…
Jag har det bra, bättre än de flesta. Det har blivit en standardfras i det dagliga innehållslösa, ironiska, satiriska dösnacket med kusin i Mantorp. Men det kan finnas spår av sanning i det. Alltså varningstext för allergiska mot sanningen.
Fortfarande växel-läser jag Ivar Lo Johanssons statarnoveller 2, Ulf Lundells Vardagar 5, och Lena Anderssons Resten av verkligheten. Till denna digra läslunta, kommer ju en väldigt välfylld Epoch times en gång i veckan. Mycket att hinna med. Men jag trivs ändå att läsa flera böcker parallellt, för att inte bli för fast i författarens värld och tankar, och för att läsa olika tunga böcker utifrån vad humöret mäktar med.
Lena Anderssons bok, överraskar mig positivt. Språket, val av glosor och ord kan jag ibland uppleva för högtravande och/eller för svårt. Med högtravande menar jag att det hade kunnat uttryckas ibland med ord som fler läsare förstår utan att slå upp orden. Men ibland kräver hennes rätt så underbart torra resonemang och funderingar ett mer avancerat språk, så det är bara att förkovra sig, och läsa noga, inte hoppa över ord och slarva med läsförståelse, då är man lost, när man läser L. Andersson. Hon berikar min politiska räckvidd, och tar mig med utanför mina ramar, vilket gör mig bättre bevandrad i politiken, och mindre cementerad i mina tidigare åsikter.
I grunden, av det jag läst hittills, verkar hon förespråka liberalism. Och ja visst, så som hon presenterar det ordet, den visionen, så finns det en hel del vettigt i det. Men Liberalismen av idag, är ingenting av det Lena talar om, och vilket kanske varit den initiala idépolitiska intentionen med den ismen. men det verkar alla ismer lida av, Kommunismen, Socialismen, Kapitalismen, Nationalismen, feminismen, Globalismen… att ingen någonsin praktiserar deras läror så som det var tänkt. Och vidare kan ju ingen makthavarna praktisera någon ism, utifrån varje individs tolkning av den.
Med det sagt, tycker jag att både Ulf Lundell (Som tycks se på sig själv som socialdemokrat) Och Lena Andersson, som jag uppfattar ser på sig själv som liberal, irrar omkring, när det gäller de uråldriga antagonisterna kollektivism, och individualism, så som varandras påstådda motsatser, som vi uppmanas välja emellan. Ordet kollektivism, är ordet som många ”konservativa” och ”liberaler” nu för tiden använder om det de annars med förakt i avsikten kallat för socialism, eller vänsterpolitik. Beroende på vart i världen du är beskylls växelvis höger OCH vänster för att vara totalitära, eller rendera i totalitärt styre. I USA så kallas av republikaner, ”demokraterna” för att vara vänster. Medan det för en vänsterpartist, är väldigt mycket höger. Det där börjar jag uppleva som ett medel från makthavarna att få oss medborgare att slåss över semantik.
Jag minns nåt citat som handlade om det, nu minns jag det inte ordagrant, och hittar tyvärr inte åt det. Men kärnan var, att makthavarna spridde två lögner, och lät folket slåss om vilket som var sant, och sen behövde makthavarna inte bekymra sig om folkets vilja längre.
Blev en prom på Hallstaberget idag igen. Två dagar i rad. Lite mallig faktiskt. Men jag kände mig mest rastlös, solen sken, och jag ställde mig frågan vad jag skulle göra om jag gick hem direkt från caféet. Potatis… köpepotatis … ibland får man köpa ner sig när skörden är slut. Köpepotatis, makrill, vitsås, kokta ägg och egenodlade ärtor till Luddag.
Igår kväll ”gick jag omkring på gatorna” vid min barndoms Visättra, Flemingsberg/Huddinge/Stockholm/Sweden… via Google Earth,,, street view. Vad mycket runtomkring som förändrats. är nog mer än dubbelt som mycket hyreshus och invånare där nu. Verkar vara mycket invandrare där nu… de var de som fångades upp av Googles kamera. Ängarna nedanför Visättra-skolan, var nu långa bostadskomplex. Tror kolonilotterna fanns kvar dock. Fängelse, järnvägsstation, Karolinska, Studentbostäder…. mitt i allt detta står dock de spöklika trevåningshusen i ursprungligt vitt och gult kvar, skitiga, fula… som ett svidande minne om 70-talet. På baksidan av ett av husen, fanns en liten, pytteliten fotbollsplan, där det brukade samlas gott om folk i alla åldrar i spela spontanfotboll. Gruset är kvar… och skelettet av ett av fotbollsmålen.
Hann med att skapa dålig stämning och svärta ner mitt rykte på caféet idag, när sade mitt hjärtas mening om det nya totalitära globala styret som de flesta genom sin valda okunnighet och ignorans accepterar. Men jag är i det läget att sanningen är viktigare än vad folk jag inte känner ska tycka och tro om mig. Det finns inget mer att förlora, annat än sin värdighet inför mig själv, när jag ser mig i spegeln, eller när jag om kvällen gå¨r och lägger mig. Då vill jag veta att jag är sann mot mig själv, mot mina medmänniskor, och är sann i mitt vittnesmål om vad jag ser och om vad som sker.
Nu får det räcka för ikväll…. det är ju ändå bara ord för mig själv, eftersom de flesta är obekväma med sökande efter sanning – Good najt … speciellt till de sista kvarvarande minoriteten av er som fortfarande har rätt att kalla er människor, kalla er mänskliga — good najt
