Författare: tomastvivlaren

…
Ruset

Har ni någonsin fått rus-känslan efter att ha vunnit
stort eller halvstort på tipset ?
Bland det farligaste som kan hända en person med
anlag för beroende är just att vinna.
”Vinst” kan även stavas ”maktkänsla” som kommer med
ruset. Många känner sig då oövervinnerliga, och tror att
de vet nåt som andra inte vet, och kan vinna igen… stooort.

Alla spelbolag bygger hela sin affärsverksamhet
på just detta rus, denna illusion. De flesta klarar sig från
att bli beroende och spela bort familj och hem.
Men den som tror att spelbolagen för en sekund
ägnar en tanke på de utsatta, är brutalt felinformerade.
Deras affärsidé bygger på att ge illusionen av att
kunna erhålla makt, som spelbolagen själva till 100 % sitter på.

Illusionen av makt

Men det är illusionen av makt, som är det farliga
i ekvationen. Och den är högst applicerbar i många
företeelser och sammanhang i livet och i världen.
Makt kan förgöra och ta livet av miljoner i värsta fall.
I något mildare format, förtrycka miljoner människor,
ja rent av miljarder människor. Och nästan aldrig så
avsäger sig människor med makt, den makt de givits
eller tagit på mer eller mindre oetiska sätt.
Inte förrän deras liv slocknar, är de fria från driften att
skaffa sig mer makt över andra människor.
Det är kort sagt inget annat än en sorts psykisk sjukdom
för många. Som inte går över förrn de blivit fysisk sjuka ,
utblottade… eller som sagt var gått ur tiden.

”Vinnarna” förlorar något också .. något viktigt

Många skulle då kalla spelbolagen för vinnarna i spelet utan regler
utan moral och etik. Och krasst ekonomiskt är det ju sant.
Men rent humanistiskt och människovärdigt förlorar de
helt enkelt det inom sig, som innebär att vara människa.
Man förlorar mänskligheten i sig själva. Vilket enligt mig och för egen del
är näst intill det samma som att förlora livet självt.
Typ Anakin Skywalker kontra Darth Vader…. som en något haltande
illustration.

Vardagsmakt och gamar

Men maktspel, utspelar sig ju dagligen i vår vardag också,
på jobbet, i familjen om man ska vara krass, och
även inombords i kampen för hälsa och harmoni,
reklamen vi bombarderas med, sociala medier,
falska och sanna nyheter, medvetet och omedvetet
med en steglös skala.
Ibland kan jag tycka att hela livet är ett sorts maktspel.
Om du lämnar ifrån dig makt över ditt liv, dvs inte sätter
gränser för dig själv vad du tillåter andra göra med dig,
så kommer garanterat någon kliva på dig, utnyttja dig,
trycka ned dig. Och inte ens bara ”rovdjuren” och ”asätarna”
i samhällshierarkin… utan även andra ”växtätare”.

Ja tom jämställdhetskampen är jakt på makt.
Ursprunget var att ta sig ur förtryck, men jakten
på makten upphör sällan eller aldrig när man fått smak på den.
Vare sig du kallar dig Kapitalist, rasist, feminist eller för den
delen socialist.

Ingen Ism är garanterat riskfri från att producera maktgalningar

Rasism kan tex bara uppstå i ett djupt orättvist samhälle,
där folk klättrar på varandra, och kallar det karriärstege,
Det kan bara ske där många faller utanför normerna,
inte är en del av samhället.
DÅ skapar de egentliga förtryckarna, en annan syndabock,
än den skyldige, och fortsätter öka på klyftorna och sin egen
ekonomiska rikedom. Och nästan alltid är det etniska grupper
som inte är ursprungsbefolkningen … som utses till syndabockar.
Och utifrån det tillverkas propaganda som får folk att
tro på detta.

Pyrrhussegrar

Som jag sa är inte Socialistiska makthavare eller feministiska
revolutionärer, något undantag. Ibland kan dessa tom
med bli mer furiösa i sin jakt på makt, och tappa perspektivet.
Men för den delen inte per definition mer hjärtlösa och cyniska
än tex rasister och fullblodskapitalister, som oftare
inte känner något.

Den våldtagna kvinnans position och makt, har enligt mig inte
förbättrats nämnvärt iom metoo. En sk Pyrrhusseger
kan hända är ”vunnen”. Här har letats syndabockar med lupp och
strålkastare, och livlig fantasi. Och inga medel har skytts.
Och däri ligger ”pyrrhussegern” som i slutändan kommer att kosta
feminismen långt mer än de vunnit. Och för jämställdheten,
den verkliga jämställdheten och den gemensamma utvecklingen
till ett hållbart samhälle, är detta könskrig, med metoo som kulmen
en oerhörd förlust för alla. Utom möjligtvis ur en karriärsynpunkt
för de som slagit mynt på den sk revolutionen/metoo,
och byggt sina journalistiska och
juridiska karriärer på den.

Och när individuella syndabockar utsetts, varav en hittills,
med stor tvekan blivit dömd. När den nya samtyckeslagens
orimliga kriterier börjat ge fällande domar. Så har redan nu
den påstådda segern kostat mer än oskyldiga manliga offer,
utan även feminismen har tappat trovärdighet, 0,5 % av
valkåren valde FI, och Gudrun som ansåg att precis allt
i politiken handlar om kvinnoförtryck, har tvingats avgå.

När befrielserörelser friar till förtryckarna.
och blir en del av dem

Det är så tragiskt att beskåda hur stora delar av den
socialistiska rörelsen, så som Socialdemokratin och feminismen,
skjutit sig själva i sank, och sakta sjunker i dyn, där tidigare
enkom brunskjortor och finansvalpar simmade omkring.
Det är så onödigt att hundratusentals män, som egentligen
kunde varit jämställdhetens allierade, har utnämnts till fiender.
Det är så beklämmande att Socialdemokratin nu allierat sig
med den kapitalistiska makten, och övergett det mesta av sina ideal,
och endast har kvar några få socialistiska ordval, som ekat tomt
när det inte längre ens flirtar med högern, utan iom detta val till och
med friat till Annie Lööf och Major Björklund

Och vilka lunchar de med ?

För vilka umgås arbetarrörelsens representanter
med dagarna i ända ? Vilka lunchar de med ?
Inte är det då utslagna, lågavlönade,
sjuka och folk på äldreomsorg. Nej det är kapitalister med
djupa fickor, som gärna kastar bort nån krona till på att köpa
arbetarrörelsens representanter.
Har ni tänkt på det ?

Och lika, visar det sig vara med feminismens
frontfigurer. De står inte på kvinnors sida,
de står på sin egen sida !
Jag hade gärna stått på feminismens sida
om den bara handlat om jämställdhet.
Jag hade gärna varit dess allierade, om jag inte i
egenskap av man utnämnts till fienden.
jag hade gärna kallat mig feminist, om det inte var för
att Mammon nu mera är deras gudom.

smaken på makt…
var elddopet feminismen inte klarade av.

…
Det var gränsfall i morse, att
jag skulle orka ta tvättstugetiden jag bokade.
Ibland, till stor del utan egen förskyllan,
så tar det väldans lång tid för mig på kvällen/natten
att somna. O igår somnade jag 03.00.

Men jag tog mig upp, likt en zombie i ansiktsuttrycket,
tvättade jag ändå några maskiner,
bäddade rent… och slocknade nå’n timme efteråt,
mitt på dan.

Mitt promenadsällskap från djupa skogarna,
hade tillfälligt emigrerat till den stora norrländska
staden där man säger töng-göng,
istället för tung-gung. I syfte att gratulera en osedvanligt
söt tös som är … typ…lite grann… hans barnbarn på nåt vis.

Så efter gammel-gubbs-tupplur mitt på da’n,
samlade jag till slut tillräcklig med energi,
för att ytterst motvilligt gå en liten promenad,
på ca 5 km. Tröga steg, tröga tankar, grå sky,
i skymning… men lite luft i lungorna iaf.

Den inre klockan, som reagerar på dagsljus och sånt,
får ju tupp-juck den här tiden på året.
Och har man dessutom under dagen som för lång
tupplur, så blir man dessutom dagvill,
och idag känns som igår. Och när klockan var 17.30,
hade det vart mörkt ett tag, så den inre
klockan trodde den var 22.00 på kvällen.
Och då har jag redan tvättat, promenerat och ätit
middag. Blää va tråååkigt.
Och inge sällskap hade jag heller för stunden

Ja just de…
apropå ”ensam” ja,
så påminde Bollsta-dansös mig om att det var
”singles day” idag. Och jag funderade hur jag
skulle tolka det när dansösen på så sätt
gratulerade mig till att vara ensam,
eller singel `?
Jag tänkte: ”behagar fröken vara snorkig mot en gammal
gubbe som lever allena, vars enda sällskap äro spegelen ?

Men med närmare eftertanke kanske hon har rätt,
vilken lyx att bo själv, tvätta sin tvätt, baka sitt bröd,
laga sin mat åt sig själv.
Det blir ju som jag vill då, istället för att ha nån hängandes
ätte mä o tala om va som ska göras stup i kvarten.

Nåja, hur som helst, lang-tråkit va nä.
så jag tänkte man kanske skulle ta o ”vrång-baka”
bara för o ha nå o gö ?
På rene tjurrda, vare sä ne behövs eller inte,
få ti’n te o gå.
Jag hade ju alle ingrediensa himme,
så så blev det och fick det bli.

Så nu äne full frys igen,
Va ska man ju handla ?
Ja mjölk förståss, den kan jag inte fixa på egen hand

Sen har jag funderat på att köpa mig en cello !
Ja vaddå ??? … tror ni inte det kommer låta fint?
Det blir ju då en el-cello, oich hörlurar,
med bomullstussar till… förvisso. Men ändå.

Jo osså slank jag in på Kooperativa, under promenaden.
Och för andra gången i rad, hade jag tygpåse med mig,
utan att komma ihåg detta, och köpte plastkasse IGEN.
Bland annat köpte jag en tonfiskburk.
Och jag hajade till lite över förpackningen.

Den nya till höger (ja jag vet att det är två olika märken, på
just dessa burkar men ändringen jag uppfattade är korrekt)
…är något mindre än den gamla, men bara nå’n millimeter,
så det är tänkt att kunden inte ska upptäcka det.
Men var lugna kära medborgare.
Den minskningen av erhållen fisk i burken,
KOMPENSERAR DE GENOM ATT HÖJA PRISET !!

… Va trött man blir !

Ja just de ja…
De där med världens längsta minut.
Ja i detta fall handlar det faktiskt inte om att
man ibland UPPLEVER att klockan står still,
när man väntar på nåt eller oroar sig.

Nä det handlar om tvätt !
Vi har nämligen en tvättmaskin med grav dyskalkyli.
För när displayen som visar återstående tid på
tvättprogrammet, visar ”01” (minuter)
Så står den på ”01” i nära på 10 minuter.

…
Jag berördes av Dante.
Innan jag visste att det var Falkenberg,
och innan jag visste att flera tusen hjälpte till
att söka, så slog mig tanken på att gå skallgång.

Vad är det som gör att vi vissa gånger,
på ett nationellt plan tycker och känner exakt
samma sak, och beklagar sorgen, pratar och
hoppas att han ska komma till rätta ?
Jag föreställde mig själv, att snart kommer de
hitta honom levande och välbehållen,
men det blev inte så.
Det gjorde mig ledsen.

Nu faller svenska tårar i folkhemmet,
alldeles parallellt med att vi tittar på Idol,
och förfäras över otrohet i Paradise hotel,
parallellt med att några upprör sig så
att hjärtat nästan stannar över att TV-avgiften
ska betalas via skattsedeln istället för via räkning.
Nu faller Facebook-tårar, och artificiellt medlidande
slungas unisont ut i cyber-rymden.

Jag personligen kan oxå relatera delvis till situationen,
som ensamt vilse barn, på 70-talet i Stockholm,
hur det kändes att inte hitta hem, att vara mil hemifrån.
Det var så stora delar av min uppväxt faktiskt,
det är bara så det var. Så jag känner väl lite av barnet i mig,
när jag såg nyheten om Dantes försvinnande.
Och kände de känslorna…. förstod lite ..lite hur det är.

Men jag blir ändå förundrad över människan hur vi reagerar
på det här viset vissa gånger, om barnet är svenskt,
men tänker helt annorlunda när det kommer till flyktingbarn,
uppenbarligen. Man ska egentligen aldrig jämföra lidanden,
och vi vet ju ännu inte om Dante led,
och i så fall hur mycket. Föräldrarna tänker jag mig lider
alla helvetes kval nu. Det är svårt att föreställa sig avgrunden
som öppnade sig i deras liv… det går inte fullt ut.

Det är så lätt att känna med, agera, empatisera nu med Dante.
Men hur kan vi redan imorgon, och året som gick önska bort
flyktingbarn från Sveriges trygghet. Barn som blivit våldtagna i krig,
tvingats bli soldater fast de är barn.
Hur kan vi vilja stänga gränserna för anhöriginvandring
samtidigt som vi gråter över Dante ?
De barnen dör som flugor, varje dag.
Och allt vi kan förmå oss är en festgala i sorgens tecken,
med glitter och glamour, istället för att hjälpa till på riktigt.

Hur funkar vi människor egentligen ?
Vad är vi för en art ?

…
Stor och liten

Så många förväntningar jag haft,
ja kanske du som läser också …
Familj som sviker våra förväntningar.
Ibland är jag en modig räddande ängel,
ibland en rädd och liten människa,
som kanske sårar någon, eller inte kan leva upp till
deras förväntningar.
Ja det kanske du som läser också är…
….en räddande ängel, och en liten, rädd människa
…ibland.

Låga förväntningar

Vad gäller vissa saker i livet, har jag ofta sagt,
att det är bättre att inte ha några förväntningar.
Att gå in i något förutsättningslöst.
Tex en film du har stora förväntningar på,
så ökar risken att du blir besviken.
Eller om du har låga förväntningar så
kanske chansen ökar att bli positivt överraskad.
Eller inga förväntningar alls, likaså.
Det är dock bara en from målsättning,
att alltid klara av att dra ner på förväntningar.
Det är orealistiskt att man kan göra det jämt.
Vi är ju trots allt mänskliga.

Det är en fråga det !

Vad gör mig lycklig, så som jag är nu,
i verkligheten ? Det är en fråga det !
Och vad drömmer jag om,
oavsett om det är realistiskt
eller inte ?

En vanlig missuppfattning

Jag kan väl tycka att det är lite orättvist, att påstå
att jag skulle ha fastnat i det förflutna.
Det finns de som påstår det, oftast då människor som
iofs inte känner mig alls, som vanligt är.

Många förväxlar nog att släppa det förflutna,
med att gömma det förflutna. Många misstar
nog ett ständigt leende ansikte, för ”lycka”.
Jag tror på att vara så äkta man kan mot ens känslor,
vilka de än månne vara. Och att sätta ord på dem,
både sorg, lycka, ilska och kärlek.

Jag är inte bättre än så här

Nä …jag är inte bättre än så här
men det är väl bra nog !
Jo jag är väl lite fucked up inuti,
konstigt vore väl annars,
men med det sagt, ändå en rätt så bra man trots allt.

Att acceptera …. åtminstone lite grann

Kanske jag gör klokt i, att åtminstone delvis
acceptera att jag blev så som jag blev;
en något trasslig, älskvärd man,
som inte riktigt i praktiken vet hur man blir älskad.
Likt den rullstolsbundne kan välja att skapa sig ett någorlunda
rikt liv utan att kunna gå igen…
Fast hans starkaste dröm, vore just att kunna resa och gå?
Förväntningar igen alltså…
Men det är mänskligt att drömma.
Drömma om till ex kärlek o familj o sånt.
Konstigt vore väl annars ?

Varför jag gärna bjuder in….

Stjärnorna på himlen på min näthinna
och kall höstluft i mina lungor.
Fåglar som äter mina frön, kvittrar på dag efter dag
jagar föda ständigt.
Jag bjuder gärna och ofta in människor i gemenskaper
jag har förmån satt vara del av. Förmodligen för att
det är det jag helst av allt vill i livet själv.
Att bli inbjuden, inkluderad, efterlängtad…
ja eller tom älskad kanske.
Så jag följer väl åtminstone ett av de tio:

”Allt vad ni vill att människor­na skall göra för er,
det skall ni också göra för dem”

Ja jag följer väl säkert nåt fler, mer och mindre.
Men inte kanske för att jag är god,
utan för att det är vad jag mest av allt längtar efter.

Och när allt kommer omkring

Jag blev inte bättre än så här,
och det duger gott för mig, och dig.
Och när allt kommer kring,
så är den här stunden just nu,
allt jag har… och allt jag nånsin kommer ha.

Och det är gott !

Jo på frågan vad som gör mig lycklig,
så är ett av de vanligare svaren för mig,
att få göra någon glad,
att få betyda något för någon,
det gör mig lycklig.
Men även när någon tänker på mig.
…på mig ! och typ …
bjuder in mig i en gemenskap,
eller bara en helt osjälvisk handling
hur liten den än må vara…
… gör mig lycklig.

…
Fasligt buller

Det är ett fasligt buller i min omvärld idag.
Man blir helt trött i huvudet faktiskt.
Nej det är inte grannen som grälar och skriker
som jag syftar till, ej heller hög musik, eller skrikande
barn i trappuppgången, inte ens klagande grannar
vilket skulle kunna ses som buller av första graden.
Och då sker ändå visst mått av ovannämnda,
men jag räknar det till en naturlig del av livet att
människor tillåts leva sina liv.

Det vore naivt av mig …

Det är det mediala bullret, det kommersiella reklambullret,
det politiska bullret jag pratar om. Där den som skriker högst
och mest intensivt tillförskansar sig pengar och makt.
Inte nödvändigt vis alltså de som jobbar hårdast,
har de bästa idéerna, utan de som skriker mest och högst.
Att tro att någon ska orka, hinna, vilja lyssna på små
ifrågasättande bloggar likt min, vore mer än måttligt naivt,
Eller andra som inte enkom har sin egen lilla bubbla i åtanke,
som att man är kvinna, att man är företagare,
att man är född svensk, etc etc.

Min ena axel-smurf säger…

PÅ ett motto säger mig en lite smurf på axeln,
att jag för min egen självbevarelsedrifts skull,
borde låta allt detta bero, eftersom just nästan
ingen lyssnar, orkar eller bryr sig… och det blir ett mus-pip
i världsrymden.
Ja kanske det….. men om ingen bryr sig,
och alla dessa krafter tillåts ta över, är jag rädd
att vi inte har nån stans att leva våra liv i fred och gå omkring
och skita i allt buller och brus. Jag får helt enkelt försöka att
med som allt annat i livet, hitta en balans. Ta vissa strider,
gå bort från andra. Reflektera över vissa dumheter,
och njuta av livet istället andra gånger.

Vrål-apor a la Homo Sapiens

Det är nästan omöjligt att orientera sig i denna djungel
av medial, kommersiella och politiska ”vrålapor”
Inte ens om man som jag har mycket tid för det jämfört
med arbetande småbarnspappor, eller småföretagare.
Så de flesta ger upp, och lyssnar till det vrål som ger dem
mest tillfredsställelse för stunden, tilltalar ett hämndbegär
eller fyller egen plånbok…. eller i väldigt många fall,
tror att de de följer ger dem detta, fast det är lögn
allt för ofta. Om det är Åkessons brunskjortade
sociala-medier-armé, Cissi Wallins rosa blus-knutna mobb,
Mångmiljonärerna bakom bluffen Vitaepro ledda av väl betalda
fd idrottsstjärnor, som i vissa fall inte ens äter produkten de
gör reklam för. Eller moderate Hanif Bali som ännu använder sitt utländska
utseende som en mask för att driva/stödja främlingsfientlig
klasspolitik… i tron om att mörkhåriga inte skulle kunna vara
rasister.

Den som skriker högst…

Malou sitter i tv-fotöljen, och har för journalistikens
trovärdighet eller nåt, bjudit in Fredrik Virtanen,
efter att ha haft mängder av Metoo-mobbare i studion
under senaste året. Det liknar mest ett försvarstal från
Virtanen, där han återigen tvingas försvara sig mot ett
brott han enligt rättsväsendet inte begått.

Det tycks vara så att den mediala domstolen, som nu för
tiden är den som ligger över andra domstolar, vill åtala
honom för buffligt omoraliskt hänsynslöst leverne under
en period i sitt liv. Men är det enligt Svea rikes lag brottsligt ?
Att vara en bufflig typ ? Och än viktigare, är det verkligen
begränsat till manligt beteende som metoo har med emfas
försökt göra gällande ?
Jag skulle vilja hävda att ingenting har bevisat motsatsen
så tydligt som just Metoo-rörelsens representanter själva gjort.

Nej det är inte alls på det viset att du verkar för jämställdhet,
för att du kallar dig feminist, även om det borde vara så.
Och rasister är definitivt inte alltid vita arier.

Skrika vid löneförhandlingar och behov av vård

”Skriker högst” är även den lag som gäller vid
löneförhandlingar i dagens Sverige.
Vid sjukhusbesök, kampen om att bli undersökt
och tagen på allvar.
Även där gäller skriker högst, vilket kanske kan
vara svårt om man tex av någon outgrundlig anledning
inte skulle vara frisk när man söker vård.

Den tyste hyresgästen Kai Tomas

Som hyresgäst i ett Sverige och Sollefteå, där kapitalister
från andra större städer köper upp fastigheter
för att tjäna pengar på hyresgästerna, och
förhoppningsvis sälja det dyrt utan att behöva lägga ut
pengar på lägenheter och närområdet. Själv har jag tex
sedan många år kvar stora färgbucklor i badrummet,
efter att de ”målade bort vattenläckan från yttertaket.

Jag har vid ett antal tillfällen med ”sansad röst
påpekat detta, men åren bara gick.
Jag har kylskåp och frys som frostar ihop snabbt
och på så vis kostar mer i el.
Om elkostnaden hade varit inbakade i hyran,
hade de bytt kyl och frys innan jag avslutat
meningen på min förfrågan om en ny sådan.

Golv och tapeter är 20 – 30 år sedan de blev bytta.
Detta trots att hyresvärden skickade folk som skulle
utvärdera hur skicket på lägenheterna var.
De kom fram till att stora hyreshöjningar
var befogade. Hur de kom fram till det,
utifrån deras bristande underhåll på lägenheter,
sandning och plogning av gårdar, har jag inte delgivits ännu,
och lät nog inte bli delgiven om detta.

Den som skriker högst …. blir om inte annat hes.

Det mesta idag tycks handla om

….att ta för sig så mycket
som det bara går, på så kort tid som möjligt,
och koppla bort samvetet om det fanns något till att börja
med. Om det går att ta 50 kronor för en burk russin, så tar man
50 kronor för en burk russin. Och om det blir ramaskri,
hittar man på väg till banken och sitt miljonkonto, på en
förklaring som ligger i inköpspriser och produktinsupprustning.

Så gå nu ut och skrik så högt du kan kära med borgare,
rosa, som bruna, och mörkblå…
så ska ni se att vi får en bättre värld

…
Ibland vandrar vi i den mörka dal,
jagade av gestalter som trivs i anonymiteten.
Jag misströstar ofta över människan,
och jag känner mig ibland ensam
och utan mening.

Men för den som sätter en fot framför den andra,
och fortsätter gå genom mörkret.
För den som vet att ljuset finns på andra sidan tunneln,
även när vi inte vet hur lång och mörk den är….

… så kommer det tillbaka igen… ljuset i ditt liv.
Och man inser en stund igen,
att det är gott att leva, det är gott att finnas till….
… trots allt

Trots gråt i fosterställning, under flera år
med timmar långa som dagar, kräktes av ångest.
Ett totalt mörker, när vissa vänner
vek av från ens sida… fd vänner nu…
Trots det så överlevde jag, och inte bara det
utan lever dessutom…mitt liv.

Och det ÄR gott att leva … trots allt !
Det är gott att finnas till.

Och du fina vän som stoppade mig i mörkret,
när jag mitt i stan, gråtandes skyndade
hem för att jag inte klarade att vara ute.
Du som inte lät mig fly undan i ensamhet,
utan ropade mitt namn, och tog mig i din famn.
Du var en stjärna på himlen för mig då,
du var et ljus i mörkret… jag glömmer det aldrig.

Och nu … nu brinner det ljus i mitt fönster,
och lågan fladdrar levande.
Och i mig brinner åter ett ljus, trots allt mörker
och ytlighet och egoism som
sprider sig i världen.

När jag hjälper en äldre dam på med ryggsäcken,
på Konsum, när grannflickan ler mot mig så stort att
ansiktet nästan inte räcker till och håller upp dörren.
När jag för ett ögonblick blir sedd ….

… då vet jag…

…att det ÄR gott att leva
Det är gott att finnas till.
… trots allt !

…
Det är en galen värld,
samtidigt som den är gudomligt vacker,
samtidigt som vi människor gör vårt bästa
för att förstöra allt som är vackert,
i världen. And nobody really cares !

Att orientera sig i storm

I en värld där det kan vara svårt att
sortera i en medial tsunami av information
var dag, var vecka, vart år, kan det vara frestande
att ställa sin tilltro till en enda ”lära” eller en
enda person, och avfärda allt annat som lögner
och dåligt.

De som drar fördel av ”stormar” och ”tsunamis”

Somliga drar nytta av villervallan och kaoset som råder,
ja till och med är de som antingen står för falska nyheter,
och helt sonika kallar sanningen, för falska nyheter.
Och vips så har folk inte mycket att gå på,
om de inte ska måsta tänka själva och undersöka
sanningshalten i vad som skrivs och sägs.
Ja asså inga namn,… men Jimmie, Donald och Vladimir,
skulle kunna förknippas med dylikt beteende,
samt en nutida medial #Hashtag-storm.

En trygg hamn, en auktoritär, som spottar på autoriteter

I sådana här stormar och tsunamis, vill många
gärna ro in i en trygg hamn, eller luta sig mot en person
som tycks stå för rejäla tag, en absolut sanning,
utan skitsnack. En som har föga respekt för de auktoriteter
som missbrukat sin makt som politiker och miljardföretag.
En som fnyser dem rakt i ansiktet, och inte slickar några
etablissemangs-rövar i tid och otid.

Jag ger er Professor Leif GW Persson !

En rätt så pluffsigt, till det yttre ovårdad
äldre man som med brutal ärlighet erkänner att han
vanvårdat sin kropp och sin hälsa, inser det farliga i detta,
men inte vill eller förmår att göra något åt det.
Allt detta sammantaget, ger ett intryck av stabilitet
och att icke kunna mutas eller köpas.
Och för många är professor Leif en sådan här
”sanningssägare” som man blint litar på,
av just detta skimmer av likgiltighet, intellekt
och passiv auktoritet.

Professorn tycks dock vara rätt ointresserad av politisk
makt i den bemärkelsen eller för den delen en ständigt
växande förmögenhet, även om jag tycker mig ana att
han med sin ihoptjänade höga inkomst och auktoritet
gärna även fnyser åt humanistisk vänsterpolitik, eller
som han lätt föraktfullt gärna vill kalla det för: ”kommunisterna”

Jo jag förstår mycket väl frestelsen

Jag förstår faktiskt även för egen del frestelsen
att dras till den typen av auktoriteter, jag förstår
väldigt bra längtan efter trygga hamnar,
förenklad problembeskrivning med lätta lösningar.
Det är lika lockande som en chokladask, när man
mår lite skit och har slut på själslig och fysisk
energi, men egentligen behöver näringsrik
inflammationshämmande färsk ingefära,
och vitaminbombad Broccoli.

En enda sak gemensamt, resten skiljer det avgrunder

… faktum är att Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson
på många vis åtminstone stämmer in på epitetet
auktoritet, i tider då etablissemanget sviker.
Men i sak och värderingar är det avgrunder mellan GW
och Jimmie. Men just auktoriteten, som litas blint på,
är en gemensam faktor.
Vad folk dock inte gärna vill se, är att deras nya ”ledare”
för SD, snabbt blivit en del av det etablissemang som de
egentligen avskyr så och i skuggan av hatkampanjen mot
invandring drivit partiet kraftigt åt höger även när det gäller
skattefrågor, och välfärdsfrågor. De flesta SD-väljare vet inte
om det… eller bryr sig inte om det, för huvudsaken för många
är att invandringen stoppas.

Mångmiljonären som ”sa som det va”

Doktor Phil, eller Dr Pil som en del äldre kallar honom för
är ett liknande fenomen. ”Say it as it is”
har varit hans slogan. Och folk blir mer eller mindre
ställda mot väggen i direktsändning, mot Dr Phils version
av sanningen…. och sedan vandrar ut ut studion med sin
Amerikanska näpna hemmafru, vars enda roll tycks vara att stå vid
hans sida. Medan vissa människors problem blottats och sågats
och förenklats inför miljoner amerikaner i tv, går han pompöst
och självgott ut ur studion … som mångmiljonär

Auktoriteter som blir når mer… nåt värre, för att vi följer dem

Man kan räkna upp oräkneligt många liknande exempel på
auktoriteter som får folk att följa dem, i missnöjestider.
Många auktoriteter, likt Gw Persson, förblir harmlösa för
demokrati och välfärd, av den enkla anledningen att han
inte har något intresse att utnyttja sin position för att nå
politisk makt. För den skull tycker jag personligen att professorn
är mer än lovligt ute och cyklar partipolitiskt och i tex vargfrågan.
Men många tänker nog: ”Har GW sagt så, så är det så”

Men sedan finns det en steglös gradering
uppåt som kan leda ända in i helvetet på jorden,
om man inte stannar upp och tänker efter vad som
håller på att ske.

Det som hände då …..

För diktaturer uppstår inte alltid genom militärkupp,
utan ofta genom gradvisa förändringar, som folket
köper in sig på. Gradvis avskaffande av
demokratiska rättigheter, lika värde för alla.
Det skedde för ca 80 år sedan. En lite mustaschprydd
man lovade folket upprättelse och skyllde allt elände på en
folkgrupp, ordnade samtidigt saker som folk uppfattade som
bra saker, så som Autobahn, mat och arbete i begynnelsen.
Samtidigt som planen var världsherravälde och utrotning av
flera folkslag, med 10.000.000 som dog i koncentrationsläger.

Ett experiment, som blev film,
och finns i katastrofalt dålig kvalitet på Youtube
i amerikansk version, eller som tysk filmversion att
köpa eller hyra: ”Die Welle”, visar effektivt hur det går till
när folk leds in i mörkret.

… rekommenderas !

Så auktoriteter var det frågan om ja

Så varför dra in GW i detta resonemang överhuvud taget ?
När han är en sådan morbid harmlös mysgubbe
som berättar om brutalitet och mord ?
jo för att belysa det farliga att blint falla in
i trygghetstänk, lita på auktoriteter med mera,
då tex en som Jimmie Åkesson är betydligt mer
välkammad, och till och med väloljad i käften, och ger ett
högst sympatiskt intryck i tv-rutan.
Och den lille mustaschprydde herrn frän Österrike,
som sedermera blev tysk ledare,
måste ha framstått som en hyvens karl,
av miljoner tyskar…. innan de fick facit i hand.
Det är således inte så lätt att se,
om man följer någon, något blint,
det vill säga blundar !

”Den som inte tvivlar, är inte riktigt klok”
Tage Danielsson

…
Jag är rätt så nöjd med mig själv idag,
och senaste tiden.

I morse vaknade jag med något tungt och sorgset
i ögonen och bröstet. Jag gjorde ändå min frukost,
mitt morgonkaffe, diskade och bäddade.
Det är kanske inte så många som imponeras av detta.
Och det är heller inget jag förväntar mig,
eller ens hoppas på. Men JAG är faktiskt imponerad
av mig själv, utifrån att jag vet varifrån jag kommer.
Och några få där ute, vet vad jag pratar om,
och kan imponeras med mig.

Det släppte inte så lätt, och jag inser att jag,
likt Cesar Milans hundar, och egentligen alla människor,
regelbundet behöver trötta ut kroppen för att hitta
harmoni, och lugn. Så jag tog en 5 km promenad,
som även inkluderade sol, träd och natur. Och landade på
Lilla caféet för en kopp kaffe.

Och på kvällen har jag rett ut sladdhärvan bakom datorn, och
skylt det med vackert musikdekorerat tyg.
Jag är rätt så nöjd med mig själv idag.

Trots att min vegetariska lasagne, inte blev av den kvalitet
att jag skulle bjuda gäster på den. Men den är nyttig,
och mättande, och relativt billig. Så jag är nöjd.

Ännu är jag ingen höjdare på vegetarisk mat.
Men jag är hyfsad på att baka matbröd,
och sylta och safta. det är ju bra iaf.
Jag är rätt så nöjd med mig själv idag.

…
Med huvudet i sanden

Det är en myt att strutsen stoppar sitt huvud
i sanden och tror att den inte syns, vid fara.
Möjligtvis kan det uppfattas så av oss människor
på långt håll, för att den typ vill skydda sina ägg,
nära förestående fara upptäcks.
Så det kan delvis förklaras som en synvilla.

Och kanske, kanske kan det vara så att människan,
som i sin fantasi om andra arter, alltid tycks
utgå från sig själv, det enda människan känner till,
när människan bedömer och dömer dessa,
med utgångspunkt från sin egen föreställda förträfflighet,
att människan då egentligen utgår från sig själva ….
… när de sprider fantasier om hur andra arter är, hur andra gör.
hur Aliens i science fiction-filmer. likt svärmar av
gräshoppor förtär jordens tillgångar.
Det finns bara en art på jorden … och kanske i universum,
som är kapabel till det

Så det tycks, åtminstone bildligen vara så att
det är människan som då och då ”sticker huvudet i sanden”
för att slippa se. Eller lite mer människoanpassad
jämförelse, inte gärna ser sig i spegeln, efter
att ha dömt ut oliktänkande.

Medeltida källgranskning

Just nu tycks stora delar av världens befolkning,
Sverige inkluderat inte te sig mer källkritiska
än de som trodde att kvinnor som bakbundna flöt på vatten
var i förbund med djävulen,
och att de som sjönk och dog var oskyldiga till häxeri.

Det blir allt vanligare, och kommer allt närmre in på knuten,
i grannens och kanske tom någon i familjen
i missnöje över fallerande demokrati, med maktfullkomliga
korrumperade politiker, väljer ett ännu värre alternativ,
som förespråkar minskad demokrati, inskränkta rättigheter
för vissa etniska grupper, sexuella läggningar etc etc.

Samma horribla väg …. dödens och lidandets väg

”Aldrig mer krig” sa man efter att 55.000.000 människor
fått sätta livet till under andra världskriget.
Ett krig som till stor del uppstod pga av rashets,
främlingsfientlighet, skuldbeläggning..

… och nu vandrar vi ner längs samma väg igen,
och har ingenting lärt. Främlingsfientligheten ökar lavinartat,
propagandamaskinen Hitler hade till sitt förfogande, är en fis
i världsrymden mot internet, Facebook, och sociala nätverk,
som på en timme kan göra en lögn till verklighet,
över halva jordklotet.

Folket väljer bort demokratin och empatin

Och människor som Erdoğan, Trump, Putin, Åkesson, och
Brasiliens Bolsonaro… blir människors ”valda” ledare….
Och de minskar inte ens sin popularitet vid maken, när de tar ifrån
människorna demokratin, och mänskligheten…
…de ökar i popularitet !?

Månne människan vara det smartaste,
och mest korkade livsformen på jorden ?

En stark vilja, inte så populärt hos människan

Människan kallar tex åsnor för korkade djur,
egentligen enbart på den grunden att de har en
stark egen vilja och inte är lätt ledda.
Det säger iofs mer om människan, än om åsnor.

Hårda ord mot andras ännu hårdare ord

Jag har funderat om jag kanske går för hårt fram,
i mina blogginlägg, när jag väljer ord. Jag har tagit emot
sådana antydningar från några få bekanta och vänner.
Ja det kan hända att det är på det viset,
om mitt mål skulle vara att inte bli ovän med någon.
Och istället skicka ”styrkekramar” och ”fånga dagen” och
andra sockriga ytliga ”positiva kommentarer omkring mig
dagarna i ända, medan demokratins grundvalar rasar.

Ja kanske jag är det…

Det kan hända att jag vissa människor
inte längre vill vara min vän efter att jag fördömer
hat, orättvisor, var än det månne komma ifrån.
Och det är inget billigt pris för mig att betala isf.
Men vem är jag, om jag vänder ryggen till när
lögnerna om invandring sprids ? När det blir okej
att hänga ut folk i media pga vilket kön man föddes med?
Vem är jag att tyst se på när borgerligheten säljer ut allt
som tillhör folket för egen profit ?

Min spegelbild

Jag tillhör trots allt en av de som fortfarande ser mig
i spegeln då och då…. och jag vill inte skämmas då.
Det finns vissa saker jag inte är så stolt över i mitt liv,
men jag vill åtminstone, när jag ser tillbaka på mitt liv,
säga att jag gjorde vad jag kunde….

För som Astrid Lindgren lät Jonathan Lejonhjärta säga,
i Bröderna Lejonhjärta:

”Det finns saker man måste göra även om det är farligt.
Annars är man ingen människa utan bara en liten lort!”

…
Mina räkningar är betalda i tid,
mitt golv är nyskurat,
disken undanröjd.
Tonerna från ”Count your blessings”
av Irving Berlin, och Bing Crosby,
har ljudit genom min gitarr och min sångröst,
minst en timme i dag.

”When I’m worried and I can’t sleep
I count my blessings instead of sheep
And I fall asleep counting my blessings

When my bankroll is getting small
I think of when I had none at all
And I fall asleep counting my blessings

I think about a nursery and I picture curly heads
And one by one I count them as they slumber in their beds
So if you’re worried and you can’t sleep
Count your blessings instead of sheep
And you’ll fall asleep counting your blessings”

Och det är bättre än om det inte varit så,
mycket bättre !
Det gör att svackorna inte blir så djupa när
de kommer. Men de kommer …
… de kommer !

Och visst gör höstmörkret säkert sitt,
men det bor ett litet kämpande hjärta
i mig också. Ett livfullt, sårbart hjärta,
ett trasigt och starkt hjärta,
ett ynkligt och varmt hjärta.

Och medan mitt hjärta är ynkligt och varmt,
tål det inte så mycket, och uppfattar
vänners frånvaro, och tidsbrist.
Då vill det gå och gömma sig för alltid,
men hoppas på att stoppas,
av ett leende som säger ”kom”
… ”kom till mig”… ”var med oss”

Jag drömmer om att ”rädda någons liv”,
på ett mindre drastiskt vis, genom att se
människor, genom att finnas där,
genom kärlek.
Rädda någons liv” så som jag kanske gjorde med
flickan från Vårby Gård, som kastade sig i mina armar
efter ett Verdandi-läger, där jag ”såg henne” lyssnade,
och gav henne styrka. När jag var bara ett barn själv.
Jag drömmer också om att mitt liv ska bli räddat,
på samma vis…. att någon ska se mig, ge mig,
och inte bara ta…..

Mina räkningar är betalda i tid,
mitt golv är nyskurat,
disken undanröjd…

…men jag är lite ledsen ikväll.

I morgon är ett oskrivet blad dock,
vem vet vad som kan hända ?!