TomasTvivlaren

Folk tror att sjukdomar tycks vara något ont som kommer sig av guds vrede, eller bara pga en självlevande ondska…. samt är något som går att utrota med forskning, mediciner och vetenskap.

Jag tror att det är Moder Jords sätt att hitta balans, hennes sätt att försvara sig mot att vi människor skövlar och förstör, blivit alldeles för många och alldeles för giriga. Giriga så att vi tar av hennes tillgångar utan att ge tillbaka. Det som är hennes första och viktigaste naturlag.

Naturligtvis kan det bero på att om vi ifrågasätter vårt sätt att leva, det kapitalistiska, nyliberalistiska, köp, slit och släng, …. då skulle vi få betala med minskad bekvämlighet och ökat engagemang och mer fysiskt arbete, mindre lyx, och mindre statusprylar… och det tycks vi inte vara villiga att göra. Vi ser hellre våra gamla förtvina och lida, våra sjuka nekas få adekvat vård i tid… för att kunna köpa en ny mobiltelefon i månaden.

Jag blir oxå sjuk, jag kan oxå dö… Jag är oxå en del av denna värld, detta samhälle. Jag är ej heller utan skuld. Men jag opponerar jag mig och strävar åt andra hållet.
Jag tänker och bryr mig….

Men som det ser ut kommer inte människan inse och ändra sitt leverne i tid. Jag tror att människan är på väg att förgöra sig själv. Moder Jord kommer slå tillbaka med en kraft som kommer nära på utplåna mänskligheten, där ingen forskning och vetenskap, mediciner hjälper…

Inte tillräckligt många vill förändra tillräckligt snabbt.

Människan är inte Moder Jords enda barn

Tolkningen av rubriken är ju uppenbar….

Det handlar om Bangolf !

En liten förening kämpar med sina sista entusiaster i motvind för ett brinnande intresse.
Varför håller man på med bangolf då ? Jo det är faktiskt ett antal orsaker. Delvis pga att det är en trevlig lättsam sport som kräver både huvud och lite uthållighet, och därmed ett visst mått av fysik. Och en stor orsak är den som stämmer överens med all typ av föreningsverksamhet: gemenskap. Överlag är det mycket trevliga människor som är bangolfare.

Idag tex fick jag ett sprut i baken av en Bengt
Giovetvis finns det väl nån snuskis som gör en ekivok tolkning av detta, när han helt enkelt helt oskyldigt bidrog med att spraya en linimentspray i ryggslutet på mig pga en muskelknut jag hade där. Och med muskelknut menas naturligtvis att musklerna dragits ihop och blivit onda, INTE att jag haft en muskulös man vid namn Knut i baken … SLUTA TÄNK SÅ SNUSKIGT !!!!!

45 deltagare från hela Norrland som går och puttar på små plastbollar för 170 kr styck.
Drar torra, tråkiga ordvitsar, underbältesskämt och tråkningshumor. Många av oss har känt varann i 30 års tid.

Tävlingsspelare har en liten gummiplätt fastklistrad på klubbladet för att få bättre känsla, därav rubriken, jag vet vad ni tänker

Med ont i ryggen halva dagen, och en del korvsäljande och slagräkning, laddar jag nu för dans, men Bengt får INTE följa med !

Frakt av 81årig Moster

Moster Maggan, den allvetande, bad mig om assistens med skjuts till Midlanda flygplats, i förrgår. Och det den allvetande ber om, …. det gör man.

Kl 11.00 var avfärd bestämd, för att ha relativt gott om tid. och klockan 11.00 ringer den allvetande, och konstaterar att klockan är 11.00. Står då på tröskeln till trapphuset med packning i händerna. Och då menar jag att jag påbörjat själva resan och därför inte kan räknas som försenad.

Det var en hektisk förmiddag de två timmar jag hade på mig att göra mig redo. Och väldigt lite gick som det skulle. Jag låg ju naturligtvis nak…..vaken några timmar mitt i natten.

Lönngångar under parkeringsplatsen.

Väl framme vid Midlanda, kan jag säga att det där med parkeringsplats för snabb avlämning av 81-årigt gods, inte var nån barnlek. Skjutsade först den allvetande Mostern fram så nära entrén som möjligt, vilket jag tycker man ska göra med gamla mostrar. Snurrar till en början förvirrat omkring blad parkeringrutor som tycks tillhöra taxi. Sedan hittar jag en ruta 100 meter ifrån, där jag ställer mig… jag ska ju ändå bara bära resväskan till hon som snart är 100 år…
På den stunden har det från tomma intet tycks det som, dykt upp en kvinna med elektronisk bötesmaskin 2 bilar ifrån. Jag funderar om dom har bunkrar under parkeringsplatserna, lönngångar med larmklockor på, när helst en förvirrad bilist, med hjälpsamma ambitioner äntrar hennes domäner. Iom att det sköts elektroniskt, så har jag ingen aning om hon knappat in Min stackars Mosters registreringsnummer. Detta rörde sig inte om mer än 5 minuter.

Efter en kvick leverans av egenhändigt tillverkad bloggbok, samt med en detaljerad vägbeskrivning med bilder från Google earth, så bar det av mot Hälsingland. ”Far ända in i Hälsingland” brukar en del yttra när de blir förvånade …. och det gjorde jag. Jag for ända in i Hälsingland.

Varning för vägbulor

Inte en gång tvekade jag om hur jag skulle köra, …. ja bortsett från då att jag tänkte åka in på ett matställe som jag inte hittade åt, utan istället snabbt återvände till den trygga E4an, med hungrig mage, uttorkningssymptom och begynnande pannknack. Räddningen blev en liten lokal ICA-butik i Trönö, som var så välsorterad att de hade färska aprikoser…. det kändes exotiskt, tyckte jag och köpte några, tillsammans med kryddkorvar, kanelgifflar och 1 liter mineralvatten. Jo sen kom jag att tänka på att de jag ämnade visitera bodde på sitt sommarställe under sommarhalvåret, och skulle säkert uppskatta 2 dagstidningar.

Härstammandes från Västernorrlands län, som troligtvis har Sveriges sämsta och ojämna vägar, så hajade jag till när en skylt med varning för vägbulor dök upp någonstans efter Boillnäs. Saktade ner farten och blev orolig för ett stort slukhål som skulle ta med hela bilen i underjorden, eller ett gupp så stort att man frontalkrockar med själva guppet.

50 meter från själva varningsskylten, krusade det till lite grann, ungefär i dignitet med vibrationen från mobiltelefonen… eller som jag numera kallar den efter att ha införskaffat ett helt nytt mobilbatteri som inte håller laddning en hel dag:

Mobiltele-fånen”

Jo den vibrationen visade sig vara det man varnar för. Och jag kände mig näst intill lite besviken, när jag väntat mig ett rejält gupp som fått bilen att beklaga sig.
Borde nästan gå som villseledande information det där.

Ja menar i Västernorrland om det hade varit den krusningen i vägbanan, hade man fått varna för tillfälligt SLÄT väg. Jag börjar fundera på om de vägansvariga i Västernorrlands län är så sluga att de inte gör nåt åt vägbulorna med vilje. På så sätt har dom ju liksom fixat naturliga ”fartsänkare” … sånna som man i stadskärnor och tätbebyggt områden bygger dit.

Dragspelskväll och underbara morgonstörningar

Väl framme hos Enar och Sonja, efter den traumatiska upplevelsen med ”vägbulan”, så blev jag välkomnad med öppna kärleksfulla armar, samt laktosinfiltrerad middag.
Enars dragspel åkte fram, och ”Jankens” fiol… osså jag på gura och vocals. Mycke sång o lite verkstad blev det, men onödigt roligt var det.

Somnade gott på övervåningen efter halvlöst korsord, och vaknade av det underbara ljudet från Enars och Sonjas morgonsysslor. Småprat mellan ett par som varit ihop sedan Erlander regerade Sverige. Klirret från porslinet till serverad frukost, kaffet som kokar upp etc etc. Detta förstår ni är som musik för öronen för en som inte växt upp med sämja mellan föräldrar, eller för del delen med gemensamma måltider.
Jag funderade om jag skulle ligga kvar och mysa och lyssna på de underbara ljuden som väckte mig…. men kom till slut fram till att jag får spela in dem i mitt analoga ljudminne (hjärnan) … och helt enkelt gå ner och vara social.

SMS med ”timing” och Hallonrike

klockan 10.40 erhöll jag ett sms, som jag naturligtvis under normala omständigheter skulle ha svarat omgående på, men just då var jag förhäxad, under förtrollning.
För en vecka sedan var jag upp på Österåsen och plockade hallon i mängder, det fanns hur mycket som helst. Både jag och Maria Karlsson var helt tagna…

Nu befann jag mig ända in i Hälsingland, 500 meter från Enars och Sonjas sommarstuga, 2 meter från vägkanten, dit Sonja så ofattbart generöst visat mig på deras hallonställe…. OCH VILKET HALLONSTÄLLE SEN …. WOOOOW !

De vilda hallonen var stora som trädgårdshallon på sina ställen, men söta och goda som vildhallon ska vara. och när man kom på en sån buske, fyllde man de små bärhinkarna fort. Jag var helt i trans, det räckte med att ”killa hallon-KLASARNA (ja ni läste rätt) lite underifrån så ramlade 7 stora mogna, mörkröda vildhallon i trädgårdshallonkostym, ner i handflatan på en. Hade jag lyft på grenen, som jag gjorde på Österåsens nu alltmer bleknande hallonställe… had jag lyft på grenen där i Hälsingskogarna, hade dessa 7-8 fullmogna hallon ramlat ner på backen.

Men sms-et då ?

…undrar ni…. jo det var Per-Åkes och min violinist som nedkommit med en dotter under natten, må hon förlåta mig 2 timmars fördröjning på mina gratulationer pga att jag befann mig i hallontrans.

Snabbvisit

24 timmer efter ankomst till Sjösveden och Sonja och Enar, nästan omgående efter hallonplockning och nedkomstgratulationer, så när som på en underbar middag och en snabb bastande med Enar, så bar det av hemåt mor det Ångermanländska skogarna, med hallon i bagageutrymmet, omsorgsfullt nedpackade av underbara goa Sonja !

Jag har på dessa 24 timmar tankat själen, och sedermera syltförrådet likväl…. på ett sätt som gör att jag känner mig glad och lite temporärt helad i mitt hjärta. Och på vägen hem till de Ångermanländska skogarna, så mellanlandade jag vid Gussjönoret, Norrlands vackraste dansställe.

Highligths med ”Highlights” på Gussjönoret.

Det var lite av en chansning från min sida, visste inte om nån av mina dansmöer skulle dyka upp, och bandet ”Highlights” var fram till kvällen i fråga ett oskrivet kort för min del. Men bara av att jag närmade mig detta undersköna dansställe beläget vid en sjö, till nyvakna solstrålar efter ett friskt sommarregn…. gjorde mig lycklig i själen.
Och när jag anlände 25 minuter före första dansen… så var vi ett tiotal bilar där.
Men jag tog på mig den enda tröjan jag tagit med mig, men sparat genom att haft enkom träningsoverallsjackan på i hallonskogen, tillika hade jag sparat mina kalsonger och dansshorts genom träningsoverallsbyxor utan kallingar under i hallonskogen, för att vara ren och fräsch på dansen …. (för mycket information? … blunda medan du läser då!) 🙂

Skymd sikt

Nåja väl på dansgolvet, uppfräschad, tvättad och ren, utan spår av hallonplockning på fingertopparna, tar jag för mig av en kvinna som såg sugen ut på mig. Hon visade sig vara fantastiskt duktig att dansa….hon oxå 😉
Med lena väldoftande kinder var det som att sätta kinderna mot en persika. Dock fick jag ta av mig mina glasögon pga hennes enorma, men vackra krulliga hår, eljest har dessa kunnat fastna i hennes hår så hon hade dansat med mina glasögon i håret resten av kvällen… och hur skulle det sett ut ? …. och hur skulle jag sett UT ?
Den dansen var en bra första dans, men jag såg bara med vänstra ögat, ty hennes hår-burr skymde sikten för det högra.

Hiawatas Ex

’Solblomma’ med långa håret påstod att hon nästan blev lite kär i mig igår kväll, för att jag dansade extra bra eller nå…. men kära du, jag får citera Gunde Svan ”nästan, räcker inte här på fortet”. Däremot blev det tre underbara danser med ’Solblomma’.
Svetten lackade nästan efter första dansen, trots regnet var det en varm sommarkväll, då fläktande brisar från sjön var en bristvara.

Värmeslag och kidnappning

Pga värmen tänkte jag att jag smiter ut, och låter sjöbrisarna svalka bort lite nyproducerad svett. Men ikväll gick denna taktik inte så bra …. tro det eller ej men vid 4 tillfällen kom dom ut från dansgolvet och släpade in mig igen …får man göra så ? 😉 (i själva verket sprack jag nästan av stolthet över det)

Även ’Mu’ från Näs blev det tre fantastiska danser med.

Men nu började Kai-Toooomas (som Linda-Marie kuulade) bli lite medtagen och trött så jag smet lite diskret iväg hem 20 minuter innan sista dansen…. så inte nå fler högg tag i mig och släpade upp mig på dansgolvet… eller ännu bättre … släpade mig hem till sig …

..skrev jag ”ännu bättre” förresten … vad menar jag med det6 ?

Highlights spelade och sjöng för övrig jäkligt bra

…
Jag ska gå dit nu, dit där det gör ondast, där det är mörkast och kallast.
Jag ska gå. Måste gå ensam, jag vill inte gå, jag vill gå åt andra hållet, mot värme mot er. Jag borde vara stolt, men jag kan inte känna det i mitt hjärta. Jag borde vara stolt över vad jag åstadkommit hittills, stolt över vem jag är… men jag kan inte känna det i mitt hjärta….

Ni sa det aldrig till mig… ni visade mig det aldrig. Jag förstod inte då. Jag förstod inte i min lilla värld.Och jag förstår inte idag… inte med hjärtat. Älskade ni mig ? Ni sa det aldrig.

Jag vet vad kärlek är, men jag vet inte hur det känns bara, jag vet inte hur det känns.

….
Sitter här och funderar över livet, mig själv, vänner, kärlek, och vår värld.

Marknadsekonomin från begynnelsen, var ju att i mindre skala byta varor och tjänster. Och i sitt initiala skede, på en lokal nivå, fungerade detta rätt bra vill jag tro.
Bra kvalitet gjorde företaget ett gott namn, och man fick kunder på så sätt att återkomma, samt skaffade sig ett rykte som gav nya kunder. Det gav trygghet för kunden. Allt gick långsammare då, tekniken inte lika utvecklad, förtjänsten inte lika stor, människorna hade det mer knapert många gånger.

Men en kvalitetsvara, var något som gynnade producenten. Så är det inte idag. Man stirrar sig blind på tillväxt och expansion, och har insett att om man producerar högkvalitativa varor så dröjer det för länge innan kunden köper nytt. Så det lönar sig alltså i detta system att tillverka glamorösa skitprodukter. Man lägger inget krut på hållbarhet och kvalitet, det motverkar ju själva försäljningen på kort sikt.

Mobiltelefoner och datorer ändras tekniken så fort att produkterna inte går att använda efter ett par år, detta är givetvis medvetet. Vissa elektroniska varor har ett datachip monterats, för att produkten skall gå sönder efter en viss tid…

Berättade jag om tonårskillen som tappade mobilen i backen ? Då kompisarna sa åt honom att vara försiktig. Då tog han upp telefonen och kastade den med all kraft i backen så den flög i bitar, inte av ilska. han var inte det minsta upprörd, … och sa

– Jag får ändå en ny om jag ber farsan

Nå är det så konstigt att vi får ett samhälle där människor inte visar respekt för varandra, inte visar respekt för saker utan förstör. Hela vårt leverne uppmanar oss ju till att slita och slänga, inte värdera och ta om hand om. Lika gör vi med förhållanden och familj… det är slit och släng även där…

För min egen del är jag trött och sliten, lite lätt desillusionerad allt som oftast, känner mig ensam och övergiven…

var är hon … som skall stå vid min sida ?… snart är även jag förbrukad, och det vore en synd att inte ha älskat innan dess…. sliten och slängd.

…
Livets kurvor

Ett av sommarens första långvariga sommarregn gör sitt bästa för att ge grönska åt uttorkade gräsmattor. Livet börjar bli mer som det brukar vara, och jag gillar det. Allt som har en början, måste ha ett slut…. och sedan en ny början. Blev så glad åt kramar och kindpuss idag av en Swengelsk tjej, och en nygift Norrbottnisk dito. Bara för några dagar sedan kände jag inte för att vara bland folk.

För mig kommer livet alltid vara ett bergigt landskap, med toppar och dalar, med regn och sol, floder och torka…… Och jag vill inte ha det på något annat vis, varken symboliskt eller i verkligheten. Fast jag är bofast i detta bergiga landskap, är jag en rotlös sökare och filosof. Att hösten närmar sig, är lika underbart som högsommaren var, och sensommaren är.

Mitt älskade Ångermanland

Jag är en lokalpatriot av stora mått, och jag älskar mitt Ångermanland, mitt Ådalen och Höga Kusten, till djupet av mitt hjärta. Och jag har gjort mycket frivilligt och gratis för att gynna vårt fantastiska landskap och närområde. Jag har varit ”över 90” , när kampanjen ”över 60” pliktskyldigast drevs från kommunalt håll och handlarna. Dvs jag har handlat över 90 % lokalt. Och jag har gjort mycket ideellt. Jag har hela tiden hävdat konsumentens/mitt ansvar för att bibehålla en livskraftig handel. Utöver att jag har varit villig att betala några kronor mer för lokalproducerat och för lokala återförsäljare, för bygdens skull, har jag även delvis motiverat med att om något går sönder eller dylikt så har man nära till hjälp för reklamation och garanti…..

Delat ansvar ?

…Men denna sommar har vissa handlare och sedan ett tag även Kommunen till viss del krossat min illusion om det förträffliga med lokala inköp. En återförsäljare av sängar och tillbehör var högst motvillig i att erkänna eget ansvar när varor för 2500 enkom höll en vecka. Ett annat företag så höll en Televisionsapparat av platt format endast 1½ år. Återköp var ej möjligt pga inget kvitto, trots att det rimligtvis borde finnas i deras databanker. Och av den påstådda viljan att hjälpa till vid sådana här situationer har jag sett intet.

Så säg mig varför ska jag då köpa kapitalvaror för tusenlappar mer än på internet, om inte servicen och närheten betyder nåt ? Har inte handlarna ett lika stort ansvar för sina kunder och för bygden ?

När kommunen inte förstår värdet i en hemsida med tusentals bilder från vår hembygd, när man satsar på att flytta köpcentra från en av Sveriges vackraste stadskärnor…. hur ska jag då tro på min kommun och dess framtid ? Ådalen och Ångermanland är min stora kärlek, och därför gråter jag över hur hon behandlas, hur möjligheter går till spillo, hur talang och engagemang inte värderas och uppskattas, utan tas för given och ibland motarbetas…. vem ska jag tro på ?

Tills jag slutat gå

Regnet fortsätter att strila ner utanför, och fyller älven med vatten, och naturen med grönska. Och tickar framåt utan att ta hänsyn, kan hända att kombinationen av otrogna konsumenter, verklighetsfrånvända kommunpolitiker och cyniska rikspolitiker, opatriotiska handlare sakta, sakta tar död på bygden. Men jag har planerat att leva och dö här, om ödet så vill. Och jag älskar vårt Ådalen tills jag slutat gå.

….

Upptrappning

Under Nipyreveckan trappas evenemangen och folkmängden upp eftersom, från att man i princip skrapar ihop alla 14 Sollefteåbor som ännu bor kvar och är engagerade till att göra vad än det krävs för att fylla ett festivalschema med aktiviteter… om det så skulle vara att göra sin roligaste grimas för tredje året i rad….

…från det till att ta hit lite större, mer kända artister, i detta fall, Patrik Isaksson och Nanne Grönwall, och att gågatan ser ut som om man vore i Paris, eller Rom. Fullt med folk, berusade, nyktra och redlösa.

”Förfest” i Gussjönoret

För mig började det i onsdags med dans i dansparadiset Gussjönoret, till Sannex. Fick åka dit med en snäll M.E, som dessutom vet hur man dansar, Mamma Mu, Duracell-Carina, Glada Siv, E-L, Kuuuulande Linda-Marie, Sara med axeln, och många fler dansbrudar var där…. och en med en vääääldigt vacker Cleopatra-näsa, som dansade som en gudinna oxå….

Torsdagen blev en mental dipp, och lämnas som en icke redogjord parentes i en annars rätt bra vecka.

På fredagen blev min stickade lusekofte med blåa renar på klar. Och på lördag hämtade jag den från min älskade moster, för utflykt till Höga Kusten. Detta med varma kläder blev ju naturligtvis en garant för varmt väder.

”Bregottfabriken” vid höga kusten

Resan till höga kusten blev underbart surrig, tjafsig och intensivt kacklig, som den gärna blir när hela Mu-klanen utom självaste tjuren följ vä….

Mellanjänta nyser okontrollerat vid picknicken och ”garnerar” Mamma Mu’s kvarvarande, laktosfria, mint/choklad-kakor, med nåt grönt slemmigt.

Lillpojken säger ”ska vi slå vad” ? när vi varnar honom för att gå på de algbeklädda stenarna under vattnet, för att de är så hala…. och 2 minuter senare ”står han på örat” i vattnet och mot de för små pojkars huvuden så o-mjuka stenarna på botten.

Mamma Mu själv tror att hon haft rätt om vägbeskrivningen, fast hon bara omtolkat vad hon sa från början, och ägnar stora delar av resan att tala om för undertecknad att hon hade rätt.

Coola Wille glider omkring i tillvaron som om allt ordnar sig, … Så kan det vara att vara ung och ha inkomst.

Äldsta dottern 21 år, fick ett tuppjuck, och gladde övriga med att åka ultrarapid-långsamma ”radiobilar” vid Björnstugan i Ullånger, och skrattar hysteriskt glatt åt sitt ”tokiga tilltag… Med andra ord en riktigt bra dag….

Bennys Bodega och tre vise män

Landade både fredag och Lördag på Bennys Bodega, stans mest exklusiva Bistro Bar, med väl använda, nednötta stolar, och en kunglig utsikt över flödet av Lördagsexotiska människor. Bennys och Hibbe’s generositet och lättsamma sätt blev det lilla som gjorde kvällen fullkomlig och charmant trevlig, med våldsamt mycket skratt och snack och bålke ut yga o blänge ! Givetvis löste vi mycket av världsproblemen oxå en kväll som denna.

Jag hade haft lika mysigt och trevligt utan öl. är jag övertygad om. Jag toknjöt av att känna mig i mitt rätta element, och ”kunna va mig själv för en stund” (Nej det var ett annat märke vi stjälpte i oss) G.B och L.Ws present värmde, även om jag knappt han dricka upp innehållet innan hon nöp tomflaskan av mig 😉
Vi hörde bara basdunket och ett och annat vrål från parken, av musiken, men satt mycket bättre där vi satt.

Folkströmningen vände, och med det sommaren

Eftermidnatt, när folkströmningen gick åt ”fel håll” började jag inse att detta var sommarens sista suck….åtminstone aktivitetsmässigt, för den lilla turistberoende småstaden Sollefteå. Givetvis fortsätter sommaren länge än rent vädermässigt, men gågatan töms eftersom, och det är ett mindre antiklimax att gå på gågatan Söndag morgon efter Laxfestivalens slut. Fullt med cigarettfimpar, Sibyllatallrikar, krossat glas och uthällt öl.

Morgonen dagen efter

Morgonen har kommit, jag kastar hastigt i mig en kopp kaffe och en Strass, hos den överarbetade caféägaren på Lilla caféet, utrustad med gitarr och tamburin cyklar jag ned till min ”sommarstuga” på bangolfen. Fixar o donar lite, lirar lite, får besök av ”Mustafa the Muscleguy” och hans regering, dricker kaffe, softar, lirar o sjunger lite till….

För att garantera Bangolfens investeringar i blomster och prakt ägnade jag mig efter stängningsdags åt att ge blommorna ca 70 liter vatten. Varpå en liten tjej betraktade mig förundrande. Och efter ca 60 liter och 6 vändor med 2 tioliterskannor, undrade hon ju givetvis varför jag hämtade vatten. För en vuxen kanske det är uppenbart, men inte för en 10-åring (gissning)

– Varför hämtar du vatten ?

– Jag vattnar blommorna !

– vad DUUUKTIG du är !!!

…och nu börjar den underbara sensommaren … hipp-hipp…Hu……

…
Så här på småtimmarna summerar en lätt onykter alkoholmoralist nöjt, sina onyktra eskapader för kvällen, och kvällen innan.

Tre herrar som enligt egen utsago är i sina bästa år, lokaliserade sig strategiskt på stans bästa veranda, för betraktande av allehanda modeller på onyktra och nyktra människor på väg till Nipstadens stora tillgivenhet Laxfestivalen.
Frågan var till en början om undertecknad gjort en miss som avböjde ett mycket vänligt och generöst erbjudande av fribiljett till själva festivalområdet i parken, eller inte.
Summering följer:

Laxfestivalen erbjöd en gång i tiden fritt inträde, med möjlighet att köpa öl i parken och äta lax på papptallrik. Mestadels biloligare och lokala band engagerades, och många inkl mig själv gillade konceptet. På senare år har beslutats att ta inträde 200 kr, och ta hit lite större artister, och inget ont om det. Själv konstaterade jag att jag kunnat betala 3-400 kr om det var en artist jag gillade, men vägrar betala 200 för att se på när folk i fyllan beter sig illa och dummar sig, till tonerna av en bra men ointressant artist.

Fribiljetten då ? … Ja jag tänkte att det var bättre att någon med genuint intresse fick den, än nån gammal cynisk, moralistiskt surgubbe som mig själv.

Med så stor strömming av folk, roade sig U.H, B.B och jag åt att utvärdera kvinnors förmåga att gracefullt framföra sig i extremt höga klackar, resultatet blev skralt.

Under kvällen trippade diverse bekanta förbi, men mest okända turister. Ett frieri till mig under kvällen, vilket var intressant. Ty nu fick jag äntligen ett hum om hur mycket sprit det krävdes från en kvinna för att hon ska fria till mig… och det vare MYCKET !
Nån gång såg jag till att hon inte tippade, hennes blick var ca 1 meter till höger och ovan mig när hon friade. Och hon hade lite svårt med rätt namn på rätt person… men jallafall.,.. man får glädjas åt det lilla.

Här satt vi tre coola snubbar på Bennys Bodega mitt i stan, enkom för vip-kunder, och mådde bra över att se på folk, och slippa lidandet inne i parken. Och jag har avklarat min årliga alkoholkonsumtion på 2 dagar. 5 öl !

….
Musklerna värker, och själen är orolig.
Det har hänt förr , som en blixt från klar himmel.
Jag vet inte om den här själen tål en jättesmäll till.
Det finns de som skulle må jättegott, av att se mig fara illa.
… som vill det så mycket att de är beredda att frångå sanning och moral.
Mot sådant är jag helt utan försvar….

…. snälla, snälla, snälla, lämna mig i fred.

….
Kvalitet och kundvård

Vill du köpa parasoll som håller mellan 1 dag och en vecka ? Då rekommenderar Sollefteå Bangolf varmt JYSK,

Jysk som även i efterhand hävdar att dessa inte är lämpade för offentlig plats som bangolfanläggningen, eftersom man då inte kan passa dem, och ta ned dem vid blåst.
Varför de inte förmedlade denna förutsättning vid själva inköpet trots att de visste att det var bangolfen som köpte parasollen, framgår ej.

Säsongsrelaterade verksamheter

Bangolf är i Sverige ändock är en i allra högsta grad sommarsysselsättning, även om det finns undantag i form av nån enstaka inomhusbana. Då kan man tänka sig att det vore högsäsong för företag som levererar bangolfartiklar i stil med klubbor, bollar och protokoll. Behov för 9000 kronor i form av dessa varor uppstod, och beställning gjordes via internet.

Vid utebliven leverans ringer representant för vår bangolfklubb för att undersöka saken. En telefonsvarare upplyser då representanten om att de har semesterstängt fram till 5 Augusti
Hur funkar det ? skall Åre stänga för semester under sportlovet ?

Banker och andra tjuvar

Det har väl inte undgått någon att banker, vars verksamhet bygger på att förvara och handha, låna ut pengar, inte längre hanterar pengar … f’låt kontanter.
Det är ett märkligt system vi lever under. Vissa hävdar att detta minskar rånrisken, och ökar säkerheten. Numera slipper rånarna utsätta sig för risk i form av fysisk närvaro vid själva rånet, när man tryggt och lugnt kan föra över pengar på digitala sätt…. så ja visst har tryggheten ökat… för rånaren.
Likväl är du idag nödgad att ha en bank. Men de vill inte hantera kontanter. Däremot har de finslipat sina färdigheter att ta avgift för allting man gör och inte gör. Det är en win – win situation FÖR BANKEN. Kunden är näst intill maktlös.

Loomis som valt att specialisera sig på just kontantinsättning, har även dom kommit på sätt att gardera sig. Man tar 70-90 kronor per insättningspåse, åtminstone var det så vi förstod det. Vi räknade ut att Loomis tjänade ca 3000 kr av Bangolfen varje sommar. Och så tänkte vi till och satte in mindre ofta.

Man kan ju lätt få uppfattningen att det skulle vara extra arbete som de då tar betalt för när det kommer in en påse varje dag – Fine, då spar vi lite arbete åt dem, och pengar åt oss….

Jo jäklar ja… det visade sig att straffavgift lades på för överstigande av en viss summa. Så om du sätter in pengar ofta straffas du, och om du sätter in sällan och mycket straffas du. Lite grann som Energibolagen förr, när de hävdade att vid lågvatten kunde inte vattenkraften producera el och därför höjde man priserna, och vid högvatten gick det inte att producera el, därför höjdes priserna. Detta upprörde naturligtvis kunderna. Så numera har man omformulerat det hela, omstrukturerat det hela och vi betalar precis lika mycket eller mer, och är fullkomligt nöjda