TomasTvivlaren

…
Kaffets begynnelse … troligtvis
Det sägs att kaffet blev upptäckt som dryck av en Etiopisk getfarmare, vars getter åt av frukterna (kaffebönor) och blev otroligt pigg och skuttade glatt omkring efter att ha ätit dem. Och att man då testa att koka bönorna till en gryta. Och på den vägen är det…??

”Säffle! kan man få en kopp kaffe”
Ja, den känner väl var svensk över 50 år till, men inte den yngre generationen så klart, och det är väl som det ska vara? Eller ? Jag hade egentligen ingen relation alls till drycken innan jag flyttade till Sollefteå vid 20 års ålder. Det är väl delvis pga att barn oftast inte dricker kaffe. Men även på grund av att det inte fanns nån kaffekultur hemma vid, i vårt dysfunktionella hem och familj. Men jag tror även kaffekulturen skiljde sig redan då på landsbygd och i storstad. ’(Storstad?)
(Kaffe Stockholm eller Jämtland)

Ångermanländsk walkabout
När jag flyttade till Sollefteå pga av själslig, personlig konkurs, eller en fullständigt *ramponerad (förklaring till ordet senare i texten)… själ, tillika hjärta och ”huvudkontor”, då gjorde ”Morbro” Rolf en Ångermanländsk walkabout med mig under mitt första år i Sollefteå. Jag fick träffa hans vänner och bekanta, och på så sätt skapades grunden för ett eget socialt nätverk. Och det var tanken från Rolf. Och det var då jag lärde mig att allt som oftast stod redan kaffepannan på spisen, när man kom hem till folk. Ibland kanske för att man såg gästerna komma, och då åkte pannan på spisen, innan fråga om gästerna ville ha kaffe. Eller för att den faktiskt redan var på spisen. Och reagerade värden sent, då åkte den på spisen sen man kommit in i huset. Och då var det oftast inte en fråga om du ville ha kaffe, utan en ledande fråga, med endast ett accepterat svar. Vid ett tillfälle, berättade morbro Rolf att de åkt till Sören Henriksson, för att surra. Sören kallades för övrigt för Surren Henriksson, för han kan prata på in och utandning. Dörren till huset var öppen, som den plägade vara på den tiden man inte behövde låsa var en cykel eller hus. När han och moster klev in, hörde de långa timmerstockar dras från soffan i finrummet, där Sören låg på sofflocket. Rolf och Maggan, satte själva på kaffepannan, drack sitt kaffe, skrev en lapp till Sören och tackade för kaffet. Sören skrattade gott när de träffades vid nästa tillfälle.

Socialt kitt
Kaffe symboliserade på något vis gemenskap, paus från vardagens vedermödor, på den tiden vedermödor faktiskt var vedermödor, och inte den rika medelklassens rikemansgnäll. Det pratades så klart jobb, ved, och diverse godsinnat byskvaller, och några uns illasinnat byskvaller oxå så klart. Men kaffekoppen, var drycken som gav ursäkt för denna viktiga sociala händelse, i ett landskap där geografin långt tillbaka, reducerade tillfällen för umgänge och prat. Men jag får även känslan att kaffestunden håller den nästan utdöende mänskliga generositeten vid liv… eller skulle kunnat göra det. Att bjuda in nån spontant på kaffe tycks sitta långt inne hos folk nu för tiden, även i Norrlands småstäder iaf. Vi sitter i våra små celler, som vi kallar lägenheter, och sköter vårt, och anmäler till hyresvärden om något oönskat ljud skulle störa just oss, vid någon tidpunkt då just vi, inte vill bli störda.
Och de bättre bemedlade tävlar med sina grannar om att ha senaste finaste sakerna på sina tomter, och så klart en robotgräsklippare, helst fyrhjulsdriven. Det är visst ekonomisk kris i Sverige har jag hört.

Hundar och ”Lotteri”
Då fungerar lotteriet* ¨nu för tiden faktiskt något bättre som social isbrytare, på ett sätt som vi inbundna, självvalt ensamma svenskar, tidigare löst med att skaffa hund. En ursäkt att stanna o prata, först med hunden, sen med matte eller husse. Eller som Morbro Rolf alltid sa, om det var en kvinnlig hundägare: ”Fin hund, får man klappa matte”? Det var innan feminism och metoo omöjliggjorde att ens skämta så. Med lotteriet* menar jag så klart kolonilotterna. Och en förutsättning för att det ska fungera som isbrytare är så klart att man är där, och sköter sina lotter, samt att det finns ett gångstråk förbi dem. Dessa kriterier uppfylls med råge på mina/våra lotter. Det är dessutom många hussar och mattar som går förbi.

Ingen kaffebjudning – än
Jag har inte kunnat bjuda förbipasserande på kaffe, pga eltillgång, och kaffepriser, men vem vet. Däremot bjuder jag både på visning av lotter, och prat kring odling, samt faktiskt att dela med mig av eventuellt överflöd. Oftast är det svenska underbara tanter, som odlat tidigare i sitt liv, men ju inte längre kan pga av fysiska begränsningar. Men även en och annan odlingsgubbe, någon turist och inland, om solen skiner och lyckan står en bi, någon gullig invandrarbarn. Som hon som gick förbi min grönkål, och sa, ”Fina blommor”

Siirka en påse kål och Squash
Härom dagen stannade en stav-tant till, när jag stod vid sidan av lotterna, och begrundade vad som behöver göras för området under hösten, men även till nästa säsong. Hon sa:
– Står du och beundrar odlingarna?
Och sedan startade en konversation, hör och häpna utan kaffe eller hund, som sedan ledde till att hon sa att hon gillade Zucchini, men tyckte att den blivit så dyr. Hon odlade det själv när hon var något yngre. Varpå jag sa att jag hade två st i kylen, att hon kunde få dem, för jag inte hinner ta rätt på allt jag skördar. Hon heter Sirkka Liisa med två k och två i, och är 88 år, och var på väg att gå runt Hågestaön.
Jag gick och hämtade mina Squash/Zucchini , medan hon gick runt ön, mötte upp henne vid bron, och hade tagit med en påse grönkål också, och frågade om hon gillade det.
-”Välsigne dig unge man”, var orden hon sa när jag gick iväg på stan, och hon gick hem med sina gröna saker. Hon sa även:
– ”Vi syns väl, Nu när vi etablerat kontakt. Och kanske jag kan bjuda dig på Squash-soppa?” Ja, kanske det sa jag. Men tänkte att en kopp kaffe skulle fungera lika bra, eller bättre. Ja just det ja … * Ramponerad! Det var damen som yppade detta ord, när hon beskrev hur den som köpte hennes hus, skött trädgården efter henne. Så vad ger det mig att ge till andra människor undrar ni? Vad ger ev en kopp kaffe?

Pay it forward
Ja just, apropå att dricka kaffe, och att ge…
Vid några tillfällen har jag idkat kaffedrickandets ”pay it forward”. Nämligen att när jag fikat på café, har jag betalat för en kopp kaffe till den nästa som kommer in på caféet efter mig, en anonym glädjespridare. Det är viktigt att den förblir anonym. Det är en kul idé. Men i praktiken kan problem uppstå. Antingen kanske caféägaren själv vill bjuda av olika anledningar, eller så kanske caféägaren säger ”Cah-ching”, tar mina pengar, och tar betalt en gång till från nästa kund. Ja men vaddå? I know my world, pretty good. Så jag bjuder hellre själv, egoist som jag är.

Men smaken då? asså på kaffet!
Ja det varierar ju så klart från person till person, och inget är rätt eller fel, så länge man tycker om det samt är ärlig. Men det kan vara svårt att vara uppriktig, eftersom vi lägger in så mycket mer än kaffesmaken när vi bedömer kaffe. Innan jag berättar om hur folk lurar sig själva och andra i detta, ska jag berätta lite om hur jag lurar mig själv kring vad som är godast.

Fy f-n för svagt kaffe
Det äckligaste jag vet i kaffeväg, är svagt kaffe. Där finns det inget att lura sig på, det är inte gott. Även det har väl med förväntningar att göra, näst sämst är plåttermos-kaffe, där kaffet tagit smak av plåten. därefter är bittert kaffe som stått på värmning 3e sämst. I övrigt är det nog kvaliteten på kaffebönor, vad man ätit precis innan kaffet och hjärnspöken som avgör vilket som är godast. Jag har gått från att dricka hem-malt presso-kaffe med mjölk, till hemmalt presso-kaffe med grädde till att dricka hem-mald espresso utan mjölk, till att dricka kokkaffe på hem-malda espressobönor. Frystorkat kan gå bra det oxå, även om det är på gränsen om det kan klassificeras som kaffe, men det kan vara en god dryck trots det. Socker i kaffet? its a big NO NO… även om jag hade ätit socker vilket jag inte gör. En vän hade så mycket socker i att det var omöjligt att avgöra om det var starkt eller svagt annat än med vad blotta ögat sa en. Det var i det närmaste socker med kaffe i.

Mera inbillning och fakta kring gott kaffe
Vidare har jag inbillat mig, likt min vän Jonas att Arvid Nordqvists Gran Dia, mellanrostat är godaste märket. Men jag har börjat släppa det nu, även om jag fortfarande tycker set är gott. Jag tror Jonas fortfarande är en believer. Personligen tror jag ändå att det viktigaste är bra bönor, och färsk malning, oavsett hur bunden till märken man är. Jag tycker det spelarroll vilken kopp jag dricker ur oxå, mest utifrån vilken mood jag är i. Ungefär som man känner för vissa klädesplagg vissa dagar utifrån humör. Och så har jag ju då en uppsjö olika espresso-koppar att välja från. Just nu dricker jag ofta ur en mörkbrun espressokopp, lite hög och smal.

För starkt? – nä det går inte ?
R och Å tyckte espresso var för starkt. Var det för att de förväntade sig styrkan som en vanlig kopp bryggkaffe, eller för att de faktiskt tycker lika illa om starkt kaffe som jag tycker illa om svagt? Jag vet inte. Men jag vet att förväntningarna spelar in. Hur allt detta skulle te sig med ögonbildel, och smakprov, skulle ju av flera anledningar ge annorlunda resultat. Eftersom du likt du äter med ögonen, även dricker kaffe med ögonen, dvs synintrycket spelar in. Lukter spelar in.

Godare kaffe här än där?
Några jag känner menar att kaffet är mycket godare på café Petter, än på lilla caféet, här i stan. Det kan tyckas märkligt, med tanke på att det är Lilla caféets rostade bönor och kaffe som Café Petter gör kaffe på. Vad gäller bryggkaffet, tror jag inte det skiljer så mycket på VEM som brygger kaffet. Vad gäller espresso kan det skilja. Men oftast säljer de inte espresson på café Petter. Så jag tror att folk lägger in andra aspekter i kaffesmaken. Den totala upplevelsen tex. Och i den ingår miljön i vilken du fikar, ljudbilden, människorna du fikar med, kundkretsen, och kanske vad du tycker om ägarna och personalen. Själv går jag till Lilla caféet, när jag vill ha en mustigt, smakrik svart espresso, och lite pratstund med ägaren om politik och livet. Jag går till Caf’e Petter om jag vill prata skit med gamla gubbar likt mig, eller sitta o läsa en bok (eftermiddag) i lugn och ro.

Vatten
En sak till som är viktigt för smaken på kaffet, oavsett kok, brygg, espresso, är vattenkvaliteten. DE är ett faktum. Ulf Palmer i Björksjön, är likt cafèägaren Adam Bozan kaffenörd. Men vad gäller vattenkvaliteten har Ulf en liten fördel, trots att Sollefteåbor har riktigt, riktigt bra kranvatten. Ulf får sitt vatten från en brunn, i Björksjön. Adam är en mästare på att hitta nya smaker i bönblandningar och rostning och malning av bönor. Ulfs snobberi ligger i minutiös noggrannhet, och kunskap genom övning, samt att sköta sina maskiner rätt.

Snobberi
Och apropå kaffesnobberi, tänker jag på vad Å sa när hon fick en kopp espresso hos mig. Hon undrade om man får ha grädde i espresso. Jag svarade att det får man. Man får ha ättika i kaffet oxå, om det är det man tycker är gott. Skit i vad andra tycker. Det är ju du som ska dricka skiten. Trots min relativt öppna inställning till kaffe, håller Adam och Ulf på att göra mig till en kaffenörd, men inte en kaffesnobb.

Morgan Freeman och Kopi Luwak
Jag tänker då på en scen ur ”The bucket list” Med Morgan Freeman och Jack Nickolson, där miljardären möter en bilmekaniker på miljardärens eget sjukhus, och igenom filmen små-hånar instant coffe drickare/bilmekanikern Miljardären för hans val att dricka lyxkaffet Kopi Luwak. Vid en av de sista scenerna i filmen utspelar sig dialogen så här:

[Carter hands Edward an article about Kopi Luwak, Edward’s favorite coffee]

Carter Chambers (Mekanikern): Read it!
Edward Cole : [reading] Kopi Luwak is the world’s most expensive coffee.
Though for some, it falls under the category of ”too good to be true.”
In the Sumatran village, where the beans are grown, lives a breed of
wild tree cat. These cats eat the beans, digest them and then… defecate.

Edward Cole : The villagers then collect and process the stools.
It is the combination of the beans and the gastric juices of the
tree cat that give Kopi Luwac…

[Carter starts laughing]Edward Cole : …its unique flavor… and aroma.
You’re shitting me!

Sprucken asfalt och barn-arsle-lena hjulspår på grusväg
Den gamla kaffekulturen att alltid ha pannan på, håller på att dö ut pga samhällsförändringar. Varje generation tycks tåras upp i nostalgi över hur det var förr, även de tillfällen då det faktiskt var sämre. Kanske för att man förstod den världen man levde i bättre då, och för att man i mångt och mycket levde i en drömsk, naiv ovisshet som för den nyfikne tvivlaren alltid spricker till slut. Men som för de bokstavstrogna består livet ut, även om det är fördomar och elakhet, eller ohälsosamt leverne eller total tillit till auktoriteter. Jag kan till ex få en nostalgisk känsla ibland när jag promenerar eller cyklar på grusvägar men barn-arsle-lena hjulspår, eller asfalteringar med stora sprickor och bubblor. Inte för att det var bättre, utan för att det påminner mig om en stund då jag var fri från bekymmer, och levde i nuet. som på skolgården utanför Mormor o Morfars hus. där nu Skarpåkersskolan ligger. Där Timan var skolvaktmästare.

Tiden rinner ifrån oss alla, men fortare går det på slutet, tycks det som. Som för 88-åriga Sirkka Liisa, som kanske kommer bjuda mig på en kopp kaffe så småningom. Och ni frågar mig varför jag hellre ger bort överflöd, än kasserar in pengar för dem. Vilket gör mig lyckligast?

Nä nu blev jag sugen på en kopp espresso. Jag tror det blir ur den randiga Bodum-koppen ikväll. Gud välsigne mig.

…
Rökridåer
Jag minns redan som ung, drevs jag av nåt slags rättvisepatos. När jag som vikarieanställd på en arbetsplats undrade varför det röktes med stängda fönster, stängda dörrar och stängd fläkt på en yta på 3 x 3 meter, tog det hus i helvete på den arbetsplatsen. Rökarna där blev hotfulla, slängde i dörrarna och skrek åt mig för att jag förslog att man åtminstone kunde öppna fläkten och fönstret om man nödvändigt måste röka inomhus. Dessutom var jag en nagel i ögat för att jag reste mig och gick o jobbade, som nykomling, när de hade skaffat sig vanor på att minst 50 % av arbetsdagen var rast.

Jag pratade med det lokala facket. För på den tiden trodde jag att facket var till för sådana saker. Men de var mer mån om att behålla sina positioner, och ville inte stöta sig med någon. Så de höll med mig lite grann, för läpparnas bekännelser, men tyckte det var onödigt att stå upp för nånting.

Min älskade, hatade glappkäft
Den här käften jag fått, som trott att den genom livet fått i uppdrag att tala sanning, vara ärlig, prata öppet om saker… den har konstant satt mig i trubbel och utanförskap. Men det är lugnt, utanförskapet är mitt hem, även om jag inte alltid trivs där, och längtar efter andra raka glappkäftar och andra mosiga, blödiga hjärtan i mitt liv. Ja typ som det som folk verkar kalla för kärlek. Jag är mycket, mycket kärleksfull, men har ingen aning om hur man får det att fungera i praktiken i ett förhållande. Det är nog stenkört för mig där.

Sant och inte sant, bägge scenarierna har ett pris, även passivitet
Argumentet, som min mycket goda vän påpekade att det finns en uppsjö orsaker till att folk inte skriver på Facebook, både förstår jag, och inte förstår jag. Om man t ex har ett företag, och är rädd att skrämma iväg kunder, som inte tycker som en själv.
Ja menar om Jörgen på bokhandeln skulle stå och prata politik i butiken, skulle kanske en del sluta handla där som var av annan åsikt. Men samtidigt så har väl de flesta något att skydda…och vad händer om alla blir tysta i offentligheten? Vad händer om alla bara gillar gulliga kattbilder? Vilka tror ni uppskattar det scenariot i världen? De som är för ett öppet rättvist samhälle, eller de som tjänar pengar och makt på vår tystnad, och därmed i en grisblink, kan ta ifrån oss den frihet våra förfäder kämpat sig till, och gett oss?

Jo det händer
Visst finns det tillfällen då även jag ångrar det jag sagt, men oftast isf pga
av att jag kan ha sårat någon. Men för sådana tillfällen finns ett underbart
ord, om man menar det när man säger det: Förlåt
Och bättre det, än att aldrig säga nåt.

För det haglar även komplimanger och erkännanden över folks skönhet, kunskap och goda sidor och kamp ur den här glappkäften som inte kunde hålla käft. Om ni tänker efter vet ni som känner mig att det är sant.

Jag vill inte att folk ska tycka som jag, eller leta argument på nätet
Min önskan är inte att folk ska tycka som jag nödvändigtvis. Även om jag likt 100 % av världens befolkning, utifrån egna erfarenheter, och egna intressen utgår från det man själv tycker är rätt. Min önskan är t ex, att när man lägger ut texter och videos som inte varit tillåtna under 2021- 2022 i västerländsk media, är att titta på dem, läs dem med öppna ögon. Jämför! Tänk själv. Tvivla på ALL information som delges dig. Men i synnerhet, den du har tagit för given. DET är det svåra med demokrati. Jag försöker t ex vara uppmärksam på texter, sajter som stämmer överens med hur jag oftast tyckt, och vara ifrågasättande även där. För mig är det viktigt att läsa texter och röster som jag inte per automatik identifierar mig med. Varför? Jo för att förstå hur människor är, tänker, hur världen fungerar, OCH för att NÅ människor.

Att nå fram till ens fiende, stoppar oftast kriget
Att nå människor, är nyckeln för fred, för yttrandefrihet, för demokrati, för liv. Vi är uppdelade i fack, i olika flockar, och vi förflyttar oss sällan utan för denna comfort zone. Vi uppmanas allt som oftast att inte förflytta oss utanför denna comfort zone, främst av den ”egna gruppen”. Kanske är det därför, nästan bara den som likt jag, lever i en form av utanförskap, som har förmåga att se det, viljan att se det. Vad ska de kasta ut en i utanförskap ifrån? Utanförskapet? Ett vekt hot va?

Så Svärjevännerna behöver prata och umgås med invandrare. Kapitalisterna behöver umgås med de som de stöter ut ur samhället. Kristna behöver prata med muslimer, muslimer med kristna. Feminister behöver prata med utstötta marginaliserade män. Och jag behöver prata med alla dessa, och gör det.

Är det lättare att finna sin åsikt om man delges en eller flera versioner?
Det är min upplevelse, att de flesta, som svalt informationen om covid och vaccin, utan att tugga den, eller smaka på den, känt sig som brottslingar ovch förrädare, om de inte per automatik anammat allt som är pro-vaccin, eller det main stream media matar oss med UTAN ATT NÅGON TILLÅTS SÄGA EMOT!
Så de flesta har redan vid rubriken valt bort kritisk information, på basis av att den inte kommer från main stream media, eller t o m att den helt enkelt inte är odelat positiv till vaccin. Och om som genom ett mirakel man lyckas få någon att ta del av kritisk information, så slår censur-reläet till i huvudet under textens fortlöpande eller under videon. Och det är inte underligt, med tanke på med vilken frenesi, med vilket ihärdighet, dygnet runt vi blivit programmerade med EN ENDA TILLÅTEN ÅSIKT, under flera år.

Jag är övertygad om att folk är övertygade om att den här demokratin och friheten vi har eller tror oss ha, kommer vara för alltid, utan att vi behöver kämpa för den.
Och jag är övertygad om att den övertygelsen är fundamentalt fel och farlig.

”Det flocken hatar mest är den som tycker
annorlunda. Det är inte så mycket själva
åsikten, utan fräckheten att vilja tänka
själva. Något dom inte vet hur man gör. ”/Schopenhauer

…
Jag förstår inte …
Varför kom jag till det här livet?
Varför kom jag till världen?
Jag förstår inte den här världen.

Jag förstår inte människorna i den,
som vill förgöra, växterna, och djuren i den.
Människorna…som verkar vilja förgöra sig själva,
och sitta på första parkett, med många digitala
låtsaspengar, och se på dess undergång.

Men vi låtsas väl inte om det hela va?
Lite jobbigt sån’t där va?
Jag förstår mig inte på er…

Jag förstår mig inte på mig själv,
som fortsätter att kämpa för mänskligheten,
för mänskliga rättigheter, när ni bara tystnar,
tiger, …och fortsätter mot stupet.

Vad håller jag på med? Försöka bromsa en hord
med ögonbindlar som springer mot stupet,
ställa mig i vägen? Upplysa? Diskutera? Söka sanningen, och tillsammans med en skenande hjord finna den?

Vem f-n tror jag att jag är?
Tomas Tvivlaren kanske?
Vem f-n lyssnar på en tvivlare, när man kan
lyssna på de som säger att de vet?
Jag förstår mig inte på mig.

Inte ens när förövarna själva erkänner
sina dåd och sina planer bryr ni er.
Inte ens när det blir utom alla tvivel vad
som försiggår, tvivlar ni på förtryckarnas ord
och giftiga löften? Vilka är ni egentligen?

Men vi låtsas väl inte om det hela va?
Lite jobbigt sån’t där va?



…är det?
Är det verkligen bättre att gå ensam?
Vill ni jag ska följa er, vill ni jag ska ta sprutan o sen hålla käften för all framtid? Vill ni jag ska ge upp?

Vill ni att den här bloggen ska tystna?
Varför säger ni ingenting? Varför ställer ni inga frågor? Varför tror ni att ni vet allt, när ni blivit tillsagda att tro det ni tror, av människor som tjänar miljarder på att ni tiger , samtycker.

Varför tiger ni till och med när offren för vaccinet träder fram, när de källor ni litat på i flera år, öppet säger att de inte tänker svara frågor, inte tänker delge er den fakta ni som medborgare har rätt till?

…
Varför står ni inte upp för mig när jag blir censurerad? Tänker ni att det är bra med censur? Varför reagerar ni inte på nånting?



Jag är trött… trött, trött…
”Det är bättre att gå ensam, än med en stor massa som går åt fel håll”

Jag vet inte ja…
Jag är tröttare i själen, på denna tystnad, denna …
… denna långsamma, plågsamma apokalyps i slow
motion… jag blir tröttare av den, än att gå 3 mil i terräng eller cykla 9 mil, eller gräva 9 timmar i sträck……till och med mer energidränerande än den enorma saknaden efter kärlek… efter familj

… ska jag ge upp jag oxå?
Ska bloggandet tystna?
När ska ni säga något… dvs något som inte redan
myndigheter, läkemedelsjättar och main stream media har sagt åt er att säga?

Jag förstår mig inte på mig själv…
varför håller jag på?

…
Köpte ett förstoringsglas på stativ. Nu kan jag sitta och peta stickor i fingrarna, och se vart jag gräver i huden, med nål och pincett. Ett okynnespussel till för 199 kr, Ravensburger med julmotiv från London.


Olle var hit och hämtade PA-anläggning, för ev genomgång. Fonkar inte nu. Martin med bihang hit på kaffe oförhappanes, fick grönkål av mig. Det fick för övrigt även Mohammed och Rooney på Café Petter… grönkål asså. Jag fick tomatsoppa med lök, linser, chili, crème fraiche, grädde, basilika, oregano, timjan, salt, Bulgurvete och fetaostkesella till lunch. Lyllo mig.

Blev en 8 km promenad med ett Lejon i örat ikväll. Inte vilket lejon som helst, utan L-E Jonsson = Lejonsson = Lejon. Pratade hela vägen upp till Hallstahotellet, medan jag trampade på nyasfalterad väg, som Frida Karlsson invigde för nån dag sen… och sen hela vägen ner. Lejonet och Tvivlaren diskuterade världsproblem. Det var givande.

Ett annat pussel ligger på köksbordet, nu är det äntligen pusselsäsong.



Jag tänker somna till ”Darkest hour” igen, Med Lily James och Gary Oldman. För närvarande har jag inget mer att rapportera om. Hitta på nåt själva då! De e inte så lätt!

…
Det var länge sedan jag var i Stockholm nu. Men sedan pappa vandrade vidare, har jag inte prioriterat att åka dit. Pappa hjälpte mig ofta med resekostnaden också. Nu har jag några kusiner där, och en halv bror som jag inte alls känner. Den hela brodern känner jag ännu mindre, han bor troligtvis i Norr-, eller Nyköping. Kommer inte ihåg riktigt.

Stockholm är vackert, men det är inte så lockande att åka dit själv, och vandra på dess gator. Been there, done that. Nä då cyklar jag hellre vilse i skogarna kring Knäsjön, eller cyklar upp till Urkult i Näsåker. Eller Rotsidan och Bönhamn. Ångermanland, Ådalen och Sollefteå, är minst lika vackert… minst!

Fick sällskap nere på lotterna av Staffan, och vi hjälptes åt att snygga till inför hösten, på lotter som egentligen inte är våra. Det gav mig lite extra energi, det gick lite trögt innan han kom, även om jag gnetade på. Björn stod i fönstret med ficklampa och gjorde rörelser som påminde om nån gammal film, där någon gav signal i mörkret. Jag tolkar det som att han typ ”applåderade” oss.

Gjorde loppisrunda, utan inköp. Solen tittade fram vid tre-tiden. Kokat äppelmos, och tomatsoppa idag.
Tagit 2 tupplurar under dagen. Är egentligen inte tipp-topp i humöret, men gör rätt saker för att inte dippa ner i dyn och fastna. Det är extra viktigt vid de tillfällena, att göra saker FÖR mig. Sådant som jag mår bra av i längden. Så som baka, laga mat, städa, motionera, äta bra, och kanske till och med prata med nån vettig människa, eller åtminstone semi-vettig människa. Idag fick det bli Ulf. Hade inget på hjärtat egentligen, men ville höra en vänligt röst bara. Den här gången var den vänlig….också!

Ibland vill jag bara dra mig undan, hålla mig undan, stänga telefonen, och vara oanträffbar. Stänga ute världen. Men jag är inge vidare på det. Men det är åt det hållet mina känslor lutar just nu. Likt Penti Varg från Fablernas värld, sitta på en stubbe i skogen och sura. Men det är rätt så trist i längden, vilket även Penti konstaterade. Vars röst gjordes av Bert-Åke Varg.

Tystnaden är fortfarande illavarslande, efter de demokratiska övergreppen på världens befolkningar, de senaste åren. Likt en sovande vulkan, som mullrar i underjorden, redo för ett nytt ännu värre utbrott. Ännu tystnar folk, likt inställda robotar när diskussionen ens tas upp, där man inte ens tänker tanken på att ifrågasätta makten… De allra flesta vet i de flesta fall inte ens vad makt är, eller vilka som styr vilka.

Ensamheten har sin grund där. Compliance, defiance…
De av flocken, godkända informationskanalerna/Main stream media, tillika farbror staten, myndigheter och de stora globala företagsjättarna är helt utan insyn, och bortom kritiserade och granskning. Anledningen till att de är det, är vi, folket, litar blint på dem. Och när inlägg på inlägg tas bort från de som ifrågasätter, utan eg grund, reagerar ändå inte människor. Det sker precis samma sak här i väst som i Ryssland och Kina, med den skillnaden att vi inte vet om att vi blir styrda…
Låt mig påpeka det igen – DE ÄR HELT UTAN INSYN, OCH BORTOM ALL GRANSKNING!
Tror ni att det scenariot, lockar hänsynslösa maktmänniskor, eller godhjärtade demokratiska ledare?

Redan på förhand
Jag har förstått att det från följarnas sida/folkets sida, handlar om rädsla, och grupperingar. Men jag kan ändå inte undgå att fundera över hur det går till i människors hjärnor, hur tankarna går? I detalj. Det tycks vara som att det är förprogrammerat att tycka illa om grupper, åsikter… ungefär som att freda sig mot spetälska människor, där de spetälska är de som ifrågasätter information. Man kan se det i ansiktet på dem, när de tystnar, hur de redan på förhand, vägrar tänka en enda tanke, utanför det de blivit tillsagda att tänka.

Det är ytterst allvarligt. Om man är rädd att bli betraktad som förrädare för att man exempelvis väljer att inte ta ett influensavaccin, om man är rädd att bli utfryst för att man pekar på att myndigheter likt FHM och organisationer likt WHO undanhåller och gömmer fakta för oss… Eller om man förstår det, och ÄNDÅ godtar det?

Avfärdas
Eller om man bara helt sonika har blivit skrämd och tror att man ska dö, om man inte gör som man blir tillsagd. Skrämd av de som tjänar otaliga miljarder på en kontinuerlig massvaccinering. Alla eventualiteter avfärdas utan att blinka.

Vad händer i människan, när hon bara går med på vad som helst Vi har sett det i andra format genom historien, när vanliga soldater dras med i massutrotning, tortyr och krigsbrott. Vad händer inuti?

Stolt över sin trofasthet
Många stoltserar över att de tar sin 4e och 5e spruta, enbart baserat på rädsla och blind tillit, och blind tro. Och är redo att ta 5 sprutor till. Ja men det är okej för mig om folk väljer detta. Men man kan inte välja, om man inte har all information inför det valet. Valet av vaccin eller inte vaccin, är ungefär lika mycket val som folkomröstningarna i östra Ukraina. Observera att jag skrev, välja. Det är här det blir ordentligt fel under Covid.
Borde inte människan vid det här laget lärt sig vad blind tro kan leda till? Det enda jag är riktigt, riktigt övertygad om i livet är att tvivla. Och det enda vi vet med säkerhet, är att vi ska dö någon gång.

Jag förstår inte detta
Men även om jag menar på att jag är för att folk kan välja att vaccinera sig. Så är jag intresserad av på vilka grunder de väljer att låta sig injiceras av en för dem, dock främmande substans, utan att ha intresse av att ha en öppen debatt av biverkningar, ev dödsfall, eller dess effektivitet.

Jag förstår det inte. Det skrämmer mig. Vilka en är tyst för närvarande. Men det skrämmande är att det finns de som har intresse av att väcka den, och dessutom möjlighet och makt att göra det.

Försök till debatt
länk
I en sidodebatt kring aborträtten idag, på Aftonbladet debatt, jämförde jag rätten till abort, med tvång av vaccinering, och stötte på patrull från en i från den troende flocken. Jag skrev initialt:

– Rätten till att göra egna val över sin egen kropp är fundamentalt viktig för demokratin och friheten. Stoppa alla förslag om inskränkningar i aborträtten, och stoppa alla planer på vaccinpass och påverkanskampanjer för massvaccinering för covid. Stoppa den föreslagna grundlagsändringen när det gäller statens rätt att införa undantagstillstånd/vaccinpass

…och försökte få igång en debatt kring att folk var emot min rätt till min egen kropp under covid, men är för den rättigheten vad gäller ofredanden eller abort. Det funkade dåligt. En person nappade, och han menar på att det är mord att göra abort, och är mest intresserad av vilken vecka under graviditeten jag menar på att fostret blir ett eget liv.

Rickards svar är ur biologisk härkomst enl Rickard. Sedan vill Rickard diktera vad jag ska svara, och vad jag ska diskutera. Självklart ställer jag inte upp på att NÅGON dikterar vad jag får/ska diskutera, eller inom vilka ramar. Där och då dör det som skulle kunnat bli en diskussion.

Jag får inte svar på min fråga:
– Vem menar du begår mord Rickard ?
Ej heller:
– Man kan också ställa sig frågan vad man ska kalla det när myndigheter i det närmaste lägger så stort tryck på människor att ta vaccin, men inte tar ansvar för följderna, eller redovisar dem på ett ärligt vis, när folk dör eller får livslånga men av vaccinet.

Rickard skriver då:
– ”Låt oss låta bli att diskutera vaccin. Vi är på varsin planet där också då jag litar på vetenskapen och läkare. Jag har också rätt nyligen studerat biologi med högsta betyg så jag har ett litet hum om hur mRNA och spikprotein fungerar.”
Jag frågar
-VILKA läkare och vetenskapsmän litar du på?
får inget svar. Jag vet ju nämligen att vetenskapen, läkare och forskare inte är eniga i de här frågorna, även om man försöker göra gällande så. Det har funnits, och finns idag, och kommer alltid finnas ungefär lika många åsikter hos vetenskapen som vetenskapsmän.

Likaså är det vanligt att folk på nåt vis tänker att de kastar in ett trumfkort i debatten, och räknar med att den ska ta slut, om man hänvisar till egen utbildning. I Rickards fall har han enligt egen utsago läst biologo och mRNA och spikprotein.
Jag får inte heller svar på frågan:
– Om du studerar koranen och får högsta betyg i det, är det som står där då en absolut sanning Rickard?
Sen vet vi ju inte ens om Rickard talar sanning i det han påstår sig läst om. Och så klart inte om det gör, det han ev läst om till en sanning, bara för att hamn läst någonting.

Så fungerar det … eller rättare sagt, det fungerar inte alls
Det är så här det fungerar. Om inte en moderator går in och hårdcensurerar all opposition, alla obekväma frågor, så hänvisar vaccinister och flockmedlemmar till sin blinda tro och tillit till staten, ”vetenskapen” och Bill Gates. Och sedan … tystnar det igen….

… som om François Bronett, vid cirkusmanegen viskade i mikrofonen, uppfordrande:
”Får jag be om stöööörsta ……… möhhhhhjligaaahhhh …. thhhhhhysssssst……. naaad”

…
I spegelbilden, i fönstret vid utsiktsplatsen fladdrar ljuset från ett stearinljus. Reflektionen, en vag bild av en man jag känner väl igen, uppenbarar sig, men ser nästan spöklik ut, mot den mörka bakgrunden som utgörs av Ångermanälven, sedan natten börjat, alldeles för tidigt.

På dagen är utsikten allt som oftast lugnande vacker. Nu på kvällen/natten, tystas alla ljud jag använt för att inte känna, alla synintryck, alla aktiviteter jag använt mig av för att undvika känna….

Det är en del av livet det också, att koppla bort känslor, sorger och oro. Men jag tror det blir för ofta, och jag tror inte jag är ensam om just det. Jag tror nästan att jag är något mer inkännande än genomsnittet. Även om större delen av min vakna tid, är känslor undanstoppade.

När jag till slut letar efter känslor inuti, ovch hittar känslor, så är det så klart oftast de som man stoppat undan, och gömt sig ifrån, som tränger sig fram, och vill ta plats… så klart. Det är sorg, det är oro, det är ilska, det är rädsla. Glädjen och skratten, klamrar jag mig gärna krampaktigt kvar vid så länge jag kan i vardagen. Vilket ofta resulterar i olika former av avstängning i slutändan. Och man egentligen faktiskt inte vet hur man känner sig… inte innerst inne, inte i kärnan av det som är jag.

Oro…. den finns där trots att förnuftet, som hos mig ändå måste sägas är relativt stort, resonerar med oron och rädslan, för det som skulle kunna ske. Men vi matas alla med en övermäktig mängd information, vars enda syfte är att vi ska vara rädda. Jag lyckas bara delvis värja mig, hålla förnuftet och harmonin intakt… bara delvis. Jag räds inte i första hand döden, inte ännu. Men jag räds likgiltighet, jag räds när människor tystnar utifrån rädsla. Jag räds mobbens makt över individen, mediedrev, byskvaller av den farliga sorten. Den som kan förstöra människors liv, i olika grad. Jag räds det jag inte kan påverka. Och det är det mesta. Det mesta i världen och livet kan jag inte påverka. I någon liten mån, har jag makten att påverka mitt liv genom olika begränsade val. Och det har jag gjort med framgång.

Ensamhet, har alltid varit en del av min tillvaro. Den ser annorlunda ut nu. Jag är inte lika rädd att vara i ensamhet, jag t o m trivs rätt bra med det långa stunder. Jag är inte rädd och ängslig i mitt sätt att vara, tänka och prata, för att vänner då ska vända mig ryggen. Inte ens de närmaste av vänner, ger jag avkall på min integritet och mina värderingar för att blidka dem, i rädslan att bli övergiven. Jag till och med räknar med, nu för tiden, satt det troligtvis kommer ske. Att vänner överger, sviker, ger efter för sina rädslor, och offrar vänner, om de tror att deras trygghet hänger på det.

Jag har nu sett det, jag har upplevt det, och vet att väldigt, väldigt många, gör så. Och jag vet också, att jag numer inte faller omkull, när vänner vacklar, eftersom jag inte lutar mig på dem, utan litar på min balans. Och ramlar jag ändå, så reser jag mig. Om och om igen, tills den dag jag vandrat färdigt på den här jorden, i det här livet. Jag vet inte vad som kommer efter, eller om det ens kommer nånting efter. Ägnar inte så mycket tid åt det. Det som sker det sker. Men om det hjälper att fantisera om det, så duger Nangiala lika bra som den kristna himlen.

Men allt detta till trots, trots min växande styrka, och klokhet, så oroar jag mig, då och då. Det är nog mänskligt. Sorgen över min uteblivna barndom, finns så klart kvar. Och även om sorgen och barndomen sakta, sakta bleknar bort i det förflutna, kommer den alltid att finnas där, som en del av mig. Den kommer alltid i någon mån påverka mina val idag, och i framtiden. För jag är människa. Det finns och har funnits tillfällen, då det varit jobbigt, på gränsen till FÖR jobbigt att vara Tomas, tillfällen då jag för någon sekund önskat att jag vore annorlunda. Att jag vore tryggare, att jag inte hade bagaget som troligtvis hindrar mig från kärleken. Att jag vore en man utan detta bagage, som lugnt och tryggt, bara var… Men jag ÄR Tomas.
Och jag är ganska så jävla bra faktiskt, trots allt.
Det tvivlar jag inte på…längre

Nu släcker jag ljuset och lampan för ikväll, och tar paus från oron och rädslorna, tills nästa gång de måste få komma fram….

…
Det är tydligen den trettionionde veckan nu , året 2022 AD. Tittade snabbt på läderveks-rapporten, som lovade regn vid 11-tiden, och en tid framöver. Och jag visste att gräset nere på lotterna var lite högt. Så jag tänkte att jag gör det innan regnet. Precis när jag ställt in klipparen och rensat undan gammal rabarber åt gammal gube, så kommer de första dropparna. Var på väg hem när broccolin ropade på mig att det fanns några sidoskott till att plockas. Det gjordes i lätt duggregn. Det gjorde inte ett dugg.

Läser Göran Greiders ”in-i-tunneln”artikel i Dalademokraten. Han tycks undra över, förbryllas över och rädas ungefär samma saker. Men jag har svårt att förstå gamla socialister som förblir socialdemokrater, trots att varje ord de säger och skriver går emot vad Socialdemokraterna idag har blivit partipolitiskt, och dessa gamla socialister egentligen är och borde vara vänsterpartister.
Varför gör de så ?

– ”Vänstern, inklusive socialdemokratin, har inte lyckats fånga upp ilskan.”

Skriver Göran. Den sortens uttalande är misslyckade politikers dåliga ursäkter. En Socialdemokrati som är allt annat än vänster,. och ett vänsterparti som Göran tydligen inte stödjer med sin röst? Fast hans åsikter sammanfaller med deras i mångt.

Det slår mig hur bakvänt, nästan allting görs nu för tiden. Och hur nästan allt detta beror på att någon annan ska ta ansvar för miljön, för sin egen hälsa, för behövande människors behov av solidaritet. I nättidningarna vill folk läsa om folk som blir smal utan att behöva ändra sin kost. En kost vi alla vet är fördärvlig, både för de som äter den och miljön.
”Jag kan kolla på TV samtidigt” – ”Jag kunde fortsätta äta det jag vill” etc etc!

Budskap, ha allt utan att behöva anstränga sig, ändra sig eller uppoffra nånting!

Det går igen, i föreningslivet oxå, och livet i övrigt. – ”Nån måste ju göra nånting” Det inkluderar sällan eller aldrig den som kräver aktion. Det går igen när det gäller miljö och klimatpolitikens lösningar. Både petroil heads och vindkraftverksaktivister/tekniska lösningar, har samma utgångspunkt. Att de själva inte ska behöva uppoffra nånting i sitt levnadssätt. Och bägge läger dammsuger nätet/internet för att hitta artiklar som stödjer deras hållning, och kallar det sedan för ”fakta”. Precis samma tillvägagångssätt faktiskt som feminismen och rasismen använder sig av, och inte att förglömma kapitalister.

Vindkraft och Elbil, släpper inte ut fossila bränslen under användning, ja bortsett då från att man ibland av-isar vindkraftsverksvingarna med just fossila bränslen eller sprit. Hur de tillverkas, hur de fraktas, och hur stor miljöpåverkan det har räknas liksom inte. Och Petroil heads använder dessa invändningar i sin tur, för att kunna fortsätta spy ut avgaser och fossila bränslen o oförtruten i samma takt, eller ökad.

Men NÅN borde ju göra nå¨t hörrni!

Är det underligt att folk bantar sig tjock?

…
Betala hyran, gå i regnet
Ta en kaffe, sök en vän
Frosten kommer, Bore väntar
Vantar blöta, gula löv.

Göra fel, göra rätt
Städa, diska, äta
Allt tar slut, alla går,
ingen känner, hur de mår

Under ytan, dolda bäckar,
Dolda droppar, från hjärtats cell
Alla letar, alla söker
längtar bort, längtar hem

Saknar ord, ledsen jord,
Massan skenar, någon dör
Massan dör, ledd av dårar
Plast i maten, Il Duce åter

Igen och igen och igen
Förlåt dem fader, ty
Kan inte andas, i högervindar
längtar hem, längtar bort

Såra någon, göra fel,
leta i höet, sin egen själ
Mörkret skymmer sikten
Ringen, Sauron, är här

Ingen ser, ingen hör
Ingen bryr sig, alla dör
Fortsätt gå, fortsätt andas
vänd ej om, förlåt, förlåt

Tvätta tvätt, slita ont,
torka golv, leta tårar
Försöka hitta hem,
i en värld av dårar

Somna om, vila ut,
stanna upp, andas lätt
tunga tider, mörka moln,
var ett ljus, för din själ

Hur känns det?
Hur känner jag mig?
Hur mår du?
Hur länge har vi fallit?
Kommer vi någonsin
landa? Kommer jag någonsin landa,
kommer jag någonsin hitta hem?

…
Kroppens muskler nästan värker av trötthet. Från morgon till kväll har jag varit igång, och ganska mycket av det har varit något tyngre göromål. Jag gillar att ta ut mig fysiskt, framförallt när det ger någon form av synligt resultat. Men sen är det oxå enkom för motståndets skull.

Idag har jag tvättat, 5 fulla maskiner, grävt i två kolonilotter, ingen av dem mina. Hjälpte Jonas att bära två större bänkar, och ett bord. Osså han jag lyfta lite vikter oxå. Så kroppen är slut… och det ärt gott, som sagt var.