Författare: tomastvivlaren

…
I mitt nästa liv, kanske
Om än jag kommer till samma värld.
Så kommer jag bara en sak önska
En sak som gör skillnad på min färd
En sak som kommer bringa grönska.

I mitt nästa liv, kanske
Jag får ett hjärta som är tryggt
Mor och far som alltid ser
Ett hjärta att bära med mig jämt
Och jag önskar mig inget mer

…
Det är den sjätte juli år tjugohundranitton.
Och termometern har klättrat upp till härliga
sjutton plusgrader. Jag har socker-lurat mig
själv på eftermiddagen, likt rökaren som slutar
röka med hjälp av snuset. Jag åt hälsosam Kefir,
med hackad mandel, aningen russin och havregryn.
Och kände mig lite ”hungrig” ändå. Så jag hällde upp ett
glas Oboy, och tuggade i mig två stycken mandelkubb.

Det regnade när jag gick hemifrån, på väg till café Petter
där jag fick en sån enorm snoddas-bakelse att jag fick lov
att dela den, och ge halva till en gube vid namn Börje.
Intrycken är många för ett tidvis sysslolöst socialfall som jag,
när man på olika sätt läser om omvärlden, och integrerar med
den via en maskin som endast pratar ettor och nollor,
och kallas dator. Cynismen, känslokylan och egenkärleken
regerar i Europa, Amerikat och inte minst i Sverige. Och samma
väg går de ”utvecklingsländer”, som slagit in på tillväxtens
näringssugande, ödeläggande stig.

Det känns inte jämlikt att ge en tjuga till en man utanför Coop,
men jag vill ändå ge, till en människa av kött och blod,
istället för de som gör business av andra människors lidande,
stora rika organisationer med miljonlöner för cheferna.
Jag skäms lite över hur bra jag har det, jag som har
bland de sämsta inkomsterna av svenska medborgare.
jag hade turen att födas i ett land som byggts upp av
solidaritet och nu ska demonteras av ”liberal demokrati”
eller som verkligheten kallar det; ”kapitalism”

När jag ser de gråtande afrikanska eller indiska barnen på tv-reklamen,
fäller jag en tår, och äcklas av de som tjänar pengar på dessa
människors lidande, via röda korset, rädda barnen, etc etc…
Jag mår fysiskt illa vid tanken på hur cynisk marknads-”liberalismen”
kan vara, och oftast är. Hade jag haft möjlighet att ge direkt
till behövande i andra världsdelar, utan giriga vita mellanhänder
hade jag offrat hundralappar varje månad.

Hanne Kjöllers ledare i DN om självförskylld ensamhet,
får man käka åksjukepiller för att inte kräkas över.

Men samtidigt lever jag i den värld jag lever i,
och jag har inget annat val än att finna mig
i hur självdestruktiv människan är. Jag kan gå mina
promenader, dansa mina logdanser, ha mina telefonsamtal
med ensamma äldre, äta min Kefir…. sånt som jag kan
glädjas lite åt. Det är mitt liv. Och jämför jag det
med de som åker från Rumänien för att be om smulor
från våra bord av överflöd, så ska jag inte vara missnöjd.
Och är inte missnöjd med min egen situation.

Jag tittade nostalgisk på ett tal av Olof Palme.
Och även om han inte var Jesus, så var han en demokratisk socialist,
och en gudabenådad retoriker.
En av kommentarerna i kommentarsfälten under videon, löd som följer inom citat;

”Sämsta stadsministern genom tiderna. Höjde skatterna så jäkla mycket så
ja betalade 75% i skatt. Han e kommunist, och så fort han blev skjuten
så firade jag och så kunde jag äntligen åka hem. Skäms för dina
felaktiga åsikter. Hellre en jäkla nazist än ännu en till sossejävel”

Och då blir jag bara trött … trött, trött , trött !

Jag kan inte rädda världen. Det går inte att ändra på egoister,
Endast egen misär kan förändra dem, om ens det.
Jag kan bara leva mitt stillsamma liv så gott jag kan
och försöka i mesta möjliga mån leva som jag lär.
93-åringen jag nu dagligen talar med, men mest lyssnar till,
låter mer och mer uppgiven, när han avslutar med
”Du ska ha tack som ringer mig Tomas”,
och jag svarar att jag tycker om att prata med honom.
Jag kan inte heller göra honom frisk, eller yngre.
Men jag är glad att jag får lite av hans tid,
och han lite av min tid.

Mina svenska medmänniskor har enligt pressen andra
problem med tillvaron. Tex att stjärnor inom damfotbollen
inte blir ekonomiskt oberoende av att sparka boll (Nilla Fisher)
Vilka som är rikast i Sverige, och hur det är att bo i Marstrand
bland miljonärer. Eller sexuella ofredanden för 20 år sedan,
som bestått i en i efterhand oönskad smekning.
Eller huruvida semesterfiraren får lov att grilla i sin solstol,
eller rökarens rätt att tvinga på ickerökare deras rök.
Bekymren ser onekligen olika ut utifrån vart man är född,
och var man bor, och då har jag inte sagt för mycket

Jag skissar lite på min afrikanska elefant på skissblocket,
och funderar om jag tagit mig vatten över huvudet. Jag blev
inspirerad av en kompis (J.Bodin) som börjat måla lite.
Men de e bara o kladda på, så blir det som det blir,
Får jag sparken från att vara bidragande socialfall, pga en
för dåligt utförd teckning, så må det vara hänt.

…
Jag har nyligen lyssnat på Erik Nivas sommarprat
i P1. Det är så fascinerande att få ta del av andra människors
hyfsat ocensurerade berättelser. Det är som att hamna
i en annan värld, i ett annat universum. Få ta del av deras
innersta tankar… och vara anonym när du gör det.
För så öppenhjärtiga som en del av P1s sommarpratare är,
är nästan ingen i verkliga livet, livet innanför Facebook,
innanför TV, radio och Avpixlat.

Jag har snuddat vid tanken på att låta ”vanligt ordinärt folk”
sommarprata.Dvs inte bara kändisar. Människor med intressanta tankar, liv,
men som grundplåt har tillräckligt språk för
mediet Radio. Jag har snuddat vid tanken på hur ett eget
sommarprat skulle se ut och byggas upp. Och insåg
ganska omgående att jag ”sommarpratar” nästan varje dag,
här på min blogg. Men att jag har betydligt färre ”lyssnare”,
läsare… ibland inga alls om man får tro kommentarsfältens
tystnad, eller uteblivna uttryckssymboler.

Men…. när jag läser mina inlägg igen, en dag efter,
en vecka, en månad, ett år, tycker jag de är rätt välskrivna,
och jag står fortfarande för det jag skrev en gång.
Jag tror inte uteblivet engagemang från utomstående
har att göra med kvalitet på skribenten.
Jag menar ”Blondin-Bella” med 1,5 miljoner ”unika följare”,
visar väl om inte annat på att kvalitet och antalet
följare inte nödvändigtvis hänger ihop.

Men jag lyssnar gärna på olika människors berättelser, det
gör min värld större och mer exotisk, och framförallt
finns det mycket att lära, även av blondiner med
begränsad hjärnkapacitet… alla egentligen.
Men speciellt mycket njuter jag av att höra gamla människor
berätta om tider som är för evig förpassade till deras
minnen, och sedan är det borta, om ingen lyssnar,
och återberättar. Detta trots att vi nu har större möjligheter
än någonsin att lagra information. Eller kanske paradoxalt
nog på grund av detta, på grund av teknik, datalagring
och datorer.

Jag föredrar helt klart en 93-årig farbror berätta med
hjärtans lust om alla sina upplevelser, alla svårigheter,
nöd och lust, kunskaper, än att köpa nån berättelse på
nån kommersiell ”storytell”… vi västerländska människor
tycks aldrig upphöra att gå över ån efter vatten.

Det är återkommande i så mycket av vårat stressade bakvända,
upp-och-ned-vända sätt att leva.Hudvård, själavård, kroppsvård,
hälsa etc etc. Det som oftast bara behöver mänsklig beröring,
och/eller lyssnande öron, ”behandlar” vi istället med kemikalier
i form av lyckopiller, antidepressiva och inlåsning.
Men när jag lyssnar på 93-årig farbrors uppgivenhet,
sorg, och livsberättelser blir både han och jag rikare.
Men det är inte bra för den ekonomiska tillväxten !
Mänsklighet är inte bra för den ekonomiska tillväxten !

Jag funderar ibland över detta att få människor att le,
att få människor att må bra, skratta osv. Och tänker tillbaka
både på vila tillfällen människor har fått mig att le, ända inifrån
hjärta, eller jag fått nån att göra motsvarande.
Och jag inser att de innerligaste leende och skratten
kommit efter att folk/jag blivit sedda, fått gråta ut,
fått häva ur sig, …och SEN brutit av med humor, lek,
skratt eller dylikt.

…
Nu är den ju här, sommaren,
vi är mitt i den ! IDAG, just idag, är det ju
faktiskt sommar. Den sommar som jag satt och skrev
att jag längtade till. Om bara en liten stund ska jag
gå ut i sommaren …igen. Vare sig det blåser, regnar
eller skulle råka vara lite soligt.

Under 3 månader har jag dessutom avhållit mig
från att sjunga pga en halsåkomma som irriterat stämband.
Och förrgår bröt jag musik-fastan, med Gitarr, sång,
och Åsas fiol, efter kaffe, jordgubbar och chokladkex.
Följt av fotboll mellan USA och England.
Och igår, av bara farten, fortsatte det musikaliska
frossandet hos Rolf Norlén efter 3 månaders musik-karantän,
följt av filmtittning och Nederlag mot ett Nederland i fotboll.

I filmval som jag gjort när Rolf och jag tittat har jag
inte lyckats jättebra på sistone. För nån månad sedan valde
jag en Afrikansk film, (Lionheart) som vi båda nog kom fram till
var den sämsta film vi någonsin sett, alla Kategorier.
Och igår valde jag, utifrån ren nyfikenhet ”Never say never again”
En bondfilm med Sean Connery, som vi var överens om var
den sämsta av alla bondfilmer.

Men två av de bästa filmerna jag sett på sistone, har jag
sett hos Rolf: ”Roma” och ”Lion” .
Vi stängde omedelbart av fotbollen vid slutsignal, och ägnade
oss åt lite musik, istället. Matchen ? Jag kan bara konstatera att
den som gör flest godkända mål, vinner. Och det var Holland
denna gång. Och då kan man inte hålla på och eftersnacka om
vem som var bäst. Däremot att en Kanadensisk domare var
uppenbart sur över kvartsfinalförlusten mot Sverige, blev ganska tydligt efter
14 – 2 i frisparkar till Hollands fördel, en bra bit in i andra halvlek.
Men vem är bitter över sådant ? Det är ju SOMMAR … just nu !
IDAG !

Högt vatten i älven. Skrattande lekande och grinande barn.
Boule i guds fria natur. Jordgubbar och kaffe
Svenska ängsblommor vid dikeskanten, som ännu inte
tvingats börja prata arabiska eller amerikansk engelska.
Som lupinerna gör. Det är sommar ! Just nu, idag !

Och så här, mitt i sommaren, så vilseleder jag en gammal
93-årig man som brutit benet, sitter på nåt hem långt hemifrån,
ensam, utan besök. Det blir allt mer frekventa samtal från
gubben, som känner sig något livstrött och indignerad.
Låg, hes, uppgiven stämma. Då vilseleder jag medvetet
honom. Jag lyssnar på varje uppgivet ord han kommer med,
säger inte emot honom hur han känner sig eller borde
känna sig. Jag säger, jag hör vad du säger H***e !
Och jag kommer inte i det läget med några falska
orimliga positivitets-profetior, om vackert väder och
att allt blir bra, bara han tänker positivt. Nej jag är bra
mycket grymmare än så ! Jag vilseleder honom, EFTER
att jag lyssnat på hans legitima klagan. Jag frågar honom
om saker han kan, saker han jobbat med, saker han upplevt.
Jag ber honom om råd i saker han från sitt innehållsrika
långa liv lärt sig. Jag lurar honom att börja berätta !

Och jag har alltid tyckt om att höra gamla människor berätta,
om saker som glömts bort i ”tillväxtens” tidsera.
Hans röst piggnar till, och orden flödar. Och jag lyssnar, och driver på
hans berättelse uppriktigt intresserad. Och för några minuter
är han levande, viktig för någon (mig). För några sekunder
är det inte mediciner, falska positivitetsprofetior, främmande
nya vårdare för varje omläggning av bandage. För en stund,
är han människa… glöm inte att vara människa hörrni !
Det kostar oss bara några minuter, och inga kronor.
Det har vi väl alla råd med ?

Men det ÄR ju ändå sommar, trots många människors
svårigheter, och båda sidor må få finnas. Så nu är
mina vaga planer för dagen, att gå ut och nysa allerginysningar
av gräspollen, titta på vackra ängsblommor, ståtliga lupiner,
och en alldeles självklar kopp kaffe på stan !

…
Förenklat till ignorans

Av princip är jag emot all förenklad
”älska-dig-själv-psykologi !
Den är fördummande på flera plan,
och förnedrande. Fördummande både för de som
hittar på den, och de som slaviskt följer den.
Och förnedrande mot den som är långt under ytan.
Så som ett tidigt startskott i genren, med just ”Älska dig själv”
av Wayne D Dyer, från 1981. Och helt fördomsfullt,
påstår jag att det är ett typiskt Amerikanskt sätt att se
på Psykologi och människors lidande, vilket inkluderar
att den som skriver dessa böcker eller håller psykologi-shower
likt ”Doctor Phil – say it as it is”
(ja det låter absurt, med en show för psykologi för att det ÄR absurt) …
….det inkluderar att de blir dollarmiljonärer på att sälja skiten.

Hanne Kjöller filosoferar över dumheten i att välja att vara ensam

Anledningen till att jag blev påmind om smörjan, var Hanne Kjöllers
Läs och häpna ”Ledare”, i Dagens Nyheter idag, vilken i korthet går ut
på att människor som är ensamma får skylla sig själva., och liknelsen
och förklaringen till det, är enligt Hanne, att om man äter för mycket
och motionerar för lite så blir man tjock. *Men det är ju revolutionerande kunskaper Kjöller, *
Och sen radar hon upp en empatilös lista på vad de ”dumskallar”
som är ensamma gör fel. En lista som skulle kunna få Ulf Kristersson
eller Annie Lööf att anställa Kjöller som socialminister eller
jämställdhetsminister. För det har onekligen starka högerpolitiska
grundvärderingar det Hanne här bajsar ur sig.

Många beundrar nog hennes tänk, men inga som jag beundrar

Ja tom Trump och Putin skulle nog bli imponerade av känslokylan
Hanne visar upp. Problemet med den förenklade jämförelsen
med överviktiga människor och deras motion och kost, är att
Hanne kort sagt verkar för dum för att förstå att den mesta fetman
orsakas av just psykologiska orsaker, så som dålig självkänsla, mobbning,
osäkerhet etc etc. Om Hannes lösning hade funkat, hade inte en enda
människa varit överviktig, eller ensam. Ja ut över henne själv då
som jag skulle vilja beteckna som en som lägger för stor vikt
vid sin egen viktighet – ”Över-viktig”. Men den fortsätter att fungera för
författarnas plånböcker.

Det enda bra rådet jag fick, visade sig vara mitt ”gå-ut-ur-fängelse-kort”

Min mor köpte den boken en gång. Och under senare delen av
min uppväxt, och mina första år i vuxenlivet, använde hon ogenerat
flera gånger liknande böcker och kopierade och strök under, och
skickade i anklagande citat-brev till mig, vad som gällde från henne
hädanefter. En rad av alla de ”älska-dig-själv-råds-citat” hon skickade
tog jag och tog fasta på. Jag kommer inte ihåg det exakta citatet,
men det handlade om att jag skulle ”klippa navelsträngen”
Och det visade sig va ett riktigt bra råd, jag pratade aldrig med
henne igen. Jag hittade andra, bättre vuxna förebilder, och började
mödosamt ta mig ur det emotionella fängelse jag placerats i
utan egen förskyllan. Jag har hållit på sen dess, och blir mer och
mer framgångsrik i detta. Men inget av denna personliga utveckling
är varken min mors eller Wayne D Dyers förtjänst.
Det är helt och hållet min förtjänst. Är det något i mitt liv
som är helt och hållet min förtjänst, så är det just detta.

Tunn fin gräns som kan överträdas lätt

Men gränsen mellan välmenande råd, och fördömande fingerpekande
kan vara tunn och skör. Men det kan man åtgärda genom att
använda jag-form, på rätt sätt. Dvs säga istället för att använda ”jag”
i meningar som handlar om att förskansa sig och förhäva sig.
Kan man utifrån jag-perspektiv i ett samtal med någon som beskriver
en annorlunda upplevelse än din egen, säga:

Ja ha … du upplever det så ! … så här upplever jag det…
(och sedan beskriva). Det skulle kunna vara ett sätt att undvika
pekpinnen, och överdrivet självförhärligande. Men det är inget råd !
Det är bara en ”dörr” som man kan öppna om man vill.

Et tu Brute

Tyvärr, upplever åtminstone jag, att mycket av den vård som
ska vara den vetenskapliga, trygga vården, förstör människor
ännu mer. Så det är inte bara ”älska-dig-själv-miljonärerna”
som sabbar för människor med själsligt lidande. Den traditionella
vården har med några få lysande undantag hamnat i en återvändsgränd,
med diagnostisering som snarare gör att vissa människor
blir sin diagnos, till slut får sin identitet av en sjukdomsdiagnos.
Och många gånger är det inte ens sjukdom det handlar om enl mig.
För mig är det inte sjukt att vara ledsen till ex. Det är fullt friskt.
Men vår samtid, marknadsliberalismen, landstingen ser det som
en sjukdom att vara ledsen. Jag ser det som det mest naturliga
i världen. Och likt ett möte med en bil i vinternatten, där mötande
glömt slå av helljuset, så riskerar vi titta in i helljuset och svära,
med bibehållen fart, snarare än att sakta in och titta åt det håll
som tar oss förbi hindret. Man tar bort fokus från alla tillgångar
en individ har, proppar dem fulla med antidepressiva läkemedel,
som i första hand är till för att lugna omgivningen,
och inte minst biljardindustrin: Läkemedelsbranschen.

Nio punkter

Sen är det förvisso så, att efter att ha kommit en bit på väg
mot ett mer harmoniskt liv, mer makt över min situation,
så har jag dragit egna slutsatser och hittat verktyg för egen del.
Verktyg som jag mer än gärna delar med mig av, men med stor
säkerhet inte kommer skriva en bok om, och tala om hur lätt det
är att bli glad igen, ta för sig, leva livet, och den förbannade
”fånga dagen”,,. Jag kommer inte göra det Hanne Kjöller.
För det ÄR INTE LÄTT !!!!!!
Och det går inte att sammanfatta med nio punkter (Hannes Ledar-artikel)
hur man tar sig ur ensamhet !!!! Din du….
eh jag menar, ”kära medborgare … eh minus ”med”

Att lära sig av livet … men förhålla sig ödmjuk

Däremot så kan det finnas sätt att lära sig saker
om sig själv i möten med andra människor. Och
därmed i bästa fall ta ett steg till i rätt rikning för välmående,
empatisk förmåga, solidaritet med andra. Både när du samtalar
med andra kan du lära, men även, eller kanske framförallt med
människor man känner avog till och som kanske tom skäller på mig.
I den mån orken tillåter och styrkan växer i mig, kan jag träna
mig själv i dessa situationer.
Men det är JAG, och det är bara en möjlig ”dörr” att öppna,
eller vänta med det. Jag kommer inte skriva en ledare om det
i DN, eller skriva ännu en förbannad ”älska-dig-själv-bok.

Så Älska för helvete inte dig själv !
Men respektera dig själv, och de omkring dig
visa dem respekt, men låt dem inte trampa på dig

…
Sicken dag !
Ingen dag har någonsin varit som den
här dagen. Precis som alla andra dagar !
Jag lever inget högintensivt liv, med resor
pengar och karriär. Men… jag tycker mitt liv som socialfall
är intressant. Pga den inre resa jag gör, i utveckling.
Och pga människor, möten med människor.

De ä toka, de ä alkoholister, de ä båna, de ä
företagara, minigolfskundera, publik’n när ja sjonge,
läsara på blogg’n min.

Ja det är ett intressant liv. Det ät kul att
lära sig möta människor på olika vis,
och få olika respons. Halva dagen var det sol, och
halva dagen regnade det, och fyllde på nolltid alla
regnvattentunnor på bangolfen. Jag är trött i kropp och knopp,
och det är ett tecken på att dagen varit bra, att jag
gjort rätt för mig typ.

Jag hade ett lång trevligt samtal med en pensionerad
kvinna som jobbat på Lillängets skola. Medan hennes
Gubbe, barn och barnbarn, spelade bangolf. Minstingen
surnade till en stund, men hämtade sig.

Mina grannar i lägenheten västerut, tycks alltid bli
osams nån gång efter 23 på kvällen, vilket jag tycker är synd.
Jag hade gärna sett att de blev osams lite tidigare
på kvällarna. För deras stämmor är gälla och kraftfulla.
Så ja … nu är de klara !

Ytterligare en bekant tycks ha gett upp,
och tittar djupt ner i flaskan, och vill inget hellre
än till dess botten. Det är inget roligt,
även om jag valt att inte umgås längre.
Det får bli vår herres sak, eller någon vän som
hen inte hade för vana att skälla ut eller
ignorera. Jag tycker det ät tråkigt, mycket tråkigt,
men som sagt…..

Efter timmar av regn på bangolfen, och cykelturen hem,
var jag dyngblöt, men bytte snart om,
och unnade mig hemstickade raggsockar,
för att få upp värmen fort. Och i horisonten lyste en blå strimma
och skvallrade om regnandets slut. Och nu orkar jag
inte skriva mer för ikväll.
Nu ere John Blund !

Sicken da !

ooops nu gnekar sängen takt hos grannen !
Nu är de sams igen !

…
Ett varmt sommarregn i slutet av Juni år tvåtusennitton.
det strilar svalkande, och jag låter det falla på mig,
utan att söka skydd. Jag känner mig lite lycklig och ler uppriktigt
åt det vackra sommarvädret, i min vackra stad.
Jag sätter mig leende på en uteservering,
inbillar mig att jag ser trygg och harmonisk ut. Och kanske
lurar jag någon…. ibland går jag själv på det iaf.
Ett ungt par sitter och har bara varandra för ögonen.
Ögonen glittrar, det är dom mot världen. Jag sätter mig med
ryggen mot dem. Inbillar mig att jag verkar mer självständig,
harmonisk då. Det är jag inte. Inte just då iaf. Jag går sönder
lite varje gång. Jag håller uppe fasaden. Jag skämtar med
caféägaren, med en kraftfull självsäker röst.
Men jag blir ledsen. Inte för att de är kära
och lyckliga. Utan för att jag INTE är det,
och inte varit det. Deras kärlek slår hål
på min fasad, och blottar min tomhet.
Och jag ser en liten, liten figur i storlek 34, stå bakom sin
mamma i fika-kön, och får några minnesbilder.

Jag gick i från dig, jag hoppades att du skulle
stoppa mig, bli rädd att du skulle förlora mig för
alltid. Men du såg inte ens att jag gick.
Jag tog på mig mina bruna manchesterjeans
och mina gympaskor i storlek 34, och gick ut
i tomheten … tittade bakåt… för att se om du följde efter.
Det gjorde du inte.

Sedan dess har jag gått ifrån… och hoppats på att
bli stoppad… vänt mig om, och tittat.
Nu med storlek 44, och slitna blå jeans med
hål på låren…. tittar jag mig om, när jag går
bortåt horisonten själv, ensam. Och förstår fortfarande
inte att jag hela tiden är den som lämnar.

Du är borta sen ett antal år, men jag går fortfarande
och hoppas på att bli sedd, upphunnen, och
längtad efter, saknad. Under hela tiden jag haft storlek 44,
har jag sökt efter någon som behövt mig. Och jag har alltid
hittat någon. Någon med stora sorgsna ögon som känt sig
misshandlad av livet, sviken, vars behov jag kunde fylla,
för jag såg behoven. Men i de slitna jeansen,
och skorna med storlek 44, bor även han med storlek 34,
och bruna manchesterjeans, som går ifrån dig….
och hoppas på att bli stoppad. Det blir han inte …
nu heller, inte med 44 i skor heller.
Och var gång har jag gått ensam in i tomheten,
in i mörkret, sett mig om, för att se om någon kom,
eller ropade på mig.

En dag ska jag berätta allt som hänt mig,
men för vem ska jag berätta det ?
En dag ska nån förstå … förstå vad ?
Och vem ska tro mig, och vem vill lyssna ?
En dag ska jag berätta allt som hänt mig,
men inte nu.

Caféägaren, bjuder på kaffet, och gör en extra stor
ostsmörgås, bara för mig. Jag skrattar och skämtar oblygt
med två cykelturister, helt orädd för främlingar,
men vansinnigt rädd för närhet. Bakom skämten, bakom
mitt orädda yttre, gömmer jag mig, och inbillar
mig att jag är trygg. Caféägaren är en kille
som alltid ler och är trevlig mot alla, jobbar långt utöver
en 40-timmarsvecka. För snäll för sitt eget bästa.
Ja hoppas att han nån gång får den kvinna han förtjänar,
och att hon inte har stora sorgsna ögon som känt sig
misshandlad av livet, och inte ser honom.
Jag hoppas faktisk fortfarande, barnsligt naivt att jag
en gång träffar en kvinna jag vågar lita på. Att jag inte
går ifrån henne, utan mot henne. Och att hon se mig,
utan att jag ska behöva berätta allt det jag trott mig
måste berätta. Att det inte spelar nån roll. När jag öppnar
munnen och skall förklara mig, och försvara mig, att hon
bara sätter fingret för min mun, och säger: Schhh !
Jag hoppas… jag hoppas.

Jag går i regnet och försöker plåstra om hålet i min själ,
som blottade min tomhet. När mina ögon såg ung naiv kärlek,
mänsklighetens hopp. Lägger mig och vilar på eftermiddagen,
tar nya tag, och lever i min dag….. trots allt !

…
Att Donald Låtsaskung av Amerikat,
är en världens största skitsnackare torde vara
tydligt för de flesta. Få uttalanden är inte ens
förankrade till hans egen hjärna, vilken i sin
tur, är ganska full av tomhet. Men han är inte ensam.

Fotbolls-VM för damer, pågår nu,
om det skulle gått någon förbi, trots en av
genom tidernas största reklamkampanjer.
Och fotbollen går väl att se på ibland, även om
jag på riktigt tycker att det inte är lika intressant när
riktiga fotbolls-VM spelas (arga klagomål på benämningen
”riktiga” fotbolls-VM, kan skickas till: ludde79@mail.com)
Ja det är medvetet provokativt, och jag riskerar två månaders
Metoo-fängelse, när jag skriver så. Men jag är ganska less på
eländet nu. Hade jag haft förstånd nog att inte öppna en tidning,
titta på internet via mobil eller dator, inte tittat på tv under nån
månad, vilket är frivilligt, så hade jag väl sluppit detta ?

Nu för tiden är ju mycket sport, både på herr och damsidan
sjukligt hypad, en timmes för-sändning,
och en timmes eftersändning, där tv-reportrar upprepar sig i
det oändliga för att hitta nåt att fylla ut en hel timme med.
Det är nästan lika illa som radio Västernorrlands ”reportage”,
där de kan skicka iväg en reporter att tomprata om ingenting i en timme
som vore det en världshändelse.
Lika illa på ”riktiga” fotbolls-VM. vars för och eftersändningar
jag alltid hoppar över.
Men de tar upp värdefull program-tid, när nåt vettigt hade kunnat
sägas, eller visas. Man har ju tex kunnat visa 20:e reprisen på
Josefin Nilsson-dokumentären.

Strategin för att ”göra fotbollen jämställd” mellan könen,
tycks vara klassisk svensk. Propaganda/Reklam så intensiv att
du antingen köper det, eller kräks på det. Som med all reklam tenderar
jag luta åt det senare. Man använde mediala knep som tycks ha
fungerat på herrsidan, dvs bullshit, skvaller och intriger mellan matcherna
som får stora rubriker i tidningarna, men oftast inte har nåt innehåll,
vilket kan klirra i kassakistorna för tidningar och TV… förhoppningsvis.
I give you: tredje statsmakten, media !

Det senaste är att:

”Du kan inte vinna mästerskap utan homosexuella i laget”

Hon, damen i fråga, kanske, i likhet med mig
oxå är medvetet provokativ… i hennes fall pga av dumskallen
Trump, Amerikas mest ointelligente, självupptagne,
fördomsfulle, rasistiske president. Kan hon så kan jag.

Jag tror att det går att vinna mästerskap utan homosexuella
i laget. Jag tror tom att det gjorts, i herr-VM.
Jobbig fakta för vissa, men sann. Sen kan man ju om man vill
diskutera varför det är annorlunda fördelning inom damfotbollen,
mellan heterosexuella och homosexuella. Min gissning är
att feminismen skulle hävda att det är för att damfotbollen
skulle vara mer fördomsfri, och utan för det sk patriarkatet.
Min gissning är att det har mer att göra med vilka aktiviteter
manligt homosexuella, eller kvinnligt homosexuella väljer,
i störst utsträckning. Det må kanske inte gå hand i hand
med vad gay-rörelsen vill höra, eller feminismen.
Men jag låter mig gärna motbevisas om så går.

Man kan nog vinna mästerskap utan homosexuella i laget
Man kan nog fortfarande hävda att de tyngsta posterna i
stora företag är män till störst del. Men man kan inte längre
hävda att kvinnor diskrimineras i politiken, inte i Sverige.
Och i tredje statsmakten, är maktövertagandet fullbordat,
där har feminismen vunnit jordskredsseger, ingen man som är rädd
om sitt jobb vågar opponera sig mot feminism eller Metoo.
Jag kan ge exempel på hur det gått för de som vågat.
Och jämställdheten lyser med sin frånvaro.

Sååå mycket bullshit varje dag, detta var bara en tusendel
av det jag kunde välja mellan, men jag måste ju leva lite
oxå. Tror jag ska gå på stan, ta en fika o snacka lite bullshit nu.
Och sen kanske kolla på lite damfotboll i kväll.
Det går ju alltid att zappa ifrån !

Mycket bullshit nu alltså,
men oroa dig inte Donald, du är fortfarande högst
på bullshit-tronen !

…
Jag är från en annan tid,
en annan värld. Det kanske inte var meningen
att jag skulle överleva, än mindre leva.
Jag är ingen ! Inte om du frågar samtidens
människor. Utan ett betalt yrke,utan titel, utan framtid
och ättlingar, utan rötter och familj.
Men jag äger nuet, nuet är mitt.

Rötter

Men jag har överlevt likt en skvallerreva i ett glas vatten,
för att slutligen rota mig i näringsfattig jord,
med utsikt över Sodom och Gomorra. Utsikt över
överflödet. Men även utsikt över natur, vatten,
berg och dalar. Och det är gratis. Det är även gratis att
andas luften, att promenera så länge mina ben bär mig,
se det vackra inunder, så länge mitt hjärta kan se,
och höra vind, fåglar, musik, så länge jag får
behålla min hörsel.

Gratis

Allt det som betyder något,
är gratis… allt ! Jag äger inte mycket,
men är rikare än en miljonär. Jag är fortfarande en
drömmare. Det är drömmar min själ lever på. Och min kropp
på havregryn, ägg, fisk och mjölk. Jag drömmer stort och
omöjligt, och smått och jordnära. Men jag försakar
inte det jag har genom mina drömmar. Jag längtar inte till
nåt bättre, och glömmer inte vad jag har.
Jag har allt, men äger ingenting.

Världen har bråttom

Jag är förlegad, från en tid med andra drömmar,
andra värderingar, annan framtidstro. Men en tid
med samma våld, samma hat, samma krig och
samma maktkamp. Men världen hade inte lika
bråttom därifrån jag kommer, där vålnaden som
skulle bli en levande överlevare kom.

Trots att jag är tryggare än nånsin i mig själv,
vet vad jag vill, har starkare karaktär och integritet,
så känner jag mig inte igen världen längre. Kanske
för att jag ser den för första gången med skarpa
vakna ögon. Trots att jag inte längre är lika rädd för
att bli eller vara ensam, så är jag på ett vis en främling
i den här världen, de här landet, den här tiden.

Gamla ideal

Jag tror jag har andra ideal, än de flesta nu
levande svenskar, verkar det. Inte i allt,
men i livsmål, i karriärstänkande, drivet
efter att förskansa sig fördelar och rikedomar.
Jag är lite av en främling, som förstår A-lagarna
i parken bättre, än jag förstår många rika löneslavar
som ständigt fyller sina förråd med saker de inte
behöver och byter modeller på kapitalvaror för att imponera.
Jag förstår barnen och åldringarna bättre, jag förstår de
som kalas utvecklingsstörda av de ”rättfärdiga, men ”kärlekens
missionärer” av mig.
Jag är en naiv främling i min tid, som drömmer om ett samhälle
en värld där klyftor jämnas ut, där vi lever i balans med vad
naturen ger oss, och tar inte mer från naturen än vi kan
ge tillbaka.

Jag har förstått att mina drömmar är naiva

Jag har förstått nu att det är naivt, det kommer aldrig ske,
för att för få vill dra ner tempot, få mindre i lön,
sluta köpa saker vi egentligen inte behöver och i grunden
inte ens vill ha. Sådan är den kapitalism som nästan alla
medborgare dyrkar, alla politiker och storföretag.
Det finns ingen väg ut från detta, eftersom folk vill upphöra
med kontanter, eftersom folk vill ha kakan och äta den,
eftersom folk vill trampa på andra för att få dessa saker, eftersom
folk är redo att offra våra barns framtida klimat, deras föda
deras luft de andas, för en stund i rampljuset,
för materiella ting, för billigare bensin

Domedagsprofet ?

Jag ÄR från en annan tid, jag har blivit kvar i en vacker
underbar värld som vi håller på att kasta bort, oundvikligen
som det ser ut nu, som folk prioriterar.
Domedagsprofet ? Jag ? Kanske det.
Men det är inte jorden och världen som kommer gå under.
Men människan ligger pyrt till om hon fortsätter som hon gör.
Hennes levnadssätt gör henne till det mest sårbara djuret
på klotet.

Det räcker gott för mig

Jag är förlegad, akterseglad, men mina tankar , mina drömmar
kommer en gång att bli viktiga, när det är för sent.
Tills dess äger jag ingenting, utom nuet, luften jag andas
hjärtat som jag ser människor med.
Och det räcker gott för mig, tills min tid är ute.
Jag är lyckligare och mer harmonisk än någonsin förr,
men jag är inte alltigenom lycklig och harmonisk.
God natt min värld, sov gott !

…
Iom att jag, via min blogg skulle kunna uppfattas som
en frenetisk åsiktsmaskin, kanske man skulle kunna hävda
att jag kastar sten i glashus med just detta inlägg.
Och det är upp till var och en att avgöra.

Efter ett par promenader med två högst, till värderingar
olika vänner, där livet, åsikter, värderingar stöts och blöts,
diskuteras, så stärks min tidigare hållning, att det är oerhört
mycket vi inte vet någonting alls om. Och det gäller inte minst
mig själv. Och att en hel del information, tar vi alla i någon mån
för sanningar, i god tro.
Ytterligare ett par vänner som inte promenerar med mig
har jag diskuterat värdering, i vardag, beteenden
och …livet. Och samma slutsats. Det finns en hel del saker
vi inte vet – när allt kommer omkring, det mesta !
Samt att de flesta, i synnerhet maktmänniskor skiter
i vår ilska, om den inte hotar deras maktposition.

”Bensinen”, drivkraften i engagemang är känslor,
men ratten och styrenheten måste vara hjärnan
och öronen

Och i ärlighetens namn, drivs de flesta av mina värderingar
och argumentationer av känslor, i likhet ca 7, 7 miljarder
människor. Och känslor kan man baskemej inte lita på.
Men jag försöker ändå ha som utgångspunkt i det jag skriver,
att det både är svårt att hitta ”säker information” i denna djungel av
medier, sociala medier, propagandamaskiner, reklam från
mångmiljard-företag etc etc. Via TV, via internet, via papperstidningar,
via folks förprogrammerade hjärnor och munnar.
Och att mycket av min ilska är riktad just emot desinformation,
lögner, överdrifter, mediedrev, propaganda, och fördumning.
Alldeles oavsett röd eller blå, rosa, grön eller brun politisk
inriktning.

Öron

Kanske så att ett organ vi använder alldeles för lite
är öronen, och hörseln och lyssna på människor,
i verkliga livet. Men det är inte heller konstigt att vi
inte förmår lyssna på varann så mycket, när så oerhört
mycket information, ljud, och oljud matas in dit varje dag, varje timme,
varje minut. Genom bland annat reklam.
Kanske är det därför äldre människor, som hör dåligt
i större utsträckning, är bra lyssnare.

Jag är nog ingen dålig lyssnare, men jag pratar och skriver
väldigt mycket, och jobbar på att hålla igen, framförallt med
pratandet. Skrivandet tycker jag att jag har rätt att ösa på
hur mycket som helst, för där kan folk låta bli att läsa,
och det gör de många gånger.

”Om du inte använder din röst,
kommer andra använda din tystnad”

Tänkvärda ord.
Men det är även så, att om du använder din röst för mycket,
utan att reflektera, så kommer många sluta lyssna,
det blir för jobbigt, att lyssna och ta in, för jobbigt att
ständigt ifrågasätta sig själ och sina värderingar.
Och man håller ännu hårdare om de gamla värderingarna
som resultat. Men det är oxå så att väldigt många,
kanske en majoritet lyssnar till det bekvämaste budskapet,
och kanske tom det mest intjatade. Propaganda
används för att det fungerar. Det finns gott om
fruktansvärda exempel på det i historien, och i nutid.

Men det farligaste, kanske är att minst läst och lyssnad
på blir texter och ord som kräver lyssnarens och lösarens
engagemang. Och mest lyssnat till blir enkla, förenklade,
förprogrammerade budskap på maximalt fem till sex ord.
Det gynnar främlingsfientlighet könskrig, ökade klyftor,
spänningar i världspolitiken. Det gynnar Trump, Cissi Wallin,
Kim Jung On, Putin, Xi Jinping, Jair Bolsonaro, Jimmie Åkesson,
Annie Lööf, Ebba Bush Thor med flera.
Det gynnar desinformation och populism.

Örjan Ramberg är tex ingen omtyckt person idag.
Medan Josefin Nilsson är omöjlig att inte tycka om
eller sörja. Det var denna gång, två artiklar om dessa som fick mig
att påbörja ett blogginlägg med titeln:

Det finns en hel del saker vi inte vet – när allt kommer omkring, det mesta !

”Dokumentären” om Josefin Nilsson, har matats om och om
igen i SVT, dagtid som kvällstid, under en längre tid.
Jag såg den i ett tidigt skeende. Vems sida ska man ställa sig på?
En våldsam man som blivit dömd för misshandel och hot?
Eller en skör vacker misshandlad kvinna, som dessutom är död och borta ?
Du har inget val som tittare… du kommer ta Josefins parti.
För du ombedes nästan alltid nu för tiden på ett oerhört svartvitt
och förenklat vis ta parti, för eller emot.

Inprogrammerat från tex allehanda tv-shower där folk röstas ut,
intriger skapas av de som gör tv, sätts ihop med personer de vet
kommer hamna i konflikt.

Du har inget val, känslomässigt

Har du sett ”dokumentären” om Josefin Nilsson, så kommer du ta
blint ta parti för Josefin Nilsson, och lika blint döma och fördöma
Örjan Ramberg. Så fungerar media. Speciellt de som anses ska vara
objektiva medier. De är de vi får se upp med mest, de vi litar blint på.

För det finns redan bevisligen, rättmätigt information och bevisning
på vilken Örjan Ramberg blivit dömd redan, för länge sedan.
Dvs rättssystemet hade sin gång, och troligtvis, och förhoppningsvis
ledde till en rättvis dom, mot Ö.R. där han misshandlat Josefin, och
bevisligen hotat henne med ett förskräckligt våld.
Örjan blev alltså dömd. Rättvisa skipats ?

En intressant fråga ?

Nej ! Inte enligt pöbeln och drevet. Domen var för mild,
Örjan kunde jobba vidare som skådespelare medan Josefin
var död. Och enligt ”dokumentären” var Örjan mer eller mindre den som
orsakat Josefins död. Nu kommer en intressant fråga.

Vad VET vi egentligen om det. Vi som tagit parti för den misshandlade,
sköra, vackra blomma Josefin var, åtminstone offentligt.
En gång till vad VET vi EGENTLIGEN om det ?
Först nu, har informationen om nått mig, om Josefins smärtor
och operationer, att Josefin varit med om en bilolycka.
BILOLYCKA. Information som SVT valde att utelämna när
dokumentären kraftigt antyder att Josefin DOG till följd av Örjans
slag, och dokumenterade misshandel. DET är inte bevisat,
men det är ett av budskapen med ”dokumentären”.

Spelar det nån roll då ? Ö.R blev ju dömd för misshandel
och olaga hot.

Det är sant, man kan med fog hävda att Örjan brutit mot lagen.
Man har tom rätten att tycka han är ett svin, för det
han bevisligen gjorde Josefin. Jag blir fullkomligt rasande
när jag läser om slag i magen,
och de vidriga skriftliga hot han utövat. Och jag tycker det
utifrån det var rätt att han blev dömd för dessa förseelser.
Det var rätt…tror jag !. Han blev oxå friad för några
anklagelser… kan man ha i åtanke.

Egentligen

Men dödade Örjan Ramberg Josefin Nilsson ?
Är Ö.R en mördare ? Då bör det rimligen bevisas
tänker jag och DÅ bör hans straff skärpas betänkligt.
Men att döma någon till mördare utifrån egna känslor,
det känns lite Kim Jung On över det, eller Donald Trump.
Och dessa herrar är inte mina förebilder.

Vad vet vi EGENTLIGEN ?

Från det jag vet, tycker jag om Josefin Nilsson,
och jag tycker illa om Örjan Ramberg.
Men gör det honom till en mördare ?
Och vad VET jag ?

… egentligen