TomasTvivlaren

…..
Stockholms pratkvarn

Jag och J.A, drar iväg och mellanlandar nere på Risön, för att hämta upp en Stockholms pratkvarn i kubik. Det blir dubbelt för mig, då jag både gillar att höra den dialekt jag vuxit upp med, men emellanåt önskade att kakhålet täpptes igen av en kaka då och då….. jag hade inga kakor med mig, så jag försökte på norrländskt vis ”tiga ihjäl” honom. Det gick nog ”så där” kan man säga.

Väl framme gav jag honom möjligheten att inte hänga efter mig hela kvällen, genom att uppmana honom att hugga för sig. Jag tror han var nöjd med kvällen ändå…. Jag hade bara inte lust att snacka bangolf en kväll, när charmanta kvinnor slåss om att kasta sig i mina armar…. Det är ju nämligen så det är … tills dansen är slut. Då är man lika populär som en parkeringsvakt i Stockholm ungefär.
Ja ni vet … kosing, jobb o de där köret…

Gratis biljett

Nämnas skall oxå att en generös ko, (”Mamma Mu”) gav mig en fribiljett, vilket tacksamt mottogs, och uppskattades av undertecknad ”Gösta gigolo”.

Sista logdansen för i sommar, och Blender står för musiken, och det är bra musik, även om repertoaren var något knapp, så de fick börja om en halvtimme innan slutet. Dock nådde de inte upp till Voyage höjder. Jag högg en söt tant i klänning med detsamma, jobbar på banken, utifall man skulle behöva likvider nån gång, så kan det vara bra att ligga bra till där …Kanske den gladaste tanten av dem alla…. det smittar, så passa er för henne, ni som månar om surmunnen.

Kungen av dansgolvet, och gubbig dans-stalking

Min vän, Mannen, myten, legenden Egon, 70 höstar, kungen av dansgolvet, är där och äger. Även min vän Aristokraten, och 150 kilos Silverhannen utan kontrollerad färdriktning, Mysande gubbar som blundar, fast de är de som skall föra, gör sitt bästa för att dansa in i en….
Ibland bli man dock rädd o andras vägnar, då en 65-årig gubbe, kommer dansande mot en, med ÖPPNA ögon, dansar nästan in i oss. Jag skyndar steppande, graciöst därifrån med foxande lätta fötter, EN gång, TVÅ gånger, och TRE gånger, gång på gång med uppspärrade förskräckta ögon, styr gubben rakt in i det ekipage som jag och en smidig, vacker kvinna utgör. Jag undkommer genom att gena över till andra sidan av dansgolvet. Man lär sig snabbt vilka ekipage man skall undvika…. de som inte har nån ”styrman”

Kvinnor, kvinnor, och lite mer kvinnor

Dansade med ko i söt klänning, en ”vampis” (vampyr) i tjusig rocka-billy-utstyrsel, hon med vita jeansen som var hur duktig som helst att dansa. Med a’Maria, a’Annika, A’Eva, och vackra fotograftjejen, fantastiska dansaren Helena från Lugnvik, och hon den lättdansade rödhåriga vars namn jag inte hört än…
Dansade med 30-årig ”Mimmi Pigg” oxå … och många fler

Det var full upp hela kvällen, och det tackar jag för. Dagen hade bestått av en komprimerad långvarig minigolftävling, och mycket näringsfattig knapphändig kost, i form av korv och mackor, vilket inte är idealt … och att det då serveras just korv och mackor på dansen späder inte direkt på näringstillförseln…. det höll kvällen ut, men dagen efter gick det inte många knop.

Ett underbart ljud av regnet porlande mor mitt fönsterbläck, får mig att tänka och längta…

…….
Jag lägger en extra kudde mot mitt bröst, för att få ro och trygghet nog att kunna somna, som ett barn kramar en docka. Så har jag alltid gjort….
Men ibland, som nu inatt infinner sig inte sömnen. Jag kliver upp och gör vad själen längtar efter…. sätter ord på odefinierade känslor, och skenande tankar.

Hjulen snurrar allt snabbare

Ibland hinner inte själen och hjärtat med, i denna hyperintensiva mediavärld, full av ”input” i form av nyheter, reklam, ljud och måsten…. och allt i ett rasande tempo, eftersom den nu så ensidigt hyllade marknadsekonomin, kräver större effektivitet av människorna, för att ekonomin ska kunna växa, och vi ska kunna köpa ännu mer saker, och bli ännu mer stressade.
Men få, tar sig tid för ”output”, dvs att uttrycka, känna efter, finnas , vara !
Även jag, en sjukskriven individ, utan marknadsekonomiskt värde, blir ibland fast i detta ekorrhjul av effektivitet och digitalisering.

Drömmer om enkelheten – ”what makes sence”

Jag drömmer mig bort till en enklare värld, längtar till moder jord och dess frukter.
Denna värld ”makes no sense” allt som oftast.
Jag menar i stort…. vad är pengar för något, när vi tänker efter, små papperslappar vi har eller inte har, beroende på om vi är tillräckligt smarta, eller tillräckligt kallhjärtade och hårda…..

Att odla den mat jag tänker äta ”makes sence”. Att jaga det kött jag äter, och inget mer, ”makes sence” …. Att gå i skogen långa turer för att samla ihop ved ”makes sence…. Att plocka bär, att göra en kallkällbrunn, att bygga en eka …. allt detta förstår jag i mitt hjärta, och längtas och dras till … men det är delvis en utopi, som det ser ut idag…. ”Systemet” håller koll på dig, så du inte hamnar utanför produktionen, den produktion som förgiftar vår värld, våra barn, vår mat, vårt dricksvatten, hettar upp polarisarna och höjer havsnivåerna….

Tvångströja på oss alla

Och vi är bakbundna i våra val, för det finns inget demokratiskt parti som vågar ta i frågorna, inget parti som erkänner vad den blinda marknadsekonomin gör med oss, och absolut ingen som vågar föreslå en tillbakagång till naturen, steg ifrån kommersialismen, som varken bryr sig om växter, djur och vatten och luft, som vi människor lever av och i ….
Vi är fortfarande blinda för tillväxt, och vi är fängslade i konsumtion, utan att kunna ta oss ur det… vi är inte mogna för det. Och jag är rädd för att vi inte kommer förstå, förrän vi och marknadsekonomin kraschat, och kört slut på Moder jord, och hennes resurser….

Vi skulle som art kunna överleva även denna katastrof, men då krävs att vi lyssnar på naturfolkens varningsrop, och åter lär oss krypa, för att kunna gå…
Alla fantastiska uppfinningar och all lyx är bara själslig bukfylla utan näring, all expansion och tillväxt är bara en ständig flykt

Egen brasa

Jag längtar, trots den bekvämlighet, det vi kallar för industrialismen, civilisationen, och marknadsekonomin medfört…. trots det så längtar jag till det enkla i att kunna värma mig framför en brasa, kunna frambringa min egen mat, och nöja mig med det… finna frid, i livet och döden….
Det känns för mig verkligt och sunt….

I all hast hinner vi inte med varandra heller, våra barn, våra kära, … och inte minst oss själva… vi måste ju producera….

en outcast, en parasit, sitter och drömmer

Här sitter jag … mitt i natta , en outcast, en parasit, i ett helt onödigt utanförskap.
Och jag passar inte in i den här världen…. och ändå är jag beroende av den, då jag inte känner till något annat, och förmodligen inte har kunskapen att leva utan den…Jag går och handlar min mat i en affär… när jag bara vill odla den, smutsa ner mina händer med underbar jord… Fara ut på sjön i en egenhändigt tillverkad eka och fiska min middag, i en sjö som inte är full av dioxiner mm….
Grilla fisken över öppen eld, eller på järnspis.

Mormor och Morfar

Regnet fortsätter att porla och slå mot fönsterbläcket. Jag har alltid tyckt om det ljudet…. speciellt om man sitter inne, torr och varm och lyssnar på det.
Det påminner mig om Mormor och morfar, när vi var i sommarstugan. När vi med regnkappa och sydväst, kom gåendes upp för stigen mellan stugan och bryggan, med en balja full av abborrar, och nån gädda…
Och varm choklad serverades till grahamsskorpor med smör och ost. Öppenspisen knastrade och sprakade… och regnet slog mot plåttaket, medan jag tittade in i elden, fascinerad av den, och mysande av dess värme…

Imorrn fortsätter ….

….Nåja … drömma kan man ju, imorgon fortsätter den hysteriska, informativa, producerande marknadsliberalistiska världen att producera varor och tjänster, och knäcker människor och natur och djur under sitt korståg….

Jag tror jag ska göra mig en brasa vid nån sjö endera dan

…
Med stukat långfinger går det något långsammare att skriva. Skulle ut och rekognosera lingonmognaden i skogarna, fastnade i ett dolt hål i marken, och tog emot med fingertopparna raka mot marken.
Lagom till den enda tävlingen i bangolf på hemmaplan denna sommar….
… tajming ! … men det kunde varit värre, jag kunde brutit det, eller fått ett flygplan i huvet… Jag tror jag är nöjd med stukat finger….

stukad själ är ju lite mer svårläkt….. men även det går att leva ett någorlunda bra liv med, och känna lycka, om än för några ögonblick i sänder.

Jag älskar våra årstider, vårt nordiska väder, med regn, sol och snö….
Nu närmar sig hösten, och jag står med öppna armar och omfamnar den. Hösten med sina underbara passionerade färger, som genom mina ögon sätter eld på skogen utan en gnista. Jag tackar sommaren för dess solstrålar som värmt mig, regnet som gett växter och bär liv… och ljuset som har laddat batterierna lagom tills det åter vänder och blir ljusare igen.

Hösten står för dörren, och mörkret kryper på, och jag känner för att tända stearinljus igen, krypa upp i sängen och se på långfilmer.
Jag älskar omväxlingen med våra årstider, att allt inte bara är likadant. Vi måtte bo på paradiset på jorden… åtminstone vädermässigt.

Det har varit en underbar sommar, med många tillfällen att få hjälpa andra med olika saker. Och det har varit lite pyssel på minigolfen oxå….
Några danser, lite Diggiloo, lite Stockholmsvandringar, med extremt god mat.
Härliga fikapauser hos Adam på Lilla caféet…

…..och många soliga timmar.

Nu återvänder jag till min lilla höstkoja, kokar lite sylt, börjar baka och laga grytor igen….. det är underbart att leva … trots allt, trots allt

…..
Visst är det märkligt hörni, vad olika acceptens för beteende kan vara beroende på VART man gör det man gör, eller beroende på VEM det är som gör det som när andra gör det blir oacceptabelt….. och vi är alla med och inte bara skriver under på dessa oskrivna lagar.

Bar överkropp !?

Som ex så var jag på dans igår, och hade med mig tröjor som ombyte. Och jag hade dem med mig in på logen, dvs en blandning mellan utomhus och inomhus kan man säga. Där vid mitt bland folk, förvisso vid väggen… bytte jag tröja nästan helt ogenerat ….och visade för nån sekund min bara överkropp, ganska vältränad, brunbränd.
Det var ett beteende som var GANSKA accepterat, men ändå inte riktigt.
Hade jag gjort samma sak en 30-gradig dag, utomhus på landet, hade ingen ens höjt på ögonbrynen. Inne på kontoret på en arbetsplats under vinterhalvåret HELT OACCEPTABELT !

Pissa är onaturligt men….

Att pissa bakom ett hörn ute i naturen om det är bland folk, är inte accepterat… men det är accepterat att spy ut avgaser genom bilkörning, eller en massafabrik som Veja.

Vem som gör vad

Det var några olika platser det…
Men om man nu tänker sig VEM som gör vad, om vi till en början byter kön på den som gör detta, till en kvinna utan BH, så ramlar acceptansen för byte av tröja ner till nära NOLL !

Kvinnor med bar överkropp

Och skulle kvinnan ha blivit gammal, och allting hänger på henne, under armar, mage, celluliter, hängbröst och åderbråck…. då är det frågan om inte vi den stora pöbeln anser att det är ett ”brott”.
Men på denna punkt är det inget bättre för er kvinnor, om ni är unga och fräscha, vältrimmad brun kropp, fasta små bröst…. eftersom det även då anses vara en överträdelse…pga sexualiteten kan jag tänka…

kvinnor ihop sexigt ?… killar ihop bögigt ??

Och på samma dans dansade två tjejer förbi med varann i en foxtrot, utan att någon höjde på ögonbrynen, lite senare var det 2 killar som buggade….och i de flestas ögon blev det en ”bögfaktor” över det hela.
Och skulle killarna foxa med varann då är det ingen ”varning” längre, då är de ”givetvis” bögar !
Kille som går i hand med kille: ”bögvarning”.
Tjej som går hand i hand med tjej… mycket mer accepterat.

Män är otrogna svin ?

Kvinnor är lika otrogna som män, men ändå tycks alla ha gått
med på att det är män som är det kön som är de som alltid är otrogna.
Och män som är med många tjejer är en ”erövrare”, medan kvinnan blir ”lösaktig” .. visst är det märkligt hörni ?

Känslighet

Kvinnor kommer undan med gråt som något naturligt, medan det
fortfarande innerst inne
ses som ett svaghetstecken hos män…

Prutta och rapa

Män kommer undan med att prutta och rapa offentligt, något som
vi skulle höja på ögonbrynen över om kvinnor gör.

Barn kontra vuxna

När barn gör olika tokroliga saker så skrattar vi kärt och
gulligt med dem,… när en vuxen gör samma sak blir det satt
på psykofarmaka …

Beroende på inkomst och status

Dessa differentierande regler, beroende på vart du är och vem du är, gäller oxå klasskillnader…

När en politiker eller företagare på olika sätt roffar åt sig pengar och gör det”lagligt” genom pensionsavtal, subventioneringar, representation, orimligt höga löner… så betraktas de som smarta och vi anses ska se upp till dem för att det är de som ser till att vi har ”utveckling” och ”framåtanda”. Men samma om samma beteende upprepas av en som är fattig, det vill säga roffa åt sig, tom om det är för att få mat, och pga sin position inte själv lyckats vara med och
forma de lagar som gäller…. ja då ser vi ner på denne

…..är det inte lite märkligt ändå, hur vi är ?

Det mesta går tungt nu,… och det mesta går emot mig.
Men det är bara att knata på …och se om det vänder snart.
Jag drog mitt strå till stacken för pluskontot känslomässigt jallafall, genom att göra mig en köttfärssoppa med bacon, morötter, potatis, lök, och purjo, grädde, vitlökssalt, vitlök, timjan och svartpeppar,,,

…..
Jag är en känslofylld man….
Känslig, stark, svag, vacker, ful….
Jag är klok och dum, jag är talangfull och kass !
Jag är gammal och jag är ung…

… allt beror på vem du frågar, och när du frågar…

Jag är en fattig man, och jag är en rik man, allt beror på om man värderar pengar eller om man värderar kärlek, ömhet, klokhet…
Jag är en trasig man,…. ingen räkmacka så långt ögat kunnat nå.
Men framförallt är jag en känslig man…..
Det finns människor, män … och det finns kvinnor som ser ner på känsliga män, som något svagt och omanligt….

Betänk då detta, vad är motsatsen till känslig ?

…..det är okänslig !

Det kanske är rätt så bra att vara känslig ändå, som man,
och det kanske inte är så tokigt för kvinnor att vara med en känslig man ?!

Fast det är klart…. en känslig man med pengar kanske toppar en känslig, fattig allkonstnär ?!

…. Nä nu har jag varit snäll nog mot mig själv att storstäda lägenheten, och frostat av frysen, nu ska jag gå o titta mig in i huvve några timmar

Gonatt Värla !

…..

Hej far !

Känner du min sorg ?….eller hur fungerar det där med himlen ?
Det är molnigt ute nu, så då kanske du sitter på nåt moln här ovan… och kikar ner på mig….

Jag skulle behövt dig nu far, känner mig väldigt ensam, och rätt värdelös.
Inget att ha…
Svårt med självförtroendet inom musiken, som jag inte haft förut, inte på väldigt länge jallafall….
Och kärleken är det ännu värre med…
Jobb vet du ju hur det är med ?!

Ur ett större perspektiv är det inte alls särskilt synd om mig. Men jag känner ändå det jag känner…..
Chefen tycker väl det är skitsaker jag kommer med ?… jag fast jag stör honom ju inte med det jallafall, han har nog med sitt skulle jag tro….
Men om du far, skulle kunna sväva ner från ditt moln, med nyvunna änglavingar, och beröra, och hela min själ lite …. skulle jag må bättre ….

….

Inte ens sugen på dans just nu, och känner mig inte speciellt önskvärd eller eftertraktad….

Jag stänger av mobilen nu far, och låser dörrn…. men änglar kan väl gå genom låsta dörrar ?

…
Jag lider av väldigt dåligt självförtroende just nu…
…efter sista spelningen, och vissa kommentarer

Jag vet inte om jag vill fortsätta över huvud taget med musik, som har varit en glädjekälla ofta….
Jag får antydningar om att allt var bra, utom det jag gjorde…
Och som sagt var, jag var väldigt missnöjd med ljudet då, och kände att min sång och min gitarr inte alls kom ut….

Jag är less nu, vi ska träna på Torsdag är det sagt, men lusten är bortblåst…

Och självförtroendet i övrigt är i botten oxå….
Känner mest för att låsa dörren, och stänga av mobilen….

…
Tämk er nu en stor, en jättestor bur, fylld med fulla, fåniga öldrickande, spyende otrevliga, dryga illaluktande människor, med rätt att håna….
Och detta betalar du 150 eller 200 kronor för, och då tillkommer mat och spritkostnader…
Du blir märk med en pappersring om din handled, och de flesta kommer må dåligt i morgon bitti. På scenen spelare nån kändis utan glöd….

Sedan tänker vi ett steg längre bort…

En badplats, med badande ungar, vattenrutschkana, brygga, studsmatta i vattnet.
20 – 30 ideellt arbetande lokala bybor som sköter kolbullestekning, nybakat tunnbröd, glass och coca-cola….
Alla är nyktra, alla ler, och klappar händer till the scramblers ett lokalt rockgäng, som öser på bra under kvällen.
Ingen full kille kommer och kladdar på insidan av låren och fyllesnackar, utan bara vänliga miner och myyyysigt…

Inträdet gratis…. och antagligen betalas kalaset av sponsring, försäljning och ideellt arbete….

Det första är lax-festivalen i Sollefteå…. vilket jag valde bort, mest pga av buren, och ”djuren” i buren….

Det andra är konsert i Styrnäs i konvaljparken, vilket blev mitt val…

jädrar va rätt jag valde….

På ett sätt är jag ändå lycklig nu….

Jag kommer aldrig bli helt hel….
Vissa sår lämnar ärr, …. men vissa slutar aldrig blöda..

Ingenting kan göra mig så lycklig som när tillfällen liknande det när den lilla norska jäntan var så imponerad och fascinerad av mitt gitarrspel och min sång.
Det är uppriktigheten och hjärtligheten, och det oförstörda kärleksfulla, och samtidigt det behövande, som får mig att längta efter barn….

Men ingenting skrämmer mig så mycket heller, som det ansvar detta innebär, och tilltron på mig själv som jag byggt upp på många plan genom åren är som bortblåst…
Det påminner lite om den känsla jag hade efter den musikkonsert vi hade för några veckor sedan….. där jag efteråt hade en känsla av otillräcklighet och kände mig missnöjd med vad jag gjort, utan att kunna förklara varför…
Applåderna var definitivt äkta, och många berömde oss…. men jag ”hörde det inte” ….jag trodde inte på det riktigt, fastän jag nånstans visste att det var bra det vi gjort…. så gick det inte in …. det landade inte ..

Jag lyssnade sedan på inspelningen och var väldigt nöjd, och ändå landade det inte riktigt känslomässigt…. Jag hade svårt att tro på mig själv.
Det finns likheter med rädslan för ansvaret och dugligheten som förälder där….
Men när den lilla norska jäntan inte kunde slita sig från att lyssna på min sång och gitarrspel, på golfverandan härom dagen, så trodde jag på det….

Men jag har inget exempel i livet, jag har inte lärt mig närhet, tilltro och kärlek, i praktiken, timme för timme, dag för dag under min uppväxt….
Och jag känner mig lite handikappad av det ….. fruktansvärt osäker.
Så hur ska jag kunna veta ? … hur skall jag kunna vara bra ?…

På ett sätt är jag ändå lycklig nu….
Jag har växt, och mår bättre än någonsin förut..
Jag känner mig relativt trygg ….

Men….

Jag saknar mest, det jag räds mest, kärlek och familj …..

Jag tänkte på min mor idag…
Där är ett tomrum…. en retroaktiv längtan, en saknad…
Jag känner mig väldigt , väldigt ensam ibland, väldigt ensam…
Ibland orkar jag inte vara stark och oberörd… ibland bryter tårarna igenom …
Och jag kan fortfarande inte förstå med hjärtat, fast hjärnan kan förstå delvis…

Hon kunde inte bättre… är bra att veta, men en klen tröst…..

Men trots dessa temporära tårar, som med all säkerhet kommer igen en dag, så är jag på ett sätt lycklig nu ….