En skymf mot både Bolibompa och Kurt Olsson


Jo jag ska erkänna, jag såg faktiskt inte
på partiledardebatten mer än 5 minuter denna gång.
Men ändå har jag tillräckligt med kött på benen för
denna sågning av politiska experter, politiker,
och programformat. Dels för att jag sett tillräckligt
många av exakt samma format och samma partiledare
tidigare.

Alex Schulman i expressen, och Johan Croneman i DN,
sågar och kritiserar rättmätigt Marcus Oscarssons
bedrövligt intelligensbefriande sk politiska analyser.
Faktum är att första gången jag såg honom ivrigt
studsa omkring framför diverse diagram och bilder,
så tänkte jag att det var någon form av satir,
att det var nå’n avancerad form av urusel komik.
Men det var alltså TV4s huvudsaklige politiske
”analytiker”.

Jag fick ett brev från moder jord


Snart tystnar det sista skriet från vildmarken,
om majoriteten av vårt folk får som de vill
med vargen.

Jag fick ett brev från moder jord,
Hon som är vår hemvist, vår identitet,
vårt blod, vårt liv.
Det var saltvatten-tårar på brevpapperet.
Och i hennes egen naturbibel,
fanns ord som människan
med vilje glömt av. Vi dödar henne sakta,
med ett stort dollargrin på läpparna.
Hon är döende…. vi är döende
för vi vill inte ändra på oss,
vi vill inte förstå !

När jag gick i skolan

När jag gick i skolan, fick jag lära mig om naturens
känsliga ekosystem, och hur de kunde raseras om en
enda art utrotades, eller att en art som inte
hör hemma där blir infört i systemet,
och slår ut djurarter och växtarter och förändrar
helt förutsättningen för framtida liv.

Nu verkar det som en övervägande majoritet, av åtminstone
svenskar gått miste om den, för vår egen,
och andra arters överlevnad, grundläggande kunskapen.
På så många sätt är så många, många människor helt oförstående,
ovetande eller likgiltiga inför vad vi människor gör med vår egen
levnadsmiljö, det vi förtär, det vi dricker, det vi lever i.

Ordets kraft

Ordet ”miljö” har genom årtionde av propaganda från marknaden
och dess enögda försvarare, och alla som har något
ekonomiskt att förlora på en förbättrad miljö, helt tappat
sin kraft, och sin viktiga plats i den så viktiga politiska debatten.

Den har använts i landsbygds-debatten på helt fel förfalskade grunder,
förminskats till att vara nå’t flummigt rosa plysch-projekt,
när den i själva verket, långsiktigt ÄR det absolut mest akuta
och viktiga ämne som finns för människan, för havet,
för alla jordens arter, för vår egen långsiktiga överlevnad,
för våra barns överlevnad och hälsa.
Men just nu är tafsande på rumpor, och etnicitet
det enda folk bryr sig om tycks det.
I realiteten bryr vi oss inte om, att vi bränner den jord, våra barn
ska leva utav, leva på, i realiteten bryr vi oss inte om våra barn,
så enkelt är det !
Och vi lär dem att inte bry sig om sina barn.

Och i denna polariserade, egoistiska värld, där egen rikedom,
är normen, och solidaritet och omtanke anses vara ord som
förpassas till historiens misslyckanden. I denna värld gör sig
åter igen människor, som helt faktaresistent anser att Vargen
inte behövs i vår fauna hörda. Och argumentationen för dessa sk
åsikter, är i paritet med sverigedemokraternas skeva sk
verklighetsbeskrivning, och Metoo-rörelsens avsaknad av
rättssäkerhet och självkritik. Här i en artikel i DN:

länk

Vill få oss att tro

Den här debatten tycks aldrig dö, mycket pga att
osanningar och överdrifter lätt får fäste hos människor,
när kunskapen om källkritik är låg, eller bara lättvindigt
ignoreras, för att man inte bryr sig om hur det ligger till,
utan skapar en sanning som passar ens egna tillfälliga behov.

Artikelförfattaren vill få oss att tro att vi kanske måste låsa
in våra barn i burar för att skydda oss mot vargen. Hon önskar
vi ska tro att vargen är det farligaste rovdjuret i Sverige,
trots att inte en enda människa dödats på 200 år av en vild varg.
Och när det för 200 år sedan skedde, så var det vargar som
människan först tämjt, och sedan släppt ut.

Expansionen

Med en stam på 355 vargar, i ett rike med 10.135.303 människor,
vill hon få oss att tro att vargen utbredning är ett hot mot oss
människor, att det är vargen som expanderar. När det i själva
verket är obestridbart så att det är vi människor, som blir fler
och fler. När det är uppenbar att det farligaste rovdjuret för
andra djur är människan, när det farligaste djuret för människor är andra människor, med tex 100 mord om året i Sverige.

Inte dödligast

Älgar dödar fler människor än varg, hundar dödar och framförallt
skadar fler människor än varg,
Hästar dödar fler människor än varg, Bin dödar fler människor än varg,
och tom myggor dödar fler människor än varg, globalt sett.
Men den största orsaken till människor frånfälle,
är människan själv. Det är förvisso korkat att påstå att vi
måste låsa in barn i burar för att skydda mot varg som o,enligt 200 års
statistik, orsakar noll dödsfall för människor.
Men om Moder Jord fick sätta handklovar på några,
utifrån störst mördarkapacitet, så risker många barn
att i praktiken se sina föräldrar i burar.
Så vem är skurken här ?

Respekt !

Nej vargen är inget gulligt mjukdjur,
som ska vara kvar för att vi tycker det är gulligt.
Det är ett majestätiskt djur som har sin rättmätiga plats i naturen.
Vargens uppgift är likväl som alla arter och växter livsviktig för
balansen på moder jord. Den förtjänar vår respekt,
men vi har knappast förtjänat deras respekt

Och visst, det uppstår problem när vild varg tvingas möta människor
och människans djur i fångenskap. Varg dödar för att överleva,
Och bytesdjuren människan håller fångna, har inte möjlighet att fly,
som vilda bytesdjur, men vems fel är det ?

Jag fick ett brev från moder jord,
men hennes röst blir allt svagare.
Drunknar i dånet av människans skövling,
när sista vargen ylat i våra skogar.

Ved-modig underbar glädje


En ooootroligt trevlig dag

Vissa blir bättre än andra,
några blir näst intill perfekta !

Att vakna kl 05.30, är förståss ingen höjdare,
men efter nån timme somnade jag om till efter nio.
Och en härlig kopp kaffe, på hem-malda kaffebönor,
en havregrynsfrukost som alltid.
Slösurfar lite. skriver kommentar till en artikel,
som ingen noterar 🙂

Men sen gick jag och Lacken promenad ner på Bangolfen,
och en lite längre sväng efteråt.
Förberedde lite för morgondagens vårstädning,
och gladdes åt våra nya bollfärger.

Sedan, på väg hem, egentligen lite i tidsnöd, då jag lovat hjälpa
Åsa och Karl med vedhuggning, ropar en bekant röst på mig,
när jag helt värstingmässigt cyklar hemåt på gågatan.
Då sitter Jonas Bodin där med sin Maria, vilket gladde mig så mycket
så jag fick 20 minuters dispens från vedhuggning.
Satt och pratade, skrattade i vårsolen över en kopp kaffe.
Och Maria var en mycket trevlig ny bekantskap.
Ypperligt så långt !

Rusar vidare, mellanlandar för ombyte till vedhuggning.
Hjälper Karl och Åsa med uppsättning av barnens studsmatta
Sedan blir jag glatt överraskad, då Karl inte har en vedklyv,
och vi jett hugga för hand. Jag riktigt lyste upp av glädje.
Äntligen får jag visa upp hur stark och duktig jag är
på att hugga ved.
smiley
Ser ni… vilken graaaas !

Ja Karl hjälpte till lite oxå 😉

Efter 2 timmars vedhuggning, låtsades jag för Karls skull
vara slut och trött, så att inte macho-genen hos honom
skulle bidra till ond rygg och utmattning.
smiley

Så jag gick in, och blev uppmärksamhets-bombad
av två underbara små Torell-troll, Valle och Evelina.
De skulle visa olika spel, och Batman-figurer, rosa kanintofflor,
Pokémon, polisbilar, Lego, och hade tusen tankar
att verbal delge mig om där jag låg och ”låtsades”
vara utslagen i soffan.

Och just när man tänker att det inte kan bli bättre,
så säger Åsa att veg-middagen är klar.
Så gott att jag åt så jag sprack… nästan
(Det blev glass och chokladsås efteråt oxå som jag missade fota)

Vid 19-tiden, känner jag att det kanske är dags att
trampa hemåt. ser Ulf och Marie sitter ute på trappen.
Och blir inbjuden på ännu en delikatess:


Vansinnigt goda grapefrukts….nånting av Ulf Melander.
Grapefrukt urgröpt, och blandar fruktkött med tonfisk,
oliver, räkor, o nå´n röra ….

… nä nu orkar jag inte hålla yga mine öppna längre.
Somnar sött.

Som stjärnorna – Ao ke te la ota


En scen ur filmen ”Dansar med vargar”, där huvudpersonen förklarar för medicinmannen hur många vita som kommer att komma till deras land

Dances with wolves: Ao ke te la ota (Fler än man kan räkna)

Kicking bird how many? (hur många)

Dances with wolves:like the stars (Som stjärnorna)

Kicking bird:
(ser frågande ut utan att svara)

Dances with wolves: Wi chompe (Som stjärnorna)

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –


Ovärderliga lärdomar


När man som jag, och många, många andra,
kommit ut ur mörkret, mer än en gång,
och än en gång andas den fria luften.
Då har man många gånger fått med sig ovärderliga lärdomar,
främst om sig själv, men även lite större sammanhang,
och människor i allmänhet, och om livet.
Erfarenheter som överbetalda psykologer och forskare,
tonvis med psykologi-litteratur aldrig kan ge oss.

Hur vi finner lycka

Och när jag för närvarande befinner mig i ljuset,
funderar jag lite över lärdomarna av mörkret,
erfarenheterna av möten med människor.
Jag funderar lite över lidande människan alltid
går igenom, varför vi lider, varför vi gläds och
hur vi finner lycka och varför den aldrig består,
likt oftast inte mörkret består.

Olika förutsättningar

Jag tänker på vilka olika förutsättningar vi alla får
med oss från starten, och hur vi kämpar utifrån vad
som givits oss.

Det ekonomiskt ”illavarslande” med nöjda människor

Hur mycket eller lite vi nöjer oss med.
Och att det nyliberala högersamhället gillar allmänt missnöje.
De krafter som med alla sina miljoner dollar och kronor,
vill få att vilja ha mer, vara missnöjda,
än hur mycket vi har, så vi ska sträva efter mer …pengar
.. mer saker

Jag tänker på kärlek

Jag tänker på kärlek, för min egen del,
längtan till det vi kallar kärlek, utan att många gånger
förstå hur stort det är, hur enkelt det är, och samtidigt
så oerhört svårt för vissa av oss.
Jag tänker på mina föräldrars barndom,
på deras föräldrars barndom,
och jag tänker på min.

Meningen med föräldrar

Tanken med föräldrar, utöver att rent fysiskt
bringa barnet till jorden, genom befruktning och
födelse, torde kanske vara att ge barnet
de lärdomar de själva fått med sig.
Att ge barnet den kärlek, de själva fick.
Att ge sitt barn en bra start, och därmed
också fler möjligheter.
Och det torde väl vara att ge liv i dess fulla bemärkelse.

Men när nu inte föräldrarna själva fått den lärdom
de borde fått med sig för ett rikare liv ?
När föräldrarna inte själva, som barn fått med sig den
kärlek de förväntas ge sina barn ?
hur blir det då ?

Då är kanske mörkret din lärdom, krisen din möjlighet

Då tänker jag att det är mörkret,
som kan lära oss om ljuset.
Jag tänker att det är krisen som är chansen,
som är allas stora chans, att förändra sig,
att förändra något.
Krisen är en möjlighet, för att den som krisar
ofta inte har något annat val.

Man kan inte längre välja det som bryter ner en,
man kan inte fortsätta röka när man fått lungcancer,
man kan inte fortsätta äta fel när kroppen väger 130 kilo,
och läkaren gett dig en snar dödsdom.
Man kan inte längre finnas till för alla andra när själen
brutits ner av självuppoffrande och självraderande,
och låtit sig trampas på i ett halvt liv.

…därför blir krisen en möjlighet, en sorts
överlevnads-väckarklocka,
Do or die !

Före detta vänner, nya vänner …ovänner

Nu när jag för närvarande befinner mig i Maj,
när ljuset och löftet om sommaren står för dörren,
så kan jag kosta på mig att fundera kring kärlek och vänskap.

När man själslig upplever att man inte klarar mer,
när man metaforiskt står på stupets kant och vinglar.
Men samtidigt faktisk befinner sig i den här världen,
den verkliga trista gråa, underbara gröna,
fruktansvärt brutala världen. Den värld som hänsynslöst
bara rullar på, dag efter dag, med människor som tycks finnas
runtomkring, men ändå inte upplevs sträcka ut en hand.

Då funderar jag vad vänskap är, vilka som är mina vänner,
vilka som tycker om mig, vilka som bryr sig om mig,
vilka som kanske till och med älskar mig.
Men än viktigare är nog frågeställningen vem är jag vän till,
vem älskar jag, vilka bryr jag mig mig om ?

… med andra ord: Vad vill jag !?

Jag tex ser inte på någon människa som en ovän,
nån jag stämplar som dålig eller behöver smutskasta.
För mig är det nu mer bara en fråga om att vara med de
som vill vara med mig, respektera de som visar respekt tillbaka.
Och sluta höra av mig till de som inte någonsin hör av sig till mig.
Dessa är inga drastiska ställningstaganden MOT någon som
inte prioriterar någon tid alls för mig. Det är ett ställningstagande
FÖR mig, min tid och de som prioriterar tid och tankar åt mig.
Dessa människor vill jag ge min tid, min hjälp min kärlek.
Och dörren är kanske igendragen men inte nödvändigtvis
låst för dem, vars ointresse jag accepterat
… det beror ju lite på vad de vill oxå.

Som stjärnorna – Ao ke te la ota

Det finns 7 miljarder människor i världen,
1 miljon i min uppväxts Stockholm
och tusentals människor bara här i Sollefteå,
så om någon jag tyckt om, väljer bort mig,
så accepterar jag det, men slutar höra av mig.

…det finns tusentals andra,
som kanske vill vara min vän,
De bortvalda blir inte mina ovänner,
de har ju dessutom redan valt att göra annat med sin tid
med sin kärlek…

Hur många finns det att välja vänner bland ?

Dances with wolves: Ao ke te la ota (Fler än man kan räkna)

Kicking bird how many? (hur många)

Dances with wolves:like the stars (Som stjärnorna)

Kicking bird:
(ser frågande ut utan att svara)

Dances with wolves: Wi chompe (Som stjärnorna)

Kanske lider vi människor , för att vi ska förstå det underbara?
Kanske lider vi för att vi inte ska förkasta det underbara ?

Styrdans – Lejonkungen och den osynlige hockeydomaren


För oinvigda dansare/läsare bör för metaforisk
läsförståelses skull nämnas att dansarrangören
som ofta hänvisas till i inlägget heter L-E jonsson: ”Lejonsson”

Urlakad

Jösses anamma så trött kroppen var,
när jag stapplade ur bilen ca 02.30 !
På nå’t sätt lyckades jag stappla in i rätt port
och rätt ytterdörr, hitta tandborsten och gnugga
den några drag, utan att somna med den i munnen.

Trött efter att under kvällen styrt runt ett st okänt kylskåp,
givetvis då till kvällens längsta låt.
Trött efter att i mina armar fört naturligt undersköna dansälvor,
och dansgudinnor, och kört slalom mellan 3-4 manliga
hundratiokilos bulldozers med trasigt roder.
Fascinerad av att som hastigast betraktat en liten skara fagra
porslinsdockor som var lite föör medvetna om sin
ytliga skönhet.
(Jag ger under danskvällen inte den senast nämnda
kategorin så hemskt mycket uppmärksamhet nu för tiden,
det har jag inte tid till)

… så lite tid, så mycket lagom mogna kvinnor …så lite ork.

Bilden nedan är Lars Erik Jonssons, som jag lånade i reklamsyfte,
å hans vägnar:

Den portade forne följeslagaren

”Dåligt samvete” en inre ”demon” vi alla under stundom
burit med oss,försökte tränga sig på när det stod
en lång rad uppklädda förväntansfulla damer, pga av den
för styrdans ”mycket ovanliga” företeelsen
kvinnligt överskott. Dåligt samvete försökte även
på andra vis,..men är portad hos mig! Schaaas !
smiley

När jag blundar, kan jag se dem dansa igen

Lika för stunden lycklig som jag blir när ja ser dansgolvet
fyllas av allehanda modeller, och dansstilar.
Fyllas av människor som gör sin grej för att glädjas,
sin grej för att bli sedd. Lika mycket kan jag känna saknad
av Dans-Egon, Mr styrdans, den graciöse seniorens
slowmotion-bugg. Och lika mycket kan jag drömma om att få
se lejonflockens ledarpar, lejonet och lejoninnan åter få göra det de
älskar, det de gör så bra: dansa !
En gång dansade jag med Lejoninnan i Hällesjö,
det var en följsam dans bland mygg och jämtar som var
värd att minnas.

Den dag Lejonen inför mina leende guldbruna ögon,
äntrar dansgolvet.
Då ska jag sätta mig ner och beskåda och unna !
ge rampljuset till Norrlands stora danssjäl:
Herr Lejon och fröken Lejoninna !


Flock-motion

Nåväl , jag är väl inget outtröttligt fantastiskt lejon
men jag och alla ni andra strävsamma dansvänner
är även vi en stor lejonpart av Norrlands danssjäl,
utan flock, heller ingen magisk dans !

Men jag måste börja gubb-jogga eller nåt hörrni !
Musklerna i denna gubbe tar slut en timme innan
slutsignal och för kroppen plågsamma extranummer.
Och när det är sånt underskott på dansanta män, så
blir det ju svårt att påkalla ”domaren” för byte som
i fotbollsmatcher. Det är bara att härda ut kramper
och dålig kommunikation mellan kroppsdelar och hjärna.

Det här går ju inte, nå’t måste göras.
Stackars Eva som jag dansade min
sista dans med, agerade i det närmaste stöttepelare.
Asså inte kylskåpsnivå, men att kalla det för spänst från
min sida sett, vore att ta i.
Och ändå är jag inte mer än ca ett halvt sekel gammal.
Och att dansa sparsamt för att orka hela kvällen,
det finns inte ! Varför dansa överhuvud taget om man inte få
lägga sitt allt i varje danssteg och varje danssnurr?

Att dansa ”sparsamt” är som att…

Att ”dansa sparsamt” är som att köpa och dricka billigt
Gevalia-kaffe istället för att som sig bör köpa hela bönor
av Zoega skånerost alt Arvid Nordqvist,
och mala och göra presso.
Att ”dansa sparsamt” är som att bli miljonär och spara
pengarna till en vacker gravsten, eller som att leva efter
de klassiska svenska Jante-ordspråken:
”Det är en dag i morgon också”, eller:
”Nä så roligt ska vi inte ha”
Varför ska vi inte det ?

Nä, jag bränner nog mitt krut på dansgolvet
så länge det räcker,och när det är slut får jag väl
spela bingo och mata svanarna. Alla utom Sean
Connery i James Bond, lever bara en gång.

Hoppet om ännu en sommar lever vidare !

När lejonet (Lars-Erik Jonsson)
under kvällen avbryter grandiosa Jannez,
äntrar scenen för att delge flocken att DET BLIR DANS
PÅ GUSSJÖNORET även i sommar, och att dansbanan
SKA BYGGAS UPP IGEN. Då får jag efter danspublikens
reaktioner flashbacks till den gamla underbara reklamen
för MER:


Om en hockeydomare varit på plats:

För min del erhöll denna danskväll i hockeyterminologi
även 3 st checking from behind (från 110-kios bulldozers)

2 bentacklingar (från snurrande buggare)
10 st lätta kroppstacklingar

1 armbågstackling i ryggen

1 st time out (fika-paus kl 23)

gjorde mig skyldig till oräkneliga ”fasthållningar” (man jett ju håll i kring dom)

Men jag ”scorade” inte ikväll……….heller !
…och därför blev det ej heller nå’n ”holding the stick”.. gud bevars
sån’t man bara inte gör ! …(offentligt)

Jag dansar, jag lever ….nu !


Jag sitter här med ännu en Derbyförlust,
och känner att det gör faktiskt ingenting,
det är faktiskt en fis i världsrymden att det lag
man hejar på förlorar i fotboll.
Och att våren tvekar är inget nytt,
det är också en fis i rymden. Ett i-landsproblem

Så sent som för två år sedan bara,
fans inget ljus, fanns ingen värme
och ensamheten var förödande.
Nu finner jag stunder av lycka när
lilla Aria 1 år gammal, med två tänder
skrattar, ler, klappar händerna och dansar
till kurdisk och svensk musik på Lilla Caféet.

Nu finner jag frid i att diska varje morgon,
mala och koka gott morgonkaffe.
Nu finner jag mig i att ha tråkigt en stund,
och tänker att det går bra det också.

Korta, lyckliga stunder, blandat med bekymmer och
även tristess… det är livet.

Det vackra, sköra, spröda livet vi alla tar för givet.
Den rikedom vi har utanför våra fönster i naturen
och luften, och vattnet. Vi hyllar den i dikter och musik,
men skäller tex ut Miljöpartiet som vore de terrorister,
för att de vill höja bensinskatt.

Det sköra vackra livet, ser jag i de glada Syrisk-svenska barn,
och andra nationaliteter, som istället för att dö i gasattacker,
eller bli utan ben av minor, nu istället leker och skrattar i
stadsparken. Och då känner jag en stund av lycka,
och är mycket, mycket lycklig att de kommit hit till Sverige
…Mycket, mycket lycklig.

Jag blir så varm i hjärtat av de skratt
jag hör när de bekymmersfritt gungar i lekparken, springer
och leker kull i lekparken. Och förstår inte ett ögonblick de
som vill stänga Europas och Sveriges gränser… jag kan inte för
min värld förstå detta, då jag ser dem leka i parken.
Då får de prata pengar och politik hur mycket de vill,
jag fattar det bara inte.

Det sköra, värdefulla livet,
som 3 män och 1 kvinna varje dag,
i Sverige väljer bort. Det är tyst om det
större delen av året, och det kommer bli tyst
igen om någon vecka bara.

Nu i efterhand, tävlar kändisar,
och människoflocken om att vara post-empatiska
till Tim Bergling, som få brydde sig om innan han
tog sitt liv. Men som miljoner ”älskade” och hyllade som Avicii.
Några passar tom med på i tidens anda att skuldbelägga
manlighet och män för Tims val, för att vi är känslokalla.
Och det förstår jag bara inte, jag kan för min värld inte
förstå hur man kan vara så cynisk och fördomsfull,
så enögd och kärlekslös, att man några dagar efter en
ung mans självmord gör feministiska propaganda av det.
…jag fattar det bara inte, då får det prata kvinnolöner,
rumpa-klappningar och politik hur mycket de vill, jag fattar det bara inte
…kommer aldrig att fatta

Stunder av lycka när två, ibland tom tre dansgudinnor
bjuder upp mig samtidigt, och jag känner spår av
att vara lite eftertraktad. Stunder av lycka när dansen
flyter samman med tonerna i melankolisk dansbandsmusik,
när kropparnas och själarnas kommunikation, för en stund
är rent poetisk.

…Jag dansar, jag lever ….nu !

Den mest undersköna av alla dansmiljöer,
är fortfarande Gussjönoret, där har jag upplevt några av
mitt livs mest harmoniska stunder.
Det är i samspel med den natur
som det ”hemska miljöpartiet” vill skydda, och den
Lejonska dansorganisation som är byggd på, kunskap
och ren kärlek till dans och människor, som magin uppstår.

Det är fortfarande Gussjönoret, trots att taket rasade
in på logen i vintern som var. Men möjligheten finns nu
att göra den platsen ännu vackrare, med en dansaltan
mot vattnet likt den på Kåvlands dansbana.
Och det är i skenet av det som jag som ändå tillhör
den av svenska medborgare sämst bemedlade,
tänker skänka minst 200 kronor till återuppbyggnaden.

Är inte sommardansernas Mecka värt att skänka
EN extra dansbiljett (200 kronor)?
Om 500 personer gör det, så blir det 100.000 kronor,
EN enda extra inträdesbiljett ?

…Jag dansar, jag lever ….nu !

Fram till sommarens danser får jag glädja mig
åt dans på Ramviks folkets park, och lilla ettåriga
Aria som dansar, klappar händer och ler
på Lilla caféet i Sollefteå.
Och de små barnen som leker och skrattar i vår stadspark,
långt bort från Erdogans, Trumps, Putins och Assads
mördande av barn.

Vilka uppfostrar såna känslohämmade pojkar ?

….
Inuti kokar jag av ilska,
men jag behärskar mig !
Jag är man… jag behärskar mig,
skriker inte runt omkring och slår hämningslöst
omkring mig, beskyller inte kvinnor för vad några
kvinnor gör.

Locket åker på, och kommentarsfälten
till mitt skriftliga motstånd mot detta hat har övergetts…
nästan helt tomma…på kommentarer från tex kvinnor.
De som ofta sägs ska vara bättre än män på att uttrycka sig.
Varför så tyst då ?

Idag skriver en viss Greta en artikel i DN,
som mer eller mindre håller män och manlighet
ansvariga för Tim Berglings självmord.

… först blir jag arg, sen tänker jag orkar inte bemöta
all denna ignorans och allt detta hat,
all denna skuldbeläggning.

Det verkar aldrig ta slut. Helt omdömeslöst,
helt utan empati, helt utan helhetssyn.

Och ingen vill prata om det faktum att det är
övervägande män som tar livet av sig.
Och när det talas om, så är även det männens fel.
Det måste vara enkelt att hata så,
det måste vara enkelt att skylla allt ont på en grupp.
Fråga Greta, fråga Jimmie Åkesson, fråga Ulf Kristersson,
Fråga Gudrun, fråga Zara !

Helt utan självinsikt, fortsätter majoriteten av det senaste
årets journalistik gå ut på att det som är fel med den här
världen är män, och det som är gott med den här världen
är kvinnor. Kvinnor är ur alla synvinklar offer för mäns ”brutalitet,
sexism och mansplaining”.
Det finns bara ett sorts hat som står i
paritet med senaste årets drev… och det är högerextremismen.
Och till o med dom står i skuggan av medieutrymmet.
Det finns snart ingenting som inte är männens fel,
enligt den nya vågen. Precis som det för högerextrema
och Sverigedemokrater inte finns någonting som inte är
invandrarnas fel, invandringens fel.

Till en början vill man inte skriva att det rör sig om ett självmord.
Man går som katten runt het gröt.
Och den vanliga R.I.P.-karusellen sätter igång,
och hyllningarna vill inte ta slut, över vilken fantastisk artist,
låtskrivare han var. Sen drar det igång …. ”männens fel”.

Vilka är det som uppfostrar våra barn egentligen,
så att de blir så känslokalla som Greta påstår att
Aviciis omgivning var,
och att det beror på att de var män ?

Vad är det för sorts människor som uppfostrar oss män
till att bli så känslokalla ?
vilket kön har de ?
….är det viktigt ?

Dags att skaffa nya vänner ?


Livets foxtrot, när man snurrar åt fel håll

Ett steg bakåt och två steg framåt,
och nåt enstaka tillfälle tvärtom,
då är det ändå rätt bra liv med mina mått mätt.
För livet är sådant att det går upp och ned.
hur skulle man annars kunna glädjas när nåt
är bra.

Ett steg till vänster och två steg åt höger
däremot, från den som för. Det blir det en mycket avig
och spegelvänd foxtrot utav.
Men det är vad som nu sker i politiken och i samhället,
…två steg åt höger

I skuggan av könskriget, och rasismen…

….dansar utsugarna på det runda bordet

De mörkblå hänsynslösa borgerliga krafter bryter
ner miljön i vår värld, genom att tvinga på nationer
det man kallar ”frihandelsavtal, men i själva verket
handlar om att de tar sig laglig rätt att köra över
demokratiska miljöbevarande beslut.

Och bryter ner sammanhållningen i vårt
samhälle. Och de kan nu verka i det dolda i skuggan
av hatet mot invandrare, kvinnor eller för stunden män
i synnerhet.

Dessa splittrande borgerliga krafter får nu möjligheten
att framstå som det ”normala” när männen ställs mot
kvinnor enkom utifrån vilket kön man är född till.
Dessa splittrande borgerliga krafter får nu möjligheten
att framstå som det ”normala, när svenskar ställs mot
invandrare.

Ställ er alltid frågan: vem har miljoner att tjäna på konflikterna?

Och om vi nu ser vilka som tjänar på osämja i den
ekonomiskt svagare delen av befolkningen kanske
vi borde ställa oss fråga vilka krafter/vilka politiska
åtgärder som gärna skapar och underblåser könskrig
främlingsfientlighet och rasism ???

Även om svaret på den frågan för mig är uppenbar,
så får min syn på det hänga i luften några rader.
Men föreställer mig att det är som med krigsindustrin,
att de länder och företag som tjänar miljarder på att sälja
fruktansvärda vapen, gärna är med och underblåser
stridigheter i konfliktzoner, och ”kastar bensin på elden”,
så att vi i väst kan leva gott på de vapen vi säljer,
och sedan stänga gränserna till EU och Sverige,
när offren för våra vapen flyr krigets fasor och en trolig död.
Jag vet iaf att V motsäger sig vapenexport till krigszoner.

Som vi röstar får vi ligga…

…som vi behandlar vår nästa, blir vårt samhälle

I princip 7 av 8 riksdagspartier tar kraftiga steg mot att
rika och fattiga blir mer åtskilda och segregerade, att
invandrare och svenskar blir mer segregerade, och att fattiga
EU-medborgare med pappersmugg i handen blir ”olagliga”
Medan rika EU-medborgare bla i Sverige placerar dina
och mina inbetalda skattepengar på ett konto i nåt
skatteparadis, helt eller halvt lagligt, och kommer undan
med det utan att vi medborgare vänder upp och ned på
jorden i ilska, som vi gör när Miljöpartiet vill höja
bensinskatten för att värna om dina barns framtida luft
och mat.

Så mycket för den ”fria rörligheten inom EU hörrni !
Även den friheten gäller bara de rika, makthavarna oavsett kön.
Tänk på det när högern och ny-högern (S) pratar om frihet för
”individen”
Och allt DETTA stöder vi idag när vi röstar som opinionsläget visar nu.

…något är väldigt galet mina vänner, väldigt galet !


Många dansare blir trampade på fötterna…

… och får armbågar i bakhuvudet, när man dansar åt fel håll,

Det är, utifrån min dans-metafor tragiskt nog rätt
symptomatiskt att även den riktiga styrdansen som företeelse
för en tynande tillvaro. För att man styr åt olika håll, och ”dansar
åt fel håll”.

Att skattesatsen är högre för dansarrangören än annan konst
eller liknande, bidrar inte till dess blomning till exempel, när
dansbanden tar mellan 20.000 upp till 100.000 i betalning
för en kväll. Ej heller att det har blivit vanligt att några sitter
kvar i bilen och tittar om ”rätt danspublik löser in sig” eller
om tillräckligt många kommer. Det är också en form av
segregering, en dansvärlds-segregering mest i åldrar då,
som faktiskt vi dansare själva är skyldiga till,
när vi sitter kvar på parkeringen och inte löser in oss.
Det är rätt enkelt, om alla löser in sig, kommer alla ha någon
”i rätt ålder” att dansa med.

*Metafor*
”Dansar man åt fel håll” så blir det armar i bakhuvudet,
Tar man ingen hänsyn på dansgolvet, blir det tår som
trampas på. Och ska alla slåss om att få styra samtidigt
för egen vinnings skull, så kommer man faktiskt ingen vart.

Och det är lite just detta som är min röda tråd i detta
blogginlägg… både politiskt och på dansbanan.
Och i dansen är det viktigast att man kommunicerar
kroppslig, lyssnar av varandras signaler om färdriktning,
danskapacitet och månar om varandras tår och bakhuvuden,
kanske inte lika viktigt vilket kön det är på den som styr.
Men om den som styr, styr utan att lyssna, funkar det inte
att dansa, och om den som följer, inte följer utan dansar för sig
själv på nåt vis, då blir det oxå en pina i ca 6-7 minuter.

Tänk om världen styrdes av kvinnor?

… ja tänk om ?

Det florerar så mycket ogenomtänkta teser och teorier,
faktaresistenta och historielösa tankar kring
könsmaktsordning, och även kulturer och religioner.
De främlingsfientliga krafterna i Sverige försöker att
lura i oss att vi snart kommer leva under Sharialagar om
vi inte stoppar invandringen. Borgarna skriker alltid om
ekonomisk kris,medan de forslar ut sina miljoner till Schweiz.
Och sist men definitivt inte minst nu då framställer feministerna
män som jordens avskum och potentiella våldtäktsmän
Och de förvanskar statistik, omfattning och definition
kring det iofs MYCKET ALLVARLIGA problemet/begreppen ”våldtäkter
och ofredanden.

Myterna kring könens karaktärer, myterna kring det goda
och det onda, det starka och det svaga, har utnyttjats både
av de bakåtsträvande krafter som förtryckt kvinnor som det har
av makthungriga feminister i vår samtid.
Om och om igen utmålar feminismen uteslutande kvinnan
som det ständiga offret,kvinnan som de mjuka fredsbevarande
i världen. Som om det skulle bli fred på jorden om enkom kvinnor
styrde världen.

Chockerande ”nyheter”

Jag har lite chockerande ”nyheter” för det som tror på detta.
I många länder styr kvinnor lika mycket som män,
men inget har förändrats kring makt och krig, annat än att
de som styr står eller sitter ned när de kissar.
I historien har samma grymheter och död uppstått under
Margaret Thatcher, Kleopatra, Katarina den stora,
Mary Stuart etc etc.
arbetsplatser med bara kvinnor är inte heller överlägset manliga
arbetsplatser i fredsbevarande harmonisk kärleksstämning,
snarare än tvärtom.

Jag skulle vilja hävda att de som hävdar att kvinnor
skulle vara mjukare än män, mindre konfliktbenägna,
bättre lämpade att styra, inte bara far med osanning,
utan bidrar precis lika mycket med de fördomar i samhället
som orsakar ojämställdhet och klyftor, som de makthungriga
förtryckande män de påstår sig bekämpa.

Vägen till makten, totalförändrar många gånger människor
till det sämre, och då hjälps det inte om du ”kallar” dig socialist
eller feminist om du beter dig som kapitalist eller rasist.
Makten släpper inte in mjukhet och solidaritet.
De släpper in dig om du blir som dem,
vare sig de är kvinnor eller män.

OM !!??

…. som Niklas Strömstedt sa
Men det är klart, om vi säger ”OM”
och vi tänker oss den mysiga bakande,
jordnära tanten vid makten, jag då kan vi prata om mjukhet.
Eller den unga livskraftiga tonårstjejen med höga ideal och
stora drömmar om fred på jorden och en ren miljö. Ja då kan
vi tala om mjukhet och humanism.

Men grejen är den hörrni, att det finns precis lika mycket
fantastiska, mjuka unga idealistiska killar, och gamla mysiga
farbröder… så kära ni, släpp ert fokus på vad vi kissar med,
när vi pratar om makt, det handlar nämligen inte om det.
Det är inget annat än fortplantningsorgan,
och avfallsutgångar.

De enligt mig riktiga feministerna, med rätten på sin sida
som slåss för den utsatta kvinnans situation, gör samma
misstag som många småföretagare… de lierar sig med
makthungriga hänsynslösa kvinnor och män, som påstår sig
slåss för dem.

Småföretagare röstar tyvärr många gånger borgerligt,
i tron om att borgarna typ av skattesänkningar gynnar
småföretagare,när de i själva verket gynnar de som bara
äger kapital, och handlar med kapital,långt i från småföretagarens
verklighet,med byråkrati, bokföring, arbetsgivaravgifter
med 10-12 timmars arbetsdag, höga lokalhyror och snedvriden
konkurrens.

Lika är det med de sanna feministerna med hjärtat på rätt plats,
de lyssnar till, och röstar dessvärre på och lierar sig med
konfliktsökande, könssegregerande karriärister, istället för med
män i deras egen utsatta situation, istället för att de lierar sig med
alla de miljoner kvinnor som utnyttjas runt om i världen som gratis
arbetskraft och prostituerade.

Dags att skaffa nya vänner ?

Håll då den hand


När jag någon gång
i framtiden sluter mina ögon,
för sista gången.
När jag gått mina sista steg,
När jag andats mitt sista andetag,
då klockorna ringer för mig.

Då jag lett mitt sista leende,
och gråtit min sista tår,
tänkt min sista tanke…

När löven faller av sin gren,
för att aldrig mer spricka ut.
När rosen som är livet,
vissnar och blir till jord

Håll då den hand,
som smekte bort dina tårar,
Le då ditt varma leende
för kärlekens skull,
och lev sen livet varje dag,
efter du lämnat över mig till Gud.

Minns mig i mitt allra
mest skimrande ljus, mina vackraste
handlingar, och förlåt min
otillräcklighet och kyss ömt tårarna på
de sårades kinder.

När musiken tystnar,
då solen slocknar,
när änglarna hämtar
mig hem.

Rikare kan jag inte bli


I min lilla, lilla hjärna, och mitt stora, stora…

Det är så lite kring det här livet jag förstår,
så lite om den här världen.
Jag i likhet med Nalle Puh, har nog en mycket
liten hjärna.
Men förstår båda att viktigast av allt är vänner
och kärlek.

Idag hade jag ynnesten att få hjälpa en liten
pojke vars cykelkedja hakade upp sig.
Och även grannarna vars cykel frusit fast
i vår-isen.

Trots alla till synes relativt kloka välformulerade
inlägg jag gör på min blogg, så blir denna galna värld mig
övermäktigt att förstå många gånger.
Och trots en rätt så allmänbildad och smart hjärna,
så känner jag att hjärna är rätt liten ändå,
men hjärtat … kanske något större.

Tack gode gud som lät mig hjälpa medmänniskor idag,
rikare kan man inte bli.