….
Kommer åter till detta ämne, som engagerar mig….
Jag har tidigare ifrågasatt tex vårdsektorns, och vårt moderna västerländska samhälles sätt, att hantera sorg och depressioner.
Och jag fortsätter här att förtydliga mina tankar kring detta, må hända att jag upprepar mig på vissa fronter… so be it !…. kanske ändå något nytt kommer fram varje gång….
Rätten att få vara ledsen – Rätten att bryta ihop, och det helande i detta
Jag tänker delvis på hur vissa av mina sorgsna, djuplodande och utelämnande blogginlägg kan uppfattas som FÖR utelämnande, och som ”ältande”.
Jag ser dom som befriande, uppriktiga, sanningsenliga.. och som att faktiskt göra motsatsen till att älta…. nämligen gå igenom, och lämna bakom sig.
För mig innebär att ignorera sina känslor och sorg mm…. ATT STANNA KVAR I SORGEN., ATT LÅSA IN SIG, ATT BIBEHÅLLA SINA BOJOR.. medan att stundvis bejaka den, är att gå vidare…
Det är befriande och nödvändigt att även få frigöra uttrycka sorg och ilska, lika viktigt som att skratta varje dag, och se positivt på saker.
Något befriande i att få vara förtvivlad – och det helande i detta
Förtvivlan är ju kanske inte nödvändigtvis den djupaste av sorger, men den mest intensiva, och för omgivningen den mest skrämmande…. som många ryggar tillbaka inför….
Men förtvivlan är egentligen inte alls farlig…. pröva får ni se !
Däremot kan det vara svårt att hantera förtvivlan på egen hand.
Men att få vara förtvivlad en stund tillsammans med någon, som bara ÄR med en, är något av det mest befriande och konstruktiva man kan uppleva.
Att få sätta ord… att få säga det…
Själv upplever jag det inte som svårt om en medmänniska/vän gråter, eller är förtvivlad….
Sen då ?… vad händer efter ? … ställ hela tiden den frågan, så kommer ni fram till att det går över……
Tänk på det, förtvivlan går över, när den väl får ta plats och komma ut.
Stäng inte in den… det är då den blir farlig.
Rädslan för något av det mest naturliga – sorg
Vi i Sverige, och kanske resten av västvärlden, har väldiga problem och svårigheter att bemöta och hantera sorg, ett ämne mera tabu än sexualitet i dag.
….och detta avspeglar sig i vårdens sätt att behandla personer med trauman och sorg, så till vida att man i första hand, och allt för lättvindigt använder sig av kemiska preparat (antidepressivt och lugnande) för att ”hantera” personen som är i behov av stöd och hjälp. … istället för det naturliga att lyssna, låta verka ut och beröra …
… Jag påstår att antidepressiva tabl…är till för omgivningen, och inte för den drabbade…. Omgivningen, känner sig mycket lugnare om en människa bölir ”Zombie” … än om hon är upprörd och ledsen
Försöken att släta ut livskurvan
Kurvan mellan sorg/förtvivlan o ena sidan, och o andra sidan glädje/harmoni är det som kallas liv
Om ni sett på sjukhusserier på TV … Så finns det en sån här EKG-maskin som visar hjärtats verksamhet, när denna visar en upp och nedgående kurva är patienten fortfarande vid liv….. När maskinen visar ett rakt streck, är livet över…. då är det slut, patienten är då död !
<!–
WriteFlash('’);
//–>
Likt är det med livskurvan….. kurva = Liv, Rakt streck = Död (känslomässigt)
Bästa sättet att få en sådan Livskurva som svänger allt för häftigt, mellan förtvivlan och dräglighet el glädje, att ebba ut något,… är att låta den svänga…. låta den ebba ut själv, som ringarna i vattnet efter du kastat en sten i vattnet.
Inte döda den med kemikalier !…. då dödar man själva livet