetar hennes påstådda syften. Rikta ist ilskan i första hand mot de individer som våldför sig på andra människor. Rikta ilskan mot våldsutövare oavsett vilka offren är. Rikta ilskan mot maktens kvinnor och män, och mot dig själv som opinionsbildare. Är det värre om en kvinna blir misshandlad än om en man blir det ? Själv har jag råkat ut för misshandel en gång av tre svenska killar, varav förta sparken mot huvudet kom bakifrån utan förvarning. Om jag som man skulle göra en ”affär” av den händelsen, skulle jag i större delen av samhällets ögon, inklusive många feministers, förlora min manlighet.. Och om jag skulle påstå att det gjorde djävligt ont när de med rakade huvuden, klädda i nazistjackor oavbrutet sparkade mig mot huvudet med militärkängor. Ja jag går tom så långt att jag påstår att det nog gjorde lika ont på mig som det skulle gjort på en kvinna. Eller vad tror Frida ?

Gick jag ut och menade att svenska män är våldsverkare efter det ? Nej jag gjorde ju givetvis inte det. Själv har jag råkat ut för kvinnor som slagit mig i tron om att kvinnor får göra det. Gick jag ut och menade på att alla kvinnor är på det viset, och påstod att det är kvinnors ansvar att dessa fåtal kvinnor beter sig så ? Nej givetvis inte ! Själv har jag råkat ut för kvinnor som sprider elakartade, falska rykten om mig, kring mig, för att de tror att de har rätt att göra det. Men jag känner ingen ilska generellt gentemot kvinnor för det. Däremot blir jag arg och upprörd över när man precis som Sverige”demokraterna” ställer svaga grupper mot svaga grupper och inte ser den egentliga orsaken till varför våld uppstår, samt verbalt segregerar vårt samhälle istället för integrera, socialt, ekonomiskt och nationellt.

Ilskan Frida känner är berättigad, men hon missar vem/vilka hon skall vara arg på.
I det korta perspektivet finns inga ursäkter för våld varken mot kvinnor eller män, även om den senare varianten inte är intressant för Frida. Varje individ har ett fullständigt ansvar över sina handlingar. Det är den ena ansvarsbiten. Den andra består av familjens uppfostran av våra barn så att trygga harmoniska män och kvinnor blir resultatet av barnperiodens uppfostran. Den tredje biten är vårt gemensamma ansvar över hur samhället ser ut, som vi påverkar genom att vara medmänniskor, genom politik och genom debatt i media och sociala medier.

Frida har inte förstått hur ansvaret är fördelat, och har inte ens varit intresserad av att försöka förstå orsakerna bakom våld för att kunna förebygga framtida problem. Jag påstår inte att jag har hela svaret heller, det är kombinationer av uppväxt, miljö, samhällsklimat/utanförskap och kanske tom arv, som är några av faktorerna att ta hänsyn till i den ekvationen.

Nå att vara medmänniska i din nära vardag är ett ansvar vi alla kan ta. Politiskt ställningstagande för ett mer inkluderande samhället där inte allt går till de rika är ytterligare ett ansvar vi kan ta… ja även DU Frida.
Ytterst är det dock ändå vuxna individernas ansvar över sina egna handlingar som är själva ansvarsfrågan. Och det kan inte 99% av män som inte slår lastas för som grupp. Skulle Frida dock ta det gemensamma samhälleliga ansvaret på allvar istället för att skjuta över det på männen med uttalanden som: ”Sverige är ett land där män hatar kvinnor.”

…… då först är jag beredd att stötta henne. fram till dess är Frida tyvärr de som motarbetar målet mot mindre våld… ja även mot kvinnor.

Yin och Yang


Gud väljer inte vilka som får vara kvar i livet, dö unga, vilka som får leva i rikedom, vilka som får uppleva kärleken. Kanske är Gud en källa till kärlek dock, ett rättesnöre, en vägledning, en tröst, ett ljus. Vad vore meningen med livet om Gud levde det ÅT oss ? Kanske sänder Gud oss änglar att hjälpa till ibland, men jag tror de kommer i mänskligt format.

Vi må slåss för allt det där själva, varje dag, med fullständigt olika förutsättningar. Vi må gå våra steg själva, välja våra stigar själva, och i bästa fall får vi några stänk av lycka och kärlek på vägen. Vi människor är de som skapar vårt eget öde. Och det gör mig båd djupt bekymrad, ledsen, och förundrande hoppfull på samma gång.
Så mycket politiskt, cyniskt pengaräknande som kostar människoliv å ena sidan. Och å andra sidan människor som ger av sig själva, när de inte behöver. Som ett världsligt Yin och Yang, en balans som aldrig tycks rubbas. Lidande skapar empati och välgärningar, och bristen på lidande skapar ofta arrogans och egoism, vilket återigen skapar lidande för dem som drabbas av dem.

Fred på jorden kommer aldrig någonsin inträffa, som miss-world-deltagarna på låtsas önskar sig i sina tal, för att framstå i bra dager. Just pga den balansen jag just redogjorde för. Men samma balans ger en garant för att ondskan och egoismen aldrig kommer segra fullt ut heller. De må sitta på sina maktpositioner och roffa åt sig av folk under dem på karriärstegen… men ju mer de roffar åt sig desto mer ihåliga blir de, desto mer ytliga, mindre äkta uppoffrande gåvor, från hjärta och själ… de facto så blir de paradoxalt fattigare för varje krona eller dollar de snikar åt sig på andras bekostnad. Kapitalismens egen förbannelse över girighet, en av e sju dödssynderna.

Jag är rädd för att dö….. visst är det så. För att jag anat doften av liv och kärlek, som jag inte kände så mycket av då, när jag inte var rädd att dö. Jag tycker det vore en personlig, så väl som samhällelig katastrof om mitt liv gick till spillo, pga cynisk borgerlig skyll-dig-själv-politik som resulterar i att adekvat medicinsk hjälp inte sätts in vid sådant behov. Jag tycker det vore personlig katastrof att knacka på hos Per vid porten, utan att ha älskat och blivit älskad.

Älska….det är därför jag lever…. allt annat är bara trix för att uthärda avsaknaden av just kärlek. Men jag kan bara hoppas… fram till dess jag finner den, eller blir tagen från jordelivet… är det den jag drömmer om, längtar till och lever för.

Rakt in i hjärtat

….
Aldrig någonsin har jag tidigare blivit mer frälst och tagen över ett tv-program/tv-serie som nu i vinter, när SVT sänt ”Jills veranda”. Jag menar verkligen det jag säger.. aldrig förr. Finns på svt play ett tag till, och får inte missas. Det blir dryga böter på att missa serien. Framför allt de sex sista avsnitten. (det sändes 6 avsnitt)

Syftet med serien enligt Jill Johnson själv, är att få folk att förstå och tycka om countrymusiken. Och jag är en av dom som hon uppnått syftet med.
Men även om jag till viss del fått större insikt och förståelse för själva countrymusiken, så är det helheten av programet som tagit mig på djupet. Produktionen är mästerlig, Jill är den perfekta värdinnan för programmet, varm, kärleksfull, glad, rak, och utforskande. Gästerna har alla varit väldigt intressanta musiker och människor. Men framförallt mötet med människorna i Nashville, mötet genom musiken: Hemlöse Doug Seegers, Richard med stråhatten och den genommusikaliska själen, Grand ol oprys första svarta sångerska, Linda Martell. m fl.

Jag är helt tagen av människorna och artisterna. Doug Seegers spelade och sjöng som hemlös gatumusikant, när Jill och Magnus Carlsson i Weeping Willows fick höra hans sång och musik. Med endast två tänder i sin mun, fångade hans röst och musik min själ på ett sätt som få professionella musiker kan göra… om ens någon. Det är äktheten i musiken direkt från hjärtat… precis som många countryartister vittnar om.
På ett sätt som får Tomas Ledin att rodna av ytlighet.

Amors vådaskott…


Du såg på mig den gången, och jag var försvarslös den gången.
Att du skulle bli min då, var inte att tänka på. Det var bokstavligen som om att be om att ta ner månen, en stallpojke gifta sig med en prinsessa, en ängel ge sitt hjärta till en skuldtyngd främling. Jag visste det från den stund jag såg dig då för många år sedan, att du inte kunde låta mitt hjärta förenas med ditt. Du måste ha förstått det redan då, förstått att jag älskade dig från den stund jag lade ögonen på dig.

Din storhet i din då unga kvinnliga gestalt hyste inget agg till mig, när jag föll ihop som ett korthus framför dina ögon, naken, sårbar uppenbart försvarslös inför din skepnad, ditt … i mina ögon smått utomjordiska sken.

Du var då liksom nu märkbart yngre än mig, men emotionellt långt mognare än någon kvinna jag stött på i livet. Hur kunde det vara så ? Du blomstrade som en nyutslagen syren, som omplanterats på rik och frodig jord. Nyvunnen aptit på livet, dina ögon glittrade av vital ungdom, mot en bakgrund av ett djupt hav utan botten. Så mycket kraft, så mycket erfarenhet, så mycket empati, så mycket kärlek för så många, i en så ung till synes oerfaren nyutsprungen fjäril…. så mycket kärlek, att jag nästan var rädd att drunkna i den, om den hade riktats mot mig. Men kanske var du medveten om detta… att jag var försvarslös inför dig. Du bara vände dig mot mig, och log ett ärligt respektfullt leende … och gick din väg.

Men sådana änglar sänds bara ner på jorden för mig att få en glimt av, passera förbi någon enstaka gång, och bryta ner mitt hjärta var gång hon uppenbarar sig. Jag har kallat mig förälskad många gånger, och hjärtat har brustit lika många gånger. Men inför dem har jag alltid lyckats gått vidare, stått stark inför eventuella slumpartade möten….

… men inte dig. Andra stoppar jag i hjärtats frysfack, och sedan är det bra med det efter något år. Men dig går inte att frysa in, det går inte…
Jag vet att du hör till en annan, och han gör dig lycklig. Och jag önskar dig all lycka i livet, från botten av mitt sargade, kärlekstörstande hjärta…

Jag säger hej till dig, de gånger du kliver ner på jorden, och du ler och hälsar tillbaka, och försvinner bort igen. Jag har accepterat hur det är, men kan omöjligt låtsas som du inte har bosatt dig i hjärtat mitt….

Lev och älska lilla ängel.

I kapitalismens namn är allt tillåtet


Varje dag en svensk ser på TV matas han med reklam. Det är tomatsåser, fantastiska köksredskap, och helt oumbärliga träningsredskap mm, mm. De flesta säljs med mer eller mindre stora lögner om hur fantastiska de är.

Jag menar köksredskapen du skär grönsaker med, går med fördel att skära med kniv, och det framgår naturligtvis inte om de är dålig hållbarhet på. Reklamen för träningsredskapen visar upp ”perfekta” unga kroppar” i samband med redskapet, men glömmer nog att redovisa att dessa äter hälsosamt och har det som heltidssysselsättning att vårda sin kropp… samt att de då faktiskt är unga.

Personen som tränar framställs i sexiga poser, medan de tränar. Ser bedrövligt olyckliga ut innan de känt detta oumbärliga träningsredskap. Och förvandlas till en smal, vältränad genomlycklig person efter inköpet. Och visst fungerar dessa lögner och sexuella lockelser, annars skulle ingen hålla på med dem.

Fungerar de på mig då som framhäver mig som så klok och allvetande?
Givetvis handlar det om målgrupper. Jag går inte på lögnerna om de produkter jag skriver om här ovan, men jag har nog mina svaga punkter, som typ reklam för saker som retar mitt sockersug. Medan sminkprodukter och blöjor inte direkt är vad jag kan lockas av. Men om jag lever om 30 år drygt, kanske jag är en blöjkund igen förvisso.

Tandblekning var oxå ett populärt reklaminslag ett tag. Jag menar vem vill inte ha vita fina tänder ? Man visade före och efterbilder på tänderna. Men vad man räknade med var väl att folk skulle fokusera blicken på tänderna och missa att antingen har reklammakarna blekt hela bilden. Ty huden på efterbilden, var ljusare än den bilden före. Eller så har de smetat på tandblekningsmedlet i ansiktet oxå.

Men bland de värsta av reklamfilmer är ändå de om de stackars barnen i Afrika och Indien, som lever under bedrövliga förhållanden. Stora mörka bedjande ögon på en smutsig ensam liten flicka. Reklamen vädjar till det mänskliga inom oss. Bilderna griper ju givetvis tag i mig, och jag får för några sekunder lust att bli fadder åt flickan i reklamfilmen. För det första så har den flickan som var väldigt söt förmodligen redan fått hjälp. Men det mest vidrigaste av allt är om jag skänker pengar till detta ändamål, så skänker jag som sjukskriven, pengar till en person som tjänar över miljoner kronor om året. Och de tjänar dessa miljoner på andras elände.

Allt tycks vara tillåtet under kapitalismens vingar.

Är pengar verkligen allt som räknas ?


Människan är inte speciellt begåvad för att vara begåvad med sådan begåvning.
Att blint lita till och följa ett system, vilket som helst egentligen, Kommunism, Kapitalism, Socialism, Marknadsliberalism, nyliberalism, industrialisering, teknologi etc ….är lika fundamentalt korkat som att blint följa orden skrivna i Bibeln eller Koranen, böcker skrivna för många hundra år sedan, ja tusen år…. av MÄNNISKOR (inte Gud vilket de vill påstå) som bara har intresse av att kuva och kontrollera folk, och tillförskaffa sig egen makt. Ingenting har förändrats på den punkten.

Däremot har människans redskap att förstöra moder jords tillgångar och alla dess innevånare radikalt ökat. Och ändå tillber människan blint och ogenerat Mammon, guldkalven, vår senaste heliga ko, vår senaste stora idioti.

Den senaste av ”utvecklingens” alla idiotier är att handla matvaror via internet, och att denna företeelse ökar kraftigt tillika satsas pengar på. Varför ? Bekvämlighet är svaret förmodligen. Detta i tider då larmrapporter om Svenskars bristande kondition och ökande procentuell del överviktiga presenteras. Att en fysiskt handikappad kvinna eller man, eller ålderspensionär på olika sätt ska ha hjälp med att få hem sina matvaror är i min värld en självklarhet. Men detta handlar inte om de som behöver hjälp, det är en större grupp fullt fysiskt kapabla människor som av bekvämlighetsskäl tar bort ytterligare en komponent av vad det innebär att vara människa, att vara levande.

Hur kommer då sådana förslag till världen ? O hur kommer det sig att de anammas ?
Jag tror att det är den blinda tron på marknadsekonomin UTAN några förbehåll och regleringar, som orsakar denna typ av ignorans och självdestruktivitet.
I en global konkurrens där allt fler människor blir involverade för att öka sin egen plånbok, och rikedom, blir konkurrensen löjligt stor, och tillvägagångssätten för att uppnå detta, söker alla tänkbara och otänkbara vägar. Varenda möjlighet att kräma ut några kronor till av konsumenter prövas, utan några som helst tankar på konsekvenser i det större perspektivet, eller de bakslag mot mänskliga individer, moder jord och alla hennes varelser innebär.

Härom dagen ringde en ung man på dörren, och innan jag visste ordet av det hade den unge herrn satt igång ett väl inövat tal över sin fantastiska ”produkt” Vilket i det här fallet rörde sig om något med energi och miljö. Den unge vältalige mannen utförde inte bara ett väl inövat tal, utan hade även tänkt ett steg längre, nämligen på de avvisande svar från potentiella kunder som mig, vilka har ledsnat på försäljningshysterin och alla ständiga onödiga val vi måste göra i vardagen.

Den nya sortens verbalt aggressiva dörr och telefonförsäljare, i detta fall i form av en ung vältalig pojke med små förutsättningar till framtida skäggväxt eller för den delen hår på bröstet, hade inte en enda paus i sin verbala våldtäkt av undertecknad motvillig konsument. Och till synes hade han svar på alla ifrågasättanden av hans oönskade närvaro på tröskeln till min privata sfär…. min bostad. Jag försökte med:

– ”är det inte så att alla bolag är billigast och bäst enligt dem själva ?”

Då kom den pubertale försäljaren av sig för en tiondels sekund, innan han med omgående tog in på ett nytt spår för att fånga mig i hans försäljarnät… nämligen SAMVETET. Han hade några miljöargument som jag faktiskt inte bemödade mig lyssna på, pga av den verbala våldtäkt jag utsattes för. Men den unge hänsynslöse mopedåkaren lät sig inte hindras av det. Jag fick helt sonika stänga dörren mitt framför näsan på honom, medan han ännu pratade med mig, eller rättare sagt, fortfarande höll sitt anförande.

Detta är återigen en produkt av det kapitalistiska marknadssamhälle vi dyrkar så förbehållslöst. Visst…. visst är marknadsekonomin det enda system som är realistiskt för dagen, ett system vilket inte går att lämna från en dag till en annan. Men har man inte ens för avsikt att förändra denna idioti, så går det inte på lång sikt heller. Att det finns konkurrens om vem som gör godast pizza i stan, är sunt, så länge vi lever i en marknadsekonomi. Men att ständig behöva bli attackerad över energiavtal och telefonabonnemang, är en högst ovälkommen avart och konsekvens av den oreglerade marknadsekonomin.

Rapport från din son


hej Far !

Tänker på dig då och då. Hoppas du har det bra på dina mjuka moln, tittar ner över världen, och vet om att du gjort ditt. Nöjd, och lycklig.
Jag kämpar för att få vara kvar här på jorden ett bra tag till, men det är, som du vet inte helt upp till mig, och hjälpen kommer långsammare här på jorden, om man inte kan köpa sig fram i tillvaron, om den kommer över huvud taget då. Det har blivit så förstår du far, eftersom privata miljonärer är viktigare än människor som jag.

Mitt liv har inte förändrats så mycket de senaste åren. Jag har valt bort saker som bryter ner mig, och människor som inte bryr sig om mig. Det kan resultera i ensamhet ibland. Men bättre att vara ensam på riktigt, än ensam bland folk.
I princip varje dag har jag kontakt med kära moster, som behöver min hjälp allt mer. Och jag behöver vara behövd, så det är en bra deal. Jag skjutsar henne, bär saker, kopierar viktiga papper, handlar , diskar, skurar golv, etc etc…
Vi äter ett mål varje dag tillsammans, och det är bra för bägge, eftersom båda kan slarva med maten annars.

Djurgårdens hockey går i medvind just nu, men det krävs lite tur för de ska klara sig upp igen. Medaljerna regnar över svenskarna i OS, och vintern har uteblivit i år.
Det har kärleken likväl. Du sa en gång till mig far att ”det kommer flera”, och det var underbart sagt av dig far, men …..

Äh vad är väl en bal på slottet den är väl alldeles…alldeles

god natt far !

Och allt som betyder nåt….

Lilla flickan på TV-kampanjen för faddrar, som springer omkring barfota, ensam griper tag i mitt hjärta, formligen sliter det ur kroppen på mig. Hon är en ”syster” till mitt ensamma övergivna barn, som bor in min ensamma vuxna kropp. Min ensamma vuxna kropp fylld av barnets längtan efter närhet. Mitt kloka vuxna huvud som försöker trösta mitt inre sårade barn, de gånger det tränger på och behöver uppmärksamhet. Den uppmärksamhet och kärlek som för dryga fyrtio år sedan gick förlorad i en Stockholms förort, bland asfalt och skog av betong.

Kvinnan på ”Spårlöst” som får återse sin familj, som hon blev borttagen från som liten, kastar sig gråtande i armarna på dem, tårar, skratt, kramar, närhet…
Gråten i mina ögon forsar som vårfloden i en smältande glaciär, jag hulkar högt och gråter. Som vanligt själv i min lilla betongcell i mörka mellannorrland, mitt i vinterns mörker.

Jag har gett upp kärleken, den är inte för mig tror jag. Jag tycks vara lätt att tycka om, men svår att älska. Jag får nog resten av mitt liv nöja mig med smulor från de som är rika på kärlek. Idag fick jag en sådan smula från Åsas och Karls lilla dotter, som nu är i övergång mellan amning och fast föda. Åsa trodde hon ville ha mat medan vi hade träning med ”bandet”. Men hon ville vara med, och när jag sjöng min egen låt ”trouble seams to follow you around” för henne, så fästes hennes livsyrvakna blick på mig, och hon njöt uppenbart av musiken och sången. Hon släppte inte blicken från mig när jag sjöng, och hon log hela tiden.

Detta gladde mitt sorgsna hjärta i väntans tider.

”Alla har glömt”

…….

Den dova blygsamma neonljusbelysningen, avspeglar sig blygt i den svarta Ångermanälven. Den bistra, friska vinterkylan har uteblivit i år, på gott och ont.
Och jag har ännu ej fått några svar…. totalt 8 månaders väntan och kamp. Uppgivenheten tar ofta över, vem och vad ska jag kriga emot…. det finns ingen.
Folk ska googla sina cancerdiagnoser på nätet numera. En stor rubrik dagen efter, Och svenskarna knyter näven i fickan över den dåliga vården, och fortsätter rösta på en skattesänkarpolitik för några kronor mer att spendera på kapitalvaror. Sen är allt glömt… ingen tycks vilja förstå eller bry sig om kopplingen mellan urusel vård och skattesänkarpolitiken…. och Rubrikerna är glömda när vi går till valurnan. Rubrikerna som gjort de stora mediajättarna ännu rikare.

OS dundrar vidare, och nu upprörs vi över Petter Nortughs mediala sandlådekrig med Sverige som skidnation, samt dåliga domslut och slaskiga skidspår. Bara för några dagar sedan upprörde vi oss över hur Uzbekistanska arbetare blivit hemskickade från OS-byn utan lön, trotsa att de jobbat i flera månader…. det är glömt nu när vi gottar oss i OS-medaljer.

Vi ojar oss nu i OS-tider…iofs med rätta över det odemokratiska Ryssland, men lyfter inte ett ögonbryn över om OS skulle gå i USA där fångar hålls olagligt utan rättegång och torteras. Där människor mördas med förarlösa flygplan på andra sidan jordklotet.
skillnad på mord och mord tydligen…. men det är snart glömt.

Och mänskligheten snurrar på mot egen undergång ute i världen. Vi människor fängslar våra hjältar som slåss för yttrandefrihet och avslöjanden av krigsbrott.
Julian Assange sitter i princip ”fängslad” på Ecuadors ambassad i London pga att en stormakt blivit påkommen med brallorna nere när amerikanska soldater dödade obeväpnade Irakier. Snowden är efterlyst och väntar långt fängelsestraff i USA för att han påvisat omfattningen av avlyssning av miljoner. Manning sitter redan i fängelse för att ha släppt filmen om USAs krigsbrott. Hjältarna fängslas, och mördarna får fredspris.Assange är oskadliggjord hur än det blir med utlämning, och odemokratiska rättegångsförhör, och påhittade våldtäkter….. men det har alla snart glömt.

Romer förnedras och diskrimineras över hela Europa, och i synnerhet i Ungern. Det var en stor medial sak nyligt. Nu är det redan glömt. Tidningarna sålde inga lösnummer på den nyheten längre ”leve kapitalismens drivkrafter” …. eller inte !
Kvinnor våldtas och utnyttjas i hela världen och väldigt lite händer för att ändra detta. Folk säger ”kastrera och döda våldtäktsmännen” och tror att det skall förändra något. … inget förändras, och folk förvånas.

Igår läste jag i tidningen om tonåringars internetvanor, och föräldrars insyn i desamma. Tre tjejer pratade om hur ”äckliga gubbar” hade ”lagt till dem på facebook, och sökt kontakt med dem. Och hur de avfärdat dem med ord som ”äckliga gubbe”. Jo viss finns det äckliga gubbar, och visst finns det äckliga tanter oxå, men äckliga tanter får man inte prata om. Och sedan finns det äckliga pojkar och tjejer oxå, men det är än mer tabu att prata om.

Ni skulle läsa en helt ”normal konversation” mellan ungdomar idag” och bli gråhåriga på kuppen. De kallar varandra ogenerat för bögar, horor, daddyfuckers, motherfuckers etc etc på nätet, och inget görs. Föräldrar tycks inte reagera. istället läggs all fokus på annat.
För er som inte visste det, så måste dessa tjejer som det stod om faktiskt acceptera inbjudningar på facebook, innan de ”äckliga gubbarna” kan få kontakt med de oskyldiga tonårstjejerna som vräker ur sig brutala personkränkningar som det vore en kulspruta.

Vuxna människor är 100 % juridiskt ansvariga för sina handlingar. Det är inte omyndiga medborgare i samma utsträckning. Men innebär det att vi som nu ska tillåta tonåringar komma undan utan några som helst repressalier och konsekvenser för sitt näthat och sina påhopp och när de far med osanningar ? Medborgarna, rättsväsendet och myndigheter tycks inte heller i detta förstå sambandet i brist på gränsdragning i unga år, och respektlöshet, brottslighet och våld som vuxna individer. Detta är glömt för länge sedan.

Vi glömmer fort det jobbiga som sker omkring oss, upprörs som hastigast och går vidare. Romer, krigsbrott, obotliga sjukdomar, klasskillnader i vård och skola….
Grannen dör, föreningsmedlemmen dör och vården, samhället och medmänniskorna har inte bara misslyckats, vi har inte ens haft för avsikt att hjälpa, att komma ihåg och att förändra till det bättre…. alla har glömt, så fort det går

Och alla kommer glömma mig med, ganska fort… ja och dig !