Författare: tomastvivlaren

…
Kvinnliga

Jag har några kvinnliga förebilder i mitt liv,
som jag verkligen ser upp till och respekterar.
Den mest självklara är min nu 86-åriga moster
Maggan.
Och de egenskaper jag ser upp till hos just henne
är medmänsklighet, inre styrka, att ha överlevt som
en god givande människa, trots år av förnedring, och förtryck,
först i tidiga år av en ”matriark” sedan i medelåldern av en
alkoholiserad, hotfull man.

Tillika min morbrors väns fru Ragna, som nu är min vän,
är en oerhört insiktsfull jordnära kvinna, full av integritet,
självinsikter. En fantastisk kvinna, det oxå.
Och min spelkamrat med det goda hjärtat,
som ofta spelar ”andrafiolen”, som är en mästerlig
veg-kock och jordnära mamma.

Sen har jag en dansvän, som är klok som en bok,
som har dragit ett stort lass, men nu äntligen
ser till satt måna om sig själv, men ändå behållit sin värme
och fantastiska styrka… fast hon kanske inte alltid känner
sig så stark. Och hon har sagt att hon lärt sig saker av mig,
om livet, vilket gör mig stolt som en tupp, och jag känner mig
värdefull. Hon är kort sagt beundransvärd.

Astrid Lindgren, Rosa Parks, Moder Theresa, Shireen,
Katarina Östholm, är några offentliga kvinnor jag beundrar.

Manliga

Jag har även några manliga förebilder i livet.
Min morbror Rolf, Min morfar Ture, och faktiskt även
min far, trots att han i större delen av min uppväxt var
frånvarande.
Och i dagsläge respekterar jag, och lär mig saker av en
jämnårig kille, en lärare med stark integritet, ytterst
utvecklade sociala färdigheter och hjärtat på rätt ställe.
Och jag glädjer mig åt att han är lärare, så att han
kan vara en förebild för så många elever.

Fredrik Önnevall, Jonas Sjöstedt, Jonas Gardell,
Martin Luther King, Nelson Mandela, några offentliga
manliga förebilder.

Mänskliga

Och det finns en hög till, både kvinnliga och manliga,
framförallt i min närmaste vänskapskrets.

Det är några saker som alla dessa kvinnor och män
gemensamt, utöver att de är människor först och främst,
inte lärare, sjuksköterska, kvinna eller karriärist…
… de är människor först och främst!
Ingen av dem har drag till att behöva generalisera grupper,
skuldbelägga, utifrån kön, etnicitet eller religion.
Kvinnorna jag ser upp till, anser inte att det specifikt
skulle vara mitt ansvar som man, om de blivit misshandlade
av en man. De lägger det ansvaret på individen.
Människorna jag ser upp till anser inte vi ska sluta ta emot
människor i nöd för att en liten, liten bråkdel av de som kommer
ställer till besvär och begår brott, i likhet med tex oss som bor
här gör.

Vem är det hon bryr sig om egentligen ?

Fram till alldeles nyligt såg jag upp till och beundrade
Nilla Fischer, som fotbollsspelare framför allt. Och för all del,
som fotbollsspelare kan jag fortfarande tycka hon är bra.
Men det folk gör och säger får betydelse för helhetsbilden,
så är det bara. Hon höll tydligen ett ”brandtal” för jämställdhet
på fotbollsgalan nyligt, och hon tyckte helt ärligt att hon hade
”no more fucks to give”.

Stopp stârn â !!!

Stanna där för en sekund …. vad sa hon?: ”No more fucks to give”
Först tänker jag bara spontant: okej du vill inte knulla mer,
helt okej för mig, ditt val Nilla.

Men sedan förundras jag över den samtida synen på
ordet jämställdhet, och vad vi egentligen vill åstadkomma,
och vilka är ”vi” i det sammanhanget ? Ställ den fråga till dig själv
på djupet, hur önskar du att ditt och mitt idealsamhälle skulle se ut,
Och framför allt hur nå vi dit, eller åtminstone närmar oss det ?

Jag reflekterar speciellt över en sak som var viktigt för Nilla,
i sitt ”brandtal för jämställdhet”

– Orättvisa gör ont. Hade jag stått här i dag som man,
med den karriär
jag haft, så hade jag aldrig mer behövt
oroa mig ekonomiskt igen, inte
mina barn heller.

”Det är orättvist att inte jag oxå är miljonär”

Så vari ligger orättvisan undrar jag ?
Tycker Nilla att manliga fotbollsspelare inte ska ha sjukligt
mycket betalt för att sparka på en lädertrasa,
ja då är jag åtminstone med i matchen, eller resonemanget.
Men jag anar i hennes uttalande att det handlar om att hon
tycker att kvinnor oxå, och deras barn, men framförallt hon själv,
ska kunna bli ekonomiskt oberoende för att sparka på en
lädertrasa. Det är kärnan i hennes ”brandtal”

Och när vi då diskuterar ”rättigheten att bli miljonär på
en sport” tänker jag på alla sjukskrivna människor,
kvinnor och män, alla de som tagit sitt liv.
Jag tänker åter på Shireen, som blivit
våldtagen som sexslav av ISIS, och hennes far och syster
vet ingen var de är. Att i det läget som Shireen, konfrontera en
av de som erkänner sig skyldig till hundratals avrättningar
av män, enkom män. Kvinnor, flickor blev våldtagna på en daglig
basis, och 900 män hade han dödat….
det är beundransvärt av henne

Jag brinner faktiskt inte för Nillas ekonomiska oberoende

Men jag funderar återigen vad Nillas krav har med
jämställdhet att göra ? Och hur hon ser på jämställdhet,
kapitalism, flyktingfrågor, integration, miljöfrågor,
globalisering etc. För det hör nämligen ihop.

Hade Nilla, i egenskap av landslagsspelare ställt sig
och pratat om dessa globala orättvisor, då
hade vi kanske kunnat prata om jämställdhet.
Men förlåt mig Nilla, om jag inte brinner för ditt och dina barns
ekonomiska oberoende, ej heller försvara Zlatans dito.
Du pratar inte om jämställdhet, du pratar om egenintressen
och egen makt. Sen att du gör fantastiska glidtacklingar
i landslaget, gör dig inte i min värld värdig till miljoner.
Inte heller Zlatan.

Det orättvisa sportsliga då, vad beror det på?

Om vi då för en stund inte fokuserar på att elitfotbollslöner
skulle vara den orättvisa som står i vägen för sann jämställdhet
och istället tar en funderare på varför det är på det
viset i fotbollen att män tjänar mer … myycket mer ?
Först och främst är jag nyfiken på vad Nilla själv tror.
Jag är inte riktigt säker, men det brukar vara patriarkatets
fel, i vilket jag och alla män med mig tycks ingå,
om vi inte konverterar kön och ger ifrån oss makt som
de allra flesta av oss män inte har. Men helt säker är jag inte.

Den egentliga orsaken kanske inte handlar om kön ?

Själv är jag ganska övertygad om att det som mycket annat
i världen handlar om att det enda vi människor
tycks bry oss om är pengar nu för tiden. Det samhällssystem vi
med stor majoritet stöttar med valsedeln, är ett som bygger
på de onaturliga begreppen tillväxt och profit, som i princip
alltid innebär en större del förlorare än vinnare,
samt att vi alla i slutändan blir förlorare, med högre brottslighet
som följd, utarmade på naturresurser, jordens djur och växtarter
decimeras kraftigt och konstant pga av människans rovdrift.

Överallt

Och även idrotten är styrd av efterfrågan, profit
och kapitalister. Så det är helt enkelt så att herrfotbollen
attraherar fler människor som är villiga att betala för att se
på den. Och då kommer sponsorer, investerare, riskkapitalister
in och betalar, till den/det som inbringar mest pengar
i deras fickor. Men i den svenska feminismens värld,
verkar det som man vill ha kakan och äta den samtidigt.
Och man skyller på ett ”patriarkat” när det i själva verket handlar om
kapitalism, en kapitalism som de iom att göra anspråk på dess
giftiga frukter, inte motsäger sig den, utan vill ta del.
Dvs ta del av det system som skapar orättvisan mellan
damer och herrar i världsfotbollen. Det är lika i det sk näringslivet,
där feminister kräver fler chefsposter, styrelseposter och miljoner.
Återigen man vill inte förändra det orättvisa systemet,
man vill komma i toppen på pyramiden.

Det finns tydligen fortfarande människor som tror att…

Det finns tydligen fortfarande människor som tror att
om vi får en kvinnlig statsminister, så är det jämställdhet.
Fråga USAs utslagna svarta befolkning, som misshandlas
av poliser, sätts i fängelser på lååånga straff för små företeelser
och systematiskt utnyttjas som gratis arbetskraft år stora miljard-
företag…om de tycker att svarta har nått samma rättigheter som vita,
om de har uppnått lika inför lagen iom att Barack Obama blev president?

Jag tror på….

Nä som sagt, mina förebilder är av annan sort.
Det är jordnära människor som inte agerar på sina fördomar.
Det är människor som förenar istället för splittrar,
som vill ha integration före segregation
både när det gäller immigration, och genusfrågan.
Det är människor som både ger och tar.
Och det är människor som ständigt gör sitt
yttersta för att bli en bättre människa …. även om vi trampar snett
nån enstaka gång.

Jag tror på de små åtgärderna i vardagen,
Jag tror på lokal produktion före global,
av varor som inte behöver flyga runt halva jordklotet,
för att tillväxtkalkyler och riskkapitalister vill det.
Så som bröd, mjölk och odlingsbara produkter mm.
Jag tror att män är precis lika goda människor som kvinnor,
och jag tror att hudfärg och religion inte avgör om du är en
bra eller dålig människa.
Jag tror på måttlighet före vinstsamhälle.
Jag tror på hållbarhetstänk före tillväxt,
och minskade ekonomiska klyftor både lokalt,
nationellt och globalt. För då skulle Nilla & co
ingå i ett jämställt samhälle på riktigt, för alla.
Och Nilla skulle inte behöva sukta efter Zlatans miljoner.

You may say I’m a dreamer, but I’m not the only one !
(John Lennon)

…
Knappt har solen hunnit gå upp,
förrän den trött och seg går och lägger sig
igen bakom Hallstaberget och Österåsens toppar.
Desperat efter solljus till mitt hjärta och sinne,
skyndar jag mig ut att lapa i mig av det som ges,
medan det ges. På vägen hem mellanlandar jag
på det Ådalskt präglade caféet, med fantastiska
godhjärtade och duktiga kurdiska ägare.
Caféet med en kaffepetter som logga, och i taket tapetserade,
ålderstigna tidningsuppslag från tiden då Nya Norrland och
Västernorrlands Allehanda slogs om läsarna.

Där sitter en till en början, allena rödhårig kvinna,
med en lyster som oftast bara lyser hos nyförälskade.
Men till detta återkommer jag senare i inlägget.

”Klick”

Vår ursvenske, folkvalde kung… eller nä just det
infödde kung, med franska gener,
och hans svenska gemål…
eller nä just det tysk-Brasilianska var det visst,
…uttryckte en gång i tiden att när kärlek uppstod
mellan dem, så lät det som en gammaldags kamera.
”Det sa bara klick”

Sådana var sagorna

Ack kärleken, den kärleken,
i dess mest sagoliknande format,
med prinsessor, ofrälse drottnings-gemål,
Kungariken och ädel pur kärlek.
Sådana är sagorna vi växt upp med. Där kungar
är goda och flickor drömmer om prinsen
på sin vita springare.

Fascinerad 10-åring och färggranna träklossar

Av någon anledning, trots att jag idags dato är av
demokratiska jämställdhetsskäl i princip anti-rojalist,
så satt jag för 42½ år sedan på mormor och morfars
grå heltäckningsmatta, i vardagsrummet, och såg på
det direktsända kungabröllopet. Till min då 12-årige
broders stora besvikelse, som hellre vill ut och leka.
Men till min småborgerliga mormors stora glädje.

Vem vet vari min fascination bestod i då.
Endast 10 år gammal, och lekte fortfarande med bilar
och morfars färggranna träklossar.Träklossar som idag
ärvts i generationer. Och som jag själv tillverkat och målat
ännu fler av, för 30 år sedan.
Jag tror att de för närvarande befinner sig hos någon
av mina kusinbarns små barn.
Men kanske var det sagorna om prinsar och prinsessor
som levde i mitt naiva pojk-hjärta,, och ännu trodde att
detta var den ”sanna” kärleken, den mest upphöjda
och det som alla, allra helst vill ha.
Eller så var jag kanske lite förtjust i den unga Drottningen.

Kanske i det perspektivet

Jag vet inte faktiskt. Själv växte jag upp med en annan bild
av ”kärleken”, som kanske inte var lika tilltalande. Minnen av gräl,
tårar, hot och illa dolt alkoholmissbruk. Skilsmässor, och ensamhet,
och se till att morsan inte skulle ta livet av sig.
Det är klart att i det perspektivet kanske jag var i behov av
nån motvikt i synen på kärlek, än om det var i naiva prinsessa-sagor
och rojalistiska kungabröllop i 70-talets kungarike, Sverige.

Om man nu tycker att naiva, rojalistiska prinsess-drömmar
var osunt för bilden av den sanna kärlekens möjligheter,
så ska vi kanske beakta vilka förebilder och sagor dagens
och gårdagens unga växer upp med. Behöver jag säga mer än
Pinsam mamma söker, … eller ensam mamma söker,
Bonde söker fru, Bachelor, paradise hotel mm, där otrohet
är normen eftersom det ”är bra TV”

Glasklart förvirrad över ….

Att jag är oerhört förvirrad inför kärleken,
men glasklar inför fenomenet kärlek, torde de som nån gång
läst mina inlägg kanske ha anat. Och kanske det inte är så
konstigt när allt kommer omkring.

Kanske drog den mot mig leende rödhåriga kvinnan,
med förälskelseutstrålning, genom skyltfönster
omedvetet in mig till caféet, när jag lika väl kunnat
gå vidare och ”ramla in på” annat café.
Jag beställde en kopp kaffe och en chokladboll,
utan dadlar i. Och småpratade som alltid vänskapligt med
café-ägaren om väder och vind och mående-status.
Och hävdade att min låg på 82 % just i den stunden.

Log ändå in-och-utvärtes

Jag sätter mig vid ett litet bord i hörnet.
en bit ifrån. Och efter en kort stund kommer anledningen
till hennes förälskelse-utstrålning och sätter sig bredvid
henne. Jag blev varken förvånad eller besviken, det är klart att
en sådan utstrålning beror på oskuldsfull, blåögd förälskelse.
Jag snarare log in och utvärtes. Trots att det kanske är vad mitt
10-åriga naiva pojk-hjärta. innerst inne även för egen del önskar,
och satt och fascinerades över för 42½år sedan,
på mormor och morfars grå heltäckningsmatta.

De är som Disney’s Lady och Lufsen vid den Italienska
restaurangen, Med kocken Tony, och puffandes över till varann
köttbullar med nosen, och oskuldsfullt, med krockande nosar
och glittrande hundögon när de slurpar i sig en spagetti.

Jag, som på gott och ont, inte har tydliga regler och gränser
för vad en ”normal” nyliberal svensk (läs ”vanligt folk”)
av idag gör, får en idé, som jag för ett ögonblick tvekar lite inför.
Sätt eder nu ned, kära läsare och håll i er över mitt ur flera aspekter
häpnadsväckande beteende bland folk:

Min tanke

Jag tänker att jag ska erbjuda mig, att med deras mobilkamera,
ta en bild, på dem. Inte min kamera, även om jag tyckte motivet
var oerhört inspirerande, och då pratar jag faktiskt inte om hennes
uppenbara skönhet, vilket kanske vore närmast till hands för
den cyniske moralisten att hävda. Utan jag pratar om motivet
fullt av liv, hopp och förälskelse, i en vacker café-miljö.

Jag tar mod till mig, för att bryta den svenska
sköt-dig-själv-och-skit-i-andra-lagen. Klär på mig och ställer
frågan. En viss tvekan infinner sig för en sekund för en av dem.
Men när jag förtydligar ”with your camera, it’s for you only”
så får den ena den andre att lysa upp framför kameran,
och ”det sa bara klick”… jo det gjorde faktiskt det.

Tomhänt men lycklig

Man skulle kunna tänka att jag gick tomhänt därifrån,
när jag inte ville ha något ut av det själv, i en tid då det
överhängande budskapet, genom mördande ihärdig reklam,
och politik, att pengar och saker är det enda som gör oss lyckliga.

Men jag kände mig bara rik tillfälligt lycklig och upprymd,
på vägen hem. Förälskelsen var deras,
det jag gjorde, skulle i bästa fall kunna beskrivas som kärlek !
Eller ?

…
Jag undrar om inte vi svenskar,
i olika utsträckning, blivit inget mindre
än ett oerhört egoistiskt folk, och att det är det de
politiska låsningarna nu handlar om.
Och jag menar att folket som röstar har ett lika
stort ansvar till läget som politikerna och de galna
vinst-maniska marknadskrafterna.
För det handlar, utöver egen tjocklek på plånboken,
om vilket samhälle vi egentligen vill leva i,
och vad vi är beredd att ge för att komma dit.
Eller hur ? … ja jag sa GE !

Japp så börjar n’Tomas ett för ”honom” typiskt blogginlägg,
där chansen att få medhåll, är närmare noll procent än tio.
Typ göra-sig-ovän-med-alla-taktiken.

Men vad i H-vete menar jag med dessa oförskämdheter
mot det som en del politiska linjer, populistiskt kallar för
”vanligt folk” ? ”Egoist kan du va själv” tänker säkert en del.
Ja kanske det … det beror väl lite på värderingar
och hur man definierar ordet ”egoist”

Nu skälls det rätt så enögt på de svenska politiska partierna,
delvis välförtjänt, så som när fröken Lööf hävdar att V är att
likställa med SD tex, utan att närmare förklara varför hon säger det.
Men det är delvis oerhört naivt över egenansvaret
i situationen från de som skäller och gnäller.
Och det ena förslaget är mer extremt och totalitärt än
det andra från så kallat ”vanligt folk”,
när det gäller alternativ till det politiska kaos som råder.

Men att omdana det politiska systemet bör man samtidigt
fundera både 1 och 2 gånger på, när man ser på hur det
ser ut i omvärlden, i semi-demokratier som tex USA,
som har ett tvåpartisystem, där du kan välja på jättemycket höger,
eller extremt mycket höger. Och redan nu, är vi i praktiken
där och nosar på det systemet, om vi väljare går med på en
mittenuppgörelse, som egentligen är en höger light-uppgörelse
samt nöter in budskapet att blockpolitiken är död,
hos ”vanligt folk”.

Konsekvensen av detta, med det de själva kallar för
en mittenuppgörelse, och målet med den, är att stänga ute
det parti som skiljer sig markant från den
nyliberala politik, som numer är kärnan hos både
M, L, C, KD, S och MP. Det innebär i praktiken att
valmöjligheterna antingen blir att man triggar igång
en annan nyliberal rörelse, vars kärna och största mål,
är att lägga skulden för allt ont i samhället
på invandringen, invandrare muslimer och i många fall
judarna om det känns bekant ?
Kontentan blir att all vänsterpolitik,
all humanistisk och miljövänlig blir utmanövrerad.
Och det är väl okej om det är detta väljarna vill ?

Men hur kan en majoritet av svenskarna vara emot,
vinster i välfärden när en majoritet av våra företrädare
i riksdagen är för vinster i välfärden ?
Eftersom vården är en av de stora frågorna för väljarna,
så kan det inte förklaras på annat vis än en stor del av
väljarna är grundlurade, och några kan inte tänka själva.

Lögnerna och myterna inom nationalsocialistiska SD, och
feministiska Metoo, vinner mark, och humanistisk miljöpolitik
klassas som ”extrem politik”.
Fattar folk inte ? skiter de i allt ?
Myten om att ingen pratar med SD, har vunnit mark,
fast det pratas friskt, hela tiden med och mot SD.
SDs offermentalitet har kidnappat politiken OCH väljarna.
Och folk strömmar till en rörelse som är både nyliberal,
kapitalistisk och framförallt främlingsfientlig och rasistisk.
DÄR söker svenskar med låg och hög inkomst sin lösning,
sjukskrivna som bor på landsbygd som blir avfolkad,
tror att om vi kastar ut invandrarna
så kommer avfolkningen av småorter att upphöra,
pengarna som i det närmaste stjäls av riskkapitalister
inom vården och flyttas utomlands helt lagligt för att vi
röstar på partier som godkänner vinster i välfärden
Ja SD oxå !

För er som inte bryr er så lägger jag till en ”gullig katt” lite
”styrkekramar” och ”finaste vännen” så ni
får ut nåt av inlägget

…
Ibland funderar jag över meningen med allt,
I dags dato förvisso inte ur ett direkt
totalt depressivt läge. Men den funderingen kommer
ju aldrig i euforiska och lyckliga ögonblick.

Just nu mår jag faktiskt under omständigheterna
relativt bra, och har hyfsad balans och harmoni.
Lyssnar till mig själv emellanåt oxå, och mina behov,
utan att för den delen trampa på andra.
Inte medvetet i alla fall.

Nu på kvällen lyckades jag tom med på egen hand
få mig att le av välmående. När jag värmde upp
två grahamsbullar i mikron, att spisa till ett glas
1-teskeds-pulver-Oboy … FÖR att det luktade nybakt
av bullarna.

Jag har tok-snålat ekonomiskt några månader,
för att inom kort kunna
göra ett större inköp som jag känner ett behov av.
Men jag lägger ändå ner en guld-tia i pappersmuggen
vid Entrén vid Konsum… för att jag kan, och vill.
Och jag bjuder ändå gärna grannen på ugnspannkaka
och data-support. Det ”har jag råd med” ändå”

Men det är tydligen olika vad man ”har råd med”,
i synnerhet moderata, välbärgade väljare, blir nu stark upprörda
över att tvingas ”betala TV-skatt till det de inte vill se på”
Fast en majoritet av dessa sk kritiker garanterat ser på dessa
enligt egen utsago, ”skitprogram” via SVT Play.
Det är tufft att vara rik nu för tiden.

… och ”av princip” lägger de nog inte guld-tior i pappersmuggar
utanför livsmedelsbutiker.

Jag har själv stark kritik mot både public service och sk
fria medier. De är på intet sätt objektiva i sin
nyhetsrapportering och sin publicistgärning.
Metoo är ju ett sådant exempel där man medvetet tummat rejält
på sanningen i sina publiceringar ”för sakens skull”
Idag fick jag ta del av hur man åker runt på skolor och
i efterspelet av metoo, ska ”utbilda ungdomar i jämställdhet”
Fast jag tycker mer det verkar som ett försök från
politiker som representerar en väldigt liten del av folket
att ”uppfostra pojkar och män”
En kille säger att det är allvarligt att killar visslar efter tjejer,
när de tycker de är vackra. Något som väldigt många tjejer tyvärr,
ägnar det mesta av sin vakna tid för att uppfattas som just vackra.
Det blir rätt kraftigt dubbla signaler där tänker jag.
Man måste väl för bövelen, kunna skilja på ett ofredande typ att ta
nån i skrevet utan dennes medgivande, och en komplimang, vare sig
den är önskad eller inte ? Det KAN INTE få kallas för trakasserier,
och just det förekommer även rikligt till män ..
men … varför skulle det ha nån betydelse ???

Allt för många, har samtidigt sluta tänka längre än dit näsan räcker.

Så visst har jag kritik mot public service,
men att ta bort dem, vore ett demokratiskt självmord.

Nå ja … när man känner sig uppgiven in för omvärldens
galenskaper, och inte har nåt bättre för sig,
kan man alltid ta en 1-mils promenad.
Det är betydligt skönare att ligga på sofflocket efter
en 1-mils promenad, än att ligga på sofflocket efter att ha
… efter att ha … legat på sofflocket i två timmar innan man
lägger sig på sofflocket.

Så nu kan jag i godan ro
sitta och fisa sur-fisar och lyssna på
mina spellistor på Spotify.
Och hoppas att guld-tian förbättra något lite,
och att det fortfarande finns fler än jag som har råd
att avvara en guld-tia i
”fattiga” Sverige.

…
Ruset

Har ni någonsin fått rus-känslan efter att ha vunnit
stort eller halvstort på tipset ?
Bland det farligaste som kan hända en person med
anlag för beroende är just att vinna.
”Vinst” kan även stavas ”maktkänsla” som kommer med
ruset. Många känner sig då oövervinnerliga, och tror att
de vet nåt som andra inte vet, och kan vinna igen… stooort.

Alla spelbolag bygger hela sin affärsverksamhet
på just detta rus, denna illusion. De flesta klarar sig från
att bli beroende och spela bort familj och hem.
Men den som tror att spelbolagen för en sekund
ägnar en tanke på de utsatta, är brutalt felinformerade.
Deras affärsidé bygger på att ge illusionen av att
kunna erhålla makt, som spelbolagen själva till 100 % sitter på.

Illusionen av makt

Men det är illusionen av makt, som är det farliga
i ekvationen. Och den är högst applicerbar i många
företeelser och sammanhang i livet och i världen.
Makt kan förgöra och ta livet av miljoner i värsta fall.
I något mildare format, förtrycka miljoner människor,
ja rent av miljarder människor. Och nästan aldrig så
avsäger sig människor med makt, den makt de givits
eller tagit på mer eller mindre oetiska sätt.
Inte förrän deras liv slocknar, är de fria från driften att
skaffa sig mer makt över andra människor.
Det är kort sagt inget annat än en sorts psykisk sjukdom
för många. Som inte går över förrn de blivit fysisk sjuka ,
utblottade… eller som sagt var gått ur tiden.

”Vinnarna” förlorar något också .. något viktigt

Många skulle då kalla spelbolagen för vinnarna i spelet utan regler
utan moral och etik. Och krasst ekonomiskt är det ju sant.
Men rent humanistiskt och människovärdigt förlorar de
helt enkelt det inom sig, som innebär att vara människa.
Man förlorar mänskligheten i sig själva. Vilket enligt mig och för egen del
är näst intill det samma som att förlora livet självt.
Typ Anakin Skywalker kontra Darth Vader…. som en något haltande
illustration.

Vardagsmakt och gamar

Men maktspel, utspelar sig ju dagligen i vår vardag också,
på jobbet, i familjen om man ska vara krass, och
även inombords i kampen för hälsa och harmoni,
reklamen vi bombarderas med, sociala medier,
falska och sanna nyheter, medvetet och omedvetet
med en steglös skala.
Ibland kan jag tycka att hela livet är ett sorts maktspel.
Om du lämnar ifrån dig makt över ditt liv, dvs inte sätter
gränser för dig själv vad du tillåter andra göra med dig,
så kommer garanterat någon kliva på dig, utnyttja dig,
trycka ned dig. Och inte ens bara ”rovdjuren” och ”asätarna”
i samhällshierarkin… utan även andra ”växtätare”.

Ja tom jämställdhetskampen är jakt på makt.
Ursprunget var att ta sig ur förtryck, men jakten
på makten upphör sällan eller aldrig när man fått smak på den.
Vare sig du kallar dig Kapitalist, rasist, feminist eller för den
delen socialist.

Ingen Ism är garanterat riskfri från att producera maktgalningar

Rasism kan tex bara uppstå i ett djupt orättvist samhälle,
där folk klättrar på varandra, och kallar det karriärstege,
Det kan bara ske där många faller utanför normerna,
inte är en del av samhället.
DÅ skapar de egentliga förtryckarna, en annan syndabock,
än den skyldige, och fortsätter öka på klyftorna och sin egen
ekonomiska rikedom. Och nästan alltid är det etniska grupper
som inte är ursprungsbefolkningen … som utses till syndabockar.
Och utifrån det tillverkas propaganda som får folk att
tro på detta.

Pyrrhussegrar

Som jag sa är inte Socialistiska makthavare eller feministiska
revolutionärer, något undantag. Ibland kan dessa tom
med bli mer furiösa i sin jakt på makt, och tappa perspektivet.
Men för den delen inte per definition mer hjärtlösa och cyniska
än tex rasister och fullblodskapitalister, som oftare
inte känner något.

Den våldtagna kvinnans position och makt, har enligt mig inte
förbättrats nämnvärt iom metoo. En sk Pyrrhusseger
kan hända är ”vunnen”. Här har letats syndabockar med lupp och
strålkastare, och livlig fantasi. Och inga medel har skytts.
Och däri ligger ”pyrrhussegern” som i slutändan kommer att kosta
feminismen långt mer än de vunnit. Och för jämställdheten,
den verkliga jämställdheten och den gemensamma utvecklingen
till ett hållbart samhälle, är detta könskrig, med metoo som kulmen
en oerhörd förlust för alla. Utom möjligtvis ur en karriärsynpunkt
för de som slagit mynt på den sk revolutionen/metoo,
och byggt sina journalistiska och
juridiska karriärer på den.

Och när individuella syndabockar utsetts, varav en hittills,
med stor tvekan blivit dömd. När den nya samtyckeslagens
orimliga kriterier börjat ge fällande domar. Så har redan nu
den påstådda segern kostat mer än oskyldiga manliga offer,
utan även feminismen har tappat trovärdighet, 0,5 % av
valkåren valde FI, och Gudrun som ansåg att precis allt
i politiken handlar om kvinnoförtryck, har tvingats avgå.

När befrielserörelser friar till förtryckarna.
och blir en del av dem

Det är så tragiskt att beskåda hur stora delar av den
socialistiska rörelsen, så som Socialdemokratin och feminismen,
skjutit sig själva i sank, och sakta sjunker i dyn, där tidigare
enkom brunskjortor och finansvalpar simmade omkring.
Det är så onödigt att hundratusentals män, som egentligen
kunde varit jämställdhetens allierade, har utnämnts till fiender.
Det är så beklämmande att Socialdemokratin nu allierat sig
med den kapitalistiska makten, och övergett det mesta av sina ideal,
och endast har kvar några få socialistiska ordval, som ekat tomt
när det inte längre ens flirtar med högern, utan iom detta val till och
med friat till Annie Lööf och Major Björklund

Och vilka lunchar de med ?

För vilka umgås arbetarrörelsens representanter
med dagarna i ända ? Vilka lunchar de med ?
Inte är det då utslagna, lågavlönade,
sjuka och folk på äldreomsorg. Nej det är kapitalister med
djupa fickor, som gärna kastar bort nån krona till på att köpa
arbetarrörelsens representanter.
Har ni tänkt på det ?

Och lika, visar det sig vara med feminismens
frontfigurer. De står inte på kvinnors sida,
de står på sin egen sida !
Jag hade gärna stått på feminismens sida
om den bara handlat om jämställdhet.
Jag hade gärna varit dess allierade, om jag inte i
egenskap av man utnämnts till fienden.
jag hade gärna kallat mig feminist, om det inte var för
att Mammon nu mera är deras gudom.

smaken på makt…
var elddopet feminismen inte klarade av.

…
Det var gränsfall i morse, att
jag skulle orka ta tvättstugetiden jag bokade.
Ibland, till stor del utan egen förskyllan,
så tar det väldans lång tid för mig på kvällen/natten
att somna. O igår somnade jag 03.00.

Men jag tog mig upp, likt en zombie i ansiktsuttrycket,
tvättade jag ändå några maskiner,
bäddade rent… och slocknade nå’n timme efteråt,
mitt på dan.

Mitt promenadsällskap från djupa skogarna,
hade tillfälligt emigrerat till den stora norrländska
staden där man säger töng-göng,
istället för tung-gung. I syfte att gratulera en osedvanligt
söt tös som är … typ…lite grann… hans barnbarn på nåt vis.

Så efter gammel-gubbs-tupplur mitt på da’n,
samlade jag till slut tillräcklig med energi,
för att ytterst motvilligt gå en liten promenad,
på ca 5 km. Tröga steg, tröga tankar, grå sky,
i skymning… men lite luft i lungorna iaf.

Den inre klockan, som reagerar på dagsljus och sånt,
får ju tupp-juck den här tiden på året.
Och har man dessutom under dagen som för lång
tupplur, så blir man dessutom dagvill,
och idag känns som igår. Och när klockan var 17.30,
hade det vart mörkt ett tag, så den inre
klockan trodde den var 22.00 på kvällen.
Och då har jag redan tvättat, promenerat och ätit
middag. Blää va tråååkigt.
Och inge sällskap hade jag heller för stunden

Ja just de…
apropå ”ensam” ja,
så påminde Bollsta-dansös mig om att det var
”singles day” idag. Och jag funderade hur jag
skulle tolka det när dansösen på så sätt
gratulerade mig till att vara ensam,
eller singel `?
Jag tänkte: ”behagar fröken vara snorkig mot en gammal
gubbe som lever allena, vars enda sällskap äro spegelen ?

Men med närmare eftertanke kanske hon har rätt,
vilken lyx att bo själv, tvätta sin tvätt, baka sitt bröd,
laga sin mat åt sig själv.
Det blir ju som jag vill då, istället för att ha nån hängandes
ätte mä o tala om va som ska göras stup i kvarten.

Nåja, hur som helst, lang-tråkit va nä.
så jag tänkte man kanske skulle ta o ”vrång-baka”
bara för o ha nå o gö ?
På rene tjurrda, vare sä ne behövs eller inte,
få ti’n te o gå.
Jag hade ju alle ingrediensa himme,
så så blev det och fick det bli.

Så nu äne full frys igen,
Va ska man ju handla ?
Ja mjölk förståss, den kan jag inte fixa på egen hand

Sen har jag funderat på att köpa mig en cello !
Ja vaddå ??? … tror ni inte det kommer låta fint?
Det blir ju då en el-cello, oich hörlurar,
med bomullstussar till… förvisso. Men ändå.

Jo osså slank jag in på Kooperativa, under promenaden.
Och för andra gången i rad, hade jag tygpåse med mig,
utan att komma ihåg detta, och köpte plastkasse IGEN.
Bland annat köpte jag en tonfiskburk.
Och jag hajade till lite över förpackningen.

Den nya till höger (ja jag vet att det är två olika märken, på
just dessa burkar men ändringen jag uppfattade är korrekt)
…är något mindre än den gamla, men bara nå’n millimeter,
så det är tänkt att kunden inte ska upptäcka det.
Men var lugna kära medborgare.
Den minskningen av erhållen fisk i burken,
KOMPENSERAR DE GENOM ATT HÖJA PRISET !!

… Va trött man blir !

Ja just de ja…
De där med världens längsta minut.
Ja i detta fall handlar det faktiskt inte om att
man ibland UPPLEVER att klockan står still,
när man väntar på nåt eller oroar sig.

Nä det handlar om tvätt !
Vi har nämligen en tvättmaskin med grav dyskalkyli.
För när displayen som visar återstående tid på
tvättprogrammet, visar ”01” (minuter)
Så står den på ”01” i nära på 10 minuter.

…
Jag berördes av Dante.
Innan jag visste att det var Falkenberg,
och innan jag visste att flera tusen hjälpte till
att söka, så slog mig tanken på att gå skallgång.

Vad är det som gör att vi vissa gånger,
på ett nationellt plan tycker och känner exakt
samma sak, och beklagar sorgen, pratar och
hoppas att han ska komma till rätta ?
Jag föreställde mig själv, att snart kommer de
hitta honom levande och välbehållen,
men det blev inte så.
Det gjorde mig ledsen.

Nu faller svenska tårar i folkhemmet,
alldeles parallellt med att vi tittar på Idol,
och förfäras över otrohet i Paradise hotel,
parallellt med att några upprör sig så
att hjärtat nästan stannar över att TV-avgiften
ska betalas via skattsedeln istället för via räkning.
Nu faller Facebook-tårar, och artificiellt medlidande
slungas unisont ut i cyber-rymden.

Jag personligen kan oxå relatera delvis till situationen,
som ensamt vilse barn, på 70-talet i Stockholm,
hur det kändes att inte hitta hem, att vara mil hemifrån.
Det var så stora delar av min uppväxt faktiskt,
det är bara så det var. Så jag känner väl lite av barnet i mig,
när jag såg nyheten om Dantes försvinnande.
Och kände de känslorna…. förstod lite ..lite hur det är.

Men jag blir ändå förundrad över människan hur vi reagerar
på det här viset vissa gånger, om barnet är svenskt,
men tänker helt annorlunda när det kommer till flyktingbarn,
uppenbarligen. Man ska egentligen aldrig jämföra lidanden,
och vi vet ju ännu inte om Dante led,
och i så fall hur mycket. Föräldrarna tänker jag mig lider
alla helvetes kval nu. Det är svårt att föreställa sig avgrunden
som öppnade sig i deras liv… det går inte fullt ut.

Det är så lätt att känna med, agera, empatisera nu med Dante.
Men hur kan vi redan imorgon, och året som gick önska bort
flyktingbarn från Sveriges trygghet. Barn som blivit våldtagna i krig,
tvingats bli soldater fast de är barn.
Hur kan vi vilja stänga gränserna för anhöriginvandring
samtidigt som vi gråter över Dante ?
De barnen dör som flugor, varje dag.
Och allt vi kan förmå oss är en festgala i sorgens tecken,
med glitter och glamour, istället för att hjälpa till på riktigt.

Hur funkar vi människor egentligen ?
Vad är vi för en art ?

…
Stor och liten

Så många förväntningar jag haft,
ja kanske du som läser också …
Familj som sviker våra förväntningar.
Ibland är jag en modig räddande ängel,
ibland en rädd och liten människa,
som kanske sårar någon, eller inte kan leva upp till
deras förväntningar.
Ja det kanske du som läser också är…
….en räddande ängel, och en liten, rädd människa
…ibland.

Låga förväntningar

Vad gäller vissa saker i livet, har jag ofta sagt,
att det är bättre att inte ha några förväntningar.
Att gå in i något förutsättningslöst.
Tex en film du har stora förväntningar på,
så ökar risken att du blir besviken.
Eller om du har låga förväntningar så
kanske chansen ökar att bli positivt överraskad.
Eller inga förväntningar alls, likaså.
Det är dock bara en from målsättning,
att alltid klara av att dra ner på förväntningar.
Det är orealistiskt att man kan göra det jämt.
Vi är ju trots allt mänskliga.

Det är en fråga det !

Vad gör mig lycklig, så som jag är nu,
i verkligheten ? Det är en fråga det !
Och vad drömmer jag om,
oavsett om det är realistiskt
eller inte ?

En vanlig missuppfattning

Jag kan väl tycka att det är lite orättvist, att påstå
att jag skulle ha fastnat i det förflutna.
Det finns de som påstår det, oftast då människor som
iofs inte känner mig alls, som vanligt är.

Många förväxlar nog att släppa det förflutna,
med att gömma det förflutna. Många misstar
nog ett ständigt leende ansikte, för ”lycka”.
Jag tror på att vara så äkta man kan mot ens känslor,
vilka de än månne vara. Och att sätta ord på dem,
både sorg, lycka, ilska och kärlek.

Jag är inte bättre än så här

Nä …jag är inte bättre än så här
men det är väl bra nog !
Jo jag är väl lite fucked up inuti,
konstigt vore väl annars,
men med det sagt, ändå en rätt så bra man trots allt.

Att acceptera …. åtminstone lite grann

Kanske jag gör klokt i, att åtminstone delvis
acceptera att jag blev så som jag blev;
en något trasslig, älskvärd man,
som inte riktigt i praktiken vet hur man blir älskad.
Likt den rullstolsbundne kan välja att skapa sig ett någorlunda
rikt liv utan att kunna gå igen…
Fast hans starkaste dröm, vore just att kunna resa och gå?
Förväntningar igen alltså…
Men det är mänskligt att drömma.
Drömma om till ex kärlek o familj o sånt.
Konstigt vore väl annars ?

Varför jag gärna bjuder in….

Stjärnorna på himlen på min näthinna
och kall höstluft i mina lungor.
Fåglar som äter mina frön, kvittrar på dag efter dag
jagar föda ständigt.
Jag bjuder gärna och ofta in människor i gemenskaper
jag har förmån satt vara del av. Förmodligen för att
det är det jag helst av allt vill i livet själv.
Att bli inbjuden, inkluderad, efterlängtad…
ja eller tom älskad kanske.
Så jag följer väl åtminstone ett av de tio:

”Allt vad ni vill att människor­na skall göra för er,
det skall ni också göra för dem”

Ja jag följer väl säkert nåt fler, mer och mindre.
Men inte kanske för att jag är god,
utan för att det är vad jag mest av allt längtar efter.

Och när allt kommer omkring

Jag blev inte bättre än så här,
och det duger gott för mig, och dig.
Och när allt kommer kring,
så är den här stunden just nu,
allt jag har… och allt jag nånsin kommer ha.

Och det är gott !

Jo på frågan vad som gör mig lycklig,
så är ett av de vanligare svaren för mig,
att få göra någon glad,
att få betyda något för någon,
det gör mig lycklig.
Men även när någon tänker på mig.
…på mig ! och typ …
bjuder in mig i en gemenskap,
eller bara en helt osjälvisk handling
hur liten den än må vara…
… gör mig lycklig.

…
Fasligt buller

Det är ett fasligt buller i min omvärld idag.
Man blir helt trött i huvudet faktiskt.
Nej det är inte grannen som grälar och skriker
som jag syftar till, ej heller hög musik, eller skrikande
barn i trappuppgången, inte ens klagande grannar
vilket skulle kunna ses som buller av första graden.
Och då sker ändå visst mått av ovannämnda,
men jag räknar det till en naturlig del av livet att
människor tillåts leva sina liv.

Det vore naivt av mig …

Det är det mediala bullret, det kommersiella reklambullret,
det politiska bullret jag pratar om. Där den som skriker högst
och mest intensivt tillförskansar sig pengar och makt.
Inte nödvändigt vis alltså de som jobbar hårdast,
har de bästa idéerna, utan de som skriker mest och högst.
Att tro att någon ska orka, hinna, vilja lyssna på små
ifrågasättande bloggar likt min, vore mer än måttligt naivt,
Eller andra som inte enkom har sin egen lilla bubbla i åtanke,
som att man är kvinna, att man är företagare,
att man är född svensk, etc etc.

Min ena axel-smurf säger…

PÅ ett motto säger mig en lite smurf på axeln,
att jag för min egen självbevarelsedrifts skull,
borde låta allt detta bero, eftersom just nästan
ingen lyssnar, orkar eller bryr sig… och det blir ett mus-pip
i världsrymden.
Ja kanske det….. men om ingen bryr sig,
och alla dessa krafter tillåts ta över, är jag rädd
att vi inte har nån stans att leva våra liv i fred och gå omkring
och skita i allt buller och brus. Jag får helt enkelt försöka att
med som allt annat i livet, hitta en balans. Ta vissa strider,
gå bort från andra. Reflektera över vissa dumheter,
och njuta av livet istället andra gånger.

Vrål-apor a la Homo Sapiens

Det är nästan omöjligt att orientera sig i denna djungel
av medial, kommersiella och politiska ”vrålapor”
Inte ens om man som jag har mycket tid för det jämfört
med arbetande småbarnspappor, eller småföretagare.
Så de flesta ger upp, och lyssnar till det vrål som ger dem
mest tillfredsställelse för stunden, tilltalar ett hämndbegär
eller fyller egen plånbok…. eller i väldigt många fall,
tror att de de följer ger dem detta, fast det är lögn
allt för ofta. Om det är Åkessons brunskjortade
sociala-medier-armé, Cissi Wallins rosa blus-knutna mobb,
Mångmiljonärerna bakom bluffen Vitaepro ledda av väl betalda
fd idrottsstjärnor, som i vissa fall inte ens äter produkten de
gör reklam för. Eller moderate Hanif Bali som ännu använder sitt utländska
utseende som en mask för att driva/stödja främlingsfientlig
klasspolitik… i tron om att mörkhåriga inte skulle kunna vara
rasister.

Den som skriker högst…

Malou sitter i tv-fotöljen, och har för journalistikens
trovärdighet eller nåt, bjudit in Fredrik Virtanen,
efter att ha haft mängder av Metoo-mobbare i studion
under senaste året. Det liknar mest ett försvarstal från
Virtanen, där han återigen tvingas försvara sig mot ett
brott han enligt rättsväsendet inte begått.

Det tycks vara så att den mediala domstolen, som nu för
tiden är den som ligger över andra domstolar, vill åtala
honom för buffligt omoraliskt hänsynslöst leverne under
en period i sitt liv. Men är det enligt Svea rikes lag brottsligt ?
Att vara en bufflig typ ? Och än viktigare, är det verkligen
begränsat till manligt beteende som metoo har med emfas
försökt göra gällande ?
Jag skulle vilja hävda att ingenting har bevisat motsatsen
så tydligt som just Metoo-rörelsens representanter själva gjort.

Nej det är inte alls på det viset att du verkar för jämställdhet,
för att du kallar dig feminist, även om det borde vara så.
Och rasister är definitivt inte alltid vita arier.

Skrika vid löneförhandlingar och behov av vård

”Skriker högst” är även den lag som gäller vid
löneförhandlingar i dagens Sverige.
Vid sjukhusbesök, kampen om att bli undersökt
och tagen på allvar.
Även där gäller skriker högst, vilket kanske kan
vara svårt om man tex av någon outgrundlig anledning
inte skulle vara frisk när man söker vård.

Den tyste hyresgästen Kai Tomas

Som hyresgäst i ett Sverige och Sollefteå, där kapitalister
från andra större städer köper upp fastigheter
för att tjäna pengar på hyresgästerna, och
förhoppningsvis sälja det dyrt utan att behöva lägga ut
pengar på lägenheter och närområdet. Själv har jag tex
sedan många år kvar stora färgbucklor i badrummet,
efter att de ”målade bort vattenläckan från yttertaket.

Jag har vid ett antal tillfällen med ”sansad röst
påpekat detta, men åren bara gick.
Jag har kylskåp och frys som frostar ihop snabbt
och på så vis kostar mer i el.
Om elkostnaden hade varit inbakade i hyran,
hade de bytt kyl och frys innan jag avslutat
meningen på min förfrågan om en ny sådan.

Golv och tapeter är 20 – 30 år sedan de blev bytta.
Detta trots att hyresvärden skickade folk som skulle
utvärdera hur skicket på lägenheterna var.
De kom fram till att stora hyreshöjningar
var befogade. Hur de kom fram till det,
utifrån deras bristande underhåll på lägenheter,
sandning och plogning av gårdar, har jag inte delgivits ännu,
och lät nog inte bli delgiven om detta.

Den som skriker högst …. blir om inte annat hes.

Det mesta idag tycks handla om

….att ta för sig så mycket
som det bara går, på så kort tid som möjligt,
och koppla bort samvetet om det fanns något till att börja
med. Om det går att ta 50 kronor för en burk russin, så tar man
50 kronor för en burk russin. Och om det blir ramaskri,
hittar man på väg till banken och sitt miljonkonto, på en
förklaring som ligger i inköpspriser och produktinsupprustning.

Så gå nu ut och skrik så högt du kan kära med borgare,
rosa, som bruna, och mörkblå…
så ska ni se att vi får en bättre värld

…
Ibland vandrar vi i den mörka dal,
jagade av gestalter som trivs i anonymiteten.
Jag misströstar ofta över människan,
och jag känner mig ibland ensam
och utan mening.

Men för den som sätter en fot framför den andra,
och fortsätter gå genom mörkret.
För den som vet att ljuset finns på andra sidan tunneln,
även när vi inte vet hur lång och mörk den är….

… så kommer det tillbaka igen… ljuset i ditt liv.
Och man inser en stund igen,
att det är gott att leva, det är gott att finnas till….
… trots allt

Trots gråt i fosterställning, under flera år
med timmar långa som dagar, kräktes av ångest.
Ett totalt mörker, när vissa vänner
vek av från ens sida… fd vänner nu…
Trots det så överlevde jag, och inte bara det
utan lever dessutom…mitt liv.

Och det ÄR gott att leva … trots allt !
Det är gott att finnas till.

Och du fina vän som stoppade mig i mörkret,
när jag mitt i stan, gråtandes skyndade
hem för att jag inte klarade att vara ute.
Du som inte lät mig fly undan i ensamhet,
utan ropade mitt namn, och tog mig i din famn.
Du var en stjärna på himlen för mig då,
du var et ljus i mörkret… jag glömmer det aldrig.

Och nu … nu brinner det ljus i mitt fönster,
och lågan fladdrar levande.
Och i mig brinner åter ett ljus, trots allt mörker
och ytlighet och egoism som
sprider sig i världen.

När jag hjälper en äldre dam på med ryggsäcken,
på Konsum, när grannflickan ler mot mig så stort att
ansiktet nästan inte räcker till och håller upp dörren.
När jag för ett ögonblick blir sedd ….

… då vet jag…

…att det ÄR gott att leva
Det är gott att finnas till.
… trots allt !