TomasTvivlaren

…
Sov så sött, slumra in, med ett dunder-vaccin
Sitter fast i din säng, när Xi Jinping ger poäng.
Och ett sanningsinstitut, tar alla beslut
Och för männskor till ro, till protesternas slut
Nu i ro, slumra in, lilla undersåten min,
ner i kudden dig göm, i din rosiga dröm.

Det är skönt ändå, för medborgaren att Kina, Nordkorea och Putin finns. För så länge vi ser på dem, kan vi inte se vår egen bakgård. För visst är det väl hemskt att Kina infört ett social credit system, som gör att om man är ”en god medborgare”, så har man inget att oroa sig för. Om inte, så kan man hindras från att åka tåg t ex. Skönt ändå att Kina finns. För så har inte vi det… faktiskt … tror jag … än. Att ens tänka den tanken, eller yttra den tanken i västvärlden post nedstängnings-åren, är att betrakta som konspirationsteorier. Och konspirationsteorier är inte längre att betrakta som en teori om konspiration, eller ett försök att avslöja konspiration, utan är post 2020 att betrakta som desinformation. Eller lögn, som man också kan kalla det för. Att sedan många av västvärldens länder inför öppen ridå, men med rökridåer, både beundrar och delvis efterapar den kontroll Kina demonstrerat, är inte sant, även om våra ledare själva säger detta till oss. Så dvs det är inte sant, även om det är sant, skulle man på Tage Danielsson-vis kunna säga.

I George Orwells bok 1984, skrivs om sanningsministeriet. Wikipedia:

Romanen handlar om ett samhälle styrt av en oligarkisk socialistisk diktatur. Provinsen Airstrip One (före detta Storbritannien) i landet Oceanien är i ständigt krig, under konstant övervakning av regeringen, och med hjärnkontroll av allmänheten. Oceanien styrs av ett politiskt parti som går under namnet ”Partiet”. Individen är alltid underordnad staten, och det är delvis den filosofin som gör att Partiet kan manipulera och kontrollera människorna. I Sanningsministeriet är protagonisten Winston Smith en tjänsteman som ansvarar för att bevara Partiets propaganda genom att ändra historien för att visa att Partiet alltid har rätt och är allvetande. Hans torftiga tillvaro desillusionerar honom till den grad att han vill göra uppror mot Storebror, som är Partiets ledare. Från 1984 har vi bland annat fått uttrycket ”Storebror ser dig” (Big Brother is watching you).

Sedan romanen publicerades 1949 har många av dess termer och koncept, som storebrorssamhälle, dubbeltänk, krimtänk och nyspråk samt minneslucka blivit samtida vardagsspråk. Därtill populariserade romanen adjektivet orwellska, som syftar till lögner, övervakning och manipulering av det förgångna för att föra en totalitär agenda.

1984 anses vara 1900-talets mest kända engelskspråkiga roman och en av seklets största litterära klassiker.[3] 1998 placerade Modern Library 1984 på plats 13 av de 100 bästa romanerna från 1900-talet.

Med detta kritik mot det totalitära i bokformat, i åtanke, har en intressant detalj, blivit tydliggjord, att om du söker på sanningsministeriet.se, så kommer du hit: https://www.mpf.se/. Myndigheten för psykologiskt försvar. Det vill säga, en term som är helt förknippad med att staten skall ha kontroll över vad som får förknippas som sanning, leder till en statlig myndighet. Har man just fått vaggvisan sjungen för sig, att vi ska lita på staten, på de globala mångmiljardärerna, myndigheterna och forskningen, så reagerar man troligtvis inte på detta förhållande som något negativt, utan något tryggt. Eller som vissa sa när Österrike röstade igenom vaccintvång i sin riksdag: ”Du är ju inte tvingad, om du bara tar vaccinet, så är du ju fri att resa vart du vill”, eller ”Jag kan förstå att de vill tvinga folk att ta vaccin, utifrån hur många som dött där” eller ”De ovaccinerade, borde inte få vård om de blir sjuka.” Jag har skrivit så många blogginlägg om detta, att jag skulle kunna fylla en novell med liknande citat. Men det tycks inte ha rubbat den vanlige medborgarens fundamentalistiska förtroende för staten och ”forskningen”. Så det finns ingen anledning att ta upp fler ex … nu iaf… men om ni är osäkra, och tvivlar på mig, vilket i grunden är bra, att tvivla, så finns flera år av inlägg med länkar till när makthavarna säger det jag påstår att de säger.

De vill att du ska känna dig rädd för deras propaganda, och lita på att de tar hand om allt åt dig, även dina tankar. Inburade djur, känner troligtvis någon form av trygghet i buren, men lever de sitt liv?

Sov så gott, kära medborgare, slumra in

…
Jag vill gråta, men det finns inga tårar. Vad gör jag nu? Så trött på så mycket. Jag önskar inte att jag vore nån annan, men jag önskar ibland att jag vore nån annanstans, i en annan tid, i en annan värld. Men vad är det som säger att det inte skulle vara värre ändå.

Jag känner mig ensam, mitt hjärta känner sig ensamt. Jag är trött på mitt glada yttre humör, och mitt hjälpsamma beteende. Jag är trött på att ha rätt så ofta, trött på att göra rätt. Va fan betyder det om jag inte är älskad?

Såå trött på att vara hjärnan och samvetet åt människor som skiter i allt. Kanske jag borde skita i allt jag också. Så trött på att slåss för andras frihet, när de inte vill vara fria, när de inte ens förstår… när de inte ens vill förstå… så trött…

En dag kommer allt ta slut. Livet kommer till en ände. Och även om dödsångest, säkerligen kommer inträffa även för mig, så är jag nog glad att detta kommer ta slut en dag. Föreställ dig om det aldrig tog slut? För hemskt att föreställa sig, ett evigt liv. Åtminstone i den här jävla galna världen, med robotar och puppet masters.

Jag önskar dock, att jag skulle ha hunnit känt mig älskad, innan allt är över. Sitta i en gungstol, och minnas tillbaka, på de dagar jag var älskad, hålla en skrynklig hand, i min skrynkliga hand, med skrumpnade kroppar och eviga själar. Även om både kropp och själ skulle dö, så skulle den kärlek som fanns mellan en man och en kvinna, inte försvinna, eftersom det skett… eftersom den var, eftersom de älskade

Men jag är en dåre, som drömmer om kärlek. Och ändå kan jag aldrig aldrig sluta längta, eller drömma.

…
Även om jag är tacksam över mycket, det mesta faktiskt, så saknas mig något av det viktigaste. Något som jag är långt ifrån ensam med. En mening, ett syfte. Och det blir allt som oftast tydligast på vintern, när dagarna är korta, och man inte ser folk lika mycket. ´Det handlar inte så mycket om jul, som några självutnämnda självförhärligande ”jul-solidariska”, vill få det till,, det handlar om inaktivitet, kontra meningsfull aktivitet.

Den bit som är negativt julrelaterat handlar inte om ensamhet som självförhärligande ”julsolidariska” vill få det till, utan om exkluderande av människor, genom att delta i propagandan om solidaritet och gemenskap. Gemenskap som i sin essäns alltid är exkluderande. Man kan säga utan att ha en forskartitel, att Julen också är en av alla skapade kriser. Även för de som inbillar sig att man är inne i julgemenskapen, har en familj att fira med, har klappar under granen, som ett bevis på satt nån bryr sig om en, och julmat i mängder som nästan i sig inkluderar mer än hälften av de sju dödssynderna. Iaf Frosseri, girighet, lättja och avund. Undrar vad Jesus skulle tyckt om hur vi firar hans födelsedag. Inte mycket om det i hans budskap.

Det kan säkert från vissa självutnämnt gemenskaps-inkluderade vara tänkt som någon slags omtanke och medkänsla, men i själva verket får det motsatt verkan, nästan hur än man tar sig an uppgiften att idka fjärr-välgörenhet, som egentligen bara oftast förstärker den skapade, påhittade klyftan mellan ensamma människor och icke ensamma människor över jul. Och i grunden kan den självutnämnt gemenskaps-inkluderade fjärr-välgörenheten, vara helt egoistisk, för att känna sig lite bättre än andra. Och många som är i intvingade gemenskapsmönster, med släkt man inte kommer överens med, känner sig mer ensamma än de som tillbringar sin jul helt allena.

Så många ”kriser” nu för tiden är skapade uppifrån i samhället, och uppifrån från den sociala samhällsstegen. Det står allt mer klart för mig, och hur programmerade vi kontinuerligt blir, via det som man kallar för ”reklam”, eller än värre för ”konsumentinformation”, men i själva verket inte är något annat än ren propaganda, och som oftast inte står i relation till vad produkten levererar. Lika är det med reklamen, ”medborgarinformationen” som är statlig och global, det är inget annat än propaganda, som inte står i relation till vad de lovar. Men det upplever oftast inte den programmerade, den programmerade upplever det som ett sanningsministerium, som objektivt talar om för oss vad vi ska tycka.

Så allt detta falska spel som pågår dygnet runt varje dag, är det som får mig att tappa känslan för ett meningsfullt liv. Att känna sig exkluderad från ett liv, en värld som till större delen är ett falskt skådespel, och som man egentligen inte vill vara en del av. Men eftersom man är ett flockdjur, så behöver man människor omkring sig, fast människor som inte är allt för programmerade. Riktiga människor. Och den typen av gemenskap, där alla är välkomna, att skaka av sig programmeringen, och bli fler, gör de allsmäktiga dollar-gudarna allt de kan för att de inte ska kunna göra sig hörda, via algoritmer, censur, styrd information, ovch skuldbeläggning. Det är inte underligt att vi som reflekterar, känner en form av meningslöshet, då och då. Det är naturligt, i en galen värld, fullt med galna, styrda människor.

Några få saker, utöver den för människan så viktiga mänskliga närkontakten, i tanke, känsla och fysisk beröring, som vi ständigt, steg för steg berövas från, av myndigheter… en av de saker som ändå ger mening, är odlingen. Det har ett syfte, det är arbete som ger ett direkt resultat utifrån nedlagt arbete. Inte utifrån hur nån kapitalist värderar ditt arbete. Inte utifrån hur människor omkring dig placerar in dig i den sociala hierarkin… utan ifrån nedlagt arbete, omtanke och faktisk, naturlig balans och förståelse. Allt annat i livet är bara utfyllnad för mig, eftersom kärleken, den icke beräknande, den äkta aldrig hälsat på.

Så det faktum att jag tillbringar min jul själv påverkar inte mitt mående alls. De som tror det, har projicerat ihop det i sin självutnämnt gemenskaps-exkluderande-inkluderade fjärr-välgörenhet. Det är en skapad ”kris” en påhittad kris. När min verklighet är en helt annan. När min saknad av meningsfullhet inte alls hänger på huruvida jag blir inkluderad i en låtsas-högtid, med kapitalistiska, egoistiska förtecken. Min saknad, och mina suckar är de fakto skapad av det som man låtsas vilja inkludera mig i.

Om någon, mot förmodan skulle vilja bidra till min ökade känsla av harmoni och meningsfullhet, så kom tillbaka till den här världen i stället, den riktiga världen, och bli en tänkande människa, en riktig människa, där det inte finns någon märklig ”välgörenhet” med ovanifrånperspektiv. Där det finns öppen diskussion, från hjärtat. där RIKTIG tolerans till sina medmänniskor förekommer. En värld där vi blir ledarna över våra liv, istället för att dyrka, lyda, följa ”ledare” som inte själva går före med gott exempel. Istället för ”ledare” som gömmer sig bakom sina digitala förmögenheter, sina lögner till medborgarna, sin totalt sinnessjuka drift att styra och kontrollera människor världen över.

Så vill ni ge mig något… så ge mig meddelandet om era första steg mot frihet, när ni är mogna.. om ni blir mogna…

”Stackars pojke”, sa hans ömma moder, ”ska han arbeta och slita på själva julafton också.” ”Man måste göra sin plikt här i livet, förstår mamma”, sa Karl–Bertil och såg lite extra trött ut. ”Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar.”

…
En blå blommig Te-mugg, med vitt porslin, som jag köpt för 40 kronor hos Adam på lilla cafet. Jag tycker mycket om den. Lite Kamomillte, med lokalt producerad honung, som jag fått i present av Evelinas och Valles mamma, tillika min vän Åsa. Multrålyckans honung, biodlare Himer Vasques. Bina har surrat omkring här i trakterna, kring bruket, och kanske så långt som till vårat blomland nere vid älven på Djupövägen, Ett bi kan nämligen flyga så långt som 2 – 3 km, och hitta hem igen, sägs det.

För att orka med, behöver man ibland lokal honung i magen, och en namnsdagshälsning från en 9-åring, som på eget bevåg skickat den, efter att själv uppmärksammat det i almanackan. Det finns inga julklappar i världen som slår det, för ett gammalt sargat gubb-hjärta, som dagligen tar upp kampen mot avhumaniseringen i världen, i Sverige, och här runt omkring mig.

Jag hade inte orkat, om jag inte sett Rooney Hej Yuossefs varma blick, och hjärta, när en kund som haft det väldigt tufft länge, för ett tag sen fick nån form av sammanbrott på cafeet, och nu fattat mod att komma tillbaka och be om ursäkt för det. Det var gripande att se. Jag höll på att börja gråta av lycka, när hen yppade orden, och Rooneys varma blick såg på hen med kärlek, och sa om igen, ”inge fara, ingen fara”, på lätt svensk-kurdisk brytning, och lade till ”Jag bjuder på kaffe till dig idag”, Sedan kom han med en gratis kaka till hen.

Tessa, skrev nyligt om hur en kvinnlig advokat, som skulle på ett evenemang i New York, med ett gäng flickscouter. Kelly Conlon, blev stoppad och tagen åt sidan, då en kamera med ansiktsigenkänning, och AI identifierat henne som en advokat som var inblandat i ett mål, där ägarna till showen var motpart. Hon fick trots betald biljett inte se showen. För mig vet jag inte vilket som är mest skrämmande, att de hindrade henne, eller att vi likt Kina, i västvärlden helt ogenerat börjat gå med på den typen av övervakning. Eller att det övriga gänget, inte bara sa, att då går inte vi heller.

När jag läser om Tessa’s funderingar om hur lätt vi skulle kunna stå emot de som försöker, med alla medel trasa sönder gemenskaper, så kommer jag att tänka på små pojkarna Uffe och Berra, i ”Kan du vissla Johanna”, film med bl a Per Oscarsson. När en kvinnlig körledare tyckte Berra störde när han försökte vissla, men det bara kom blåsljud. Berra blev utkörd. Uffe vek ihop sin sångbok, och la ifrån sig, då sångledaren undrar:
– ”Och var ska du ta vägen då Ulf?”
Uffe svarar kort och bestämt:
– ”om Berra går, så går jag med ”

Det är den typen av motstånd vi måste göra, om vi inte ska upphöra vara människor. Nu var det kanske ett dåligt exempel ur aspekten att körledaren inte var direkt ondskefull, men grejen var solidariteten mellan människor. DET kära människor, är solidaritet det! Inte att tvinga folk att vaccinera sig! Jag vill inte att folk ska må dåligt över hur de betett sig under tiden av nedstängning, och vaccin-hets. Jag vill absolut inte att folk som vaccinerat sig ska få svåra biverkningar eller dö av vaccinet. Det finns ingen glädje i att ha fått rätt i riskerna med vaccin, ingen tillfredsställelse i att vaccinet inte, som påstods, skyddade mot smitta. Jag önskar tvärtom, innerligt att jag hade haft fel, men jag visste bättre, för att jag läste, ställde frågor, ifrågasatte, följde spåren efter de stora pengarna.

Jag finner ingen glädje alls i att kontinuerligt visa på vad som händer i världen, när långsamt mänskligheten splittra, och görs till fiender mot varandra, och all information är styrd för att vilseleda. Tro mig, jag hade helst sluppit skriva en enda rad om detta. Och när jag vid ett antal tillfällen tagit upp det som jag råkade ut för på boulen, utfrysningen där, så är det inte för att älta eller få sympatier. Jag är inte ett milligram intresserad av det. Jag vill att man ska kunna erkänna att det var ett felbeslut, och säga att det kommer inte ske igen, och att de förstår konsekvenserna av sådana beslut. Inget annat! Inte ens att de behöver be om förlåtelse… inte intresserad av det.

Så…. visst behöver jag, det lilla jul-kuvertet från Jea och Bertil med ett porträtt på Birgit Nilsson i, och orden:
– ”Kära Tomas, tack för din omsorg och stöd om oss”
Det är viktigt, viktigare än allt här i världen. Omsorgen för sina medmänniskor. Och med den omsorgen som första prioritet, har de som vill splittra oss, kontrollera oss, ta ifrån oss vår frihet, vår rätt till sanningsenlig information… de har inte en chans om de gör som Tessa sa, och som Uffe i ”Kan du vissla Johanna” sa, och som Rooney på caféet gjorde. Glöm aldrig det!

Jag har i några dagar törstat efter att se någon kärleksfilm. Och ingen av de 100 julfilmerna duger. Det är inte kärlek. Inte ens Love actually, eller Fyra bröllop och en begravning är så mycket kärlek, mer otroligt rolig komedi, med några drypande kärleks-scener. Det ska till NRK, norsk television för att skapa en riktig kärleksfilm. En skandinavisk kärlekssaga, när en norsk man träffar en dansk kvinna i Sverige. Och jag ler mig igenom hela programmet.

…
Jag har drömmar som aldrig kommer slå in, inte kan slå in, som jag ändå drömmer för drömmandets skull. De som säger att allt är möjligt bara man ger sig f-n på det, är bull-shiters av hög rang, och pratar dynga så det står härliga till. Men de får väl tro det då, … men det är inte sant. Men jag har det relativt bra ändå på många sätt, jämfört med hur det varit som värst. Och då har jag nog en livssituation som många svenskar skulle tyckt varit oacceptabelt. Åtminstone vad gäller profession, social status, familjestatus och personlig ekonomi. Men så kanske de inte varit till helvetet och vänt heller, så de kan relatera, på gott och ont för dem. På gott och ont för mig.

En av drömmarna är att ha ägt en Volkswagen buss T1, i orange och vitt, och haft sovmöjligheter i den. Brummat omkring i oansenliga hastigheter, till högt motorljud, och fotograferat Sverige och världen genom mitt bildöga. Och att blivit vän, och sambo eller särbo med Regan Rodríguez, (Sixto Rodríguez dotter), haft ett litet torp att odla på, och tolkat sånger med min gitarr och sång.

Ja, jag har sett in search of sugarman igen, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Drömmar är drömmar. Det visar ju den historien, den dokumentären. Och jag älskar hela den familjen, men särskilt mycket Regan Rodríguez, och jag kan inte förklara varför. Ja visst är hon så klart vacker enligt mig, men något med hennes utstrålning och aura … aaaagghhh … don’t do this to your self Tomas!!!

Hmm … nåja… Jag kommer att tänka på det här med att bli storsäljande artist, olika förutsättningar, och hur många miljoner människor i denna värld som spelar och sjunger, och ett fåtal kommer kunna leva på det, eller ens bli hörda och inspelade. Sixto Rodríguez var till en början en sådan man, som var ett geni enligt många, och mig. Texterna till låtarna är det bästa jag hört något enskild låtskrivare gjort, men han sålde inga skivor alls i USA, sitt hemland. och kanske mer än en halv miljon i Sydafrika. En slump, eller egentligen många slumpar, gjorde att han sedan fick sin dröm uppfylld. En ödmjukare superstjärna går inte att finna. Och ödmjuka döttrar, vilket kan delförklara min fjärr-förälskelse i Regan Rodríguez.

Och angående sång och sånt… så finner jag det intressant hur det fungerar. Vid ett tillfälle sjöng jag in en CD, där jag spelade och sjöng min egen svenska text till tears in heaven, som spelades upp t ex på min fars begravning. Och jag minns hur min Faster sa till mig att hon var övertygad om att det var någon annan som sjöng. Hon trodde inte på mig. Likaså skedde det med barndoms kompis mamma, som till en video utlagd på nätet att ”den som sjöng egentligen” hade en fin sångröst”… och då har jag ändå haft urusla inspelningsförhållanden. Det var alltså för bra för att kunna varit jag. Jag har stött på det fler gånger. Och finner det fascinerande. Till en början undrar jag på vilka grunder de betvivlade att det var jag som sjöng? Sen är det ändå märkligt att skådespelare som Pierce Brosnan i Mamma Mia kommer undan med fruktansvärt dålig sångröst och musiköra, för att de är kända skådisar. Men, så är det här i livet… det är en märklig värld, med märkliga människor i den. Vid ett tillfälle i filmen om Rodríguez berättade de om att det var apartheid i Sydafrika vid den tiden, vilket bidrog till att ingen visste vem han var, för makthavarna ägde, styrde och censurerade pressen… vilket får mig att tänka på hur det är nu i den <”fria världen” … dvs samma sak. Folk vet inte om det än… om de ens bryr sig.

Åt en märklig kombo idag som jag gillade. Plättar gjorda på 4 ägg, 2 dl mjölk, 4 dl havremjölk (egengjord) ½ dl rågmjöl, ½ dl graham, och 2 dl vetemjöl. Åt dem till middag. Men fick över, som låg i kylen. Och framåt småtimmarmna blev jag sugen, och fick till en hamster-efterrätt serverad i munnen. Tog lite russin in i munnen, mandlar likaså, tryckte in två plättar in i hamsterkinderna, och tog en mun matgrädde, och började tugga…. fantastisk gott.

…
Alla människor bajsar, men det är inte ett okej samtalsämne. Ja alla utom kronprinsessor och sådana, som troligtvis är för fina för det, och har någon slags teknisk anordning som förbränner all mat och vätska. Det är ju bara logiskt, jag menar de är ju bättre och finare än vanliga människor i allt annat och ska ha mer privilegier, så då kan de ju så klart inte bajsa som vanligt folk, det vore ju förödande för deras image. (uttalas Imitch)

Nu har jag ju inget jättestort behov av att prata om bajs, även om det blir mer och mer intressant för varje år som man närmar sig ålderdomshemmet. Om det nu finns några sådana när jag går i ålderspension. Det med åren ökade intresset för bajs, är troligtvis hälsorelaterat, och hälsan sviktar allt som oftast med åren, som den alltid plägat göra för alla djurarter. Och om man då dessutom tar i beaktning att vi är den djurart som stoppar i oss sämst födoämnen, så blir det kanske än tydligare. Nu är makthavarna inne på iden att vi ska till 2030 försämra kosthållningen ytterligare genom kött som inte är kött, och genmanipulerade grönsaker, utöver de redan förkastliga drogmissbruket av läkemedel, vacciner, socker, tobak och alkohol. Undrar varför folk blir sjuka egentligen? Build back better” Tror jag Magdalena Andersson, och WEF-gänget kallade det.

Men ibland har det dykt upp i min ocensurerade hjärna, som är direkt kopplad till min mun, och jag dels på lite skoj och lite praktisk fundering. Som t ex när jag glad i hågen berättar om min nya strategi att minska onödigt slöseri av hushållspapper, och toalettpapper.

Jag, för egen del använder då en ruta till att få torrt kring apparaturen som gör sig av med urin. Två rutor papper för att snyta mig, och minst 3 rutor för att torka sig där bak. Och när jag med avsikt att vara lustig, berättar om besvikelsen över att tagit 3 rutor, torkat mig, och inget bajs kommer på papperet, vilket då gör mig besviken av snålhet, eftersom jag då slösat tre rutor i onödan. Ja då skruvar sig den som blivit tvungen att lyssna, äcklad, ,,,över det mest naturliga i världen. Varför ? De e ju bara bajs. Eller det vart ju inget ens ibland. Den typen av snål-besvikelse har för mig blivit allt vanligare efter min kostomläggning med borttaget socker och kött. Och sen verkar jag fått mindre problem med tänderna efter att ha slutat med socker… kan det ha nåt samband?

Nä kära medborgare, bajs pratar man inte gärna om som svensk, men desto vanligare tycks det vara att snacka skit om ´folk, och sprida rykten. Det finns saker man bara inte pratar om i klarspråk. Porr är också ett förbjudet ämne. Porr är dåligt. Jag tror till och med sämre än bajs till och med, i svenskens ögon. Ingen pratar om porr. Nja … finns väl inget att prata om egentligen i det ämnet antar jag. Inget intresse av att jämföra vilka udda, kinky fetischer en vanlig hårt arbetande sjuksköterska har, och surfar i lönndom när barnen gått och lagt sig. Eller hur? Och ändå ska sägas att svensken ur en internationell synpunkt ligger på ett förhållandevis högt porranvändande. Och att om man jämför kvinnors och mäns användande är det påstått högre hos män. Nu är ju dessa undersökningar byggda på anonymitet, frivillighet, och därför vet ingen med säkerhet hur många som varit uppriktiga. Jag tänker skulle kronprinsessan erkänna att hon tittade på porr ens anonymt, hon som troligtvis inte ens bajsar som vanligt folk?

Men om nu bajs och porr är ”it’s a no no”-ämnen, så finns det saker som är än värre tabu. Dels så varken skämtar du om kvinnor, eller ifrågasätter ”berättelserna” som uppstod under Metoo, eller ifrågasätter deras version av sk ”jämställdhet”. Och dels är det från medias och myndigheters håll i det närmaste förbjudet att ifrågasätta vaccinets säkerhet, nytta samt påstådda förmåga att hindra smittspridning. Om du pratar om bajs blir ju folk bara äcklade och skrynklar som en god vanlig hederlig medborgare förväntas göra, bara på näsan, för att visa sin avsky light. Skämtar du om kvinnor, eller ifrågasätter deras version och definition av jämställdhet, kan det väcka vrede. Men talar du eller skriver om vaccineringen… så blir det tystare än graven.

Apropå att skämta om kvinnor, så har det nära på blivit kutym att skämten från kvinnliga komiker gärna får vara förnedrande, och till och med våldsamma. Klara Zimergren skämtade om att antingen vilja skära halsen av sin man, eller om det var hans genitalier. publiken skrattar, för de vet att det är tillåtet att förnedra män, och manlighet. Det kallas även jämställdhet nu för tiden. Vilket av någon anledning får mig att fundera över begreppet jämställdhet. Man måste veta vad som är tillåtet.

Vidare gjorde Neil Oliver mig uppmärksam på en sak jag nästan inte reflekterat över om han inte nämnt det. Att den satiriska komedin är i det närmaste död. Den som tillåts häckla makthavare. Det är lite intressant, med tanke på hur klösigt uppretade vi västerlänningar blir, när vi inte tillåts häckla den Islamiske profeten Mohammed genom rondellhundar. Men Gud så fjärr-kränkta vi svenskar var när kritik mot Lars Wilks gjorde det ”konstverket”. Nu anser ju inte jag att det ska vara förbjudet att göra sådant, men jag tänker att det inte är nödvändigt bara för att man får. Så nu hittar man nästan inga skämtteckningar alls på t ex Google angående Vacciner och nedstängning. Ungefär, om vi ska vara ärliga som när Kina kallar upp Diplomat och klagar/hotar dem pga Svenska Nyheters satir om Kinas diktatur, eller när lättkränkte Erdogan gör liknande. Men nu tycks INGEN reagera över att västmakterna gör precis samma saker, fast i global skala, För alla stora medieföretag, ägs av de som tvingat på oss vaccineringen, både vanliga tidningar och företag som Google och Facebook.

Själv har jag sedan länge reagerat över att det inte förekommit en enda debatt kring massvaccineringen och nedstängningar mellan läkare, forskare och vetenskapsmän av olika åsikter, och olika forskningsresultat. Det är ingenting som stör den vanlige hederlige ´medborgaren dock. Helt i sin ordning.

Apropå tillåtet och inte tillåtet. Det finns ju inte en vettig människa som skulle få för sig att föreslå att vi borde börja sända porr på TV. Låt oss säg kl 21.00 på en onsdagskväll, medan barnen fortfarande eventuellt kan vara uppe. Eller hur? En helt vansinnig tanke egentligen. Nu kan iofs barnen/ungdomarna bättre och lättare än vi vuxna hantera dator och internet, där det förekommer rikligt. Så vad har vi åstadkommit? Däremot var det nog inte så många med mig som reflekterade över en film vid 21.tiden där en man stoppade i en annan man, levande i en köttkvarn, och man fick visuellt se hur resultatet kom ut på andra sidan kvarnen, medan en kvinna oberört såg på, och sedan gick fram och kände på det som blev resultatet.
Jag undrar lite… vad har jag missat i moral-lektionen?

En kvinnlig vän sa till mig en gång att folk borde få ha vilka sexuella fantasier de vill, så länge det rör sig om frivillighet och ingen blir drabbad eller skadad. Ja … det tyckte Olle i fråga Olle oxå. Jag vet inte om jag vågar tycka det… det är nog inte tillåtet.

Så varför pratar vi inte om bajs?
Varför pratar vi inte om porr?
Varför pratar vi inte om vaccinets nackdelar och biverkningar?
Varför pratar vi inte om att demokratin demonteras framför våra ögon?
Varför pratar vi inte om våldet på TV´?

Men framför allt, varför pratar vi inte om bajs?????
Och vad tycker kronprinsessan egentligen ?

…
Det är märkligt ändå, hur vissa människor tar på sig skuld och bär med sig det hela livet. Både saker som man faktiskt gjort och sagt, men där skuldkänslan sällan står i proportion till handling och ord. Men oxå faktisk till saker som omöjligt kan vara den personens fel.
Och hur det verkar som andra går rakt igenom livet utan att ens förstå begreppen skuldkänslor, ånger eller samvete. Hur kommer det sig?

Jag tillhör med absolut säkerhet den första gruppen. Sen finns det ju skalor mellan dessa så klart. Jag minns också en reklamfilm från förr, men hittar inte åt den på nätet tyvärr. Jag tyckte den var bra ur många aspekter. Jag skulle kunnat tänka mig att det var Brottsförebyggande rådet eller nåt. Man visade bilder på små barn med namn, och vad de sedan blivit som vuxna, bland annat har jag för mig att vissa av dessa små barn kommit att bli brottslingar, men så klart inte alla. Den talade till mig på flera sätt. Men framförallt ställer den kortfilmen frågan, vad händer på vägen från ett oskyldigt barn, till brottsling eller mördare? Kan någon tittare se på fotona på de barnen, och se i förväg vilka som blir brottslingar, vilka som blir miljardärer, och vilka som blir fantastiska föräldrar eller bara goda medmänniskor?

Nu finns det iofs inga renodlat goda medmänniskor. Ej heller finns det människor som rakt igenom sina liv begått onda handlingar, inte ens de värsta av tyranner, som till slut förverkat sin rätt att kalla sig mänsklig. Och de fantastiska föräldrarna har misslyckats ibland, och lyckats ibland. Ibland gör vi änglalika handlingar till medmänniskor, ibland saker som sårar. Och hur detta bedöms är heller inte objektivt, och kan styras av lättkränkthet för de som ”blivit sårade” eller ett oerhört otillfredsställt behov av kärlek som man aldrig fått, hos de som höjer en medmänniskas agerande som änglalikt.

Jag kan än idag minnas saker från 40 år sedan, och få dåligt samvete. Som när jag straffade våra hundar, när de av misstag bet mig. Jag kan gå sönder i hjärtat när får bilden framför mig när M kom gråtande in på 34an, när jag gjort slut med henne. Och fast jag i slutändan var den av oss som tog det hårdast, så värker hjärtat när jag tänker på det. Jag kan t o m få dåligt samvete ibland när jag tänker på hur hård och kall jag till slut blev mot mor, Trots att hon under min uppväxt gjort saker mot mig, som inte lämpar sig skriva om här. Det var för övrigt där, som följd av moderns beteende som jag lärde mig ta på mig andras skuld, ta på mig ansvar för andras känslor, och suga åt mig skuld och ansvar över andras liv. Man undrar om en fader behandlat sina barn på det viset i dag, hade fått behålla vårdnaden. En mor möjligtvis, men en far?

Jo jag är full av skuld. Skuldkänslor, och jag är skyldig till mycket. Om man skulle säga att ”ansvarig för” och ”skyldig till” är uttryck som är nära varandra i betydelse, så är jag ju faktiskt ansvarig för allt jag gjort och sagt. I synnerhet i vuxen ålder. Och då kan man säga att jag är skyldig till allt jag gjort eller sagt ? Eller hur? Så alla är vi ur den aspekten skyldiga och ansvariga för egna ord och handlingar. Vi är alla skyldiga, frågan är bara till vad?

Och en viktig följdfråga efter det torde då bli, vem avgör om det är skuld som är synd (religiöst) eller brottsligt? Som Jesus sägs ska ha sagt: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen”. Sitter det då domare, åklagare och advokater i rättsväsendet som själva är ”fri från synd”? Och om det finns lagar som vi ska förhålla oss till, vilket är fallet i alla världens stater, vem skriver dom lagarna? Och görs det med medborgarnas goda vilja? Är lagarna rättfärdiga? När det blir tydligt att lagarna förtrycker medborgarna, så blir det olagligt att värna om mänskliga rättigheter? ”When injustice becomes law, resistance becomes duty”

Men så länge man själv inte lider, eller upplever sig ofri, så finns sällan drivkraft att slåss för andras frihet. Och där finns då två komponenter i resonemanget. Det ena är att många kan långsamt och omedvetet gjort avkall på sina rättigheter som yttrandefrihet och demokrati, och kommit att acceptera att bli styrda. oavsett vart det leder. Och det andra är då den egoistiska biten, ”så länge det inte drabbar mig så” Eller som en del uttrycker det: ”Så länge man har rent mjöl i påsen behöver man inte oroa sig”.
Och tillhör man den kategorin, så upplever man inte att man fått minskade rättigheter, ens när så är fallet. Vidare så blir dessa inte extra bestraffade av maktmänniskorna som vill dra in våra rättigheter, och stödjer därmed passivt eller aktiv extra hårda restriktioner, begränsningar mot de ohörsamma. Då blir det väldigt tydligt för många, om man till hör den gruppen som får extra bestraffningar, och färre mänskliga rättigheter, vad som i det stora är i görningen. Medan medlöparna, utifrån ovan nämnda orsaker knappt märker nån skillnad. Och det finns gott om distraktioner i vår medial, digitala värld, som ska få fokus bort från maktens ej , minst sagt alltför nobla förehavanden. Eller som man ibland kallar det gradvis tyranni.

Idag dök det för övrigt upp i brevlådan ett juligt ark, där jag som hyresgäst tydligen ska kunna få ett års medlemskap i Nipstadens bouleklubb. 100 st har tydligen möjlighet att fån detta i egenskap av hyresgäst här på Älvtorpet. De glömde som utav en händelse skriva att i det medlemskapet, ingår bara rätten att spela boule i inomhushallen om man är vaccinerad, och att det med stor sannolikhet kommer tillämpas när helst nästa gång regeringen WHO, WEF, och FHM upplever att det är en kris. Jag har personlig erfarenhet av det tillämpandet, som betalande medlem som förbjöds att spela boule nu vårvintern 2022. Jag kan tillägga att jag inte kommer göra intresseanmälan till detta. Dels för att jag faktisk fortfarande är medlem i 10 dagar till, utan rätt att spela. Och dels för att … jag känner av nån anledning inte längre för att träffa människor som hindrar mina mänskliga rättigheter, samt mina rättigheter som betalande medlem i en förening.

Nå ja, det där kan man väl tycka är en småsak. Och att man bara kan strunta i det, ignorera det? Ja så långt jag förmår, så gör jag ju det så klart. 99 .99 % av tiden tänker jag inte på det aktivt. Att jag förlorat en sysselsättning, är i sig inte så farligt kan man ju intala sig. Värre kanske är att människor faktisk på ett vis offrat en annan människas rättigheter helt godtyckligt, utan varken laglig rätt att göra det, eller föreningens stadgar. Värre kanske är att detta tyvärr bara är en punkt på senare år, där tillit har brutits. Varför ? Ja det kan jag bara spekulera i, eftersom inte en av de som var med och tog beslutet, eller en enda medlem har sagt ett ord om det. Men jag skulle gissa rädsla, oproportionerlig rädsla, skapad av myndigheter och press, och i förlängningen av de som håller i trådarna till dessa marionetter, de med de ändlösa tillgångarna, som ger dem möjlighet att köpa vem som helst, vilka som helst och vad som helst… köpa allt utom kärlek, och ett rent samvete. Och jag skulle även kunna gissa på bekvämlighet, så länge det inte drabbar dem själva. Men som sagt, jag är tvungen att spekulera i det, eftersom ingen har sagt ett ljud om det.

Men vi är alltså alla skyldiga, frågan är bara till vad? Och vem som tycker sig ha rätt att döma, och vem som köper sig makt att döma, och vem/vilka som köper sig fria från skuld. Det kanske är den vetskapen som får många kristna att drömma om att i slutänden, kommer vi alla bli dömda för hur vi levt våra liv. Jag är ju så klart skeptisk till det. men om det skulle bli så, så blir det så klart svår för de som i livet köpt sig fria, att göra det då. Men jag är som sagt var skeptisk, mycket skeptisk. Och jag är väl skeptisk även till att jag skulle bli straffad av en eventuell Gud, för att jag tvivlar på budskap, skrivna av människor med makt och strävan efter egen makt i denna Gudens namn. Men isf… so be it – Jag har gjort värre saker än så. T ex straffat mina hundar när de bet mig av misstag när jag var tonåring. Och sårat människor omkring mig genom ärlighet. Så det är nog ändå kört för mig om det skulle delas ut vingar efter livet. Jag är skeptisk till det också för övrigt.

Är jag då utifrån allt det jag resonerat om ovan, en dålig människa ? Har jag syndat? Har jag brutit mot lagar? Troligtvis ja! Jag är nog en dålig människa enligt några som känner till mig. De flesta känner ju trots allt inte till min existens ens, och många av de som gör det skiter fullständigt i mig. Så är det för alla. Så visst är jag en dålig människolika… ibland. Både utifrån några få människors avog till mig, oavsett hur det avoget uppstått. Men även utifrån mina egna orimligt högt ställda krav på mig själv, för att bli accepterad, inkluderad, eller ens få finnas till. Vilket jag som jag tidigare sagt, till stor del kan ha sitt ursprung i kontinuerlig skuldbeläggning under tiden jag präglades som människa, från den som skulle skydda mig från ont, och bygga upp mig till en självständig, trygg människa. Även om man inte lägger några känslor i det påståendet, så som sorg, bitterhet eller ilska, så är det fortfarande sant. Folk som inte upplevt det brukar säga att man ska sluta älta och gå vidare, även om man faktiskt inte ältar det. Det är således lite projicerande av dem, skuldbeläggande skulle man också kunna säga. Som lök på laxen efter livslångt mottagande av skuldbeläggning och hur det faktiskt var, och som straff för att man yppar det.

Men jag är en bra människa också ibland. Troligtvis är jag det för det mesta. Beroende på vad man lägger i det uttrycket så klart. Men listan över omtänksamhet och goda gärningar, sträcker sig rakt igenom hela mitt liv, hur än man ser på det. Och de flesta av mina ”illgärningar” är på samma nivå som Emil i Lönnebergas hyss, dvs saker som gått fel, utan ond avsikt. Åtminstone så som jag ser det nu.

Det har varit några dagar nu, då jag av olika anledningar inte orkat vara så snäll mot mig själv som jag borde. Och ett sätt att inte vara snäll mot sig själv, är att bry sig om vad menlösa, samvetslösa, fördömande människor som skulle kunna sälja sin mor och far… tycker om en. Men när jag lägger världens alla problem på mina axlar, då till synes väldigt väldigt få bryr sig om det, så tryter orken, och min motståndskraft mot viruset Homo Sapiens idiotus, blir tillfälligt försvagat, och gör mig tillfälligt ”sjuk” ”svag”. Samtidigt så är det ju så, att likt motstånd som ger motion, och därmed kondition som gör en friskare och starkare…. motståndskraft erhållen efter förkylning, influensa, etc ger ett naturligt motstånd vid nästa tillfälle… likt när martial art.utövare slår med underarmen mot hårda föremål, och får många, många små, små benbrott, så får de ett starkare skelett…. etc etc … så blir jag starkare så länge jag inte dör.

Men just nu är jag lite mentalt sliten… så jag lägger jordens vikt åt sidan nån dag. Var välkommen att dela bördan med mig, om du vill leva …. leva fri.

…
”Den som inte läser böcker , har ingen fördel gentemot den som inte kan läsa dem.” (Mark Twain) Det är så sant som något det. Nu börjar jag närma mig slutet på Dave Goulsons ”Galen i insekter”, vilket kan tyckas vara en svårläst bok med ”smalt” tema. Delvis var den svårläst, utifrån komplicerade resonemang, som för lekmannen kan vara svåra att hänga med i, och/eller svårt att finna engagemang i. Men belöningen kommer, för den enträgne, i form av gapskratt åt hur Dave bjuder på sig själv, samt hur galen vetenskapen ibland kan vara. Och i slutändan blev temat insekternas liv inte alls ett så smalt tema, utan en av nycklarna till vår överlevnad, och även, till min stora förvåning en lärdom om hur världen, ekonomin och forskningen fungerar.

Dave är själv forskare, och utforskar insekternas oerhört viktiga roll, för hela balansen i vår natur, och därmed även vår egen hälsa och överlevnad. Belöningen kommer extra tydligt vid tredje kapitlet från slutet, då mina enträgna försök att förstå min omvärld i denna galna tid jag lever i, fick mer insikter, och hur maktstrukturerna vävs samman mellan forskare som erhåller ekonomiskt stöd för en förutbestämt, beställt forskningsresultat, från finansiärerna, som är politiker men främst miljardindustrier. I detta fall tillverkare av konstgödsel, och än värre neonikotinoider (Bekämpningsmedel mot skadeinsekter, och dessvärre nyttoinsekter), som Dave och en grupp forskare kunde bevisa hade allvarliga konsekvenser för bin och humlor och andra insekter, vilket troligtvis starkt bidragit till massutrotningen av de för människans överlevnad livsviktiga pollinerarna.

Ett ex på medveten eller omedveten, troligtvis det första, felaktigt tillvägagångssätt sätt att forska visade Dave på när intressenterna för giftbesprutning lyckades visa att bin och humlor inte alls dör av neonikotinoider, det var visat i labratorium. MEN sedan producerade humlorna 85 % färre drottningar till följd av gifterna, och det resulterar då för den någorlunda intelligenta i 85 % färre bin. Den forskning som låg till grund för att godkänna gifterna, för att bespruta grödor, tog ej heller hänsyn till om det påverkade binas psyke, så att de blev sämre på att kommunicera till de andra bina vart de hittat föda, vilket heller inte är en bra nyhet.

Det här som jag nyss nämnde, är ett ex på hur vetenskap och forskning kan användas för illasinnade anledningar, och förvilla både allmänheten, regeringar och andra forskare. Något att ha i åtanke när man kastar sig ut och hävdar att vi måste lita blint på vetenskapen. Ibland möter … nä förresten, oftast möter man på kommentarsfält till artiklar i den godkända media invändningar som denna, mot mina argument mot massvaccinering, och mina argument FÖR en öppen debatt:

”Tomas – Talar du utifrån kunskap förvärvad i medicinsk klinisk verksamhet eller tycker du saker lite hur som helst och tycker att du har rätt i allt du påstår? För Youtube är ju en så enormt pålitlig källa att forskare, professorer och läkare i den kliniska verksamheten hänger där som tonåringar på TikTok? Eller?”

Det är ofta oerhört effektivt, om man inte möts av en tvivlare som motdebattör, som inte sväljer vad skit som helst. Tillika så avkräver den här typen av, för den odemokratiska makten, nyttiga idioter, vetenskapliga bevis från vanliga medborgare, trots att de själva som vanliga medborgare inte har mandat att hävda med säkerhet att de själva har trovärdiga vetenskapliga bevis, eller egentligen det som behövs, bortom allt tvivel vetenskapliga belägg bortom all tvivel. Det är nästan alltid en form av omvänd bevisbörda, både från dessa mutade, eller i värsta fall, kanske till och med muterade vetenskapsmän, som framställer kemiska preparat, åtminstone muterade om de själva tar de preparat de tillverkar, vilket naturligtvis en tvivlare tvivlar på.

Vidare visar Dave Goulson på ytterligare en ”parallel-gata” i förfarandet av konstiga beslut påstått baserade på vetenskapliga belägg. När han presenterat hur farliga dessa neonikinoider är för bin, och därmed i förlängningen för oss, så blir de vetenskapliga institutionernas ställningstagande att inta ”försiktighetsprincipen” till de nya alarmerande rönen. Där man vänder på det, och FORTSÄTTER TILLÅTA BESPRUTANDE AV ODLINGAR MED DESSA GIFTER, EFTERSOM MAN INTE KAN ÖVERSKÅDA DE EKONOMISKA KONSEKVENSERNA FÖR DET GIFTIGA JORDBRUKET!!!!??? Det låter för mig VÄLDIGT likt det bakvända tänkandet kring riskerna med covid vaccin.

När vi människor, som i grund och botten, födsel och ohejdad vana är ett flockdjur, inte får bekräftelse för våra tankar och idéer, uppstår ett vakuum som är svårt att klara av. Det skulle vara nog illa om man faktiskt levde i en liten flock, på den tiden vi inte motar´betade naturen. men när man med medias hjälp får känslan av att nästan ingen bekräftar ens tankar som sunda, eller ens vågar prata om det. Jag då krävs det styrka, enorm styrka för att inte ge med sig eller kollapsa mentalt. Flockdjur som vi är.

Men nu, nu har jag via tre böcker i synnerhet av de fyra jag läser om vartannat fått den bekräftelsen att mina tankar och idéer faktiskt är riktiga och sunda. Genom Richard Adams Den långa flykten, som på ett metaforiskt sätt tar upp den ständiga kampen för frihet, genom att berätta om en utbrytargrupp i en kaninkoloni. Genom Horace Engdahls ”De obekymrade”, som beskriver tydligt likheten mellan människors blinda tro på religion, och människor blinda tro på vetenskap, som de så klart inte har möjlighet att kolla dess riktighet. Och så sist men absolut inte minst Dave Goulson, som i någon liten mån fick mig att förstå att inte alla forskare är köpta och mentalt sjuka i sina slutsatser. Och i någon liten mån återupprättar ryktet för forskning och forskare, för följer resultaten dit de leder honom, istället för som t ex covid-forskningen, där finansiärerna skapar forskning som ska leda till ett resultat som gynnar försäljning av en viss produkt, och dessutom undanhålla obekväma resultat för omvärlden.
Tack Dave Goulson för det.

Det visar sig nu, att jag faktiskt troligtvis, hur förmätet det än kan låta, i dessa frågor är både klokare – utifrån egen logik, egna slutsatser, egen känsla för rätt och fel, och nu mera, lite mera beläst och kunnig i sakfrågor, än de aggressiva vaccinförespråkare, som yttrar sig tvärsäkert i ”vetenskapens namn”. Kort sagt så förstår jag framförallt vad jag vet, och vad jag inte vet, och kan skilja på dessa två ytterligheter, och jag omskriver inte tro till vetskap, och välkomnar ALLTID ifrågasättande och tvivel. Det är dessa saker som i dessa frågor gör mig klokare och mera beläst än större delen av jordens befolkning. Inte för att jag är smartare eller mera intelligent. För det är jag inte. Bara mer förnuftigt troligtvis.