Författare: tomastvivlaren

…
Tur att jag köpte en frys till för något
år sedan. Nu har jag så tråkigt igen, att jag har laddat
för storbak imorgon igen. Havrekex denna gång,
vilket är ett slitgöra. Men jäääämarns va gott !

Jag hade eventuellt tänkt mig att ge igen lite,
till moster som bakat och lagat mat i hela
sitt liv, åt makar, barn, barnbarn, barnbarnsbarn
och så mig då, som ”hon fick” vid 55 års ålder,
typ tog hand om då typ, när jag var ett 20-årigt barn.
Nu är hon 87, och har inte rygg för att baka,
och jag har inte mage att komma tomhänt när
jag, med kamrat åker 10 mil enkel för att hälsa på !
Hoppas moster blir glad !

Nä men det har inte varit så där jättelätt,
under februari för Kai-Tomas. Men jag är seg som kola,
mjuk som silke och hård som sten, så jag tjuras på.
Jag har faktiskt tagit några få ”egoistiska” beslut en period,
och inte tagit på mig att ”rädda världen” (figure of speach)
Ja .. till och med så pass att jag satte mig själv före
några som jag förr i ti’n utan hänsyn till mig
själv, hjälp före mina egna grundbehov,,… för att överleva,
för att leva.

Jag har kommit fram till att jag bara kan ge
det jag kan ge, till några få åt gången. Och jag har dessutom
kommit på att jag har en egen vilja, och att det är helt okej
att även lyssna till den ibland…. ja menar så vitt jag vet,
så har jag bara ett liv… allt annat är dumt att chansa på.

Det var fasligt vad det lever om utomhus,
det stormar på rejält för tillfället. Och vi halkar omkring
i tillvaron då snön packats till is Fönsterrutorna skallrar ordentligt
och jag kan se med blotta ögat, hur de rör på sig, som om de skulle
blåsa sönder vilken sekund som helst. Jag plockar in fågelmataren,
de har ändå sedan 2 veckor övergivit denna min matstation
pippi-bördarna. Har väl fått bättre krubb på gräddhyllan nånstans
kan tänkas. Oooops … jo puh .. fönstren höll även för den vindbyn.

Det blir liksom segt när vårvintern uteblir, det blir barmark redan
i februari, och man liksom börjar vänta på våren redan då,
som ändå inte kommer förrän i maj, i bästa fall.
Men ack …Maj månad … som du förför mitt sinne,
med tussilago, lövsprickning och grönt gräs igen.
Nåja … nu är det februari, som kan vara jättevacker
och vit, men nu bara påminner om Förortsvinter i
Storstockholm … grå, grå, grå, grå.

Ja då får man baka lite till.
Full frys med Kai-Tomas

…
”Then darkness took me, and I strayed out
of thought and time,
and I wandered far on
roads that I will not tell….
but it was not the end”…..

Livet är underbart,
livet är också outhärdligt,
det är kargt, det är ett paradis.
Det är sällan eller aldrig rättvist.

Det liv jag fick, var detta,i den kropp jag fick,
med den själ som formades av tid och människor,
som jag inte alltid valde. Livet och några av
de jag inte fick välja, formade min till synes
okrossbara, bräckliga själ. Jag är vad jag är.

Jag träffar i livet, så många olika sorters själar.
Det är ogreppbart, bortom alla begrepp.
Många predikar positivitet som ett oavslutligt mantra,
och förbannar de som inte förmår. När i själva verket
det är ett konstlat budskap som inte kommer från hjärtat,
utan utifrån desperation, oförmåga att känna på sorg,
saknad och andra ingredienser i livet.

Andra är som Cecilie Skog, ett krulligt, orättvist,vackert
yrväder full av kärlek och äventyrslusta som bara måste ut.
Verkar vid första anblick helt orörd av tidens gång,
helt oförstörd, som ett arktiskt landskap på Svalbard,
men en sprudlande varm källa inuti.
Med livliga ohjälpligt nyfikna ögon,
och skuttar ur sängen var morgon som Solan i
animerade filmen ”Flåklypa grand prix”.
Hon predikar inte … hon är !

Och sen alla trasdockor som vandrar omkring på vår jord,
som livet farit fram ganska ovarsamt med. Några * har gått
på glödande kol, simmat igenom syra, och fått ryggen piskad
fri från skinn. * Men många av dessa hittar vi jordens samvete,
bland dem hittar vi mänsklighetens viktigaste ingrediens.
Vi hittar empatin…. utan den, hade inte människan överlevt,
inte heller utan krulliga, orättvist vackra yrväder,
som bara är !

(* bildligt och bokstavligt)

Men alla drömmer vi om kärlek.
Alla drömmer vi om att bli sedda och älskade.
Men det kan nog vara lättare att älska ett
krulligt, vackert yrväder med oförstörd själ,
än en trasdocka med stickig offerkofta.

Alla trasdockor drömmer om att få en mjuk
värmande kofta, att vara ett varm sprudlande källa
i ett oförstört landskap, som inte går att låta bli att
älska. Men trasdockornas gåva till livet och människorna
är troligtvis empatin. Att se den som snubblar till
och är på väg att falla, och fångar upp.
Men empatin är inte smärtfri, inte gratis,
det kostar på…

Men alla drömmer vi om kärlek….
…även trasdockor, speciellt trasdockor !

…
Demokrati är inte så viktigt ändå ?

Det är nog faktiskt ett smärre mirakel
att ett parti som vänstern har lyckats få med sig 8 %
av rösterna i riksdagsvalet och nu
10 % i vissa opinionsundersökningar.

Om vi för resonemangets skull bortser från vad vi tycker är rätt

Om vi nu bortser för ett ögonblick vilka värderingar, vi
väljare har, och varför vi tycker si eller så,
och ser till partierna ekonomiska förutsättningar
för att få ut sitt budskap. Dvs pengar att göra reklam o media
för sin politik och driva valrörelse.

EN del av detta är partibidragen:

Socialdemokraterna: 45,3 miljoner kronor
Moderaterna: 37,2 miljoner
Sverigedemokraterna: 21,7 miljoner
Miljöpartiet: 14,5 miljoner
Centerpartiet: 13,7 miljoner
Vänsterpartiet: 13,3 miljoner
Liberalerna: 12,9 miljoner
Kristdemokraterna: 11,9 miljoner

Om vi bara tar hänsyn till dessa olika förutsättningar
gällande partibidrag så ser vi att det är hela 5 partier
som spelar i en lägre division, än de övriga tre.
Men om man sedan även inkluderar hur mycket pengar
partierna tar in från näringslivet, så blir det rätt tydligt
hur fundamentalt olika förutsättningar olika partier har
att växa, och få fram sitt budskap.

https://www.svd.se/m-och-sd-har-mest-hemliga-pengar-i-partikassorna

Men det slutar inte här… njä … vem ger oss information ?

Men det slutar inte här. En förkrossande majoritet av alla
dagstidningar, vilka ger oss den information på vilket vi ska
bestämma var vi ska lägga våra politiska sympatier, och röster,
ägs av storkapitalister, vilket givetvis inte bara påverkar innehållet
i tidningarna, utan faktiskt helt och hållet präglar detsamma.

Utöver det matas vi dagligen genom mobiltelefoner, televisionen,
internet, av något vi kallar reklam, som egentligen sprider
precis samma budskap, att vi genom lotterier spel,
köp, köp, köp, ökade inkomster blir lyckliga. ergo: borgerliga
värderingar.

sen har vi har ju desinformations-armén på sociala medier

Slutar det här då ? Njä inte riktigt faktiskt.
Borgerligheten, där man nu för tiden kan inkludera även
Sverigedemokraterna, har ju människor som på heltid sitter och
mass-lajkar inlägg, sprider falsk information under namn som ”fria tider”
Klistrar ihop bilder som inte stämmer med vad som de fakto har
skett eller inte skett, och det är ett av nutidens starkaste
påtryckningsmedel i politiken; desinformation !

Under dessa förutsättningar har ändå det enda kvarvarande
vänsterpartiet i Sverige (vad än Löven försöker
efterhandskonstruera). …. närmare 10 % i opinionsundersökningarna

De utfrusna Sverigedemokraterna (?)

Men det slutar inte ens här.
Det har under en lång tid, först från Sverigedemokraterna själva,
och nu även i de borgerliga tidningarna pågått en intensiv kampanj för
att påvisa hur orättvist det partiet blir behandlat, och hur det
påstås bara stärker dem.

https://www.expressen.se/debatt/brunsmetandet-av-sd-kommer-bara-att-oka/

Nu skulle jag ju, i det här läget av blogginlägget faktiskt
kunna gå in på lite sakpolitik, det vill säga vad partierna
faktiskt vill, och vad de faktiskt gör. Och på så vis argumentera
för fördelarna med vänsterpolitik. Men jag är inte riktigt klar med
förutsättningarna, och demoniseringen inom politiken
och i medier. Den allmänna uppfattningen har nu blivit
att Sverigedemokraterna är det parti som blivit utmobbade,
demoniserade av övriga partier och ”inte fått vara med”
Och det förstärks effektivt av Jimmie Åkessons debattpolitiskt
sett professionella oskyldiga ansiktsuttryck och lugna sakliga
samtalston.

Tio%-ig majoritet av befolkningen

Redan när Sverigedemokraterna hade kring 10 % ansåg de att de
stod för folkets vilja, ””En majoritet av svenskarna” etc. Jag vet inte jag,
men jag lärde mig i skolan att man bör komma över 50%
för att kunna tala om majoriteter. Men vi har väl gått i olika skolor.
Många av SDs väljare påstår sig gått i ”livets hårda skola”
vad det nu innebär i praktiken… är ingen som vet.

SD blir alltså ”utfrusna”, och demoniserade, nu även enligt stora
delar av media, som jag nyss konstaterade var i huvudsak,
borgerlig. Men partiet har aldrig haft någon majoritet av något
slag. Vänsterpartiet., om vi nu ska tala om utfrysning, är ett
parti som funnits i 100 år, och ännu inte tillåtits sitta i en regering !
Visste ni inte det ? jo det är sant faktiskt.
Och man har dessutom fört register över folk som sympatiserar med
Vänstern, på den tiden partiet kallades VPK. Nä men jag tänkte bara
sätta ordet ”demonisering” i ett rimligare och större perspektiv.

Pojken på skolgården

Och om vi då ser till hur SDs riksdagsledamöter förhållit sig
till den svenska lagen, till hur de hatat på sociala medier,
fall, efter, fall, efter fall, så blir min inre bild av partiet att det är
pojken som mobbar andra barn, springer hem till mamma och grinar
över att han blir tillsagd av fröken.
Och det finns ännu en rörelse som lärt sig av den taktiken,
som anklagar män utan grund, och beskyller män i stort
för enstaka mäns påstådda brott… slutsatsen måste dess värre bli
att det lönar sig att ljuga, överdriva och hata,
i svensk opinion.

…
Många tankar har snurrat som
en virvelvind under några veckor nu.
Känslor från oroliga nattdrömmar har
följt med en stund inpå dagen, men jag har enträget
kokat min gröt, kokat mitt kaffe diskat min disk.
gått mina promenader, stretchat min kropp,
masserat ansikte, fötter och händer för att få
ro i kroppen, som efterhand sprider sig till själen.

Men jag är människa, och människan är ett flockdjur,
och tungan på vågen har idag varit att jag träffat trevliga,
riktiga människor flera gånger, och skrattat en hel del.

Solen sken och värmde mitt frusna ansikte,
när jag vände tillbaka på min vintersol-promenad.

Så andra halvan av Onsdagen,
var en mycket bra dag… eh halv-dag !

…
Förlorade hjärtan i en hjärtlös värld
Alla ser mitt leende, och några får en hjälpande hand.
Jag skrattar bort kärleken, och låtsas som
om jag inte behövde den.

Men nu i natt när jag ska blunda och sova,
så griper en kärlekssång tag i mig, och påstår
att man inte kan leva utan kärlek.
Och för ett ögonblick lyssnar mitt hjärta,
på tonerna som vill älska, men inte får.

Det fanns en tid då jag lät mig själv bli förälskad,
jag drömde om kärleken, nästan trodde på den.
Då lät jag mig drunkna i en kvinnas skönhet,
men nu har jag satt hänglås på hjärtat,
och förlagt nyckeln.

Jag litar inte på någon längre.
Inte när det kommer till kärlek.
Jag har massor att ge, men jag behöver kärlek,
och tillit, tålamod och fötterna på jorden.
Jag är mycket, men inget som kvinnor
vill ha, behöver. Ingen status, inga pengar,
ingen trygghet, inget arbete
…inget lyxliv som medelsvensson lever.

Jag bryr mig inte, intalar jag mig själv,
men jag ljuger. Men inte speciellt bra.
Varför Gud, gav du mig ett sådant hjärta, som
ingen tycks älska, som inte kan låta sig älskas,
varför ? Om du gjort ett hjärta av sten,
som inte kan krossas så….

Jag vet inte … det känns som det stelnar
till sten, och resten är bara teater.

…
Jag längtar ibland efter nån
att vila min själ hos för en stund.
Slippa vara stark nån sekund
Och bara få vara mig själv.

Tänk att någon minut slippa sin mask,
den som alltid ler och är stark
Tänk att få gå på säker mark
och bara vara … bara finnas till.

Tänk att få vara ifred från gamar,
som hugger när man blöder,
tänk att få vara med sina bröder
Och att känna sig som en del av nåt

Jag längtar efter att bli längtad efter,
”Oj vad jag har saknat dig min vän”
Att själv få sakna samma människa sen
Att slippa låtsas och göra sig till

Tänk att alltid ha ett annat hem,
när mitt eget ekar tomt och tyst,
där inget säger ett knyst,
tänk att bara veta att det fanns

Jag längtar ibland till det som varit,
fast jag egentligen vet bättre än så
Jag lurar mig att det var enklare då.
Men då minns jag bara det jag vill.

Om ändå tvivlet for sin väg för gott
Om ändå sommaren vore här snart,
då vore väl allt rätt så underbart.
Om bara blommors doft var här

…
Så där ja, pannkakor och lingonsylt i magen.
Jag provade att ha ½ dl grahamsmjöl i dem,
det blev inte alls så dumt.

En promenad i halkan tillsammans med G,
plus ett steg närmare ålders-pensionärs-livet,
när jag tog på broddar på fotarna.
Inte för att jag är rädd att ramla ännu, men för att kunna
gå på promenad utan skridskor. Plus 2 grader i dag,
så lite närmare normaltemp.

Annars är det väl rätt okej, även om jag kämpar något
med stress och meningsfullhet för närvarande. Ständigt trött.
Osså är det en balansgång i hur mycket man ska bry sig
om omvärlden, och medmänniskorna. Skulle jag falla in
i den tydligen rådande normen kring detta, så skulle jag
skita i allt omkring, hämta fogsvans o hjälpa folk att såga av
grenen vi sitter på.

Jag fattar inte hur folk kan vara så cyniska och likgiltiga

Jag får då och då faktiskt fokusera på små glädjeämnen,
och vardagliga underverk, så som hembakt bröd,
frisk luft, frisk kropp, så länge jag har tillgång till dessa.
Alla har inte detta!

Jo nog längtar jag efter snöfritt nu, även jag,
efter barmark, barfota på gräsmattan, kortbyxor,
utomhusboule, och logdans… jag längtar faktiskt,
just nu är denna säsongs förälskelse med vinter, över

Jag sms:ade härom dagen med Amin, som nu flyttat till en
annan norrländsk stad. Förut spelade vi boule om sommaren.
Jag gav honom mina extra tävlingsklot, medveten om att han
troligtvis inte skulle bli kvar. Det var i alla fall kul att få
livstecken. En mycket trevlig ung kille, och att han
inte blivit utvisad gladde mig.

Nå ja… dag för dag blir det raskt ljusare,
och med det återvänder livet på ett vis,
efter vinteridet.

…
Vilket varmt och inkluderande ord… eller ?

Vilket underbart ord ! Eller hur ?
Det fullkomligt dryper av välmående-bringande
endorfiner hos oss när vi hör ordet.
Men jag som blygsam ordekvilibrist ….
ser även på ordet från andra sidan
”gemenskapen” !

Men låt oss vara ärliga

För gemenskap inkluderar, de som är inom gemenskapen,
men då exkluderar man per automatik de som inte är med
i gemenskapen. En sorts absolut sanning faktiskt,
som en slags naturlag. Men jag tänker att det kan vara bra
att erkänna det för oss själva, och inte lura oss själva eller
förvanska verkligheten.

Val gemenskap eller ofrivilligt

Och mycket av vilka gemenskaper vi tenderar välja/hamna i
tycks vara inkomstbaserat/statusbaserat och kulturellt betingat.
Där även en stor portion av snobbism spelar in.
”vi är ju faktiskt lite bättre än de som har mindre pengar,
fast vi aldrig skulle drömma om att erkänna det offentligt”.

Den stora gemenskapen, där folk riskerar drunkna för att få komma in

Den Europeiska ”Gemeskapen” EU/EMU tex är ett tydligt
exempel på när en gemenskap inte enkom utesluter andra
som en ofrånkomlig sidoeffekt av att man bildar gruppering,
utan faktiskt medvetet exkluderar andra länder på ekonomiska
handelsmöjligheter och sociala vis, och gömmer sig bakom ordet
”gemenskap”. Detta är den nationella aspekten av medvetet
exkluderande. Sedan har du Penga-stegen, där man dessutom i
vanlig ordning när det handlar om makt, förskansar sig obscent
höga löner, avtal och förmåner, och tycker att det är helt i sin
ordning, i den gemenskapen inom gemenskapen EU.

Och det blir för mig inte tydligare att gemenskaper exkluderar
än när tusentals drunknar i Medelhavet, när de försöker ta sig in
i gemenskapen, eller när Trump bygger mur för att exkludera
fattigare sydamerikaner. Eller när Israel bygger mur mot Palestina.
Allt detta under olika slags gemenskaper. Där alla inte är välkomna
naturligtvis.

Kommur’n ! (som många äldre på dialekt benämnde Kommunen)

På en betydligt mer lokal nivå, skapas ju även där ”gemenskaper”
och hierarkier, vilket faktiskt är en stor del av gemenskaper och
utanförskap. Hur vanligt föreställer ni att det är, att vuxna
barnen till de inom kommunledning, får jobb inom kommunen ?
Hur vanligt i procent det är, kan jag inte vittna om,
men jag kan vittna om att det förekommer ganska ofta,
och det är inte sekundära uppgifter utan sett med egna ögon.

Olika värde på arbete och människan som utför arbetet

Själv har jag då som av hälsoskäl inte kunnat slå mig fram,
och inte haft nån pappa som gav mig titel och kontor, vid ett
otal tillfällen blivit blivit ganska nedlåtande bemött av människor
som varit anställda i hela sitt liv. Vid ett tillfälle efter att under en
tillfälligt bättre period i min hälsa, utövat ett gediget arbete under
2 veckors period, i ideell regi, så stötte jag på en bekant i stadsparken
i Sollefteå. Han har ett kontor lite högre upp i byggnaden på
kommunhuset (Ju högre upp du hade kontor, desto högre ställning)
han stod i gul väst och sa nedlåtande…

– ”ja det är ju kul att du får göra nån nytta oxå”.

Han arbetade för övrigt inte, men hade gul väst
och en titel på byggnadskontoret och förmodar jag, mer betalt än mina
NOLL kronor i lön.

Tukt och förmaning som slog tillbaka

Y.P, arbetsförmedlaren, som en gång för länge sedan,
nedlåtande uttryckte:

– När ska det bli nåt av dig Tomas ?

Jag tänkte på henne nu när arbetsförmedlingen varslar
folk, för att de inte är effektiva. Förut gav de mig tukt och förmaning
att skaffa mig ett jobb och ”bli något” .. nu antar jag att det får tukta
sig själva och förmana sig. ”det känns ju otryggt” vittnar några varslade arbetsförmedlare, med vita anleten och tår i ögonvrån.
Ja tänk om ni skulle ta o bli nåt ni oxå, tänkte jag då och hornen i
pannan, under glorian kliade och svansen växte på mig.

Ja de var väl i nån slags gemenskap de oxå, men nu hamnar
vissa av dem i vår lilla gemenskap, utanför de attraktiva
gemenskaperna, Vår gemenskap, flyktingarnas, de sjukas,
de gamlas, de arbetslösas gemenskap.

tänk så det kan gå hörrni !

Ingen vill ju vara utanför, och alla vill ju upp… eller ?

Ingen vill ju vara i en exkluderad ”gemenskap” för det innebär
att acceptera ..inte bara sämre villkor, utan även ett lägre värde.
Och man skulle kunna tänka sig att dessa exkluderade ur gemenskaper
vara en stark rekryteringsbas för rasism och extremism, men
även grogrund för sjukdom och depressioner.
Både lokalt och globalt.

Därför inte så populärt kanske, min tunga är inte tillräckligt brun

Det brukar därför sällan falla sig väl hos människor inom en viss
gemenskap, att belysa dessa mekaniker om inkluderande och
exkluderande, när man gör det underifrån som jag oftast gör.
Därför då spricker den självbilden av sig själva som inkluderande,
och gemenskaps-ivrande människor. Jag ifrågasätter då även
kompetens, status och inkomst utifrån jobb deras föräldrar ärligt
erhållit pga av släktskap med chefer och kulturliv. Så det är klart,
på så vis lär ju inte mina chanser att släppas in i sådan gemenskaper
öka, men det är ju heller inte min avsikt. Min avsikt är att belysa
förljugna strategier och gömslen bakom vackra ord.
Och min förhoppning är ett mera lokalt leverne, och självbestämmande
på riktigt, inte som borgerlighetens självbestämmande som bara inkluderar
det som har råd

Jag menar att mindre grupper människor lokalt är både
bättre miljömässigt, hållbart, och mer demokratiskt,
om man får hoppas på förändring, men jag är skeptisk
faktiskt.

Slutsatser från ett annat perspektiv

Så en av mina slutsatser utifrån ett liv i ”utanförskap”
är att mycket av framgång, vare sig det gäller eget
företagande, positioner inom stora företag, kommunpampar,
fackpampar, presidenter etc etc, handlar om hur fräck man är
att ta för sig, vilka gemenskaper man tar sig in i, eller
knuffas in i. Hur mycket man värderar sig själv ekonomiskt,
och hur mycket man är beredd att trampa på andra för att
komma uppåt. Det finns massor av kompetens inom de utslagna
ofrivilliga gemenskap som inte tas till vara på, för att det
upplevs som ett hot från under, samt att
man då kanske måste betala lön för deras kunskaper och
förtjänster, gud förbjude, och då blir de ju deras jämlikar och
får ett värde, så kan vi ju inte ha det ?

Trygghet för vissa gemenskaper

Den sk ”tryggheten” som nu iom Sverigedemokraternas framfart,
och moderaternas goda vilja diskuteras handlar oxå om gemenskaper
och exkludering.
För inte diskuterar man flyktingars trygghet, tiggarnas,
arbetslösas eller sjukas trygghet, vi ingår nämligen inte i den
gemenskapen vars trygghet avses. Så även SD och Metoo
är skapade gemenskaper, som gärna exkluderar

Anledningen till ett udda perspektiv

Jag har sedan liten, av för mig numera uppenbara anledningar,
och på gott och en hel del ont, varit en jämkande inkluderande,
balanserande människa, som velat medla, hålla fred, undvika
konflikter etc, och därför får jag nu oxå ett annat perspektiv i
frågan om gemenskap.

Vi får den värld vi skapar, vi får de politiker vi röstar på,
vi får det samhälle majoriteten vill ha. Och så här vill majoriteten
uppenbart ha det.

Och det är därför man önskar att man var självhushållande,
oberoende av hela karusellen av hierarkier och gemenskaper,
och fick odla mina potatisar och morötter i lugn och ro,
’men det är en naiv dröm, men likväl en dröm.
De flesta goda drömmar verkar vara naiva ändå så.

…
Det är inte helt lätt, det här med livet.
Och ibland blir man så trött på skiten
omkring en, på alla fronter.
Ofta är det nog att hålla ordning
på sitt eget liv.

Kärlek tex … ja vilket skämt.
Jag har nog aldrig, aldrig känt mig älskad,
och jag är trött på att skylla det på mig själv,
vilket tycks vara det vanligaste jag hör.
Kan man inte älska mig som jag är,
så kan de dra till…. till… till … ja till Vellinge rent utav.

Politiken, där både allt för många väljare och
de flesta politiker, likt de flesta företag skiter
i det mesta utom sitt eget bästa för stunden.
Facebook bara fullkomligt vimlar av idiotiska
delningar, utan det minsta aning om det man
delar stämmer eller inte, och visar det sig inte stämma
det man delat, så ändrar de ändå inte uppfattning.

Världens modigaste kvinna är för tillfället en liten flicka
på 15 år, och heter Greta, men det struntar miljoner svenskar
och miljarder rika västerlänningar i, för att de vill kunna köra bil
och flyga utan begränsningar, och alla har det värst,
och få eller inga är redo att förändra sina ovanor.
Man ska bara ha och ha….. och ha mer.

Och Ulla Gustavsson angående slöjor på idrottande barn;

– Nej. Slöja kan inte vara annat än en sexualisering av kvinnan”

Man orkar knappt konfrontera sånt. Hur fan tänker människan ?
Jag blir så jävla trött på all jävla rasism, kapitalism, liberalism,
nazism och feminism … jävla egoister hela högen !

Vart fan är det sunda förnuftet ?
Och när ska folk, makthavare och företagare tänka längre än
dit nästippen slutar ?

Jag får väl vara glad fötr varje dag jag vaknar upp,
och dårarna till människor inte förstört moder jord
helt och hållet, eller sprängt oss alla i luften med kärnvapen,
när en mognadsgraden på världens mäktigaste män är så dålig
att en 15-årig svensk flicka har mer vett än alla världens
makthavare och företagare tillsammans.

Och en svensk statsminister som både övergivit vänsterrörelsen
och sin hembygd, vad finns det kvar för förtroendekapital där ?
Tro fan det att väloljade käftar som Åkessons ges utrymme
att förvanska verkligheten då, och skylla allt elände
på invandring och invandrare.

Så j-a trött på skiten !

så fy fan !

…
Klockan är halv-ett på natten,
och det har hunnit bli den 9e februari,
och året är 2019… o än ä ja inte dö,
som Janne Vängman sa.

Det blev som vanligt en kopp kaffe på morgonen,
och råg-havre-gröt, efter jag diskat min morgondisk.
En ren diskbänk, och gott kaffe är en bra start
på dagen för mig, oavsett vad som sker inuti mig.

Idag fick jag än en gång göra egen-påhittad Kai-Tomas-Yoga,
för att finna lite ro i själ och kropp. Och det blir
oftast bättre av det. Spenatsoppa hittade jag i frysen.
Ska jag vara ärlig, så är jag inte alls så förtjust i spenat
i något som helst format, men jag äter för att få i mig näring
som övrig kost inte ger… så som järn tex.
Men med lite kokt ägg till, så gick den ner,
och jag mår gott i själen av att veta att jag fått
i mig näring. Och föreställer mig att näringen far ut i kroppen,
där min själ bor, och lagar och bygger upp.

Ett stadsbesök utan mervärde, men två givande telefonsamtal
under dagen med E-L och U.P.
Jag såg ”En katt i Paris” på Viddla.se, (Biblioteket)
en jättebra animerad film.

Och nu blir det att borsta tanden, och titta in i huvudet
några timmar. Som vanligt ska jag välja vilken godnattsaga
det blir jag ska somna till inatt.
Jag somnar nämligen gärna till dvd-film,
och ser det som en vuxen-godnattsaga,
för att vagga lilla Kai-Tomas till sömns.
En av de vanligaste godnattsagorna jag ser
om och om igen är ”The bucketlist” Med Jack Nicholson
och Morgan Freeman”

ZZZZzzzzzzzz