TomasTvivlaren

…. MIIIIGRÄÄÄÄN !!!

Börjar få denna fantastiskt ”mysiga” åkomma allt oftare.
För er som haft migrän, och kan skilja det från huvudvärk, behöver jag inte beskriva skillnaden.

Rubriken var en typ av travesti på eländet….
En antydan från Ledins landsplåga; ”Sensuella Isabella”… som landar i migrän.
För det ät nämligen så för mig när jag har migrän

… att jag måste släcka alla lampor, stänga alla ljud och dra nåt gammalt över sig, det sista som skulle kunna inträffa är just det Ledin sjöng om.
Den började i huvudvärk, medan jag var nere i ”sommarstugan” (Golfholken)
…. Och där kunde jag inte freda mig genom att gå och lägga mig och stänga ute världen. Då förvärras det radikalt.

Den nya fina hatten

…. hjälpte inte heller, till attt skydda mig från attacken mot mitt huvud, annat än att jag i vissa lägen kunde skydda ögonen från lite ljus.
När jag väl var på väg hem, hade huvudvärken förvandlats till migrän.

Party party !!

Jag hade tänkt handla frukost, diska, och lägga ut lite saker på hemsidan, men det var bara att glömma, av med kängor och hatt, släcka alla lampor och stäng av alla ljud, hade velat stänga av ljudet från kyl och frys oxå, och ha den tystnad som råder vid strömavbrott. Varför kommer inte strömavbrotten när man har migrän ??

…..på med täcke och två filtar, och dyk ner i sängen och påbörjan en sänghalmsbatalj som inte tillhör höjdpunkterna i livet.

Dock på ett sätt gör det faktiskt det…. när man vaknar upp utan värk, så är livet än mycket bättre än innan, bortsett från att kroppen är urlakad på energi…

…..
Kunde inte låta bli att skrapa i botten på plånboken, efter de sista sommarsekinerna.
Efter att ha tjuvkikat lite på musikprogrammet till Urkult.
Eftersom jag gärna såg att jag hade ressällskap, så valde jag Lördag istället för fredag, trots att jag då missade ”Cookies and Beans” …. slurp
Men jag blev väl kompenserad av ”Hovendroven”

Fördomar och gränslöshet

Jag
har fått utmana mina egna fördomar och vidga min acceptans för
människor som avviker från gängse normer. Något som jag själv propagerar
för, då bör jag ju åtminstone försöka leva upp till detta själv.
Det
finns dock orsaker till att jag har haft svårt för okontrollerad
gränslöshet i historien, och att jag får jobba med det nu oxå…. då jag
är uppväxt under en period då ”fri uppfostran” var populärt, och man
lämnade barnen vind för våg… att ta hand om sig själva.
Detta har
naturligtvis präglat mig ganska hårt, när jag sökt gränser hela livet,
gränser jag inte har naturligt med mig i min uppväxt.

Så total gränslöshet , i synnerhet när det kommer till barn, blir svårt för mig att betrakta utan känslostormar.
Som
när en man med grön flagga i hand dansade omkring bland publiken med en
liten bebis på magen, utan att hålla stöd för bebbens nacke med risk
för både hjärnskakning och nackskador.
Eller när en liten flicka på
2-3 år stod barfota i regnet, utan någonting nedan midjan, och riskerade
blåskatarr, medan pappan kom och frågade om hon ville ha kläder på
sig….
Det ska inte frågas nånting i det läget !!
Är det kallt och blött ute ska ungen ha kläa på se !!!!!

Fyrbente Vilgot Karlssons mor

Maria
Karlsson ”mor” åt” fyrbente Vilgot Karlsson, och ”maka” åt ”Älsklingsvännen”….
blev mitt ressällskap, och festivalsällskap, vilket jag är glad och
tacksam för. Vi skrattade så tårarna rann emellanåt…..
och kom bra överens sinsemellan om vad vi skulle göra, och lyssna på.

Vid avresa var i synnerhet JAG lätt hispig över om vi skulle få lösa in oss, eller om det var stopp.
Och
när järnvägsbommarna slog igen framför näsan på oss vid
järnvägsöverfarten i Österås, så grumsades tom Marias obotliga optimism
en aning.
Men alla farhågor till trots, så kl 13.30 löste vi in oss för 450 kronor var.

Simultanförmåga

Tidigare
samma morgon/förmiddag, planerade jag i förväg för att slippa gå
hungrig under festivalen, och slippa lägga ut dyra pengar på mat på
området.
Så jag ställde mig och stekte pannkakor 45 minuter innan avfärd…. dubbel sats i tre stekpannor samtidigt.
Osså säger dom att män inte kan göra flera saker samtidigt… då skulle de sett mig igår förmiddag.
Då jag mellan pannkaksvändningarna, duschade, packade, klädde mig, impregnerade kängorna mm mm…
Och detta utan att pannkakorna smakade vaxfett eller schampo

Matfestival

Vilgot Karlssons ”mor” och jag konstaterade även att Urkult faktiskt är en matfestival oxå, … med musikaliska inslag.’
Vart
än våra näsor huserade, så doftade det obarmhärtigt gott av olika
maträtter, samt menytitlar som fick oss att säckle längs mungiporna,
hakan och bröstet….. (Maria hade en naturlig uppfångningsanordning, i
gissningsvis i D-kupa, vilket verkade praktiskt, då mitt mat-os-säckel,
lätt kunde rinna ner än längre.

Vi gick förbi välkryddade
linsgrytor, med nybakt sprött bröd och råris, vi gick förbi nystekt
renskav som troligtvis stoppades i nån klämma, vi gick förbi sikmackor,
och fiskgryta med saffransaioli och vitlöksbröd…..

… och där stod jag med dubbel sats pannkakor som skulle förtäras.
Vilket dilemma !!!

Nåja,
Linsgrytan med råris, hamnade snart i min mage, det var gudomligt gott
kryddat, senare for även fiskgrytan med saffransaioli (utan saffran, det
var slut), ner i en av mina fyra magar.
Sikmackan och Renskavet fick jag avvara…. pannkakorna skulle ju ner oxå, och jag har bara 4 magar trots allt.

Utöver det charmanta sällskapet av Maria Karlsson, mor åt fyrbente Vilgot
Karlsson, maka åt ”älsklingsvännen” Permobil, så sprang jag även på
Göran, Lisbeth, Elenor, Ewis, Anders, Oscar, Jea, Bertil, Jörgen, Hanne,
Carola, Emelie, Malvina, Lina, Jocke H, Nathalie, Lars, Elisabeth och L:et tror jag, i sånggruppen LEJA…. m fl.
Och fann att det var gott !

Vila huvvet en stund

Det är mycket intryck på en sådan festival, med så olika människor och
rätt lyssningskrävande musik, och band som löser av varandra i ett
rasande tempo…..
Man blir lätt seg i kolan, och måste få löite ro i denna. Då är det
skönt att gå ner till nämforsen bort från allt ljud, alla dofter och
synintryck, och supa in naturen (det enda supande jag ägnade mig åt på
urkult)

Det blir lixom som att snabbladda batterierna för att kunna ta till sig mera musikaliska intryck.

Förväntningarna slog in och mer därtill

Så det var vad vi gjorde innan Hovendroven från Jämtland äntrade stora scenen.
Maria hade nästintill håsat upp detta band till gränsen för riska att
bli överreklamerade inför mig…. med stora förväntningar vet ni ju att
det kan bli platt fall.
Men ICKE !…

Dessa levde upp till förväntningarna, och mer därtill, och deras folkmusikaliska hårdrocksversion av jämtlandssången var nära att ge mig ett euforisk , snudd på erotisk upplevelse.

Hatt en hatt och pannkakor till gryningen

Tänkte köpa en till skjorta oxå, men det blev inte av, så jag tänkte att en skulle hatt en hatt…. och köpte en cool sådan, som jag inte vet när jag kommer ha användning för….

KL 00.30 fanns det inte mer utrymme för musikaliska, kulinariska, eller visuella intryck, så då bar det av hemåt, med bara hälften av pannkakorna uppätna.

Som tur var kom de till nytta nu dagen efter och blev ”flygande frukost” lagom till klubbmästerskapen i bangolf i Sollefteå….

….
Utan hänsyn……… sådan är tiden.
Den varken dömer, eller prisar, varken accelererar eller bromsar….
Min tid är nu….. även om jag bär med mig ”då”, och hoppas på ”sen”
Tiden är brutal och befriande….

Då

Jag låg nedbäddat i stora randiga påslakan, med beigefärgade filtar.
Strålkastarljuset från bilar lyste upp den kala vita väggen, och skapade figurer som fick mig att gömma mig under täcket.
Jag var rädd för hajar den natten, på övervåningen i ett trähus i Kramfors i början av 70-talet.
På vägen hem söderut, räknade jag bilar av olika färger…..
I regnet, och ljuset av neon, närmade vi oss vardagen och tomheten, gråten och ingentinget, grälen och spriten.
Nu var jag tillbaka bland betong och gröna dalar i en Stockholmsförort söder om sta’n.
Morfars trygghet var borta, och nu satt mor och drack vin, sprit och öl och önskade livet ur sig i en blommig soffa,

Hon var borta på morgonen igen, ….. och kom hem sent som vanligt.
Jag gick till farmor för att få nån mat, …. och det fick jag, men gick därifrån när farmor och farfar somnat i rus….. och glömt att jag var där.

Nu

Efter år av ångest, ensamma kvällar och förtvivlan…. efter tusen ensamma mil, och utan ljus i horisonten, hittade jag hem….
Nu tittar jag ut i mörkret, kraftverket och ny-bron lyser upp i natten, med enstaka bilstrålkastare lång borta.
Mörkret omhuldar och skyddar…. söver.
Men jag får inte bli för bekväm i mörkret, bara stanna en stund…
Jag är ensam, men känner mig inte lika ensam längre…
inte hela tiden i alla fall…
Jag är min egen vän i större utsträckning än förut, och jag accepterar och tycker om mig i större utsträckning än då….
Men jag har slagits för varje uns av självkänsla och självförtroende, och slåss än….

Idag gläds jag åt fika med nån vän, … jag gläds åt de gånger jag får arbeta med kropp, och mina egenskaper och göromål uppskattas.
Idag uppskattar jag alla väder… och älskar landskapet jag bor i….
Jag finner harmoni i tystnaden, och dansen gör mig lycklig och vältränad.

Sen

… vet jag ingenting av, och bekymrar mig inte alltför mycket om det just nu, bekymrat mig har jag gjort tillräckligt…

Möjligtvis då att jag lägger in lite längtan till kärlek, än hur desillusionerad jag är kring detta…..

Utan hänsyn……… sådan är tiden.
Den varken dömer, eller prisar, varken accelererar eller bromsar….
Min tid är nu….. även om jag bär med mig ”då”, och hoppas på ”sen”
Tiden är brutal och befriande….

Sommaren springer iväg fortare än någon sommar på mycket länge. Men jag tolkar detta som att jag haft mycket roligt då.; )
Sommardanserna har varit livsnjutning av högsta dignitet….
Och kärleken har uteblivit denna sommar oxå, kanske därför jag varit så lycklig ?
Jag skriver för övrigt detta blogginlägg från min mobil, trots att jag är hemma. Bara för att testa om det går. Och det gick ju bra. Jag måste nog helt enkelt vara bäst 😉

Så här på sensommaren blir jag lätt lite bitterljuvt melankolisk. Hösten är i annalkande, om än långt bort i horisonten…. så skymtas den.
Den första delen av hösten är dock så vacker och frisk att jag inte alls bävar för den, utan snarare ser fram emot den…precis som jag ser fram emot sommaren i Mars.

Vädret har varit underbart i sommar… helt oslagbart fint.
Varmt i luften under hela Juli, tom när det varit mulet och regnigt.
Och det har inte varit någon lång period av någon som helst vädertyp, lagom med sol, och lagom med regn……

Blåbären hittade inte ner i min plockare, även om jag var ut i ett halvhjärtat försök att hitta några… det blev en liter, och räckte till en paj hos grannfrun.

Några få sommarfestligheter återstår dock för min del, och som vanligt när sommaren närmar sig sitt slut, så är jag mer eller mindre black, pank och urfattig.
Nu drog ju utgifterna iväg ordentligt pga av mitt stora kapitalistiska, statuspryl. mammondyrkaninköp….. Samsung Androidtelefon…..
Jag har hädat, så som förespråkare av att inte köpa på sig för mycket saker, och leva ett enkelt och anspråkslöst luffarliv.
Diggiloo vid Skuleberget den 14:e kan bli en kul ”avslutning” på sommaren

Tjing fling på er ute i cyberrymden

Hmm … nåja

Det finns sorg, osså finns det hängläpp.
Sorg botas lämpligast genom att vara i det, låta den få finnas. Hängläpp åtgärdas genom att utsätta sig för skratt, samt ta tag i praktiska saker som kan få hängläppen att lyfta, så att snubbelrisk elimineras.

Med humöret är det precis som med influensa, att om ”immunförsvaret är försvagat, så hugger dom in virusarna ….
Så som en följd av mycket och långvarigt slit och släp på ideella verksamheter, med en topping av nedlåtande missunnsamma, och i vissa fall kanske tom avundsjuka kommentarer, så resulterade det i ett fall av lindrig hängläpp.

Kanske ska unna mig något idag….

…
Med linnet på avigan, och kaffefläckar på mina shorts, så har man receptet för en bra dag…..

Ögonen går i kors nu när klockan är 23.30, och jag ganska nyligt åter lyckats hitta hem till min bostad utan hjälp. mellanlandade på djupökiosken för att stilla hungern med nödproviant (hamburgare)
Men det var mer dressing, senap och ketchup än kött, och pommesfritten ligger här bredvid och väntar på att bli avfall.
Då var det mer Tajmat med Thaimat, när jag åt mitt på dagen.

Fläckvis Sol, fläckvis kaffe

Eftersom solen envisades med att gå i moln så fort jag tog av mig linnet (Den blev väl generad)… så hamnade linnet till slut på avigan, vilket någon var så vänlig att upplysa mig om när jag gått med det så en halv dag.
Tidigare när vi fikade på Adams cafe, så erbjöd Jag och G oss att byta bord med ett sällskap på 4, …. och då for det kaffe på mina byxor … IGEN, 1 ½ vecka sedan på dans gjorde jag likadant, på samma byxor. De shortsen har blivit tvättade ofta nu på slutet… nu hänger de och dropptorkar i badrummet i hopp om att jag ska få spilla kaffe på dom igen i morgon på dans till Shake på Ärsta… om de klarar sig så länge från spill.

Bangolf är inget för veklingar

Det finns dom som påstår att Bangolf inte är någon fysisk sport, eller ens någon sport. Men hade de varit med igår och idag så hade de ändrat uppfattning.
Igår blev en kille så svårt skadad av bangolf, att jag med mina utomordentliga sjukvårdskunskaper (kan sätta på ett plåster)….inte klarade upp situationen.

Första ”offret”

En kille på 25 bast kom dit med en något yngre vacker Donna, men reslig sådan.
Efter sju spelade banor kommer Donnan galopperande i extremt högklackade skor, och guppande kroppsliga ytterligheter, och är väldigt upprörd när hon stammar fram att hon ”slagit ner honom med klubban”
Det lät ju brutalt…. men var en ren olyckshändelse försäkrade hon, och blev sedan bekräftad av en något omtöcknad ung kille.

Det blödde ymnigt om ena ögonbrynet, där det livfarliga redskapet ”minigolfklubban” hade träffat. Och jag hade inget att göra rent med.
Han var rätt omtöcknad, och mådde illa så jag såg att det var bäst att han kom på sjukhuset, men att han inte körde själv, kunde ju varit en lätt hjärnskakning.
Så två arbetskamrater kom ner på bangolfen och körde upp honom på sjukan.

Idag hjälpte Göran mig att dona lite i friggeboden på Golfen, samtidigt som jag hyrde ut klubbor, men G var bara där en kort stund, och jag for som en tätting de 70 metrarna mellan friggeboden och Golfstugan.

Tre små trallande jäntor

Jag pratar ofta och skämtar med kunderna, om tillfälle ges.
Så kom det tre små söta jäntor i 9-11 års ålder ungefär. Först kom 2 av dom, den tredje kom lite senare. när de 2 första kommit till bana 5.
Dom var lite svårflirtade till en början, när jag skojade med en av dom att jag skulle få köpa hennes lilla rosa handväska. Hon tittade med ett ansträngt leende på mig, och funderade nog om jag skojade eller inte, och om allt stod rätt till hos mig

Nästa smäll !

När jag kutat emellan friggebod och stuga 10-15 ggr så var det dags igen, Bangolfen hade än en gång vållat kroppsskador.
Den minsta av de tre tjejerna kom fram till mig och sade att hon ”råkat smälla Smilla i huvudet med klubban”
Då stod Smilla bara 10 meter ifrån mig, och höll händerna för ansiktet och grät.
Och jag lät nog som en ömkande gammalt pjoskig tant när jag gick mot henne och ojade mig och frågade hur det gick. Och när jag bad om att få se hur det såg ut, var jag rädd att det skulle tagit lika illa som på 25-åringen igår.
Men det var bara tårar och en begynnande blåning, och flickan mådde inte illa eller var yr.

Glöm apoteket i sådana olycksfall !

Nu när jag var säker på att hon inte fått nån hjärnskakning, och inte blödde, så förklarade jag för henne att det inte var någon fara, och att det kanske skulle kunna bli ett blåmärke, och vad ett blåmärke var för något.
Och av lång livserfarenhet vet jag att den bästa medicinen i ett sådant olycksfall, är en iskall läskburk med apelsinsmak. Så jag skänkte henne en som plåster på såren.
Först att lägga emot blånaden vid kindknotan, och sedan att dricka upp. Så jag kutade in i stugan (för 16:e gången på kort tid) som värsta Curlingföräldern, och hämtade kall läsk, och tryckte den sedan försiktigt mot kinden på lill-jäntan.
Först var det nog lite obehagligt. Men sedan när hon närmade sig mål…. så hade hon fortfarande burken mot kindknotan. Jag kollade på kinden, och blånaden var nästan borta, så jag undrade om hon inte skulle dricka upp den. Då svarade hon att det var rätt så skönt att fortsätta ha burken där, och att hon först skulle hem och stoppa den i kylen… nu var den ju inte kall längre

Spegelvänd addition

Sedan kunde de inte räkna ihop resultatet, så det gjorde mjäk-farbror Tomas med stort blödande hjärta.
Och jag förstår dem, det var inte så lätt förr både 5:or och sexor var spegelvända emellanåt. Samtidigt kläckte den minsta ur sig att hon som kom sent, och inte spelade de första 4 banorna (Smilla) … då hade de hittat på fyra siffror åt henne.
Tror det var 4,3,6, och 6 …. är de inte underbara de små liven
Sedan kutade de till en början avvaktande tre små trallande jäntorna vidare med tre stora glada munnar och en omskakad, ljummen apelsinläsk.

Det gör så fruktansvärt ont i hjärtat på mig när barna gråter.
Jag konstaterar att jag är nog alldeles för blödig och snäll för att vara förälder

Knarkarungar

Och precis som jag tror att jag fått min dagliga dos av underbara roliga små halvfigurer, så cyklar en liten mörkhyad pojke i 8-9årsåldern förbi och sjunger glatt. – ”Jag ska börja ett nytt och bättre liv utan droger”

Han uppfattar att jag hörde det, och jag frågar om han haft personlig erfarenhet av knark.
Och han svarar snabbt, med glimten i ögat:

– Ja det är en jävligt tid när man ska sluta

Tack för idag …. hej svejs

…..
Hej far !

Det är jag igen som skriver ….
Jag tänker på dig ofta.

Hur har du det på ditt cumulusmoln ? …
Chiefen har väl fullt upp antar jag, att hålla rätt på människorna ?

Här nere på jorden kastas jag mellan hopp och förtvivlan, både för egen del, och för mänskligheten….
Ibland tvivlar jag på om vi kommer klara oss, människan alltså.
Men ibland ser jag oxå osjälviskhet och godhet…. men just nu ser jag väl mycket av egoism och långsiktig destruktivitet.

Men jag dansar väl vidare på sommarlogar i väntan på kärleken… i väntan på medmänsklighetens återtåg…..
Att virvla runt med en kvinna i mina armar, till musik som du far, brukade basa till, det är lycka på jorden…..
Känna hur hon följer dig i minsta steg, hennes hand stadigt tryckas mot min rygg. Och i takt med basen och i känsla med musiken, uttrycker jag min livsglädje och saknad efter kärlek på samma gång…..

Jag vill känna mig behövd och efterfrågad …. det är säkert.
Och far, jag vet att du och mor inte kunde ge mig detta, i mitt bagage och min ryggsäck, som jag hade med mig från barnatid… in i vuxet liv…..
Jag vet detta…. men jag vet oxå far, att du gjorde allt du kunde far, … du hade din egen ryggsäck du bar på, med skuldkänslor och sorg, och längtan….

Bara lite kärlek ….. det är allt jag vill, det borde väl gå att ordna ??… även för en själslig trashank med stort rött hjärta ?

Min största längtan har någonstans i mitt undangömda, varit att bli far själv. Men även en stor rädsla för att inte räcka till….. det är ett stort ansvar.
Hon som jag var tillsammans med för några år sedan har jag kommit över så pass att det inte påverkar mig nämnvärt. Men jag saknar hennes barn, som jag tyckte mycket om…..

… jag har så mycket kärlek inombords att det känns som om det ska svämma över, och jag behöver bara någon att ödsla den på…..

… men som sagt… jag får väl dansa vidare på mina sommarlogar så länge … i väntan….

Mitt i sommarens ljus, gör sig mörkret påmint igen, både inombords, och utanför.
Kvällarna blir lite mörkare igen, och jag välkomnar detta.
Regnet öser ner utanför mitt fönster, och jag välkomnar det.

Salta tårar rinner ner för min kind….. och jag välkomnar det…..

… du far, jag hör av mig igen !

Vi lever i en tid då de flesta väljer sig själva.
Där få har problem att hävda sin rätt, och ännu färre ser att de har någon skyldighet gentemot andra…..
…. och det återspeglar sig även på regeringsmakten. Sådan är den värld majoriteten valt… och fortsätter att välja.

Jag kommer aldrig mer ta på mig det jag tog på mig ideellt detta år, denna sista månad. Jag kommer aldrig mer lita på att folk kommer göra det de tagit på sig att göra. Att det skulle bli mycket visste jag, men detta är ju löjligt.
Frågan är om jag blir kvar som ordförande, eller i föreningen över huvud taget efter detta……

Av tävlingsdeltagare har jag fått erkännanden och beröm….. men jag har tagit emot alldeles för mycket nedlåtande kommentarer oxå, och fått för lite erkännande internt, tom har det sagts något nedlåtande att jag inte klarar av att vara ifrån golfen…..

…Jag undrar hur detta SM hade artat sig om jag intagit samma lättvindiga inställning till det hela som många andra gjort ??
Det är klart att det var oerhört korkat av mig att känna ansvar över det åtagande vi tagit på oss….. så här i efterhand inser jag att även jag skulle struntat i mer… så som många andra utan samvetskval gjorde….

Jag tänker inte nämna några specifika namn eller händelser, men det är många som backat på sina åtaganden, och många som inte ens åtagit sig något.. men som gärna är med och skördar……
Lärdomen tycks vara att ju mer du gör, desto mer skit får du, … gör du
ingenting, och konsekvent så har du inte gjort nåt fel….

Vi lever i en tid då de flesta väljer sig själva.

….
En dag blir jag återkallad.
Då upphör mina andetag …. kanske inte inte min kärlek.

Imorgon vet jag inget om….ingenting alls.
Men idag lever jag som om det vore min sista…..
Jag kom till en värld av ingenting… fullt av tomhet.
Då när jag kom till världen….gråt och förtvivlan omkring mig… dödslängtan omkring mig, hot och höga röster,…. och sedan tystnad….. lång tystnad.

Plötsligt var hon borta… hade hon sprungit sin väg för gott ?
Hade hon fått som hon ville ? …. var hon borta för alltid ?
tystnad….. mörker, väntan….. för rädd för att gråta.

Långa vintergator i mörkret. I min egen värld…
Jag undrar vart ni var då ?

En smekning på kinden gav mig liv igen…..
En blick av omtanke….. Ett livgivande finger …..

En planta växte ur asfalten.
….. blev omplanterad.

Frågan är ……när min sol går ner, om det funnits kärlek, om jag var älskad ?
… svaret … svaret…. svävar omkring i en sommarvind

…..
”Jag litar inte på talarna, jag litar inte på ord
För ord är viktiga, ord är farliga;
Orden ger också makt
Jag är en tvivlare;
För jag ser det jag ser
Och jag vet vad jag vet”

Ett citat från B.Afzelius, …. en man med många klokskaper, och hjärtat på rätt ställe.
Viljan att kommunicera, är grundläggande för mycket här i livet.
Harmoni i familjen, bra arbetsmiljö, politik, ja tom fred… eller ska jag säga i synnerhet fred bland människorna.

Och just som jag börjat tro på människor/mänskligheten , så får jag snart anledning att tvivla. Och just som jag börjat tvivla, så får jag anledning att tro på människor.

Alla är vi människor från början, oskrivna kort som fylls i av erfarenheter och lärdom. Utifrån detta skulle man kunna tro att mänskligheten ensidigt utvecklas till det bättre. Men det finns en egenskap inom oss människor som härstammar från djuret inom oss, som förhindrar vår utveckling……

Nämligen makt !…..

Och i mänsklig form förvärras den oöverskådligt.

”But the hearts of men are easily corrupted” (Lord of the rings)

Och i vår litenhet, vår ängslan och strävan använder vissa av oss, i olika utsträckning, ibland ord och makt för att trycka ner andra, för att göra illa, och förstöra.
Vi tar oss rättigheter som både överstiger Moder naturs övriga varelser, och Guds avsikter.
Likt ett barn i sandlådan kastar vi sand i ögat på det andra barnet, för att vi inte fick vår vilja igenom…. stänger våra öron och all inkommande information för egen vinnings skull samt stoltheten att behöva erkänna eget begått fel.

Det tycks ibland som människan, via språk och innovationer, givits en makt hon inte klarar av att hantera….Ett rovdjur dödar och äter tills det är mätt, människans rovdrift stannar inte vid det…
Likaså tycks det vara med ord och makt för många, att de används som vapen i sandlådekrig och maktspel.

”För ord är viktiga, ord är farliga;

Orden ger också makt

Jag är en tvivlare;

För jag ser det jag ser

Och jag vet vad jag vet”