Älskade (o)vanor


Jag måste nog resa bort nån gång då och då, har jag insett, efter att ha kommit hem från helgresa till Eskilstuna. Jag var så slut i pallet när jag kom hem, att det var snäppet innan Ågren. Erfarenhet av mina behov sa mig att liten lur skulle hjälpa. Det gjorde det. När jag var yngre avskydde jag rutiner, kände mig fängslad av dem. Men jag har nog blivit en vanemänniska på gamla dar, det är ju naturligt på nåt vis, när man ägnar ett helt liv åt att försöka hitta ett liv man trivs någorlunda med. Och våra hjärnor, gamlingarnas, är inte överförtjusta i förändring. Man kan säga att det är lite autism light, att bli gammal. Av allt jag saknade på den korta tid jag var hemifrån, var, min säng och mina livsnödvändiga tupplurar nummer 1, nummer 2 var en anständig kopp kaffe/espresso, och nummer 3 min egenhändigt, på mestadels egna råvaror lagade mat. T o m i fryst och upp-micrat format. Det bästa med att resa bort, är nog banne mig att komma hem igen. Och då har jag ändå haft det trevligt, med människor jag känner väl, och trivs med.

Nummer 4 på min lista av saknade rutiner, var min spikmatta, och nummer 5, min ryggkliare.
Jag har definitivt blivit en vanemänniska. Nu sedan jag kom hem har jag kliat ryggen utav bara tusan, till den milda grad att björnen Baloo skulle bli avundsjuk – ”vi måste ha tag på ett träd, här ska det klias till tusen”. Och sen jag kom hem har jag avnjutit en kopp espresso, efter att ha lidit all världens kval över hotellkaffet nere vid frukost och middag. Ett vanligt frystorkat kaffe var deliciöst jämfört med det kaffet som bjöds där. Och det gjorde min espresso till en sjunde-himlen-upplevelse. Det bästa med att resa bort, är nog banne mig att komma hem igen. Jag har även legat en stund på spikmattan, och lurat en stund, ätit av min frysta tomatsoppa upp-micrad, Så Ladies and hängsle-män, I am back in business again, Jag är åter, människa. Magen älskar att komma hem igen. Den har inte varit i direkt uppror, men har protesterat ivrigt med surpruttar…. eller ska jag säga: pruttesterat?

På Tönnebro, kom en kvinna och satte sig ensam vid ett bord, och hennes man kom efter en stund. men innan det slängde hon upp mobiltelefonen, riktade den mot mig, och såg ut att fotografera mig. Jag vet förvisso att jag är en osedvanligt vacker gammal gubbe, men hon kunde väl vara lite mer diskret tänkte jag. Folk kan ju flockas kring mig o ska ha autografer !!!!! Jag åt min stekta strömming med Pärmos, och drack något mindre otäckt kaffe efter maten. Reser mig o ska lämna tillbaka brickan, och springer nästan in i musikern och tomatodlaren Stefan Sundström, som tydligen satt bakom mig, i samma foto-vinken från kvinnans mobil. Jag tänkte. va avundsjuk Stefan ska ha blivit när hon valde att ta kort på mig!?

Jag tiggde mig till att få köra en sträcka hem, från Tönnebro, för att det är kul att köra. Hyrbilen var en Volvo av nån sort. men för mig var det i det närmaste ett flygplan eller rymdskepp i instrumentpanel och inställningar. Jag frågade Per om bilnyckeln till bilen så jag kunde starta den, och fick till svar att jag inte behövde någon. Så klart var det dessutom an automatväxlad bil/rymdskepp. Efter instruktioner av förre piloten, lyckades jag ändå starta maskinen. Och vi lyfte inte från marken som tur var. Inte heller stolinställningarna gick att känna igen fråmn när farfar var ung. Jag tryckte på nån spak vid sida, och for framåt, uppåt, nedåt, helt utan kontroll och styrsel. Den tidigare chauffören, Per, hjälpte till så gott han kunde. Men jag trodde att han när som helst skulle fälla ut sina utomjordings-antenner i pannan, när han lutade sig mot mig, och petade under ratten, så den sänktes till en behagligare nivå. Per är nämligen 197 cm över havet. Efter det rörde jag inga andra reglage än blinkers och farthållare, gaspedal och broms.
För om jag tryckte fel, så kunde troligtvis vingarna fälts ut, och jetmotorn aktiverats, och vi hade försatts i Warp drive… o sedan hade jag aldrig återsett moder jord igen, och kaffet i andra världar kanske kunde varit ännu sämre än hotellkaffet – även om jag tvivlar på det.

När vi väl anlänt till Sollefteå efter de sista milen av enerverande 80-sträckor, så lämnade vi av min Co-pilot först uppe vid Björkvägen. Och utan Co-pilot var det lika bra att lämna över skeppet till han som skulle lämna den åter till uthyraren. Och han hade ännu värre med matvanorna, och lade av en en brakskit i bilen som gjorde att strax efter kom det på nyheterna om farligt gasutsläpp, och hesa Fredrik tjöt, innan de kunde avfärda fisen som ”naturgas”. Men den var så rutten att AC inte hade en chans mot den, utan man fick på gammeldags vis hä ner sidorutan. Inte heller det hjälpte mot kväljningarna. Och när nöden är svår, tar man till drastiska åtgärder. Jag satte ut huvudet ut genom sidorutan, och glömde att jag hade en keps på, som naturligtvis for all världens väg. Att det var en Djurgårdskeps förstår ni läsare genast genom att när vi vände och plockade upp den, var det hjulspår på den … Jävla MoDo-iter! Midi-oter!!!

Jallafall skönt att va hemma igen, så kan man undvika rymdfärder, gasutsläpp och brottsligt dåligt kaffe.

Köpmangatan

På med teven, och tittade på mobilen på nån jävla podd med dåliga vitsar samtidigt. Kan vara knapp-sjukan min rumskamrat fått. Jag stängde av TVn när ljuden blev för många. Då sträckte han sig efter dosan o satte igång tvn igen. Själv har jag lyckats förolämpa 2 små barn redan idag. I bägge fallen kallade jag killar för tjejer. Den ena hade långt hår, uppsatt i en hårknut Ja fick påpekat för mig att jag skulle kallat dem för hen ist. Men jag tänker att det finns de som blir kränkta av det oxå.

Gick förbi ett av alla gym på väg från restaurangen, en ung kille gick på ett gåband, och tittade med tom blick rakt ut från ett skyltfönster. Jag tänkte högt, och funderade varför han inte klev ut buren/skyltfönstret… Och fick både friskluft och motion om han tog en promenad. En skylt på restaurangtoaletten, en kvarleva från masshysterin som kallades covid. Utförlig text med bilder hur man tvättar händerna. Jag tänker, har den galenskapen verkligen hänt? Och kommer på att den fortfarande sker. Att det hypnotiserade folket fortfarande är under trans. Och att året faktiskt inte är 2022, utan 1984.

Blir nog en promenad ikväll oxå i vackra Eskilstuna, längs Eskilstunaån. Men först lite krubb. Denna helg är det nåt sportevenemang med blinda och funktionshindrade. De fyller upp hotellrestaurangen när de öppnar dörrarna. En oerhört vacker liten kvinna jobbade i köket i morse. Hon har väl avslutat sitt pass till middagen. Kanske blir M.A.S.H ikväll oxå. Långpromenaden blev av. Många vackra foton. Kanske lägger på FB när kommer hem. Men promenaden gick bland annat på Köpmangatan i Eskilstuna, kullersten, som blev ännu vackrare ut regn och mörker och neonljus. Golfandet idag gick mediokert, var trött hela dagen då jag inte fick ta min middagslur. Zzzzz gnatt

På irrvägar

Rest genom halva Sverige för att ta en kvällspromenad vid Eskilstunaån, samt försöka somna på ett hotellrum. Åt ätlig mat på Tönnebro, och nästan drickbart kaffe efteråt. På plussidan fick jag se 2 avsnitt av Mash, på hotellrummet. Färggranna fontäner sprutade upp och lyste upp Eskilstunaån, under den korta promenaden. Elsparkcyklar låg lite varstans och blinkade som försummade metalliska husdjur. Borstat tanden, läst vidare om insekter. Just nu ett parti som handlar om flugbekämpning utan besprutning. Återstår att se om Engelsmannen i Frankrike lyckas. Troligtvis inte En Volvo förde oss hit till Svealand.

En trygghet att kolla i lägenheten om jag stängt av plattor och låst dörren. Det hade jag. Men jag kommer på mig själv med att kolla dem via mig även när jag vet att jag stängt och låst . Nästan som nån slags hemlängtan fast jag nyss farit bort. Samt just for the technology of it. Undrar hur det går på lotterna utan mig? Har rådjuren börjat gnaga på vår kål. Har sorken tagit över området helt och ”annekterat” våra lotter. Och hotar med kärnvapen om vi försöker ta tillbaka det. Kanske. Bra för 76-åringens hälsa att jag for, så han inte känner sig pressad av alla mina projekt.

Tänk att det är mitten av oktober hörrni. Snart är det sommar igen. Och innan det ska det sås frön, och drivas, vattnas och vårdas Få se hur långt är det till min namnsdag, Tomas Tvivlaren? Torde vara 2 månader och en vecka. Och efter det blir det ljusare igen. Tvekar lite på den vackra blå alpblomman. Zzzzzzz

Buskis


Jag har fått fler idéer igen, i mitt superpraktiska, compact-living-inredningshuvud. Idéerna tycks aldrig ta slut, och jag blir aldrig färdig. Det är bra det. Livet blir aldrig färdigt, förrän det är slut. Denna gång är det bara en estetisk idé. Jag såg på loppis en bred tjock, gammal sprucken planka, som kan ha används som golvplanka på nån lobott’n. Den funderar jag på att ha där vid mitt utbyggda plant/blom-fönsterbräde . Samt syrabetsa det trävita virke som är där nu. Beror på om han tar överpris för golvplankan eller ej. Jag erkänner satt det faktiskt finns ett enda inrednings/makeover-tv-program jag inspireras av, och gillar. Och det är norskt, och har en storslagen natur kring sig i sina projekt.

Nu ska en kyl-frys in i mitt compact living-hem, kanske redan imorgon. Det är nånting i likhet med att spela svår level på tetris, med förbundna ögon. Så jag har bett dem lämna den i hallen, och låta mig möxa och böka in den på plats. Jag måste riva en hylla i köket ovan dörren, för att ens få ut gamla kyl/frysen. Sen måste skuras så klart. Den har inte blivit framdragen på minst 30 år. För att komma in med den nya i köket, måste ju den gamla så klart flyttas ut i stora rummet, där den inte får plats. Sen måste keyborden flyttas så jag kan flytta lite på extrafrysen som står vid dörröppningen in till köket. Köksbordet måste skjutas lite in mot hörnet i rummet, väst-sydväst. Men det har jag monterat hjul på för ett tag sen, så det kommer gå bra. Det här bör gå relativt fort, då frysen är full av frysvaror, från mina lotter.

Apropå lotter så kom den 75-årige mannen, snart 76, ner idag igen och körde hårt passmed röjsågen. Jag tänker inte avslöja vem han är, så ni kan utnyttja hans arbetskapacitet! Vi röjde buskar, trimmat gräs i det som varit vinbärs-djungel. Och en Nalle kom ner med fika på order! Gott fika. Vi har tvingat folk som går förbi, eller som har kolonilott att berömma oss, även om det eg inte behövs. En ledbröten 75-åring, och en ledbröten 56-åring ikväll. Det tänker vi åtgärda genom att fortsätta imorrn.

Min kusin drömde insatt att ryssen anföll hans lilla sydsvenska stad och han fick hjältemodigt sätta livet till. jag fick honom att lova satt meddela mig när ryssen och kärnvapenkriget kommer, så jag hinner gömma undan all billig Makrill jag fyndat. Apropå fynda. Jag tjänade 30 öre på öresutjämningen vid kontantköp på 200 kronor och 30 öre idag. Sockerhjärnan vann ett slag, i sockerkriget ikväll. Jag blev sugen på mannagrynsgröt, vilket är illa nog. Jag strör för visso aldrig strösocker längre på gröt, eller på nånting annat. Men sockerhjärnan överlistade mig ikväll. Jag tänkte jag gör gröt bara på 5 dl mjölk. (Jag har annars aldrig sötmjölk hemma längre) Och hällde ingen mjölk på gröten vid förtäring. Men sedan gick jag till kylen, tog en näve russin och mandel, och halsade i mig resterande 5 dl mjölk ur paketet.
Nä nu orkar jag inte fjäska för er läsare längre… GÅ OCH LÄGG ER FÖR FAN!

Olagliga människor


Idag har en 75-årig man med kronisk reumatisk smärta hjälpt mig att lasta ett lastbilsflak med trädgårdsavfall. Både han och jag har känt av lätta förkylnings-symptom. Man hör aldrig den mannen beklaga sig i onödan. Ändå… ändå har både han och jag det inte svårt. Inte om vi jämför.
Jag var och köpte 8st 3-pack med konserverad Makrill på COOP, för 30 kr paketet. Med mina mått mätt var det lite grann i slutet av pengarna. Jag fick tänka till om jag kunde lägga ut de pengarna, för att spara in. Men just nu, har jag det ändå förjäkligt bra, om man jämför.

För närvarande fungerar min kropp oförskämt bra, även när jag har nån lätt förkylning i kroppen. Tar det bara liiiiite lugnare. Vi höll bara på nån timme med trädgårdsavfallet. Jag åt mig mer än mätt idag också. Precis som jag gjort varje dag hittills i mitt 56-åriga liv. Och jag har haft tak över huvudet, varje natt när jag gått o lagt mig. Så trots att jag under perioder legat i fosterställning och skrikit ut min sorg, samt sammanlagt i några år vandrat omkring som en Zombie i den här världen, utifrån de traumatiska upplevelser jag erhållit från familj, myndigheter och ondsinta män och kvinnor.. trots det så har jag mat och tak över huvudet. Än så länge….

Jag var som sagt var och köpte 8st 3-pack med konserverad Makrill ikväll. Det är något människorna i Gaza skulle drömt om att få göra. Människor som måste gräva tunnlar för att smuggla in mediciner och mat för att över huvud taget överleva. Tunnlarna bombas kontinuerligt av Egyptisk militär, och de bor allt som oftast i ruiner. Bensinpriset är inget de har råd att oroa sig över, ej heller har de råd att oroa sig över vad deras grannar har för hudfärg. Skulle vi berätta om ”jämställdhet” och metoo, eller covidvaccin,…. så … ja jag vet inte hur de skulle reagera. Eller om skulle höra mig klaga över att osten kostar 125 kr/kilot. Eller att de rika snart inte har råd att vaska dyr champagne.

De är olagliga, dessa människor som bryter mot regimens lag, för att överleva. Bryter de inte mot den, dör de. Jag kommer att tänka på hur vi svenskar med eld och lågor vill utvisa ”olagliga” människor från Sverige. Tiggare, Rumänska Romer, Krigsdrabbade som flytt hit, för att de dör om de återvänder, eller lever i misär. Vi kallar dem ”olagliga” … vi också. Precis som Amerikanarna och latino-invandringen.
Men främlingsfientligheten har ju segrat i Sverige, normaliserats. Nu sitter de inte bara i riksdagen sverigedemokraterna, utan har partier som i princip stöttar deras syn på människor… deras omänskliga, inhumana syn på människor.

Alldeles oavsett hur många människor, eller vilka människor vi välkomna innanför våra gränser, så reagerar jag starkt på benämningen ”olagliga”. – ”Ja men de är ju här olagligt, då är de ju olagliga” Illegals???? Nej … de är människor. Människor i nöd. Jag var mycket nära att bli en ”olaglig” så sent som i år. Om jag vägrat vaccinera mig, och vaccinpass införts i bredare benämning. PÅ varuhus, transporter, offentliga inrättningar, sjukhus… Om jag överdriver? Förslaget att ändra grundlagen ligger fortfarande på bordet, så att staten/regering på order av tex WHO, eller annan påstådd kris, kan införa undantagstillstånd. Om jag överdriver? Jag skulle inte påstå det.

På en global skala censureras fortfarande ALL opposition till massvaccinering, via Youtube, Facebook, kommentarsfält. Trots att bevisen för vaccinets nytta och säkerhet uteblir. Om jag överdriver. Hur rädd ska du kära medborgare bli innan du förskjuter mig, och kallar MIG för olaglig, sida vid sida med de som skriver lagarna, och kallar folk för olagliga? Hur långt?

Jag är mycket tacksam över att jag fick tag på makrillen så pass billigt. Och jag kommer försöka hushålla med den. Jag hoppas frysarna håller över vintern, så maten jag jobbat för, håller. Jag slipper gräva tunnlar som när som helst kan sprängas eller vattendränkas, för att skaffa mig mat. Nånstans kan jag mitt i allt detta tycka, att bensinpriset ändå inte är ett lika stort problem för oss rika svenskar, som matförsörjning är i Gaza. Är jag olaglig som påstår det? hur långt ska denna censur som intensifierats under covid gå, innan ni, mina grannar och medmänniskor anger mig, som olaglig?
Om jag överdriver? … Lagarna håller på att bearbetas i skrivande stund. Vad tycker ni medborgare om det? Vad gör ni åt det? Jag tror ni tänker att ni är immuna mot det som drabbar större delen av världen, och är långt värre än Covid. Fattigdom, och att vara utanför lagen pga att man skaffar sig mat.
Ni tror ni är immuna… men det kan gå fort kära vänner. Jäkligt fort. Fråga Ukrainarna.

Låg oktoberkväll


Det är alldeles för sent för att dricka kaffe,
så därför tar jag en espresso. Den är ovanligt god.
Den värmer en klump i halsen.
Hör svagt nån högljudd granne.

Rooney fick mera underbar kål.
Grön och svartkål. Han tackade.
Min blå fönsterlampa, enda ljuskällan.
Musik i moll från Spotify.

Saknar….

Lotta med getingmidjan, ska gå Nipleden,
med sin Jörgen. Frågade hur lång tid det tar.
Ulf leker med sin tre-de-skrivare.
Sånt som är långt bortom min intelligens.

Markolio, och hans mor Irma hos Hellenius
Jag bytte kanal. Där var Harry och Hermoine.
Bytte kanal igen, där var Wonderwoman, bytte
ännu snabbare. Stängde av!

Grillost, pasta, äggula, grönkålsslaw, broccoli
Äter fortfarande färsk skörd från lotter.
Än en gång vittne till biverkningar från vaccin.
Värk, fläckvis grånat hår, väldigt fort.

Espresson t om god när den svalnat lite.
Har det bra, mycket bra, bättre än många
Så bra att utrymme för sorg och saknad finns
Jag saknar pappa…

Kan de inte sluta sända program med Bianca?
Läser ännu om insekter, och får insikter
Om hur bedrövligt destruktiv vår ras är.
Allt sitter ihop, utom trådarna i människans hjärna

Loren Allred sjöng så hjärtat, slog dubbelt.
Saknar kärleken..
den var aldrig min..
längtar…

Folk…. har inte tid med folk
Folk har inte tid att känna…
Inte tid att tänka …
en enda oprogrammerad tanke

Trött, lätt uppgiven.
Det går nog över tills imorgon.
Lite våld och död på TV nu kanske?
Nä orkar inte.

Huvudsaken att de inte visar porr iaf.
På TV asså. Det är värre än mord och lemlästning
Det vet alla… Men ingen säger nåt.
I världen saknar jag … sans… harmoni…
hjärnor

Kär i en sångröst, för lite Kai-Tomas-tröst


”Mänskligheten kan inte uthärda så mycket verklighet” (T.S Eliot)
Höstens vindar viner kring fönstret mitt i natten. Jag går ut, möter inte en enda själ. Likaså bra det, kan jag tänka ibland. Skönt. Jag är bara så trött på alla skal som vandrar omkring, och låtsas vara verkliga, viktiga och ha rätt, utan att ens ställa en enda fråga, utan att ifrågasätta något över huvud taget. Jag känner mig ofta mindre ensam just därför, när jag är fysiskt ensam, ute på gator och torg. De kalla höstliga, mörka, folktomma gatorna passar mig oftast ganska bra. Jag slipper se alla ihåliga människor, med tomma blickar och låtsasleenden.

Jag, den anti-materialistiska tvivlaren, släpar nu på sistone hem, mer prylar än någonsin i mitt liv. Men inte så ofta nya saker. Jag har fått Loppis-feber. En underart av Covid 19, tror den ”samlade vetenskapen”. Nä jag bara skoja! … Det finns ingen ”samlad” vetenskap. Styrd, betald och korrupt vetenskap existerar dock. Nå ja, idag kom jag hem med en begagnad liten bänk, i mörk, mörk furu, med rikligt av patina. Helt och hållet trä, inga metallskruvar, och rundade armstöd. Enkom trehundra penningar. Fyra stycken sängben, som gick under inköpskontot ”Kan-va-bra-att-ha-nån-gång-i-framtiden”. Ett mycket farligt konto för en nybliven Loppis-knarkare. En tavla med olika kaffedryckssorter, att matcha mitt nya kaffeintresse, tjugofem pengar. En djuptallrik, Gröna Anna fyrtiofem kronor. En Jultalrik för prydnad, gjord i Tyskland. Det är en sjukdom, men en rätt trevlig sjukdom. Den kommer utifrån mitt vurm för återanvändande av gamla saker istället för slit och släng. Samt att jag tycker patina och slitet kan vara väldigt vackert ibland.

Var upp till återvinningsstationen vid COOP, med papp, papper, glas och plast. Förvirrad över olika sorteringsbenämningar beroende på vart man sorterar. Nere på Djupön, vid garagenedfarten, Där kråkor och skator ofta har kalas för att folk lämnar plastpåsar utanför, sophuset, där finns det att välja på papp/kartong eller tidningar. Vid COOP är det pappersförpackningar eller tidningar. ????
Och inte står det några stav-tanter och rättar en när man lägger fel, som vid kommunens återvinningscentral. Eller som det hette förr: Soptippen. Där på Soptippen höll min väns fickur på att hamna, när jag såg det, tog rätt på det, förkovrade mina kunskaper, och gav tillbaka det till polaren, med ett potentiellt värde på tvåtusenfemhundra till tretusen kronor, fast med dyra reparationer innan. Ingen Ångermanlandslöpare fanns idag heller.

Världen gick inte under idag heller i en enda smäll. Kanske imorgon, vi får se. Det kan mycket väl vara en långsam process oxå, att ta död, åtminstone på oss själva, och hälften av jordens arter. Men huvudsaken att diesel är billigt och att vi kontinuerligt sprutar i oss vaccin mot en sjukdom som inte är livshotande för en förkrossande majoritet, och dessutom inte hindrar smitta. Det påståendet, trots att det är allmänt känt, och vedertaget även hos vaccinbolagen, hade tagits bort fortare än jag hunnit säga ”massvaccineringskampanj”, om det varit på DN eller Facebook, under cencurklausulen. ”desinformation”. – länge leve yttrandefriheten … ja dvs den tillåtna yttrandefriheten!

Jag gillar verkligen hösten. Tror jag gillar hösten och sommaren bäst. Känner mig liksom mer i fas med höst än med sommaren, själsligt. Även om sommaren kan vara lite härlig oxå. Trots människor som tar med sig hela sitt bohag till en camping, till och med verandan och gräsklipparen, sätter sig och grillar inköpt fläsk, samt sitt eget oönskade fläsk på sina lår och hängmagar. Ett för mig fullkomligt obegripligt beteende. Och på hösten slipper man höra de enda två inledningsfraserna som finns på sommaren: ”Har du semester? – Nä jag jobbar!”. PÅ hösten blir dagarna och kvällarna mörkare, och luften går att andas utan satt snörvla ihjäl sig. Och hollow people, börjar åka utomlands, nu när bensinen är så dyr. Eller så tittar de på förnedrings-TV.


Helene Bøksles röst, är för mig trösterik, och underbar, nästan vad hon än sjunger. Jag har upptäckt att jag är kär i hennes sångröst. Inte i Helene, men i ´hennes röst. Inte en enda bit lagd på pusslet idag, Skrev ny öppettider-text på fönstret, till entrén till Café Petter till Rooneys stora glädje. Mån – Fre 09.00 – 18, Lör 09.30 – 15.30, Söndag 12.00 – 16.00. Övriga dagar stängt! Nä jag skoja, sista meningen skrev jag inte, men var sugen. Nu ska jag titta in i huvvet, gonatt! – hoppas det är tomt där!

Den stora sömnen


Ännu ett inlägg, en video stämplad som desinformation. Och allt rullar på som vanligt här utanför mitt hus, utanför …mitt lilla trånga, mysiga, dammiga kryp-in. Nalles matte går promenader med Nalle, varken Nalle eller Nalles matte, eller nån annan hund eller hundägare, eller de som är utan hund har en aning, ingen av dem vill veta heller. Sanningen är för hemsk för att kunna accepteras som sanning. I den mån någon absolut sanning går att frambringa.

Den lilla världen runt omkring mig rullar på, ovetandes, som en del i ett jättelikt maskineri, och ingen bryr sig när förslag om att ta bort mänskliga rättigheter för grupper av människor. De trotsiga, de frågvisa, de som är för transparens, de som vill på riktigt ha en granskande press…. de kan komma att offras… och banktjänstemannen går varje morgon till banken med sina vanföreställningar om sin omvärld. Så många, så många dämpar din ångest och kryper in i sina bubblor, där de känner sig mindre otrygga. Knarket flödar i vanliga hederliga människors liv, för att döva och stänga ute information, som staten och de överstatliga företagsjättarna plockar bort varje dag, eller klassar som desinformation. Varje dag sker utrensningen av information, som bestäms vara desinformation, vare sig det är andra läkare, forskare, politiker etc som ifrågasätter det enda tillåtna narrativet.

Den stora sömnen, är här, och skrämmer skiten ur oss som inte sover. Knarket består inte bara av kokain, heroin. Och ej heller är det bara knarkarna som är knarkare. Dubbelmoralen äcklar mig. ”vanligt hederligt folk” som ser ner på a-lagarna i parken., handlar ofta mer på bolaget än A-lagarna. Missförstå mig rätt, jag är inget spritpolis alls. Jag dricker iofs väldigt sällan. Men vem är jag att se ner på A-lagarna? Och vem är helgdrickarna att se ner på A-lagarna i parken? Och vem bestämmer vilka som är ”vanligt hederligt folk”? Jag kan visst ta mig ett glas, men det är kostsamt och ger mig personligen inte så mycket. Jag knarkar andra saker. Godhet t ex. Jag har ofta fått höra att jag är en godhetsknarkare. Dvs det är av ondo att göra goda handlingar.

Vi ska distraheras från vad som händer, långt ovanför våra huvuden. Sitter o ser skitprogram på TV om ingenting. Förnedrings-TV. Större delen av befolkningen stoppar i sig lagligt knark, och det är lite fiffigt omdöpt till mediciner. Många äter upp till 10 sorter, och blir aldrig friskare. Och läkemedelsindustrin tjänar kontinuerligt astronomiska summor på alla som blir beroende av detta lagliga knark. Den stora sömnen är här, och den skrämmer mig. Den stora tystnaden är här, och den skrämmer mig. Jag tar ton, och ställer de rätta frågorna, och tystnade omkring, är bedövande, smärtsam för mina öron. Folket vill fortsätta sova, med vidöppna ögon.

Julian Assange offrades på USAs altare, hans brott, var att avslöja krigsbrott och korruption. Idag ett vrak, nedbruten och baktalad. Så folket tänker på honom som en våldtäktsman. Fast vi alla eg vet att ingen våldtäkt begicks. Men sömnen med vidöppna ögon, får den stora massan att inte se, fast de tittar.
Massmedia…. troligtvis den allra största desinformationskällan. Vem/vilka granskar dem? Samma nyheter på alla kanaler, samma påbud, hot, skrämsel, exakt samma, ingen konkurrens, ingen debatt, ingen transparens.

Foliehattarna, är troligtvis istället de som går omkring och ropar att alla som ifrågasätter nåt, är foliehattar och konspirationsteoretiker. En konspiration, … om man avslöjar den, så är man konspirationsteoretiker. Och det betyder i dess nuvarande använda format, att man fantiserar ihop konspirationer som inte finns. Fattar ni? Om man avslöjar en konspiration, så fantiserar man ihop en konspiration. Lite som att bli kallad paranoid, fast det man misstänker är sant. Mer TV! Naked attraktion, Ullared, o annan skit! Rena knarket, som ska hålla folket sövda… tomma blickar, som inte vågar, inte vill yttra sig.

Och sportfiskarna far omkring ute på älven fram och åter, och har ingen aning de heller. Bryr sig inte. Så länge bensinen till deras utombordare är så billig att de inte behöver anstränga sig. Folket, shoppar och shoppar dagligen, dövar och springer fram som zombies… måste ha mer, ha mer ha mer … Solen gick ned ikväll, och kanske den går upp i morgon oxå, men den stora sömnen fortsätter. Regnbågsmänniskorna slåss för fri abort, och ropar att de ska ha rätt till sina kroppar. Men det gäller inte ovaccinerade medborgare. Sov så sött kära medborgare, och följ pendeln som dinglar framför era ögon… ZZZzzzzz

För att få rätt svar, måste du ställa rätt frågor!
Låt dig inte tystas…


I mitt lilla trånga, mysiga, dammiga kryp-in

Det har hunnit bli fredag när jag börjar skriva detta inlägg, fast jag är så klart kvar i torsdag. Jag vet inte riktigt vad det är med mig? En underlig känsla i kroppen, … nästan som välmående, harmoni, ja nästan glädja…. nä vänta nu , stopp! … eller jo… nästan som glädje, eller harmoni. Det kommer så klart gå över, men ändå. Jag tror det är det iaf… men …

Nästan som kärlek, fast ensamt…

Jag har fått slita och kämpa för att uppnå ögonblick som detta, stunder som ikväll. Jag har vandrat igenom mången skärseld. Jag kastade ett getöga på de blogginlägg jag skrev i förtvivlan 2016, när jag sparade ner dem, vid nedläggningen av luddeskamera.se. Vad är det som är så speciellt idag då? Har det hänt nåt speciellt? Har folk varit extra vänliga mot mig, har jag blivit kär? Nej…inget av detta… bara lite känsla av harmoni, för en stund, och lite nöjd med mig själv. jag har under en lång tid gjort många bra saker, för mig själv, och för min omgivning, och kanske det likt odlingen på lotterna, till slut börjar komma lite belöning. Belöning för att jag så länge intalat mig bra saker om mig själv, för att jag stått upp för mig själv, de jag tycker om, och människor i behov. Kanske nån slags tillfredsställelse i det.
Ätit bra mat, motionerat, slutat med socker och kött, och processad mat.. jau…kanske är bra det?

Mitt lilla trånga, mysiga, dammiga kryp-in, tillika, är alldeles underbart trångt, och praktisk, precis som passar mig och ingen annan. Fullt av galna, praktiska lösningar för förvaring. Allt under kategorin: ”Så där kan man väl inte göra? – Jo det kan man!”. Nyrakad, och nyklippt. Frisör: Kai Tomas Lundin. Gott om egenhändigt odlad och lagad mat i frysarna. Ett pussel på en skiva på köksbordet. Och skivan går enkelt att lyfta undan, inunder sängen, utan att riva pusslet. Ett nytt förvaringsskåp på hjul, från Lidl, där jag har kryddor och sånt. Utsiktsplatsen vid fönstret som jag gjort på saker folk har kastat, är pärlan i hemmet, där jag kan sitta och tom-glo ut i naturen, och flytande, rinnande vatten, vid soluppgång, och solnedgång. Min levande inne-djungel av grönväxter gör det levande och omhuldande inomhus. Räkningarna är betalda, och lotterna är snart i träda. Dags att bara vara, promenera och äta. Läsa, lägga pussel…. och kanske sjunga en truddilutt? I mitt lilla trånga, mysiga, dammiga kryp-in.

Har gått 1,3 mil idag. Solen har tittat fram ibland. Och en kompis la ut 500 kronor för mig på Lidl, när jag glömt betalkortet. O jag swishade tillbaka när jag kom hem. Och nu lyssnar jag till Dolly och Julio, ”When you tell me that you love me”…. och låtsas att jag är kär i nån, nån som älskar mig. …

…I mitt lilla trånga, mysiga, dammiga kryp-in.

Hopplös humor och diktatur


https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/bgGozl/turkisk-tidning-svensk-satir-en-skam

Jag tycker det ändå är fascinerande att vi slår oss på bröstet och är malliga över vår frispråkighet mot diktaturer så som Kina och Turkiet. Inte lika hårt mot Putin humormässigt, eftersom vi är mer rädda för hans lynnighet och repressalier. Men det är fascinerande, om inte rakt av magstarkt att efter Metoo-propagandan, och efter massvaccinerings-propagandan, mena på att vi här USA, och den 51 första delstaten Sverige, står för fri, öppen maktgranskande press. Och att vi skulle tåla motsvarigheter likt Svenska nyheter/Kurdiska nyheter. Vare sig det kallas humor eller yttrandefrihet på seriösa grunder.

Asså jag misstänker att jag har några vänner som tycker om mig, eller kanske bara tycker det skulle vara trist utan mig. De går nog att räkna på ena handens fingrar, men ändå. Jag tycker iaf om dem, trots att de tycker om mig trots min skriftliga, uppnosiga,humana hållning. Det är hopplöst att bli ovän med dessa, utifrån ställningstaganden och, öppenhet, och genom att förespråka yttrandefrihet, medborgerliga rättigheter, en press som granskar makten, osv osv – HOPPLÖST!
Men, de accepterar mig kanske ändå, trots att jag förespråkar yttrandefrihet, transparent press, öppen debatt, lika rättigheter för män som för kvinnor, fritt valt med vaccinering, samt att ovaccinerade ska ha samma medborgerliga rättigheter som vaccinerade. En het potatis än, om än lagd på tillfällig kylning, då viruset inte är så aggressivt och dödligt mot ovaccinerade som man hoppats, och drabbar vaccinerade i minst lika stor utsträckning.… de har nog liksom ”överseende” med mig för detta?

Humor hörrni… beror på VEM som kränks eller framförallt vem som har RÄTT att känna sig kränkt. Ang feministisk humor? Har det att göra med att vi fortfarande allihopa, och i synnerhet feminister själva när det passar anser att kvinnor har patent på att vara känsliga utan att kallas överkänsliga? Den uppriktiga upplevelsen jag har, är att sedan Metoo kom, så har det varit allmänt tillåtet med humor som trashar män över lag. Medan det är väldigt känsligt att skämta om kvinnor. Ni vet n-ordet, om ras och så, det är bara tillåtet att skämta om, utifall du är mörkhyad. Och det görs friskt. Då tänker man att det borde finnas utrymme för liknande när det gäller köns-humor? Men om man der till det som så självförhärligande brukar kallas för den ”svenska humoreliten, män och kvinnor, helst flest kvinnor och homosexuella, eftersom det är mer jämställt, ja då är det tillåtet att trascha män från alla dessa genders, men inget av dem kan i praktiken trasha kvinnor, för då är det kvinnoförtryck, patriarkat, etc etc etc.

Känner jag mig kränkt ibland av humor? Det kan ni hoppa upp och sätta er på att jag blir. I synnerhet om det råder olika spelregler för humorn, och när humorn används som just en del av en propaganda med avsikt att missleda folk, och själva vinna makt på det. Annars får jag väl helt enkelt leva med att det finns de som driver med mig ibland, eller med mina åsikter och värderingar, eller till och med min könstillhörighet och nationalitet/etnicitet. Ja under förutsättning då att ”humorn” inte används i propagandasyfte, eller blir ren mobbing, samt att om den ska tillåtas vara tuff och hård humor, att den inte blir enögd och det bara kan skämtas om ena hållet.

Det är svårt att sätta gräns för vad som är just humor, iom att det så ofta används för politiskt propaganda, kommersiell propaganda och vanlig hederlig mobbing. Men när man delar upp VAD och VILKA som är okej att skämta om, är man inne på farliga vägar. De flesta var överens om att man skulle få skämta om rondellhundar och Burka. men nåde den som skämtar om den svenska kvinnan!

Själv hade jag, och har hållningen att man KAN och FÅR skämta om vilket ämne som helst. Men att man även kan avstå. Det är ingen rättighet att kränka muslimer, Afrikaner, medelålders vita män, medelålders rika, vita, kvinnor. Men ämnena borde alla vara tillåtna. Sen vad folk tycker är roligt, är ju upp till var och en. Oftast tenderar folk i allmänhet tycka det är roligare att driva med andra, än att andra driver med dem. Speciellt om ”dem” är väldigt annorlunda än”oss” till klädsel, religion, utseende etc etc.

Och frågan är om en kränkning kan vara en kränkning utifrån en juridisk definition, ett slags politiskt korrekt prejudikat,eller om det är den upplevda känslan hos den självutnämnt kränkte som ska avgöra vad som är en kränkning? Om det sist nämnda är fallet, då får vi nog alla för evigt knipsa käft, och ändå räkna med att bli anklagade för att kränka folk med vår tystnad!