TomasTvivlaren

…

Höga krav

Har ni tänkt på hur otroligt svårt det kan vara att ta till sig kritik ibland ?
Och allra svårast verkar det vara att ta emot beröm…. att verkligen ta till sig det.
Jag har en kort period känt mer av den osäkerheten….
Haft väldigt höga krav på mina egna prestationer… långt högre än på andra.

Jo … jag tror att många, många känner igen det.

Sårbarhet

Jag blev väldigt snabbt och plötsligt varse om den skörhet och sårbarhet livet innebär…. och innebär för oss alla !
Alla är dock inte medvetna om det.

Man pratar om just den sårbarheten när det gäller Högerextremisten Breiviks attentat på Utöya … Och visst är det så….
Demokratin är mycket sårbar och bräcklig…. likväl som kärleken är.
Men kärleken och demokratin är samtidigt mycket,mycket starkare … det låter som en paradox….och är givetvis så.
Likväl som paradoxen är sann, att ju mer man släpper på kontrollen, desto mer kontroll får man….

JAG är oxå sårbar… jag lever ju, och därför är jag sårbar.
När som helst kan allt förändras…. den trygga tillvaro vi tror vi har, är inte helt sann….

Det kan gå fort

För 2 veckor sen brann det i vårt hus, och till en början landade inte den rädsla och osäkerhet det faktiskt innebar…. och helt plötsligt blev jag dödlig….
Ingenting är säkert…. Jag, Du, Vi har egentligen bara nuet….. allt annat, tillgångar, bilar, saker är bara flyktiga, världsliga tingestar vi hänger upp vår tillvaro kring, för att döva vår ångest inför livet…. och döden.

Samlar på ögonblick

Jag samlar nu på ögonblick…. suger in mig av kärleksfulla, spontana händelser, …. som kommer från hjärtat….. och inte från hjärnan.
Jag väljer så långt det går att umgås med de människor som gör mig trygg och glad i viss mån….

Trots Herr Ågrens besök

Jag kan även acceptera och umgås med Ågren, de få gånger han dyker upp…. det var många år sedan nu, ….. nu räds jag honom inte längre…
Jag möter ditt ansikte när helst du behagar dyka upp….
Jag vet vem du är… och jag är inte rädd…

Välkomnar det som kommer

Natten närmar sig nu, en söndag i slutet av Juli 2012…. det blir mörkare om kvällarna igen, och jag välkomnar det… det känns faktiskt bra.
Livet erbjuder mig en dans med en kvinna, och jag njuter av det.
Det erbjuder mig outtalade kärleksförklaringar, som den från den norska lilla jäntan som så gärna ville lyssna till min sång och gitarr… och jag njuter av det!
Livet erbjuder mig att få ge till andra, att få arbeta med min kropp….. och jag omfamnar det och lever mitt liv…. tom när Ågren knackar på min port…

…. redan i morgon får jag glädjas åt någon av dessa saker igen, är jag övertygad om …. och det är gott !

…….

Hej pappa !….läget där uppe ?… molnigt ? 😉
Jag tänker mig att du funnit ro däruppe, och att dina jordliga bekymmer gått upp i harmoni och vila.

Själv är jag väl mitt i livet, mitt i sommaren….
Jag går och väntar lite på blåbärssäsong nu…. Och jag minns de stunder vi plockade bär tillsammans, och rensade. Där trivdes du far … i bärskogen… likväl som jag.

Här kommer en rapport far:

Det är ju nu vi ska njuta av varenda minut av sol och ljus vi får.
Vädret har varit helt underbart denna sommar, om man bor i Sollefteå….
Både regn och sol, och ingen Medelhavsvärme, och ingen väderform har varat i evigheter…

Livet nu är under stundom underbart, och ibland lite jobbigare.
Mest underbart tror jag ändå. Häromdagen gladde sig hela mitt hjärta över en norsk liten pige, som kan ha varit 10 år kanske.
Enda dagen jag inte ägnade mig så mycket åt reparation och underhåll nere på golfbanorna…. satte jag mig helt spontant och spelade gitarr och sjöng.

Många uttryckte sin uppskattning, vuxna som barn… men en liten pige, gjorde det på ett speciellt sätt. När jag spelade gick hon förbi och liksom stannade till lite … och helt spontant, som om det inte gick att stoppa för henne, så applåderade hon 20 meter ifrån…. då vände jag mig om och tittade, då hon applåderade kort igen…

Jag fortsatte spela och hyra ut golfklubbor…. Eftersom närmade sig jäntan, nu hade hon hämtat två yngre barn, och de var 3 st som nu stod utanför verandan, på uteplatsen… alldeles storögda som bara barn kan vara…

Tillslut stod de på verandan… så jag funderade om de ville spela golf, och liksom väntade på mig…
då skruvade jäntan på sig och började med förklaringar som att hon hade inga pengar … och diverse, tills hon helt sonika sa som det var:

– ”Naj jeij vill nok bare höre på de du spiller…. jeij synns du är väldi flink på gitarr”

Smälter man då … eller smälter man ?

Sen berättade hon att hon oxå spelade, men bara kunde en låt….
Så jag lånade henne gitarren, och bad henne spela.
Det var fyra ackord väldigt trevande…. och gitarren var lika stor som hon…
Men jag berömde henne och sa det va jättebra… och hon såg väldigt nöjd ut.

Nu var det länge sedan jag såg in i och pratade med mitt hjärta, med min själ.
Det är dags nu……

Fredag 6:e kväll

Chock……

När jag gick hem från golfen i fredags, vid 22.30 tror jag det var, efter att ha jobbat ideellt på golfen sedan 11.00, så hörde jag en brandbil, med sirener på. Reagerade inte så värst mycket förrän de svängde ner vid Linsänket….. mot Djupön där jag bor.
Jag tänkte att det finns så många hus där, så det är ju orimligt att det skulle brinna i mitt hyreshus….. samtidigt som en känsla stav oro stegrade sakta i kroppen.

Måndag 9:e

…. Ock så var det dags för en spelning på kulturbygden som vi tränat inför i 3 månader…. Jag tog bytte bort golfpass så jag skulle kunna ta ledigt och slappna av inför spelningen….
Och kanske det var just avslappningen som gjorde det…

Jag har inte varit speciellt nervös inför spelningen, jo lite….
Och en timme innan spelning, när jag byter tröja för att det var kallt, så känner jag lukten av frän brandrök från den tröjan,,… och DÅ … först DÅ…
…kommer känslorna, några dagar efteråt.

………En timme innan spelning !

Jag känner att jag genomför spelningen bra rent tekniskt, ända tills sista låten, då är det som om jag slappnar av över att klarat av spelningen trots den ängslan inombords som kom retroaktivt…. gjorde nån liten miss på nåt ackord..

Men känslan efteråt, trots applåder och beröm, var inte nöjdhet och glädje, inte heller lättnad, vilket jag tycker vore ganska normalt…

… nej det var ängslan och oro, och efterdyningarna efter chocken jag hade haft latent sedan fredag kväll….

Fredag kväll forts….

Jag var nog mer chockad än jag förstod då… när jag stod på gården maktlös och tittade på, när brandmän drog in slangen i porten….
Vi fick inte komma in i våra lägenheter … och hade inga besked om vart det brann.

Jag fann mig i situationen …. men nyfikenheten och oron framförallt, gjorde att jag gick in i porten och såg att det brann 2 halvtrappor upp. Vid det läget var jag för chockad för att förstå vems lägenhet det rörde sig om….

Men helt fri från oro var jag inte …. hade elden spridit sig till min lägenhet eftersom vi inte fick gå in för brandchefen ????
Och ambulans var på plats så jag var väldigt rädd initialt att det skulle komma ut nån på bår … eller ännu värre …..

Eftersom tiden gick så fick jag jallafall veta att ingen var skadad…

Effektiv

I sådana lägen blir jag ofta rationell och handlingskraftig. …. så när vi fick klartecken om att vi tom kunde sova i våra lägenheter, började jag vädra det första jag gjorde, la mattor i blöt, beställde tvättid, och skurade dagen efter… för att få bort lukten…..

Men iom att jag fick tid att ”slappna av” inför spelningen i kombination med den fräna brandlukten från tröjan…. gjorde att känslorna tog sin chans att göra sig påminda…..

……..En timme före spelning !

bara att bita ihop ett sånt läge ….. men helt oberörd var jag inte kan jag tillstå…. det var ganska tufft, och jag var liksom inte känslomässigt med under konserten…. trots att jag/vi fått lovord av flera åskådare… bla musiker…

Så nu är jag här i efterdyningarna av chocken, och får helt enkelt låta det få ta plats i lagoma portioner tills det falnar och försvinner i det förflutna …..

10 små neger… eh öh f’låt …wienerbrödspojkar

5 var vi som till en början visade intresse för dans på en av Sveriges vackraste danslogar, och 3 av oss kom iväg…. det var damerna som inte pallade trycket i vanlig ordning. …..

Kung Egon och hans lärjungar

Men det var tur att vi tre som åkte, inte bangade… jag menar för damernas skull.
Jag måste dock tillstå, att även om J.A är en duktig dansare, och trevlig kille, och Jag själv känner mig som guds gåva till dansen, och förbud på att äta socker pga min söthet…… så måste jag erkänna att kungen var Egon 70 bast…..

Han har som värst dansat 125 ggr på ett år, och nästan knäckte Norrlandsfoxaren, som då var tvungen att bräcka Egon !….. Och han dansar förbi med unga godingar ständigt….

Hon som log så vackert att jag inte vågade bju upp na

Det ä Egon som tar hand om 25-åringarna … Och igår dansade han med den enda tjej jag inte vågade bjuda upp, en tjej med ett av världens mest smittsamma leenden…. Hon ler liksom med hela själen och kroppen, och i likhet med Helen Sjöholm, som oxå har en helt fantastisk personligt vacker sned ojämn tandrad, så förkroppsligar hon total skönhet.

Hon hade fö sin Alfahanne med sig…. och att det var mest dans med honom för henne kanske bidrog till min feghet…. Men Alfahannen som förvisso var en helt OK buggare, spanade in min dansteknik under stundom…
Vem vet … han kanske tror att jag är en Alfahanne…. jag som bara är Guds gåva till dansen

Oooopss !

Och på tal om 25-åringar … så var dom där igår kväll, Mor och dotter, där modern för ett antal år sedan beklagade sig inför en av mina vänner över att:

– ”Han dansar ju bara med 25-åringar”

varpå nån vecka senare så dansade Hennes 14-åriga dotter och jag förbi henne, efter att dottern bjudit upp mig. …. så ni ser jag dansar inte alls bara med 25-åringar….

Själa-ro !

I pausen satte jag mig nere vid sjön i pausen, med ryggen åt alla ragg,
och tunnbrödsmörgås i handen, och en negerb… jag menar ”Wiienerbread”….och lyssnade till vågskvalpet mot stranden, och fann ro ….. utan åror.
Nu är bilden tagen för nåt år sedan, för så här mörkt blir det inte om kvällarna nu, men det är trots allt Gussjönoret

Som vanligt är det fantastiskt roligt att studera människor, dansstilar och beteenden när man är på dans. Och har man inte läst min begynnande blogg som heter just ”styrdans” under kategorin ”styrdans” så kan det rekomenderas innan man fortsätter här ….

… eller efter om man vill

Coolaste killen !

En jätte söt halvblyg liten kille i 8-9 årsåldern fick mig att le gott under en låt då jag missade hon som ler med hela själen….
Där i hörnet av logen med den glittrade sjön som bakgrund, dansade han bugg, med en dam som jag misstänkte var hans mor.
Pojken ler stort när jag ger tummen upp åt honom, för hans bugg, och säger att han är 100 ggr bättre än mig på att bugga….
Samtidigt buggar en kille förbi som tror att han är en Alfahanne, (Läs i blogginlägget ”styrdans” vad en alfahanne är) ……… men på sin höjd är en överförfriskad wannabe-Alfa…. och wannabe-Alfan rycker tag i pojkens arma och gör något som skall likna en buggrörelse… men inte riktigt är det…
varpå pojken artig men besvärat ler och ruskar på huvet (det skulle jag oxå gjort om jag var han)

…Förbi dansar balla mohikanen, och förväntar sig säkert beundran, och
har han tur kanske han kan tolka mitt skratt som sådant, fast det mer är att jag
är road över hans ansträngningar att se ball ut 😉

Sedan piper kvinnan som buggade med lillpojken, iväg, och jag snackade lite med honom….

Jag – ”var det nån du kände det där ? ”(och log barnvänligt)

Pojken lutar sig mot mig för att göra sig hörd, rycker på axlarna och slår ut med händerna och ser besvärad ut och säger:
– ”näe så där gör han varje gång nästan som han dansar förbi …”

Jag skrattar …. och fortsätter att kolla in dansgolvet, och sen frågar jag bara för konversationens skull, plus att han såg så vilsen ut, men glad:

Jag -”Var det din mamma du buggade med nyss ?”

Pojken – ”Ja… mm… jo jag tror det var det ”

Det är underbart med kids eller hur ?
…………………………………………..

Det va mest nya bekantskaper denna gång, så jag tänkte att jag får väl ligga i från början…. då brukar det lösa sig på slutet… och så blev det. När damorna ser vem som är ”Gösta Gigolo” så blir man uppbjuden med en frenetisk frekvens…

Karraktärer

Jag blev tvungen att le inombords när en kopia av Sollefteås mest kände A-lagare och missbrukare dök upp på dansgolvet, med slitet hår i hästsvans bleka buskiga ögonbryn, kvällens blekaste och magraste ben, som satt på en överkropp som nog en gång i tiden varit kraftig och ett härjat ansikte, klädd i rosa shorts och knallblå t-sirt, blåa strumpor och svarta myggjagare….. samma klädsel som han jag antar var tonårsgrabben hanses.

Likaledes log jag när en man med insjunket ansikte, lång gänglig kropp och svart hår, som förmodligen försökt fixa frisyren på tomteverkstan på julafton, men fastnade i det här läget:
Han såg ut som en blandning av Yrvaken Torsten Flink med håret åt
alla håll,Nedknarkad Nick Nolte i ett desperat försök att se ungdomlig ut….

Kvällen består ju nu mera mestadels av bra danser tycker jag, fast någon enstaka sticker ut till det sämre och till det bättre…
Igår den enda halvdåliga en dam som var betydligt äldre än jag, och hade den exklusiva parfymen ”Eax de koskenkorva” som munspray… (finns att köpa i varje stad på parfymaffären med grön skylt och lila påsar)

Oooops ….igen !

Och den bästa var förmodligen hon den korta blonda kvinnan med Stockholmsdialekt, och varma beröringsgoa healinghänder varav den högra hela tiden sökte sig ner på mig rumpa… innan den (handen) blev blyg för nån sekund och åkte upp till skulderblad… för att sedan lite diskret igen vandra nedåt skinkorna igen…..

Jag ger kvällen en stark 4:a av fem möjliga

…
Sitter och tittar ut genom fönstret, på min fantastiska utsikt över Ångermanälven. Trots att det är grått ute och jag längtar efter värmen…. så är det vackert. Det är vackert att se regnet falla mot en spegelblank yta… ja nästan, bortsett från strömmen.

Men ibland känns mitt hjärta tomt…. nu är ett sådant ögonblick. Det känns tomt för att kammaren i hjärtat där Moderskärlek, skulle generera trygghet och självkänsla, inte innehåller annat än önskedrömmar över sånt som aldrig varit och aldrig kommer att bli…..

Och en annan kammare, där Du med stort D skulle rumstera, ekar tomt…
Jag ser dig överallt, men det var inte Du…. jag tog miste

Men kammaren i hjärtat där jag själv genererar kärlek genom ord och handlingar, den pulserar vitalt och frenetiskt. Så är mitt hjärta, det måste underhållas för att leva, och det underhålls med gåvor. Mina gåvor till andra……
Och det underhålls med leenden från någon, omtanke från andra, vänner, bekanta och främlingar.

Jag trodde jag såg dig igår faktiskt, du med hjärtat som skulle slå för mig. Glimten i ögat, jeanskjol och träskor i röd lack. Men jag såg nog fel…
Kanske för att jag vill så gärna se dig…

Nu slutade det regna…Kanske solen tittar fram så småningom oxå… om några dar… och värmen

….jag är här när du hittar hit min kära.

….
Här sitter jag i min högst stökiga lägenhet och väntar in våren.
Lite så känns det…. den blev ovanligt seg det här året, men när den kommer, så kommer den väl med besked.
Inga pengar på fickan….. i stort sett hela vintern och våren,…. men jag ser möjligtvis en ljusning framåt sommaren….

Lite dans skulle lätta upp sinnet……

over and out !

Livet går vidare….

Jag föds…. utifrån en stunds kärlek,…. i bästa fall.
Försöker att finna kärlek i livet, till varje pris, det har varit svårt att finna ibland…. men livet går vidare…

Jag lärde mig tidigt att suga åt mig, och överleva av minsta lilla beröring, av minsta lilla uppmuntrande ord….. Jag överlevde och livet gick vidare….

Min far gick bort för några år sedan, och lämnade ett hål i mig…. saknaden finns, och livet går vidare.

Djurgården åkte ur elitserien i år…. och livet går vidare.

Kärleken är för vissa…..
de som mest behöver den, blir ofta utan, men livet går vidare !

Världen är ett helvete, och ett paradis…..livet går vidare….
Jag är i paradiset oftare än i helvetet nu för tiden….

….
Nog är det mycket man inte förstår !
Jag tror det är min utgångspunkt på nåt vis i livet, att vi egentligen förstår ganska lite, och att det är Ok.

Samtidigt är jag fruktansvärt vetgirig, och försöker med all min kraft att lära mig och förstå olika saker, och olika människor. Det behöver inte alltid betyda att jag lyckas, men det är åtminstone en attityd som strävar åt rätt håll.

Kulturer, religioner, fördomar, rasism, individualitet, och grupptillhörigheter … mm mm
Detta har jag många tankar kring, och stor nyfikenhet.

Ta tex de kulturkrockar och missuppfattningar som uppstår vid migration.
Det som faller sig fullständigt naturligt i våra Ångermanländska ögon, kan vara otänkbart ur en kurdisk/muslimsk synvinkel/värdering…… och det finns oändliga varianter på de kulturkrockar som kan uppstå, för det finns oändligt antal kulturer, och subkulturer.

Kvinnosynen tex…. brukar vi svenskar ofta slå oss på bröstet för, och tycka att vi är lite bättre än i princip alla länder i världen, och i synnerhet då muslimsk/arabisk kultur.
Det är ofta vår utgångspunkt.
Jag reagerar själv på många seder och traditioner som främmande och lite konstiga/felaktiga…… men försöker tänka….. ”jaha …. han/hon/dom tänker så, så tänker inte jag/vi”…… och inte alltid lägga någon värdering i detta.

Jag tänker på en bekants kvinna som är från ett Medelhavsland, …. som har en kvinnlig bekant, som jag tyckte var rent gudomligt vacker och trevlig.
Varje gång jag träffade dem så log hon och var trevlig, utan att jag egentligen pratat med henne, och fick därmed uppfattningen av att hennes bild av mig var en positiv bild. Hon har barn, och min slutsats var därmed också att hon var gift. Därmed så hade jag inga illusioner om någonting utöver att säga hej och vara trevlig.

Men så en dag till min stora förvåning, slutade hon att ens se åt mitt håll, agerade som ett islandskap i min omedelbara närhet, …. fortfarande utan att jag ens tilltalat henne……

Min teori kring detta, är att vi ser på detta med äktenskap, kärlek och dylikt väldigt olika beroende på varifrån i världen vi kommer.
Kanske har det på något vis uppfattats från hennes sida att jag överträtt de osynliga gränser som gäller för hennes kultur. Trots att det aldrig varit min avsikt. Kanske har hon fått order hemifrån ….. jag vet inte faktisk, och jag är väl mer förvånad, än att det skulle såra mig på nåt vis…..

En muslims vän beskrev hur han såg på skillnaderna i kvinnosyn: ” i Islam ser vi på kvinnan som mannens egendom, men i Sverige är hon allas egendom”
.Detta ter sig ju i våra öron väldigt märkligt…. jag ser inte på kvinnan som någons ”egendom” …..

I Sverige är det ju inte bara tillåtet att ge komplimanger till kvinnor, även gifta kvinnor…… utan även uppskattat och eftertraktat….
I vissa andra kulturer, verkar detta vara tabu, att ens titta på en kvinna, som en kvinna….

Jag tycker mig oxå ha märkt att i vissa kulturer skiljer man strikt på umgänget, så till vida att män ska umgås med män, och kvinnor med kvinnor.

Sedan blir det ytterligare en obalans, kulturkrock som visar sig som dubbelmoral då, när kvinnorna från dessa kulturer är off limit och ”tabu”….. och männen som kommer hit, klär av svenska kvinnor med sina blickar, samma män som skulle kunna begå väldigt rättsvidriga handlingar vid fall av uppstådd kärlek mella deras kulturs kvinnor, och våran kulturs män….

….är det nåt jag har missat här ?

……
Jag är en ganska misslyckad människa ut en marknadsmässig produktionssynvinkel.
Ur en humanistisk synvinkel, är jag betydligt mer lyckad, och även ur en kulturell vinkel.

Men framgång mäts inte i de två senare områdena. Och arbete är idag bara arbete, om det genererar pengar, inte om det är allmännyttigt för samhället, eller skapar trivsel och välmående själsligt.

Jag är en arg medborgare, arg över den nedmontering av välfärden och människovärdet som skett under 6 år av borgerligt styre.
Vi ser på medan ungdomsarbetslösheten ökar, medan miljonärerna ökar i antal, och de sjuka och äldre får allt svårare att få adekvat vård. Där allt färre sköterskor skall göra allt mer, allt effektivare….. och detta tycker vi är bra för att några får några 100-lappar mer i plånboken, och några får några tusenlappar mer i plånboken. Behöver jag tillägga att de är de som redan har mest som får mest ökning ?

Det blir längre väntan på ambulans, och längre sträckor att färdas till sjukhus pga indragningar och nedläggningar… priset betalar vi i människoliv…… för några 100-lappar mer i plånboken …….

Undersökningar bortprioriteras utifrån ett kalkylerande om statistisk risk för insjuknande och/eller dödsfall.

Våra äldre…. eller ska vi kalla dom för vad de är ??… våra föräldrar, morföräldrar….. prioriterar vi bort både ekonomiskt och tidsmässigt….
för några 100-lappar mer i plånboken …….

De som jobbar sliter allt hårdare, med minskad arbetsrätt och rädsla att förlora sina jobb, av allt starkare arbetsgivare…. och s´deras belöning blir några hundralappar till, så de kan byta mobil 3 ggr om året, eller ha 3 bilar ist för 2 st ….

Våra barns framtid säljer vi bort med sämre skola, minskad kvalitetstid, …. och ett arv en jord som blir alltmer förgiftad, och dränerad på sina tillgångar….
I förlängningen är det som att tillåta våra barn andas gift och äta gift

……allt för några 100-lappar till i månaden …. jag hoppas att dessa 100-lappar används väl, och att vi alla kan sova gott när vi går och lägger oss på samvetets kudde ikväll…..

God natt medborgare !

Ligger vaken och funderar….

Har en märklig känsla av att livet rinner ifrån mig. Tiden rullar obönhörligen på, och andra halvlek hat börjat för ett bra tag sedan.
Min far har gått ur tiden….. och mina far och morföräldrar likaså.
Den familj jag har kvar, har jag aldrig riktigt haft.

Och nu rinner min tid iväg, dagarna går åt till att …. ja till vad ?
Ibland känns det som om det inte är nån mening med mig lixom….
Så mycket motgångar, så många hinder.

Utan kärlek, vad är det för mening med allt ?
Det kanske inte blir nå fler…. du kanske inte hade riktig täckning för dina förvisso så välmenta, och uppmuntrande ord pappa….. ”det kommer fler”

Min tid rinner ut…… det gör allas vår tid.
Men jag vill ju göra så mycket som möjligt med den, jag vill ju inte lämna denna jord utan att ha levt fullt ut, utan att ha älskat…..
…. men om jag gör det vore jag ändå inte den förste. Det finns miljarder människoöden, och inte ett enda är okomplicerat, och väldigt många innehåller långt mer tragik än mitt….

Men ändå drömmer jag, ändå önskar jag mer än vad som är nu,….