TomasTvivlaren

….
Tårarna trillar, när jag ser barnhemsbarnen från Bulgarien, övergivna av omvärlden, i misär och bedrövelse. När en ung tjej med deformerad mun, och en vilden blick skrattar av glädje över att bli friserad…. kniper det hårt i hjärtat, och jag tänker ”lilla vän, lilla hjärtat”

När sedan de filmar hur en pojke som är än mer illa däran, med nån ögonsjukdom, ser undernärd ut, både kroppsligt och själsligt…. hur han med skelögdhet och tom blick lutar sig fram mot den blonda kvinnan ….. för närhet, … brister fördämningen i mina ögon och tårarna kan inte hejdas….

Detta är Europa på 2000-talet, inte ett Tyskt fångläger på 30-talet

..
Jag tar en promenad till drömmarnas skogar…

Jag kan känna dina blickar…. dom gör mig hel.
Även när jag inte är vänd emot dig….
Din kärlek är självklar, och intensiv.
Det finns ingen förklaring, ingen logik, bara varm puls, och ljus,
bara kärlek.

Allt jag gör är rätt, allt jag är …är rätt, inga baktankar….
Det märkliga och underbara, är att du älskar mig utan förklaringar,
utan förbehåll….

Jag trivs i din närvaro, ….. vare sig vi pratar eller är tysta.
Jag älskar när du skrattar högt åt mina clowntricks, och din blick blir allvarsam efteråt, när du ser djupt i mina ögon, …. och din blick säger mig det inga ord kan säga …
… hur mycket du älskar …..

…jag vaknar

Höstmörkret är mysigt, och med lite värmeljus,
blir det skönt och varmt i min lägenhet.
Jag går in i min kokvrå, tar mig nåt gott ur kylen.
lägger mig i min säng och tittar på tv.

Jag har det ganska bra ändå….

…. men ändå saknar jag allt !

…
Jag är trött på att dansa fantastiska danser,
med fantastiska kvinnor, för att sedan gå
hem ensam…. trött, trött, trött…
Jag är snart död, …. jag har bara resten
av livet kvar, och innan det sker vill jag
ha älskat, vill jag ha varit älskad, vill
jag älska

………………………………………………………………………

Min sång tystnar.
Mina ord stannar kvar i mig.
Mina fötter vill inte dansa.
Jag vill inte äta.

Tiden försvinner som en tjuv,
som stulit kärleken från mig.
Jag är inte älskad
hjärtat stannar.

Vill inte höra om kärlek.
Inga lögner om hur bra jag är.
Vill inte höra om kärlek,
Jag vill känna den.

Inga fler falska ord, älska mig eller låt mig va.

…….
Jag är sååå glad

Det blir jag oftast av att ha dansat.
Ikväll var jag otrooooligt nära att få mig ett nyp…. ,

På slutet blev jag uppbjuden av 2 tjejer samtidigt, Och jag tog den som var först.
Precis då i det ögonblicket sa hon:

– ”Jag ska bara sätta på’re”

Och fröken fru i detta fall, är väldigt tjusig, så jag hann förvisso inte bli alldeles till mig i brallan på den korta stunden, men hjärtat stannade till lite grann.
Jag ville ju försäkra mig om hur det låg till med den saken Så jag upprepade det hon sa:

– ”Jasså du ska bara sätta på mig ?”

– ”Nej det ska jag inte göra”….

Sen tittar jag på henne och ser att hon håller på att sätta upp håre
Vad säger mig denna Freudianska felhörning

– ”Jag ska bara sätta på re”

– ”Jag ska bara sätta upp håre”

…..
Här är jag…..

I fall det är mig du längtat efter ?
Allt jag har att erbjuda är min tid, mina händer att röra vid din kind.
… mina öron att höra dina ord, mina ögon att se din skönhet.

Trångt i min lya, men rymligt i mitt hjärta.
Trasigt och gistet, men varmt och innerligt.
Här är jag om du längtat efter den man vars låga du en gång tänt,
aldrig slocknar.

Jag har inga pengar, jag har ingen värdighet…
Men jag har mina ord, att smeka dina öron och din själ med.
Jag har inget hus, men jag är ditt hem.

…om det är mig du längtat efter.

….
Jag är rädd….. jag är levande måltavla.
Jag är en man…. en svensk man.
Mitt ord är inget värt, mitt ord är luft.
Jag är mjuk, fast förväntas hård.

Jag kan inte vara det ni begär.
Jag kan inte bry mig om, om jag inte får känna.
Jag vill inte låtsas leva, jag har en själ som ni.
Tänk på vad ni begär…. tänk på vad ni begär

Jag tycker oxå om Rosa band i oktober.
Men rosa är inte den enda färgen.
Och monster kommer i alla färger, även rosa.
Vad är det ni begär ?

…..
Det smyger in svarta moln över min stad, över mitt land, förklädd i vitt.
Det går omkring människor som utger sig för att vara goda, på våra gator….
Människor som har makt att ta liv…. människor som har makt att stjäla en själ, människor som ingen ifrågasätter…

Det sitter människor, stora som små, på trappan till kyrkan och pekar ut manliga häxor i vår tid, i vår stad, i vårt land. Bålet brinner, och folket ser på….. ingen säger nåt, fast alla vet, att de äro medskyldiga. …. ingen säger nåt, tystnaden gräver ned sanningen i en djup grav, tills någon snubblar på sanningen många år senare, då lågorna flammat ut, och allt glömts bort, och de skall finna aska. Och när sanningen fäller de som kallat sig rättfärdiga, så faller de hårt som i cement.

Aldrig mer skall vi glömma, hur alla blundade, fast de såg på med öppna ögon.
Aldrig mer skall det få ske….. Askan, vilsna själar som inte hittar hem. Skuld, synd,….
Aldrig mer, och ändå är vi där igen.
men ingen ånger…. och änglarna gråter.

Kanske tar de min själ…. igen…
Jag är inte osårbar, jag har inget skydd mot lågorna, jag har inget skydd mot förgiftade ord och trångsynthet…. de kan slå undan benen för mig när som helst. Och jag kommer stå maktlös.

Molnen viskar, molnen stryker omkring, molnen skvallrar, molnen ljuger….
Jag hoppas de drar förbi…. för mitt paraply skyddar inte mot dess regn, mot dess kalla vindar, mot dess mörker… jag hoppas de drar förbi…. för jag är rädd om min själ.

Ett enda pekfinger som pekar åt fel håll, kan sätta eld på bålet….
En enda lögn, kan fälla ett renhjärta…
Orden borrar sig djupt in i hjärtat på den renhjärtade, …. Lögnen från en rättfärdig, blir till sanning i den räddhågsnes öron, i den godtrogne följeslagarens ögon, i den som är redo att offra en medmänniska för att själv skippa undan den makt som utövas av rättfärdiga ….

Hinner änglarna fram i tid ?…. eller får vi anledning att gråta och skämmas ?
Änglar skynda er.

Ja nu kan man ligga i sängen o skriva på sin blogg via mobilen….. Det är ju bra eftersom datorn är hela 2 meter härifrån

….
Imorgon flyr vi mot horisonten.
Ta min hand och följ mig bort, innan åren tagit vår lust.
Lämnar alla ting som bundit oss fast, alla falska hopp
den falska tryggheten.

Under stjärnorna blir vårt hem.
Sprakande, knastrande värmer elden den sida av min kropp,
som inte värms av din kropp.
Inget är säkert, utom stjärnornas lyster.

Vi vaknar hungriga men lyckliga, fattiga men fria.
Vi vaknar levande…. och andas luft i våra lungor igen.
Vi vaknar som utslagna, men inte ensamma
kom ta min hand och följ mig på min sista resa.

Kom innan benen slutar bära, innan hjärtat slutat brinna.
Gå med mig sätt eld på mitt hjärta.
Se på mig med varma ögon, rör vid mig.
Säg mig ditt namn !

Imorgon går vi mot horisonten

…

Vid ett stökigt skrivbord, i en asbestlägenhet som läcker in vatten, i en tynande stad, där ”röda” lokalpolitiker och blåa riksdagspolitiker gör sitt bästa för att döda den lilla glöd som finns kvar på landsorten. Där sitter en delvis desillusionerad medelålders man, med ett barns sinneslag, och funderar över livet, och världen, i mörkret, bland höstlöven, under stjärnorna… och i månens svaga sken.

Det är vackert, med alla höstlöv som under dagen speglade sig mot den blanka Ångermanälven. Luften var klar, när solen sken genom de eldfärgade lönnlöven, som ännu envist hänger sig kvar på kvistarna…. och trotsar vintern.
Två skrakar dök i den blanka älven, ännu skygga för människan, gatorna är tomma…
Han slår an en sträng på gitarren, och höst-toner fyller rummet, där stearinljusen borde brunnit för att lysa upp…. Rösten bär en längtande stämma, som sjunger om frihet och kärlek…. som om han trodde på det.

Hon som skulle kommit, har ännu inte kommit, trots den längtansfulla stämman som kallar på henne, trots den kärlek som längtar på att få hela hennes själ, trots den själ som hoppas på att bli berörd.
Miljoner vilsna …. dansar omkring i en förvirrad värld, utan varken mening eller mål.
Och någonstans därute… dansar även hon….

Ögonlocken blir tyngre, allteftersom timmarna lagt sig ovanpå dem.
Kroppen längtar upp till sängen, och hoppet om en morgondag, följer med sömnen….

Godnatt !