Författare: tomastvivlaren

…
Jag försöker ju vara en god människa.
Varför … varför försöker jag det ?
För att bli accepterad och älskad ?
Dvs delvis av egoistiska behov och skäl.
Ja visst är det delvis så.

Men oxå av ren empati, förståelse och
insikt i hur det känns när det gör
ont i kropp eller själ.
Att jag släpper allt jag har om en gammal tant
ramlar och slår sig utanför entrén till
kommunhuset, beror inte på egoistiska
tankar om att bli omtyckt som konsekvens
av att jag hjälper damen upp och plåstrar
om henne… det är en omedelbar reaktion,
och jag tror det är, … förlåt mitt storhetsvansinne – av
ren hjärtlighet och omtanke.

Men jag är ingen ängel.
Jag är i högsta grad mänsklig.
Och jag sviker människor jag oxå.
Eller alternativt, att de känner sig svikna pga mig.
I franska filmen ”Pojken med cykeln” kan jag känna
igen mig känslomässigt lika mycket med pojken vars far
inte kan ta hand om honom, som med fadern.
I filmen framställs inte heller fadern som en kallsinnig
egoistisk mansgris, utan som en ofullkomlig man
som inte fixar det ansvar det innebär att vara förälder.
Det hade kunnat vara jag, om jag varit förälder.

Jag räddade och bar min älskade morbror Rolf i ett antal år,
men jag svek honom också, när jag inte längre
klarade av det. Jag räddade och tog hand om min älskade
moster i ett antal år, och bar henne, men svek även henne,
när jag själv brakade ihop i bitar, och inte längre orkade vara
hennes klippa varje dag… och inte ens längre orkade med
mig själv.

Precis som de räddade mig, men inte orkade fullt ut.
Vi är människor… bara människor. Och vid flera
tillfällen i livet, sviker vår styrka och vårt mod.
Andra tillfällen agerar vi över vår förmåga,
och är tillfälliga änglar…. men vi är i slutändan
trots allt bara människor, och gud förlåter oss
nog för våra svek och misstag.

Frågan är bara om vi kan förlåta oss själva,
och förlåta andra för deras misstag. Det är inte helt
lätt, och där är jag inte heller fullkomlig på den punkten.
Men jag märker allt eftersom åren går, och alla tusen tårarna
räddat mitt förstånd, att det blir lättare att förlåta andra,
när man börjar så smått börjat lyckas förlåta sig själv.

Min far bar skuldkänslor hela livet, över när hans bror Sture
drunknade i hamnen i Kramfors. Och han bar skuldkänslor
inför sina söner. För han fanns inte för oss, trots att hans
hjärta var av guld… hans också.
Men han var bara människa, och gud förlåter honom.
Jag förlät honom för länge sedan.
Men jag har haft svårt att förlåta mig själv genom åren,
för de hjärtan jag sårat, för de vänner jag svikit.
Och jag har haft svårt att förlåta min mor,
även om jag yttrat orden, eller skrivit ner att
jag förlåtit henne… så hade det inte landat i mitt hjärta.
Man jag närmar mig.

Och på det stora hela gör jag mycket gott,
och tänker ganska många kloka tankar.
Och om Gud förlåter mina tillkortakommanden
och rent utav synder.

Vilken människa har då rätten att döma mig ?
Den som själv är utan skuld …
…kastar första stenen

…
”Vad är din favoritfärg Tomas?”

De två solstrålarna Sam och Solin kommer utspringande
från sina rum, skiner upp hela rummet med sin entusiasm,
och sin barnatro. En timme senare, erhåller jag dessa, i
papper hårt igentejpade presenter:

Solin erbjöd sig att kasta ”omslaget”, efter jag öppnat dem
men även om konstverken i sig är fantastiska,
med pärlor i vackra mönster, så är det orden i grönt
på den hårt tejpade lappen som fångar mitt
fattiga hjärta. ”Till Tomas, från Solin”

Jag nämnde ju att lillebror Sam också hade gjort något,
men han ändrade sig och tyckte att det skulle bli orättvist
om jag fick tre presenter och deras mamma ingen,
så den gav han till mamma. Pappa var dock bortglömd
i sammanhanget, vilket jag påminde barnen om innan jag gick.
Så då började de planera vad han skulle få.
Det första de kom på var en ”Nalle Puh”

– Gillar du Nalle Puh Pappa ?

– ”Vad är Nalle Puh”? svarar Adam

Så de funderar nog än på vad de ska ge till pappa.

…
Jag har kommit långt med mig själv,
tagit mig igenom mycket.
Men jag har inte kommit någonstans
med kärleken.

Varför Gud ?
Varför kommer aldrig kärleken till mig ?
Vad är det för fel på mig?
Har kärlekens att göra med
om du är arbetsför eller inte Gud ?

Jag förstår inte…
kan du inte förklara för mig ?
Även om jag är bäst på att dansa,
så är det bara det och inget mer.

Vad är kärlek Gud ?
Jag trodde det var en varm känsla
av att vilja vara med varann,
att göra varann starkare,
längtas och kramas….
Jag trodde det var att tycka om
varandras konstigheter.

Jag förstår inte?
är jag inte värd kärlek ?
Är jag inte lika värdefull,
lika vacker, lika älskvärd?

Jag har kommit långt med mig själv,
tagit mig igenom mycket.
Men jag har inte kommit någonstans
med kärleken.

…
Min diskbänk har under större delen av mitt liv,
varit ett smärre kaos. Ofta med smutsig disk,
som växer på hög, i veckor, tills jag var tvungen
att ta mig igenom den, för att kunna äta nåt tex.
Och för att jag till slut mådde så dåligt av att se den,
och skämdes lite, i fall det skulle komma besök.
Vilket det ju iofs aldrig gör i Sverige,
om man inte bjuder in folk…
har jag upptäckt.

Men det är inte duktiga ordningsamma människor,
med pekfingret och piskan, som nu när jag under ett
års tid njutit av en ren diskbänk, har rätt att säga:
”vad var det jag sa”.., eller ”äntligen har du lärt dig”
eller nåt annat nedlåtande och självförhärligande.

Och det är inte för att jag ”skärpt mig eller blivit ordningsam”,
som jag kan njuta av en ren diskbänk.
Det är betydligt mer revolutionerande än så.
Det är ett lååååångt arbete med min självkänsla,
som gör att mitt hjärta och min själ till slut förstår,
att jag gör det för min skull, och att jag är värd det.

Och det är till störst del jag som åstadkommit det,
nästan helt uteslutande jag, som åstadkommit detta.
Men i den mån några andra kan ha åtminstone
gett en liten putt i rätt riktning.
Då är det människor som Alvar Gullersbo, som i min
svartaste depression såg mig stint i ögonen
och sa: ”Du vet väl att du är värdefull Tomas”
Människor som Patrik Hertzberg som ställde sig emellan
mig och en 110 kilos biff som skulle fylle-spöa mig,
och sa: ”honom rör du inte” var på biffen sa: ”Men han har….”
”Spelar ingen roll, honom rör du inte”
Och människor som Stellan Winterqvist , som när ingen annan
såg den djupa sorgen i mina ögon, lade armen om mig,
och såg på mig med värme. Och i alla dessa tre exempel
av värdefulla vänner, har en stor del i detta att göra med
att jag är en värdefull vän för dem !

Det finns fler …många fler.
Men det är dessa ord och handlingar som hjälpt mig till
den självrespekt,som sedermera lett till att jag numer har
en ren diskbänk.

Inte förmaningar, nedlåtande och pekpinnar.

Och i väntan på den ”sanna lyckan” kan jag ju ändå diska
lite 🙂

…när en kan stå kvar nâ’n stönn i duschen,
å vräk på varm-vatten-krana, barra så där på okynnes ?

Visst gnjöt man när vårsolan värm i nacken,
trots kallgradern

Å änte falit gôtt, nä kaffet ä nymalt å nykokt.

Å visst blin’t en gla när nâ’n man känne,
eller inte känne, gör sä för å ävles å ampes över en,
så dä rakkt knottres längs nackskinne?

Int så tokit ä nä att va ny-sketen,
om de ha vridd om i mâgan, nå så inni vassen.

hä’lit att gå bârfot första-ganga på sommar’n.

… att na’n stärn å, och sörre en stunn,
när e känns ensamt å

…när barberar’n sörr så’n få skavsåra
i öra sine, men fli tell håre så man se annstänni ut.

…å månomt att håll ikring varann,
dä gå’nt av för hacker de häller

Männ, bäst â âllt ä o få hjäLp en annan kârl eller mänisch
Gôsse , stinta, då må ja prima liv !

…
Nu är det iofs inte Kristina Lugn, i detta exempel
so sökt upp media, tvärtom.
Men det hon säger visar på hur fel det blir när
man grundar anklagelser och rättegångar på
vad folk tror.

Jag tror tex saker om vad som hänt med den sk
kulturprofilen, men vad jag TROR är irrelevant.
Och likaså vad Kristina lugn tror.

Tron hör hemma i kyrkan och moskéer,
inte i rättssalar och medierättegångar.

https://www.dn.se/kultur-noje/kristina-lugn-om-kulturprofilen-vad-han-gjorde-mot-unga-tjejer-det-ar-sant/

…
Hej pappa !

Jag sörjde din bortgång för tio år sedan,
Sorgen gick över, men inte saknaden.
Jag kan fortfarande önska att jag skulle
kunna lyfta luren och prata med dig.
Jag kan fortfarande sakna att du kom och
hälsade på mig i ditt födelselandskap.

Det var varken från din eller min sida
något drömliv jag längtar tillbaka till.
Båda med trasiga själar men med
blödande omtänksamma hjärtan.
Men ändå var du min far.

Nu är påskhelgen i det närmaste slut Far.
Och allt har bara varit ett långt jäkla
hyckleri, för att spendera pengar i skidbackar
och på After ski. Du vet att jag inte är religiös Far,
Men du vet att jag tror, och att jag definitivt
tvivlar. Ingen sund människa är utan tvivel.

Men det är hyckleri att ”fira” påsk.
Det är bara en ursäkt för att få vara ledig.
Och jag unnar absolut alla arbetare att få vara
ledig. Men vad är det vi håller på med ?
Inte har det då att göra med Gud,
that’s for sure!

Ja du vet att jag är Tomas Tvivlaren Pappa,
Det är faktiskt själva grunden för tro,
att kunna tvivla. Men jag pratar ibland
med Chiefen, som om han faktiskt finns,
fast jag inte vet att han finns.
Det vet ingen levande.

Jag har egentligen mer på hjärtat Far,
men ögonen börjar grusas,
och hjärna håller på att säga gonatt.

Så gonatt till dig Far i himlen,
från en som saknar dig!

…
Elina Pahnke skriver i ETC om hur besviken hon är på
Metoo’s och feminismens ”medgångssupportrar”,
nu när kritik riktas mot de enligt mig totalt hänsynslösa
mediala dreven som varit utan varken självrannsakan eller
det kanske viktigaste av allt: bevisad sanningshalt.

INTE ETT av de fallen som kölhalats i media har ännu
letts i bevis, eller till en rättslig dom, INTE ETT enda!
Det här med ett rättssäkert samhälle utan godtyckliga
häxbränningar skulle man kunna tycka borde vara en
absolut grund för just feminister, med tanke på hur
för ett par hundra år sedan, kvinnor utan någon som
helst bevisning dränktes och brändes på bål, enkom
för att tex barn satt och pekade ut dem,
och så kallade kristna män verkställde dödsstraffen,
på i synnerhet kvinnor. Men så verkar inte fallet.

Inte ens Benny Fredrikssons självmord, i kölvattnet
eller direkt under jätte-båt-propellern Metoo, får dem att dra
i handbromsen och självrannsaka sin hämndlystna
”vigilante-rättvisa”.

Utdrag hur hennes artikel:

”Men om höstens ifrågasättanden av #metoo handlade om vad
ett sexuellt övergrepp egentligen är, eller huruvida vi
har rätt att hänga ut våra förövare, ser vi nu istället
en annan patriarkal offensiv växa fram. Nu ska kvinnorna
smutskastas och ogiltigförklaras. Som om vi vore de verkliga
förövarna.

Den tidigare teaterchefen Benny Fredriksson dog och de som
vittnat kring de sexuella övergrepp som skett på hans teater
diskuteras nu som bödlar. Efter beskedet om hans död fylls
mitt Twitterflöde av folk som beklagar sig över de mediedomstolar
som krossat honom och de vittnesmål som tydligen bär skulden för
att han inte längre finns.

Jag vet inte varför Benny Fredriksson dog och jag tänker heller
inte diskutera det. Men reaktionerna vittnar om en oerhörd okunskap
om makt och motstånd. De visar på en tro på feminismen som en enbart
befriande rörelse, som ger rättigheter utan att ta dem, som är
uppkäftig utan att vara hotfull.” (slut på utdraget)

Man förstår inte hur en människa är funtad, när man skriver
på detta viset, totalt utan någon form av mänsklighet,
totalt utan empati för de manliga offer man gör sig skyldiga till,
och om och om igen rättfärdigar. Hon … Elina och MÅÅÅÅNGA
med henne borde skämmas i lika hög utsträckning som Björn
Söder, Kent Ekroth och Ulf Kristersson

How can people be so heartless
How can people be so cruel
Especially people who care about strangers
Who care about evil and social injustice

”Nu ska kvinnorna smutskastas och ogiltigförklaras.
Som om vi vore de verkliga
förövarna” skriver Elina.
Det är bara det att det inte är kvinnor som,
kritiseras Elina, det är Metoo-anhängares
tillvägagångssätt. Ni som skriver dessa ”patriarkat-sagor”
i tidningar är inte bara nära SDs sätt att förhålla sig till
information, ni har rakt ut kopierat den.

Hon vågar inte ens skriva att det rör sig om ett självmord

Jag tycker Elina borde skämmas tamefan

…
Nu ägnar en del rika och medel-rika människor,
åt att skynda sig bort till fjällen för att hinna slappna av.
Många av dessa kör fort på isiga vägar,
och svär åt medtrafikanter, som vore de
mottrafikanter.

Och medan jag inte bara
konstaterar att solen skiner en bra stund efter
klockan 18, utan även till fullo förundras och njuter av
det, som vore det ett årligt återkommande mirakel,
så ägnar sig många, många andra åt att gräma sig över
att snön inte är borta, innan det till sommaren blir så varmt att de
”inte står ut” med värmen.

För några ”mottrafikanter” blir liksom för Jesus, påsken
den sista helgen i livet på jorden, när de svär åt någon
”j-a snigel och söndagsbilist”., kör om och frontalkrockar
med en långtradare.

Min far sa om fart-optimisterna: ”Och det stod på gravstenen:
JAG HADE RÄTT”.

Huruvida de återuppstår
på den tredje dagen likt Jesus påstås ha gjort,
är jag ganska tveksam till. Jag ÄR ju trots allt
Tomas …. tvivlaren. Och det är av godo.

Efter en härlig promenad i vårvintersolen,
och efter en pastamiddag och en kopp kaffe,
läser jag lite om omvärlden på min trötta
out-of-date-dator. Klockan är nu halv sju på kvällen,
och solen skiner ännu. Och trots att massor
av tokigheter spys ut i nyhetsflödet även idag,
bryr jag mig just idag inte om det.

Utan gläds åt att jag slipper stressa iväg till fjällen,
för att skynda mig att ha roligt i snön. Den snö som
även finns här hemma och som nästan alla svär åt.
Och gläds åt att jag så ofta inte har råd med allt
de flesta har råd med, då jag på så vis tillhör de få som
fortfarande gläds när jag väl har råd.

Förälskad i årstiden

…
Kungen av Rock’n Roll har ”dragit in årorna”.,,
kolat, mulat, lämnat in…

Eken-kisen med pjucken på jorden,
och ”pumpen” av gull, lirar’n som aldrig, aldrig
såg ned på de ”svaga”…aldrig !

Jag är aningen allergisk mot Fejan-kondoleanser,
bara för att de är kändisar, i stil med R.I.P i tid och otid,
så fort nå’n kändis dör.

Men ibland, som nu,
gör det ont, när en av de varmaste, mest
omtänksamma, rakryggade artister, människor
jag vet om…har lämnat oss.

Jag gråter aldrig över kändisar ju,
men jag gråter nu !

Han har betytt mycket för mig,
mer än jag kanske förstått.
Han har betytt mycket för många,
som inte är nån j-a ”Grillhagen”,
även om några av dessa ”Grillhagens”
säkert helt clueless har ”fylledansat”
till Jerkas I can Jive, och *vaskat en Dom Pérignon
för några tusenlappar (*Hällt ut i vasken) för att visa
hur rik och dryg man är.

En del människor tar man för givet att de alltid ska finnas där,
hur dumt detta än är. För de har liksom alltid funnits där.
Jag vet hans riktiga namn, men jag använder det inte nu,
för att framstå som en nära anhörig. Han var Jerka med oss,
Hans andra Svensson-namn, är för familjen.

Alltid järnet på scen

Jerka lirade för att han älskade att lira,
och han gav alltid järnet, oavsett publik.
Hade han fått pröjs för ett gig så lirade
han som om han var på sitt livs viktigaste spelning.
I Visättra, på Visättraskolan, (Huddinge,Flemingsberg)
där jag bodde tills jag var 12, gjorde han konsert.
Och det var samma kärlek till musik och publik,
som när han lirade på Kornsjöstrand med The Boppers,
eller på Allsången på Skansen, eller folkparkerna.
Inte som Lill-Babs som kom ut på scen och fick se
att det var färre i publiken än hennes högmod klarade av,
vände på klacken med näsan i vädret och gick av scenen.

Det är klart han var folkkär, han var genuin, äkta
och ingen jävla marionett-pop-stjärna, som vaskade efter
guld hos de rika och berömda. Jag älskade för visso
hans musik, hans scenuppträdanden,
Men jag högaktar hans människogestalt,
hans integritet, och hans bultande vänsterhjärta!
inte som Pernilla-shoppa-i-Europa-Wahlgren.

Där var han kung

Hans starkaste ”spår” på skivtallriken är för mig
”working class hero” och ”vintersaga”
där hela hans hjärta med genuinitet och godhet,
kändes i sången. Men det var på scen, och det var
i sin rakryggade ståndpunkt för ett rättvist samhälle
som Jerka var utan konkurens the King,
the king of rock´n Roll.

Arbetarhjälten på överklassverandan

I Jills veranda gjorde Jerka ett oförglömligt avtryck
på mig och alla tittare…och även på veranda-värdinnan
Jill i sin glamourösa Amerikanska Nashville-lyx.
Hon satte fin-vinet i vrångstrupen, när Jerka för
chauffören som hämtade honom gav sin syn på kapitalism,
och det Amerikanska systemet.

Utdrag ur Aftonbladet:

Under taxiresan på väg från flygplatsen till Nashville frågar chauffören vad Jerry Williams tycker om kapitalism.

– They can stick it up their ass, säger Jerry Williams.

Han är uttalad socialist/kommunist. I kvällens avsnitt av ”Jills veranda”, som sänds i SVT, talar han öppet om sin syn på USA.

– Jag tycker att det är ett dåligt system i det här landet, som gör att väldigt få har det bra på mångas bekostnad, säger han.
– Det som är bra är hur de lirar, det kommer ju härifrån. Det tycker jag är asbra. Det som är dyngöken, det är att någon ska tjäna pengar på var ens ungar går i skolan någonstans. Likadant om din farsa blir sjuk och åker in på sjukan, då ska någon jävla grillhagen sitta och tjäna pengar på det, säger han.

– Det är åt helvete.

– Den som inser hur det funkar, varför de där har det bra och de där jävligt taskigt. Den som kan se sambandet där och inte är socialist, den är fan dum i huvudet,

Jills reaktion:

– Det måste få landa hos mig själv bara, för de är väldigt starka och tydliga. Han kostar ju på sig själv att säga att folk som inte fattar är dumma i huvudet, då vet man ju vad han tycker i alla fall, (Jill Jonsson)

Det sved nog pissmyra mellan sidenlakanen för Jill,
som anammat den ”Amerikanska drömmen”, och troligtvis inte
prenumererar på proletären,
men gärna florerar i societeten i Nascville.
Men jag är faktiskt redo att hålla med Jerka,
man är faktiskt dum i huvudet om man pissar
på de som har det sämre än en själv,
trots att man förstår sambandet
mellan fattigdom och rikedom.

Kompromisslöst rött hjärta

Jerka som började som rörpulare,
prenumererade bla på tidningen proletären.
Han kompromissade aldrig med sitt röda hjärta,
och för det är du och förblir du Jerry, för alltid
en working class hero !

…kort sagt du saknas mig King of Rock’n Roll.

Vem i hela världen ska NU stå upp mot alla nyrika
Grillhagens, Jan Emanuel Johanssons och Familjen
Wahlgrens?

Vem i hela världen ?

http://proletaren.se/artikel/man-kommer-ju-aldrig-lagga-av-att-lira