TomasTvivlaren

…
Astrid och jag! .. Ja Lindgren dvs. Vi skev/skriver krigsdagbok. Jag läser hennes för tillfället. parallellt eller omväxlande med Gunnar Brusewitz och Ulf Lundell, beroende på humör. Så mycket av målen med och konsekvenserna av dessa två vitt skilda krig i tid och i tillvägagångssätt, är i mycket desamma. Andra världskriget som Astrid rapporterar om i sina krigsdagböcker, och ”The great reset” som jag rapporterar om i mina.

Kriget i Sverige och västvärlden rullar på dag för dag, och till och med eskalerar utan att drönarna märker något. För det ÄR ett informationskrig, med propaganda, desinformation, och censur som främsta vapen. Och det ÄR Main strweam Media, västvärldens stater, och de globala härskarna du inte valde som har den överlägset största ”armén”… och frivilliga fotsoldater som utan att förstå det sprider vidare deras falska propaganda. Det övertydligt gemensamma målet är världsherravälde och total kontroll över världens medborgare. Dvs totala motsatsen till personlig frihet, yttrandefrihet och demokrati.

Astrid skriver någon gång under 1940, att Storbrittannien blivit ”diktatur”, under kriget, med det menar hon att under kriget fungerar inte de sakta malande demokratiska schabblet, så ett nödvändigt ont, med undantagslagar, och obligatorisk militärtjänstgöring, restriktioner, ransonering etc etc. Vilket ju har en sanning i sig. Och det är precis detta dagens globala despoter som alla passiva medborgare hjälper till total makt genom medveten och självvald ignorans och passivitet. Det skapar på papperet (Media) flera parallella kriser (Krig) för att införa undantagstillstånd, som förskräckande fort omvandlas till permanenta lagar världen över – HELT UTAN DEMOKRATISK PROCESS! – Nu senast Storbritanniens ”Online safety bill” – vilket ju så klart för den foglige medborgaren har en positiv klang: ”va bra att det blir säkerhet på nätet” Men i själva verket är det inget annat än ännu ett lagligt censurverktyg, där ”säkerhet” betyder KONTROLL, ÖVER MEDBORGARNAS YTTRANDEN OCH ÅSIKTER.

NÄR I HELVETE SKA NI LÄRA ER ????? – åh ursäkta mitt utbrott, jag tänkte för en stund att jag kunde förvänta mig en reaktion från er medborgare när världen i raskt takt blir en global diktatur, så dumt av mig.

Det ÄR ett tvåfrontskrig, med en fiende som har nästan alla resurser. Och på bred front stiftas nu lagar utan folkens medgivande och MED folkens medgivande som begränsar folkens frihet, yttrandefrihet, självbestämmande, demokratiska inflytande… och folken applåderar ! Över hela världen, i synnerhet i det vi tidigare kallade den fria världen/västvärlden. Västvärldens icke demokratiskt valda ”ledare” har kommit på att Kinas och Rysslands styrelseskick är effektivare. Samt att om man målar upp illusionen av flera parallella kriser, berättigar man undantagstillstånd och kontrollerande lagar med censur och begränsade medborgerliga rättigheter, i synnerhet för dissidenter och icke fogliga medborgare.

Det senaste, ett av alla hundratals propagandainslag i Sverige, är en artikel om att folk med hög IQ tog vaccin, och låg IQ inte tog vaccin, samt att folk med låg IQ som inte tog vaccin i samma utsträckning dog i större utsträckning.
Man presenterar det som: ”Ny studie visar på samband mellan vaccinering och högt IQ”. alla vakna människor inser att den här typen av artiklar och ”information, är i sådan kvantitet och omfattning att det är svårt att försvara sin hjärna emot den. Och därför sorteras det för den foglige in i facket ”fakta” i hjärnan. INGEN orkar bemöta och faktagranska, faktagranskarnas desinformation i hundratal varje dag, 24/7 365 dagar om året. I synnerhet inte om du blir brännmärkt i samhället om du gör detta, som en extremist, och utfryst i många sociala sammanhang.

Just i denna artikel är dock knepen ganska enkla, och för oss vars hjärnor förvisso är trötta och nötta, och hårt prövade, räcker det att ställa några frågor, som inte presenteras i artikeln . Till en början länkar de till själva studien, som till en början bara är EN studie, och ingen garanti för opartiskhet eller huruvida rätt frågor för studien ställts. Några frågor.

*Vad är deras måttstock för IQ?
Jag kan ju t ex undra om det är intelligens att uppfinna en atombomb, som riskerar utrota hela jordens befolkning.
* Näsa fråga: Om det är så att man räknar in hur utbildade dessa grupper är, så väljer man helt ovetenskapligt att koppla ihop resultaten med vaccinering, fast det finns uppenbara andra faktorer, så som satt utbildade ofta har högre inkomst, har råd att äta bättre mat, leva under mindre stress, leva i bättre miljöer, och därmed har bättre grundhälsa, ENKOM UTIFRÅN SIN RIKEDOM, det vill säga INTE utifrån att det varken skulle vara att smartare val att vaccinera sig, ELLER att det faktisk bevisar att vaccinerade klarar av infektion bättre än ovaccinerade.

”De personerna med högre intelligens hade en vaccinationsgrad på 80 procent och tog första sprutan efter 50 dagar. Hade man däremot lägre intelligens uppnådde samma vaccinationsgrad efter 180 dagar”

Det påstående skulle faktiskt kunna bevisa att folk med högre utbildning och därmed högre uppmätt IQ, faktisk är mer korkade, som tar ett obeprövat vaccin, som är en del i ett globalt medicinsk experiment med totalt oviss utgång. Som man dessutom i efterhand gör allt för att dölja och förvränga resultaten, censurera och deplattformera kritiker som är forskare och vetenskapsmän.

”IQ – kan räkna upp till 100”

…
Harry Potter har egentligen aldrig förtrollat mig speciellt, även om jag alltid tyckt om Emma Watsons (Hermoine) brittiska dialekt. Jag vet inte hur många böckerna och filmerna var, men det var egentligen bara den näst sista scenen i den sista filmen som verkligen hade något att ge mig, att säga mig. Det är omöjligt att gå in på allt som ledde fram till det momentet, för de som aldrig sett filmerna eller läst böckerna, men detta till trots… när den ondskefulle Voldemort blivit besegrad, och Harry Potter besegrade honom för att av en slump, lydde världens mäktigaste och kraftfulla trollstav honom…. Och Ron, hans vän blir lite uppspelt över den makt det ger dem, och frågar Harry vad de ska göra med den… Då tar Harry ett grepp om den, bryter av den, och kastar den ner i ravinen… förstör den. Och allt dravligt sago-nonsens i hela serien är plötsligt förlåtet.

Vad gör man inför möjligheten till överflöd av makt, total makt ? Man avsäger sig den, för den kommer förstöra människor, och den kommer förstöra en själv.

Nu sen jag blivit högerextremist, konspirationsteoretiker och samhällsfarlig fritänkare, så har en del perspektiv förändrats, men egentligen i princip inga av mina värderingar, eller vem jag innerst inne är, eller vad jag står för. Jag har vid flera tillfällen berättat att när det gäller motstånd mot massvaccineringen, motstånd mot censur, motstånd mot deplattformering, motstånd mot ALLA totalitära metoder, oavsett hur godhjärtade ändamålen hävdas vara…. eftersom om medlen är onda, blir resultatet ondska. Det finns ingen väg runt det, vilket t ex feminismen och vaccinismen i synnerhet har missat helt. Men de ismerna är inte ensamma om detta… eftersom det sker med all likriktat tänkande, all propaganda-baserade budskap, även revolutionärernas ideologi, när de störtat tyranner. Bödeln av mördaren blir mördare. Befriaren från tyranni, blir den nya tyrannen.

Så vad som måste ske för att iden om demokrati ska kunna ha en rimlig chans att triumfera, är att trollstaven måste delas… makten måste delas. Och sedan måste den ständigt vårdas, stötas och blötas, diskuteras. Likt ett förhållande där man blir osams, men medlar, kommer överens och blir osams igen, osv osv… en ständig process… för evigt. Så fort någon grupp, enstaka person växer sig för stark, måste trollstaven brytas igen. För makt korrumperar, makt tar bort det mänskliga ur människan – och pengar är makt. Eftersom med pengar, kan du inte bara köpa dyra bilar och Rolex-klockor. Du kan, som många av oss redan erfarit, men majoriteten ännu ej vaknat inför… köpa pressen, köpa forskarna och köpa politikerna. Och när du kan det, har du uppnått vad Hitler hade våta drömmar om. Det är en konspirationsteori jag har. Och dessvärre är den teorin om konspiration alldeles för sann.

Och ni förstår, det är här som jag, den högerextremistiske vänsterpartiströstande konspirationsteoretikern, sätter fingret på det orealistiska och ohållbara i det de högermänniskor och nationalister som jag håller med om många saker kring den nya totalitära världsordningen. Ofta hävdar de och drömmer om. Saker som tillväxt, ägande, borttagandet av nationalstaten, ett anarkistiskt nattväktarsamhälle, nattväktarstaten, där den som har egendom och kapital klarar sig, och de som inte har det, tillåts gå under.

Jag menar på att blind tilltro tillväxt, är både ett självbedrägeri i meningen om att det kan uppstå genom en fri rättvis marknad utan att både mänskligheten och moder jord retroaktiv får en nota, som inte finns täckning för. Tillväxt har historiskt bara varit möjlig genom slaveri och utnyttjande av fattiga länders arbetskraft och fattiga länders naturtillgångar, som inte ägs av medborgarna det fattiga landet, utan av människor/företagare/”entreprenörer” som Bill Gates, Elon Musk, Mark Zuckerberg etc etc … Och dessa människor har kommit till pga ”tillväxt” pga ”ökade ´vinstmarginaler som enda mål, precis som Pfizer ovch Moderna nu… Men det är inte för att köpa fler bilar och Rolexklockor. Det är för att köpa pressen, köpa forskarna och köpa politikerna. Och när du kan det, har du uppnått vad Hitler hade våta drömmar om. Och det är PRECIS VAD SOM SKER NU.

De som drömmer om nattväktarstaten och att den starke, företagsamme kapitalägaren, och drivne företagaren (som behöver kapital) ska vara räddningen från den globala totalitära regimen som nu håller på att bildas, bedrar sig på flera sätt. Ett av det är det dubbelmoraliska att bibehålla polis och militär för att skydda deras tillgångar och kapital, vilket inte alls vittnar om att den starke har rätt att överleva, och den svage ska dö. Ska de leva som de lär, så ska de få tampas med förlorarna på det konceptet och deras självklara berättigade vrede. De ska få försvara sig själv och sin egendom utan hjälp av militär och polis… om de hävdar den starkes rätt. Man kan inte både ha kakan och äta den. Det andra är att de inte tänkt hela vägen vad som kommer ske i det laglösa samhället… det kommer bli ett totalkrig, utan slut, som får ”Vilda västern” att framstå som en livslång semester på Gran Canaria. De som svälter då, kommer att vilja ha mat, och de kommer ta den, de kommer behöva mark… och de kommer ta den…
”Den starkes rätt” … pffft … de har inte tänkt hela vägen …

Det är svårt att hitta nån lösning eftersom det alltid tycks finnas folk som är redo att bli ny tyrann, när den gamla fallit. Det är svårt för att så många har blivit giriga, själviska, och ser bara pengar… Det är svårt för att man kan inte ändra nån annan än sig själv… och det är svårt nog. Kanske kommer det krävas att fler ”trollstavar bryts” Men det o andra sidan tycks enkom verka vara en naiv önskan från en vänsterpartistisk konspirationsteoretisk högerextremist som mig. Avslutningsvis får Astrid Lindgren ordet igen, från krigsdagböcker:

”I amar prestar aen, han mathon ne nen, han mathon ne chae a han noston ned ’wilith”

”The world is changed. I feel it in the water. I feel it in the earth. I smell it in the air. Much that once was is lost, for none now live who remember it.”

…
Det är så klart upplagt för missförstånd, när man lägger upp en fåordig ”facebook-skylt” och uttrycker sina känslor. Men o andra sidan är det få som verkar bemöda sig eller ta sig tiden att läsa de längre berättelserna eller för all del, höra dem under ett fysisk och verbalt möte. Jag tror det har gått så långt att folk i sina sinnen inte skiljer på ett fysiskt möte, eller en smiley, ett hjärta och Colombianska flaggan på Facebook. Jag tror det har gått så långt att människor föredrar det distanserade digitala, och censurerade sociala plattformarna före möte i verkliga livet.

Och vidare, om man mot förmodan skulle få till ett fysiskt verbalt möte, är chansen ganska liten att man träffar den verklige personen. Istället möter man ofta en stereotyp, av någon form, något läger. Som han H, som normalt inte brukar titta in på caféet, men stannade till och pratade med macho-gubbarna, och hävde ur sig floskler, bara ett skal, utan innehåll. En på ytan ”hård” ”cool” snubbe… och inunder ett litet skrämt barn, och för att upprätthålla sin image och försvar går all hans vakna energi åt… och under dagen ”trampar han snett” vartannat steg. Det är bara EN av alla programmerade stereotyper. Den feministiska stereotypen är en annan. Vissa stereotyper går in i varann. Som den Kliché-artade, egenutnämnde working-class-hero-sprätten t ex. Den sortens ”jag-arbetar-nu-minsann-och-är-därför-bättre-än-de-som-inte-arbetar-sprätt” , finns inom alla samhällsklasser och stereotyper. – och deras, ”Jag arbetar ju iaf” göls ofta av ett drygt smile och ett hö-hö-hö-skrockande.

Det är så klart upplagt för missförstånd, när man skriver: ”Jag måste skaffa nya vänner, för de gamla har tagit slut”. Nu har jag iofs skrivit spaltmeter om mina tankar och känslor kring livet, världen och mina medmänniskor och motmänniskor. Men då är det väl förmodar jag ”för mycket information”? Jag uttryckte en känsla inom mig, baserat på hur det faktiskt i någon mån ligger till. En del i det är kvantiteten fysiska möten med medmänniskor, och IRL-vänner. En annan del är kanske inte enkom under temat vänner, men inkluderar ändå det… den om svek, baktalande, rykten, viljan att trycka ner och förskjuta människor baserat på ”vad man hört”. Och ytterligare en del, handlar om vilka människor är, hur de beter sig mot andra människor. Många gånger i en inbillad rättfärdighet, som gör att de behandlar sin omgivning sämre än de som de inte anser vara ”hårt arbetande, rättfärdiga, regnbågsfärgade, lydiga medborgare”.

En gång i tiden då jag såg politiken i rött och blått, eftersom det var vad jag blivit programmerad till, så ställde jag en ändock relevant fråga. Om tex en moderat anser att jag som sjukskriven, inte ska ha rätt till den knapra ersättning jag får för att hanka mig fram, ska jag då respektera dennes åsikt? Ska jag då respektera och behandla den människan som ”min nästa”? – I mitt sinne, har tanken kring ordet ”respekt” kommit att handla om att den måste vara ömsesidig, annars är det inte respekt, lite som kärlek nästan…. har jag hört… vad vet jag om kärlek?
Har iallafall hört talas om den.

För mig handlar inte vänskap om vem som står på min Facebook-lista för vänner. För mig handlar det om några detaljer som är både storartat, och egentligen väldigt enkelt att åstadkomma, om man vill ha vänner, om man vill vara en vän. Det handlar inte bara om kvantitet, antalet gånger man hör av sig, och träffas, även om det så klart är en faktor, eftersom om man inte har kontakt alls, inte tänker på sin vän, inte bryr sig om sin vän, kanske det inte är en vän… kanske man inte är en vän. Men framförallt handlar det enligt mig om med vilka ögon man ser på sin vän. Om det är en varm blick som speglas i ögonen när man tittar på sin vän. Om man respekterar sin vän… och inte minst om man VILL träffa sin vän, VILL höra av sig till sin vän, blir GLAD när ens vän hör av sig.

Allt för många gånger för att jag ska känna mig harmonisk kring det, har människor som kallat sig mina vänner, bara varit så länge de haft någon nytta av mig, så länge man kunnat dra fördel av mina tjänster, alternativt, så länge man konstant varit glad och obekymrad. Man brukar säga att i kris, märker man vilka som är ens vänner. Och det ligger något i det. Men då inte enkom i en av vännernas kris, utan även när en krissituation på nationell eller global nivå uppstår eller SKAPAS.

Den så kallade pandemin, och konsekvenserna av folks beteende samt den fortsatta skrämselpropagandan är ett tragiskt exempel på just detta. Att gå på illasinnade rykten, och agera och bedöma sina medmänniskor utifrån det är ett annat skrämmande exempel. Så som jag nämnde om exemplet om den tänkte moderaten här ovan, vad gäller respekt, kan man applicera på vad som hände i när-relationer, vänskaper och i det lokala samhället i övrigt. Precis som man kan och kunde, när den förra stora propaganda-krisen #metoo SKAPADES, med alla dess manliga offer som fick sina liv förstörda. Så frågan man då kan ställa, är: ska jag respektera en person som tycker att jag inte ska få vård? Ska jag respektera människor som utesluter mig ifrån en förening? Ska jag förlåta och gå vidare?
Ska jag respektera människor som ser ner på mig utifrån mitt kön?

På frågan om förlåta och gå vidare, kan jag gärna förtydliga mig, för er fåtal som vågat, orkat eller tagit sig tid att läsa så här långt. Mannen som i affekt, till synes utan orsak bad mig att dra åt helvete med tillägget ”kukhuvve”, skulle jag på ett ögonblick vara redo att förlåta, överse…. faktum är att jag gjorde det nästan i samma ögonblick som det var över. Han och andra sidan har inte förlåtit mig för att jag tog på hans glasnalle på dragkedjan. Men det ligger ju hos honom. Detta är för mig bara en lustig anekdot, och det är mänskligt att brusa upp. Och det är frivilligt vilka man vill tycka om och tycka illa om. Det är frivilligt om man vill vara långsur, eller om man behöver hålla ett längre avstånd till energitjuvar, eller ibland t o m för sin egen mentala överlevnad och välmående bryta helt med människor. Jag har inget problem med att det sker, oavsett om andra gör det mot mig, eller om jag gör det mot andra. För mig är det senare sällsynt. Kan röra sig om ett tio-tal i hela mitt liv.

Men när det inte längre handlar om att man brusar upp, inte för stunden alltid förmår vara så snäll som man vill, när man trampar på ömma tår… utan istället om vad man faktiskt säger, och inte tar tillbaka det, och är redo att göra om det nästa gång… då är det något annat som jag ser det. Om någon enda person på bouleföreningen sagt. ”Tomas, det blev väldigt fel det där när du som enda medlem inte fick spela” med det underförstådda att de inte skulle göra om det i en liknande situation i framtiden. Ja då ligger läget i ett helt annat läge. Eller om någon som ansåg att jag inte skulle få vård, kom och sa, eller på annat vis yttrade att man sa så för att man var skrämd till vettet av den propaganda stat, myndigheter, företag och WHO sysslade med, och fortfarande sysslar med… ja då blir det något annat. Under förutsättning att man ändå har för avsikt att INTE upprepa det vid nästa tillfälle de planerar att skrämma vettet ur oss och införa allt mer totalitära lagar … som faktiskt sker nu, utan några större protester från folken i världen.

Det skulle inte ens behöva vara nåt högtravande fråga om officiell eller inofficiell förlåtelse, utan bara en markering om att det blev fel, det var fel… och att det ska inte ske igen. Men det har inte skett… och jag tvivlar på att det kommer ske.

Nåt alldeles fantastiskt hände faktiskt igår, när G-B ringde upp, och haft dåligt samvete över om hon varit för hård i sitt tonfall gentemot mig. Så var inte min upplevelse, jag hade inte uppfattat det så. Men jag sade till henne, att det var väldigt fint av henne att ringa upp och kolla upp ifall det landat så, och att det hedrade henne. Och att vi skulle fortsätta vara vassa och kärleksfulla framöver i våra ytliga möten,och så kan man säga till …om det blir fel, eller om man själv känner man gör fel.

Och där nuddar jag vid ytterligare en aspekt kring vänskap, och hur jag ser på vad som är en god vän. alla kan göra misstag, alla kan såra, alla kan bli sårade. Men människor som har FÖRMÅGAN att ringa upp och kolla läget, be om ursäkt … de har något speciellt… en grundförutsättning för att vara en vän. Jag tycker mig ha den förmågan i någon utsträckning… ibland. Som när E hade haft en dålig dag, stressad och absolut ingen kraft över, och jag skämtade, utan att vara elakt, men det brast för henne, på offentlig plats. Jag gick sedan upp efter och satte mig med henne, pratade lite, frågade hur det var… och satt stundom bara med henne tyst. Det är oxå ett alternativ.

Sen finns det troligtvis tillfällen då jag inte vet om att folk blivit sårade… det är mänskligt oxå. Men man kan ju åtminstone försöka vara en vän, en god medmänniska … man kan ju åtminstone försöka … och man kan ju faktiskt försöka ta sig tid, till andra..inte alla så klart. Det går ju inte. men åtminstone till de man tycker om, och vill vara en vän till.

…
Jag har en dålig känsla, om vad som lurar runt nästa hörn
Det finns svek, och så finns det SVEK. Det finns onda människor,
osså finns det ONDA människor.

Jag är stark, men inte hur stark som helst.
Jag är inte oövervinnerlig. Jag har en breaking point.
Ibland hatar jag den här världen.

Jag fick punktering i själ och hjärta idag igen.
Måste komma ihåg hur man andas.
Och fylla dem igen.

Det är allt för sällan som livet makes sence.
Det finns stunder, då jag ser mörkret,
det intensiva mörker, som brutit ned
mången god själ.

Stänga ute världen?
Nja.. jag brukar suga på det.
Ge upp? Jag vet inte om jag vet hur man gör.
Ladda om? Ja men jag behöver även mänsklig energi utifrån.
Mänsklig godhet, hopp, tro… tro på mig.
Nån som google-översatt …”har min rygg”

Jag har en dålig känsla… dåliga vibbars från omgivning.
Man vet aldrig vad folk kan ta sig till, hur långt de kan
gå med hat och baktal, svek…
Och dagligen vittnar världen om att vissa kan gå hur
långt som helst…
Jag är stark, men inte hur stark som helst.

Mitt hjärta loggar ut

…
Det är en förtrollande vacker, sagolik värld som vi förstör. Här finns undantagen som gör mänskligheten mänsklig i någon mån. Här finns hjältarna som tystas och fängslas, mördas och trampas på, för att vi ska få vår frihet. Och vi vänder dem ryggen, och verkar inte ens skämmas. Faktum är att vi försöker få de som stöttar dessa hjältar att skämmas, de som vågar göra sin röst hörd, och stå rakryggad när stormen kommer.

Här i denna vackra värld finns textrader som:
”Det finns en doft som aldrig kommer försvinna ur mitt minne. En obeskrivlig doft av sommar, inte precis välluktande men så specifik som vore alla mina sommarlov koncentrerade i denna enda essens. Den slog emot mig och andra passagerare på ångfartyget Tessin vid Klarakajen den dag i början av Juni då vi brukade flytta ut till ön. Jag ser Riddarholmsfjärden glittra i solen för en lätt västan. hör måsarna skria och flaggdukar och vimplar klatscha i vinden, medan hela stan tycks tindra uppspelt och leende under molnen” (Ur boken Fyra årstider av Gunnar Brusewitz)

Det är även en brutal värld, i vilken vi passivt bidrar till våldet, förtrycket genom tystnad och feghet. Onämnbara handlingar begås varje dag världen över, mitt uppi det paradis Brusewitz så målande drar min själ in i ljuset. Här finns horder av människor som fogar sig i förtrycket som drabbar andra, om de själva kommer undan med fråntagen frihet i mindre omfattning. Här finns de som säljer ut sin bästa vän under ett mediedrev. Här finns de som agerar ”fångvakter” och PR-agenter åt den korrupta makten, när den påtvingar oss restriktioner, begränsningar, obeprövade vacciner, i världens mest omfattande medicinska experiment, på människor, och inte labbråttor.

I en sådan värld, behöver en rätt så hårt ansatt medborgare finna tröst ibland, finna hopp, någonting att tro på, någon att tro på, utöver mitt hjärta och mina rättesnören. När det inte finns i en familj, eller släkt. Jag tar till musik, texter så som Björn Ulveus, och röster som Agneta Fältskog i Chiquitita:

”Chiquitita, you and I know – How the heartaches come and they go and the scars they’re leaving
You’ll be dancing once again and the pain will end – You will have no time for grieving
Chiquitita, you and I cry – But the sun is still in the sky and shining above you
Let me hear you sing once more like you did before – Sing a new song, Chiquitita
Try once more like you did before – Sing a new song, Chiquitita”

Jag ser, om och om igen dem delvis svenska dokumentärfilmen om Rodriguez ”Searching for sugar man” – och blir ”kär” i hela familjen, och deras inställning till människor, och pengar. Och låtarna har texter så som av en profet, en vis man, som inte blir profet i sin egen hemstad, i sin egen tid. Jag söker tröst i Astrid Lindgrens stämma och ord. Jag finner visdom i Tage Danielssons klokhet…. när mörkret försöker ta mig. Men framförallt står jag rakt upp, med okrökt ryggrad, med ocensurerat hjärta, icke utstuderad provokativ uppriktighet och möter lögnerna, demokratiavvecklingen… möter de som bidrar till tystnadskultur och mänskligheten i en mental fångenskap.

Ja e inte död än!

Den sjätte Aug 1943 skriver Astrid Lindgren i sin krigsdagbok: ”Hatet tar inte slut, samma dag som freden kommer. De som har fått sina anförvanter ihjälpinade i tyska koncentrationslägren glömmer ingenting, bara för att det blir fred”
De raderna känner min själ igen, trots att mina ögon aldrig tidigare läst dem. Den känner igen dem i efterspelet, tystnadskulturen kring människor inhumana gruppagerande under den planerade pandemin. Alla som skreko sina halsar hesa om ”mormorsmördare”, ”konspirationsteoretiker”, ”foliehattar”, ”osolidariska antivaxxare”, är nu tysta… tysta,… tysta … i väntan på nästa order uppifrån…

… vad skrev hon nu igen Astrid … om freden och tiden efter

…
Tittade som hastigast i mina två utgivna böcker ”Djupt rött hjärta” och ”Jag ser dig”. Bägge baserade på blogginlägg. Och inser att innehållet i mina blogginlägg på sätt och vis har förändrats en hel del, trots att det är samma grund. Det är nu för tiden färre inlägg om längtan och saknad efter kärlek. Inte för att jag egentligen längtar eller saknar mindre. Och det är färre inlägg om roliga vardagsincidenter, för att vi lever i en hyperkränkt värld , så det inte går att skriva utan att nån blir kränkt. Det går inte att fota folk utan att det ses som något integritetskränkande. Det är fler inlägg om min rasande ilska, frustration och ibland desillusion inför hur världen, människorna och samhället håller på att bli allt mer totalitärt, utan en tillstymmelse till protest från folket kan tyckas.

Innehållet i inläggen har förändrats mest för att någon MÅSTE opponera sig, någon måste ifrågasätta, någon måste göra motstånd. Jag hade helst velat fokusera på annat. Jag hade så klart hellre upplevt kärlek till en kvinna, och haft egna barn. Jag hade så klart hellre varit lättsam i sinnet och varit mer i vardagen här, i Sollefteå… till sinnet och till orden. Jag hade så klart hellre dansat och sjungit mera.

Anledningen till förändringen av innehållet på bloggen, är således inte orsakat av innerlig önskan om vad jag helst skriver om. Utan vad jag kräver av mig själv för att kunna se mig själv i spegeln varje morgon, och ännu kalla mig för en människa. Förändringen beror på att så många väljer tystnad. lydnad, feghet….

Tittade in på bibblan, och började läsa ur Astrid Lindgrens ”krigsdagböcker”. En oerhört jordnära och informerad kvinna. Bl a för att hon läste på, bl a för att hon jobbade på brevcensuren under kriget. Jag han i princip bara läsa 10 sidor, och redan där hade en hel uppsjö av insikter om dåtiden, kunnat appliceras helt eller delvis på vår nutid. Det vittnar om att vi befinner oss i ett krig. Ett informationskrig, som håller på att vinnas av de som vill ha censur, övervakning, kontrollsamhälle… och er tystnad. Astrid skriver bl a:

Samtidigt, observerade jag människor på ett annat vis tidigare i de två första böckerna, och dess blogginlägg. Nästan uteslutande utifrån tanken att roa läsaren, vara läsaren till lags, inte såra, bjuda på mig själv. Roliga historier, berättelser anekdoter från andras liv. Så som Moster o morbror, så som pappa osv … De är borta nu, och mitt liv kanske inte är så våldsamt intressant i antal spektakulära händelse, med dyra inköp, resor och nya människor. Jag har inga ambitioner.. det är min uttalade ambition att inte ha några.

Men nu är jag, jag.

Priset för att bli lajkad på facebook, eller gillad IRL , är att prostituera sitt hjärta och sin själ. Och det är på tok för dyrt pris. Vara nån man inte är. Återupprepa andras tankar och order. Vara till lags och tro på allt man blir tillsagd. Det kostar livet på miljoner… vare sig de dör eller inte. Jag är jag nu. Och i slutändan är jag den viktigaste personen att ha slutit fred med, när jag lägger huvudet på kuddvaret till kvälls.

Jag hade så velat veta vad Astrid och Tage hade stått i dagens dystopiska värld, om de levt. Men det kanske är tur att de slipper uppleva det här, både för dom och för mig. För om dessa stöttepelare i min själ, skulle fallit offer för feghet och propaganda… hade jag nog inte överlevt det. Bäst att de får vila i mitt sinne som de rakryggade hjältar de var… som den bästa av landsfäder och landsmoder. Jag har sett och upplevt tillräckligt med klippor i mitt liv, tappa huvudet de senaste åren…

Men mitt hjärta då? … jo det svälter lika mycket som min kropp lever i välmående för tillfället. Inget varar för evigt, utom möjligtvis döden, såvida man inte kommer till Nangiala som Astrid skrev i Bröderna lejonhjärta.

…
Tänker på mitt medvetna beslut sedan länge, att högt och ljudligt på offentliga platser, tala mitt hjärtas röst. Oavsett vad omgivningen tycker om det, och muttrar om för att jag gör det. Ett av mina mest rakryggade beslut och egenskaper,

…
Först när jag införskaffade den, placerade jag min härliga hängstol, lite in i hörnet, av utrymmes-skäl. Men har känt mig missnöjd med att det innebär att utsikten hamnar på en balkong i huset bredvid. Och det är ingen ung snygg tjej ens, så att man kan va gubbsjuk i gubb-häng-stolen. Jag flyttade den en halv meter och fick utsikt över det om nätterna vackra kraftverkets färgsprakande ljus-spel, samt Pettersborgs-nipan, och älven. En bra flytt på ½ meter, men i min compact living värld, innebar det omstrukturering som tog en dryg timme. Att möblera om hos mig, är lite som att spela:

Det har tydligen varit stök och ståhej, i bostadsområdet idag. Eller egentligen, tvärs över gatan från vårt bostadsområde. Granne ringde på dörren och sa att det var polispådrag, med två bilar, där de fick brotta ner, enligt uppgift mentalt instabil person. Och ytterligare saker nämndes, men som jag inte berättar om, eftersom jag inte kan styrka det. Hur som helst, kände jag att polisen kanske klarar av det där själva, så jag fortsatte spela och sjunga på titelmelodin till filmen 1939. Börjar få lite ordning på den svåra övergången till upptakten till refrängen, den innan textraden ”Vår tid är en tid för hjältar”

Endera dan, när jag fattat mod, hivar jag ner det egenhändigt gjorda furu-köksbordet i källarutrymmet, och ersätter med litet klaffbord. Jag vet inte HUR länge jag ska går runt det här bordet och stöta o ben i låren, innan jag förmår skrida till handling. Men endera dan….

Magdalena Andersson, visar sig vara en av de otäckaste socialdemokratiska ledare vi haft i Sverige. Under den skapade pandemin, uppmanade hon ju som ni vet till att inte krama ovaccinerade. Hon sa att S mål, var att alla skulle vaccineras, och att alla länder skulle vara med på ”den ekonomiska omstarten”. Som oxå kallas ”The great reset Agenda 2030” och är en av de mest omfattande planerna på ett globalt världsherravälde med icke demokratiskt valda ”ledare”. Något de flesta antingen ingenting vet om, inte vill veta eller inte bryr sig uppenbarligen. Jag har svårt att förstå att det är på det viset. Nu har M.A uttalat sig igen. Och i ljuset av tidigare uttalanden, och närvaro på WEF, där Klaus Schwab är ledargestalt… så fryser jag ända in i benmärgen när hon säger:

”många kriser parallellt” och ”handlingskraftig regering” från hennes mun, bådar inte gott.

Positivt är att vissa delar av rättsväsendet verkar fortfarande fungera i USA trots allt:

Det får räcka för idag, nu är jag trött,
go natt på er alla drönare!

…
Krigs-dagbok – Det undangömda informationskriget – Anno 2023 den 20:e September (4:e året av öppet krig)

Jag läser en del nu. Försöker variera mig i olika typer av läsning. Men det blir inga påhittade historier deckare och kärleksromaner. Verkligheten i sig har blivit så fiktiv, att jag känner behovet att fly in i litteratur som inte är fiktiv. Så som exempelvis Ulf Lundells ”Vardagar”, Gunnar Brusewitz ”Fyra Årstider” och ”Rådjursmannen”

Men jag är mentalt sliten. Kroppen är hälsosamt trött och pigg om vartannat som sig bör. Men sinnet, hjärnan, och hjärtat är slitna. Det är lockande att drömma sig bort till en annan värld, en annan tid, där man inte hindrar folk från att tala och tänka. För många har den lockelsen att fly verkligheten blivit för stor, och de har stannat i den fiktiva världen. Och i deras mentala och själsliga frånvaro gror mörkret medan folket tiger och samtycker. När papiljott-tanten i grannhuset, lämnat sin lägenhet, ännu en tom lägenhet i området, kändes det nästan spöklikt när jag gick förbi. Nästan hela huset hade mörka, tomma fönsterrutor, och klockan var bara barnet, strax efter nio på kvällen. Jag påmindes om stämningen i den animerade filmen ”Beyond the reset”

Jag flyr även gärna TILL verkligheten där ute i verkligheten, i den stora vida världen, som börjar utanför min dörr. Jag flyr då från televisionsapparaten, som jag insett existerar för att vi INTE ska bli upplysta, för att vi INTE ska tänka själva. Jag flyr TILL verkligheten, när jag stänger av ljudet på min mobil, men önskar jag hade modet att helt skrota ”smart-fånen”. De gör det svårt för oss att vara utan den, i vissa fall nästa krävs den för att kunna betala och göra rätt för sig.

Jag flyr TILL verkligheten, när jag är nere på kolonilotterna. Där livet makes sence, så att säga. Där naturens mirakel avlöser varandra, och där problem och motgångar är verklighetsanknutna. Där man sår ett frö, och arbetar för att driva upp fröet, och skydda plantan från att bli uppäten av andra.. utan gift. Och sedan har man mat. Vilket mirakel ! Där känns livet verkligt, och meningsfullt, för en stund.

På alla dessa vis, och flera, flyr jag TILL verkligheten, FRÅN alla lögner som presenteras för oss dagligen i nyheter och från myndigheter och globala företag. Men då och då, måste jag återvända till det osynliga kriget, som många, kanske de flesta inte märker av att det pågår, för att de fogar sig till nära på vad som helst, i The Matrix, i make-believe-världen.

”The best way to keep a prisoner from escaping, is to make sure he never knows he is in prison. ”/ Fyodor Dostojevskij

Den dystopiska känsla, jag får till följd av omvärldens brist på reaktioner, förstärks när folket VILL låta sig tystas. När de t ex inte ger ifrån sig ett knyst om fallet Julian Assange, fast det på alla sätt är bevisat att han inte begått några brott,, och att USA, Sverige, Storbrittannien och Ecuador, har begått brott mot hans mänskliga rättigheter. Knappt ett ljud från er medborgare… hur i hela helvete kan det komma sig ? Sådana saker, och de kommentarer jag nämnde i inlägget ….. som fälldes under nedstängningsåren, och som nu inte ett ord sägs om….. får mig att vilja fly TILL verkligheten, eftersom denna del av livet torde tillhöra ”The Matrix”

Julian Assange, straffas för ett brott han inyte begått, medan de som straffar honom, begår brott varje dag han är i fängelse. För demonstrerade vi mot sånt, och såg Amnesty International som ett organ för rättvisa för politiska fångar. De vet om att likt häxprocesserna på medeltiden och efteråt, så spelade det ingen roll om ”häxan” bevisades skyldig eller ej. Genom processen blev man av med dem. Och nu har han varit frihetsberövad mer än ett decennium, och bryts ner mentalt… och ni är tysta – varför ? Är ni som inte höjer er röst mot detta ens människor ? Julian Assanges ”brott” var att avslöja västvärldens stormakt med att begå krigsbrott. De ansåg att exempel måste statueras, så inte fler journalister söker sanningen. Och effektivt har det blivit, har vi lärt av medias beteende och undfallenhet under 2020 till nu… och framöver troligtvis…

Och nu sker det igen. Bara dagar efter att Russel Brand blivit anklagad för våldtäkter av 4 kvinnor, som påstås ska ha skett FÖR 17 ÅR SEDAN, annonserar Youtube att de ska stänga hans videokanal, på vilken han under flera år har avslöjat maktmissbruk och mediala lögner, regeringars lögner etc … ser ni ett samband ? Isf finns det hopp för er. Om inte… så vet jag inte om ni är människor ens längre?