TomasTvivlaren

Midnatt en torsdagnatt i februari, och det är lika kallt ute som det är i samhället…… där människan återigen har återvänt till egoism och cynism. Det sitter uppsnoffsade sprättar i en debattstudio som i sin ignorans lyckas se oskyldiga ut över vad som händer i Sverie och Europa….. som försöker hävda att de inte förstår hatet…..när de är de själv som skapat det….

Här sitter jag i Ådalens hjärta och ser på hur iskalla blåa vindar splittrar människor och söndrar samhällen.

Och inuti finns så mycket att ge, trots den djupa outsinliga saknad jag alltid bär med mig……

Jag har redan förlåtit dig….. men det förändrar inte det faktum attt jag ännu har svårt att ta emot kärlek när den dyker upp…… det har därfemot frigjort mig från bitterhet, det har däremot frigjort mig från dig……

Det är en ynnest att få vandra omkring i detta vinterlandskap…… meterhöga snödrivor utan spår av svarta avgaser eller vinterförstörande salt och sand. Snön lixom omhuldar mig och gör mig lyckligare …ju mer snö ju större leende. Träden vid gängstigar med snötyngda grenar och kvistar bildar naturliga alleer. Och nuu blir det fler och fler soltimmar….. liket lever. 🙂

Åhh … ursäkta jag måste springa i väg en snabbis…..

Här kutar jag som en skottspoling fram och tillbaks till toaletten, och klämmer ut några droppar varje gång. Som mest en gång i halvtimmen. Och känner mig inte speciellt fräsch, hur mycket än jag duschar….

Det kan ju va många saker som orsakar, men jag har sådana här gånger lätt att måla fan på väggen, innan jag vet.
Varför då ?.. kan optimisten undra… det är väl onödigt… nja nu var det väl just nödigt det var och lite för ofta….

Kanske det bara är något som går över med hjälp av medicin, … kanske är det betydligt värre än så… ingen har några garantier.

Sådana här gånger hade det varit gott att ha en hjärtevän…. när jag oroar mig, och ligger vaken om natten….. Jag hade mer än gärna pysslat om min hjärtevän om hon var sjuk.
….ooops nu var det dags igen….. det var bara några droppar till, som Dagny skulle sagt….

Jag tänker ibland på min mor, ibland drömmer jag oxå, mardrömmar faktiskt oftast.
Hon låter mig inte va ifred, hon respekterar inga gränser, hon ger mig inga gränser… gränslöst….. hon närmar sig med ett hånflin, …. och sen vaknar jag upp och kallsvettas med ångest i bröstet, innan jag kvicknar till så pass att jag inser att det var en dröm. Då slår jag igång DVDn mitt i natten för att somna till andra tankar, så inte mardrömmen tar vid igen, där den slutade….

Men imorgon ska jag till doktorn….. kanske får jag ett finger upp i rövven, och frågan om det känns som något inte är som det ska där bak….
…ja och vad svarar man på det när man har ett finger i rövven?
Eller så blir det pinkprov, blodprov….. etc etc… ingen av dom sakerna berör mig illa…. bara ett eventuellt tråkigt besked…. Det märkliga är att jag då hellre, om det är nödvändigt låter en kvinnlig doktor ”leta bajs” än en manlig… dels har de mindre fingrar I guess… och dels är jag rädd för är det något fundamentalt motbjudande att ligga i fosterställning och få en mans tjockfinger rektalt…. kalla mig homofob om ni vill, men mitt ställningstagande står fast…

Det är nästan roligare att tom gå till tandläkaren då…. vilket jag oxå kommer behöva göra snart, och bli rånad på nån tusenlapp helt säkert ….

Livet leker… eller kanske snarare ”liket lever”…. nä nu vill jag att det här ska gå bra, så att jag åtminstone kan drömma om lite mer ”tjohhooo” i mitt liv igen…. för nu är det inge vidare kamrater !

…
Tänk vilken tur jag haft…. som lever ännu, efter allt som hänt.
Vilken tur att jag vaknar upp varje morgon och kan andas frisk luft, och har vänner att bry mig om…. och som bryr sig om mig.

Men som jag längtar… som jag längtar…

Jag tror inte på det …. men jag kan aldrig sluta längta…..
… ett mirakel, är vad som krävs.

… tror jag på mirakel ?… ja… men det händer inte för alla…

Jag älskar att gråta, det får mig att känna mig levande…
Och jag älskar att skratta, … för det gör allt lättare…

…och jag älskar att känna kärlek… kanske nån gång, ett mirakel.

(Ja jag har sett en romantisk film på TV nyss)

….Göran är jättebra !!

Jag har förmånen att ha ett par riktigt goda vänner.
Och Anneli, Martin och Lollo är några av de närmaste.

Snällare och goare människor får man leta efter, dom vänder nästan ut o in på sig själva av snällhet…. osså är dom i likhet med mig ganska knäpp, i den allra mest positiva bemärkelsen…..

För att jag skall utan en massa krångel kunna åka och hälsa på min gamla moster o morbror över Jul, Moster o Morbror som är lite gamla nu….. så har jag fått låna deras 3:e bil….
Och på vägen upp till Junsele, där bilen stod och väntade på avhämtning, fick jag trevligt sällskap, och nackmassage. I Junsele blev jag bjuden på fika….

Sedan när jag tittade in hos Martin på jobbet hanses, så skickade han med en matlåda….

Jag har fler goda vänner oxå, men just idag blev det Martins, Annelis, och Lollos tur att få beröm

……

Paradiset och helvetet

Min far är i himlen….Jag tror han har det bra där, men det är nog inte som vi föreställer oss, att de goda hamnar i himlen, och de onda i helvetet, för det finns inga onda, eller goda människor….Jag tänker mer på himlen som en evig vila, en frid, en fullkomlighet.

Vårt paradis och vårt helvete har vi här på jorden, allt annat är bara gamla kristna sätt att skrämma folk över till deras religion, dvs människans eviga strävan efter att ha makt över andra.

Döden

Alla ska vi dö. Men vi människor har svårt att förlika oss med detta faktum, det är en motsägelse, eftersom vår natur är att försöka överleva.
Är jag rädd för döden ?…… Jo på ett vis är jag väl det, så till vida att det är det okända, och det är lite ångestladdad när jag tänker på det….. men jag tänker inte på döden så ofta….

Livet

Allas liv är inte lika långa…. och långt ifrån alla får samma kärlek och trygghet.
Jag tänker inte stå här och ljuga, och påstå att mitt liv varit fullt av kärlek, trygghet och bra standard…. även om allt är relativt, och man kan jämföra sig med människor som haft det sämre….

Men … som tankeexperiment, så hade jag inte velat ha det på något annat vis, då det inneburit att jag inte varit den jag är. Och trots all trasighet och brister, så hade jag aldrig utvecklat så mycket empati, välvilja, djup och analysförmåga om jag inte gått igenom det jag gjort… om jag inte blivit utan allt det jag önskade mig som barn….

De allra vackraste stunderna

Däremot drömmer jag om framtiden, både möjliga och omöjliga drömmar. Det är dessa som får mig att leva….. att fortsätta.
Och de allra vackraste stunderna i mitt liv, har varit de stunder då jag har fått ge av mig själv, och gjort skillnad till det bättre… när jag betytt något speciellt för en annan människa, och allra mest när jag gjort skillnad för barn…. inget på denna jord gör mig lyckligare…. ingen miljonvinst går upp mot detta, ingen kärleksakt, inga materiella ting….

Jag satt och grät till ABBAS svenska text på ”slipping through my fingers” som handlar om kärleken till sitt barn… och den ofrånkomliga separationen..
Jag har som vänsterpartist ofta blivit anklagad från höger, att jag rent politiskt och materiellt skulle vara avundsjuk på de som har stora inkomster och likvida rikedomar….

men de har så otroligt fel …

Är det något jag däremot faktiskt kan erkänna att det bränner i bröstet på mig, så är det alla er som har haft lyckan att bli föräldrar….. trots att jag gläds med er, så finns det ett litet avund där…. tänk att få vara förälder, …. blessed are all parents !

…Ännu en sömnlös natt, FK önskar ”God Jul” och straffar enskild medborgare för FKs eget misstag med dyr ränta…………..God Jul önskar FK !

…..Har ni tänkt på en sak kära medborgare ?

Alla människor är helt olika, och ändå helt lika.
Varje människa föds till denna jord,
och måste obönhörligen lämna den.
Alla människor växer upp, måste äta, har känslor.

Och alla människor är ofullkomliga,
alla har sina egna spöken tillgångar och förtjänster…..
Och ingen vet egentligen någonting alls om sin nästa.
……och ändå…. ändå står vi allt som oftast och dömer
ut människor, eller tror oss veta hur de skall bete sig,
hur de skall göra ….och att det är möjligt,
fast vi inte har en aning om det som var möjligt för oss,
är möjligt för dom
…..

Så fort vi klarat en nivå till, utifrån dom förutsättningar
som givits oss, så förutsätter vi att andra skall klara av
det…. vi KRÄVER att andra skall klara av det vi klarat av,
trots att vi inte har en aning om deras förutsättningar.

Och INGEN står där vid hennes/hans sida, när denne åtar
sig de krav som ställs på henne/honom….. när han faller ner,
eller riskerar undergång….Var är då alla som sagt att han/hon
borde göra si eller så ?…. vart är dom då ?Så kära medborgare.
Innan vi ger någon ”råd”, innan vi tror oss veta vad som är
bäst för denne, innan vi kräver att de skall klara av
det vi klarat av…..

Bör vi då inte först fråga oss själva, om vi klarar av allt som den
personen kan ? Innan vi håller oss för bättre än våra
medmänniskor, och lägger skuld och skam på dem över vad
de inte kan och klarar av, bör vi då inte fråga oss om vi är
perfekta själva, bör vi då inte fråga oss om vi kanske har
andra förutsättningar än dem ?Och om vi ”pushar”
en människa att göra något, som vi inte vet om denne
klarar av borde vi då inte känna ett ansvar för det.

Ty det som är ett litet hopp för dig, kan vara det stup som
dödar den du ”pushar”…’Bör vi då inte tänka oss för ….
innan vi puttar någon, utan att förstå konsekvensen av vår
handling, utan att finnas där om våra ”råd” går på tok ?….
har vi inte ett ansvar då ?…. om vi indirekt kräver att andra
skall klara av det vi klara av ?
Är vi beredda att ta på oss
ansvaret för en annan människas liv ?
Vart är alla dom som tycker si och så när
stupet närmar sig ? Vart är alla dom som sade att du
skulle våga och chansa, när du fallit handlöst ner i stenhård
mark ?För min del så vill jag inte kräva av någon att klara
det jag klarar, hålla den vikt jag klarar,
kunna de saker jag kan……..och lika för mig.

Man kan inte pusha en med brutna vingar ut över ett stup,
och vända ryggen när de faller… men man kan gå bredvid o
och hitta andra vägar tillsammans.sköt om er medborgare,
och edra vänner.

Hej Far…

Jag börjar tröttna på detta jordelivet.
Orken tryter… viljan falnar…. Och Egoism och cynism härskar.
Människan är förunderligt stark, och det finns exempel på människor som klarat sig igenom omänskliga förhållanden, och kommit ut på andra sidan. Men det finns även många av de som gått under far….. ni har väl fullt av dem där i himlen.
Säg åt han chefen att ta väl hand om dom…. för här nere är det snart ingen som bryr sig om dom längre…

Människan är förunderligt stark, men varje människa har en gräns för vad han tål…
Människan är förunderligt stark….. och allt oftare förunderligt grym och hänsynslös….
Jag vet att du var Socialdemokrat far, medan du var här nere på jorden, men du skulle inte känna igen ditt parti, halva partiet har klivit åt höger och sliter itu partiet, ivrigt understödda av Alliansen och deras blåas media. Tom Aftonbladet far har blivit höger…

Cheferna får jättebonusar när företagen går dåligt, Politikerna höjer sina löner och sänker sina skatter under brinnande finanskris… och pratar sig varma om ”ansvar, i samma andetag…
Samtidigt ändras regler och bakbinder sociala myndigheter både regelmässigt och utrymmesmässigt, och folk dör och lider som resultat….

Far …. jag börjar tröttna på detta…. Far orken börjar tryta…. och när viljan brutits ned finns inget kvar