TomasTvivlaren

…
Vet du pappa… idag var det på nyheterna hela dagen om en barack. Det var märkligt tycker jag, när allt kommer omkring blev det inte nå nämnvärt bättre med USAs aggressiva utrikespolitik bara för att man bytte hudfärg till mörk, och partitillhörighet till ”democrats” . Guantanamofängelset med torterade fångar under Baracks dåliga samvete, är kvar. Och USA struntar som vanligt i FN och världssamfundet ser det ut som ….

Varför ? … för att rädda människor från lidande ? pga av egenintressen i området ? pga att de måste rädda ansikten ?

Far jag funderar kring varför dessa maktspel, dessa massmord, detta förtryck aldrig tar slut, och jag undrar hur chiefen ser på allt det där ? Det är en komplicerad värld… jag är rätt klok ändå far, men jag fattar inte det där…

Nåja …. här på jorden i Norrland, har ännu inget krig brutit ut, och för det är jag tacksam. Här i kontrastens namn, plockar jag äpplen och gör äppelsylt av, tills fingrarna blånar. Jag promenerar omkring i ett naturmässigt paradis. Folk förstår inte hur vackert vi bor, med Ångermanälven in på knutarna, och de höga bergen omkring. Med en utomordentligt vacker stadspark. Men du visste pappa…. du var förälskad i Sollefteå och Ångermanland, men du kom dig aldrig för att flytta tillbaka riktigt.

Satt på ett fik…. jag menar MITT fik, idag, Lilla Caféet och pratade med Yildiz, Adam, Hemri och Nesrin … och Yildiz brors fru… som inte kunde ett ord svenska. Jag mådde gott i sällskapet,, försökte få Yildiz och Adam att berätta för henne vad vi pratade om, så hon inte kände sig utanför. Det gjorde dom. Ingen Sam och Solin idag dock… de små trollen 🙂

Vi lirade idag pappa… Jag, Åsa och Per-Åke. Du träffade ju Per-Åke nån gång när vi spelade. Men jag hade önskat att du fått träffa Åsa oxå, henne hade du tyckt om, och hon dig. Dom är så goa människor Åsa och hennes sambo…. nu med två knoddar och en lurvtuss som plikttroget skäller ut oss varje gång vi kommer dit…

Jag menar han är ju vakthund, gör bara sitt jobb.

Dom fick Äppel/nektarinsylt idag. Tidigare har de fått Svartvinbärssylt, och Lingonsylt.
Och jag fick korgen idag … ja …äppelkorgen asså. Idag spelade vi låtar av Jonas Gardell, Åsa Jinder, Jon Allen, Rickard Wolf och så den där Höstvisan, med brådskande kärlek.

Nä nu är det dags att titta in i huvvet en stund,
och luta dig tillbaka på ditt cumulus far !

….
Min tumme och mitt pekfinger är blåa, men inte av blåbärsplockning, eller nåt annat färgande, utan blåmärke efter äppelskalning, klyftning och kokning.
Moster har varit behjälplig i syltandet, gott sällskap, och bra krut i gumman.

Jag har plockat rätt på mig själv rent fysiologiskt och praktiskt nu i kväll, efter att en längre tid mer eller mindre existerat för att tillfredsställa andras behov….
Och att ta itu med det praktiska är en bra början till att ta itu med hjärtat, mina känslor, min längtan, mina sorger och min rädsla.

Det är en del orosmoln på den Kai-Tomiska himlen, oro för att andra skall såra mig. Oro för att bli sjuk,… eller värre än så. Man vet aldrig, och ingen är ju förskonad.
Men jag vill ju leva, ett långt, kärleksfullt liv, innan jag vandrar vidare.

Kärleksfullt liv ja … suck…
Jag är paniskt rädd för det jag längtar mest efter. Rädd att bli utnyttjad, hånad, trampad på, som då för länge sedan. Vilka tärande, eviga sår det skapade.
Visst vill jag tro att det finns nån som ser mig…. som SER mig… accepterar mig, som jag är, i min icke allt för perfekta skepnad och själ…

Jag saknar en mor och far…
Saknar min far enormt mycket just nu. Jag önskar han vore här. Även om han var lika trasig och operfekt som jag i mångt. Bara han vore här … min far.
Men det är han ju inte, han är ju inte här.
Vi ses väl senare far ? mycket senare ?… visst är det så det funkar ?

Blånaden på tummen och pekfingret är snart borta, jag märkte det knappt. Men andra delar läker inte lika bra.

Jag har tagit itu med ett inferno, en orkanlägenhet, ett sluskskyffe….
Njä …. det var stökigt jallafall. Nu har jag en längre period sett till andras behov i större utsträckning än mina, och då kan det bli så.

Så ur en pedantsynvinkel, är det fortfarande outhärdlgt här, en normal Svensson är det hyfsat städat… men för en ungkarl, är det kliniskt rent 🙂

…
Det finns många sätt att utöva makt på, kan jag konstatera. Och språket är det främsta vapnet i detta osynliga krig. Allt är inte så svartvitt som många vill göra det till, och det är inte alltid de som utpekas eller utpekar sig själva som offer som är de verkligt drabbade. Idag är folk kränkta i parti och minut, och den omedelbara reaktionen på det borde kanske vara att genast osynat ställa sig bakom den som kallar sig för kränkt, eller ”upplever” detta…. men NEJ !

Jag har varit inne på området förut, konstaterat att varje tid har sina heliga kor, och sin tids politiska korrekthet, sin tids häxbränning. Det är till och med så att även om politiskt korrekthet förekommer som gängse tillåten uppfattning, så förekommer idag användandet av ordet för att dölja sina främlingsfientliga åsikter, och för att slippa debatt i ämnet.

Då …..kunde barna sitta på trappan till kyrkan och peka ut häxor, vilket kostade främst kvinnor livet. Idag kan i synnerhet (några enstaka, men ändå för många) barn och kvinnor peka ut män, och anklaga dem för diverse saker, utan att behöva stå för konsekvenserna. Idag kan vem som helst oavsettkön peka ut sjukskrivna som fuskare och får göra det anonymt, och behöver inte stå för konsekvenserna. Men för de utpekade blir livet ett helvete i många fall… vilket kanske egentligen var syftet från de anklagande.

Ett tag körde barnen på skolan i orten slentrianmässigt med orden ”Jag ska anmäla dig” mot varandra, mot vuxna och omgivning, så fort något gick dem emot.
Det finns exempel på unga tjejer som går ut på nätet på datingsajter och eg är för unga för det, och ljuger om sin ålder. Livsfarligt säger jag. både för dem, och för eventuella män som i god tro skulle svara på dem. Själv slutade jag med kontaktannonser vid 25 års ålder.

Det finns exempel på tonårstjejer som anmält till polisen en kille i 20-årsåldern … när det sen kom till kritan så hade han inget gjort, vilket tjejerna kännt sig kränkta eller rädda.
Det finns GOTT om exempel på vuxna som sprider illasinnade rykten om andrax vuxna, för att de inte gillar personer. Själv upprör det mig så till den milda grad, att jag funnit mig försvara personer jag tycker direkt illa om, och ifrågasatt skitsnacket kring dom, synat påståendena om dem, hur de som skvallrar kommit över informationen, och hur dom vet att det är sant.

Och många blir kränkta av att bli fotograferade, i synnerhet om de hamnar på en vimmelbild som en i mängden och syns i offentligheten.

Andra, i synnerhet vissa kvinnor/tjejer blir kränkta av att man ger dem uppskattande blickar, eller om en man tycker de är vackra, om man tycker de har en snygg bak, snygga ben, eller vacker näsa…. och helt plötsligt är detta sexistiskt och i värsta fall ”gubbsjukt”. Samtidigt gör de ”kränkta” allt de kan för att den runda välformade rumpan och de välsvarvade benen ska synas.

Och så kan den äldre förlagan av den generationen bli kränkta av att deras döttrar som visar allt de kan, blir beskådade av män, unga som gamla. Och kanske kränkta av att de inte själva blir beskådade. Sen kan äldre män bli kränkta å de äldre kränkta kvinnornas vägnar, när de känner sig kränkta över att de unga poserande tjejerna får visuell uppmärksamhet.

Andra känner sig kränkta av det faktum att andra är sjuka eller arbetslösa, eftersom de ”är lediga”. istället för att glädjas över att de har jobb. Jag har en vän som brukar få dem att tappa all fattning genom att säga det mest förbjudna i dagens Sverige ”Jag vill inte jobba” (vilket hen givetvis vill)

Vissa känner sig kränkta av att de inte får allting gratis, vid kampanjer osv, om gratisvaran skulle ha tagit slut av andra ”rovlystna” gratisjägare

Så där ja … nu torde jag ha kränkt i princip alla grupper som existerar i samhället idag genom att kränka dem med påståendet att deras kränkthet inte skulle vara adekvat och relevant i förhållande till skeendet.

Och i slutändan är det givetvis de som verkligen blir kränkta i ordets ursprungliga betydelse som blir lidande av att det gått inflation i ordet, som blir lidande. Precis som i ”jakten på fuskare” i sjukförsäkringssystemet, och det utbredda fusket (0,04 %)
där är det de verkligt sjuka som får betala priset…

så tänk efter, före !

…
Ja… den ytterst relevanta, och nu dagsaktuella frågan ställde ju sig en av skådespelarna i filmen med samma namn. Nu har dom iofs bytt ut lingon mot kramar.

För ett tag sedan gick man ut med på nyheterna att det skulle bli dåligt med lingon i år.
Så löd prognosen. Än så länge är 30 liter bär plockade och det mesta syltat redan. Med euforiska utlåtanden från tex Benny Borell som fick en burk hemkokt lingonsylt.

Jag säger ”än så länge” … för det är inte slut på lingon än.

Detta föranleder en ju att antingen börja tänka konspirationsteoretiskt, att sylttillverkare/bäruppköpare, inte vill ha massa självproducerande syltkokare och bärplockare i ”deras” skogar och hyggen. Så man ”köper” en negativ bärprognos.
Eller så är det bara så enkelt att det är samma trovärdighetsgrad på ”bärprognoserna” … som på 5-dygnsprognosen på väder… eller för den delen samma trovärdighetsgrad som på vallöften.

Men med tanke på att ingen bryr sig kan man fråga sig om det ”bär” sig.

…
Jag går fortfarande omkring lite i lyckorus, efter dans på Hanssons loge i Lördags.
Trots att jag 2 gånger sedan dess, blivit riktigt j-a arg och irriterad.
Båda gångerna på folk som inte gör nånting i föreningslivet själva, men gnäller på de som gör mest… och dessutom gnällde de för att de som gör mest var ”lata”
Då brann det för Lundin !

Lördagens dans till Blender var svårslaget… kanske den roligaste danskvällen nånsin. Definitivt den roligaste i år, och då har jag ändå haft minst 4 riktigt bra på Gussjönoret.

Endorfiner, Energier och att synas

På lördag morgon gjorde det så ont i ryggslutet att jag haltade fram. Då trodde jag inte på dans. Till slut bestämde jag mig för att testa, det går ju alltid att sätta sig om det blir omöjligt. På nåt sätt var energierna rätt denna dag, och eventuella irritationsmoment bara ignorerades. Tex så tappade jag ett av mina favoritlinnen, med klubbmärket på mitt favoritlag, när jag steg in i Annes och Kristers bil, uppe vid Konsum Extra. Detta upptäckte jag först när vi var framme. Men min reaktion då va… ”äh de gör inget jag har många tröjor och linnen, och den kanske ligger kvar när vi åker hem”

Jag högg första bästa danstjej när jag kom in på golvet, hon det unga dansmiraklet från Helgum… ja om jag nu blivit rätt underrättad om det. Och vilken första dans sen då … helt fenomenal på att följa…. När man dansar med henne blir två kroppar som en, på ett sätt som får bra sex att blekna. Sedan dansa jag med morsan hennes, med fantastiska Sara och Linda-Marie, med superduktiga, följsamma ”Mamma Mu”, och dansgudinnorna Veronica, René, Helena, Maria, Pernilla, Anne, Lotta, Annette, Förskolelärarinnan, den lilla mörka med kittliga frisyren, hon från Gussjönoret, och många många fler…. inte en enda ”kylskåpsdans” den kvällen.

Och faktum var att just pga att jag inte fick tillfälle att sitta över en enda dans denna kväll gjorde nog att det onda försvann. Dansrörelserna var bra rörelser, och endorfinerna som frigörs vid dans var nog helande…

Blender då ?

Ja tydligen var kapellmästaren tillika trummisen hemma för att han blivit far. Detta gratulerar vi till. Men faktum är att det inte märktes …inte på annat vis än att de spelade några låtar fler gånger istället. Han som spelade bas klev in på trummor, och basen sköttes nog av synten. Vilken röst hon har Maria….

Trots den långvariga lycka jag känner efter dansen…. så går ögonen i kors nu. Natti natti !

Jo och ps … jag hittade linnet där den tappades

….
Hur ska man sammanfatta en sådan kväll ….
En sådan dag ?

I morse när jag klev upp kunde jag inte förstå hur det skulle gå till att dansa på kvällen. När jag var över till Moster Maggan för melodikryss, så högg det i ryggslutet så att jag skrek …. kan ha varit lingonplockningen i går. Men eftersom det gjorde som ondast precis när jag suttit ner, drog jag slutsatsen att det kan gå vägen. Och jag promenerade omkring hemma hos Maggan runt vardagsrummet, hallen och i köket som en osalig ande.
Och det hjälpte faktiskt… det blev bättre.

Gick ärende åt Maggan på stan, och tog med en burk Lingonsylt åt Benny Fotograf.
När vi surrade kring detta tackade han artigt för sylten, och sa att han visst kunde köpt sylt om det behövts, men att det var lite roligt med hemlagad.
Sen vinglade jag iväg på stan lite, och iväg hem. Då ringde Benny efter ett tag och sa med entusiasm och högröstat:

– Helveeete va go lingonsylten va Tomas, jag har aldrig ätit så god lingonsylt nån gång.
glöm det där jag sa om köpt sylt… det går inte att jämföra…. fan jag kommer ju äta
direkt ur burken nu ha ha ha

Det blev en liten prom med Göran oxå, det är man inte bortskämd med nu för tiden,… roligt jallafall. Vi tog en Pizza på Citypizzerian oxå….

Vad gäller danskvällen så har jag bara en sak att säga TACK alla underbara danstjejer !
Känner mig lycklig i kväll när jag går och lägger mig … ensam.

Lider dock med Mu som inte hade nån bra kväll, och stackars Ewis som fick vända hem igen pga hälsan som svajar.

…
Kommer att tänka på när min käre far hälsade på i sitt Norrland. Han flyttade ju ner till Hufvudstaden på 70-talet, och blev kvar där. Han längtade alltid hem till Norrland, och speciellt för bärplockning och fiske, samt snö på vintern.
Men så föll det sig så en gång att vi mötte upp en äldre herre i trappuppgången här, som hade 2 hinkar fulla med lingon. Och Far som i likhet med mig av naturen är både social och nyfiken frågade med vänlig röst:

– Oj va mycket bär !!! vart har du hittat dom där bären ?

Och gubben som var utrustad med allt vad som skulle kunna tänkas ha med bärplockning för ca 3 veckor, hinkar, kniv, stövlar, keps, vattenflaska, visselpipa, kaffetermos, plåster etc etc … tittade lurigt upp på far, från sin krumbukta position, flinade upp sig och sa med pipig gubbröst:

– I skogen !

Asså… om man fått filma fars ansiktsuttryck då.

Naturligtvis betydde ”i skogen” i detta fall: ”Du har inte att göra med vart jag har mitt bärställe, hitta ett eget Stockholmsjä…..”

Efterverkningar

Ja och i skogen var jag idag och hittade 12 liter lingon. Detta trots att jag haft ryggont nere vid svanken ett tag nu, och eg inte skulle utsätta mig för ”böjelser” på ryggen.
Men när min 80-åriga granntant berättade att hon plockat 20 liter Jordgubbar, 10 liter lingon, 4 liter blåbär… och lite hjortrån… så kände jag mig lite pjåmig med min rygg. Och jag beslutade mig för att pröva. Jag menar det är väl bara att sluta plocka om det gör ont… tänkte jag. Det gick skitfint hela tiden. 2 timmars bärplockning. Märkte inte av ryggen alls. 2 timmars bärrensning, kändes inte ett dugg.

MEN sen skull jag kliva upp och gå hem… och nu förstår jag vad dom pratar om som säger att det känns som knivar i ryggen. Fy sa-n i h-vete va ont det gör när jag rör på mig.

Osäker prognos

Men nu gick jag ju händelserna lite i förväg. Pga min vän Gs arbetssituation, samt ett kvarvarande lingonlager sen i fjol, har han inte haft tid ork och behov av att plocka än, så med hans tillåtelse (hans bärställe) for jag iväg, kom dit vi 13-tiden. Jag har ju hört på nyheterna att det skulle varas lite Lingon i år. Men har nu lärt mig att Lingonprognoser är lika tillförlitliga som Politiska löften eller 5-dygnsprognosen.

Det var ju smockfullt med lingon de första 10 meterna, på tuvor alldeles intill stigen.
Sen såg jag att mognadsgraden varierade kraftigt på olika ställen, skugga, sol osv.
Så jag tänkte för ett ögonblick när jag skrapat ihop 4 liter, att jag kunde kanske vänta nån vecka och komma tillbaks. Men … ”Jag fyller bara den här plockare” tänkte jag och travade ytterligare 40 meter. Och ser att det var lite mer moget där igen…. ’

Liten man

SAMTIDIGT dyker en liten man, (förslagsvis från Thailand) upp mitt framför ögonen på mig. Längre ner stod en minibuss, och nu sattes det igång ett tjatter som nästan var lika svårt att förstå som skånska. Det lät som bär-konkurrens-larmet gick. Den lille mannen tycktes vara nån sorts spejare, spanare, som dels kollade vart det var bäst med bär, och dels kollade konkurrensen

I det läget blev jag orolig, att det skulle vara länsat kommande dag. Misstänker att deras effektivitet är förödande jämfört med en annans. Motivation till att börja med, om de tjänar bra pengar i deras mått mätt, fattigdom dvs. Sedan är de organiserade och många…. och sist men inte minst… jo förresten: minst… de är ju små, och har nära till marken…. Kom igen när det blir äppelplockning !!!!

Nåja , jag kände ju inte av ryggen… DÅ… så jag tänkte ”jag fyller väl hinken”.
Plockade en kvart till, då det dök upp en till sån dör kort effektiv bärplockarscout bakom ryggen på mig, när jag just hittat en bra tuva och skalade den på Lingbära.
Jag sa ”hej” … på svenska. Och det hade han lärt sig. Så han hejade tillbaks på svenska. >Det är ju faktiskt vassare än vissa skåningar.

Sedan gick han rakt framn till min bärhink som nu innehöll 5-6 liter, och stirrade rätt ner i den. Undrar vad han tänkte ?

– Undrar om den gamle svensken hinner i kapp mig om jag tar hinken och gör ett snabbt ryck

– Hur i helvete plockar han som? … han har ju halva skogen med sig i hinken !

– Vart hittade han alla vita bär ?

Nå …. jag fick ihop 12 liter, och lite värk….. och det mesta av det är redan sylt. Och nu orkar jag inte skriva nåt mer om det.

va sa ? … vart jag plockade mina bär ?

I SKOOOGEN !

….
05.14 pip

Hemkommen efter dans på Gussjönoret och nedsövd vid 01.30, och nu klarvaken … en stund. Både lycklig och lite halvt om halvt down, på samma gång.
Så mycket fantastiska kvinnor, tjejer, … och danser, men ändå kände jag mig ensam och utanför ikväll. Ingen som kuuuulade mitt namn, och ingen som var min.

Dock dansade jag fantastiska danser, med fantastiska kvinnor, vackra, mjuka sprudlande lyckliga i min famn under dansen. Hon dansmiraklet från helgum (tror jag) som bara dansat i ett år, men kört om de flesta i följsamhet. Hon från Långsele med långt krusigt hår, som alltid är bra danser. Och hon som var så vacker i blå klänning som jag inte vågade bjuda upp, men bjöd upp ändå till slut, med hästsvans och ett glatt face…
Massor av nya bekantskaper och dansanta kvinnor som bjöd upp mig…. trots att jag inte var riktigt på hugget… det enda som högg hos mig var min rygg.

Så det var inte brist på dansanta damer direkt, och inte brist på uppbjudningar. Lite gjorde ryggen att jag undvek att bjuda upp ibland….
Men jag kände mig lite ensam och desillusionerad ändå … märkligt…. eller inte.

Ikväll bestod studerandet och betraktandet av människor och dansstilar och beteenden av tre personer som var minnesvärda. Den unga killen i jeansväst som var minutiöst noggrann och våldsamt upptagen av sin bakåtkammade frisyr, satt och speglade sig hela kvällen för att få alla hårstrån på plats. Och den lilla korta unga tjejen som var som en duracellkanin på dansgolvet som det spratt i bena för och sprudlade energi ända ut i pippilotterna. Ja och så Hon…… hon i blå klänning som jag tittade trånande efter, som jag inte vågade bjuda upp… tills jag plötsligt vågade det jag egentligen inte vågade. Henne kunde inte inte blickarna slita sig ifrån så lättvindigt.

Nya Zlips tycker jag ur en danssynpunkt är klasser bättre än gamla, mest beroende på mer dansvänliga låtar, men även en duktig ny sångare

Som vanligt var Gussjönoret magiskt vackert i kväll var månen full. Mörkret lystes upp av marschaller och brinnande vedklabbar nere vid sjön. Och jag gick ensam ner till sjön efter att ha bjudit ressällskapet på fika, och beskådade från bryggan hur det spegelblanka vattnet reflekterade eldarna och människorna vid stranden. Eftersom jag inte hade kamera med mig, och batteriet i mobilen inte var tillräckligt med stret i för bildtagning, så erbjöd jag mig ta kort på dem på stranden med deras… de blev kanonfina….

Men det är lite av den molokna känslan oxå… att vara betraktaren, och inte den som stod på stranden och höll hand med någon jag älskar, och dito. Alltid den hjälpsamme trevlige, generöse och alltid den som går hem ensam… been there done that.

05.48 pip over and out

…
Jag har en underbart vacker utsikt från mitt panoramafönster mot Risö camping och Ångermanälven. Men den är aningen tråkig, ur ett händelseperspektiv.
Min moster Maggan har inte samma vackra utsikt, men desto mer händelserik, fönstret mot gården, eller rättare sagt balkongen mot gården. Och jag brukar fascinerat betrakta det liv och rörelse som är både på balkongerna och ute på gården.

Överst till vänster bor en familj som har sitt ursprung i Afrika nånstans, med tre små jäntor, och eventuellt en pojke. Överst till höger troligtvis en ensamkommande barn, invandrare från Eritrea eller Somalia. Under dem en äldre röd fryntlig herre som inte äger nån tröja sommartid, och har en fyllig ”airbag”

Under honom en snäll äldre tant, som jag inte sett så mycket av. Och bredvid dem nere på den nedersta balkongen en stor familj från Latinamerika, vars moder och barn aldrig någonsin skulle behöva Loreal, då deras hårkvalitet är som ur en reklamfilm på tv…även när de är nyvakna.

På just denna gården leker först och främst ett par jäntor. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser en blond svensk liten tjej med lockar i håret leka helt förbehållslöst med en flicka från Afrika och ännu en från Latinamerika… och ingen av dem tycks se hudfärg, utan bara kompisar. Man ser dem springa ut och in ur porten, med olika sysselsättningar var gång. Är det inte cykling, så är det en fotboll som är jättekul att sparka rakt upp i luften oförtrutet. Nästa gång ser jag dem ösa vatten från en vattenpöl i en hink. Varför vet bara barn.

Mannen med bar överkropp wobblar ut och vattnar sin minidjungel på balkongen, det ser ut som Humle. Mamman till den mörkaste av jäntorna går ut på balkongen och ger en av sina döttrar en reprimand, för att hon ogenerat står och sjunger nåt operaliknande i högan sky.

Nere på gården kommer fadern till sydamerikanska familjen hårfager hem. Den mannen tycks aldrig dra på munnen och le, har min moster och jag konstaterat. Kanske finns det orsaker till det oxå men …
Den enda gång vi sett honom le, är tillsammans med sin minsta dotter från familjen hårfager, när hon vill leka med pappa. Tom den tuffe, hårde tonårssonen har samma hårkvalitet.

På en av balkongerna har en kvinna byggt en papegojbur av hela balkongen, vilket ytterligare bidrar till en exotisk atmosfär. Måsskrik, och papegojtjatter blandas på vår gård, som dessutom huserar en del exotiska trädsorter. Ett regn faller. och den minsta av den mörka familjen, kastar sig ut i regnet och dansar obekymrad om att bli blöt.

Vilket paradis vi bor i !