TomasTvivlaren

….
Rakt igenom historien finns spår av tortyr, massmord, utrensningar av folkslag, utrensningar av så kallade ”svaga individer”. Och den benämningen har i genom historien utdelats godtyckligt efter de maktgalnas behov, och hotbild.
Unisont ställer sig västvärldens ledare upp och kritiserar diktatur, utrensningar samt Putins brott mot mänskligheten i Ukraina. Helt enig front framför kamerorna och pressen.

En av de mest kända, och värsta utrensningarna var den av judar under andra världskriget. Men det är långt ifrån den enda. Och i skuggan av Fredrik Reinfeldts nyliberalism och nya kapitalistiska Världen, kryper återigen rasismen och dess värderingar fram från skrymslen ingen velat se eller förstå hur de uppkom.
Vi som fortfarande är utrustade med samvete och inte blivit psykopater i slips och kavaj, eller numera även ”folkdräkt”… vi förstår vikten av att aldrig glömma och förljuga det som skedde med Judar, Romer, Slaver och andra av Nazismen icke önskvärda grupper. Men det har gått 80 år sedan A.H började sitt maktövertagande, med lögner och propaganda som vapen till en början. Nu används de blå-bruna lögnerna igen, i Sverige och Europa.

Den nordiska formen av demokratisk socialism, skapade ett av världens bästa samhällen av leva och dö i under 1900-talet. Andra länder har sett upp till vår modell, ja de flesta utom en nyvaken nordisk nyliberalism, och konservatism, som dessutom skapat förutsättningar för Hitlers lärjungar att borsta av sin politiska illgärning.

Men något hände på vägen under den solidariska tidsåldern i Sverige, den lyckades för bra för att få finnas kvar. De hatiska högerkrafter som dväljts under lång tid av folkhem och solidaritet började sin marsch mot makten genom att ta livet av starka socialistiska ledare Olof Palme och Anna Lind. Och i ett allt mer välmående land till följd av den harmoni och relativa jämställdhet mellan medborgare som skapats, har nu raserats just pga att mer än 50 % av medborgarna erhållit en mycket god materiell standard. Idealister köptes över till andra sidan, den blå sidan, kamouflerat med socialismens språk.

Därav har Reinfeldts lögner om ”utbrett fusk”, ”bidragssamhälle” slagit an hos välmående medelklass, i tron om att de äro underklassen överlägsen i arbetsmoral, intelligens och rättigheter som följd. De blev lurade att överge sina bröder och systrar som byggt upp det solidariska Sverige.

För att kunna skryta om politiskt och ekonomiskt ansvar har borgerligheten sålt ut näst intill allt gemensamt ägande till privata profitörer. Sjukvård, postväsende, telefoni, energibolag, skola, omsorg…. och riskkapitalisterna skrattar åt vår röda blåögdhet.

Privata sjukförsäkringar tas av de som har råd, och får vård oerhört mycket snabbare än den allmänna vården som medvetet rustats ned, för att ge fördelar åt de som kan betala.

Och det spelar ingen större roll om du är dödssjuk när du inte har pengar att betala dig fram i sjukvårdskön…. du lämnas att dö pga utebliven akutvård, försenad ambulans, eller medicinsk vårdutredning som dröjt i åratal pga politiskt medvetna indragningar inom vården, läkarbrist pga att de tjänar mer någon annanstans eller som stafettläkare. Detta i sin tur pga av att de entledigat läkarsekreterare och undersköterskor. Och vid varje tillfälle har de stått och lovat bibehållen kvalitet för patienterna. Och låtsas vara förvånade när det självklara utfallet av indragningarna blir sämre kvalitet, fysiskt och psykiskt lidande och död…

DÖD skrev jag… ja vi har kommit dithän, men ingen tycks vilja se att detta är en medveten typ av nyliberal utrensning av människor som enligt dem inte håller måttet.

Och så står de i de politiska talarstolarna och pratar om ”ansvar” och ”folkrätt”

Skämmes tamefan !!!

…
En vit lång klänning med öppen rygg, glittrande halsband, små nätta vita skor.
Håret i uppsatta flätor, ett avväpnande leende. Väntans tider på att bli fler.
Ett förbund, ett löfte som inte behöver ges.

Folk skålar, dansar till musik av fiol och bas.
Alla uppklädda och vackra, som sällan ses, men ingen vackrare än du.
Det är midsommar, och du sätter en midsommarkrans på huvudet, och ser på mig, och jag vet att så länge vi lever tillsammans behöver jag inte oroa mig för något.
yuo’ve got my back.

Tiden stannar när jag vi dansar första dansen, och alla runtomkring försvinner bort i periferin, från våra medvetanden. När du ser mig i ögonen som säger ”jag älskar dig” mer än några ord någonsin skulle kunna säga.
Solen försvinner bakom ett sommarregnsmoln, och från himlen tilltar en traditionell midsommarskur. Gästerna skyndar sig under tak, och tallgrenar för skydd mot blötan…. men det nyvigda paret, som dansar vidare i regnet.
Lika lyckliga i regn som solsken. Och du ler med rinnande mascara ner för kinderna, och är lika vacker som innan regnet.

Jag vaknar upp i en annan verklighet än den jag nyss drömde. Det var en vacker dröm…. men jag vaknar upp ensam, som näst intill alla mina mornar.
Utan värdighet, ständigt jagad av samvetet att vara någon jag inte förmår vara.
Kläder på golvet, diskbänken belamrad med disk, köksbordet fullt med osorterade papper.

Why should I care.

Min enda tröst är att eventuellt få göra något för någon denna dag, göra skillnad för någon, betyda något för någon…..

..
Jag vet inte om jag redan skrivit ned denna berättelse i någon tidigare blogg, men för säkerhets skull, och för bevarandet av allt som får människor att le, så….

När min älskade morfar gled in i demensens värld, uppstod både svårigheter för morfar’n själv och för omgivningen. Men även episoder av komiska skeenden.
Vid den här tiden bodde morfar’n på Solgårdens ålderdomshem, nära Ångermanälven i 5 minuter från centrum…. eller 25 minuter med rollator och pauser för medborgare som har dubbla livslängden.

Kärlek och förvirring

Ibland var det svårt för morfar’n att känna igen oss, eller placera oss i rätt fack. Men han var glad när vi kom, …ibland. Andra gånger svor han som en borstbindare. Han som aldrig innan det tagit ens en mild svordom i sin mun.
Nåja det föll så väl ut att en äldre kvinna, Fru Beckman, som var minst lika dement som morfar’n, om inte mer, fattade tycke för morfar’n, och vise versa. De sken som små solar i varandras närvaro.

Den försvunna rakapparaten

Vid ett tillfälle hade morfarns rakapparat försvunnit, och personal letade efter den i två veckor minst, utan framgång. Tills en dag personalen hittade morfarns rakapparat i fru Beckmans frysbox. Och sådana saker händer ju då och då i demensens värld.
Sedan gick det nå’n vecka och morfarns rakapparat försvann igen. Varpå personalen vid besök hos fru Beckman ville undersöka om de fanns i fruns frysbox.

– ”Vi vill bara titta så du inte har Tures rakapparat i frysen !”

Tanten tittade förnärmat upp, med skarp, hög röst och sa:

– ”RAKAPPARAT I FRYSEN ?????…. det har väl ingen vettig människa ?”

Flytt och återförening

Sedan flyttade tanten in på nytt demensboende med lås på dörrarna. Och morfarn, som vid 84 års ålder hade bättre fysik än många 70-åringar, kom efter ett tag till samma demensboende. Ibland hittade personalen på Solgården honom gåendes långt ner på Skedom (4-5 km, från Solgården) gåendes mot Undrom 3 mil bort, där dottern bodde. Så då fick det bli flytt från Solgården till annat slutet demensboende även för morfar’n.

Fru Beckman var redan installerad på stället. Så när min kära morfar anlände, utbrast fru Beckman med utsträckta armar:

– ”Men Ohhh …kommerrr du ?… vad glad jag blir !!!!”

Familjefoton

Fru Beckman visade morfarn och min moster (morfars dotter) sitt rum på boendet. Och det fanns väl åtminstone 30 fotografier. Tanten rabblade upp kusiner, tremänningar, mostrar, båna och bånbåna… tills det kom fram till ett stort porträttfoto vid sängbordet föreställandes hennes framlidne make. Och moster frågade Fru Beckman:

– ”Och vem är det då på det fotot ?”

varpå fru Beckman såg ut som ett frågetecken och sa korthugget:

– ”A de vette fan !”

…vände på klacken och gick vidare.

Råtter’n

Väl installerade på demensboendet, med förvirring som normalitet, blandat med tragisk uppgivenhet och humor så gick dagarna. Morfarn och fru Beckman satt med övriga dementa och personal i allrummet. Och mitt i allt svammel och mitt i demensvärlden glimrar det till i huvvet på gubben, som alltid varit en spjuver.
Morfarn sätter handen under bordet och skrapar med naglarna lite grann, varpå Fru Beckman hoppar till och säger:

– ”Tyst .. hö ni ?.. de e råtter’n !”

Personalen säger att det inte finns några råttor där. Morfan avger inte det minsta ansiktsuttryck som kunde avslöja honom, utom om man tittar gonom rakt i ögonen… där stod det att läsa jävelskap och bus. Morfar avvaktade nån minut igen, innan han ånyo skrapade med naglarna under bordet. Varpå tanten hoppade till igen

– ”SSCHHH !! … men hör ni inte .. de e ju råttern säj ja ju!!!”

Nu kan inte morfarn dölja lika bra, utöver busiga ögon, fladdrar öronen på honom, och ögonbrynen åker upp och ner.

http://www.expressen.se/gt/kronikorer/frida-boisen/i-dag-far-78-kvinnor-en-knytnave-ratt-i-ansiktet/

För alla utom de som slår, är det det självklaraste som finns att man inte slår varken kvinnor eller män. Eller… njä det är faktiskt så, trots de fruktansvärda siffrorna om våld mot kvinnor, så drabbas fler män av våld än kvinnor. Men det är inte intressant för feminismen. Så faktum är att det är oftare självklart att man inte slår en kvinna, än att man inte slår en man. Ej heller tycks det vara intressant att en förkrossande majoritet av alla män ALDRIG slår sina kvinnor.

”Sverige är ett land där män hatar kvinnor.”…. påstår Frida Boisen.
Själv påstår jag att om en förkrossande majoritet inte utövar våld, så ljuger Frida Boisen så till den milda grad att hon inte bara skadar ryktet för svenska män i onödan, utan även sätter käppar i hjulet för de misshandlade kvinnornas, och deras möjligheter till förbättrad situation.

”Ja jag vet. Jag är en jävla fitta. Som ska hålla käften”… inleder Fridas sin artikel med. Nej Frida du är ingen ”jävla fitta” och du ska inte ”hålla käften”. Men du bör undvika lögner och kontraproduktivt lägerbildande … dvs OM du eg är intresserad av förbättrade förhållanden för kvinnor. Själv som man, är jag intresserad av minskat våld, mer jämställt samhälle, solidaritet med svagare grupper i samhället. Men jag anser inte att kvinnor är en svagare grupp än män. Och olika sorts offer finns inom alla sorters etniska grupper och båda könen.

Men det tillvägagångssätt Frida här väljer, kommer aldrig förbättra någonting. Och då pratar jag inte om ilskan hon har. Den är berättigad och mer därtill. Men det är vart hon riktar ilskan som får mig att reagera, och som motarbetar hennes påstådda syften. Rikta ist ilskan i första hand mot de individer som våldför sig på andra människor. Rikta ilskan mot våldsutövare oavsett vilka offren är. Rikta ilskan mot maktens kvinnor och män, och mot dig själv som opinionsbildare. Är det värre om en kvinna blir misshandlad än om en man blir det ? Själv har jag råkat ut för misshandel en gång av tre svenska killar, varav förta sparken mot huvudet kom bakifrån utan förvarning. Om jag som man skulle göra en ”affär” av den händelsen, skulle jag i större delen av samhällets ögon, inklusive många feministers, förlora min manlighet.. Och om jag skulle påstå att det gjorde djävligt ont när de med rakade huvuden, klädda i nazistjackor oavbrutet sparkade mig mot huvudet med militärkängor. Ja jag går tom så långt att jag påstår att det nog gjorde lika ont på mig som det skulle gjort på en kvinna. Eller vad tror Frida ?

Gick jag ut och menade att svenska män är våldsverkare efter det ? Nej jag gjorde ju givetvis inte det. Själv har jag råkat ut för kvinnor som slagit mig i tron om att kvinnor får göra det. Gick jag ut och menade på att alla kvinnor är på det viset, och påstod att det är kvinnors ansvar att dessa fåtal kvinnor beter sig så ? Nej givetvis inte ! Själv har jag råkat ut för kvinnor som sprider elakartade, falska rykten om mig, kring mig, för att de tror att de har rätt att göra det. Men jag känner ingen ilska generellt gentemot kvinnor för det. Däremot blir jag arg och upprörd över när man precis som Sverige”demokraterna” ställer svaga grupper mot svaga grupper och inte ser den egentliga orsaken till varför våld uppstår, samt verbalt segregerar vårt samhälle istället för integrera, socialt, ekonomiskt och nationellt.

Ilskan Frida känner är berättigad, men hon missar vem/vilka hon skall vara arg på.
I det korta perspektivet finns inga ursäkter för våld varken mot kvinnor eller män, även om den senare varianten inte är intressant för Frida. Varje individ har ett fullständigt ansvar över sina handlingar. Det är den ena ansvarsbiten. Den andra består av familjens uppfostran av våra barn så att trygga harmoniska män och kvinnor blir resultatet av barnperiodens uppfostran. Den tredje biten är vårt gemensamma ansvar över hur samhället ser ut, som vi påverkar genom att vara medmänniskor, genom politik och genom debatt i media och sociala medier.

Frida har inte förstått hur ansvaret är fördelat, och har inte ens varit intresserad av att försöka förstå orsakerna bakom våld för att kunna förebygga framtida problem. Jag påstår inte att jag har hela svaret heller, det är kombinationer av uppväxt, miljö, samhällsklimat/utanförskap och kanske tom arv, som är några av faktorerna att ta hänsyn till i den ekvationen.

Nå att vara medmänniska i din nära vardag är ett ansvar vi alla kan ta. Politiskt ställningstagande för ett mer inkluderande samhället där inte allt går till de rika är ytterligare ett ansvar vi kan ta… ja även DU Frida.
Ytterst är det dock ändå vuxna individernas ansvar över sina egna handlingar som är själva ansvarsfrågan. Och det kan inte 99% av män som inte slår lastas för som grupp. Skulle Frida dock ta det gemensamma samhälleliga ansvaret på allvar istället för att skjuta över det på männen med uttalanden som: ”Sverige är ett land där män hatar kvinnor.”

…… då först är jag beredd att stötta henne. fram till dess är Frida tyvärr de som motarbetar målet mot mindre våld… ja även mot kvinnor.

…
Gud väljer inte vilka som får vara kvar i livet, dö unga, vilka som får leva i rikedom, vilka som får uppleva kärleken. Kanske är Gud en källa till kärlek dock, ett rättesnöre, en vägledning, en tröst, ett ljus. Vad vore meningen med livet om Gud levde det ÅT oss ? Kanske sänder Gud oss änglar att hjälpa till ibland, men jag tror de kommer i mänskligt format.

Vi må slåss för allt det där själva, varje dag, med fullständigt olika förutsättningar. Vi må gå våra steg själva, välja våra stigar själva, och i bästa fall får vi några stänk av lycka och kärlek på vägen. Vi människor är de som skapar vårt eget öde. Och det gör mig båd djupt bekymrad, ledsen, och förundrande hoppfull på samma gång.
Så mycket politiskt, cyniskt pengaräknande som kostar människoliv å ena sidan. Och å andra sidan människor som ger av sig själva, när de inte behöver. Som ett världsligt Yin och Yang, en balans som aldrig tycks rubbas. Lidande skapar empati och välgärningar, och bristen på lidande skapar ofta arrogans och egoism, vilket återigen skapar lidande för dem som drabbas av dem.

Fred på jorden kommer aldrig någonsin inträffa, som miss-world-deltagarna på låtsas önskar sig i sina tal, för att framstå i bra dager. Just pga den balansen jag just redogjorde för. Men samma balans ger en garant för att ondskan och egoismen aldrig kommer segra fullt ut heller. De må sitta på sina maktpositioner och roffa åt sig av folk under dem på karriärstegen… men ju mer de roffar åt sig desto mer ihåliga blir de, desto mer ytliga, mindre äkta uppoffrande gåvor, från hjärta och själ… de facto så blir de paradoxalt fattigare för varje krona eller dollar de snikar åt sig på andras bekostnad. Kapitalismens egen förbannelse över girighet, en av e sju dödssynderna.

Jag är rädd för att dö….. visst är det så. För att jag anat doften av liv och kärlek, som jag inte kände så mycket av då, när jag inte var rädd att dö. Jag tycker det vore en personlig, så väl som samhällelig katastrof om mitt liv gick till spillo, pga cynisk borgerlig skyll-dig-själv-politik som resulterar i att adekvat medicinsk hjälp inte sätts in vid sådant behov. Jag tycker det vore personlig katastrof att knacka på hos Per vid porten, utan att ha älskat och blivit älskad.

Älska….det är därför jag lever…. allt annat är bara trix för att uthärda avsaknaden av just kärlek. Men jag kan bara hoppas… fram till dess jag finner den, eller blir tagen från jordelivet… är det den jag drömmer om, längtar till och lever för.

….
Aldrig någonsin har jag tidigare blivit mer frälst och tagen över ett tv-program/tv-serie som nu i vinter, när SVT sänt ”Jills veranda”. Jag menar verkligen det jag säger.. aldrig förr. Finns på svt play ett tag till, och får inte missas. Det blir dryga böter på att missa serien. Framför allt de sex sista avsnitten. (det sändes 6 avsnitt)

Syftet med serien enligt Jill Johnson själv, är att få folk att förstå och tycka om countrymusiken. Och jag är en av dom som hon uppnått syftet med.
Men även om jag till viss del fått större insikt och förståelse för själva countrymusiken, så är det helheten av programet som tagit mig på djupet. Produktionen är mästerlig, Jill är den perfekta värdinnan för programmet, varm, kärleksfull, glad, rak, och utforskande. Gästerna har alla varit väldigt intressanta musiker och människor. Men framförallt mötet med människorna i Nashville, mötet genom musiken: Hemlöse Doug Seegers, Richard med stråhatten och den genommusikaliska själen, Grand ol oprys första svarta sångerska, Linda Martell. m fl.

Jag är helt tagen av människorna och artisterna. Doug Seegers spelade och sjöng som hemlös gatumusikant, när Jill och Magnus Carlsson i Weeping Willows fick höra hans sång och musik. Med endast två tänder i sin mun, fångade hans röst och musik min själ på ett sätt som få professionella musiker kan göra… om ens någon. Det är äktheten i musiken direkt från hjärtat… precis som många countryartister vittnar om.
På ett sätt som får Tomas Ledin att rodna av ytlighet.

…
Du såg på mig den gången, och jag var försvarslös den gången.
Att du skulle bli min då, var inte att tänka på. Det var bokstavligen som om att be om att ta ner månen, en stallpojke gifta sig med en prinsessa, en ängel ge sitt hjärta till en skuldtyngd främling. Jag visste det från den stund jag såg dig då för många år sedan, att du inte kunde låta mitt hjärta förenas med ditt. Du måste ha förstått det redan då, förstått att jag älskade dig från den stund jag lade ögonen på dig.

Din storhet i din då unga kvinnliga gestalt hyste inget agg till mig, när jag föll ihop som ett korthus framför dina ögon, naken, sårbar uppenbart försvarslös inför din skepnad, ditt … i mina ögon smått utomjordiska sken.

Du var då liksom nu märkbart yngre än mig, men emotionellt långt mognare än någon kvinna jag stött på i livet. Hur kunde det vara så ? Du blomstrade som en nyutslagen syren, som omplanterats på rik och frodig jord. Nyvunnen aptit på livet, dina ögon glittrade av vital ungdom, mot en bakgrund av ett djupt hav utan botten. Så mycket kraft, så mycket erfarenhet, så mycket empati, så mycket kärlek för så många, i en så ung till synes oerfaren nyutsprungen fjäril…. så mycket kärlek, att jag nästan var rädd att drunkna i den, om den hade riktats mot mig. Men kanske var du medveten om detta… att jag var försvarslös inför dig. Du bara vände dig mot mig, och log ett ärligt respektfullt leende … och gick din väg.

Men sådana änglar sänds bara ner på jorden för mig att få en glimt av, passera förbi någon enstaka gång, och bryta ner mitt hjärta var gång hon uppenbarar sig. Jag har kallat mig förälskad många gånger, och hjärtat har brustit lika många gånger. Men inför dem har jag alltid lyckats gått vidare, stått stark inför eventuella slumpartade möten….

… men inte dig. Andra stoppar jag i hjärtats frysfack, och sedan är det bra med det efter något år. Men dig går inte att frysa in, det går inte…
Jag vet att du hör till en annan, och han gör dig lycklig. Och jag önskar dig all lycka i livet, från botten av mitt sargade, kärlekstörstande hjärta…

Jag säger hej till dig, de gånger du kliver ner på jorden, och du ler och hälsar tillbaka, och försvinner bort igen. Jag har accepterat hur det är, men kan omöjligt låtsas som du inte har bosatt dig i hjärtat mitt….

Lev och älska lilla ängel.

…
Varje dag en svensk ser på TV matas han med reklam. Det är tomatsåser, fantastiska köksredskap, och helt oumbärliga träningsredskap mm, mm. De flesta säljs med mer eller mindre stora lögner om hur fantastiska de är.

Jag menar köksredskapen du skär grönsaker med, går med fördel att skära med kniv, och det framgår naturligtvis inte om de är dålig hållbarhet på. Reklamen för träningsredskapen visar upp ”perfekta” unga kroppar” i samband med redskapet, men glömmer nog att redovisa att dessa äter hälsosamt och har det som heltidssysselsättning att vårda sin kropp… samt att de då faktiskt är unga.

Personen som tränar framställs i sexiga poser, medan de tränar. Ser bedrövligt olyckliga ut innan de känt detta oumbärliga träningsredskap. Och förvandlas till en smal, vältränad genomlycklig person efter inköpet. Och visst fungerar dessa lögner och sexuella lockelser, annars skulle ingen hålla på med dem.

Fungerar de på mig då som framhäver mig som så klok och allvetande?
Givetvis handlar det om målgrupper. Jag går inte på lögnerna om de produkter jag skriver om här ovan, men jag har nog mina svaga punkter, som typ reklam för saker som retar mitt sockersug. Medan sminkprodukter och blöjor inte direkt är vad jag kan lockas av. Men om jag lever om 30 år drygt, kanske jag är en blöjkund igen förvisso.

Tandblekning var oxå ett populärt reklaminslag ett tag. Jag menar vem vill inte ha vita fina tänder ? Man visade före och efterbilder på tänderna. Men vad man räknade med var väl att folk skulle fokusera blicken på tänderna och missa att antingen har reklammakarna blekt hela bilden. Ty huden på efterbilden, var ljusare än den bilden före. Eller så har de smetat på tandblekningsmedlet i ansiktet oxå.

Men bland de värsta av reklamfilmer är ändå de om de stackars barnen i Afrika och Indien, som lever under bedrövliga förhållanden. Stora mörka bedjande ögon på en smutsig ensam liten flicka. Reklamen vädjar till det mänskliga inom oss. Bilderna griper ju givetvis tag i mig, och jag får för några sekunder lust att bli fadder åt flickan i reklamfilmen. För det första så har den flickan som var väldigt söt förmodligen redan fått hjälp. Men det mest vidrigaste av allt är om jag skänker pengar till detta ändamål, så skänker jag som sjukskriven, pengar till en person som tjänar över miljoner kronor om året. Och de tjänar dessa miljoner på andras elände.

Allt tycks vara tillåtet under kapitalismens vingar.

…
Människan är inte speciellt begåvad för att vara begåvad med sådan begåvning.
Att blint lita till och följa ett system, vilket som helst egentligen, Kommunism, Kapitalism, Socialism, Marknadsliberalism, nyliberalism, industrialisering, teknologi etc ….är lika fundamentalt korkat som att blint följa orden skrivna i Bibeln eller Koranen, böcker skrivna för många hundra år sedan, ja tusen år…. av MÄNNISKOR (inte Gud vilket de vill påstå) som bara har intresse av att kuva och kontrollera folk, och tillförskaffa sig egen makt. Ingenting har förändrats på den punkten.

Däremot har människans redskap att förstöra moder jords tillgångar och alla dess innevånare radikalt ökat. Och ändå tillber människan blint och ogenerat Mammon, guldkalven, vår senaste heliga ko, vår senaste stora idioti.

Den senaste av ”utvecklingens” alla idiotier är att handla matvaror via internet, och att denna företeelse ökar kraftigt tillika satsas pengar på. Varför ? Bekvämlighet är svaret förmodligen. Detta i tider då larmrapporter om Svenskars bristande kondition och ökande procentuell del överviktiga presenteras. Att en fysiskt handikappad kvinna eller man, eller ålderspensionär på olika sätt ska ha hjälp med att få hem sina matvaror är i min värld en självklarhet. Men detta handlar inte om de som behöver hjälp, det är en större grupp fullt fysiskt kapabla människor som av bekvämlighetsskäl tar bort ytterligare en komponent av vad det innebär att vara människa, att vara levande.

Hur kommer då sådana förslag till världen ? O hur kommer det sig att de anammas ?
Jag tror att det är den blinda tron på marknadsekonomin UTAN några förbehåll och regleringar, som orsakar denna typ av ignorans och självdestruktivitet.
I en global konkurrens där allt fler människor blir involverade för att öka sin egen plånbok, och rikedom, blir konkurrensen löjligt stor, och tillvägagångssätten för att uppnå detta, söker alla tänkbara och otänkbara vägar. Varenda möjlighet att kräma ut några kronor till av konsumenter prövas, utan några som helst tankar på konsekvenser i det större perspektivet, eller de bakslag mot mänskliga individer, moder jord och alla hennes varelser innebär.

Härom dagen ringde en ung man på dörren, och innan jag visste ordet av det hade den unge herrn satt igång ett väl inövat tal över sin fantastiska ”produkt” Vilket i det här fallet rörde sig om något med energi och miljö. Den unge vältalige mannen utförde inte bara ett väl inövat tal, utan hade även tänkt ett steg längre, nämligen på de avvisande svar från potentiella kunder som mig, vilka har ledsnat på försäljningshysterin och alla ständiga onödiga val vi måste göra i vardagen.

Den nya sortens verbalt aggressiva dörr och telefonförsäljare, i detta fall i form av en ung vältalig pojke med små förutsättningar till framtida skäggväxt eller för den delen hår på bröstet, hade inte en enda paus i sin verbala våldtäkt av undertecknad motvillig konsument. Och till synes hade han svar på alla ifrågasättanden av hans oönskade närvaro på tröskeln till min privata sfär…. min bostad. Jag försökte med:

– ”är det inte så att alla bolag är billigast och bäst enligt dem själva ?”

Då kom den pubertale försäljaren av sig för en tiondels sekund, innan han med omgående tog in på ett nytt spår för att fånga mig i hans försäljarnät… nämligen SAMVETET. Han hade några miljöargument som jag faktiskt inte bemödade mig lyssna på, pga av den verbala våldtäkt jag utsattes för. Men den unge hänsynslöse mopedåkaren lät sig inte hindras av det. Jag fick helt sonika stänga dörren mitt framför näsan på honom, medan han ännu pratade med mig, eller rättare sagt, fortfarande höll sitt anförande.

Detta är återigen en produkt av det kapitalistiska marknadssamhälle vi dyrkar så förbehållslöst. Visst…. visst är marknadsekonomin det enda system som är realistiskt för dagen, ett system vilket inte går att lämna från en dag till en annan. Men har man inte ens för avsikt att förändra denna idioti, så går det inte på lång sikt heller. Att det finns konkurrens om vem som gör godast pizza i stan, är sunt, så länge vi lever i en marknadsekonomi. Men att ständig behöva bli attackerad över energiavtal och telefonabonnemang, är en högst ovälkommen avart och konsekvens av den oreglerade marknadsekonomin.

…
hej Far !

Tänker på dig då och då. Hoppas du har det bra på dina mjuka moln, tittar ner över världen, och vet om att du gjort ditt. Nöjd, och lycklig.
Jag kämpar för att få vara kvar här på jorden ett bra tag till, men det är, som du vet inte helt upp till mig, och hjälpen kommer långsammare här på jorden, om man inte kan köpa sig fram i tillvaron, om den kommer över huvud taget då. Det har blivit så förstår du far, eftersom privata miljonärer är viktigare än människor som jag.

Mitt liv har inte förändrats så mycket de senaste åren. Jag har valt bort saker som bryter ner mig, och människor som inte bryr sig om mig. Det kan resultera i ensamhet ibland. Men bättre att vara ensam på riktigt, än ensam bland folk.
I princip varje dag har jag kontakt med kära moster, som behöver min hjälp allt mer. Och jag behöver vara behövd, så det är en bra deal. Jag skjutsar henne, bär saker, kopierar viktiga papper, handlar , diskar, skurar golv, etc etc…
Vi äter ett mål varje dag tillsammans, och det är bra för bägge, eftersom båda kan slarva med maten annars.

Djurgårdens hockey går i medvind just nu, men det krävs lite tur för de ska klara sig upp igen. Medaljerna regnar över svenskarna i OS, och vintern har uteblivit i år.
Det har kärleken likväl. Du sa en gång till mig far att ”det kommer flera”, och det var underbart sagt av dig far, men …..

Äh vad är väl en bal på slottet den är väl alldeles…alldeles

god natt far !