TomasTvivlaren

…
Ju mer jag läser OLIKA, böcker, tidskrifter, tidningar, sajter, ju mer utvecklar jag ett på riktigt kritiskt tänkande, som gagnar min slutledningsförmåga och min medvetenhet om mig själv och min omvärld. Dvs den totala motsatsen till den ”faktagranskningskampanj” som förhoppningsvis nått sin kulmen under den av den globala, icke demokratiskt valda ekonomiska eliten, men dessvärre kan eskalera om människorna ser på och gör ingenting. Deras version av ”faktagranskning” är att människorna ifrågasätter enkom det de vill att de ska ifrågasätta, och hittar ”färdiga svar” på sajter med namn som ”källkritikbyrån” som ger klangen av att de är sanningens väktare och riddare, vilket i sin tur leder till att alla dessa står ovanför lagen, bortom all granskning, OM vi tillåter dem.

Jag har länge, länge känt av saker som känts konstiga och fel med omvärlden, och i många tillfällen även haft orden för att påpeka det, men låtit mig tystats för att jag tidigare var en nedbruten, kuvad pojke, i en manskropp. Nu börjar allt falla på plats, både inom mig, och som följd även min förståelse för omvärlden. I was right all along, i väldigt många tankar, och aningar. Jag hade rätt känsla att ”tillväxt” var något i förlängningen ohållbart både ekonomiskt och ur miljösynpunkt, en påhittad grej, för att kunna maximera vinster för de globala ”människo-gudarna”. Jag har hela tiden haft rätt om det galna destruktiva med feminism, både för män och kvinnor, men framför allt för barn. Och trasiga vilsna barn, resulterar ofta i trasiga vilsna vuxna.

Feminismen, vare sig den har haft det som mål eller inte, har trasat sönder familjen. Mamma pappa barn. Regnbågsrörelsen likaså, vilka jobbar parallellt med varandra. Bägge har vanliga män som en ondskefull fiende. ”Patriarkatet”. För att lyckas med krossa familjen, har man likt rasiströrelsen, vaccinismen, Agenda 2030, klimatrörelsen med många fler, behövt bygga upp en lååååång historia av väl spridda lögner och halvsanningar. Även kallas det för propaganda. Rachel Wilson redovisar bättre än jag för hur detta uppstått, och vad det fått för förödande konsekvenser för vårt samhälle, och inte minst då kvinnorna själva. Länk

Jag har även beställt hennes bok Occult Feminism: The Secret History of Women’s Liberation, För vidare upplysning om hennes syn på det hela.

…
Nån säger att meningen med livet, är att vara lycklig, finna lyckan. En annan säger att syftet helt krasst är att reproducera sig, föröka sig. En annan säger att livet är som en påse, tomt och innehållslöst, till man fyller det med något. Och ytterligare någon funderar som att: ”Vad är pengar? – En människa är en framgångssaga, om han kliver upp på morgonen, går och lägger sig på kvällen, och under tiden där emellan gör det han vill göra”
Det finns många olika uttryck för meningen med livet. Själv har jag kommit fram till att om du tar bort allt ”motstånd” från våra liv. tar du bort själva meningen med livet.



Och vissa säger att livet har ingen mening alls.

Min livsfilosofi, i en värld som bara blir allt mer galen i mina ögon, är att gå tillbaka till var vi kom ifrån, vart och hur vi var skapta, och från vart vi tog vår mat, när naturen var hel, när människan var hel. Vi var t ex skapta för att gå långa sträckor, springa korta sträckor, och i övrigt kroppsarbete för att finna mat, försvara oss mot fienden som attackerar en i verkligheten. Vi åt mat som fanns i naturen, icke processad mat, kött och grönt. Vi har allt vi behöver i naturen … rättelse… vi hade allt vi behövde i naturen – för nu utplånar vi den, och sätter vår tillit till… ja till vaddå ?

Jag har Bibeln i min Bokhylla, och är på jakt efter Koranen, och kanske någon fler av världsreligionernas skrifter. Och har för avsikt att läsa dem. Dels för att det är utbildande att förstå vad flera miljarder anser vara meningen med livet, och det rätta levernet. För att förstå omvärlden. Och dels för att den typen av religion och blind tro, helt omöjligt kan vara värre än den religion och den blinda tro och gudar väst-världs-människan idkar och dyrkar. Det teknokratiska, transhumanistiska, globala, avdemokratiserade, censurerade samhälle vi har tackat JA till genom passivitet och sålda själar.

Tidigare har jag och många med mig trott bland annat att alla för mänskligheten vetenskapliga misslyckande varit ofrivilliga misstag som man får ha överseende med, för att nästa gång blir det bättre, samt att vi måste omfamna ”utvecklingen”, ”hänga med i utvecklingen”. Och då utan att ifrågasätta vart ”utvecklingen” för oss, och vad den gör med oss. Utan att ifrågasätta någonting över huvud taget helst. Det finns hundratals om inte tusentals exempel på både människans korkskallighet och självdestruktivitet. Men som även visar på att det inte är någon olycklig slump i utvecklingen, utan en strategi från de globala makthavarna, ni inte vet vilka de är, vad de har för planer med era liv, eller egentligen alls bryr er om. Detta exempel är ett av de tydligare exempel som finns på teknokratiska ”lösningar” som leder oss rakt mot slutet på mänskligheten, osett vilken hastighet:

Vi har lagt all vår tilltro till ”Forskning” och vetenskap” ”uppfinningar, och alla ska de utan vårt personliga ansvar över våra liv, över vår natur, över vår demokrati, ”uppfinnas bort” såå vi kan fortsätta leva dekadent, oansvarigt, bekvämt. Denna maskinen ovan, sägs ska göra syre av koldioxid. TOPPEN tänker de troende medborgarna utan att tänka. Innan man över huvud taget funderar över hur miljövänligt det är/varit att framställa denna maskin, eller hur många som måste tillverkas för att få någon effekt alls? Och vilka negativa biverkningar ger maskinen i drift? – Det enda rätta svaret är att ingen vet eftersom det är ett experiment att föra dessa i stor skala. Och här kommer det riktigt , riktigt sjuka att naturen HAR REDAN EN SÅDAN MASKIN, sedan ca 400.000.000 år tillbaka. Den ”uppfinningen är testad i 400.000.000 år alltså. Och har funkat fenomenalt bra måste jag säga.
Människan har dock på kort tid gjort och gör ännu vad man kan för att utplåna denna geniala uppfinning som vi kallar för:

TRÄD !!!!!!!!

Hur många träd offras i produktionen för maskiner som denna?

Allt mer mark går mot det här

Och matjord minskar världen över, för vi dödar den. Och allt detta fortgår, medan globalisterna för ut krigspropagandan, och vaccinpropagandan. Inget av dessa processer har man ens för avsikt att hindra, Man bygger istället maskiner, och tillverkar vacciner.

Sådan är vårt levnadssätt, och vår blinda religion. Tilltron till tekniska lösningar, och sådant blir resultatet.

Man kan helt enkelt inte lita på, lägga sin tilltro till att de som skapat förödelsen ska stå för lösningen.

Det är idioti från befolkningen att göra det,. Men befolkningen gör just det. Det är precis vad som sker med Regnbågsrörelsen, kriget mellan könen som är ett skapat krig, klimatpropagandan, Krigen i världen, nu Ukraina, och inte minst vaccineringshysterin. De är ”Syre-maskin-byggen”, som ska ersätta något som fungerat i hundratusentals år…Vaccin och medicin istället för sunt, hälsosamt leverne, som inte genererar miljardvinster och totalitärt globalt styre….

Men de e klart… varför bry sig ? Eller hur ?

…
Boken jag läser, började bra och intressant, hamnade i en tråkperiod i mitten, men tog lite fart igen. Jag behöver träna på att hålla distansen ut med böcker, inte ge upp. Det är dessutom en lånebok, så läser lite oftare den, än Lundell, som jag växel-läser med. Och väldigt mycket läsning i Epoch Times, i synnerhet kultursidorna.

Min lägenhets huvudsakliga karaktär och aktiviteter är den av lite mysig läshörna, med hängstol avsides i ett bibliotek, Ett trångt lite välplanerat cuisine, som skapar mat från de bästa av råvaror. Sov och videohörna, och säsongsvis en plantskola. Musikavdelning så klart med gitarrer och Elpiano. Köksbordet vilket jag egenhändigt tillverkade på AMU omkring 1990, har egentligen ingen naturlig plats och funktion i mitt hem, annat än det att lägga pusselplattan på, men eftersom jag gjort bordet själv, nämns jag inte flytta mer det i källaren, till förmån för ett klaffbord eller ett runt litet cafébord vilket skulle passa min karaktär bättre. Allt detta plus hall och badrum utan badkar på 35 kvadratmeter.

Ingen promenad idag, mest lott-aktiviteter. Helen. S kom förbi lotterna alldeles när jag krattat gräs efter Folkesson som klippt stora gräsmattan. Bra gödning och jordförbättring. Det pratades odling och egna recept. Ja inte med Folkesson då förstås. Gav morötter till I.L, och B.N, och grönkål till E-B.L. C.C har jag lovat grönkål, när hon tittar ner på lotter. Rensat ur bön-djungeln. Nu bara Blå Hilda och bondbönor kvar av bönorna. I övrigt finns kvar morötter, grönkål, broccoli, palsternacka, rödbetor, tomater, chili, cayenne, purjolök, rotpersilja, och en jävla massa blommor. Några gröna tomater blev hackade av fågel. Chili och Cayenne producerar än, fast det var länge sedan årsbehovet var fyllt. Morots och Squash-pannkakor var gott.

Zappar förbi en lite blänkare om att:

WHO bedömde aspartam som möjligen cancerframkallande, baserat på begränsad bevisning. Ett tydligt samband mellan konsumtion av aspartam och förekomst av cancer kunde inte visas.

”Gränsvärden” – är ett intressant debattämne, oavsett vad vi pratar om. Om en vara, ett producerat livsmedel, medicin, eller vaccin, inte håller sig inom de bestämda gränsvärdena för att bedömas som hälsosamma, finns möjligheten att flytta gränsvärdena. Hokus pokus – nu blev det nyttigt, iaf ”tillräckligt nyttigt”. Själv tänker jag om detta, fanns råvaran på stenåldern? Om inte ÄT DE INTE !!(Principiellt asså)
Som indianen i Clintan-filmen sa till försäljaren om en mirakelmedicin: ”You drink it”
Jag har ju slutat med socker helt i princip. Men jag väljer alla dagar i veckan vitt socker före Aspartam. But that’s me!

Hösten märks mest av på kvällar och nätter, ty det är ännu varmt och under stundom soligt ute. Behagligt väder. Idag kom ett solregn, medan jag ”lottade”. Solregn är rätt så underbara. Två chilisar till vaktis, ingen till Malin som trodde de skulle vara för starka. Ingen heller till Donna. Donna en Rottweiler som ogillar troligtvis ALLA hundar, och tuggar nog aggressivt på de hon kommer över. Men jag tror Donna är kär i mig. För varenda gång Malin och jag (grannar) går upp för trappen samtidigt – Malin bor en halvtrapp nedanför – så stannar den muskulösa Donnan och tittar uppfordrande, vädjande på mig, med en blick som säger antingen:

– Varför går du inte hem till oss?
eller
– Varför får inte jag bo hos dig?

Tänder 2 lyktor vid ”bibioteks-utsikten-avdelningen”. Jag tycker om doften av ljus som inte har tillsatts några konstiga dofter. Till och med lukten från tänd tändsticka, luktar gott och nostalgiskt, apropå giftigt. Och jag kommer att tänka på Björn Afzelius:

Du vet att jag aldrig har trott på nån Gud
Men ibland går jag in i Hans hus
Så när skymningen faller imorgon
Så går jag i kyrkan och tänder två ljus

Det ena för dem jag har sårat
För vännerna som jag försmått
Och för tårarna som de har gråtit för min skull
Det andra för att jag ska finna
En kärlek som orkar bestå
Och en kvinna som en gång kan älska mig som jag är

…
Mot nyputsade fönsterrutor, syns spegelbilden av värmeljus i en av mina lyktor, och i bakgrunden mot höstmörka natten, speglar sig neonljuset från gatlyktor, mot krusig Ångermanlälv. Närmare och närmare kommer mörkret och eftertankens tid, när vi samlare, samlat på oss tillräckligt med mat i våra nöt-gömmor och frysar, för att kunna luta sig tillbaka med en god bok, och en reklamfri nyhetstidning.

Nästan hela sommarhalvåret, innebär stök, kaos och oreda, prylar som är på väg in, eller på väg ut, ner i källarutrymmet, upp ur källarutrymme, ner på lotterna, upp från lotterna. alltid saker på den fina antika tamburbänken jag köpte begagnad för 300 kr för att sitta och knyta skor. Den fina ”Utsiktsplatsen vid fönstret, för det mesta belamrad med plant, frön eller skörd. Först nu… hinns allt med så pass att jag kan sitta vid utsiktsplasten vid fönstret och se ut genom rena rutor, och njuta av de små flammorna från värmeljuset. Och nu finns plats för pussel….

Ännu en hel del matlagning, och en del skörd att ta rätt på. Men den mest intensiva perioden över. Och det är tur, för på senaste veckan har jag klippt gräset tre gånger, och trimmat runt kanterna en gång. Läste artikel i Epoch Times av grundaren till friskus och Svettis, som fick i uppdrag av regeringen att utröna hur vi får folk att motionera mera. Han fick sparken ganska omgående, för han uttryckte att det var för mycket snack o för lite verkstad. Liverpool och Djurgården vann. Sverige vann finnkampen. Metoo har blossat upp i Spanien, för att nån högt uppsatt fotbollshöjdare blev så glad över damernas guldmedalj, att hamn pussade henne på kinder och munnen. Fotbollsspelaren själv tyckte att det lades för mycket fokus på detta…. men hon förstår väl inte att hon blivit våldtagen… precis som Assange kvinnor inte förstod det förrän långt efteråt, eller rättare sagt inte förstått det än.

En studie i Israel, visar på att ovaccinerade har ett 13 ggr högre skydd ´mot infektion, och tror det var 27 ggr högre skydd mot smitta. Länk Det stod dock inte att läsa på nyheterna av någon anledning. Det var viktigare för tex Aftonbladet att ha artiklar typ de som visar hur man får större penis, eller hur kvinnan får orgasm.

En nyligen pensionerad motorcykelsnubbe från Stockholm, med planer på att flytta till Sollefteå, parkerade sin båge i Taxi-fickan, där ICA ha vöre, och växlade några ord med mig om ditt men inte datt. Han skulle flytta in i husen vd lill-ICA, och jag var vänlig att upplysa honom vad området kallas enligt folkhumorn – Pack-i-stan. Vidare upplyste jag honom om den troligtvis anlagda branden vid biljardhallen förra året. – Kanske har jag skrämt iväg honom, tillbaka till Stockholm. M cyklade förbi när jag och knutten surrade. M mer speedad än vanligt. Jag var vänlig, men kort och lite avvisande.

Det var härligt att putsa fönster till dragspelsmusik. Kändes lite nostalgiskt och nästan somrigt.

…
Har haft en fått-mycket-gjort-dag. Jag gillar fått-mycket-gjort-dagar. Man känner sig nöjd med sig själv, och en slags inre ro infinner sig ibland, efteråt. Mestadels lottrelaterade sysslor som blivit gjorda och undanstökade, men även lite ordning hemma. De hör ofta ihop för en som idkar compact living.

R.F åker utrikes igen för övrigt. N, med epilepsi, har ramlat o slagit sig rejält igen stackaren. Köpt en bok om bondepraktikan för noll kronor. Är nöjd med det priset. Först skulle den kosta 10 kronor, men det tyckte jag var för dyrt, så jag prutade ner den 10 kronor. I själva verket var det för att jag på loppis köpte en annan sak för 150 kr, då bjöd han på loppisen på boken… om han blev kallad för snäll och rar. Jag gick motvilligt med på att han själv kallade sig för snäll och rar, men yppade inte orden själv.

Två squash till är klara, tog in dem, vet inte vad jag ska göra med dem, får så mycket på en gång. ”Det ordnar väl sig med blommor bara käringa e dö”... har aldrig fattat den, men eftersom jag har förstått att den ska vara lustig så använder jag den. Det finns ett antal sånna. ”De gån’t o ha lejt e folke, de gå så mytje snus” Också svårbegriplig. ”Ta en stol och sätt dig i soffan”, är också så där putslustigt har jag lärt mig, men inte skrattat åt. Och sist men inte minst ”De e mycke grejer på et spett”

Hur som helst så är jag ett kuk-huvve om man får tro E.N här i stan. Han visade upp sin nya jacka, och jag upptäckte att han hade en liten glasbjörn på dragkedjan, så jag tog tag i försiktigt och tittade på. Det skulle jag inte gjort. När man tar tag i glasbjörnar på dragkedjor på nyinköpta jackor, är man ett kuk-huvve! Jag släppte glasbjörnen, eftersom jag fick en känsla av att ”kuk-huvve” inte var en komplimang som visade på att han godtog mitt ondsinta tilltag. Det räckte inte ändå, för E.N härifrån stan, hade eldat upp sig så till den milda grad att ögongloberna höll på att trilla ur sina hålor,

– Va fan måste du fara omkring o peta på allt för???

och han lade för säkerhets skulle till:

– ”SKA JAG SLÅ DIG MED KÄÄPPEN VA ???!!!”

Han hade en käpp som tillbehör för rollatorn, han parkerat utanför. En käpp med metall nertill. Och samtidigt med hotet höjde E.N från stan upp käppen i n rörelse som hotade och laddade för sving mot mitt huvud. Jag satt lugnt kvar, såg honom i de ögon som höll på att trilla ur sina hålor och sa, lugnt

– Men slå då

Det blev för mycket för E.N, E.N som normalt inte är alltför snabb pga ett kroppsligt handikapp han inte rår för, sprang nu ut ur lokalen med en fart jag aldrig sett, och ropade just:

– FAR ÅT HELVETE KUK-HUVVE !!!

Jag kände mig bara lite lätt överraskad, inget mer. Det finns de som påstår att den mannen kan va långsur. Och det kan man ju förstå, när folk petar på hans glasbjörn, på dragkedjan. Svårt att tänka mig nåt mer kränkande faktiskt. Ja det ska va den stackare då, som ägde den kränkta utomhusjulgranen jag fotade på hans tomt för att den var vacker med all nysnö som föll på den för några år sedan. Den mannen tog med sig grannen ut och konfronterade mitt diaboliska tilltag, och menade på att jag rekade för inbrott. Nä men jag menar, man förstår ju att folk blir upprörda.

Hur som helst, så känner jag mig nöjd med min icke-reaktion i bägge fallen.

…
(Skrivna först med penna på papper)

Lördag morgon, 04.10.
Nån form av obehaglig ”mardröm”, kommer inte riktigt ihåg den. Jag tror ju att det inte alltid är nödvändigt med nån ”analys”. Det sköter kropp och sinne ganska bra själv.

Men däremot bortsett från dröm, kan jag skriva mer direkt och ärligt, än om jag skriver direkt på bloggen, skriva vad jag känner och tänker, utan att fundera över om jag upprepar mig, eller om läsaren tar illa upp och blir kränkt.

Nå hur mår jag? Det är väldigt mycket som är bra. Sen finns det samtidigt sorg, oro. ilska och frustration. Rädsla vet jag inte … jo den är väl i form av oro. Visst kan jag ibland känna mig ensam i den här världen. På flera vis. Ett av dessa vis är för att jag inte känner att jag i rötterna tillhör någon familj. Och ett annat är att jag inte tillhör någon egen familj, med kvinna och barn. Jag kan bli direkt avundsjuk när Mohammed på lotterna har familjeträff vid borden efter Ingrid Thulins stig efter älven, och de pratar i mun på varann, skrattar … jag erkänner det.

En annan sorts ensamhet, är den att inte kunna prata med folk om vad som sker i den totala omgörningen av världen, med minskad demokrati och yttrandefrihet… och personlig frihet, för att de inte orkar, vill eller är kapabla rent psykologiskt (rädsla) eller inte ens intellektuellt, eller informationsmässigt (för att de lyder, och därmed aldrig tillåter sig till sina sinnen, släppa in någon annan information än tillåten ”information”.

Och då blir det som nån slags ”delvis-charad” att umgås med människor som om det som sker i världen inte sker. En slags parallell värld, i verklighet folk inte vill uppleva. Bara prata samma inövade haranger för att undvika det som jag ändå tycker borde stå högt upp på listan för vad som berör en, och angår oss människor ur alla aspekter. För det som sker nu, som de flesta vill blunda inför, påverkar ALLA ur väldigt många aspekter.

I en annan del av verkligheten, kan jag känna att man lever.

Medvetandet

Jag känner ingen speciell stolthet över att vara mer medveten om dessa saker, över att ha ett bredare informations-input, än majoriteten, angående den eskalerande globaliseringen, den nya världsordningen , med global censur, indragning av mänskliga rättigheter både för de lydiga, och oss olydiga. Och de flesta tycks inte förstå det, det verkar tänka att om de INTE reagerar och agerar mot de icke demokratiskt valda makthavarna, så drabbar deras diktatur inte dem. En del till och med accepterar eller välkomnar detta nya som absolut nödvändigt. Jag har hört bekanta uttrycka att de tyckte det var bra att makten undanhöll information för oss om baksidorna med vaccineringen.

… nä jag känner som sagt var ingen slags mallighet, överlägsenhet i detta mitt högre medvetande… bara sorg och saknad av ett sunt, relevant samtal med mina vänner och mina medmänniskor. Bara sorg och saknad över det mänskliga i mina medmänniskor.

Trots denna klyfta mellan mig, plus en ganska numerärt stor minoritet,… till en större procentuell majoritet, så går livet vidare. Och jag har bara det här liret, i den här tiden, i den här världen att leva. Och trots allt detta, finns det mycket som är på pluskontot, framförallt för mig personligen. Och framförallt i min egen utveckling som människa. Men som jag skrev, på några sätt , emellertid, rätt så ensamt, fast jag är mycket med och ibland folk.

Informationsmässigt. känns det som det finns för mycket information, och för lite tid. Och en följdfråga dyker då upp för mig. Till vilken nytta? När de flesta tycks välkomna den nya formen av mentalt och kroppsligt slaveri.

Ur ett ego-perspektiv, vad har jag för nytta av denna min utökade medvetenhet, när jag ändå inte anser mig vara förmer? Det finns väl fördelar med medvetenhet, men även frustration.

Jag borde kanske inte vara så förvånad över hur lätt styrda människor är och faktiskt länge har varit i sin vardag. Vilka snäva ”regler” och gränser de låtit sig bindas fast vid. En slags styrdhet som sedan med hjälp av en global rädsle-kampanj sätter igång en redan inövat lydande. i den vilseledande tron av att lydandet är solidariskt. Jag tänker på hon som skämdes så över att jag hade tagit med cykelväska till en golftävling, istället för ryggsäck eller dylikt. Eller hon som skämdes så över att jag hade ett reseväckarur i fickan (innan mobilens tid). Jag tänker på hon som var så engagerad i vilka färger jag EGENTLIGEN passade i, när jag köpt en ny blårandig T-shirt jag tyckte om. (Hon hade läst nånstans om såna där färgskalor, och därför visste hon bättre än mig vad jag passade i för färger) Och jag tänker på han som med avsmak och negativ förundran konstaterade att jag hade en ”undertröja” på mig som vanlig tröja, bara för att det var sömmar på den, och för att det stod ”undertröja” på paketet jag köpte den i.

Men om jag i det senare exemplet, när det gäller ”modebranschen”, en del av den kapitalistiska hjärntvätten för att få sälja varor vi inte behöver till oss… om de bestämmer att det där jag nyss nämnde är mode, då hade inte personen jag pratade med opponerat sig över min klädsel. Elle låt oss säga… om man nu kan föreställa sig nåt så galet som att klädfirman själva innan försäljning, klipper sönder hela jeans, och tar mer betalt för det… om det är mode, ja då är det normalt beteende. Eller om någon slags könslös propagandarörelse, stödd av all media, alla regeringar inklusive globalisterna, får för sig att det är normalt och normen för män, att springa omkring i glittriga regnbågsfärgade underkläder på stan hela sommaren, och BH… jag då är man konstig om man inte gillar det.

Nu är ju jag i motsats till Ola Salo faktiskt the worrying kind. Dock tyvärr kanske inte the marrying kind. Men jag har ändå lyckats i någon utsträckning bemästra och avdramatisera rädslan och oron bättre på senare år. Oroshärdar för mig har t ex varit hälsa, framtida inkomst, och faktiskt en global systemkollaps. Även om systemet i sig, för moder jords skull, behöver och inom sin tid kommer att kollapsa på sin egen orimlighet, så kommer det ju även drabba folk som tror sig vara mer medvetna än den tystade, fogliga majoriteten.

Det regnar ute nu, när klockan närmar sig 6 på morgonen. Och det ska regna hela dagen. Det funkar för mig. Undrar om det är ett inferno-monster-hyper-dyper-lågtryck till följd av ”klimathotet”? Eller om det är det som vi förr kallade för ”en regnig dag”, eller ”svensk sommar?

…
Mätt och belåten.
En bra dag idag. Den unga afrikanska kvinnans leende på biblioteket, fyllde upp min själ. Fika med Jonas, var länge sedan, nu blev det av, en mycket trevlig stund. Gett bort grönkål och morötter, genererade ren känsla av lycka i mig. Grekisk gratäng på fm, och pasta med egen lök o tomatsås….
Persiljevattnet jag började dricka, blev följetong, påstås vara nyttigt. Hur än det är med den saken, är det oerhört uppfriskande, gott och läskande.

Toppennöjd med prenumerationen av Epoch Times är jag oxå. Enda problemet är att nästan alla artiklar är ämnen som intresserar. Och är lite lur på om jag även ska ta Nordsverige på prenumeration. Inte just nu… är i slutet av pengarna, men inte i slutet av månaden.

Plinkat lite på Gotländsk Sommarnatt på elpianot. Och läste om Gotländskt grundvatten i Epoch. Summa promenader idag blev 7,5 km. Det får duga. Rolf Lundin lät meddela att han varken kunde bjuda på skvaller eller kaffe idag. Inget läst i boken ”Farmors son” idag. Mest i Epoch och Nordsverige.

En vän berättade om hur hon erkänt sig bettet sig väldigt illa mot en person, och bett om ursäkt, för många år sedan. Något den utsatte personen idag uppskattade enormt, och något som imponerade på mig något så fantastiskt.

Idag tycker jag väldigt mycket om mig!

….vilket gör att det är lättare att tycka om andra,

vilket kan hända gör det lättare för andra att tycka om mig… just idag alltså.

…
Jag tillhörde även jag i någon utsträckning det här skyttegravskriget där man sitter i varsin sänka och kastar sten på varann, och gör ungefär NOLL i markvinningar. …
Det är en hel del som faller på plats för mig ju mer jag hittat harmoni, och, inte tillbaka till mig själv, men för första gången till mig själv, vem jag är, och stoltheten och acceptansen över detta. Och när dessa bitar faller på plats och harmoniserar, faller bitarna kring omvärlden på plats för mig. Och på ett sätt går det med en rasande fart, den utvecklingen.

Det är en hel del som faller på plats för mig ju mer jag hittat harmoni, och, inte tillbaka till mig själv, men för första gången till mig själv, vem jag är, och stoltheten och acceptansen över detta. Och när dessa bitar faller på plats och harmoniserar, faller bitarna kring omvärlden på plats för mig. Och på ett sätt går det med en rasande fart, den utvecklingen.

Så, jag litar mer på MIG nu, än jag gör om låt oss säga en majoritet skulle tycka annorlunda, och jag uppfattar det som rent vansinne. Härom dagen såg jag ett experiment där en kvinna sattes i en grupp i ett väntrum, där alla reste sig upp, när det plingade för nästa patient. Till slut började även kvinnan resa sig upp, utifrån grupptrycket. Och när det bara var två kvar (alla andra var införstådda i experimentet) så reste HON sig upp, men inte den andra i väntrummet.

Jag förstår ju att vissa tillfällen, är man partisk i sina åsikter och grundar bedömningen utifrån sin egen önskan av utkomsten. För mig är det tydligast när jag blir engagerad i sport, speciellt lagsport. Inte alltid helt objektiv då, kan jag ovilligt erkänna. Men lika så, finns det tillfällen då även ens partiskhet inte är orsak nog. Dvs det är så uppenbart tokigt beslut av domaren, och till synes av en majoritet av inblandade ”experter” att man nästan blir lite smått chockad över enigheten i stupiditeten. Det senaste av dessa fall, är utvisningen på Virgil Van Dyke, i matchen mot Newcastle, i en duell mot Alexander Isak. Hade inte domaren haft tillfälle att om och om igen se incidenten i repris, hade jag omgående förlåtit, accepterat och förstått svårigheten i beslutet. Men nu hade han det, och det gör att jag inte för min värld kan förstå beslutet av ett direkt rött kort. Jag får ju oxå via Youtube möjlighet att se på incidenten om och om igen. Och det finns ingen fällning, det är bollen som Van Dyke träffar. I bästa fall kan man hävda satt Isak snubblar. Och under inga omständigheter kan man hävda (som en majoritet ”experter” gör på tuben, att det var det mest självklara röda kortet man kan tänka sig. Ett av huvudargumenten tycks vara att Van Dyke är sen in i situationen. Sedan när var det ett regelbrott?

Ett annat i minne är när Agbar Bassom blev utburen på bår, efter att ha flugit en bra bit efter att ha blivit fälld, och får rött kort för filmning när han bärs ut.

Nu är detta ju ändå ”bara” fotboll, kan man tycka. Ocjh det skulle jag köpa, om det inte vore för att det är mer än så. Det är business, och ligatitlar, miljonbelopp, som ofta hänger på dessa beslut av domaren. Så visst är det lite viktigt att få det rätt. Men bortsett från domarens roll, som ändå kan förlåtas för att det är smått omöjligt att döma rätt hela tiden, så är det jag återkommer till, människans grupp-beteende, tillit till”experter” förnekande av det man ser med egna ögon, och övertygas av experter att man inte ser det man ser… det är högst aktuellt i vår samtid, när en global diktatur håller på att byggas upp, och folk inte kan eller vill tänka själva, inte vill ifrågasätta någon auktoritet.

Det ÄR uppenbart att Virgil Van Dyke träffar bollen, , och inte utför en sparkande rörelse mot Isak. OCH ÄNDÅ, så går alla nästan med på att det är ett solklart rött kort. Om de åtminstone hade sagt att de kan gå med på ett rött kort utifrån en bedömning. Men inte solklart. Det är absurt. Det absurda är att förneka det man ser mitt framför sina egna ögon, och sedan lita på ”experter” mer än sina egna ögon, och egna tankar. Det ÄR bara sport i slutändan. Men det allvarliga är att dset återigen, som jag gång efter annan försökt belysa, även sker i det viktiga frågorna kring yttrandefrihet, medborgerliga rättigheter, inskränkningar i demokratin, att folk litar mer på ”experter, än fri debatt, egna tankar, och sina egna öron och ögon. Så som när jag presenterar videos när man hör och ser vad de makthavare VI INTE VALT avslöjar sins despotiska planer, så man hör och ser vad de säger. OCH ÄNDÅ REAGERAR INTE EN KÄFT PÅ DET.

”Vi vill häv sö chips i sö brains so I can see how yo feel. kåz efrybådy fill havf sö chips i ser brains”

”Vi hav penetraited sö kabinets of sö demokratiz”

Jag har gett er massor av exempel, och de flesta av er reagerar med TYSTNAD. Och då handlar det inte om en fotbollsmatch längre, utan om vår egen mentala, kroppsliga hälsa, vår yttrandefrihet, och småfolkets frihet.
Jag ger alla som stöttar tystnadskulturen gult kort plus tillsägelse.

Jag tycks inte alls passa in i det här samhället – och det tycks vara ett sundhetstecken, och en komplimang av guds nåde.

…
Okej, jag erkänner, föll till föga, som jag vid sällsynta tillfällen gör, för click-bates, och klickade på en om en liten flicka som med en oledad benprotes ända från höften kämpade för att ta sig upp för en liten, liten backe, och sedan triumferande skrek ”Yeeeeeeeyyyy”. Och visst värker det till i hjärtat när man ser sånt. Då och då måste man konekta med sitt eget hjärta. Dessvärre är vi genom vårt separerade, digitala låtsassociala samhälle ofta hänvisade till att göra det via Facebook och Instagram, eftersom folk, jag, vi, ni gått med på att vi inte ska umgås med varann, och är ständigt ”upptagna”

Ändå ser man att det finns något mänskligt kvar hos många människor, trots den stora robotiseringen av folk. Det sipprar fram då och då, oftast genom mänskliga möten, som det med 90-åriga I-L härom dagen på caféet. Och ibland visuellt via digitala fångenskapsmedier som Facebook. Det är i sanning tragiska liv vi lever i mångt och mycket ur ett perspektiv, i varsina betong-celler, eller hus, isolerade från omvärlden, dagligt programmerade av en programerings-enhet (TV el Mob)), som pumpar ut meningslös förströelse blandat med nyheter som faktiskt hänt, och propaganda för att lura oss, hypnotisera oss till lydnad och undfallenhet.

Men vissa strider ännu… den lilla flickan med protesen, ska bara upp för den lilla backen. Och vi är de flesta av oss institutionaliserade på olika vis. En del äldre med ett helt liv av visdom, placerade på ålderdomshem, istället för att vara en del av samhället, vara den som står för kärlek, visdom, kunskap. De är inget värda för oss, eftersom de inte producerar. JAG är ingenting värd för er, eftersom jag inte producerar. Och illusionen är fullkomlig, eftersom väldigt många arbeten är bullshit jobs. Dvs sådana utan någon verklig poäng, dit du bara går och stämplar in, och inte gör något egentligt arbete, eller nytta, beroende på hur man definierar dessa ord. Så arbeten blir också en slags institutionalisering av människor. Egentligen är det bara någorlunda friska människor o pension, eller arbetslöshet, som inte är institutionaliserade, men då är ändå majoriteten av dessa programmerade, övervakade via sina mobiltelefoner, och TV-apparater.

Bullshit jobs som Influenser t ex.. de kan tjäna miljoner, och gör inget egentligt jobb. ”konsulenter” ”Experter” politiker… etc etc. Vår tids största misstag kring definitionen av ordet arbete, är att det definieras efter det som genererar pengar, eller utifrån en position i samhället man uppnått. Inte efter huruvida arbete utförs och genererar någonting nyttigt.

Det är därför den lilla flickans kamp, uppför den lilla, lilla backen, och hennes seger över den berör mig. För hon har inte gett upp än. Hon kämpar mot det ”oöverstigliga” Hon gör det mot oddsen, och hon strider för livet. Risken att hennes sinne blir övermannat är fortfarande stor. Den är störst i högteknologiska I-länder. Men saken är den att ingen som inte vill vakna ur törnrosasömnen, kommer att vakna ur den. Ingen som inte vill veta något, kommer att få veta något, och vi kommer då vara hänvisade till människor som har världsherravälde, och kontroll av människors hjärnor på sin agenda. De kommer att lyckas om vi förblir passiva. De har inte en chans om majoriteten reser sig mot dem – INTE EN CHANS !

Kämpa på upp för den lilla, lilla backen kära medborgare!

…
Kampen för yttrandefrihet, valfrihet måste fortsätta. Kampen mot diktatur i demokrati-förklädnad måste fortsätta… Men jag måste komma ihåg att leva också. Det flesta behöver nog dock påminna sig om kampen.

Espresso på Kaffesmak, kl 9. B anlände efter två sidor läsning i ”Farmors son”, vi bytte bord tre ggr, allteftersom solen och skuggan flyttade sig. Fick nog mitt första getingstick i vuxen ålder. Kröp innanför kragen, stack till på bröstet. Tänker att det är nog bara nyttigt, stärker immunförsvaret. 7 dvd filmer á 10 kr st, på loppis. Duschat., diskat, lagat mat. Planterat om smultron, tog nog en dryg timme. Planterar om, för att få bort ogräset från rötterna.

Känner mig hyfsat tillfreds med mig själv idag. Man får njuta av det. Inte varje dag man är tillfreds och harmonisk. Harmonisk är den bästa sinnesstämning jag vet. Mycket kvar att göra på lotterna. Det är bra. Massor av morötter, palsternacka, grönkål, svartkål, purjolök, rödbetor kvar i jorden. I kylskåpet och i rummet finns morötter, kålrabbi, potatis, lök, tomater, squash, vitkål, grönkål, svartkål, paprika, chili, cayennepeppar, sallad som ska lagas till och frysas/ätas upp.

Och så ärt det frö-tagnings-säsong. Främst för olika blommor. Har tagit frön för ringblommor, vallmo, tagetes, liten solros, gulsporre, honungsfacelia, blåklint. Och för matgrönsaker har jag tagit olika sorters tomatfrön, frön för chili, paprika, cayenne, mm mm.

Så det finns att göra. Det fyller mig med harmoni, och mening. Odlingen har bidragit till meningen med livet. Nu skorpor och … te eller choklad. Jag går nog och köper mjölk o dricker varm choklad. Imorrn är nog livet ändå slut, enligt main stream media. Då¨dör jag lycklig isf med varm choklad i magen.