TomasTvivlaren

”Alla män är brottsbenägna”

Att vara man i Sverige idag är det samma som att vara kroniskt brottsmisstänkt.
Jag har en vän som om han är ute och går, inte vågar gå 20 meter bakom tex en eller två kvinnor, eftersom det då i bästa fall, per automatik medför blickar som säger ”varning för våldtäktsman”och i värsta fall medför en anmälan om förföljelse….. eller än värre rättslig prövning.
Han väljer då att snabbt ta en längre omväg för att slippa det obehaget.

Och vad gäller rättsliga prövningar samt anklagelser av den sorten,
så kan jag tänka mig att de aldrig riktigt går att tvätta bort,
hur oskyldig personen/mannen än är.

Vårt skenande rättsväsende närmar sig häxbränning

Vi har oxå sett exempel i vårt rättsväsende, att när det kommer till den typen av anklagelser, så har rättegångar spårat ur, och rättssäkerheten satts ur spel, för att enögda tokfeministiska rättshaverister har ”bestämt sig att sätta dit dem” oavsett hur, och påverkar vittnen innan rättegång, går ut i media med osanna och oprövade uppgifter och sätter på så sätt rättssäkerheten ur spel
Tito Beltran, Billy Butt, Julian Assange, är tre rättegångar som under alla omständigheter aldrig kan räknas som rättegångar som gått rätt till, oavsett den faktiska skuldfrågan, där vederbörande eg var dömda innan rättegång.

I likhet med häxjakten på 1600-talet där barn satt och pekade ut vilka som var häxor, varpå följden blev att de utsattes för ett häxtest som gick ut på att om man bakband dem och släppte ner dem i vatten, sjönk dom så var de inte häxor, och blev benådade med döden, flöt dom så var de häxor, och skulle brännas på bål…..
Rätt dåliga odds då …..

Jag trodde att vin kommit en bit sedan 1600-talet på den fronten…. men inte är det långt.

Det ryktas…. och plötsligt är det ett polisärende

Jag har sett exempel på att kvinnor går ut på sociala medier
och varnar för någon som de upplevt förföljt dem. Och drevet
var igång, varpå en annan kvinna skrev i mediet att hon tyckte det
”var otäckt”, och hoppades att polisen fick fast honom ”innan nånting
hemskt händer” Varpå jag undrade försynt vari i brottsrubriken låg,
vilket jag inte fick svar på.

Vem tittar på vem ?

En kvinna/tjej i stan som vid flera tillfällen storstirrat på mig,
och jag råkade höra en gång att HON tyckte att jag stirrade ut henne.

1. Om vi nu ponerar att det skulle vara sant att jag tittar på
henne, låt oss säga i form av attraktion, åtminstone ursprungligen….
Hur skulle hon då veta hur mycket jag då skulle titta på henne,
om inte hon tittar exakt lika mycket på mig ?

Så jag skulle ned samma motivering kunnat hävda att det är HON som stirrar på mig….och gå i land med det som om det vore en sanning…. om det inte vore för det faktum att JAG är man.

Hon har jallafall duktigt överdriven tro om att allting handlar
om en själv, och att jorden kretsar kring henne.

Skrika ”VARG !”

Jag vet om fall i vår lilla stad, flera fall där unga tjejer
”skrikit VARG !” … för att sedan få krypa till korset och erkänna
att det inte alls rört sig om några oegentligheter av någon
som helst karaktär, vad gäller de unga killarr de i första
läget anklagat.

Vart ska man ta vägen ?

Jag vet av tillfällen då föräldrar låter sina lite äldre
tonårsdöttrar gå i extremt utmanande kläder, samt helt
hämningslöst gå lös och exponera sina nyvunna attribut.
Och när en man då reagerar på det, genom att bara se på dem, så är det han som får det varnande pekfingret.

Det ”farliga nätet”

Jag har en släkting som reagerade väldigt aggressivt när jag berättade för henne att hon var med på en släktbild 30 år gammal bild. Jag åkte upp till denna kvinnliga släkting, full av förväntan och glad och stolt över att jag lyckats scanna bilden och lagt på Facebook. Jag trodde hon skulle bli jätteglad.
Istället fick jag mig närmast en utskällning av henne, hon ville minsann inte vara på Facebook. Och hennes dotter som är polis, höll med henne, och antydde att man får skylla sig själv om man lägger ut bilder på nätet/Facebook…. Detta var alltså ett familjefoto på 4 genrerationer, som var 30år gammalt….

Själv har jag haft en hemsida vars enda syfte var att sprida bilder och glädje, från vår underbart vackra landskap, samt stad. Det var verkligen att sticka ut hakan fick jag lära mig. Förvisso utgick jag från att göra detta gratis pga att det fanns väldigt lite bilder dokumenterat från vackra Sollefteå…. men vad jag INTE väntad mig var hur motsträviga delar av kommunen skulle vara, och icke samarbetsvilliga. Och jag hade inte räknat med att även om jag till allra största delen lade ut natur och statsbilder…. att jag skulle få antydningar om att ha ett helt annat syfte med bilder där personer förekom….

Till slut ledsnade jag… gick hem och raderade hemsidan med 9000 fantastiskt fina bilder på, och nu ligger sidan kvar, nedbantad till ingenting, och inaktiv…

”Jag ska anmäla dig”

Idag går många barn omkring och slentrianmässigt säger ”Jag ska anmäla dig” till både jämnåriga och vuxna, och i deras professioner i likhet med lärare…. för att de vet att de kan. De har upptäckt att vuxenvärlden då viker ner sig, och att makten då är deras att göra vad de vill….. det finns således ingen vuxenvärld som sätter gränser.... Och felet är inte bara ungdomarnas….. de gör vad ungdomar ska göra, testa gränser, men vi vuxna gör inte vad vi ska: sätta gränser

Osså undra man varför…..

Och så funderar vissa varför män inte ”tar sitt ansvar”
i förhållanden som pappa, eller tar traditionella kvinnliga
yrken som dagispersonal etc ??… strange ??!!

…..

Vem är jag undrar ni ?

Jag är de flesta kvinnors dröm, om det inte vore för att….
…. för att de förvägrade sig kärlek till priset av pengar och status.
Jag är en man som är full med kärlek och omtanke, till den grad ni inte kan föreställa er, innan du tagit del av den…

Jag är en sårbar man, och det är min styrka.
Jag är en kärleksfull man, och det är min svaghet.
Jag är en verbal man, det är min styrka.
En solidarisk man, det är min svaghet….
Jag är stark i kris, och vek i vardagen.
Jag kan förlåta, det är en styrka, jag kan höra dina sorger och bära dem åt dig, bli berörd, men inte ur balans,,….. kanske inte alla som kan ?
Men jag kan komma ur balans om någon medvetet sårar mig.

Jag är en man som trängtar, det är min svaghet…
En man som drömmer….
Jag har stökigt i mitt hem, och oordning på mina papper, för att jag bryr mig så mycket om…. har ni tänkt på det sambandet ?

Jag är en dröm !

Men det ni ser är en misslyckad man, utan jobb och status.
Det ni ser är en trashank utan framtidsutsikter.
Det ni ser är en svag man, en liten pojke som gråter, och väcker sympati, istället för kärlek.

Kvinnor bedyrar om och om igen att så inte är fallet… och går hem till sin villa, med man, hund och bil, och äter snabbmat…
…sa jag förresten att jag lagar mat och sjunger vackert ?

Jag är en dröm, kanske det är därför jag inte syns !?

Jag är i rätt kropp, men i fel tid…..

……
”Den som själv är utan skuld, kastar första stenen”

[Alla gick hem, var och en till sitt, 8 1men Jesus gick till Olivberget. 2Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. 3De skriftlärda och fariséerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom 4och sade: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. 5I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?” 6Detta
sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för.
Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. 7När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” 8Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. 9När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. 10Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” 11Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”]

Jag är inte religiös alls ut en kristen kyrklig ståndpunkt. Men jag är troende.
Troende är vi nog alla, till och med den mest ivriga ateist… frågan är bara vad vi tror på. Själv har jag svårt att finna mig i att leva med ”pekfingret i ansiktet” fullt med moraliska förmaningar. Jag gillar inte skrämseltaktiken som historiskt sett används för att tukta folket, kuva folket…

Jag avskyr påträngande religiösa i lika hög grad som påträngande affärsmän/kvinnor.
Och frireligiösa har jag inte haft så bra erfarenheter med vad gäller detta.

Men om man inte läser bibeln bokstavligt, utan ser den som en källa till tolkningar och rättesnören att välja om de passar, så är det bättre tror jag.

Vadan dessa funderingar nudå ?…. har något förändrats i min religiösa status ?
Nej inte det minsta faktiskt…
Det är mer funderingar kring detta med att döma folk, jag vill komma till, vare sig det handlar om religion eller inte.

Alla är skyldiga ! … det är bara frågan till vad och vilken grad, och vem som för tillfället sätter ribban för vad som är hemskt och syndigt.
Men allt för många människor dömer gärna andra människor, ofta enkom på ryktesbasis.

Ur den aspekten är jag med all säkerhet en syndare, och bär skuld till mångt och mycket, trots att jag försöker så gott jag kan att vara en god medmänniska.
Men jag är full av brister…och vill påstå att jag inte är ensam om detta.

För det första så har jag med åren lärt mig att ta lätt på rykten om andra, och om det ”hemska” skulle vara sant, om nån begått ett lagbrott tex, så vänder jag inte ut och in på mig själv för att fördöma personen, klanka ner på, nedvärdera osv…
Jag överlåter det år rättsväsendet och gud att ta hand om detta. Man gör bättre i att fördöma handlingen än person.

…
Mitt i natten på hösten
Det är mörkt ute … underbart mörkt. Mörkret skänker mig en trygghet.
Likaväl som jag lapar i mig ljuset på våren och sommaren, för att ge näring åt min själ. ….likaväl så omfamnar jag mörkret om hösten som en vän.

Jag hälsar sorgen och vemodet välkommet. En gång fruktade jag dem, nu har de blivit mina vänner, tillsammans med glädjen, skrattet och friden.
Snart har alla höstlöven fallit färdigt, efter att ha målat skogen gul och röd. Snart faller vita duntussar från skyn och lägger sig som ett täcke och låter marken sova sin vintersömn….

Så ensam jag är, och ändå inte. Så många människor vi alla har, och ändå i slutändan är helt ensamma, dör helt ensamma. En sån som jag i synnerhet, kommer med stor sannolikhet dö ensam….. och ingen garanti för hur länge det dröjer.
Men kommer jag vara saknad ? … kommer jag vara ihågkommen ? kommer jag ha gjort skillnad, den dagen jag lämnar in ?

Jag tror det…. så länge jag engagerar mig och bryr mig om andra, vilket ligger i min natur, så gör jag skillnad, och därför saknad… om jag skulle dra gräsmattan över huvudet en dag.
Att bry mig om andra, är mitt livselixir, min näring, mitt mål.

För mig är det allt, betyder mer än kapital rikedom….

…
Nu börjar det bli hypotetiskt fullbelamrat i min lilla etta på 35 kvadrat.

Igår var jag hos mina vänner Adam, Yildiz, och Roni….och Adams och Yildiz barn Solin och Sam. Jag hade turen att bli bjuden på mat…. grillat.
Vi hade djupgående filosofiska diskussioner på kvällen efter barnen och Roni (Yildiz kusin)slocknat….

Men under middagen så var ju barnen med, och Solin 4 år släpade mig runt och visade allt i huset. Yildiz berättade att hon frågat 100 ggr om när jag skulle komma, och det värmer ju en barnlös medelålders, ungdomlig barnkär man i hjärteroten.
Sam sprang runt och charmade alla med sina svarta skrattande ögon och skrattgropar, och Solin klängde på mig hela tiden, och jag ”sam-tyckte”

Precis innan middagen när hon klängde som mest, kramade jag om Solin och frågade henne på skoj:

”ska du flytta hem till mig Soline ?”

Ja-a ! svarade hon utan att tveka

Men då får du bo under sängen sa jag, som en koja !!

Ja-a svarade hon lika bestämt

… varpå Yildis skrattade gott….

Nu är det bara så att det kan komma att bli trångt där eftersom en kompis båda döttrar lagt in en förfrågan om att bo under sängen, och kompisen ansökte om att få vara PÅ sängen. Givetvis måste det bero på platsbrist och inget annat…

Nåja skämt och sido….. men det är kul att känna sig omtyckt

….

Man skulle kanske kunna tänka sig att det skulle vara saknaden efter en mor, eller en far…. som inte funnits där…
Saknad efter meningsfull sysselsättning och ett värde som följer med detta.
Saknad efter en mer human värld ….
Man skulle kanske kunna tänka sig att det skulle kunna vara saknaden efter en förlorad vän, eller brusten kärlek…

… men så är inte fallet.

Jag tror att min allra största saknad länge varit, och alltid kommer att förbli saknaden av barn… När ett barn tyr sig till en, och visar sin kärlek och brutala uppriktighet, så finns det inget i denna värld som slår den glädjen, och känslan av fullkomlighet…

Jag hoppas att alla ni föräldrar är medvetna om den skatt ni har.

…
Bitterljuv melankoli…

Hjärtat tycks behöva blöda för att kunna älska.
Den starkaste kärleken, och den gladaste glädjen….
…..tycks bottna i den djupaste sorg.

Utan saknaden, hade jag inget att längta efter.
Utan svårigheterna hade jag ingenting lärt mig.
Endast när det tar emot, är framstegen framsteg…

Den vackraste sång kommer ur outhärdlig smärta….
Den vackraste kvinnan, är hon som ser mig.

Ha ha ha ha den äran !

Tjosan …. vilken ”stressig” födelsedag… Det sprang folk här stup i kvarten.
…. det blev faktiskt hela … hela NOLL besök … de e tufft o va poppis !

Nä .. men det blev en bra födelsedag, massor av tid över till soppkokning, och syltande då istället. Desto fler Cybergratulationer då istället…..
Och det är ju bra eftersom jag ändå inte haft tid med er
Och sen hade det ju inneburit att vi måstat interagerat på ett socialt plan, som inte inkluderade ett tangentbord eller Iphone… och det vette tusan hur det skulle gått.
Kanske tom hade inneburit nån form av motvillig kroppskontakt… och bacillutbyten ….

Nåja …. Anneli bjöd över mig på kaffe och blåbärsbullar på kvällen, och sjöng ja-må-han-leva, med förkyld röst. Och jag hade med mig presenter till henne …. lingonsylt, och Äppelsylt…. Nä hon fyllde inte år, men hon kan väl få presenter ändå !
Och en annan vän fick av mig 5 liter orensade Lingon i morse, precis som Moster Maggan.

….Ingen av dessa klarar längre av att gå i skogen pga trasiga kroppar, det är kriteriet för att få SÅ mycket lingon av mig … under förutsättning att jag funnit mycket naturligtvis

Mollackorden då ?

Jo då visst finns det några molltoner med i mitt liv även nu, trots att det mesta är hyfsat bra. Molltoner finns alltid med, och berikar livets musik med innehåll och substans, distans….
Och den längtan som alltid funnits, den saknad som alltid funnits, finns där i bakgrunden nu oxå…

Jag reagerar väldigt starkt på när vänner berättar om barn som far illa. Familjen där modern gick bort i cancer när barnen var små. Den 18-åriga tjej som blev ratad och psykiskt misshandlad av i princip alla skyddsinstanser, trots en allvarlig form av cancer…
Mitt hjärta blöder för dessa….

Och lite grann är det utifrån saknad av egna barn….
Och det är väl naturligt antar jag.
Min egen familj är existerande, icke existerande… och det går inte att bortse från när man summerar sina känslor och sin trygghet… men det är som det är …. och det finns massor av andra människor att ge bort lingonsylt till !

Vuxna människor i velourdräkter

När jag var liten, så varnades ofta känsliga tittare inför program på TV som kunde verka stötande, eller våldsamma.
Vi fick se barnprogram med Clarie Wikholm, och Ernst Hugo Järegård i plyschdräkter i mintgrönt och Rosa kramandes varann, och pratade som om de rökt hasch och diverse svampar.
Staffan Westerberg måtte ha sniffat lim, och druckit handsprit, för han gick lös med en stickad strumpa med hål i och blev vilse i pannkakan.

Våld och porr var censurerat

Porr fanns inte i var mans hem, utan var något folk smög med, och skämdes för.
Våldet var censurerat i tv till stora delar,
Och på nåt sätt kändes det trygg då tyckte jag, eftersom JAG var just en sån där ”känslig tittare”
Sen i tonåren lurades jag att titta på fruktansvärda filmer PÅ VIDEO med psykisk och fysiskt våld… lemlestningar, och brutalt blodigt och rått våld.
Jag hade inte modet som mainstream tonåring, att säga att jag mådde dåligt av att se på det.

Sen kom internet

Sen kom internet, och porren blev tillgänglig för alla….
Våldet i filmer däremot är inte längre censurerat, man visar lik på obduktionsbordet, stympningar, brutalitet som jag som tonåring inte vågade säga ifrån…
Censuren har släppt våldet fritt….
Och INGEN tycks reflektera över om det skulle vara skadligt för oss människor eller i synnerhet ungdomar att titta på.
Men allt som oftast när det kommer porr på diskussionsagendan, så pratar man om hur fel det är, hur felaktig kvinnobild det ger, hur kvinnor utnyttjas och objektifieras….. OCH det är fortfarande för farligt för TV. Och det sägs att man kan förlora jobbet om fel sorts information kring sådan sex-konsumtion kommer ut…

… Sedan går vi hem, och sätter ungarna framför TVn, och låter dem se på brutalitet, lemlästningar, halshuggningar osv osv …utan att blinka.

”Ingen ser på skiten”

99% av unga män tittar på porr
73 % av unga tjejer tittar på porr
Det är en av världens största ”industrier”
….Och ändå är det fortfarande ett stort tabu, ingen talar om det, och ”ingen gör det”

Utnyttjas kvinnor ?

”Ja men alla kvinnor som utnyttjas då”
Brukar jag få höra av moral-eliten.
Ja det är inte helt ovanligt att kvinnor utnyttjas i sådana sammanhang, och det är bedrövligt, avskyvärt och det skall vi ta avstånd ifrån.
Men egentligen så utnyttjas även män i branschen. Män i porrindustrin får tex betydligt sämre betalt för sina roller… tänk er om det vore tvärtom.

Silar mygg och sväljer kameler

Nej det är självklart förkastligt när människor utnyttjas, alldeles oavsett varifrån de kommer, eller vilket kön de har. Men Porrindustrin är egentligen inte värre än någon annan industri på den punkten. Vi tycks på något sätt ha lättare att acceptera att köpa produkter där barnarbete förekommer, där fattiga arbetare i den kapitalistiska diktaturen Kina utnyttjas för vår vinnings skull.
Bananer som besprutas av gift och de som arbetar med detta dör en tidig plågsam död…. Allt detta kanske vi med läpparnas bekännelse påstår oss vara emot, men gör ingenting för att stoppa det. Faktum är att vårt sätt att leva, det fria, nyliberalistiska sättet att leva, inte bara bidrar till dessa missförhållanden, och detta mänskliga lidande, utan faktiskt SKAPAR DET.

Vad är orsaken till denna moralpanik ?

Så det måste vara nånting annat som får oss att särskilja porr som oacceptabelt, men acceptera våld och slaveri i olika grader.
Jag vet inte om JAG har ett entydigt svar på VAD det är. Om det skulle kunna vara århundraden av kyrkligt förtryck av sexualiteten genom kristendomen ?
Ska jag vara ärligt så ställer jag mig som ett stort j-a frågetecken inför den dubbelmoral vi uppvisar på den punkten.

Föreställ er denna påannonsering till ett tv-program

Igår annonserades ett tv-program, nån av alla dessa CSI, Navy CSI, CSI New York, osv osv, på följande vis, med en hurtig, glad, förväntansfull kvinnlig röst, ungefär som om hon hade annonserat Kalle Anka för barnen på Julafton, på den tiden när jag växte upp, och man bara fick chansen att se tecknat en gång om året.

– ”Och nu efter ”xxxxxxx” så följer CSI xxx där en ung kvinna blivit brutalt mördad”

Tänk er själva om den kvinnliga rösten, eller ännu värre en manlig röst, hade haft samma tonfall och presenterat en porrfilm på TV, på samma hurtiga förväntansfulla sätt, med orden:

– ”Och efter nyheterna ser vi Jenna Horny, Suga av en saftig kuk, för att sedan bli brutalt påsatt”

Det gör sig ju inte eller hur ?
Men varför ?…. varför har vi accepterat brutalt mördande framför en parnings-akt ?
Må hända att det är dålig kvalitet på det mesta av porren, men ….
Väg det en gång till mot varandra; Brutalt Våld och mord å ena sidan, och sexualakter av dålig kvalitet, å den andra …
Vi har valt att censurera parningsakten, och tillåta det brutala våldet ???
Nån mer än jag som finner detta vara absurt dubbelmoralistiskt ?

Marknadsekonomin utnyttjar våra starkaste och mest naturliga drifter

Orsaken till denna snedvridna syn på våld och sex, klarar jag inte av att förklara. Men jag KAN delvis förklara varför porr är så stort. (minns ni siffrorna, 99 % av unga män, 73 % av unga kvinnor…. men ändå ingen som ser på det.)
Människan har 2 starka drifter. som driver henne/honom.

1 att överleva (Mat)

2 att fortplanta sig (sex)

Dessa drifter är med oss dagligen, vi kanske inte är medvetna om dem, i vårt skyddade samhälle, men de är med oss varenda minut, dagligen, och styr vårt beteende mer än vad både jag och moral-eliten vill erkänna.
Nästan ALL reklam är byggd på dessa två behov, även produkter som inget har att göra med sexualitet, lockar med just detta för att göra inköp.
OCH DET FUNGERAR !!!

Innan vi kastar första stenen

Så tag då detta i beaktande, innan vi dömer ut alla som konsumerar porr (eftersom ”vi” inte gör det, jag tillhör självklart den lilla procent som är moraliskt överlägsen alla andra syndare, och ni kvinnor som läser detta tillhör givetvis de 27 % som INTE ser på sånt ”snusk”)
…Tag i beaktande att det är den mest fundamentala driften inom oss, våra allra största nedärvda behov som styr, när porr konsumeras, och används hänsynslöst inom övrig konsumtion i form av reklam….

De allra flesta i västvärlden har ett omänskligt tempo, och omänskliga krav på att vara produktiva. Mänsklig närhet och ömhet kommer inte ens i andra hand..
Timmarna räcker inte till…. MEN VI HAR FORTFARANDE VÅRA BASALA BEHOV… och där finns det, på internet, en stunds avkoppling, och frigörande av sexuell frustration…. är det verkligen så fruktansvärt hemskt ?
Eller kanske vi hellre finner det vara ett naturligt behov att mörda, lemlesta kriga ?
… vad vet jag ?

Så vad göra ?

Men vill ni komma åt uttnyttjandet av människor, så är det inte porren i sig vi ska inrikta oss på, utan på det sätt vi lever… vårt marknadsliberala samhälle som sätter pengar före människor…

… fast jag tror inte att en majoritet av världens befolkning är mogen för denna förändring ännu… ingen vill.

Jag ser dig ……

Jag var i ingenmansland, precis som du är nu.
Jag var där människor tittade på mig utan att se.
De vände blicken bort, besvärade… kalla….

Jag vet vart du är nu.
Och jag är med dig, i din vandring i dimman.
Om du sträcker ut din hand, så kommer du finna min, i det gråa diset.

Din kropp är bräcklig och långsam.
Din forna styrka, har sinat och ebbat ut.
Ditt minne sviker dig, och din blick falnar som en slocknande stjärna.
Du ser mig inte i dimman, men jag ser dig, jag vet vart du är …..

En gång gick jag i dimman…. famlade, föll, många, många mil, många år…
Jag var ung, övergiven, utan hopp. Till en början bar du mig.
Det tog många år, men nu kan jag gå igen.

Du kämpar nu, med att du inte är värd något, nu när krafterna och minnet sviker.
Nu när ingen behöver dina tjänster, ditt stöd, dina tankar….
Jag har varit där och ibland besöker jag dessa karga, övergivna ställen igen.
Fast jag har min kompass kvar, så jag hittar ut igen.
Du har tappat din… och kanske aldrig mer återfinner den.
Men dina sista steg här…. tar du inte ensam, jag är med dig.

Jag ser dig !