TomasTvivlaren

….
En så’n här regnig dag som gått i renoveringens tecken, helt uppåt väggarna i Hammar/Nyland, funderar man helt osökt på vad Lennart gö’ ?
Under ett antal renoveringstillfällen som hjälpande hand åt en ko som ”är klok och förståndig … trots att hon är en ko”,(Min vän ’Mamma Mu’) så har jag letat olika förevändningar för att få åka på Ehrssons färghandel i Nyland. Jag har slösat med spacklet, lämnat små snuttar framme, så de ska torka och bli obrukbara, lämnat färgpenslar framme, begärt ett antal onödiga verktyg, för den hjälp jag tillhandahåller för att motivera besök hos mellersta Norrlands mest gemytliga färghandel.

Att kliva in i den lilla färgbutiken, som även tillhandahåller parfymer, och har gamla kameror som utställningsobjekt, är som att kliva tillbaka i tiden, på den tid då handlarna hade tid för sina kunder, och man inte kände hur handlar’n slet tag i ens plånbok så fort man kom innanför dörren. Som från nått skrymsle i butiken som även fungerar som parets bostad, kliver Lennart som egentlig uppnått pensionsålder fram, och sätter sig ledigt på butiksdisken, och flinar opp ett mysgubbeleende av det forna slaget, och undrar vad för ärende man kan ha hos honom. Små härliga ordvitsar duggar tätt mellan den smidiga försäljningen… och man känner sig nästan som man varit o hälsat på Mormor och morfar och fått saft och kakor.

Själva renoveringen då…. jo den lullar på i trivsam fart, ibland med väl tilltagna fikaraster. Men nu sitter tapeterna uppe, mönstertapeter i ett krokigt hus, och ändå ser det rakt ut. Känns som ett gediget arbete av alla inblandade. Fönster blev putsade så att man numera kan se hästar springa i hagen utanför fönstret. Och åt andra hållet vetter Ångermanälven i sin fulla prakt.

Att sedan hos Moster få ärtsoppa, med senap, och Leksandsknäckemacka med ost på. Kaffe, rabarberpaj och grädde till efterrätt, och att på det få Zzzzzova några minuter till VM-matchen mellan Belgien och Algeriet får lov att klassificeras som en god dag på det hela taget.
Vi säger alla gonatt till Lennart och hans hustru BNV…..och hoppas på att behovet för inköp uppstår snart igen … nå’n liten pensel bara kanske, eller Lacknafta… är alltid bra att ha.

..
Dans på Hanssons loge igår, och det såg ut som tillställningen skulle bli ”ökenråtta” till en början. Lite folk när vi kom, och rätt mycket dansande ”återvändsgränder”. Det är min benämning på de kvinnliga potentiella danspartners som ensidigt, eller ömsesidigt blivit en tyst överenskommelse om att inte bjuda upp varann, av olika anledningar. Ibland kan det röra sig om rent missförstånd, och ingen av de inblandade vågar ta steget.

Inte ens danskungen Egon från Gafsele72 år gammal, var där och glänste med sitt ännu så länge okrönta huvud. Men musiken var det som höll humöret uppe, King Edwards spelar rolig och annorlunda musik, jämfört med stofilband som Matz Blads, eller ryktesmässigt hypermoderna inneband som Zlips. Efter hand dök oxå Danskungen Egon 72 år upp, och snodde alla unga tjejer 😉

Till paus, visade det sig att jag hade gjort en bedrift, då Mamma Mu, som jag dansade med sista dansen innan paus, påpekade att jag hade gylfen öppen. Det troligaste är då att jag dansat, blivit uppbjuden och bjudit upp med gylfen öppen, och inte knappt suttit en dans. Men å andra sidan står sig den prestationen slätt gentemot Maritas, som dansade och blev uppbjuden i Junsele, med kjolen delvis innanför trosorna.

Lite andra funderingar kring ungas mode

Killar i tonåren har ju numera toppluvor på sig mitt i sommaren, för det är tufft, och byxor som hänger de facto nedanför skinkorna, och det är oxå tufft ,… tror jag, på nå vis. Ju slummigare, ju tuffare på killarna. Jag menar…. hur sitter de uppe, jeansen ? Tjejer tycks det vara det omvända för. Massor av tid och pengar läggs ned på utseende. De unga vältränade kropparna vissas upp med så mycket former och hud som möjligt, tvärtemot killarna alltså. Det är mascara, eyeliner, fondation, lösögonfransar, etc etc. Och Tjej-jeans är så slimmade att de skulle kunna jämföras med vakuumförpackningar.

Ja men tänk er när man klipper upp ett kaffepaket, som är vakuumförpackat. Då låter det ju ”klipp” …..”psccchhhh” när vakuumet upphävs. Jag undrar om det är samma när tjejer mellan 15-30 tar av sig jeansen på kvällen, när de öppnar knappen och blixtlåset.
Låter det ”knäpp” Ritsch” och ”Pssscccchhhh” då ? Och är killjeansen jeans som är ärvda av tjejer där vakuumet pyyyyst ut, och blivit slött, slappt och likgiltigt ?

…
Ja danssommaren har äntligen börjat. Och trots en liten kortvarig svacka, orkes-och- humörsmässigt under andra halvan av ett danstillfälle, då jag kände mig som den enda kvarvarande singeln i världen, så är sommaren ingen sommar utan sommardanser. Livet inget liv utan dans… och musik då förståss. Nu när dippen är över, och formkurvan åter pekar uppåt, och det återigen finns en acceptans för att vara ”den enda kvarvarande singeln i världen” 🙂 … så ser jag återigen fram emot kommande sommardanser.

Tex så jämförde en av mina duktigaste danspartners att dansa med mig ”kunde jämföras med meditation” och nåt mer hon sa som jag glömde i skuggan av det betyget. Kanske att det bara ”var att flyta med” eller nåt sånt. Så det måste ju hamna på pluskontot även för världens sista singel. Och helt logisk satte jag mig ju och surade och tyckte synd om mig själv, några danser efter det… eller.. ja .. jag är ju också mänsklig. Jag lade mig i bilen och sov sista timmen den dansen, kanske var det därför jag fick plutläpp, för att jag var övertrött.

Med detta i bagaget var jag lätt tveksam till dans på logen, två dagar senare. Men med vetskapen om att när förväntningarna är låga, kan de bästa av danskvällar inträffa, även om man går hem som singel även denna kväll. Ja, ja jag tjatar om det detta blogginlägg, så jag får det ur systemet och kan gå vidare. Och denna danskväll på logen blev ett framfall.. eller nä det var nåt annat, det blev ett fall framåt. Inte kväll att skriva prosa om, och sväva på moln i en månad efteråt, men väl en kväll att glädjas åt, och se me framförsikt på nästa dans… kanske till ”King Edwards” redan på Lördag. Ett band vars namn ljuger om vilken musik de spelar. En rätt modern, och frisk musik som bryter mot dansbandsklyschorna med fyr-bas och sentimentala ”jag-ångrar-mig-och-älskar-dig-för-alltid-lova-att-aldrig-lämna-mig-texter”.

Sist. även om jag var tvungen att nypa 2 personer i häcken, och tigga och be om ett besvarande av mitt beteende, så kom den äntligen, det sexuella trakasseriet jag längtat så efter i form av ett nyp i häcken, så jag hoppade till, tack E !

….
Dom finns i alla samhällsklasser, båda könen, och alla nationaliteter, är min erfarenhet.
Kan va något överrepresenterade i den sk ”överklassen”, där egot är stort, och varje vaken sekund går ut på att bygga upp sin förmögenhet, utan att begrunda vad man ska ha den förmögenheten till, och vad det kostar dem själva och deras ”medmänniskor” i medmänsklighet och empatisk förmåga.

Men man möter dem även på Konsum och ICA, när de tränger sig fram till kampanjvaror, när de går två varv runt butiken för att få flera gratisprov av ett nytt bröd eller pålägg. Man möter dem där olika evenemangsansvariga lockar med gratis kaffe, där nyckelordet är ”gratis”… och det inte egentligen spelar nån större roll om de behöver det som är gratis eller inte. Man möter den armbågandes fram på utförsäljningar av affärer som gått i konkurs.

Och man finner dem framförallt som snyltgäster i föreningslivet. Ett föreningsliv där allt färre får ta allt mer ansvar, och praktiskt arbete tills de inte längre mäktar med uppgiften, och de som inte lägger ett finger i kors för att bidra, oxå är de som kräver,kritiserar, gnäller och ”skô ha”.

Idag fick jag mig en dos vettlöst, intelligensbefriat gnäll av en papiljott-tant, med siktet inställt på oförtruten service utan att behöva bidra själv, och utan att för en sekund tänka på hur hon beter sig. Mitt svar blev ”gör det själv” när hon beklagade sig över att jag inte gjorde tre saker samtidigt, för att serva henne, medan hon roade sig näst intill gratis i våran fina förening. Jag påpekade även att antalet ideella timmar från oss som bidrar till föreningen, kanske är något hon borde ta i beaktande innan hon påstår att vi inte gör nåt. Ett ord som börjar på ”kärring” och slutar på en synonym till Hin Håle, dök upp i hjärnkontoret för en stund, men förblev outtalat. Hoppas hon trasslar in sig i papiljotterna nästa gång hon går till frissan !

….
En för tillfället lätt desillusionerad herre i yngre medelåldern, sitter här på Djupövägen och producerar nya gråa hårstrån som resultat av vissa bekantas brist på respekt för andras tid samt värde som människa, i detta fall undertecknads tid och människovärde.

Personligen har denne på många sätt eminente tillika under stundom aningen bristfällige herre, som kan betecknas som jag själv, relativt stor förståelse för att Homo Sapiens av alla de sorter ej kan fullgöra var enda av sina plikter och åtaganden felfritt. Men vissa exemplar av denna art har under längre perioder, vissa under hela sin levnadstid, i de flesta tänkbara situationer centrerat tillvaron kring sin eget, och negligerat övrigas tid och önskemål. Detta föranleder en medelålders herre att utveckla en viss invärtes irritation av det starkare slaget.

….
Alltså ….. det är mycket jag inte förstår här i livet. Ju längre jag lever, och ju mer jag lär, inser jag att det är mer och mer jag inte förstår. Kvinnor tex… Jag älskar dem, attraheras av dem… men ack så dumt av mig. Får de inte uppskattning för sin kvinnlighet och utseende, så kan de bli arga och kränkta, och nästa gång kan de bli arga och kränkta för att de faktiskt får blickar och uppskattning…och ingen nu levande forskare har några som helst svar. En del klär sig till ex i kraftigt urringade tröjor och blusar och blir upprörda över att män inte tittar dem i ansiktet. En del byter ogenerat om framför näsan på en, och uttrycker mindre smickrande ordval om äldre mäns slem-grad, när blicken råkar registrera det inträffade.

Det finns en film, med Mel Gibson, som heter: ”Vad kvinnor vill ha”. Och givetvis är det ren Science fiction, det är ingen som vet detta, inte ens kvinnorna själva. Och då är det ju svårt för män att veta det, skulle jag tro. Jag har tom vagt hört talas om gifta kvinnor, som halvt om halvt talar om för förmodat attraktiva män, utanför hennes äktenskap, att det kommer inträffa känslomässiga, vänskapliga indragningar i vänskapsrelationen, i fall denne man behagar träffa en egen kvinna.

Och kommunikationen med dessa underbart lockande varelser som vi kallar kvinnor, är en rent av en omöjlighet. Man skall inte lyssna på vad de säger utan vad de tänker, så vida de inte ger en direkt order, då kan det hända de blir arga för att man inte lyssnat på vad de sagt, till skillnad från när man ska läsa mellan rader och förstå utan att de sagt vad de vill ha sagt. Huruvida en man skall lyssna ordagrant eller läsa mellan raderna på kvinnans ord, tycks i efterhand till synes helt slumpmässig utvärderas och avgöras av kvinnan i fråga retroaktivt.

Och kvinnor i grupp kan vara ytterst förbryllande. Det är inte bara en gång det hänt, att kvinnor man träffat på tu man hand, som varit trevliga pratsamma, bytt blickar och meningsutbyten, sedan förvandlats till något annat, när man sitter som ensam man i en tajt grupp av kvinnor. Luften bara vimlar av kodade budskap, exkluderande internskämt, grov vokabulär, och ett oförtrutet tillika för män, obegripligt fnitter. Och man känner sig lite ”ET phone home” i dessa ögonblick, lite lätt utanför.

Naturligtvis kan jag inte skylla min singelstatus och mitt oförstående, enbart på hur kvinnor är. Det ligger mycket hos mig som person oxå. Det finns miljontals gifta par där ute som får vardagen att fungera, och kanske till och med med kärlek och omtanke. Skillnaden mellan dessa gifta män och mig är kanske att de inte har ambitionen att förstå gåtan kvinnan….plus att de har jobb, hus och bil kanske.

…

Efterlängtad kramförfrågan på glaskrossarkväll.

Lyckan kommer och lyckan går… säger de…. ibland besöker den en flitigt. Och ibland får man efterlysa den med missing people. Bara en sån sak som vädret, som de flesta svenskar i nuläget hunnit börja gnälla på: ”för varmt, för kall, för blött, för blåsigt”…. fast jag tycker det har varit underbart väder, lite sol, och lite regn, lite dimma och lite fläkta bort insekter….

Och i Lördags på criusingen, som egentligen inte alls är ett evenemang som tilltalar mig. Med män i divergerande åldrar som har brallorna på halvstång, funderandes på bred ångermanländska: ”va dra’n hänn fö olja då?” Dum-fylla fram på småtimmarna, och fullt accepterande av krossade glasflaskor och vältande av parkbänkar. Något som i nyktert tillstånd på en vardag förmodligen skulle kunna rendera i böter eller dylikt. För att inte tala om det makabra brottet ”cykla på gågatan”… huvva säj ja ba !!

Men på cruisingen i år, i likhet med laxfestivalen i fjol, bestämde jag mig för att sätta mig på en stol mitt i stan, då på Bennys Bodega, nu i år på Lilla caféet, och betrakta tokigheterna på säkert avstånd över en nytillagad kopp espresso. På tidiga kvällen var Lilla caféets lilla son och dotter ännu på plats, och jag fick inkassera min första kramförfrågan någonsin av fröken Solin. Av Sam har jag fått massor förut. Men lilla fröken har alltid varit naturligt reserverad, och jag har tålmodigt och respektfullt väntat ut henne, ritat och målat sittandes i skyltfönstret, vid cafeet när Mamma och pappa springer runt och servar kunder. I några år har jag frågat henne hurtigt och med bus-röst: ”vill du ha en kram Solin ?” varpå hon skrattat och svarat: ”aldrig i livet”
Men så i lördags, kom kanske den första någonsin utanför familjen att få en kramförfrågan från Solin. Det är många som försökt charma fröken utan framgång kan jag säga. Min spontana spjuvernerv frestade mig att skoja och säga: ”aldrig i livet” Men då jag vet att barn upp till en viss ålder inte förstår ironi, så lät jag bli, och gav henne kramen hon ville ha….

Jag är smartare än en femteklassare !?

Smartare än en femteklassare Programmet med Lasse Kronér, där vuxna välutbildade män och kvinnor går bet på att överträffa femteklassares skolkunskaper, kan te sig rätt knepigt ibland. Men jag fick idag bevis på att JAG är smartare än en femteklassare. Via Svenska bangolfförbudet är en kille anställd för att få ungdomar intresserade av bangolf. Marcus heter han. En mycket duktig, kompetent, lugn kille. Denna gång hade han 2 skolklasser där tillsammans med 2 lärare. Jag fick cykla ner för att låsa upp, och så fixade jag lite med några bangolfhinder, ringde nåt telefonsamtal ang bangolfaktiviteter. Eftersom de var så många, så gjorde M som så att han mixade spel med tipsfrågor vid varje bana (18 st) Och vinnande laget hade 12 rätt tror jag… och jag hade 15 rätt, således borde jag ju kunna titulera mig smartare än en 5:e-klassare ?! Även om jag faktisk rågissadfe på 4-5 frågor. Jag vann ändå ingen kaka 🙁

Fö övrigt hade jag glömt hur många frågor 10-11åringar kan ha, och då gånger 30 st: ”Varför har du så många golfbollar ?” – ”är det där en tävlingsklubba ?” – ”Kan du gå runt anläggningen på 17 slag? ” (det finns 18 banor) – ”Tävlar du i minigolf ?” – ”Få jag prova din klubba ?” etc etc etc..


Dubba Paul Svenssons röst !

Det finns stunder i liver då man ryser och myser av vällust, liksom spinner lite som en katt. Till ex när en frisör donar med håret, när vågorna kluckar mot fören på en trä-eka, eller när en gammal tant pysslar om en med nybakta kakor och nykokt kaffe.

Ytterligare en sådan stund är en Finlandssvensk mysstund. Jag kan sitta och titta på finlandssvenska ”Strömsö” utan att det egentligen är så speciellt mycket mer intressant än svenska Ernst kirchsteigers pyssel o knåp. MEN !!!!
… det är på finlandssvenska, vilket gör att man kryper ihop i soffan och njuter av den underbara språkmelodin, utan att vara det minsta intresserad av vad de tillverkar, och tillagar. Kanske är det så att Tove jansson och Mark Levengood har lagt grunden för den finlandssvenska feelgood-mystiken, men jag tror att språkmelodin i sig är förtrollande oxå…. som ett mumintroll. Jag skulle gärna ha replikationer av programledarna Camilla Forsén-Ström och Jonathan Granback, på varsin piedestal i hörnen av min lägenhet, kucklandes gallimatias på finlandssvenska…. ja bredvid fusklappen då förståss.

Men naturligtvis finns det en katt bland hermelinerna även i detta program. Kocken bryter inte det minsta på finlandssvenska, utan har bräker på nåt underligt vis fram någon blandning av Helsingborgsskånska och nyinlärd Stockholmska. Hela stämningen är ju förstörd för hela kvällen !!!!! De har väl jallafall kunnat dubba honom till finlandssvenska !!!!…

…
Tänk så det kan bli. Jag Kai Tomas, näst intill moralistisk nykterist, men ändå inte så moralistisk över berusning ändå.ä…. har tillbringat kvällen lätt berusad.
Jo och visst har jag haft trevligt, mycket trevligt skulle jag säga faktiskt.
Min Sancho Pancha Göran och jag såg Zidén & co rocka lös på cabovalen på Risön.
Berusningen satte nivån för vad som kunde betraktas som rolig konversation, och om sällskapet nyktrade till fortare än en själv, så märktes tydligt hur oförståelsen för berusad humor blev tydligare.

En alldeles underbar uppenbarelse och hennes genomsnälle barsällskap, lyste upp min och Gs kväll. Nu hör det till saken att den underbara uppenbarelsen anses av undertecknad vara lika underbar när jag är helt nykter, men jag skulle gissa att hon är ”out of my leage” …. så jag var i vanlig ordning en snäll tillbakadragen gentleman.

Så jag och G vinglade hem i gladan lag och skojade friskt om saker som en nykter hade fnyst föraktfullt åt. Tex att jag som hade kängor på mig kunde plaska i pölarna, medan G som hade tygskor inte kunde det. Det krävdes 3 öl för mig att komma i det stadiet.

Aningen av en melankoli kom över mig sedan Gs och min väg skilts åt, och jag skrärpte mig och gick relativt rakt. Nåja … nästa nöje blir helnykter dans misstänker jag. Jag och en danstjej pratade om att jamma i pausen, med gitarr, flöjt och sång nästa dans på Gussjö. Men jag kom just på att det är Non-stop-dans den kvällen…… typikst

För övrigt så är jag bortsett från denna händelse. ledsen över att har gjort en vän sedan länge ledsen, utan att ha haft en minsta avsikt att göra detta. Men jag har bett om ursäkt till henne för en vecka sedan, och kan bara hoppas att det går över. Det hade inte gått över ikväll kändes det som..

nä… nu äre borsta gaddar o knoppa som gäller, imorrn ska moster skjutsas på Skärvstagården

…Fick just höra en fantastisk berättelse av en vän, Hon kunde inte med säkerhet verifiera att den var från verkliga livet. Det är nästan så man hoppas på att den var det, annars duger den bra som motpol mot flummigt föräldraskap:

I Konsumkön i Umeå stod ett barn och gång på gång körde vagnen in i framförvarande Konsumkund, vilket naturligtvis irriterade denne, och föranledde honom att säga åt föräldern till det oregerliga barnet att säga åt honom att sluta köra vagnen på honom.
Varpå mamman hade sagt:

– Nä … vi har fri uppfostran, han får lära sig själv

En i kön bredvid hade sett vad som skett, och tog en Ketchupflaska, öppnade den, och sprutade ner alla varor i kundvagnen hos den fritt uppfostrande föräldern och sa:

– Jag hade oxå fri uppfostran när jag var liten !

Vist hoppas man att det är en sann berättelse ?

…
Helt underbart med regnet som faller, och bidrar till grönskande försommar. Det finns alltid pluskonton, och minuskonton på hur man har det, och det är i ständig förändring, trots att mycket verkar aldrig förändras. Jag kommer från en vinter med hotfulla svarta fläckar på huden, en slumrande ointresserad och underbemannad sjukvård. Och nu till en begynnande sommar, där jag jag lite smått beklagar mig över att ständigt vara Gösta Gigolo på danserna, dvs ha fullt upp på dansgolvet HELA kvällen, utom just sista dansen, och utom just att gå hem med en kvinna jag älskar.

Men även om jag vidhåller att det är trist och tråkigt att det är på det viset, så hade jag den stora äran att träffa D, en kille som måste ha hjälp med i stort sett allt, andningsmaskiner o dylikt. En ung kille som ändå kämpade på och gjorde det fantastiskt bra. Kommunicerade genom teckenspråk, hade en stark egen vilja, tyckte om besök, och hade en vass humor som jag uppfattade det. Och två unga tjejer ganska nya på arbetsmarknaden som ständigt vakar och sköter om. De imponerade stort på mig. Så stort ansvar på så unga tjejer, och de tycktes fixa det med bravur och distans.
Halleluja !

Ja ….och just då efter det besöket, tycktes mitt gnäll över kärleksbrist, och stackars-mig-syndrom, … det tycktes blekna ganska fort och föreföll sig rätt löjligt av mig i ljuset av andras livsöden. Men givetvis kommer jag väl alltid längta efter den kärlek som jag så saknar…även om den aldrig slår in för mig, utan bara för andra. Jag har ju mina dans-cykel-och-promenad-spiror i behåll, och är relativt frisk ändå…..

När vi sedan rullade vidare mot Birsta Shoppingcentrum, så slog det mig hur off road människan håller på att bli. Det är en helt främmande värld för mig, speciellt Birsta city. Ett inomhusköpcentrum där det sprang omkring en hel del omogna småtjejer mellan 10-60 år gamla fullt fokuserade på sitt eget utseende, och vad de kunde shoppa för att bättra på det. Smink, parfymer, kläder, stövlar och skor, nagellack, och ännu mera kläder. Männen springer även dom numera omkring och tänker på sitt yttre, kroppsbyggen, med tajta tröjor, och kan inte få in armarna till kroppen pga av sina uppsvällda gym-armar. De ser mer ut som vandrande svullnader än som vältränade män. Och deras ekonomiska överflöd spenderas på gymkort, blanka överdådiga bilar, fyrhjulingar att köra i fyllan med, mobiltelefoner, etc etc….

Och sedan så jag den nya generationen springa omkring på Birsta city med sina utseendefixerade mammor, och det blev uppenbart för mig att de kommer i än större grad växa upp att bli fullfjädrade ytliga shopoholics en stor del av dem. Och det gör mig orolig för människans framtid, den nya svenska generationen ungdomar.

Och sen gör dom buisnes av resultatet oxå, och exponerar folk i TVs ”lyxfällan”…

Puke !