TomasTvivlaren

…

Lilla flickan på TV-kampanjen för faddrar, som springer omkring barfota, ensam griper tag i mitt hjärta, formligen sliter det ur kroppen på mig. Hon är en ”syster” till mitt ensamma övergivna barn, som bor in min ensamma vuxna kropp. Min ensamma vuxna kropp fylld av barnets längtan efter närhet. Mitt kloka vuxna huvud som försöker trösta mitt inre sårade barn, de gånger det tränger på och behöver uppmärksamhet. Den uppmärksamhet och kärlek som för dryga fyrtio år sedan gick förlorad i en Stockholms förort, bland asfalt och skog av betong.

Kvinnan på ”Spårlöst” som får återse sin familj, som hon blev borttagen från som liten, kastar sig gråtande i armarna på dem, tårar, skratt, kramar, närhet…
Gråten i mina ögon forsar som vårfloden i en smältande glaciär, jag hulkar högt och gråter. Som vanligt själv i min lilla betongcell i mörka mellannorrland, mitt i vinterns mörker.

Jag har gett upp kärleken, den är inte för mig tror jag. Jag tycks vara lätt att tycka om, men svår att älska. Jag får nog resten av mitt liv nöja mig med smulor från de som är rika på kärlek. Idag fick jag en sådan smula från Åsas och Karls lilla dotter, som nu är i övergång mellan amning och fast föda. Åsa trodde hon ville ha mat medan vi hade träning med ”bandet”. Men hon ville vara med, och när jag sjöng min egen låt ”trouble seams to follow you around” för henne, så fästes hennes livsyrvakna blick på mig, och hon njöt uppenbart av musiken och sången. Hon släppte inte blicken från mig när jag sjöng, och hon log hela tiden.

Detta gladde mitt sorgsna hjärta i väntans tider.

…….

Den dova blygsamma neonljusbelysningen, avspeglar sig blygt i den svarta Ångermanälven. Den bistra, friska vinterkylan har uteblivit i år, på gott och ont.
Och jag har ännu ej fått några svar…. totalt 8 månaders väntan och kamp. Uppgivenheten tar ofta över, vem och vad ska jag kriga emot…. det finns ingen.
Folk ska googla sina cancerdiagnoser på nätet numera. En stor rubrik dagen efter, Och svenskarna knyter näven i fickan över den dåliga vården, och fortsätter rösta på en skattesänkarpolitik för några kronor mer att spendera på kapitalvaror. Sen är allt glömt… ingen tycks vilja förstå eller bry sig om kopplingen mellan urusel vård och skattesänkarpolitiken…. och Rubrikerna är glömda när vi går till valurnan. Rubrikerna som gjort de stora mediajättarna ännu rikare.

OS dundrar vidare, och nu upprörs vi över Petter Nortughs mediala sandlådekrig med Sverige som skidnation, samt dåliga domslut och slaskiga skidspår. Bara för några dagar sedan upprörde vi oss över hur Uzbekistanska arbetare blivit hemskickade från OS-byn utan lön, trotsa att de jobbat i flera månader…. det är glömt nu när vi gottar oss i OS-medaljer.

Vi ojar oss nu i OS-tider…iofs med rätta över det odemokratiska Ryssland, men lyfter inte ett ögonbryn över om OS skulle gå i USA där fångar hålls olagligt utan rättegång och torteras. Där människor mördas med förarlösa flygplan på andra sidan jordklotet.
skillnad på mord och mord tydligen…. men det är snart glömt.

Och mänskligheten snurrar på mot egen undergång ute i världen. Vi människor fängslar våra hjältar som slåss för yttrandefrihet och avslöjanden av krigsbrott.
Julian Assange sitter i princip ”fängslad” på Ecuadors ambassad i London pga att en stormakt blivit påkommen med brallorna nere när amerikanska soldater dödade obeväpnade Irakier. Snowden är efterlyst och väntar långt fängelsestraff i USA för att han påvisat omfattningen av avlyssning av miljoner. Manning sitter redan i fängelse för att ha släppt filmen om USAs krigsbrott. Hjältarna fängslas, och mördarna får fredspris.Assange är oskadliggjord hur än det blir med utlämning, och odemokratiska rättegångsförhör, och påhittade våldtäkter….. men det har alla snart glömt.

Romer förnedras och diskrimineras över hela Europa, och i synnerhet i Ungern. Det var en stor medial sak nyligt. Nu är det redan glömt. Tidningarna sålde inga lösnummer på den nyheten längre ”leve kapitalismens drivkrafter” …. eller inte !
Kvinnor våldtas och utnyttjas i hela världen och väldigt lite händer för att ändra detta. Folk säger ”kastrera och döda våldtäktsmännen” och tror att det skall förändra något. … inget förändras, och folk förvånas.

Igår läste jag i tidningen om tonåringars internetvanor, och föräldrars insyn i desamma. Tre tjejer pratade om hur ”äckliga gubbar” hade ”lagt till dem på facebook, och sökt kontakt med dem. Och hur de avfärdat dem med ord som ”äckliga gubbe”. Jo viss finns det äckliga gubbar, och visst finns det äckliga tanter oxå, men äckliga tanter får man inte prata om. Och sedan finns det äckliga pojkar och tjejer oxå, men det är än mer tabu att prata om.

Ni skulle läsa en helt ”normal konversation” mellan ungdomar idag” och bli gråhåriga på kuppen. De kallar varandra ogenerat för bögar, horor, daddyfuckers, motherfuckers etc etc på nätet, och inget görs. Föräldrar tycks inte reagera. istället läggs all fokus på annat.
För er som inte visste det, så måste dessa tjejer som det stod om faktiskt acceptera inbjudningar på facebook, innan de ”äckliga gubbarna” kan få kontakt med de oskyldiga tonårstjejerna som vräker ur sig brutala personkränkningar som det vore en kulspruta.

Vuxna människor är 100 % juridiskt ansvariga för sina handlingar. Det är inte omyndiga medborgare i samma utsträckning. Men innebär det att vi som nu ska tillåta tonåringar komma undan utan några som helst repressalier och konsekvenser för sitt näthat och sina påhopp och när de far med osanningar ? Medborgarna, rättsväsendet och myndigheter tycks inte heller i detta förstå sambandet i brist på gränsdragning i unga år, och respektlöshet, brottslighet och våld som vuxna individer. Detta är glömt för länge sedan.

Vi glömmer fort det jobbiga som sker omkring oss, upprörs som hastigast och går vidare. Romer, krigsbrott, obotliga sjukdomar, klasskillnader i vård och skola….
Grannen dör, föreningsmedlemmen dör och vården, samhället och medmänniskorna har inte bara misslyckats, vi har inte ens haft för avsikt att hjälpa, att komma ihåg och att förändra till det bättre…. alla har glömt, så fort det går

Och alla kommer glömma mig med, ganska fort… ja och dig !

… suger det mesta

…
Jag är mycket orolig under stundom, frustrerad och arg.
Jag har alltid sagt att man kan dö när som helst, och att det inte finns några garantier för någon. Men då var det bara ord, ett förståndsmässigt resonemang.
Det är som skillnaden mellan att se ett kort från Mount Everest, och att stå på toppen och hålla balansen.
Nu har orden fått innebörd, insikten hare sjunkit in… det har blivit en möjlig utgång redan nu, och jag är helt maktlös inför detta. Omvärlden har inget större intresse i utgången. Detta är fakta.

Men det finns gott här i världen oxå, även om jag skulle dö nu, utan att ha fått den vård som skulle kunna förhindra det. Jag har sett på ”Jills veranda” Och blev alldeles tårögd av kärleken mellan paret som levde i trailer, samt att Jill och Rickard for ut till dem och spelade deras favoritcountrysång….

Jag skrattade och grät om vartannat… underbara Jill Jonsson

För övrigt vill jag bara säga att Anne Ramberg verkar vara en skärpt kvinna med stor integritet, såg nåt program där hon intyervjuades

…
Nån granne har satt igång sin epilepsimusik, med en entonig genomträngande bas som det enda som tränger igenom. Ute är det gråmulet vinterväder, och jag väntar på att gå till tvättstugan lite senare. Denna gång kanske jag har läst r4ätt tid, och slipper gå ner med 2 fulla tvättkorgar bara för att få vända.
Jag ringde i måndags, och jag ringde i dag …. jag har ringt hur många gånger som helst till Sjukhuset angående provsvaren på min borttagna hud. … nu svarar dom inte ens längre.

Blommorna är vattnade, i övrigt ser det ut som ’Gudrun’ eller ’Ivar’ farit runt i lägenheten. Jag skulle inte bjuda in nån date i lägenheten i nuläge. Men o andra sidan, hur stor är risken för att det skulle ske ?

En yta på övre ryggen kliar och värker emellanåt, … något jag mycket lätt skulle kunna leva med, om jag fick klarlagt att det enkom vore ett irritationsmoment utan fara för hälsa och liv. Vänners reaktion i det läget, att önska och påpeka att det är säkert inget farligt…. är förståelig, även om jag drömt om hjälp i kampen för adekvat vård och rimlig väntetid. Men när vården intar den positionen är det rent ut sagt så att man kan börja ifrågasätta om dom är intresserade av att folket ska få vård.
Två svarta fläckar på bröst och mage bad jag om att få ta bort redan i Juni 2013, men det var inte möjligt tydligen… sen blev jag den 12 dec lovad remiss till hudavdelningen i Umeå…. nu har det gått 2 månader, inget svar varken på remiss eller hudborttagning.

Bastrummandet genom väggarna fortsätter, sånt har aldrig stört mig nämnvärt, och egentligen inte nu heller. Bortsett från den bristande konsekvensen i hyresvärdens agerande, när jag fick anmärkning på att jag levde om, som spelade en gång i veckan, 2 timmar med mina vänner. Numer har jag inga besök alls, sen vi flyttade vår träningsplats, och därmed oxå måste släpa betydligt mer utrustning.
Så nu bryr jag mig mindre om hur städat det är… nästan inte alls faktiskt.

Och i media pågår ett subtilt men desperat försök att minska vänsterpartiets och vänstersidans höga opinionssiffror. I Expressen tex ’kritiserar’ man Reinfeldt för hållningen till anonyma partibidrag. Dvs att storföretag på så sätt köper den politik som gagnar dem, på lilla människans bekostnad. Och lindar in det i bomullsvantar, påstår tex att ”partierna”, underförstått alla övriga utom SD, i riksdagen ”gått med på att till viss del redovisa partibidragen. Detta är ju en förklädd lögn, Vänsterpartiet är ett parti som länge förordat total transparens i partibidragen….. men det vill inte partiska, kapitalistiska journalister tillstå, då det skulle kunna innebära ökad kännedom om vänsterpartiet som det enda parti som praktiserar tex nedsatta politikerlöner, pga lönernas orimlighet.

Nä nu ska jag gå och klia på det onda på ryggen, och invänta det okända.

http://www.svtplay.se/video/1747286/del-2-av-3-har-feminismen-kuvat-mannen

Efter att ha tittat på ytterligare program med Belinda Olssons ”kamp”.
Så blir det för mig alltmer tydligt att det inte är jämställdhet feminismen är ute efter.
Per Ström som kallar sig ”jämställdist” och belyser saker som får feminister att se rött, får komma till tals i programmet

https://genusnytt.wordpress.com/programforklaring-for-jamstalldismen/

”Operation dicken, kukmätning med Per Ström”

20 jämställdister går på en pub för en träff, ett möte för att träffas och prata. Detta läcker ut och 50 feminister samlades via facebookgrupper, där man hänger Pär Ström på kors, feminister som var ute efter att störa mötet, höll tal och störde mötet, gav lapp med avskuret manligt könsorgan. Är detta yttrandefrihet och strävan mot jämställdhet som feminismen nånstans ändå låtsas stå för.

Det enligt feministerna provocerande budskap Per Ström framför är: ”Könen skall ha samma rättigheter och skyldigheter punkt slut”

Mian Lodalen tyckte att det var helt OK att storma mötet, ta över mötet, skicka lappar. Och angående jämställdism, tycker hon att Per Ström när han påpekar de sidor spom är ojämställt åt motsatt håll, framhäver män som de som lider allra mest, vilket naturligtvis är en vinkling för att försvara kvinnornas roll som offer, i feminismens lära. Det är uppenbart svårt för feminister att ta till sig att det finns både män och kvinnor som förfördelas på olika sätt i samhället.

Mian tycker vidare att det var ”rätt fyndigt att komma på det” ang begreppet ”vita kränkta män” Det finns nån konstig offermentalitet” fortsätter hon.”Män har bytt ut velourbyxorna mot offerkoftan” … nä men se där, Kvinnor som lider skall tas om hand. Män som lider tar på sig ”offerkoftan” … Jämställdhet ?

Män och kvinnor, som brandmän,

Belinda tar oxå kontakt med två brandmän som har sett hur kvínnor i yrket i inte lever upp till den fysiska status yrket kräver, Männen backar ut, rädda för att förlora sina jobb. Vilket visar sig skett i ett fall där en man yttrat sig i frågan.
Hon får sedan prata med en kvinnlig brandman som klarar fysiken och jobbet utmärkt. Slutsatsen för Belinda är att Brandmansyrket tål jämställdhet.

Nu var det inte ett problem att kvinnor med tillräckligt bra fysik blir brandmän, som dessa herrar kritiserade, utan att kvinnor fick göra om fysiska test om och om igen tills de klarade av dem, medan men gallrades bort om de missade ett löptest med 2 sek.

Och angånde Amazonia (förra blogginlägget)

”Precis vi har ju stått ut Om man får tro Arne som kommer kvinnorna ta över redan om 15 år, Männen måste helt enkelt vänja sig vid tanken. Och försöka hitta sin mansroll i ett samhälle där kvinnorna är smartare, rikare, och mäktigare.”

… blir Belindas slutsatser till vad hon kallar jämställdhet.

Kvinnliga strukturer

De män feminismen skapar, är män de nobbar i sängen. Det har länge varit en iaktagelse jag själv oxå gjort, och fick det bekräftat av en kvinna vid namn Andrea som satt upp en pjäs i ämnet. Där man bla uttrycker frasen ” Mannen är ett biologiskt misstag”

Efter en föreställning så stannade en mansgrupp kvar och hade samtal om föreställningen. Andrea gick därifrån och sa till en väninna

”Gu va gulligt, men dom vill man ju inte ligga med”

…
Belinda Olsson påstår en del saker med sitt nya program: Fittstim – min kamp.
Bla annat för att det varit för tyst kring frågan säger hon. Och på den punkten kan man väl inte annat än att tillstå att hon lyckats. Lyckats uppröra både feminister och andra.

Men det var i hennes roll som journalist. Hon är ju själv feminist, vilket med allt tydlighet framgått i hennes resonemang. Och där brister det sedan för henne i rollen som neutral granskare av feminismens status och mående. När hon sitter och pratar med någon professor av något slag som granskat könsroller mm, och bland annat pratar om ”Amazonia” En profetia om hur kvinnorna blir det dominerande könet i framtiden. Det lyste i ögonen på Belinda när hon ber professorns med profetian berätta om ”en värld där MITT KÖN erövrar världen”

”Profeten” börjar berätta om hur tjejerna nu är överlägsna killarna i studieresultat, och hur detta är en global företeelse. Detta bestrider jag inte, detta är fakta.
Men det är nog skrämmande att det blir en sned balans på studiefronten, och att pojkar så radikalt av olika anledningar inte uppnår fullgoda resultat. Men än mer skrämmande är att feminister uppfattar detta som något positivt, och jämställt.
Hon sa ju det själv i det sammanhanget Belinda ”detta är ju något positivt”

Så på din fråga om feminismem har spårat ur Belinda, behöver du bara se dig själv i spegeln.

Feminism handlade ursprungligen om jämställdhet i en mansdominerande värld. Och med de ursprungliga feministerna att hade jag gjort gemensam sak, och gått sida vid sida. Men Feminismen handlar inte om jämställdhet längre, den handlar om makt, egenkärlek och karriärer….

Den enskilt största orsaken till att feminismen misslyckas i sin kamp för jämställdhet, är att de övergivit sitt ursprungliga mål, jämställdhet, och övergått till att – som uttalandet kring studieresultaten visar – skapa ojämn vikt åt motsatt håll.

Den enskilt största fienden till sann jämställdhet, är nyliberalism och kapitalism. Så länge ”feminister” tror att de kan gå hand i hand med kapitalet, så är kampen förlorad. Så länge ”feminister” tror att män är fienden, så är kampen förlorad. Så länge ”feminister” tror att vi lever i ett patriarkalt samhälle, är kampen förlorad. För då bekämpas inte rätt saker, dvs orsakerna till ett ojämställt samhälle, nämligen de klyftor som skapas i ett kapitalistiskt, nyliberalt samhälle.

Att tro att jämställdhet skapas i hur mångas kvinnliga VD-poster som existerar, är befängt.

Jämställdhet i ett Alliansens eller Socialdemokratiskt Sverige, är helt enkelt en utopi, och så länge de inte inser detta, kan vi aldrig närma oss jämställdhet. Kampen är inte mot patriarkala strukturer. Kampen är mot kapitalistiska strukturer…. SÅ uppnås jämställdhet och feminismens grundbudskap.

…
Barnen i våra liv, får gång på gång lära oss att leva, lära oss att vara i nuet. Barnen får oss att tro, ger oss mening. Även oss som inte har egna barn.
Barnen förstår inte begreppet död, för de lever i nuet. Det är av samma anledning vi som barn tyckte att sommarlovet när det inträffade skulle vara i evighet. När skolklockan ringde ut, var hjärnan och själen inställd på att det skulle vara för evigt. Och fast det till slut tog slut, varade det för evigt medan det varade.

De flesta vuxna i arbetslivet, klarar inte av att njuta av söndagen, utan börjar oroa sig och må dåligt över måndagen som innebär ny arbetsvecka. Barnen tänker inte så, de har en ledig dag på söndagen.

Men när vi på något mer eller mindre påtagligt sätt blir medvetna om att vi kommer dö… när den kommer närmre, eller vi blir sjuka, då förändras synen på både livet och döden för de flesta. De flesta räds döden, inklusive mig själv. Av olika anledningar dock. En orsak är att det är mot vår natur att föreställa sin egen död. Det är okänt territorium. Samt kan det vara så att vi inte levt vårt liv till fullo som vi önskat, att vi inte är klara här på jorden. Allt det här är svårt att förstå och sätta sig in i. Vi söker tröst i religion, och föreställer oss en fortsättning efter döden. Huruvida det enkom är sätt att hantera den, eller en faktisk verklighet, vet ju ingen, hur mycket än de påstår sig veta.

Ibland behöver vi små doser av barn i våra liv , för att bringa fram livet inom oss, och vara i det obekymrade nuet en stund. Och igår fick jag en sådan stund med mina vänner från caféet. Jag blev bjuden på mat, och så länge barnen var vakna, Så kom Solin i synnerhet till mig och pratade, frågade, undrade och ville busa och leka, medan vi alla satt i vardagsrummet. Sedan när de slocknat för kvällen pratade vi livet och politik, orättvisor och mänsklighet. En kväll i nuet …. då.

…
Tävlan

I Sverige, i världen är det mest självklara värderingen att man ska tävla.
Det går inte ens att ifrågasätta utan att bli kallad kommunist och bakåtsträvare.
Det tävlas i matlagning på tv, i bakning, i viktminskning, i modeskapande, i frågesport. Tävlingar mellan avdankade idrottsmän, mellan kändisar som är kända dör att de blivit kända, och ingen förstår varför…. tävlingar i musik, och i de allra flesta fall förnedrings-TV och utslagningar, med folk som baktalar varandra som huvudingrediens.

Det tävlas från dagis, småskolan genom betyg och grupperingar. fortsätter upp i gymnasiet, högskolan och privatskolor. Grupperingar, pennalism, utslagning, översitteri och det magiska förmildrande ordet som slätar över alltihop som något positivt: ”Konkurrens”

Utslagningen och konkurrensen fortsätter i vuxenålder, med vuxenmobbning, utanförskap, arbetslöshet, med sjukskrivningar, våldsamheter, depressioner upplopp som konsekvens och symptom…

Ändå fortsätter vi helt utan självkritik, och utan konsekvensanalys att hylla tävlingsmomentet. Med tävlan kommer vinnare, men även förlorare. I en fotbollsmatch kan man borsta av sig jorden från den leriga gräsmattan, och gå vidare, utan vidare. Men i livet, uppväxten, med självförtroende, självkänsla, ekonomi, tillhörighet som insats är det en helt annan femma.

I slutändan skulle det räckt bra om alla människor fick samma vård, skola, mat i magen, och tak över huvet… sen kunde reinfeldt och hans efterföljande får, få leka kapitalister bäst de ville… o tävla och förnedra varandra…

….
Några minusgrader, och ett efterlängtat vitt snötäcke är vad som mötte mig när jag gick ut på stadens nu alltmera tomma gator. Efter att ha övergett facebooks låtsasmiljö, så har inte min situation på det stora hela förändrats på annat sätt än att jag inte behöver känna dåligt samvete över att inte göra allt som står på, från internets bildbank, förmanande budskap. Och ordspråk om vilken underbar dag som stundar om man bara ”fångar dagen”

Jag är varken mer eller mindre ensam, varken mer eller mindre lycklig egentligen. Bara mer verklighetsförankrad och mer verklig. Många budskap kan finnas sundhet i, men är trött på att få dem kastade i ansiktet, när man inte orkar eller förmår leva upp till den hyperaktiva meddelande twitterstorm om vad varje människa i detalj åstadkommer i sina perfekta liv. Och trött på alla ordspråksspamningar.

Äkthet och jordnära kontakter. Närhet och sorg och glädje i verkliga livet, ord från verkliga människor, hjälp till riktiga människor, hjälp från riktiga människor, riktiga vänner….. det är vad jag föredrar. Och i den mån detta inte kan uppnås pga av omvärldens rusch, livspussel och prioriteringar, föredrar jag riktig ensamhet, före artificiell samvaro.

Jag har svårt att se framåt just nu av förklarliga skäl. Men jag gör mitt bästa för att hitta njutningar och glädjeämnen i nuet. Dock utan att låtsas som om det regnar, när det i själva verket fryser. En lång promenad med två av mina bästa vänner förgyllde kvällens tidigaste timmar. Och det var bra, då ödet, tidigare på eftermiddagen konfronterade mig med en människa som med frenetisk entusiasm förespråkade illasinnat skvaller samt undrade om jag hade ”problem” när jag uttryckte min avsky för skvaller och baktalande av människor.

Diskussionen tog tvärt slut från min sida, när den inhumana, omdömeslösa, inlevelsebefriade människan av honkön, intog en nedlåtande hållning till mig som person, istället för att bemöta argumenten. Jag bytte samtalspartner, samtalsämne till en början, och lämnade värdigt platsen utan att vidare ägna någon uppmärksamhet åt människan….

Jag ger inte syre åt sådant beteende, och konstaterar att det är en potentiell energitjuv, och låter henne återgå till sin kära skvallervärld.