TomasTvivlaren

Så trött att ryggen håller på att gå av, känns det som iallafall vissa kamper, strider, i livet, måste man ta även när man inte orkar. Åtminstone under en tid. Sen orkar man inte. Jag för en omöjlig kamp mot mördarsniglarna, jag tror de kommer vinna, eftersom de är nattaktiva. En snigel kan generera 400 nya sniglar under en sommar. Föreställer att det redan finns 1000 sniglar, vilket inte är omöjligt, i lång gräset mot älven bara 50 m från kolonilotterna. Och föreställ er att de kan förflytta sig tio till 20 m per dygn. Föreställer att jag inte orkar jaga dem två eller tre nätter.

Och där folk som inte tillhör kolonilotterna, plockar av perenner inne på lotterna, sent på kvällen, ja då går luften ur mig. När lottägare har lekplats med ungarna på lotterna, och ungarna bryter av perenner utan att föräldrarna ens säger till. När folk hyr en lott, och låter den växa igen samtidigt som jag är den som mest intensivt försöker hålla borta mördarsniglar, då blir jag lätt irriterad. När man efter tio timmars pass på kolonilotterna med fysiskt arbete är så slut att man knappt orkar ta sig hem, där 80 % av passet består av arbete som inte inkluderar mina egna lotter, och andra lottägare kommer och kräver hjälp, eller tar för givet att de kan ta saker som jag köpt eller gjort. Ja då börjar man inse, att det här kommer inte hålla många år.

Jag är 58 år, ganska bra kondition för tillfället, peppar peppar men jag känner att den här uppgiften börjar bli mig övermäktig i längden.

En annan tillsynes, omöjlig kamp, som jag aldrig får ge upp, är det för friheten, kampen för yttrandefrihet, kampen för transparens, kampen för öppen debatt, kampen för ett rent leverne med ren giftfri mat, kampen mot all giftig medicin och all giftig vaccin. Kampen för att informera människor som inte vill bli informerade. Kampen mot en apatisk befolkning, kampen mot en hjärntvättad befolkning. Kampen mot totalitärt, globalt, styre, som de flesta verkar acceptera passivt. Kampen mot de centrala lögner som sprids dygnet runt i vanlig media. Kampen mot konspirationen inom de som valt sig själva som makthavare och hävdar att de slåss för demokratin.

Av alla jag känner, är det en eller max två som bryr sig om sin framtid, som bryr sig om sina barns framtid. En del säger att de inte orkar, fast de måste orka. En del är liknöjda med att vara hjärntvättad, helt nöjd med att införa mer övervakning och diktatur. Nöjda med att ta emot giftiga vacciner in i kroppen trots att folk blir mer och mer sjuka och dör av helt nya orsaker. Trots att media tysta detta.

Igår stötte jag på en censurering av en delning jag gjort, en så kallad motsatt bevisföring krävdes. Jag delade en bild som visade på att havsytan inte alls stiger. Facebook flyttade ner den långt i flödet så att ingen ser det, med motiveringen att med såna bilder går det inte att bevisa att en havshöjning inte pågår. Det vill säga de kan påstå att havet höjs utan att visa bilder eller bevisa det vetenskapligt, och att detta då ska ha att göra med människorelaterad aktivitet. Och det räknas som fakta. Om jag visar en bild som motsäger, det räknas det som delvis falsk information. Deras information kan vara helt falsk, och räknas som fakta. Det här är ett av tusentals exempel på vad vi slåss emot jag och den enda vän jag har som bryr sig om världen och människorna.

Ytterligare ett exempel på galenskaper är att man i Storbritannien vill förbjuda gruppen Palestine action med motiveringen av ”deras långa historia av brottslig förstörelse, nu enligt brittisk lag är förenad med terrorism”

”visat en vilja att använda våld”
”skamlig attack”
”kommit fram till att gruppens handlingar nu uppfyller definitionen av terrorism enligt Terrorism act 2000”

Palestine, action, protesterar, alltså utan våld, mot ett folkmord, som ingen längre kan blunda för hur gärna en del än vill, men det pågår nu. Och i USA anses man vara antisemit om man uttalar sig negativt om staten israels ageranden.

Tänk en gång till på det, protester med förstörelse utan våld kallas terrorism. Folkmord och fördrivning av ett helt folk tystas ner. Och de flesta av er i princip alla köper allting ni läser i Aftonbladet, why? Jag förstår mig faktiskt inte på människorna, att ingen protesterar, att ingen vägrar, kan någon av er förklara? Jag vill veta!

…
Det är så klart mycket som pågår i mitt huvud, och i min själ. För oss som tänker själva eller åtminstone försöker tänka själva, i ett informationskrig som vi för närvarande inte vinner, blir det många gånger överväldigande. Som Zuby sa, våra hjärnor är inte skapade för att processa så här mycket information. Zuby som också blivit anklagad för att vara Toxiskt Positiv, alltså på riktigt inte ironiskt. En av de små detaljer som visar hur sjuka i huvudet människor är.

Jag kan inte rädda världen, inte själv, ni måste med på tåget, ni måste vilja rädda er själva och era barn. Annars är vi på väg i en mörk dystopi, som aldrig någonsin tidigare genomförts i historien, och vägen ut, kan bli ett rent helvete. Och som lejonet sa, det kanske inte ens kommer ske under vår livstid att vi kommer ut. På samma sätt som de som är födda i Nordkorea aldrig upplevt frihet.

Tro, människor som är religiösa, är det av olika anledningar. Många av dem har upplevt ett mörker i sitt liv som bara tron på en gud, har hjälpt emot. Det kan man tycka är väl bra om det kan hjälpa folk. Problemet med all tro vare sig den är religiös, vare sig, den är vetenskaplig, vare sig, det tron är på staten som den goda beskyddare, så är tron grunden för att vilseleda folk mot, vilket mål de som vilseleder vill uppnå.

Det kan inte komma som någon överraskning eller nyhet för dem som känner mig att jag på min blogg har kallat mig för Thomas tvivlaren ett tag nu. Och att jag gör det med stolthet, och att det är träffande för vem jag är. Tron är farlig när den får folk att sluta tänka . Och oftast gör den detta.

Hopp, är något helt annat. Om man ersätter tron med hopp, så är du inte längre i deras kedjor. Hopp är någonting gott. Men vare sig man förlitar sig på hoppet, eller tron, så kommer ingenting att förändras om man inte förändrar det själv. Jag tror det var min mormors mormor, som var djupt religiös. Hon levde inte under min tid, men jag har hört ett återberättat av min moster. När det gällde hennes syn på Gud och att han var allsmäktig, så la hon till

– ” ja men vår herre vill nog att vi ska hjälpa till själv också”

Jag personligen, menar att hela ansvaret över våra liv, och vår värld är vårat. Att vi är där vi är nu är vårt ansvar, för att vi under lång tid låtit oss duperas och luras in i en bekvämlig värld där vi slipper ta ansvar, slipper tänka själva, får allt serverat, bara vi gör som vi blir tillsagda. Det är vårt ansvar. Även vi som till större grad vaknat ur dvalan, har ju ansvar för vår tidigare sömngång och ni som fortfarande sover, kan inte ursäkta er med okunskap. För all information finns nu tillgänglig. Ni kan välja att blunda och gå mot en ny mörk era, som får Östtyskland, jämförelse att se ut som frihetens nation

Min tilltro till att ni, mina vänner, och alla jag bryr mig om ska vakna upp ur er Törnrosasömn, och vägra bli en del av den kommande dystopin, den är inte stor. Eftersom nästan alla ni vägrar ta till er vad som sker. Men hoppet måste jag ha för att överleva. Men det kommer aldrig gå utan er. Väljer ni dystopin, före livet, så förlorar vi. Vi förlorar allt, vi förlorar oss själva, vi förlorar vår frihet att tänka. Vi förlorar vår frihet att röra oss vart vi vill. Vi förlorar vår mänsklighet. Och vi är bara snart en enkel knapptryckning ifrån den verkligheten.

Vill ni inte leva ? – vad fan är det med er?

Att inte våga riskera dö, att inte våga leva, är värre än döden själv.

…
Hallå där Tomas hur är läget? Jag menar på riktigt, hur mår du Tomas? Ända in i själ, kropp och hjärta?

Om någon jag litade på, och trodde att den verkligen skulle vilja veta, och eventuellt ta lite del, vad skulle jag svara då? Det finns en underliggande sorgsenhet eller flera underliggande sorgsenheter i mig. Det finns en sorts flytande glädje som flyter ovanpå de underliggande sorgsenheterna. En överliggande svävande glädje som inte är osann förvisso, men som jag får jobba lite för. Om jag bara sätter mig rätt upp och ner och ingenting gör så tar nog sorgsenheterna över

Jag vill känna sorgsenheterna då och då, för jag vill känna vad som är äkta. Jag vill känna mig vid liv. Jag vill känna och lämna för ett tag igen. Men ibland, eller rätt ofta är det svårt att sätta ord på sorger, svårt att precisera. Trots att jag kanske tillhör toppskiktet på att just sätta ord på sorger. Den sannaste sorgen, den renaste sorgen, den djupaste sorgen, är dock inte klädbara i ord bara i tårar. Den sanna ilskan likaså är omedelbar och ärlig, kan inte lagras då blir den giftig. Och den sanna glädjen är bara där plötsligt. Och lika plötsligt som den kom försvinner den igen. Så ska det vara.

Jag har nu tårar i mitt bröst, och nästan ända ut i ögonvrån. Men de trillar inte ner för mina kinder. Det är nästan så att jag önskar att de gjorde det. Men man kan inte tvinga fram varken glädje, ilska, eller rädsla. Genom tankar kan du förvisso distrahera dig tillfälligt, men känslorna finns kvar. Känslorna måste få komma när de kommer. Världen håller på att rasa samman, implodera, och jag ser inte optimistiskt på detta. Och det trycker så klart på mig. Det är som att försöka leva och planera, och veta att det inte kommer en morgondag.

Men sen har vi ju en del av mig som är bara jag, saknar kärlek, familj och barn och vänner att prata med om det som betyder något för mig. Och det närmaste jag kommer Gud och en tro, är för att citera Kristina Kjellsson:
”Jag har misstankar om Gud”
Men jag pratar med honom ibland likväl.

Det var länge sen jag pratade med någon som jag upplevde förstod mig och förstår världen, så som jag förstår den. Eller inte förstår den.

Nästa dag

Regn, eller duggregn. Mördarsnigelväder. Det tar sig lättare fram i fuktigt underlag och frodas och sprids. Ser mördarsniglar när jag lägger igen ögonen på kvällen, på samma vis som jag såg spaceinvaders, när jag la mig att sova som tonåring, efter att ha spelat Atari tv-spel i flera timmar i sträck sent på natten
För en vecka sen var det ogräs jag såg när jag lade igen ögonlocken.

Jag blir nästan snigel-paranoid. Har jag snigel ägg under skosulorna efter att jag trampat omkring bland de hundratals mördar snigel-lik som jag är orsak till? Och vem är egentligen den värsta mördaren? Jag eller sniglarna? Jag tillåter mig inte att få dåligt samvete, för då kan jag lägga ner odlingen och då kan jag glömma giftfria grönsaker, och därmed bättre hälsa. Alltså är mitt mördande av mördar sniglar kopplat till min hälsa? Sen är det egentligen ett felaktigt namn på dem. De äter ju upp sina döda, men de dödar inte sina levande. Namnet har de fått för att skapa rädsla och rubriker. Namnet har de fått för att de äter upp allt som vi skördar. Namnet har de fått för att de är en olägenhet för oss människor. Men det är ändå sant att jag får sämre mat om jag måste köpa grönsakerna. Så jag väljer motvilligt att mörda mördar sniglar.

Lundell i vardagar 11, kontemplerar över ”arbetsplikten” och kopplingen till religion. Arbete, något jag funderat kring länge. Vad är arbete? Och vem har rätten att definiera det? Och vem definierar det rent faktiskt? Det är ett större ämne än bara ordet, och ämnet i sig. Det är en del av det tyranniska system vi tvingas leva i / valt att leva i, som nu riskerar att fullt ut förgiftas ned i global tyranni. Ämnet är stort, enormt stort, och de som de facto konspirerar och förtrycker, har jobbat för globalt övertagande i minst ett sekel. Redan under / efter andra världskriget, när nazismen felaktigt förklarades besegrad, sa dessa överlevande, globalister att den globala maktordning de strävar efter kanske inte kan genomföras på lång tid utan måste arbetas långsiktigt för. Minns nu inte vad han hette som jobbade med alla onda storfräsar

Det, ondska, är ytterligare ett sådant nästan oöverstigligt stort ämne. Existerar ondska som en egen enhet? Finns onda människor? Föds de i så fall ondskefulla? Eller blir de ondskefulla utifrån hur livet drabbar dem eller utifrån hur ondskefulla människor uppfostrar dem till ondska? Alla dessa vinklar / ämnen känns oöverstigligt att sammanfatta och få grepp om. Behöver jag få grepp om det? De flesta skulle säga ”nej”, men de flesta skulle säga nej utifrån bekvämlighet. Och om de flesta gör så, är de lätta att styra, och därmed lätta att döda likt slemmiga, mördarsniglar.

Men tillbaka till ”arbetsplikt” ett av alla de ord som styr hur vi ser på världen och oss själva. Och att de som troligtvis uppfunnit ordet är de som gynnas av hur ordet används. Arbetsplikten. Och de som känner stolthet i arbetsplikten, skryter över anställning mer än över deras utförda arbete. På så vis hyllar man sitt eget förslavande. Och här slår den inspelade skivan in hos dem förslavade, och försvarar sitt slaveri genom att attackera dem som av olika skäl INTE är anställda, har en arbetsplikt, sjuka, arbetslösa, genom konkurrens om jobb, gamla. Och vips så har de som uppfunnit ordet arbetsplikt, fått ”slavarna” att slåss mot varandra, med deras makt växer till följd av detta.

Är vi idioter? Eller är vi idioter? Som låter detta löpa

Definitionen av arbete, utfört arbete, togs också upp i boken, bullshit Jobs där ungefär en tredjedel av alla tillfrågade själva anser att deras jobb inte har någon som helst funktion. Men de anses utföra sin arbetsplikt, medan icke anställda som arbetar och gör nytta för sig själva och sitt närområde per automatik, kan stämplas som lata parasiter. that is the game we are participating in – volontarily Och det är i första hand de anställda och inte sällan de anställda med bullshit Jobs, som konstant upprepar den illusionen och upprätthåller slaveriet, som gynnar de Globalistiska, tyranniska, ondskefulla, miljardärerna, inom stat, globala företag, och kyrkor och inte minst NGOs likt Bill and Melinda gates foundation, som inte alls i praktiken är Non governmental

Är vi idioter? Eller är vi idioter?

De flesta som har bullshit, jobbs, är också oftast relativt högavlönade jämförelse med folk som faktiskt utför någonting likt städare, kassörskor, odlare, bönder, djurhållare, slaktare. Arbetsplikt, förvandlades sedan i den politiska oärliga, myllan till arbetsrätt och rätten till heltid. Det är i sanning, diaboliskt och med deras termer, genialiskt. I dessa tider, medan de anställda slavarna som betalar skatt, till saker de inte vet att de betalar skatt till, skryter över ledighet, semester, samtidigt som de passar på att indiskret eller helt öppet, se ner på de som inte låtit sig förslavas, typ småföretagare, eller inte får komma in i slaveriet, arbetsmarknaden. Det är diaboliskt, genialiskt. Och nu är det semestertider. Hurra hurra

– Men jag har ju semester nu vet du hö hö

Samma paradox, som när helg-alkoholisterna, eller heltidsalkoholisterna, som ännu har en anställning eller en upphöjd position och titel i form av arbetsgivare (som egentligen borde byta namn till arbetsköpare) eller som Filantroper, investerare, föraktfullt ser ner på A-lagare, som faktiskt inte har råd att köpa och förtära lika mycket alkohol som dem. Vi undersåtar, slavar, arbetspliktiga, semesterfirare håller varandra på plats, till förmån för de ondskefulla, globala, globalister, de självutnämnda gudarna. För de betraktar sig verkligen som gudar i förhållande till oss, precis som forna kungar gjorde.
They Are the same! Bara nya titlar, eller rättare sagt lever helt i skymmer undan från all insyn. Om du har hört talas om dem så är det inte de som är högst upp i pyramiden.

Arbete ? Jo jävlar ja !!
I princip allt språk är inverserat och förgiftat, i 180° för att dupera massorna. Och massorna försvarar detta förfarande. Försvarar ignorans och motsäger sig transparens och självförsörjande.

Är vi idioter? Eller är vi idioter?

– Jobbar ju vettu – hö hö

….med en stark klang av:
– ”Jag jobbar ju till skillnad till parasiter som är utan anställning”,
med avsmak i tonen på de orden på det sätt de uttalas och används. Innehåller mycket mycket Se-ner-på-andra-för-att-rädda-mitt- slavbidrag-ägd-av-de-som-betalar-mig

Och var passar jag in i den här pretend-to-be-somebody-världen? Svar: inte alls! Har aldrig gjort! Vare sig det gör mig till en sämre eller bättre människa i andras ögon.

Utanför fiket, där jag ofta sitter och kontemplerar, rullar kuggarna i detta lögnaktiga skådespel dagligen förbi. De flesta av oss oförmögna till att bryta oss ur, eller till viss del blir tvingade att stanna kvar. Är vi idioter eller är vi idioter?

Allergier funderar jag över? Är det eg lika med utslag avgifter som används i odlingen på samma 180°-vis som vaccin kallas för Post-covid? Varenda detalj i detta nationella och globala maskineri. Var enda kugge är noggrant genomtänkt och genomfört i syfte om att styra och för oss. Varje roll / karaktär i ”schackspelets”, bräde fast de som har initierat detta dödliga, schackspelet, deltar, inte själva. ” kungen och drottningen ” sitter bredvid och dinerar av profiten från krigsmaskinen.

Varför hatar jag förresten formulär ? det är svårt att formulera!

Systembolaget, Folkets opium, centralt i stan. Statligt, aldrig nedläggningshotat medan sjukhuset alltid är nedläggningshotat, why ? Vad är ett sjukhus? Varför inte friskhus? Pengar? 180°? inverserat.

Går in på en tv-butik med fördummande teknik. Här i Sollefteå ligger de bägge vägg två opiumhålor. I bägge betalar du för att bedöva dig och slippa tänka och känna egna tankar och känslor. En tv för 20 000 till 50 000 kr för att bli fördummad?

Är vi idioter, eller är vi idioter?

Sven Bertil Taube klev just in på caféet …… oops , nej han är visst död. Så tillvida att han inte återuppstår. Men det tycks vara få förunnat. Har mest hört talas om en snickares son för 2000 år sedan, eller om det var Guds son, lite oklart det där, och kanske inte så grundligt ifrågasatt som borde? Det var iaf inte Sven Bertil, det var en kvinnlig look alike. Och hon tittade på mig förnärmat som om hon förstod vad jag tänkte.

Störd i läsandet igen! Omkring mig, en armé av folk som sitter och klöser på sina klösplattor, och har ljudet på hög volym. Han vid bordet bredvid, spelade upp något som var snabbspolning av ett bygge av hus, med alla ljud i hyper-hastighet, och därefter arabisk musik. Alla klösplatts-användare okontaktbara, livlösa blickar.

De som inte har klösplattorna att indoktrinera sina hjärnor till livlöshet för tillfället, upprepar maniskt i ”samtal” på caféet, vad de låtit sig indoktrineras att säga från klösplattor, nyheter, och TV. Detta med en ljudnivå på rösterna så att det demonstrativt ska höras över hela caféet, och helst utanför. Samtidigt strömmar det ljud från Spotify-lista, oavbrutet med extra hög volym när reklamen (finansieringen) ska höras mellan ljudmattan av musik. Blickarna är tomma, musiken, strömmas, reklamen överröstar, mobilerna, klösplattorna, snattrar och lever om. Det är lögn i helvete att få en fridsam lässtund till en kopp kaffe. Och det är lögn i helvete att få en uppriktig och givande social stund, med utbyte av egna tankar och känslor. Floskler, vardagsfloskler utbyte mellan tjattret från tekniken som håller oss mentalt sovande .

Någon som skulle kunna ha läst allt mitt gnäll om att få en lugn stund, skulle väl med rätta kunna hävda att jag skulle ge fan i att gå till café då!? Eller åtminstone välja att gå till bibblan och läsa? Nu är det bara det att på bibblan tillåts det att kasta schackpjäser och saker så det smäller i väggarna, och springa omkring och busa. För på barnavdelningen är allt tillåtet, för man får inte säga till barn. För det är barnmisshandel, eller kanske till och med det samma som pedofili. Eller barn och barn förresten? Tonåringar!…en helt lössläppt, bångstyrig, metamorfos av de nästan gulliga, små varelserna som tindrar med busiga ögon om man uttalar ordet glass. Och bibblan är för den delen bara öppet 2 timmar på måndagar mellan klockan 10 och klockan 12. Övriga vardagar är det sommartider 10 till klockan 16. Det har någon kommit på att det är bra.

Men visst kan jag läsa hemma och jag gör!
Men man borde väl för i hela helvete kunna vistas på en offentlig lokal utan att bli ljudmässigt, våldtagen och misshandlad? Tydligen inte? Ägarens unga dotter, med gravidmage i nionde månaden, ryggont, upprepar välkomstfraser till kunder, som om fraserna vore inspelade och uppspelade. Efter det att jag blivit själv en kort stund, från det att den första bordskamraten har lämnat, och jag läst EN sida ur Sven DelBlancs ’Åminne’ (Hedebyborna), så kommer nästa ”bordskamrat”. Floskler, tomt,prat, utbytes.

E – jaha, här sitter Tomten?
(någon slags anspelning till skämt om att mitt namn Tomas, är nära till hands med tomten)
Jag – jag här sitter jag, tjena E hur är läget?
E-jodå, det är som det är
Jag- Happ!

– Har du hört något om drunkningsolyckan?
– va?
– JO JAG UNDRADE OM DU HÖRT NÅGOT OM DRUNKNINGSOLYCKAN?
– ööh jo det var visst någon som har drunknat
– Ja det var det jag undrade kring!
– eöuiöhh okej, nej jag vet ingenting annat än det de har sagt
– happ

(tystnad…. Bortsett från alla störande ljud, där jag på grund av tystnaden mellan oss bara vill plocka upp boken och läsa vidare om den miserabla sociala statusen hos friherre släkten Urse i Hedeby bona)
Denna gång bryter jag tystnaden med en floskel

– Det ska visst bli regn?
– va?
– JO JAG SA JUST DET ATT DET SKA BLI REGN!!
– eioöueh …. Ja jag har hört att det ska visst bli regn.
– Ja det var just det jag sa!

(tystnad igen, och blir sugen att läsa vidare om byfånen i Hedeby. Och Fjärsman’s korrupta beteende, när han mutas med sprit, månatligen, av handlarn , som annars är föremål för utredning och arrestering för försäljningen av otillåtna varor, enligt lagstadga från början av seklet.) Den här gången bryter bordskamraten tystnaden:

– Ja, så är livet!
– Är det så?
– Så är det
– happ om du säger det så
– va?
– JAG SA ATT OM DU SÄGER DET SÅ!!
– Ja så är livet!

Försöker att fly med blicken från bordskamraten, försöker verka trött och oinspirerad, vilket inte kräver något större skådespel, utan att för den delen antyda att det är han som är orsaken, vilket det delvis är. Tittar ut genom fönstret. Folkhopen har redan samlats utanför Systembolaget, trots att det bara är måndag. Börjat samla sig för att fylla på alkoholförrådet. Det vill säga de rättfärdiga, det rättfärdiga folket, köar och bär ut mer alkohol än deras förslappade kroppar är byggda för att bära. Och där på vägen utanför Systembolaget, ”apoteket röda näsan”, eller ”boa”. Rullar knull-låde-ekipage, på väg bort från campingen till nästa camping i naiv tro om att svensk sommar ska bli sommar, och inte bara svensk utan sommar. Och när den svenska sommaren blir osvensk och het, kan man klaga över den heta osvenska sommaren.

En äldre kvinna, i min ålder, stönar och suckar efter beställningen, demonstrativt så att det ska höras hur svårt hon har det och hur mycket hon lider

– Jodå, så är livet.

….Kläcker bordskamraten ur sig för tionde gången på 15 minuter.

– happ!

….svarar jag, och förtvinar ännu en gång inombords, i avsaknad av stimuli och intelligent samtal. Mina tankar flyr iväg när jag inte tillåts läsa i solitude, ensamhet, i tystnaden, för att det skulle anses oförskämt av mig. Tankarna vandrar vidare till att undra om älvan, skogsrået Jonna Jinton, äntligen fått arslet ur vagnen och öppnat den där jävla smyckesbutiken någon gång. Skulle ju vara färdigt förra sommaren för sjuttsingen
Och funderar över vad det ska bli i den utflyttade Lidl lokalen där de tidigare varit Wiklanders plåt, och om jag minns rätt även billackering eventuellt kanske tror jag möjligtvis

Tänker att jag borde väl kanske säga något igen. Fast inget, INGENTING av det som skulle ge stimuli eller vara passionerad tankegångar, har någon chans att landa i ett konstruktivt samtal hos bordskamraten, jag funderar vad fan jag ska säga

– Undrar om hon har öppnat ännu, Jonna Jinton?
– Va? öh?
– JO JAG UNDRADE JUST OM HON DEN DÄR JONNA JINTON HAR ÖPPNAT ÄNNU?
– ehöuiöh … vet inte

Tystnad 30 sekunder

– Så är livet
….Säger E

Då börjar det bli för mycket. Jag går till toaletten och låtsaskissar, i hopp om att han ska gå medan jag låtsaskissar. När jag kommer tillbaka ser jag honom resa sig upp med koppen i hand. Och eftersom han redan tagit påtår förstår jag ju så klart att den är på väg därifrån, jag tänker att nu får jag läsa.

Nej – han tar sin tredje kopp kaffe för priset av en. Han sätter sig igen, en stunds tystnad, och säger

– Ja, så är livet
– Är du säker på det?
(funderar om någonting kan ta mig härifrån, eller ta honom härifrån)
Till slut så går han efter att ha sagt

– Jodå, så är livet!

Skyndar mig tillbaks till Sven DelBlancs värld. Läser två sidor, Sen kommer H in. Ännu ett hot mot läs-friden. Jag antecknar lite blogginläggstankar i skrivblocket, när han kommer, utan att titta upp på ett mycket oförskämt vis av mig För om man antecknar i ett skrivblock, anses man nog vara mer upptagen än om man läser en bok. Verkar det som i alla fall med empiriska bevis. H, en äldre herre som har en hjärna som verkar fungera som en bikupa. Surrar och snurrar ständigt osammanhängande. Men i en riktig bikupa är det organisation, det är det inte i denne förövrigt mycket godhjärtasde herres huvud. Han pratar osammanhängande. Märkliga och för mig obegripliga, uttalanden och slutsatser som eskalerar i näst intill galenskap trasslar han sig in ju längre han pratar.

Det är lögn i helvete att få en lugn läst eller en givande social stund med äkta samtal mellan människor.

Ett par kommer in som jag känner mycket väl, eller har känt väl i alla fall. De satte sig i andra rummet. Antingen för att de ville respektera min läsning, eller för att jag inte är godkänd som kamrat längre, eftersom mina åsikter har blivit för extrema. Som till exempel vaccinmotstånd, demokratiska rättigheter, min makt över mina egen kropp, samt att ifrågasätta ”vetenskapen” och ”oberoende faktagranskningar”. Eller så vill de bara vara ifred från gnälliga gamla gubbar. Hur som helst, trots att jag tiggde till mig två kramar, känner jag distansen och kylan.

Nu har jag suttit och försökt läsa i några timmar, börjar ledsna. Tänker att jag går väl ner till kolonilotterna och slavar för att få gliringar över det jag gjort, av människor som inget gjort.

Efter detta inlägg har jag nog införskaffat mig ungefär NOLL nya vänner eller följare.

Skönt iaf att det ska bli mörkare ute nu om nätterna

Over and out/Tvivlaren

Midsommarafton 2025 klockan 11:59

Provade sitta ute på café smak, småkallt, blåsigt, gick in när en skyhög afrikansk man satte sig bredvid och spelade skyhög, afrikansk musik utan att beställa något

Jag vet inte om det är en urspårade, ökande trend, eller om det varit så länge utan att jag märkt det, men jag tycker, upplever, känner att den genomgående trend är att det finns ingen respekt för medmänniskor. Ingen tanke på hur man beter sig mot, eller omkring andra. Att folks tankar sällan sträcker sig längre än till sina egna behov, här och nu. Oavsett konsekvenser för framtiden och omgivningen. Inte ens konsekvenserna för dem själva för framtiden bryr man sig om. Om de nu ens kan förstå konsekvenstänk

Daniel och Daniels paranta mor Monica, cyklar förbi, utanför på gågatan. Daniel, som har Downs syndrom, är en av dem. Jag gillar bäst här i stan.

Sedan kommer den mystiskt, undersköna och underliga N in på caféet, med hatt och handväska. Och som ofta sitter tyst för sig själv med stolt rak rygg. Hon som en gång sade till mig att stänga dörren efter mig till wc, på kaffe Petter. Varpå jag fann det rimligt att bli tillsagd och gjorde som jag blev tillsagd. Intalade mig själv att jag är värd en 70 kronors två kulig glass i våffla. Det är ju ändå midsommar, tänker jag och njuter av livet en stund. Jag blev rörd när jag hörde en historia om en företagare som berättade att hans anställda, en afrikansk kvinna kom på jobbet efter arbetstid. Och arbetsgivaren ville bjuda den anställdes dotter och glass,. Men den anställde insisterade på att få betala för glassen, eftersom hon visste hur mycket företagaren jobbar och att han dessutom betalar hennes lön.

Jag tar upp en bok och läser en stund. Det brukar vara ett säkert sätt för att få sällskap. Och bara efter några minuter kommer caféägaren och sätter sig med mig och vill prata. Han är engagerad, framför allt i sitt jobb. Något av en envägskonversation. I synnerhet när jag pratar om vad som sker i världen. Då får man en av de två vanliga reaktionerna, eller rättare sagt brist på reaktion. Inte engagerad i samtalet längre. Så är det att leva idag för en som tänker egna tankar. Jag tänkte naivt att om jag påtalar att globalister får som de vill, kommer han inte att kunna ha café i framtiden. Han nickar frånvarande, och tittar i tomma intet. Den informationen gick inte in.

Om det beror på att han tror att jag är en tokig högerextremist och konspirationsteoretiker, eller att han inte kan få sin hjärna att förstå omfattningen om vad som sker, eller om det är för att han inte tror att sådan ondska som förekommer, kan förekomma, det får jag aldrig veta. Hans blick försvann någon annanstans , inte en motfråga, inte en reaktion. Så är det hela tiden varje dag för en som kämpar för allas frihet. Jag har länge frågat mig vad som krävs för att få folk att reagera och agera? Jag har inget svar på den frågan. Jag vet inte, och jag förstår inte fullt ut vad som händer med världens alla människor, annat än att upplevelsen är att de flesta förpassas djupare och djupare in i en dvala , en Törnrosa sömn. En evig Törnrosas sömn.

Man vill inget veta, man vill inget förstå, eller så klarar man inte av det. Människors själva identitet håller på att suddas ut. Och man välkomnar tydligen detta, för att det är bekvämt. Det är konfliktfritt, det är lättast så Vilka är då vi som opponerar oss mot en evigt törnrosasömn, mot den globala icke demokratiskt valda regeringen som bildas utan våran tillåtelse? Vilka är vi som har fräckheten att tänka själv, och läsa, och kommer fram till egna slutsatser som ”oberoende faktagranskare” inte godkänt som ”fakta, eller vetenskap”? Vilka är vi? Och varför följer vi inte med strömmen ? Vad får oss att reagera på det de flesta inte reagerar över? Har vi fritänkare något gemensamt? Nästan inga jag känner är fria i sina tankar och frågeställningar, nästan inga av dem ifrågasätter några direktiv från globalister, och väljer att ifrågasätta oss före de som har 1000 miljarder, och som vill äga allt, styra vårt beteende, styra våra tankar, vårt rörelsemönster, vår liv, vår identitet

Rädsla är en av de starkaste påverkans-känslorna som finns. Och den styr vårt beteende, både oss som opponerar oss mot global tyranni och de som är redo att dö, känslomässigt och kroppsligen i lydnad till den globala staten. Men vi är rädda för olika saker. Är det möjligtvis det som skiljer oss från den stora accepterande lydiga massan? För mig är den stora rädslan att bli levande död, en zombie att vandra omkring, stjäla-lös, utan att kunna välja bana för mitt liv Medan massor blir rädda för det de blir tillsagda att bli rädda för genom media. Och det är diffust. Men mynnar nästan alltid ut i rädsla för döden. Döden som ändå ingen undkommer. Vad är det att tänka själv? Vad innebär det? Vad innefattar det? Människor som jag ser blir styrda av propaganda, media uttrycker ofta orden att de faktiskt kan tänka själva, fast de i själva verket nästan alltid upprepar det narrativ, den berättelse om ”verkligheten” som Unisont basuneras ut över hela världen och inte får ifrågasättas

Ändå tror jag att en grundförutsättning är att kasta ut tv:n, vara selektiv i användning av dator och mobil, och ständigt ifrågasätta allt och alla.

Midsommarafton kväll

Förfaller då och då i beroendebeteende. Mänskligt men torftigt fattigt och bedövande. L står dubbelvikt i sin kolonilott med raka ben på ett sätt som jag inte kan och aldrig kunnat. Jag sitter nu i hängstolen och tittar ut över Ångermanälven och campingen på midsommaraftons kväll. När jag tillåts vara för mig själv och ignorera firande och storhelger, går det alltid 100 % bra. Men när som idag, firandet söker upp mig, och det dukar upp bord bredvid mina kolonilotter och man hör skratt och prat, så kan jag känna mig utanför och ensam. Men det gick över fort och lite beroende beteende hjälpte till att glömma allt jag inte har någon familj, någon anhörig. Nu är ju inte familjelivet så fantastiskt som det. Jag försöker föreställa mig i sådana ensamma stunder, inte för någon. Om ett par timmar vänder det. 04:42. Vänder det imorgon bitti. Och imorgon är årets längsta dag. En långfredag får ursäkta.

Nu ser jag fram emot att kvällarna blir mörka igen, på samma sätt som jag ser fram emot att de blir ljusa efter vintersolståndet. Jag har rensat bort högt gräs inne, bland svart vinbärsbuskarna, och kastat höet i älven. Mördar-snigel-jakt, har jag antagit mig, och anlitat några kolonilott-ägare till. Häromdagen mördade jag 50 stycken. Det borde göra mig till massmördare. Jag är stolt

”Who am I Gamling?”

…från sagan om de två tonen
Och vem är jag, Tomas? Vad gör jag är på jorden, i livet? Eller som i filmen kameleonten tv-serien när huvudpersonen undrar vem han är, och kvinnan som sitter mittemot honom över en läger eld svarar:
– ”Du är Jarod, och jag är här med dig ikväll.”

På något vis är det så enkelt. Jag är Tomas på ett vis är det inte svårare än så? Ändå då och då förlorar man sig själv i detta despotiska tidevarv, med global mass-desinformationen från de som vill minska jordens befolkning med 90 %. Ibland söker man efter vem man är, när lögner och trivialiteter, cirkus åt folket, är allt man matas med dagligen. Man söker efter sitt syfte, när ingen tycks bry sig om mänsklighetens, framtid, eller frihet. Vad är mitt syfte här i livet om folket vill bli mentala slavar?

Det är midsommar och jag sitter och hänger i min hängstol, och funderar mer över livet som är kvar, än jag funderar och över döden som jag vet kommer ta även mig. Allt jag vill är att leva mitt liv ifred, efter min fria vilja utan att bli förgiftad av deras giftiga mat och deras giftiga beroendeframkallande dödliga mediciner. Jag vill arbeta för min giftfria mat, jag vill att de ger fan i att förstöra moder jord Jag vill slippa matas med ämnen 24/7. Lögner om klimatet, lögner om covid, lögner om könstillhörighet, lögner om orsak till krig,. Egentligen skulle jag vilja vara självförsörjande på mat, och ha min egen bostad, äga en bit mark. Men det är det som de försöker ta ifrån alla nu.

Vem är jag?- Jag är Tomas, det är inte svårare än så. Jag är vad jag känner, vad jag tänker, vad jag gör, vad jag står för. Jag är mina handlingar. Jag är mina drömmar, jag är min viljestyrka, jag är den medmänniska jag är. Och jag är motståndsrörelse. Jag är Tomas och jag tvivlar, för att jag är sund

Tycker jag om mig själv? – Ja, nu gör jag faktiskt det. Finns det förbättringspotential? Alltid, men samtidigt är perfektion inte eftersträvansvärt. Vem är jag? Jag är Tomas, och jag saknar jag saknar vissa som har dött ifrån. Jag saknar kärleken. Jag tror inte den fungerar för mig, på grund av något trasigt i mig. Och det är det trasiga i mig som längtar paradoxalt nog. Jag är Tomas, på gott och ont och jag skulle säga allra mest på gott

Midsommardagen

Träffade en trevlig äldre man och kaffesmak. En tysk herre som cyklat från Hannover i Tyskland var nu i Sollefteå och var på väg mot Nordkap. Till en början såg han nästan luffar-aktig ut. Inte så konstigt om man cyklar så långt och sover i tält. Men jag ber honom att sitta vid mitt bord och det gjorde jag rätt i. Det blev ett intressant samtal. Jag blir fascinerad av dessa långfärds cyklister. Av två anledningar. Dels att de njuter av ensamheten. Dels av den fysiska prestationen. Han cyklar åtta till tio mil om dagen. Det är enormt i mina ögon 67 år gammal. Han har skippat sociala medier, jag är utan tv. Han undrar hur jag får information om omvärlden. Jag berättar om mitt aktiva ifrågasättande och sökande av information. Och jag visade honom min bok ”Den indoktrinerade hjärnan. Jag frågade honom om finansiering av cykelturen. Han svarade ärligt att han var ekonomiskt oberoende och därför inte räknat på det. Hade jobbat för Volkswagen.

12 °C, har regnat på kvällen. Snigel Väder. Agneta, grannen var ute och klippte sju sniglar sa hon just nu. Ingen blåst. Solen har gömt sig någonstans bakom T3 området. Det ska vara 3 timmar och 36 minuter natt tydligen. Men det blir aldrig mörkt. Skönt att veta ändå att det blir mörkare på kvällar och nätter nu. Det är skönt ända till oktober. Då blir det oskönt. Måsar svävar över Ångermanälvens yta i skymningen. Mördarsniglarna och andra nattaktiva kryp, gör sig redo för att jävlas med mig och min odling. Jag går ut och snigelnjakt. 50 offer. Sammanlagt 173 på fyra dagar.

Jag börjar se ett slut på odlingen, för min del åtminstone här på Djupövägen. Jag bestämmer inget än. Snart lämnar jag nog in. Lämnar över stafettpinnen. Är tveksam till att det finns någon som är villig att lägga ner den tid och energi jag lagt ner. Och tar sniglarna över , så är det nog slut på odling för alla. jag undrar om de inte kommer vinna till slut. Men inte riktigt än hoppas jag. Klockan är nu 00: 04, och det är officiellt söndag, och midsommar är slut, sniglarna, och 2a-maj-odlarna. Jag vet att det har varit dans på Aspåsnäset ikväll, i Jämtland, men jag känner inte att jag kan lämna Sollefteå nu för odlingen, och för sniglarna. Kanske i augusti. Jag hoppas att det har gått bra för lejonet, att tillräckligt många har betalat inträde och haft roligt. Absolut viktigt. Att ha roligt

Imorgon blir det väl att trimma gräs, klippa gräs, mörda sniglar, fika på stan, luckra upp mellan morötter och rödbetor. Nu blir det mörkare igen, äntligen!

…
Vad gör vi när det inte finns några pengar på vårt konto?
Jag menar när det inte finns några pengar för någon på våra konton?

Det är en av många frågeställningar, som gör att de flesta hjärnor slår tilt. De flesta kan inte ens tänka tanken och en mindre föreställa sig att det kan bli så. På samma sätt som mycket av den reella ondska som existerar idag och har existerat i hela den mänskliga historien, inte tros på, avfärdas som konspirationsteorier, för att de är för galna.

Det vill säga sanningen är för galen.
Därför tror folk inte på sanningen.

De allra flesta klarar dessvärre inte av att tänka en egen tanke. Och jag får hela tiden bekräftelse på detta. Ja, två personer som inte känner varandra. Har båda två sågat Elsa Widding med fotknölarna. I bägge fallen har jag ställt frågan vad de tycker hon har fel i. Ingen av dem vet vad de tycker att hon har fel i. Den ena sa att man är med en enkel Googlesökning skulle kunna avfärda hennes trams. Den andra sa att hon helt enkelt var dum i huvudet.

Hade jag inte redan erfarit att så fungerar människor så hade jag kanske upprörts. Jag fick alltså ingen Googlesökning som bevisade att hon hon pratade strunt. Och jag fick ingen förklaring till vad den andra personen ogillade i hennes politik? Så klart Elsa Widding har nu startat ett eget parti. Jag tittade på Swebb TV en fri kanal som ogillar av etablissemanget och som beordrar människor att ogilla dem kanalen och avfärda dem som konspirationsteorier. Där presenterade hon och tre stycken representanter vilken typ av politik de ville föra. En av punkterna var att hon tyckte att det fanns ingen opposition i dagens riksdag ingen reell opposition. Alla tycker samma sak kring till exempel frågor om försvaret. Det gäller egentligen de flesta politiska ämnen. Jag ger henne rätt där. Det finns ingen opposition det är ett skådespel. Jag ger henne också rätt i att om man ska kunna kalla något för en demokrati, så ska politikerna stå till svars för uppdragsgivarna. Och uppdragsgivarna är folket, vi, medborgarna. Och det var en av hennes huvudpunkter.

Men jag antar att det är för extremt, för de som tycker att hon är dum i huvudet och kan avfärdas med en enkel Googlesökning? Illusionen är att vi lever i en demokrati för att vi kan rösta på olika partier. Men när partierna inte är olika, och inte håller vad de lovar någonsin, och har globalister som de står till svar för istället för folket, ja, då är det inte längre demokrati. Och när man då kontemplerar över att det i Sverige bildas ett nytt parti och det inte står en rad om det i någon av de stora tidningarna, om man då ändå inte förstår att vi inte lever i en demokrati, eller att vår press definitivt inte är en fri press som granskar makten, ja, då tänker man helt enkelt inte själv, egna tankar. En överväldigande majoritet, är lika styrda som dessa två personer. Eller värre. Illusionen kommer spricka, och det kommer inte bli vackert. Och inte ens då när folk blivit av med allt, kommer de förstå hur det går till. Man kommer anklaga de som den globala maffian som styr världens regeringar, och press, talar om för dem att de ska skylla på. I princip kommer det förlorande folket att skylla på ”de ovaccinerade” då (De som inte litar på ”vetenskapen” och staten)

Det kommer inte bli vackert, risken är stor att våldsamheterna fortsätter utanför det statliga våldsmonopol som nu råder, om det blir tal om att slåss för sin överlevnad och mat för dagen. Men det finns ingenting jag kan säga, eller skriva, som får någon enda människa att ifrågasätta någonting överhuvudtaget om vad som sker och vad de trott på

Och även om jag skulle fått en Google länk om Elsa Widing, så behöver detta inte vara bevis för att hon felar. Men det är också alldeles för svårt för de flesta att förstå.

…
Det var inte så länge sen jag gick för långt. Åtminstone om man skulle tro två släktingar, som skrev att jag gick för långt när jag jämförde EU/EMU med Nazityskland. Jag undrar lite hur de tänker, OM de tänker? Här har vi alltså en institution som vi blev lovade att den aldrig skulle agera som en egen stat, som nu inte bara lägger sig i andra staters val, utan tom ogiltigförklarar valresultat om det inte går i linje med den planerade krigsförklaringen mot Ryssland. Ett EU som inte respekterar Storbritanniens utträde. Ett EU varas ledande post inte är demokratiskt vald, Ett EU som kallar censur för kamp mot desinformation, missinformation, och malinformation. I detta ingår allt som inte den icke demokratiskt valda teknokratiska oligarkin som vi kallar för EU, håller med om.

Jag gick för långt när jag opponerar mig mot att man fängslar journalister som avslöjar krigsbrott, jag gick för långt när jag kritiserade historiens största medicinska experiment på människor, och jämförde det med Dr Josef Mengele som experimenterade på judar i koncentrationsläger, som var oerhört grymt och inhumant, men jag man gör det på en global skala och miljarder människor så är det ”solidaritet”?

Tre tyska medborgare nekas nu inresetillstånd i Tyskland, för att ha ”rapporterat fel” kring kriget i Ukraina. Så visst har jag gått för långt, och jag kommer fortsätta gå för långt. För det är där sanningen finns.

Vi har ett EU där Sverige ingår och spelar med i ett krigshetsande mot Ryssland, ett militärt upprustande, med lånade pengar som inte finns, som i slutändan tas från vårt matbord, och urholkar vår köpkraft genom medveten inflation (trycka pengar, som inte får något värde) Det finns inga förutsättningar att på något sätt vinna ett sådant krig, alltså kan det inte vara målet.

Jag har så klart gått för långt, när jag påstår att min kropp, mitt val, som gäller för kvinnor upphöjt till 20, men inte för vad man injicerar i min kropp? Jag har så klart gått för långt när jag visar vetenskapsmän och forskare som visat att PCR-testerna var bluff? Jag har så klart gått fört långt när jag ställer frågan om man någonsin på ett vetenskapligt vis bevisat att virus som smitta existerar? Trots att de är oss svaret skyldiga?

Jag har så klart gått för långt, när jag motsäger mig total övervakning av alla medborgare, via AI, kameror, drönare, digitalt övervaknings-ID, En världsbank som kontrollerar alla våra inköp?
Ja det har jag så klart…

… och jag kommer fortsätta att gå för långt… så klart!

…
Nu är vi ju några procent av oss människor som lägger ner mycket tid på att rädda mänskligheten, inte världen.. världen överlever nog… men det mänskliga i oss dör ut och ersätts av frivilligt slaveri, samt datorer som tänker åt oss.

Såna gånger kan det vara bra att landa i vardagslivet igen, alltså det riktiga vardagslivet, inte det via TV. Då kan man unna sig, än så länge kan man det, unna sig Ramsele-bacon, med pärer o vitsås, och en Bernard Amber starköl, o fundera på vad Bo gör efter jobbet? Kanske ni undrar vem Bo är ? Jag har faktiskt ingen aning, utom att han kör omkring i en liten traktor med skopa om dagarna. Ser alltid nöjd och glad ut i sin traktorhytt, men vad gör en sådan Bo efter jobbet?

Det är inte helt lätt att veta

Sitter han på någon veranda och tar sig en starköl ? Eller tar han sig flera? Sitter han djupt nedsjunken i en nedsutten skinnfåtölj, och fortfarande efter 40 års spelande på V75 väntar på storvinsten?Och har han en aning om vad han skulle göra med pengarna om han vann någon miljon kronor? Skulle han likt medelsvensken klämma till med någonting riktigt stort, som att ”köpa ny klädsel till bilen”?

Det är lite sådant som en tvivlande konspirationsteoretiker kan fundera kring på en måndagskväll, strax före den av globalisterna planerade apokalypsen. Jag tar en kopp varm choklad, man vet aldrig om det är den sista man tar?

BO kanske inte gillar varm choklad?

Vädret är inte vänligt mot mina plantor. Det blåser sönder mycket. Men jag tänker att de får tuffa till sig, växterna asså. Har klippt gräset 5 – 6 ggr i år redan. Det är bra gräsväxar-väder iaf. Städat undan i redskapsboden har jag och M gjort oxå,. Och K trimmade gräs runt kolonilotterna. Men jag såg inte till BO. Undrar vad han gjorde då?

Nähäpp, om man skulle ta o borsta tanden och sova. Man vill ju ha en ren och fin tandrad, och falla med flaggan i topp, dö med stövlarna på, eller som morfar Ture sa, ”jag hoppas jag får dö med hammarn i hanna” (Det fick han inte – demens) …. … Ibland , med tanke på hur passiva nästan alla jag känner är inför det potentiella globala maktövertagandet … så undrar jag om jag ids rädda världen åt människorna som inte bryr sig om sin egen undergång eller världen vi lämnar till nästa generation?

Undrar om Bo bryr sig ?

…
Egentid – min egentid ? Får språket får oss att acceptera att bli slavar? Är inte alltid egentligen min egen? Men äger arbetsgivare/arbetsköpare i princip den anställdes tid? Eller äger han bara rätten till utfört arbete utifråjn överenskommelse?

Identitet
För människor som hamnar i kris eller mår dåligt är det nästan en kliché att säga att man inte vet vem man är eller fråga sig vem är jag egentligen? Men om man kliver ur sig själv och ser till själva begreppet identitet? Vad är det då? Begrepp och ord missbrukas ju och förvanskas medvetet för politiska syften och makt, och även egen syfte. Därför är det svårt att som alltid få ett svar, ETT facit bland böcker och internet..

Och det är någonstans min poäng att det sällan finns ETT svar om någonting. När jag till exempel vädrade begreppet egentid med lejonet (Det vakna Lejonet, min Jämtske vän).. hade han som småföretagare med yviga arbetsuppgifter och en oändlig källa av jobb, så klart en annan känsla inför ordet jämfört med mig. Jag som förvisso inte är sysslolös men inte är lika bunden till vissa förpliktelser. Initialt introducerade jag frågan inför honom, som att det är en sorts acceptans av slaveri, ett mentalt slaveri är inställningen är att vår tid inte är vår egen. Och jag funderar fortfarande, trots hans relevanta svar över frågan. Jag vet många jag känner som använder uttrycket egentid som en klagan över att de är upptagna. Och medan de är upptagna så är det inte deras tid, det är någon annans? I så fall vems?

Men från min väns synvinkel innebär det att ha egentid, det jag skulle betecknas som ensamtid. Alltså, således en tolkning av ord, som alltid är viktigt. Och det är väl därför också, som både jag och han anser att det fria ordet och den sansade diskussionen och samtalet är så viktigt. Vilket sammanfaller med yttrandefriheten som håller på tas ifrån oss. Vilket sammanfaller med hur folk censurerar sig själva inuti sitt huvud, och gör jobbet åt de som vill minska på yttrandefriheten. Vilket i sin tur leder till feltolkningar av ord, att göra om ord till något annat än ursprunget, vilket är ett sätt att förslava, människors sinnen, hjärnor och identitet enligt mig.

Men så klart är ju perspektivet från vart man står och lever. Alltid viktigt när man tolkar något så även ord. Och när jag ifrågasätter betydelsen av ordet egentid, är det egentligen med avsikt att tydliggöra vad vi tänker om ordet, samt att spegla hur vi tänker om oss själva och om det samhälle vi lever i. Hur mycket är självvalt i detta? Hur mycket känner vi oss tvingade att göra? Och inte minst hur mycket är vi de facto tvingade att göra, som vi egentligen inte borde vara tvungna att göra? Hur mycket har vi bara köpt? Som nånting självklart, när är vi förlorar vår identitet och frihet genom detta?

Som en på utsidan av samhället, utifrån hur majoriteten av människor, det vill säga samhället ser på saken i och med att jag är utan jobb, sjukskriven, och rent allmänt inte fungerar eller passar in i den fyrkantiga mall som förväntas vara en god medborgare. Som en sådan betraktar jag ju livet och tillvaron från mitt perspektiv. Och får en annan vy av allt, vilket jag menar är gott.

Vissa saker, många saker vet jag inte. Dessa saker försöker jag vidhålla ett levande frågetecken kring. men jag läser mycket och jag läser brett, jag läser framför allt saker som jag inte förstår och vill förstå mer om. Och när jag läser om detta försöker jag att läsa från olika vinklar för att kunna bilda mig en egen uppfattning. Och är det inte ändå lite så att det är det som gör att man kan skaffa sig en egen identitet. Så mycket och många identifierar sig genom andra, och genom framför allt sitt yrke, i synnerhet här i Sverige. Jag har ju inte rest så mycket i världen att jag kan yttra mig om hur mycket yrket är förknippat med identiteten i andra länder. Men att det är väldigt mycket så här i Sverige är tydligt för mig.

Om jag återgår lite till ordet egentid, och skillnaden mellan mig och Lejons tolkning av det. Så förstår ju jag ju så klart att det är skönt för honom, de gånger han får vara för sig själv, och han kan tänka klart, tänka eget eller vara han får vara ifred helt enkelt. Den biten har jag ju överflöd av, och således har jag väl i sådana fall mer brist på umgänge. Därav olika tolkningar av ordet egentid. Ändå kommer jag inte ifrån det faktum att det är något konstigt med ordet, något förgiftat, och en tanke om att det spelar väl in i de som vill att vi ska vara så upptagna att vi inte orkar konfrontera över maktens, tyranniska, lagstiftningar och påverkanskampanjer för att styra oss människor. Även om det innebär att styra oss mot sjukdom och död. Som om egentid skulle vara en lyx, som ges till oss av etablissemanget, snarare än att etablissemanget de facto tar ifrån oss våra liv, vår tid, och ”ger tillbaka” smulor av det vi åstadkommit med våra arbeten… slavarbete?

Och ord förändras ju i betydelse. När stora folksamlingar börjar använda ordet på ett nytt sätt genom trender. Men dessa trender kan många gånger sättas igång av den största propaganda-apparat som finns, det som folk naivt kallar för ”nyheter” men vilket nuförtiden är inte bara statlig propaganda utan global propaganda iscensatt av de som äger mer än halva världens tillgångar och därmed använder det för att styra människor genom media, ”vetenskap” och dylikt.

Är då förmågan att tänka själv nyckeln till att ha en egen identitet? Det vill säga inte en identitet bland människor, något du köpt in dig på och följer som en gruppidentitet. Så som politik utan att tänka själv, så som att heja på ett lag, såsom att identifiera sig som kvinna, såsom att identifiera sig som man eller nuförtiden identifiera sig som ett ”jasså” hur könsperspektiv. Eller ett: ”vi-får-se-vad-jag-identifierar-mig-som-imorgon-and-you-bettter-not-get-it-wrong-you-misantropic-homofobic-asshole”

Dr Andy Wakefield, säger: ”Nature will not Be decieved Nature, Will, find Away we must, respekt Nature”
Han är känd som farlig antivaxxare som sprider ”desinformation”. En av anklagelserna, huvudanklagelserna mot Dr Andy Wakefield som lett till att han mist sin licens, var att han skulle påstått att MMR-vacciner leder till Autism. Problemet med den anklagelsen är att han aldrig påstått detta. Han återberättade bara medicinska studier som visat på en dramatisk ökning av autism, samtidigt som det vaccinet introducerades, och att det därför borde vara viktigt att undersöka saken vidare. När jag först kom i kontakt med hans namn, på ”faktasidor” (som by the way ägs av samma människor som äger mainstream-”forskarna” och media) så hittar du rätt så starka ord, så som ”bedragare”. I en intervju med Michael Knowles, får jag ett helt annat intryck. Det man försöker göra när man anklagar såna som Wakefield, är att hindra all form av ifrågasättande av påstådda, men inte bevisade studier.

DR Robert Young sitter i USA i fängelse för att ger matråd till de som söker hans hjälp., och en överväldigande majoritet har bara lovord att säga om han generositet, hjälpsamhet. Säg mig vilka skulle förlora på att folk inte behövde kemikalisk ”medicin”

Bill Gates ang ”nästa pandemi” som han tydligen på något vis vet att den kommer:
”So we,… you know we have to … prepare for the next one, THAT you know I’d say it’s .. ööhh … WILL get atention, this time”



Dessa är deras förnöjda miner i samband med det uttalandet

I dokumentär-videon ”A little world” påvisas hur Big farma, som de flesta här ”hemma i gamla Svedala” kallar för ”vetenskapen”, den som ska litas på… påvisas hur de (Big farma/amerikanska staten, attackerar De protestantiska frikyrkliga Mennoniterna i Västra Texas, för att få dem att räta in sig i ledet o ta vaccin. Man gör detta genom att påstå att två barn som var ovaccinerade mot mässling, dog till följd av detta. Två modiga läkare, vittnar om att barnen dog av andra åkommor, och att mässlingen är oftast bara ett besvärligt utslag. För, som sagt var, om folk lämnas i fred och klarar sig BÄTTRE i hälsa och leverne, än de som medicineras och har mediciner som tredje största DÖDSORSAK (USA) … då finns det ju ingen anledning för stater och medborgare världen runt att betala 100-tals miljarder till Pfizer o dom, för att bli sjuka och dö? Eller hur?

Varför brottslingar sitter vid makten och hjältar sitter i fängelse ? Det är förvisso inget nytt, men det är definitivt i eskalerande. Desperationen från makthavarna ökar i och med avslöjandet av deras illgärningar. och när folk som de som en gång har varit människor upptäcker det, så gör man precis vad som helst för att döda människor som opponerade om eller döda deras karaktärer eller ta deras frihet. Men för våran del ska vi veta att för var gång desperationen ökar hos dem, och varje en av oss som vaknar och pratar om detta och agerar utefter detta, så blir deras verktyg, färre och färre att döda människor, ta ifrån dem deras frihet, färre och färre att ta ifrån människors rättighet över sin egen kropp och sitt eget liv.

Men det kommer bara att ske om du vill , om DU vill!

Lagboken är djävulens vassaste vapen. Den kommer att skydda dig och förgöra dig om du gör som djävulen säger.

Och nu blir det återigen tidigt hur vanliga människor hjälper att få människor som den här doktorn fängslade, genom sin totala lydnad mot staten och ”vetenskapen”. Människor som tyckte att det var rätt att tysta folk under den så kallade pandemin människor som tyckte att det var rätt att regeringen och medicinska bolagen ljög för folket . Människor som sa att man inte kunde uttala sig om man inte var en epidemiolog. Människor som sa att man skulle hålla käften och ta sprutan. Människor som anklagade vänner för att mörda sina anhöriga genom att inte ta sprutan. Människor som uteslöt vänner från föreningsliv för att de inte tagit sprutan. Det finns tusentals exempel bara här omkring, det finns miljoner exempel ute i världen. Utan de här uttalandena utan de här följarna, har de ingen som helst makt de som genomför dessa dystopiska lagar.

Vi kan bli fria, men det kommer bara ske om DU vill

Sitter på bokhandeln i Kramfors, har köpt pennor, ballograf, bok: Röde Orm, bok: Lo By människor och minnen. Blivit expedierad av Ellinor. En man var in missnöjd över en beställning som troligtvis returnerats eftersom han själv missat att hämta den. Han visade sig också ha skrivit en ny bok som ännu inte är i tryck. Barna från Björstaberget. Den plats som jag utan minne av detta tillbringade mina första tre år. Känns som att det blir inköp trots klubbens grinighet.

Har funderat vidare kring anarki – utan härskare, med samtal med Åsa under bilresan. Hon argumenterade för att det måste finnas någon som styr eller något man måste förhålla sig till. Även om det så är naturen medan jag då för min del hävdar att naturen ÄR. Alltså härskar den inte över mig, bara för att jag, om jag lever av den, i den, och under den. Funderar utopiska banor om det på riktigt mest hållbara viset, och på samma gång det mest meningsfulla viset. I min naiva, föreställningsvärld, som aldrig någonsin passat in i den värld jag tvingas leva i, så tänker jag mig att varje handling är för att överleva och leva genom odling, jakt, djurhållning och hålla mig varm. Och att sådana sysselsättningar ger mig en mening med livet. Naiv så tillvida att samhället inte tillåter människor vara frånkopplade från övervakning och kontroll. Och naivt så tillvida att de flesta i min generation, inklusive mig själv, saknar kunskaper och hantverk för att överleva på det viset.

Ändå är det det enda som ger livet någon mening som verkar förnuftigt för mig

Den typen av anarki, utan härskare, ställer flera frågor. Bland annat den mänskliga faktorn, det vill säga hur reagerar och agerar människor i sådana förhållanden. När verkligheten tränger sig på när ingen statsmakt, är det lagar tränger sig på? Blir det då kaos och laglöshet, våldsamhet som en direkt följd av statslösheten? Och en relevant följdfråga till måste bli, är det så bra och harmoniskt nu? När lagen finns, är staten och den globala staten har våldsmonopolet? Det spontana svaret måste bli nej.

Nu ser jag ju att staten och den globala staten med detta våldsmonopol gör våld på medborgare. Tydligast blev det under covid och nu även efter covid. Det var fallet även innan, men jag hade inte fått upp ögonen ännu. Efter att ha bevittnat klagande gubbe på bokhandel i Kramfors landar jag på kaffesmak, över en Macchiato. Och förhoppningsvis lugn och ro att läsa. Det är inte alla gånger helt lätt. När man vill vara ifred vill de flesta prata när jag vill prata, vill de inte prata

Nu är det kväll i tvivlarens cell. Har organiserat verktyg i hallen. Har inte funnits energi, tid till det förrän nu. Och givet ganska trött klockan 22.
Såg video Lejonet delade. Det är mycket information i luften. För mycket, och det är svårt och jobbigt att orientera sig i allt, och därför en svårare att finna lämpliga åtgärder i mitt liv, förbereda mig. Förbereda mig för vad? Att bli utblottad? Att pengar plötsligt inte finns att ge på kontot? Det går inte att förbereda sig för. Och om det blir någon form av total krasch, har jag ingen aning om hur den kommer att se ut. Och hur det kommer att påverka mitt liv? Kommer jag kunna bo kvar? Kommer jag ha något ”bidrag” överhuvudtaget?
Måste jag fly fältet? Blir det krig? I så fall vart? Är flykten till kompis med gård ett verkligt alternativ? Kan jag ens överleva om jag måste fly till skogs? Vad tar jag med mig? Vart tar jag vägen? Eller blir det en annan typ av dystopisk apokalyps?

Jag förstår ändå, ännu inte riktigt hur väst är beroende av Ukraina kriget för att upprätthålla sina ekonomi? Man pratar om pengatvätt. Jag förstår bara delvis varför guld är viktigt enligt många. Jag förstår inte riktigt hur tryckande av pengar ” räddar ” nuvarande maktmänniskor. Jag förstår inte jag som hon Melete sa. Jag har köpt på lite lager av mat, men hur länge räcker det i så fall? Och i någon slags naiv räddningsåtgärd har jag köpt Bear Grills böcker om överlevnad. Som om det skulle hjälpa mig?

Fortsättningsvis har jag och Lejon diskuterat kring ord som bekvämlighet och ansvar och kontroll. Det finns mycket att vända ut och in på där. Stora ord, med vida användningsområden, och mycken medveten felanvändning. Eget ansvar, kontra hur politiker missbrukar ordet ansvar. Vad innebär det att ha ansvar, och att ta ansvar. Enligt politiker som missbrukar sitt ansvar innebär det att lämna sin post. Enkom för att bli omplacerad till en annan högavlönad post. Det Lejon pratar om, så långt jag förstår är att ta ansvar för sitt eget liv. Och då, för att kunna prata om det behöver man även definiera vad det innebär.

Det finns mycket utrymme för både godtyckligt, tolkning, och tolkningar som gynnar en själv vad gäller att ta ansvar för sitt eget liv. Och i och med att vi alla i vår nutid, blivit formade och programmerade att bli löneslavar, eller ”tas som hand om” av farbror, och moder Svea, så vänds ju det ursprungliga uttrycket på ända. Att försörja sig själv? Se till att man själv har mat, värme och husrum? Alla har vi på många vis blivit in fösta in i fårfållan, med statens vallhundar som springer och hotar oss. Med rädsla. De får som lämnar flocken, dvs staten tillåter inte ett offgrid leverne. Även om, eller på grund av att man inte behöver staten. Och det går längre och längre in i den statliga får fållan. Själv har jag ju som sagt haft en naiv dröm om att leva så helt offGrid enkom beroende av mig själv. Bortsett från bristande kunskaper och förmågor, så behöver man vara ett community, en familj av någon sort en by. Vilket också förklarar varför kärnfamiljen är attackerad av staten och den globala överstaten.

I boken, Den indoktrinerade hjärnan, läser jag vidare i både skräck och mycken givande information. Mycket att ta till sig försöka förstå och ifrågasätta om så behövs. Nu inne på de olika delarna av hjärnan närminne i frontloben och att lagra minnen kopplade till känslor via hippocampus. Och exemplet Henry var hippocampus bortopererad. De opererade bort till följd av svårepilepsi. Och han blev aldrig mera Henry igen. Och nu, med dessa ”kunskaper” som ”, forskare och vetenskapsmän” , ” besitter” eller tror sig besitta, öppnas möjligheten att använda dem till att skapa en hel värld av ”Henrys” fast inte via skalpellen?

Vår hjälplöshet och beroende av staten och därmed vår oförmåga att ta ansvar över våra egna liv eller på av upplösandet av familjen och tillhörigheten. Och så klart av nedåtgående kreativitet hos världens befolkning som beror på ”utbildningssystemet” som programmerar istället för att inspirera. Samt AI som ersätter kreativitet. Och Michael Nehls är på väg att bevisa. (Jag har bara läst 47 sidor) även genom att förändra hjärnans kemiska sammansättning. Och dessa tankar kan då bollas tillbaka till resonemanget om bekvämlighet ansvar och kontroll. Hur mycket är vårt eget ansvar till denna dystopiska nya ”verklighet”. Och hur mycket är kemiskt fördärvat redan? Om det nu är det? Jag menar finns det element av att folk på riktigt, inte ens längre har möjligheten att tänka kreativt, tänka själv ens om det skulle få träning? Sitter alltid i oviljan som ”bekvämlighet” antyder, och enligt mig definitivt är en stor del av det?

En helt annan sak, människor, kvinnor och kärlek, attraktion. En liten medelålders kvinna på området, höll upp dörren åt mig. Och gjorde en ansträngande rörelse för att se till att hålla upp dörren. För mig är det jäkligt attraktivt likaväl som intelligent.

…
Det sista lilla steget ut ur fängelset

Det verkar vara det steg, vi vägrar ta både ur våra egna fängelse och de osynliga som är konstruerade för oss. Bästa sättet att behålla folk i fängelset att få dem att tro att de är fria.

Men jag tänker också på i praktiken människor som klamrar sig fast vid någon av illusionerna som är avslöjade. Klimatbluffen, covid-19, trans,rörelsen, feminismen, vänster och höger i politiken, demokratin som illusion, kriget mot mannen och manligheten, rättfärdigande av krig, tron på historien, tron på vetenskapen, religionen. Och kanske även vi som tror oss avslöjat alla illusioner, inte ta det sista lilla steget ut ur fängelse för att vi tror att vi är fria.

Och utöver de osynliga fängelse som makten medvetet sätter kring oss, bär vi många av oss på en del fängelse som kommer utifrån trauma, och håller oss fast i beroende beteenden, rökning, alkohol, knark, arbete, porr, sex, mat, godis, spel etc etc, och där vi själva är våra egna fångvaktare, och slår på oss själva inifrån för att vi inte är bra, inte är ” normala”. Så utöver att beteendet är destruktivt eller kvantiteten av beteendet och tvångssyndrom, så slår vi på oss själva inifrån.

Det sista lilla steget ur fängelse, det sista lilla steget ut ur det helvete vi åläggs och det helvete vi och ålägger oss själva. Vilket är det? Hur många gånger har vi passerat ”gå” och aldrig slutit ur ur fängelse? Vill vi inte ut ur fängelse? I så fall varför?

Det har alltid varit lättare att kritisera andra, och lösa andras problem än sina egna i olika resonemang och teser. Såna är vi. Men det är svårt att se på när människor de senaste åren klamrade sig fast vid ” vetenskapen” starkare än någon religiös tro jag någonsin bevittnat. Så starkt att man är villig att tro blint, trots kraftigt försämrade hälsa, att fortsätta ta preparat som initieras in i kroppen förbi kroppens initiala försvarssystem, så som huden, såsom mage, njurar, lever, tarmar, som sorterar bort, som som kroppen inte vill ha, inte behöver.

Det är svårt att se alla människor som de sjuka, och inte ens ställer sig frågan om det kan bero på vad man stoppar i sig. Och det är märkligt att de flesta förstår att vad man äter påverkan, hälsa, men absolut under inga omständigheter kan tänka sig att hälsan kan påverkas negativt om man injicerar något som går förbi våra initiala försvarssystem? Hur är det möjligt?

Min kropp, har ju fått utstå dålig mat under många år, även om det inte bara varit dålig mat. Problemet är att jag fortfarande en idag inte till 100 % vet vad som är bra mat. Min utgångspunkt är att det vi ätit under tusentals år, är bra mat, är mat som vi är skapta för. Men att den maten är nästan omöjlig att få tag på. Eftersom kött i butiken är manipulerat, injicerat, och plågat, och grönsaker är besprutade och manipulerade och utöver det finns det massor med produkter som egentligen inte skulle få kallas för mat.

Sedan har jag min genetik, mitt arv. Mina mor och farföräldrar och de före, mina föräldrar, vilket arv har de gett mig? Och hur mycket påverkar det egentligen? Är evolutionsteorin också en illusion, eftersom den också är en gren av den uppenbart manipulerade och korrumperade så kallade ”vetenskapen”. Vår tids blinda religion, som är grunden för den fysiska och mentala tyranni vi lever under. Ju mer jag läser och förstår, ju mer jag diskuterar och förmår, desto mindre förstår jag människan och hennes beteende. Desto mer hel jag blir, desto mer trasig tycks omgivningen te sig.

Vad är mitt sista steg ut ur fängelse? Varför vill jag inte ta det? vilket är mitt sista fängelse? Vem vill jag vara när ingen ser på?

Kris är nyckeln till förändring. Men det är två sidor av samma mynt. All utveckling kommer ur kris, personlig erfarenhet. Man ändrar sig inte om man inte måste. Det har dessvärre teknokraterna oxå upptäckt, och använder sig av för att förändra människor till viljelösa slavar. De kan inte förändras någon utan verklig eller påhittad kris

Gemensam faktor är att alla nutida ”kriser” går att spåra till att de hittas på eller skapas av makten som påstår sig rädda oss från kriserna de skapat eller hittat på. Medan de påstådda, men inte bevisade ”klimatförändringarna” skylls på ditt och mitt sätt att leva, experimenterar dessa maktgalningar genom ”vetenskapen” med geoengineering/klimatmanipulering genom kemikalier som sprutas ut i atmosfären. PÅ samma vis, egentligen alldeles oavsett om viruset corona, och påstådd covid 19 existerar eller inte, huruvida det är en labbläcka eller fladdermöss på kinesiska marknader, …på samma vis är det oavsett allt detta dessa fd människor, som SKAPAT eller hittat på krisen, som fick miljarder människor att gå med på att begränsa sina liv, begränsa sina tankar, begränsa sin yttrandefrihet, och låta dem centralisera ännu mer av jordens tillgångar och pengar hos sig själva. Och efter ”krisen”, skapas nya kriser, som Ukraina och Gaza… och vi accepterar att barn mördas i ”självförsvar, och vi accepterar övervakning och censur, eftersom ”de vill vårt bästa”. Och trots att man skapat fler cancerfall med vaccinering så kallar man det för en separat kris såväl som alla andra effekter av vaccinet som hjärtproblem och proppar som leder till massiv dödlighet, och har hittat på frasen ”post-covid”, som helt solklart är en cover-up för vaccinskadorna.

Mängden information, och hur fundamentalt tvärt emot allt vad vi har lärt oss den är, gör att det är svårt att t.o.m. för egen del sammanfatta på ett enkelt sätt omfattningen och konsekvenserna av det som sker både i skymundan och mitt framför våra ögon. Det gör det en svårare att förklara eller ens initiera ett samtal om det med människor som inte tagit till sig en tiondel av den information jag har tagit del av och vad värre är slåss med näbbar och klor för att slippa.

R som än idag tycker det är bra att sjukhuset har besöksförbud på grund av alla ”virus” som sprids, vilket renderar i att han/hon inte kan besöka sin livspartner, när han insjuknat i ”troligtvis ”post-covid”… eller post-mRNA-vaccin, som jag skulle uttrycka det.

Naturligt, vanligt och normalt

Återigen i mina spaningar kring livet och världen och mig själv, så hamnar jag vid tolkningen och definieringen av ord. Det är ändå via ord som vi kommunicerar och det är via kommunikation, vi utvecklas. Propaganda är inte kommunikation, reklam som också är propaganda fast kommersiell, är inte kommunikation. Att titta på tv är inte kommunikation.

Länge har jag varit allergisk mot ordet normal, jag har känt en krypande olust inför ordet. Fast först nu kan jag sätta ord på varför. Eftersom ordet precis som ordet uniform, innebär att likrikta, forma alla efter en form. På samma sätt har den här krypande olustkänslan funnits inför skolsystemet redan från det att jag var liten, men då kunde jag inte sätta ord på varför. Men orsaken är densamma. Skolan likriktad, skapar exakt likadana tankar uppmuntrar inte till kreativitet, uppmuntrar inte till individualitet, uppmuntrar inte till frihet, tankarnas frihet.

Naturligt är ett ord som känns mer naturligt för mig.

Synonymer till naturlig

1. äkta, sann, oförädlad, obehandlad, oförfalskad; naturenlig, medfödd, inneboende, konstitutiv, nativ
2. rimlig, självklar, följdriktig, normal, evident, logisk, väntad, begriplig, förklarlig, passande, osökt, näraliggande, självfallen, lättfattlig
3. okonstlad, spontan, öppen, enkel, otvungen, chosefri, konstlös, okonventionell, ledig, omedelbar; rättfram, frimodig
4. oförminskad, hel
5. köttslig, riktig; illegitim, utomäktenskaplig
   säger synonymer.se

Men jag tänker på om man delar upp ordet eller kanske tänker sig Dess ursprung, och kommer då fram till natur-lik, det vill säga lik naturen. Som vi egentligen är en del av, eller åtminstone har varit. Vilket också rimmar väl med hur jag har hanterat kriser och livet. Hur jag har ställt mig in inför frågor som på grund av propaganda och reklam och ett massivt informationsflöde gjort det svårt att ta ställning till vad som är sant. Jag har sedan länge haft som motto att ställt mig i frågan. Vad är det vi skapar för? I vilken miljö är vi skapta att leva? Vilken mat är vi skapta för att äta? Den maten som fanns för 10 000 år sedan det är svaret, miljön som fanns för 10 000 år. Sedan blir svaret eftersom det är närmare i tid när vi blev skapta.

Men om man noterar synonymers synonymer kring ordet naturlig, så finns på punkt 2 även ordet ”normal”, vilket jag inte tycker är normalt, eller åtminstone inte naturligt.

Ordet vanligt är ganska vanligt. Det kanske är både naturligt och normalt, och ofta förknippar man vanligt med normalt eller till och med sätter är lika med tecken. Vilket leder till missuppfattningen, åtminstone enligt mig, att om en majoritet tycker någonting, det vill säga att det är vanligt, så blir det normen, som dessutom i vår odemokratiska demokrati banar väg för både majoritetens och minoritetens diktatur över individen, över våra tankar, över vår frihet, över vår självständighet som människor. Det är inte naturligt det är inte likt naturen.

Av en god vän fick jag mig till livs att jag borde se på Eurovisionsschlagerfestivalen för att vidga mina vyer? Den kommentaren som så många som man stöter på idag av alla man känner är egentligen helt mindblowing. På vilket sätt skulle det vara att vidga mina vyer att göra det likriktade som alla andra gör? Och på vilket sätt skulle HBTQ propaganda vara att vidga mina vyer? Folk tänker inte, folk kan inte längre tänka, för att ”någon” har redan tänkt åt dem i alla lägen i sina liv. Det har varit så även för mig, och det är underbart och fruktansvärt att slå sig fri.

En mening jag snappade upp, när jag inte satt och tittade på Eurovisionsschlagerfestivalen och vidgade mina vyer var: – Vem vill jag vara, när ingen tittar på? Det, skulle jag kunna tänka mig betecknas som att vidga mina vyer. Men det är ju inte normalt? Men kanske naturligt? Kanske likt naturen .

Är det sista lilla steget ut ur fängelset, det lilla steget in i oss själva?

Och är en stor detalj i delsteget att t ex kasta ut TVn för gott?

Jag är villig att genom diskussion utmana alla som tror annorlunda.