Författare: tomastvivlaren

…
”Det sägs vara det viktigaste valet någonsin,
ett ödesval” Går EU och partierna ut med.
När vi skulle först röstade om EU, så hotade både
den politiska eliten och storföretag med att avgå respektive
flytta sina pengar utomlands, när opinionen till en början
gick dåligt och NEJ-sidan ledde. Och svenska folket höll
på att skita åt sig, och det vände till ett JA. Sen flyttade
ekonomiska eliten utomlands ändå
Man sa oxå att matpriserna skulle bli dyrare om vi inte
gick med i EU. Så här ser det ut idag:

Folket fick skrämselhicka, och trodde på storföretag och
politiker som kom att fördubbla sina inkomster som EU-parlamentariker.
Men allt detta har svenska folket glömt, matpriser, och hot om landsflykt.
Och den nya generationen hade ingen aning, om de inte läst sig till detta.
flera länder gick emot sina befolkningars folkomröstningar,
alternativt gjorde omval, tills folket röstade ”rätt” dvs JA.
Med enorma skillnader i valbudgetarna.

Så anledningen till att det finns ”de som påstår” att detta är
det viktigaste valet, är inte för folkens skull tror jag. Jag tror det handlar
om hotad maktposition för en byråkratisk, ekonomisk elit,
som vi brukade kalla politiker. Hur skulle det vara viktigt för oss ?
Vi får inte välja president !, vi får inte välja ”utträde på valsedeln”
(Det är de mest rädd för efter Brexit-hotet, som röstats igenom,
men ännu inte blivit av, i detta ”demokratiska” ”samarbete”

Hade det varit demokratiskt, med suveräna nationer,
så hade det funnits ett kryss på valsedeln, med ”utträde ur unionen”
Men EU, EMU ÄR INTE demokratiskt.Det finns de som jämfört dagens EMU
Tysklands storhetsdrömmar i början av förra seklet, fast utan att
ladda att vapen. I första tanken låter det ju befängt att jämföra
med ett krig där så många fick sätta livet till. Och tar man med just
den aspekten, så är det en befängd jämförelse. Men beaktar
man enkom stormaktsdrömmarna, med enorma löner för de
som är högst upp i pyramidspelet, så är kanske inte jämförelsen så
befängd längre. Eller ?

Ett av de argument som nu används flitigt av politiker som
har mycket att vinna ekonomiskt på EU, och därför är för,
är att de med emfas kallar det för ”samarbete”, och menar
på
att om man inte vill vara kvar i EMU, EU, sä är man emot
”samarbete” och ergo kan stämplas som odemokratiska
nationalister. Det är ett lysande ”argument” OM det varit sant.
Men det är faktiskt inte sant att EU.-kritiker är emot samarbete
över gränserna. Det är inte ens sant för SD, det parti som jag
kanske tycker är det mest förhatliga näst efter C, KD och M.

Man kan samarbeta utan att ha ett EU. Man kan välja vilka frågor
som är viktiga satt samarbeta kring över statsgränser.
Och man behöver inte ett jättekolossalt, överbyråkratisk
projekt med militära ambitioner för detta. Det är bara lögner mina
vänner, bara lögner. För den som har ögon och öron öppna,
och hjärnan påslagen sen EU började, så är det uppenbart
vart hän detta sk ”samarbete” är på väg: Mot en egen stat !

Så inte ens Sverigedemokraterna, som ÄR ett nationalistisk parti,
med starka främlingsfientliga inslag, och delvis arga rasistiska väljare,
som jag inte tycker har en demokratiskt inrikespolitisk agenda,
inte ens de är på papperet emot Europeiskt samarbete.
Och de har faktiskt rätt i kritiken om ett överbyråkratiskt
EU som behandlar allt för mycket, de inte har att göra med
Jag skulle till och med gå så långt att vi bör göra makten ÄN
mer lokal tom på nationell nivå. Mindre än i kommuner delvis,
så folk får bestämma över sina egna liv på riktigt. Förr
kallade vi det decentralisering, och på den tiden var C för det
i realiteten, men inte nu längre. Nu är C det parti, där i princip
ingenting finns att känna igen sig från 70-talet.
En total förändring av värderingar, och inte till det humanare
vill jag hävda. Idag finns det inget parti som verkligen driver den
frågan om decentralisering, på riktigt. Och jag har inte möjlighet att
kryssa för ”utträde ur EMU” på valsedeln. Mina enda val är att låta
bli att rösta, eller att genom min röst på mitt parti legitimera
EUs existens genom att höja valdeltagandet. Det mina vänner
är inte demokratiskt. Det är inte ens bara byråkratiskt,
det är en form av tvång, en form av semi-diktatur.

”Om du inte använder din röst,
kommer andra använda din tystnad”
läste jag nyligt.

Det är ett starkt argument för att rösta kan man tycka.
Men att inte får rösta på president, inte få rösta för utträde,
vad är den rösten värd då ur demokratisk synpunkt ?

Jag är mer inne på ett annat, mer sant uttryck:

“The only thing necessary for the triumph of evil
is for good men to do nothing.”

Och i detta fall kan en EU-röst vara lika mycket att ”göra ingenting”
som att låta bli att rösta, så fråga är vem är ”a good man”
och vad är ”evil”. Och frågan är: om det finns en ”gemenskap” i EU,
så finns det ett utanförskap oxå. En sak som många vill se, starkare gränser
till EMU, mer avvisande av människor i nöd.
Och det kallar vi för: ”Gemenskap”

Det är samma sak som sker med kontanthanteringen nu.
Den nya generationen är för bekväma, och gör det möjligt för
banker, stat och företag att skippa kontanthanteringen.
3 butiker i Sollefteå REDAN vägrar kontanter. Och snart har jag inget val,
DÄR HELLER. Var är demokratin i detta ?
Och folk förstår inte heller vilka friheter de ger upp med
försvinnandet av kontanter. Allt du har är några digitala
siffror på en dator… hur lätt är det att radera ut några siffror på en dator ?
Och det är möjligt att göra det från vilken plats i världen som helst.
Lägg där till att digitaliserandet av pengar, är en övervakning
av vad vi handlar och lägger våra pengar. Demokrati ? I think not !

Och så ser mina val ut…. jag har fortfarande på självaste valdagen,
inte bestämt mig
OM jag ska rösta, men vet VAD jag ska rösta om jag röstar.

…
I morgon är det mors dag !

Under 18 år, 6750 dagar fick jag veta att jag inte var någonting värd
Steg för steg, har jag kämpat.
Varenda cell varenda tanke som växte,
fylldes med självförakt, det är mors dag i morgon.

Men nu på några år, har jag börjat hitta något som kan likna självrespekt.
Jag fick härom året hjälp att få bekräftelse för vad jag varit med om,
av en kvinnlig terapeut. Det skulle visa sig vara bra att det var just
en kvinna.
Och sakta, sakta kröp lilla nedtrampade Tomas fram till
världen igen…livrädd, men modig …

….Bara för att ha vaknat upp i en tid då jag som man ska
skämmas för att vara man …igen.

Mitt liv som dörrmatta

Jag hade inte självrespekten, att sköta om mig själv.
Och det medför att man riskerar bli trakasserad för
att man inte sköter om sig själv, sitt hem.
Jag tyckte inte jag var värd att behandlas med respekt.
Det hade jag lärt mig. Så folk tilläts trampa på mig,
ta min tid utan att ge nåt i gengäld, folk tilläts ta
mig för given… ända tills en dag, då jag stod upp för mig
…och det är inte populärt för omgivningen. Säkert hälften av alla
jag känt och betraktat som vänner och bekanta ställde inte
upp på att Tomas lät sig själv ta lite plats i livet,
och de finns inte kvar i mitt liv idag. Men det är inte i huvudsak
jag som valt bort dem, de försvann av sig självt,
när jag avslutade mitt liv som dörrmatta.

Vänner och prylar

Men det är lite med vänner, som det är med prylar och pengar.
Under senaste tiden har jag reducerat mitt liv från
saker som bara låg och skräpade, tog upp damm,
tog energi från mitt liv. Och hungern efter mer pengar
och nya saker har bedarrat betänklig. Och jag har kommit fram till att
ju färre saker jag har, ju mindre begär jag har, desto lyckligare är jag.
Det finns fortfarande saker jag kan tänka mig att köpa.
Men skillnaden är att jag inser att jag kan klara mig bra utan
dem också… till och med bättre i de flesta fall.
Nästan alltid går jag ut ur kapital-varu-butiker tomhänt.
Och kan andas den fria luften.

1000 ”vänner”

Och med vänner är det lika samma, Jag blir inte lyckligare av att
ha 1000 vänner på Facebook. Jag blir inte lycklig av att
vänta på så kallade ”vänners” tid, släktingars tid.
Man kan säkert skriva flera böcker i försök att reda ut begrepp
som ”respekt”, ”vänskap” och ”kärlek” utan att komma fram till
entydiga svar. Men säkert är att antalet är mindre viktigt
än kvaliteten. Så väl med saker, som med vänner.

Jag gör rent överallt, för min skull.
Jag har själv sett till satt jag fick råd med glasögon ,
utifrån samma mediokra inkomst. Och ser saker
igen. Bland annat skräp och smuts. Och torkar bort det.
Igår fann jag ett smart sätt att få bort nopprar på
min bäddmadrass, som nu till Jysks stora förtret kan
användas i många år till.

Under 18 år, 6750 dagar fick jag veta att män inte var något värda,
under dessa dagar förväntades jag utvecklas till en man.
En empatisk, snäll trygg man.
Det tog 12.775 dagar till, 35 år till, för mig att hitta någon
form av självrespekt. I morgon är det mors dag.

Jag hade nog inte klarat att vara jättebra själv

Jag blev aldrig far, till egna barn, vilket jag sörjer.
Men jag fick med mig samma trasiga arv som min mor, min far
fick, och förmodligen deras föräldrar. Och det är inte alls säkert
att jag skulle klarat av att vara en bra far till mina tänkta barn,
jag heller. Allt det man bär inom sig, måste ta vägen nån stans.
Och om det inte får tas omhand, bli bekräftat, så finns det bara två sätt.
Antingen lämpar man över det på andra, oftast sin närmaste omgivning,
eller så blir man introvert och självdestruktiv, och inget av sätten
borgar för den trygghet barn behöver.

Lättare i några minuter

Jag har alltid varit bra mot barn, satt gränser, visat dem respekt,
talat med dem med samma respekt som med vuxna. Men det
är stor skillnad att vara snäll farbror i några minuter
hos kompisens familj, och att på heltid ansvara för en annan
människas liv och utveckling. Jag tror på allvar att
jag inte varit så hemskt mycket bättre förälder själv,
inte med allt jag bar inuti. Men jag ser inte
på mig själv som mindre värd för det. Jag konstaterar bara
att vi måste få hjälp med våra trauman, för att fungera som
människa, moder, fader ….
…i morgon är det mors dag

Jag godtar inte tycka synd om

Jag godtar inte längre att nån tycker synd om mig,
för det är oftast med nedlåtande ton folk gör det.
Jag kräver inte att alla ska tycka om mig, för det
är varken möjligt eller ens önskvärt.
Men jag kräver att bli behandlad med respekt.

Några viktiga ledord, och grunden för att komma igen

Tiden med terapeuten var behövlig. Det var jag som
gjorde nästan allt, men hon som sa några få förlösande
saker, som alla handlade om bekräftande av Tomas känslor
upplevelser, inre upprättelse. En av de viktiga sakerna var
att bekräfta, sätta ord på hur oerhört ledsen och förtvivlad
jag kände mig. Det var förlösande att inte behöva ljuga och låtsas,
att inte behöva ”tänka positivt”. Det var grunden för det
förtroende som behövdes för att kunna gå vidare Och jag fick även
med mig verktyg att hantera livet, sådana man annars ofta får av
föräldrar, när man inte växer upp i dysfunktionella familjer.

De första sessionerna, grät jag hejdlöst och chippade
efter andan, och hon förstod att låta mig gråta, innan orden kunde
börja ta form, innan ”verktygslådan” skulle fyllas. Livets
verktygslåda. En av de första sakerna jag sa var:

Jag tror att det för mig handlar lite om att ta plats

Då hon sa: vet du Tomas jag tror det handlar nästa uteslutande
om att du, Tomas behöver ta plats

Min terapeut försökte hjälpa mig att hitta litteratur,
att läsa om mödrars olika sorters övergrepp mot söner,
mentala, sexuella, våldsamma, utan att för den delen
gå in i detalj på vilket av detta som gäller mig, eller
i vilken grad. Hon blev förvånad… att det fanns INGEN
sådan litteratur. Det skulle kunna betyda att mödrar alltid
gör rätt… ELLER så betyder det att ingen vågar prata om det, varken mödrar
eller söner. Det motsatta finns det dock hyllmetrar att läsa om,
utifall nån skulle känna sig manad.

I morgon är det mors dag

Nu är denna fantastiska terapeut utan jobb pga av politisk egoism,
och storstadstänk. Trots att hon är den enda kompetenta
terapeut jag pratat med, under 30 år, och trots att behovet
och trycket efter samtal var oerhört stort när landstinget
skadeglatt såg på när VOON kapsejsade.

I morgon är det mors dag, och EU-val,
fast vi inte har nåt val

…
(Obs ! spoilervarning)
Regnet, det efterlängtade regnet sveper in
över min lilla stad, med tomma butikslokaler,
och en storslagen natur. Halta och lytta människor som jag
som blir kvar efter en migration som pågått sedan
60-talet. Migrationen till storstaden.
Men än mer tacksam är björkarna och lönnarna, gräset
och alla djur, över det grå, ”trista vädret”

Igår kväll vid läggdags, kröp det och småvärkte i min kropp,
så jag fick stiga upp och stretcha alla muskler för att
kunna somna. Innan det hade jag knallat iväg på bio
alldeles själv, och tittat på Aladdin, med Will Smith.
Jag gjorde något mycket ovanligt för att vara mig,
jag gick själv, efter inte fått napp på sällskap.
Jag har inga större problem med det det nu,
jag och mig själv är rätt bra kompisar nu.

En Disneyfilm innehåller mycket klyschor,
overkliga drömmar om prinsar på vita hästar,
och undersköna prinsessor. De presenterar också
en hel del lögner om människors godhet och ondska.
Och de goda är oftast vackra, och de onda är fula.

Den stackars inlåsta prinsessan i filmen Aladdin, som
är inlåst, är naturligtvis oerhört vacker. Prinsarna som
kommer och friar klumpiga, korkade och rätt värdelösa.
Och den ”riktige prinsen” Aladdin, är en simpel tjuv som
berövats sina föräldrar. Snyft, snyft. Kungar, Sultaner och prinsessor
med allsmäktig makt, vill bara folkets väl. Så är det bara i sagor.
Men även i sagor sägs sanningar. Jafar den ondskefulle,
som vill bli Sultan, var en gång en skicklig tjuv som Aladdin,
och sade till Aladdin, något i stil med:

Att stjäla ett äpple gör dig till en simpel tjuv,
men att stjäla mycket, gör dig till statsman”

Jag kommer inte ihåg det exakta citatet, som är bättre.
Sen på slutet i en film år 2019, blir givetvis Prinsessan Sultan
fast det inte går enligt lagarna, och gifter sig med den
godhjärtade tjuven Aladdin som egentligen bara lånat
saker han stulit. Will smith går från blå till brun,
blir frisläppt eftersom Aladdin är så godhjärtad att
han inte önskar nåt för sig själv. Och Will gifter sig och
får två barn med prinsessans tjänarinna, som den vackra
goda prinsessan givetvis ger hennes frihet, och som hör och häpna,
även hon är så vacker att man tappar hakan,
ergo är hon också god.

I verkligheten får prinsessor ut apanage för miljoner, går på fester
och tillställningar, gifter sig rikt, och behöver inte jobba
vanliga jobb. De låtsas bry sig om barn i Afrika, men vill
inte gärna tulla på apanaget för att förbättra deras situation.
Kungar behöver bara vända blad när de är otrogna.
Och det gör inte lika mycket att importerad drottning
aldrig lär sig prata svenska, medan om Irakisk ungdom fått
skägg för tidigt, räknas som simpel tjuv, och får
INTE gifta sig med prinsessan, men väl en enkel biljett
tillbaka till vinande kulsprutor och trampminor.

Trots att prinsessan i Aladdin sjunger en feministisk
upprorssång, och blir Sultan på slutet, och själv väljer
att hon vill ha den föräldralösa pojken som stal hennes
smycken, och hennes hjärta, lyckas ändå Jane Magnusson i DN
se filmen ur detta perspektiv:

”Aladdin” är en musikal och en familjefilm som vill
flyga in under radarn och förstöra våra hjärnor. I filmen skall flickor
sitta och vänta på att bli gifta, och snubbar skall ha en massa titlar
och pengar för att få ligga. Och är man en svart man som Will Smith, så
måste man målas blå.Det är så mycket som är reaktionärt med denna film så man skall
absolut inte ta med sig barnen för att se den. Man skall nog inte ta
med sig en dejt heller. Skall man gå själv? Nej.

Så jag undrar vilken film hon sett,
och om hon tog fel glasögon vid Kassan,
där man fick välja 3D-briller. Tom när prinsessan
blir Sultan på slutet, så är prinsessan den kränkta
i Janes ögon och att Will Smith
målas blå blir enligt henne en ras-grej.
Det är nästan makelöst innovativt av henne.

Själv, trots att jag nu i bloggen kanske analyserat
sönder en enkel underhållningsfilm, vars enda syfte skulle vara
att roa, så underhöll filmen mig. Och grep tag i romantikern i mig,
men jag blev mest tårögd när anden blev friad, på bekostnad
av Aladdins ego. Jag lät mig villigt förföras av denna orealistisk saga.
Det var därför jag valde att se den. Jag visste precis vad som
skulle hända, och det blev ett lyckligt slut, vilket var lite vad
jag suktade efter just nu i livet.

…
Margareta Strömstedt
80 år gammal när TV-programmet Sommarpratarna
spelades in, idag då nyligt fyllda 88 år gammal.
Väninna med Astrid Lindgren, bara en sån sak,
apropå starstruck.

Detta var alltså innan mer än halva Sverige fallit ned i hat
och fördomar, först mot invandrare, sedan mot män
över lag. Men hennes ålder, erfarenhet ger andra
infallsvinklar , genuint intresserad av människorna hon möter,
som en urmoder, men ändå bara människa.
Hon talar bla om detta vansinniga med att klumpa ihop
grupper:

”Att säga att barn ser och att barn vet, är en lika absurd
självklarhet, som att säga att kvinnor ser, och kvinnor vet.
Eller att gamla ser, och gamla vet. De e klart att vi vet.
Alla vet. Bunta aldrig mer ihop barn ! Och dra aldrig mer
ihop oss som är 70+, till en ynklig restgrupp, i marginalen.
Se våra alldeles egna ansikten, så som vi vill se era”.

Det är det närmaste jag hört
något slags erkännande

Hon nämner inte män … men hon säger ”alla vet”
och i ordet ”alla” ingår faktiskt även män. Det är det närmaste jag hört
något slags erkännande, i offentliga sammanhang av att
män också är någon sorts människor, på mycket länge.
Men så var det också 2011 det sades. Och paradoxalt nog från en
kvinna som kommer från en tid då det fanns anledning
att prata om kvinnoförtryck i Sverige. Eller kanske inte paradoxalt,
utan PÅ GRUND AV, att hon levt igenom detta, som gör att hon,
förstår vikten av att inte klumpa ihop.

Jag är arg, det kan inte ha undgått någon som läser mina
blogginlägg. Jag är riktigt arg, inunder den glättiga ytan
ni möter på stan eller på dans. Och känslor bör man inte förringa.
Men jag tycker det kan vara en bra idé att fundera på vad och vilka
eller vem man är arg på. Om enkom känslor får styra världen, vore
hela världen i ständigt krig. Men de måste få finnas, de måste få
uttryckas. Mina känslor är tex helt sanna. Det är även Zara Larssons
känslor. När hon säger att hon hatar killar ”
Eller är de sanna ? … är det verkligen sant att hon hatar killar ?
Eller hatar hon egentligen den kille, eller de killar som våldtog en
kvinna ? Hon är arg, men hon buntar ihop människor utifrån
sitt eget påstådda hat. Så känslan är sann, men målgruppen,
stämmer inte. Därför tänker jag att man bör koppla in hjärnan
emellanåt också.

Jag är arg

Jag är arg, men på vem, vilka och vad ?
Har någon hört mig påstå att jag hatar kvinnor ?
Eller ens att jag skulle vara arg på kvinnor ?
Nej det har ingen hört eller läst, för det har jag aldrig sagt,
och det är inte så. Jag har kopplat in hjärnan och förstår
att jag inte kan hata kvinnor över lag, för vad några gör
och säger. Jag har förstått detta sen tidigt, och jag lever som jag lär
åtminstone på den punkten.

Jag är arg, för att människor hittar på lögner med hjälp av
hopklistrade bilder, för att svärta ner konstruerade grupper.
så som invandrare. Jag blir arg när
man använder statistik så vårdslöst att det är så nära
en ren lögn det går att komma, för att visa på hur hemska
män är. Jag är arg för att så få kvinnor och för den delen män
säger emot dessa lögner, och att man inte godtar generaliseringar
och lögner när det gäller invandring, medan man köper det osynat
när det gäller män.

Ser ni skillnaden ?

Så ja, jag är arg.
Men skillnaden är att jag inte är arg på en grupp utifrån
vad de har för kön, eller vad de har för etnicitet.
Utan utifrån hur vissa politiska grupperingar klumpar ihop
människor och inte drar sig för att ljuga.
Ser ni skillnaden ? Ser ni skillnaden ?

Och jag är arg när media, likt under svininfluensan ska
driva ensidig propaganda, och tysta alla kritik,
precis som nu görs med alla ”berättelser”.
Och att berättelser betraktas som tom juridisk obestridbar sanning,
och att hur det känns för den ibland förknippas med
en direkt handling från den andre.

Försvarstal för en jag ogillade

En gång på bangolfen, på den tiden det
fanns utrymme och tid tom att spela bangolf på bangolfen,
så utspelade sig som på så många ställen i samhället och livet
något som kan liknas vid mobbning. Och det utspelades denna gång
emot en kille som jag inte alls tålde, och försökte så gott
jag kunde att inte släppa honom för nära inpå.
Men då det börjades pratas skit om honom, och lögner,både bakom ryggen
och direkt medan han stod mitt i smeten. Så blev jag förbannad
och röt ifrån, … trots att jag inte ens gillade honom.

Fattar ni ?

Så som Margareta berätta om i sommarprogrammet om sin väninna
Astrid Lindgren, när en främmande dam kom fram till Astrid och sa:

– Åååhh du som älskar alla barn ”

Var på Astrid ska ha tittat tanten i ögonen och sagt lite torrt:

– Nej jag älskar inte alla barn, Jag älskar mina barn, och några till,
Men jag RESPEKTERAR alla barn

Något att tänka på år 2019 … respekt,
och att inte klumpa ihop människor utifrån ålder, kön eller ursprung.
Ska det va så jävla svårt hörrni ?

…
Att sätta ord på mina känslor i bloggformat,
eller diktformat, är relativt lätt för mig.
Jag har haft lång tids träning på det, genom många kriser.
Och ofta är det kvinnor som ”hjärtar” mina länkar till bloggen,
och uppskattar känslor i skrift.

Däremot har ingen av de jag träffat, märkligt nog velat prata
känslor… eller jag ska rätta mig själv där, inte velat prata om
mina känslor. Och ingen av de som ”hjärtar” mina känslosamma inlägg
tycks vara intresserad av mig sexuellt/romantisk.
Man tillhör inte riktigt topp-hundra i draften, när det väl ska till
Finns det ett samband ? … så klart det finns.
Men det är inte helt okomplicerat… och det är
i min uppfattning inte kvinnor över lag heller. Se där en
generaliserande fördom från mig!

Men jag har oxå fått ta en del anonym skit för att
jag uttryckt känslor, berättat vad som hänt mig,
uttryckt sorg över utebliven kärlek som barn.
Utebliven trygghet. Och det sker i större utsträckning från
män enligt min personliga erfarenhet, men absolut inte
uteslutande från män.

Att som man uttrycka känslor, är än idag synonymt med
att visa svaghet. Något som föraktas av både kvinnor och män,
när det gäller mäns känslor. ”Offerkofta” fick jag många gånger
höra uttryckligen, och än fler gånger antydningar.
Nu mer bryr jag mig inte om sån´t. Jag fortsätter ändå
att uttrycka en mans känslor, oavsett vad kvinnor och män
tycker om det. Samma oskrivna lagar vad gäller känslor
gäller inte för kvinnor. Det ska mycket till innan en kvinna blir
betecknad som ”offerkofta”. Inte ens under den här delen av
svensk historia som enkom fokuserar på kvinnors lidande,
har någon kommit på tanken att kalla det för offermentalitet.
Så är det !

Jag kommer, om jag känner behovet, vid tillfällen att fortsätta
uttrycka min saknad av egna barn. Jag kommer att ibland
skriva om min outtömliga sorg, efter att inte ha varit önskad
under hela min uppväxt. Det är en del av mitt liv, och de känslorna
är fullkomligt friska och sunda. Det kommer alltid finnas människor
som vill förminska dig, oavsett om du är kvinna eller man.
Det kommer finnas de som tror att de vet bättre än du,
hur du ska ta dig igenom och övervinna problem.

Men kärleken hade inte en chans i mitt liv,
verkar det som. Det fanns inga som helst förutsättningar
för att en man av min sort, i den här tiden, skulle vara ett
klipp för en kvinna som skulle kunna ge mig något mer än krav
eller skuld. Det finns gott om kvinnor som inte gör så.
Men för dem är jag den ”snälle” killkompisen den fina killen,
som absolut är värd kärleken. Men inte med dem bara.
”Och det handlar inte om pengar, inte om status” försäkrar
de kvinnor som har nå’t mer att ge än skuldkänslor och krav.
Men ändå har de valt män med stabil inkomst.
Det här är fakta att det ser ut på det här viset, det finns till
och med forskning kring det som visar att pengar spelar in.
Och att ännu en gång kalla mig som man för ”offerkofta”
för att jag tar upp det, förändrar inte hur det ser ut.

Det är klart att en majoritet inte kommer hålla med
om detta… jag fattar. Det är inga problem.
Men så är det i alla fall.

Men på riktigt är det inte ett dugg synd om mig faktiskt,
inte ett dugg. Jag har det riktigt bra i mitt liv, utan pengar
och utan romans. Men jag är ändå människa, med mänskliga
känslor, och kan sakna det viktigaste i livet,
någon att älska … barn att älska.

Är det en enda sak jag faktiskt är avundsjuk på
hos vänner och bekanta, så är det föräldraskapet.
Så är det bara.

…
Anael Khalifa ?
ingen aning faktiskt !?
Men om jag säger:
Ja då vet några fler vem hon är.
Lead singer i the Shalva band. Mer vet vi inte om henne.
Annat än att hon är blind, religiös, och ursprungligen från
Frankrike. Och att de musikaliskt sopade mattan på Eurovisionen iår
trots att de inte tävlade, och att det inte var en egen låt.

Jag kan bli typ musikaliskt kär ibland.
När varje ton går rakt in i hjärtat. Hon prickade de låga
tonerna i början. De spröda tonerna i mitten,
Hon prickade dynamiken. Det fanns inget skådespel, inga
danser, ingen egoboost i uppträdandet. Bara massor av
förtrollande toner, med förtrollande ord, sjungna från hjärtat.
Det var kort sagt magiskt. Och det är uppträdanden som detta
som gör att jag fortfarande ”snabbspolar” mig igenom
Eurovisionen varje år, på ST play. För det tog mig 4-5 sekunder att
fastna för hennes röst och gruppens framträdande.
Sen har jag spelat den om och om igen.

Nåja, jag snabbspolade mig igenom resten av eländet,
och på goda grunder vill jag påstå. Att jag i bloggtiteln
kallar det för ”pridegalan” är för att det är ungefär vad
Eurovision song contest blivit. Och då syftar jag inte mest till
alla inslag av conchita wurst, Dana international, eller
den korpulente herren/damen i foliehatt. Utan helheten är
glamour, yta, smink, fuck-me-boots, naken hud och en
trummaskin som man sjunger några toner till, och ska jucka
med höfterna så mycket man orkar. Och om några toner träffas rätt,
så kan de vinna hela skiten. Lite som karaoke och
pole dancing på samma gång.

Olika svagheter, eller ”defekter” vi alla bär, för oftast med sig
att vi skapar oss enorma styrkor på andra områden för att
kompensera för det. En blind vässar till ex övriga sinnen mer,
aktiverar dem i hjärnan. Mina kriser i livet som nästan golvat mig
för gott några gånger, har gett mig ett nyanserat språk,
har gett mig empati., har gett mig förmågan att uppskatta saker
människor och de små vackra, spröda tonerna i livet.

Sångerskorna i The Shalva band må vara blinda, men de slapp se
allt det ytliga, glittriga, de hade inga inövade danssteg som ska
tilltala vår sexualitet, och få oss att rösta. Jo jag vet,
de var inte ned i själva tävlingsmomentet. Deras sångnummer
var för många ”titta va duktiga de är trots att de är blinda”
En slags patronizing av dem, trots att deras röster var överlägset bäst,
deras känsla för ord, dynamik och känsla överträffade all
”after-dark-show- musik” med hästlängder.
De var inte äkta för att det ”var synd om dem”,
de var äkta, för att de var äkta i sitt uppträdande.

Eurovision är ett spektakel, en pridegala, en glittrig fest
för en del av världen som har mer än den behöver.
Och det kanske den måste få förbli. Om så många tittar på den,
om så många vill vara på plats, så kan man inte hävda
att den inte ska få vara.

Men man KAN hävda att det var
länge sedan det handlade om musik, och musikalisk kvalitet.
Precis som med ”Lets dance och liknande, är det popularitets-
tävling… fast med nationalism och politikska undertoner när man
trycker iväg ett sms vars pengar går till…. ja jag vet inte …
men jag gissar att Barnen på Gazaremsan inte ser pengsarna,
ej heller folket i Jemen. Men jämlikhet handlar ju inte om det
nu för tiden , jämlikhet handlar om att ha så mycket ”pride”
som möjligt med i en show.

…
Nånting melankolisk vilar över mig.
En långdragen förkylning med feber, och hosta
som tar om och om igen. Och samma känsla, samma
dofter, samma melankoli och tomhet tar tag i mig, som
när jag var 8 år gammal, och var hemma från skolan i
två månader.

Mitt kök är renare än nånsin, i alla gömslen, skåp, spis,
bakom spis, inuti frys, väggar och diskbänk… allt !
Och frysen är full med mat, och skafferiet med
konserver. Jag känner att jag avstår själva tävlandet,
i bangolftävlingen vi arrangerar till helgen. Men idag var
jag och kassören och införskaffade proviant för försäljning.
Solen sken, men sen fick jag gå hem och lägga mig igen.
Kanske jag även kommer avstå dansen på logen på lördag,
om kroppen känns så här. Men om det blir så, så kanske det
blir fler danser framöver.

Hatet i världen vilar aldrig, en oförtruten destruktiv kraft,
som smittar de ädlaste av människor, de ädlaste av
avsikter. Och det bor i när och i fjärran, hos kvinnor och hos
män. Hos Européer, Amerikaner, Asiater, Afrikaner, Australier,
Sydamerikaner…. alla delar av världen. Och det bor hos dina fiender,
och det bor hos dina vänner. Några förstår inte att de hatar,
fast allt de gör grundas i hat och fördomar. Och blir sedan arga och
hatar ännu mer när deras hat blir avslöjat som hat.

Idag delades en bild över senatorer i Alabama, USA som röstat
nej till aborter även om graviditet uppstått som följd av incest
eller våldtäkt, och frågan ställdes:

Jag kände genast igen tillvägagångssättet
från hur Sverigevänner presenterar ”invandrings politisk kritik”
utan att våga säga det rätt ut. Fast det inte var Sverigevänner
denna gång Så jag föreslog att min teori om den gemensamma
nämnaren är Amerikanska, kristna republikaner,
eftersom jag vet att abortmotståndet är större bland republikaner,
och att avarter av kristendom, driver denna fråga starkast.
Och 100 % att de är amerikaner.

…och jag fick ”napp”, på vad som insinuerades,
att dessa senatorer var just män. Jag förvånas lite över att
så många feminister inte inser att de hatar lika mycket
som Sverigevännerna gör. Att de inte förstår att de beter sig likadant,
när de tror sig strida för rättvisa, jämställdhet och mot förtyck.
Det som förblindar dem från att se detta, är hat.

De som hatar mig, får gärna hata mig,
men de får mig inte att hata.

Just vad gäller abortmotståndet i USA,
så finns det gott om kvinnor som har samma extrema syn
på aborträtten. Och hur de har mage att blanda in Jesus i
det hela, är em skymf mot Jesus och hans läror.
De kristna har tappat allt Jesus talade om.
Och de som hatar har tappat all empati, för empati
och hat, fungerar inte ihop. Hämnd och solidaritet,
är inte släkt med varann. Och borgerlighet och
jämställdhet är ärkefiender.

Abortfrågan i sig, tycker jag inte är en jättelätt fråga.
Men just exemplet som tas upp här i syfte att samtidigt
svartmåla män i allmänhet, är mycket lätt att ta ställning till.
Har det begåtts våldtäkt är det självklart med abort om kvinnan
vill det, likaså incest. Och jag är inte heller motståndare till abort
i övriga fall. Jag tycker bara att det inte är en helt lätt
fråga att avgöra när ett liv börjar.

Frågan om hatet, är då lättare att ta ställning till,
Att hata är som att bränna ner sitt eget hus, för att bli
kvitt EN råtta. Hatet må förgöra många, drabba många,
men allra värst drabbar det den som hatar,
vare sig du hatar invandrare, män, kvinnor eller
solidaritet.

…
Sakta, sakta vågar sig värmen hit,
och sakta, sakta vågar björken släppa fram dina löv.
Inte alla lövträd ännu, men fler och fler.
Sissel sjunger ”Bred dina vingar” för mig,
via Spotify. Jag har tagit hjälp av ”spikmattan” för
att få min trötta kropp att slappna av efter en tid av
feber.

Jag tittade på ”Sommarpratarna” nu på förmiddagen.
Med bland annat Rickard Woolf. Jag tycker över huvud taget
om den typen av program, där ett samtal mellan människor,
helt olika människor dessutom. Men även själva sommarpratet,
som är monologer,. där folk berättar om valfria ämnen ur sina liv.
Och sedan har Woolf alltid varit något av en idol.
Jag såg honom faktisk på en enmansföreställning på
Hullsta gård i Sollefteå en gång. Som vis-tolkare och
filmskådespelare… men även som tänkare och filosof,
vilket jag inte är säker på att han titulerade sig själv som.

Även Maria Lundberg var där, som jag beundrat som komiker
och skådespelerska, men som jag på senare tid haft svårt för
efter sin roll som ”karaktärsvittne” i rättegången mot Beltran.
Det är svårt det där. När människor man beundrar plötsligt
inte längre beter sig förnuftigt, släpper på hämningar, som
får negativa konsekvenser för andra. Kan jag fortsätta beundra Maria
efter det ? Jag har svårt att göra det. Det mer att jag erkänner henne
som en duktig skådespelare, vilket ju inte förändrats iom
att hon var delaktig i ett av Sveriges största rättshaverier.
Och då pratar jag inte om skuld eller oskuld, utan jag pratar
om falsk vittnesbörd, ändrade vittnesmål, och planerad
framing av person, utifrån vad de tycker om den anklagade
istället för vad man faktiskt vet har hänt.
Men jag valde att lyssna även på hennes del i programmet.

En stor del av programmet ägnades åt relationer,
vilket jag tyckte var intressant att få höra allas olika
synvinklar på det. Det känns ändå som Woolfs bortgång
var en stor förlust för det kulturella och det mänskliga.

…
Jag sitter nu mera upp och hostar, kräks och snyter mig,
i stället för att ligga ner och hosta, kräkas och febra.
Alltid något sa ungmön som trampa på krattan
och fick skaftet mellan benen.

Apropå simma och dyka.
Det här med konservativ, borgerlig och republikansk
”trygghet” är intressant. Donald vill ju som alla vet bygga mur
emot Mexiko, och har gjort det till sin absolut mest prioriterade
fråga under sin mandatperiod som president för Amerikat.
Hade det inte varit så imbecillt, och kontraproduktivt, och destruktivt
så hade man kunnat kalla det för intressant ur en psykologisk
synvinkel.

Retoriken är liknande här i Sverige, även om de borgerliga
inkluderat Åkesson ännu inte börjat prata om murar,
inte i partiprogrammet iaf…ännu. Men pratet om ”trygget”
för ”vanligt folk”, och sättet att uppnå det skulle vara övervakning,
fler poliser och hårdare straff, det har redan funnits länge i
Sverige. Och trots, eller pga att Sverige kulturellt och dyrkansmässigt
förmodligen står näst i tur till att bli USAs 51a stat, så har inte
borgerligheten,lärt av hur det fungerar i landet de vill bli som.
Där har de provat den taktiken länge nu. Och det har fungerat,
om målet var överfulla fängelser, som genom gratis arbetskraft
(läs slaveri) producerar varor till industrin. Men kanske inte om
minskad brottslighet var målet.

Men minskad brottslighet vore ju en förlust för det som tjänar pengar
på slaveriarbetet i fängelserna. Så det vore inte bra för dem.
Däremot om de kunde fängsla in sig själva i
gated communitys/grindsamhällen
eller som de ser det, stänga ute alla fattiga och obehöriga genom murar.
Då kan man ju fortsätta driva slaveriet, och tjäna pengar på det.
Det Amerikanska inbördeskriget satt stopp för sydstaterna levnadssätt.
Eller gjorde det ? Det finns mycket som tyder på att svarta i USA
löper långt större risk att få långa fängelsestraff än vita.
Och straffen ur svenska mått mätt är oproportionerligt långa
i förhållande till brottet. En utmärkt affärsidé tycker USA.
Och vem kan argumentera för fångarna, ”de förtjänar ju sitt straff”.
Nej slaveriet upphörde aldrig i USA, det flyttade in från bomullsplantagen
in innanför fängelsemurarna. I vår nya fantastiska värld drar sig inte
människor för att göra business av fångvård, välgörenhet,
och människors lidande. Jag menar, tillväxtmålet måste ju uppnås !

Jag trodde jag kom på en snilleblixt härom dagen
då jag la ut texten att Trump som gillar murar, kunde mura
runt sig själv, men jag var långt för sent ute.

Men denna bild på Trump skulle ju kunna betecknas som någon
form av gated community/grindsamhälle, fast han kanske hoppats på mer
boendeyta.

Hela iden är ju givetvis absurd, hela deras självbild och
världsbild är absurd. Och tycks bygga på att de tror att vi
vill ha det dom har. Att jag/vi skulle vara avundsjuk.
I vissa fallet tycks det vara målet för många av dem.
Nu är så fallet för en hel del Svenssons, att de suktar efter
materiell rikedom. Men icket för min del. Jag tycker mest synd
om både de som har så mycket betydelselösa saker, och värdelösa
pengar att de måste fängsla sig själva för att få ha dem ifred mot
människor som i de allra flesta fall skiter fullständigt i dem.
Det är ju tragiskt… bara tragiskt … stackars människor, vilket liv !

En kompis bor i en radhusförort i Stockholm. Och de har radhus,
dyra bilar, värsta tv:n, cykeln allt är värsta modellen.

– Byggt nytt kök för en mille Tomas, vad tycker du ? ere inte schysst?
(Min kompis snubbe)

– Jo … vad blir det till mat, jag har med mig lite hemkokt lingonsylt förresten
(svarar jag)

Han hade det jobbigt, då jag aldrig blev imponerad.
Jag hade ju kunnat låtsas iaf … tycker man.
Nä det hade bara blivit tokigt.Konstaterar bara att vi tycks
leva i skilda världar, och att jag trivs bättre i min, och de trivs
bättre bland sina prylar och pengar.

Det här med murar och stängsel är ju ingen ny idé.
Kinesiska muren byggdes under 1800 år, och en miljon
människor gick åt under arbetet. Nu ett populärt turistmål.
Vi är ett märkligt djur vi människor.
Alla jublade när förtryckets Berlinmur revs 91,
men nyú rycker vi lite på axlarna åt muren mellan Israel och Palestina,
när stenkastare skjuts ner ,ed pansarvagnar,
och Israel lägger ut leksaker med minor i.

Och Trumps Mexiko-mur är en fars, en miljard-fars,
där han tror han kan stänga ute folk som av någon besynnerlig anledning
vill in i det landet. Jo jag vet varför… de hoppas naturligtvis på en
försörjning, och bättre levnadsstandard än de haft. Och iom att
den oftast är brutalt dålig… så blir USA ett bättre val,
för familjen… troligtvis. Trumps Mur beräknas dock kosta nånstans mellan
9 – 50 miljarder kronor.

Och plussar man på nån promille från militärbudgeten
där, så funderar jag lite vad som kunde gjorts för att hjälpa människor
istället för att hindra dem med en mur, de ändå hittar sätt att ta sig förbi.

Jag kommer återigen osökt att tänka på när det på ett lokalt plan,
vidtogs åtgärder för att stoppa barns lek. Vilket till en början är en
så korkad idé, att de som vill stoppa barn från att leka, borde
beläggas med dagsböter !

Först beslutades det att ta bort fotbollsmålen och gräsplanen här utanför
på Djupövägen. Detta pga att EN max två bittra kär****gar i huset
bredvid ”blev störda på kvällarna” av att de levde om när de
spelade fotboll de små liven. Själv brukade jag öppna vädringsfönstret
och känna att området levde, och att jag levde upp att ha ynnesten att
få höra små barns skratt så nära inpå. Finns det nåt mer glädjande ?
Först hade en av dem bett att få plantera en häck utan för sin
balkong på markplan… och fick igenom det., som ensam hyresgäst

Sen tog de bort planen och fotbollsmålen. Vilket naturligtvis inte
hindrade barnen från att spela fotboll. Nu spelar de på gårdsplanen
bland bilar och fönster. Då försökte man med förbudsskyltar.
Ja ni läste rätt …. FÖRBUDSSKYLTAR, mot barn i 5 – 12 års ålder !!!
Barnen spelar ännu på gården, bland bilar och fönster …. så klart !

Och några hittade en ny lek, som innebar att de sprang runt husen
i nån slags kull, eller kurragömma. Inte riktigt säker på vad det
gick ut på. Men kul hade de, och lät gjorde dom.
Så som barnen plägar göra.

Då kom hyresgästerna i ett annat grannhus på att de skulle klaga,
och få slut på lekandet, springandet och skratten, genom att
pressa dåvarande hyresvärden att bygga ett staket. Troligtvis.
Snart stod staketet klart. Och min moster beskådar hur en liten flicka
som är i lågstadieåldern, skiner upp som en sol och ropar ut av glädje:

– Titta vi har fått ett staket !!!!!!

… och tar av sig skolryggsäcken, kastar den över staket och
klättrar över det nybyggda staketet.

Nu provar de med buskar vid staketet…
Paahh som om det skulle hindra barnens lek !
Och gud ske pris för det, och gud ske pris för barnen

…
Virrigt

Få se nu … det är måndag tror jag.
Japp… min bäste låtsasvän datorn säger det är måndag.
Jag har snurrat omkring i feber några dagar,
så det här med tidsuppfattning….

Min bäste låtsasvän

Och min bäste låtsasvän, är under sjukdomen
min kontakt med omvärlden. Så jag kollar in nyheter
och jag läser mitt facebookflöde. Jag har vänner som
är feminister, jag har vänner som är ”Sverigevänner”
utan att nämna den allvarliga ”bokstavskombinationen”
de lider av: ”SD” ! Jag har troligtvis även vänner som är
moderater och andra partier som inte vill att jag ska få
samma vård som de som har en bra lön, eller att mina
vänners barn ska få tillgång till en liks bra skola som
deras. Jag har nog till och med vänner som tycker allt
och ingenting samtidigt för att hamna i regeringsställning.
Jag tror de kallas Socialdemokrater. För tillfället är de ”Liberaler”
tror jag, vilket egentligen betyder Moderater, fast med mer
invandring. I morron kan de vara Moderater … om det ger dem
makt och Statsministerlön.

Ihärdighet

Några ihärdiga ”Sverigevänner” framhärdar fortfarande
i att roten till allt ont i Sverige beror på invandring,
trots att i princip allt visar på att Hitler hade fel.
Det kommer aldrig att låta sig överbevisas. Men deras
hatstorm på FB har antingen bedarrat, eller så är det bara
så att de krupit in och gömt sig i slutna grupper.
Jag har iaf INTE blockat vänner utifrån politisk hållning.

Nä tillfälligt avbrott nu faktiskt

Nä va f-n jag måste få i mig en kopp kaffe !
Men först WC-ärenden. Förkylningen gör att jag dricker
som en gnu som gått vilse i öknen.
AAAJ !!… f-n, jävlar, jag slog i huvudet igen,
i spegeln till badrumsskåpet.
Vem f-n har lämnat den öppen ??? … jaha , ja ja ok det var jag.
de här jäkla nya glasögonen. Jag tror de var och tog
trocadero-bottnar till dessa, för de ser konvexa och konkava
ut på samma gång. Och jag ser än så länge ger det
skuggor under bokstäverna, på läsdelen. Men det är klart,
jag köpte ju det billiga glaset för över 5000 kronor, så jag kan ju inte
räkna med att de ska funka bra !?

”Din j-a miljömupp”

Nåja, tillbaka till låtsasvännen.
Facebookflödet har nu anammat nästa uppror/upprop, ,
Bensinuppropet, efter det gentemot alla oss män som våldtar kvinnor,
tafsar, begår övergrepp och är allmänt vidriga. Jo då,
det är sant ! Skyll inte ifrån er nu bröder ! För om en har gjort det,
så har vi alla gjort det. Det har ”revolutionärerna klargjort.
När de hånar de som säger ”inte alla män”.

Och det nya uppropet ?
Jag menar det är ju inte konstigt egentligen !
5 miljoner bilar rullar i Sverige Och bensinpriset är det samma
som på 80-talet !

”Va faaan säger du din j-a miljömupp
Det kostar ju 18 kronor nu ! är du dum i huvudet” ?

…bemöttes jag av i diskussion via min bäste låtsasvän datorn,
på en internetdiskussion.

Ja okej då …

Ja det är möjligt att jag är dum i huvudet, åtminstone om man räknar
att ju fler som tänker lika, desto klokare är det. Så låt oss fastslå att
jag är ”dum i huvudet” Det gör genast saker lättare !

Folk är rabiat ilskna nu faktiskt.
”Det är nog nu!!!!!” … tycker svensken
Det är samma grad av vrede och obetänksamhet som under
Invandrings-hatet, och manshatet under ”revolutionen” .
Där massor av ogenomtänkt ”information” bombarderar nätet,
och tusentals människor sluter
upp bakom upproren.

Faktiskt … men det är förjävligt ändå

Det är faktiskt så att jämfört med medelinkomsten i Sverige,
så har inte bensinpriset ökat nämnvärt sen 80-talet.
En fullständigt orimlig sak att komma och påstå,
fast det är sant. ”Det är för dyrt iaf” tycker då
fem miljoner bilägare ! Det är trevligt att så många i Sverige kan
enas om nånting ändå, över partigränser, bortom kön, hudfärg,
och inkomst ! Toppen ! Jag hade iofs hoppats på att det
skulle varit något humanistiskt, empatiskt
som skulle enat oss över gränserna.
Men jag är ju ”dum i huvudet” s’att.

För mig påminner uttalandet om Sverigevännernas
”Ja skiter i att det är fejk det är för jävligt ändå”

Skulle kanske skaffat skydd till skyddet ?

De nya glasögonen förresten !
Naturligtvis ser jag bättre i dem än de gamla.
De gamla var uttjänta, både vad gäller styrka, och
genomskinlighet. Inte en repa på dem. Men jag fick lära mig
att ett skyddsskikt som görs på plastglas, som ”alla nu kör med”
inte tål värme. Så det skyddet hade typ krackelerat.
Intressant … ett ”skydd” som inte ”TÅL” värme.
Jag funderar … det är nå’t lurt !

En bild på de gamla glasögon, som jag faktiskt aldrig lagt med glasen nedåt

Sveriges minsta upprop !

Förresten vart är ”glasögonupproret” ?
När det kostar mellan 5000 – 12.000 kronor
bara för att kunna se ? Oavsett inkomst, om man har lön,
är sjukskriven eller arbetslös. Nån som upprörs ?
Nä just de … Bensin var det ja, och klappar på rumpan.
Jag skaaa försöka hålla mig till vad som är viktigt på riktigt.
Nåja -. jag och min låtsasvän gör härmed uppror !
hittills är vi då 1½ medlemmar. Det här kommer bli stort !

MEN …än så länge har de nya glasögonen inte ”krackelerat”,
och saker är större nu än innan. Vilket föranledde att jag
mitt under feberperioden, ser en jävla massa fläckar, skräp, damm
som jag aldrig sett genom krackelerade glasögon.
Så jag fick ju städpanik, i köket … tre timmar !

Min andra låtsasvän

Nä nu skiter jag i min låtsasvän datorn, och går över till min
låtsasvän TVn en stund, så man slipper politik o sånt skit.
Få se nu… vilken knapp… den … nej skit oxå, det var
Netflix-knappen som de varit så vänliga att konstruera på tv-dosan,
fast jag inte vill ha nåt Netflix. Det kan väl aldrig vara så att .. nä …
nä det tror jag inte… att de vill påverka mig att skaffa Netflix ?

Ah … nu blev det rätt, det var inte HDMI-knappen, det var
en ”vald kanal-lista” jag skulle trycka på- Heja Kai-Tomas !
Du kan ju ! …. Vaaa va nurå, vaffö slockna skiten nu då ?
Aha… jag tryckte av misstag på HDMI 2 … nu då ?

Få se reklam… nähä… ”klick”… mera reklam… ”klick”,
lite till reklam…. ”klick” Jaa Johan Glans world tour:

… ” Ja asså jag tycker att mina barn skulle få gå
hemspråksundervisning på skånska”

… ”Programmmmmmet presenteras av”

Ähh va fan …. ”klick”
Nu då reklamfritt, …okej få se nu vad säger hon:

”Och här visar vi ett diagram som visar vilka svin män är”

… ”klick”:

– ”Asså Jocke är så j-a taskig som låg med Erika igår,
bara för att jag låg med Conny och Fredde”

… ”klick”: AVSTÄNGNINGSKNAPPEN

Nä det här går ju inte !
Jag äter lite gröt och ett kokt ägg istället,
och tittar längtansfullt ut på den tvekande våren.
Man kanske skulle släpa sig ut med sop-påsen och
pappersåtervinningen i ultra-rapid ?
Jodå … det funkade. jag blev omkörd av en rollator på väg dit,
men jag klarade det ! Nu lite vila.
slocknar på en Alvedon i nån timme.

Nu måste jag fan bli frisk och komma bort från mina låtsasvänner
och det virtuellt ilskna svenska folket !
…o träffa lite leende väder-gnällare på stan istället !