…
Frisk luft, ner i mina lungor.
Efterdyningarna av min lilla period av ”mul och klövsjuka”,
har burit med sig lite irriterande slem, som behövt harklas upp
med jämna mellanrum. Jag har funnit att jag är en mycket
klok man. Och hanteringen av mitt gubb-slem, är inget undantag. Då
jag tänkt att det är bättre att få komma ut och ha kroppen upprätt, samt
inandas frisk luft, än att ligga inne i unken sjuk luft, och rossla.
Det är så tydligt att det försvann direkt när jag gått ut. Vilket många
varnat mig för att göra. Vi ska helst stänga in oss, ha munskydd,
spruta in gen-terapeutiska vätskor i blodet, samt stänga ner världen.
Det där med att stänga ner helt hyllades stort av vaccinisterna. Man till
och med uttryckte lite hemlig beundran för den hårdnackade diktaturen
Kinas sätt att hantera covid, när man spikade igen lägenheter. Nu kommer
bakslaget för Kina, när det ökar kraftigt med smitta. Men bra var det !
Tycker ni nog lite i smyg ändå va ?
Efterdebatten lyser med sin frånvaro, och ur en medial synvinkel
kom nästan Ukraina.-kriget som en frälsning, för att gå in i nästa
cyklop-fas rent medialt, totalt utan nyanser, samt slippa bli granskade
för sin roll i hur journalistiken kollapsade helt under covid.
På 4e dagen uppstånden ifrån de nästan döda, uppstigen… ur sängen
….
Det är ju allmänt känt att män lider svårare
av förkylningar och influensa, i genomsnitt, än kvinnor.
Även om vissa kvinnor vill hävda att män är jättebebisar,
när det kommer till smärta. Det är således helt fel.
Vi är jättebebisar när det kommer till våra statusprylar.
Vilket föranleder mig att tro att jag själv är en typisk hen!
Bevislänk
Att påpeka vad kvinnor generellt är jättebebisar över,
gör sig icke så nära inpå Metoo, och internationella kvinnodagen.
Förresten, det gör sig aldrig. Men jag ska samla mod framöver, och skriva om det
på min blogg. För om jag gör det på forum, klassas det troligtvis som kvinnohat,
i en värld som upprör sig över att herr går man är en herr.
På första dagen började det som rastlöshet i muskler. Och övergick sedan
i en smärta/muskelvärk, som åtminstone jag upplevde lite värre än outhärdlig.
och blev lite värre andra dagen. Tredje dagen var den bara outhärdlig. Minuterna
var 10-20 ggr längre än vanligt. Jag lovar. Och jag förstår inte hur ett
virus kan ställa om tiden i världen, men det gjorde den.
Min enda hållpunkt de tre första dagarna var längtan till att få ta nästa
värktablett. Var 5e – 6e timme. Jag t o m ringde 1177 vid två tillfällen
för rådgivning. Första gången svarade en äldre, som var lugn och metodisk,
och lindrade min oro. Hon t om sa att det var bara att ringa igen om jag var orolig.
Det gjorde jag 36 timmar senare, när det inte verkade va nån ände på värken.
Det skulle jag inte gjort, enligt den som svarade nu. En något yngre
och mer empatilös kvinna, som troligtvis sett på reklamen för Echinagard som
instruktionsvideo för hur hon skulle bemöta jättebebisar till män på telefon.
Hon hänvisade till packsedeln på Alvedonförpackningen, och bad irriterad om
mitt personnummer innan hon la på.
Två st änglar provianterade åt mig under tiden jag var död… nästan död.
Carola och Åsa. Den mesta av tiden gick åt till att fokusera hårt på nånting,
i total tystnad och utan rörliga bilder, för att lura smärtan. Det gick så där.
Jag vann iaf stirrnings-tävlingen mot väggen,. vid kortsidan av min säng.
Det är ett brännmärkte i tapeten, där jag låg och stirrade bort smärta
Och så sedan på 4e dagen började livet sakta återvända, Fortfarande med
lite kvardröjande värk. Men ingen feber.
Korta promenader i lusfart, på 400 – 500 meter, på 4e, 5e o 6e dagen.
Omkörd a´v rullator-tanter som log överseende.
De två senaste dagarna, fast föda igen, och t o m en kopp kaffe,
för första gången på nästan en vecka. Det går sakta framåt.
Och nyckelordet är väl ändå att det ska gå sakta
en så här gång. Som Carola sa. ”Det är inte så svårt att gå fort,
det är mycket svårare att gå sakta”
Klok tjej det där
Nu är det 6e dagen, och det verkar som jag överlever.
PS, jag läste packsedeln på Alvedonförpackningen,
det hjälpte inte alls mot smärtan
I värsta feberyran, kom ännu en insikt
…
Det slår mig nu när jag inpå 4e influensa-
dygnet med värk och feber-yra.
Hur jag inte klarar av att sortera bort skräpinformation i detta hälsotillståndet.
Det slår mig att det mesta omkring en, dagligen handlar om att sovra bort
skräpinformation. Och hur mycket det måste tära på våra sinnen att ständigt
vara på vår vakt.
Och då kanske en del tycker det vore skönt att ha tron, att kunna lita på
”vetenskapen” ”staten” och ”myndigheter” som ”vill vårt bästa”
Nä jag föreslår inte att de per någon religiös definition
skulle vara ondsinta. Men ej heller att de inte är skrupelfria
eller i första hand tjänar sina egna intressen, för det gör de också.
Jag har stängt ner mer eller mindre nyheter, reklam, och alla yttre intryck under
flunsan. Inte ens skridskosändningen på tv 10 kunde de låta vara skridsko utan
la på nån j-a epilepsi trum-slinga som blev för jobbig, intrycksmässigt. Och att se
på reklamkanal var bara att ´”fet-glömma” som förra generationens ungdomar
skulle sagt Normalt sett sorterar en hjärna bort sånt.
Men hur mycket energi dagligen, går åt till den här skiten att sortera bort
digitala tjuvar (försäljare) sortera ut vem som går att lita på ?
Jag tror det sliter ut oss, utan att vi är riktigt medvetna om det
Den är överväldigande, ovch gör att mycket energi går
förlorad, som skulle kunna användas i humant
och medmänskligt syfte.
Nä nu blev jag slutkörd igen … måste gå o vila igen, och stänger av alla ljud
och ljusintryck en stund igen.
Det kanske man borde göra oftare när man är frisk också?
Vem är en vän?
…
Vårvintern är vacker.
Den har börjat skvallra om våren
med dess första bladknoppar. Och Solen
lovar ängsligt att det ska bli sommar.
Världen är vacker ibland.
Men världen är inte den samma längre.
Den går inte längre att förstå, med en hjärna
kopplad till hjärtat. Och jag känner inte längre
människorna i den?
Många människor jag känt, är inte de som de såg
ut att vara. Inte de som de utgav sig för att vara.
När jag äntligen blev vän med mig själv, och kom att
bli vän och välkomna ensamheten som kommer
med att leva och bo ensam. Då kommer som ett virus,
värre än ett virus och drabbar människors hjärtan
och sinnen, som skapar en global, omänsklig
ensamhet, jag aldrig skådat tidigare.
Vem är en vän i den här världen?
Där jag inte längre känner människorna
i min omgivning. Vad är en vän?
Jag har till slut i någon mån lärt mig tycka om mig själv.
Jag har så¨smått börjat förstå mig själv, och respektera
och acceptera mig själv. Samtidig blir jag mer
och mer oförstående för allt fler människor som jag känner.
Allt svårare att förstå vad vänskap är. Det är uppenbart inte vad
jag trodde det var, Rädslan förvandlade många människor till
oigenkännlighet.
En kurs i ryska språket, med munskydd på – eller animerat med ful-söt hund?
…
Tittade på animerade filmen ”Dumma mig” igår,
och blev barnsligt förtjust. Skrattade högt för mig själv
här hemma i min dödsmördarkommunistiska, konspirationsteoretiska
högerextrema, foliehatts-lägenhet. Gullighetsfaktorn, är hög på filmen.
Och bra för vuxna och barn. Eller Kung Fu Panda som jag
såg för ett tag sedan, och ”inre friiiid inre friiiid inre friiiid”
(Ni får titta själva för att fatta)
Ett gott skratt förlänger käften
Men när jag skrattade, insåg jag att det var skönt
och befriande efter två år av hypotetiskt vandrande
i dödens dal, och ”massutrotning” av folket på jorden,
som inflensan orsakade, vilket förvisso resulterade i ca 200.000.000
FLER människor på klotet. Men ÄNDÅÅÅÅ !!!!
En fullkomlig katastrof för mänsklighetens
fortlevnad faktiskt, det är snart slut på oss – snyft !
Avlösning
Men nu har jag/vi fått en ny kris på halsen, precis lagom efter
att jorden gick under av en förkylning. Nu invaderar Putin Ukraina!
Hur kan han göra det undrar ni ? Ja det undrar jag oxå,
när han inte vågar lämna sitt palats för rädsla av att dö i covid.
Och även om han vågat, så vågar han ju inte ta till vapen själv
mot det folk han ger order om att döda och förtrycka. Och sen
är han ju bara EN enda person. Varför går ryska folket, eller ens ryska armén
med på detta ?
Jag har en liten konspirationsteori
Jag har en teori, vilket troligtvis är att betrakta som
konspirationsteori, eftersom jag ju även ifrågasatte massvaccinering för
den rika delen av världen, men inte den fattiga. Och min lilla konspirationsteori,
handlar om INFORMATION. Och om ord som är användbara för fd människor som
Putin: ”Sanning, Pravda, Fakta, Forskare, Vetenskap och solidaritet”
Det har svenska folket lärt mig under de senaste två åren,
att man inte ska ifrågasätta auktoriteter. Pravda!!
Jag som i min enfald trodde man skulle ifrågasätta fakta.
Men det visade sig att man bara ska vara på sin vakt
på när det är fakta som gynnar Putin. Inte när det är fakta som gynnar
massvaccinering. Nja, ”nu är det här ju krångliga saker för gemene man
va såatte eh,” Men om ni bara lyssnar på Marcus Oscarssons ”analyser”,
så får ni den enda svenska sanningen, utan att behöva varken tänka själva eller
ha en egen värdering. Jag menar, så att ni förstår hur ni ska tycka och tänka
Pravda!
Ääääntligen rätt sorts invandrare!!!!
– Hur som helst – ”Äntligen en blå-gul flagga att sympatisera med!!!
De har dessutom samma hudfärg som oss, tillber
inte Allah, och pratar inte arabiska eller nå’t djungelspråk”’
Facebook är full av blå-gula ”solidariskt inflikade flaggor
i profilbilden, precis som när vi sympatiserade, och hade empati för oss själva
när en man med ursprung inte så långt ifrån Ukraina för övrigt,
körde lastbil på gågatan i Stockholm.
Nä men man kanske skulle ta en snabbkurs i det ryska språket?
Njet – Путинская правда побеждает в итоге (Putinskaya pravda
pobezhdayet v itoge)*
En ”SANN” undersökning
För det har visat sig i någon undersökning här i Sverige, som ju måste
vara sann, för den är inte ryska pravda, som betyder sanning, men bara
talar osanning…
… den undersökningen sa att hälften av SD-främlingsfientliga väljare
var FÖR att ta emot Ukrainska flyktingar. Och över 70 % av svenskarna.
Samt att Magdalena Andersson som är lite sen i trenderna
fortfarande tror att folket är emot invandring. Svenska folket älskar invandring.
Om de är lite mer lika oss, typ som Ukrainare, eller eg helst Amerikanare
och engelsmän, tyskar och holländare. Ja och om de har ett jobb med sig i
resväskan när de kommer hit så klart – Viktiga grejer det här Magda !
Och språket – det svenska språket är jätteviktigt att kunna, om
man inte är amerikan så klart. Då blir vi svenskar nästan lite smickrade
över att få använda våra fantastiska språkkunskaper i engelska,
om vi får säga det själva.
Succé
”Pravda” förresten… det betyder ”sanning” på ryska.
Jag vet inte hur väl Putins internet-armé har lyckats infiltrera
våra kommentarsfält i sociala medier. Men när jag reflekterar över
ordet ”sanning” hur det ordet och ”fakta”, och ”forskning” samt
hör ordet ”Pravda”, vilket är Rysslands officiella nyhetsbyrå,
så får jag under och efter Covid känslan att det blivit en succé för
Rysslands barbacka-cowboy.
Unga konspirationsteoretiska ryssar
Enligt unga ryssar, så är den äldre halvan av befolkningen i Ryssland
övertygade om att det är Ryssland som blivit attackerat.
För det är vad som funnits att läsa på Putins media i tv och tidningar.
De unga ser inte på tv. De söker information brett och vitt,
och är tvivlande som jag (konspirationsteoretiker)
De är ute och demonstrerar, och fängslas.
Det är väldigt ”fängslande” ändå hur det är möjligt att med ord,
manipulera större delen av ett lands befolkning, med budskapet om
den enda sanningen. PRAVDA!!!
Få se nu… det påminner mig om … nä.. nä vi bor ju i Sverige,
här kan man liiiita på myndigheter när de döljer sanningen!
Nja … hur det är med allt det där, så tror jag att det är bra med lite
”konspirationsteorier” som utmanar ”sanningen” Pravda!!
Den enda sanningen, som ser olika ut för varje makthavare som vill
att vi inte ska tänka själva… i väst som i öst.
Och hur som helst är det skönt att skratta ibland.
Sen vore det kul att få träffa nån människa framöver,
har tröttnat på hubbotar.
*1 – ”Putins sanning segrar till slut”
Alla dessa människor
Alla dessa människor…
Alla människor som vandrar omkring i tillvaron,
eller rullar omkring i densamma, i bilar.
Och jag som betraktar dem, från
mitt utanförskap. Alla är så upptagna med sitt,
alla är så viktiga, alla har så förbannat rätt.
Så trött på alla lögner omkring en dagligen.
Tjuvar i slips, och gamar som vill åt ditt hjärta,
och din själ. Så trött på de levande döda.
Och mobil-banditer som ska lura dig,
fullt lagligt.
Alla dessa människor som jag betraktar,
som tror de är fria, men är fångar, och är själva
sin egen fångvaktare. Alla ensamma människor,
alla tomma blickar. Alla drogade vanliga hederliga
människor.
Alla dessa människor, alla dessa får.
Som tror de är så rika när de har pengar och
saker, men istället äger sakerna dem.
Alla dessa soldater, alla dessa får,
som följer en diktator. Alla dessa ledare,
som inte leder utan går vilse,
och tar med fåren dit de går.
Hon som gått in i dimman, och inte hittar ut,
vars blick har falnat. Och han som haltar fram
i livet, med krigsskador i kropp och själ.
Osså han som var dag gör allt för öl och sprit,
och hon vars föräldrar aldrig fanns, och nu är
aningen vilse, i en galen värld.
Osså han som skodde sig och såg ner
på de misslyckade, som nu är en misslyckad man själv,
enligt hans egen definition på vad misslyckat är.
Och så hon som var så vacker ung och smal,
och hånade andra i skolan, som nu är överviktig
och tunnhårig. Blicken skäms, och kaxigheten
är sedan länge borta.
… alla dessa människor
Solsken
…
Gjorde risgrynsgröt sent igår kväll,
för att jag var tvungen att ta rätt på mjölken.
idag har jag ätit 2 portioner redan. Har inte orkat baka bröd på
över två månader. Lägenheten, eller rättare sagt
ordningen i densamma är som alltid inställt
på ”Sedan”. Nu när jag fått till hyllorna jag ska för-så frön på,
så är massa andra saker flyttade på, och i vägen, och ska åtgärdas sedan,
när jag får ork. Så har det väl alltid i någon mån varit för mig.
Jag tror det kallas att leva?!
Jag lär väl få på-knackning av polisen i år igen,
när odlingslamporna syns ut mot Ingrid Thulins stig,
och oroliga grannar funderar om jag odlar Cannabis.
Rådjuren har betat av de sista grönkålen
jag medvetet lämnade i höstas. Snart kan de finna föda i skogen.
Jag delade med mig, av det jag hade överflöd av på
min odling. Både till människor och djur. Men jag försvarade mig mot skadeinsekter,
genom att plocka bort dessa för hand, och brutalt ta dem av daga.
Annars hade det inte funnits varken överflöd att dela med mig utav,
eller kanske inte ens till mina egna frysboxar. Och jag hade inte kunnat dela med mig.
Men även insekter, larver, sniglar fick sitt. De som överlevde.
I naturen är det samma som människa till människa.
Om inte JAG sätter en gräns, gör ingen annan det heller.
Gränslöshet är inget paradis.
Där i det lilla mikrokosmos som utgör min kolonilott, sover
fortfarande marken djupfryst, för att snart vakna till liv när solen värmer bort all
tjäle och snö. I något större perspektiv, utanför myllan på min lott,
rullar livet på i smått, med mat, promenader, inköp, fika.
På ”Västerbron” töade det kraftigt i sol och plusgrader. Och bilisterna hade
bråttom som vanligt, och 9 av 10 skvätte ner mig som gick på trottoaren.
Är det nånstans månne den fördelningen vi har kommit att landa i
vad gäller omtanke i övrigt i samhället och världen?
Eller har det alltid varit så ? Och jag varit mer naiv?
Det hade varit synd, att inte ta vara på solskenet dock, så det blev iaf
5 km, broarna runt. Fikade hos bekymrad Café-ägare, och lånade ut mina öron
till hans bekymmer. Gick in på en teknik-varuaffär på byn, där
försäljare och ägare med väloljad tunga var i full färd med att lura brallorna
av äldre kund. En väns vän, stannade till under promenaden och pratade.
Jag med solsken i hjärtat, pratade om hur vi svenskar, den här årstiden
skulle kunna misstas för att vara Inka-indianer, som dyrkar solen som gud.
Och hur det lätt skulle kunna te sig så för invandrare som kommer från
året-runt-sol. Dennes reaktion, när jag ur en humoristisk
reflektion,nämnde flyktingar, var att beklaga sig över personrån, och brottslighet.
Vi tänkte lite olika där.
En kvinna stod upp efter en snödriva och soldyrkade. Efter 5 vintrar i Sverige
”Konverterar” många afrikaner till soldyrkandet. Och apropå ”solsken”
Så träffade jag solstrålen Barbro, som inte föddes blind, men nu är helt blind.
Arm i arm med sin granne Brita, tillika ”adopterade” syster. Ett solsken-samtal.
Hon kände igen rösten på mig, fast det var minst 10 år sedan. Och kom ihåg
när jag var hem till henne och Kalle, och jag ritade teckningar med hennes barn.
God Bless U Barbro.
Lika mycket som Barbro fortfarande sken, lika hjärtekrossande var det
att se en bekant fin människa vanka fram och åter på byn,
6 steg åt höger, sex åt vänster, om och om och om igen.
Blicken var slocknad, huvudet böjt…
Jag har sett det förut, hos andra. Och jag har varit i samma mörker själv.
Med den skillnaden att jag aldrig tog emot de kemikalier som
tar bort allt liv, när de påstås jämna ut dalarna. De tar bort topparna oxå, de
ta bort allt, de tar bort liv. Helst av allt hade jag velat hålla i kring henne.
Men jag sökte istället upp hennes flackande blick, och log så varmt
jag kunde, med så mycket värme jag kunde frambringa i min röst,
när jag sa hallå hallå, med lite dur i stämman.
Innan hon fortsatte vandra fram och åter. Mitt hjärta krasades lite,
över att jag inte kunde göra mer för henne, där och då.
Motstod ett okynnesinköp på Bodéns handelsträdgård, där de har för ovana
att köpa in vackra prydnadsföremål, Denna gång en handtillverkad
modell av en cykel, i rosa, ovch med snurrbara hjul, och en fin cykelkorg.
Tittade på ett gasolkök för tusen pengar på jaktbutiken,
och kom fram till ett NEJ. Men solen fortsätter att skina ute,
vilket nästan kan te sin hånfullt för den med slocknad blick
och böjt huvud. Hur kan den skina, när mörkret ter sig så totalt?
Men det finns en väg ut kära du. Den är inte kort och lättsam,
och det finns ingen skyltning dit, men den finns!
Jag är här nu!
…
Hej – Jag är här nu!
Jag har alltid fascinerats av språk och ord, hur de
används, i vilket syfte? Hur språk och ord förändrar
betydelse efter ett tag, när den stora mängden
eller de mest högljudda använder ord för annat syfte
än ordets ursprungliga betydelse.
Språk
Språk är medlet för kunskap, men även för vilseledande
och därmed är språk och ord även synonymt med makt!
Jag har ibland haft tendenser av en inre språkpolis och
en irriterande besserwisser, som jag försökt hålla tillbaka,
för att inte bli mer än nödvändigt odräglig. Det har gått
si så där.
Styva linan
Men anledningen till detta är inte först och främst för att
jag vill visa mig på styva linan, och vara bättre än andra.
Utan mer för att jag vet att språk är nyckeln till kunskap som
ger frihet och demokrati, och ger mig ett verktyg att ”försvara mig”
och andra, från de som vill ta ifrån den från oss.
Missbrukade ord
Hur språket används under den så kallade pandemin är oerhört
vårdslöst och har skrämt och vilselett. Ord som ”Expert” och ”Forskare”
”solidaritet” har vattnats ur och betyder faktiskt ingenting längre.
Vem som helst kunde utses till ”Expert”, och bara vissa forskare
ansågs vara forskare. Och ”solidaritet”, har kommit att få betydelsen
att frysa ut människor.Det var samma under Metoo, då ord som
”våldtäkt” inkluderade det mesta, istället för ursprunget
och /eller att särskilja på olika beteenden och gärningar.
Det är så klart medvetet, för att trycka ned, få egna vinningar
och sprida generaliseringar.
Men tillbaka till titeln på blogginlägget.
”Jag är här nu”! Så är det inte bara orden utan
hur man betonar orden, som ger nästan helt olika betydelser.
Om du säger (med betoning på det fetstilta i versaler)
JAG är här nu. Eller Jag ÄR här nu. Eller jag är HÄR nu,
eller Jag är här NU! Och i skrift så försvinner de nyanserna om
man inte emfaserar dem, dvs förtydligar, med hjälp av
stödord som förklarar.
Hur det dök upp, när anden dök ner
Just den korta satsen, dök upp i min ständigt aktiva hjärna,
när jag gick efter strandpromenaden, i strålande solsken, några minusgrader,
frisk luft, och ett bedårande vackert vinterlandskap. Där bland annat jag
fick se en gräsand stå på vatten. En liten liten isbit den stod på.
Och ett gäng änder satt på ett isflak som lossnade och flöt iväg, och de njöt av
seglatsen, som räckte ända ner till våra kolonilotter. Innan de likt barn som kliver
av pulkan efter pulka-åket kliver av och går upp igen – simmade tillbaka
uppströms mot parken.
Jo – för att ….
Den satsen, dök upp, även för att jag måste påminna mig
om att JAG ÄR HÄR NU. Och njuta av det, vara i det som är nuet,
vara i det som är livet, vara i det som är mitt liv.
För att jag går omkring ibland och är små-arg eller stor-arg över
galenskaper i världen och nära. Det är inte så att det inte behövs.
För om inte åtminstone några reagerade på sånt, vore vi förlorade
till en minst sagt skrämmande framtid.
Speciellt för min del
Men pauser behövs. Att landa i sig själv, i nuet.
Det är svårare för många än vad många kan tro.
Speciellt för mig som har en så briljant hyperaktiv hjärna
med inbyggd frustration mot sånt som inte går att påverka
om det är galet.
Det borde visa världen!!!!!!
Om t ex Cowboysaren från Moskva skulle få för sig att invadera
Baltikum, och fortsätta västerut, låter han sig nog inte hindras
av att Kai Tomas Lundin skriver en arg blogg om det, eller går med
knuten näve i fickan, och får högt blodtryck.
Men likt förbannat är det förbannat viktigt att jag och många fler
med mig gör det nån gång då och då.
Bara jag även, då och då kommer ihåg att JAG ÄR HÄR NU !
Tystnaden bortom megafonerna
…
Jag har mycket att vara tacksam över
i mitt liv, på riktigt”!
Är jag lycklig?
Det händer ibland ? Är jag olycklig ?
Ja det händer oxå ibland.
En del är trasigt i mig, en del är helt.
Vissa relationer är småtrasiga, några mår bra.
Andra har jag lämnat, och några har lämnat mig.
Det är väl livet. Några relationer läker väl, efter
det stora tystandet!…..andra inte.
Och nya relationer kan alltid uppstå, där gamla tagit
slut.
Söker
I skrivande stund, känner jag mig inte jätteharmonisk,
men det är hanterbart. Söker harmoni, det är det bästa jag
kan hoppas på. För lyckan kommer och den går.
Olyckan rår jag inte över, och kärleken är en främling
som jag längtar efter, trots att den alltid tycks lämna,
precis när jag trott att den kommit till mig.
En ny sorts ensamhet
Ibland känner jag mig ensam, när jag är ensam.
Ibland känns det bara skönt att vara fysiskt ensam.
Jag känner mig inte lika ofta ensam bland folk längre. Och det
är bra, för det är den värsta av ensamhetskänslor.
Men jag kan ibland känna mig ensam i tanke och hjärta
och i förnuft. Det är vaccinerings-propagandan som skapat
den känslan av ensamhet. Och jag känner mig mer ensam
på det sättet än jag egentligen är. För hundratusentals
röster har inte tillgång till megafonen som kampanjen har.
Inget mer, inget mindre
Jag har haft en förkylning i kroppen. Vilken sort det är/var,
har jag ingen aning om, och bryr mig inte längre.
Det är nog nu ! Det räcker !
I morse kände jag mig risigare än igår på dagen. Men idag på dagen
kände jag mig bättre än igår på dagen. så som det brukar vara med
förkylningar och influensor. Och det är en influensa som
har farit omkring i världen. Inget mer, och inget mindre.
En influensa. Och jag har behandlat den som andra influensor/förkylningar.
Friskt eller sjukt
Och idag lockade solen mig ut, och den friska luften, som jag tror
är bättre för en småförkyld gubbe, än instängd luft och stilla liggande,
eftersom jag ingen feber har. Det blev strosnings-tempo, istället för
min sedvanliga power-walk. Och några rörliga bilder på vacker vinter.
Jag mådde bättre i kropp än innan jag gick ut. Vilket får mig att fundera över
hur många som mått mycket sämre de två senaste åren, än vad som
nödvändigt var?
Tystnaden bortom megafonerna
Och när jag pratar med gubbarna på caféet, cafe-ägaren, och folk
jag möter på min strosningspromenad, funderar jag över hur
de mår i själen som stängt in sig under två år,
och fortfarande inte vågar gå ut?
Finns de med i FHMs fantastiska statistik över vaccinets
och restriktionernas ”obestridbara triumftåg”?
Och har de tabeller och branta kurvor på alla som blivit
utfrusna ur gemenskaper, föreningar, och t o m förlorat sitt
jobb till följd av vaccinkrav, eller ? Är dessa fall målade
i alarmistisk vinröd/lila färg, på DNs och SVTs statistiksida?
Nej så klart inte!
De finns inte ! Inte i tidningarna, inte i statistiken,
inte i politikernas brandtal, inte i en enda offentlig debatt
Tystnade var total, och nu är ingentinget totalt, för dessa!
En formidabel succé, om man frågar de forskare
som tjänar pengar på vaccinet, om man frågar de forskare
som har en megafon.
Hur många relationer har man spräckt, hur många lider av nedstämdhet?
Det kommer vi aldrig få veta, för ”det kan vara negativt för vaccineringskampanjen”
som var, och den de planerar till nästa gång
En ”formidabel succé” utan ifrågasättande,
och utan entydiga vetenskapliga bevis, från den vetenskap
vi måste lita på.
Och nu låtsas vi som om inget har hänt.
Jag undrar hur långt de kommer gå nästa gång?
…
…
klick, klick, klick, klick etc
Sitter här och klickar mig fram i tillvaron
via mitt tangentbord. Just nu orkar jag inte så mycket mer.
Känner mig egentligen inte så sjuk. Men trött och orkeslös.
Det kanske var Omikron, eller nån skrämmande bokstavskombination
för influensa jag haft. Men för egen del är det en mycket lätt
förkylning, inget mer. Sån som jag och nästan alla haft återkommande i
våra liv. Nästan inga symptom. Men för att citera de främlingsfientliga,
och samtidigt göra mig lustig över alla överdrifter och lögner
som använts i Vaccinationskampanjen för att skrämma oss till vaccinering:
– ”Ja men det är för jävligt iallafall, även om det inte är sant”
Det är återkommande för varje mediedrev och för alla stora politiska
drev. Det var samma sak när vi tog emot många flyktingar 2015.
och länge innan det. Att verkligheten räckte inte för hatkampanjen.
Man var tvungen att systematiskt år efter år misskreditera
en påhittad gruppering (invandrare) för att skrämma folk
till hat. Hur jag kan påstå att det är en påhittad grupp?
Det som är påhittat, är att det är en homogen grupp
som beter sig likadant, tänker likadant. Det är egentligen
ingen grupp, det är en sammanklumpning. Som att påstå att
män är likadana allihop. Det är vi inte, jag lovar.
Feminismen ovch metoo, samma visa. Verkligheten räckte inte till
Det var tvunget att överdrivas, ljugas och kölhalas… och pågår
än idag.
Några år innan det var det Reinfeldt och nyliberalismen,
som bedrev hetsjakt på sjukskrivna. Det lever många med
menen av än idag. Och samhället är fortfarande Reinfeldts samhälle.
Fast statsministern påstår sig vara socialist, och är kvinna.
Nä FTL, det är bara du som smygläser blogg.
Nu ids jag inge mer ikväll.
o det här var inte den jag pratade om att jag skulle skriva.
pilutta dig !