Författare: tomastvivlaren

…
Jag undrar hur det är ?
Jag har inga illusioner om ”lyckliga i alla sina dar”
Drömmer inte om någon överdådigt vacker prinsessa.
Och jag har inga ekonomiska ambitioner,
för ambitionens skull.

Men jag undrar hur det är att känna sig älskad ?

Jag har ingen egen erfarenhet av att bli visad
kärlek, pussar och kramar, som nåt naturligt.
Kunna höja rösten och vara oense, kramas och förlåta.
Har ingen erfarenhet av att någon bryr sig om mig,
och ger mig av sin tid. Det är bara så det är.
Så jag har ännu inte lyckats tro, och ingen har ännu,
lyckats få mig att tro på att det är för mig.
Ingen har ännu lyckats bryta igen muren av misstro,
och svek, som var det jag lärde mig.

Jag undrar hur det känns att känna sig älskad ?
Jag föreställer mig att man känner sig mer levande,
mer betydelsefull, mer underbar.
Jag undrar hur det känns att någon ser en i ögonen,
och man vet att hon tror på en, litar på en,
inte bryr sig om vad andra tänker o tycker,
utan bara älskar en… jag undrar.

Den enda som såg på mig på det viset…
…äh de är bara dumt att tänka så.
Hon har sitt liv nån annanstans och hoppas hon är lycklig,
åtminstone för det mesta.
Hon var för ung för mig.
Fast med en själ som var 10.000 meter djup,
och ett hjärta vid som en ocean.
Och en blick som förstod mer än som kunde förklaras
som intelligens.

Jag tror inte jag kommer få uppleva det.
Jag är sanningen att säga livrädd för att
öppna hjärtat ens på glänt.

Men jag undrar hur det är,
att känna sig älskad.

Ibland tror jag mig befinna mig i kärleksfulla miljöer,
familjer med smågnabb, vardagsproblem, gos och
skratt. Men jag romantiserar nog det jag beskådar.
För jag förstår inte ….
Jag kan bara föreställa mig lyckan att få hjälpa
sin dotter med läxan. Trösta sin son när han ramlat
och skrapat knät.

jag undrar….

…
Snart närmar sig ännu ett nytt år.
Och vad det har i sitt sköte vet ingen.
Varken för jorden, eller för lilla mig.
Jag har haft en fin dag idag, trots att det är jul.
Jag tackar Wilfa WSCG2 och Gallegos/Torells
på Bruket för det.

Jag tror jag skiter i det lite mer nu faktisk

Jag mår relativt bra, men funderar ändå ibland
varför vi är här, varför jag är här.
Jag är innerligt trött på att försvara mig från
mediala påhopp och generaliseringar.
Jag känner mig uppgiven inför allt rosa hat,
och allt brunt hat, och allt blått utsugande.
De tänker inte, de lyssnar inte.
Och de är fartblinda. Men jag skiter nog i dem nu.
De får hata varandra istället.

Jag mår faktiskt bra utan allt nödvändigt

Jag mår relativt bra, har haft en bra dag idag,
och jämfört med vart jag var för två år sedan,
är jag i himmelriket på jorden just nu.
Och då har jag inte mycket, inte pengar,
inte kärlek, inte familj, inget jobb.
Men ändå riktigt bra.

Men har man vandrat i helvetet länge nog,
ter sig den karga, stillsamma tillvaro jag lever
som himmelriket

I mitt vackra vinterland

Ännu mer snö föll idag på juldagen 2017.
Det är så vackert som i en saga,
jag blir alldeles förtrollat glad när jag promenerar
i detta sagorike, utan salt och sand för närvarande.
Jag önskar bara jag haft en spark nu,
så man kunde sparka omkring i midvinternatten,
utan mothugg och glida fram igenom livet,
på medar av stål, och vinddraget i ansiktet.

Varifrån jag kom

För två år sedan, låg jag vaken och höll krampaktigt
om kudden och hoppades på att få sova, trots eviga
mardrömmar om natten, ty det var bättre än de på
dagen. Var minut var som en halvtimme.
Det fanns ingen flykt, ingen vila, inget lugn.
Bara panik, skräck och tårar.

Acceptans av andras val

Jag var panikslagen inför att förlora vänner,
Det kändes som min undergång
om jag blev lämnad.
Några vänner har sedan dess lämnat mig rent praktiskt,
utan dramatik, bara genom att sluta höra av sig,
och sluta svara i telefon. Och jag gick inte under.
Jag har inte lämnat dem, men de har valt att
inte ha kontakt. Och jag klarar det bra faktiskt.
Jag känner helt ärligt, utan bitterhet att det är
en förlust för dem som väljer andra, väljer annat.

Det betyder inte att jag inte saknar dem,
eller att jag inte blev ledsen. Men jag accepterar läget,
och jag vänder mig till de som vänder sig tillbaka
till mig.

Ett nytt blankt ark

Snart är det ett nytt år igen.
Det är nåt speciellt med det ändå.
Och det är inte raketer och sprit,
utan det är hopp om morgondagen.
Det är ett oskrivet blad, där vad som
helst kan skrivas. Åtminstone i teorin.
Ett helt nytt blank ark, att fylla med ny nutid,
som blir till nya minnen.
En chans att sprida än mer kärlek, empati,
solidaritet. Sjunga nya toner, nya ord.

Och kaffe så klart

Och inte att förglömma: Att få mala och
presso-brygga sitt eget kaffe ett par gånger
varje dag. Och dricka det andaktsfullt,
under vald ensamhet.

Happy new year alla mina vänner,
och ni som kanske borde vara det !

…

Pyntad är nu plastig gran
var människa irrar fort på stan
Alla och envar har myror i baken,
I var fönster lyser staken

Öppnad är nu varje klapp
människor av mat är feta
använd är tre tusendelapp
och friden förtvivlat letas

Mycken tid, men lite svett
kan hända klappar kostat har
Hur kunde det gå så snett,
undrar klonad tomtefar.

Plånboken kan nu vara tom,
till rean måste slantar lånas
Julnubben bränner i var gom
En sk ”vit jul” har utplånats

Söker alibi i julens budskap dubbla
för sjukligt midvinterfrosseri
Ses vi moraliskt snubbla
när vi kräks över gatu-tiggeri

Sitter tyst i lägenhet att tänka
i mörkret, ensam, och utanför
Gör familjelös, bostadslös och änka
som ingen samling tillhör.

Hyckleriets dag når nu sitt slut
Ingenting är som det var förut.
Aldrig har vi sett på maken
Endast Mammon är vaken.

…
Christmas tears
late at night
Santas raindeers
to the moon light

The lonely star
should lead the way
to love so far,
so far away

But yet alone
I do dream too
the love has flown
this heart is blue

It’s cold outside
this christmas night
the snow is white
the stars are bright

…
Det blir som nästan chockartat,
när jag som idag kommer på mig själv
att ha haft det riktigt bra.
Jag får försöka vänja mig.

Vaknade av en mardrömsliknande drömsekvens.
Det har faktiskt vart standard för mig i årtionden,
att drömma obehagliga nattdrömmar,
eller rena mardrömmar.
Men innan den sekvensen, fanns en sekvens där
det gick bra för mig, där jag kom undan de som jagade mig,
där jag satt stark och triumferande.

Wilfa malde lite Skånerost åt mig,
som blev till en välsmakande kopp kaffe.
En ganska lugn dag, med nån timme fotoredigering
och hemsidehantering för bouleklubbens räkning.
Lättlösta korsord, blomkålssoppa och vörtbröd med ost.
Ringde och muntrade upp mina två gamlingar.
Min moster, Maggan i Domsjö,
och en 91-årig ganska ensam farbror i Undrom

Sedan celebert besök av Ulf Palmer,
som påstod att klapparna han hade med sig var från
Tomten. And who am I to disagree ?!

Jag fick beröm för både kaffet jag bjöd på, och
digitala bilderna jag tagit och lagt upp.
Och vad gäller kaffe, så ger herrn inte beröm till allt han
bjuds på, för att underdriva radikalt.
Tänkte skriva text till en passionerad spanskspråkig låt,
men inspirationen räckte inte länge,
när datorn hängde sig och meddelade mig att
”Firefox svarar inte”.

…
Vinterns mörkaste dygn är här,
när små oräkneliga tätt sammanpackade
iskristaller vi kallar snö, målar mitt sinne vitt.
Det knarrar under fötterna när jag tar en
promenad in på byn.

Uteblivet väderomslag

Hotet om blidväder
som många bävade för, kom inte när våra
vädergurun meteorologerna sa det skulle komma.
Det får komma en annan dag. Just nu är det vitt
och underbart vackert. Min kamera-lins förmår
inte beskriva dess skönhet, även om jag gör
mitt bästa för att fånga den, och visa upp den.

Rök

Där står en förvärvsarbetare utanför dörrarna
till Bokhandelsgallerian, så som hon brukar.
Ser liksom lite viktigt upptagen ut, som rökare har
en tendens att göra, så att rasten blir mer befogad.

En sk julhandel

Jag går på den mest välbekanta gågata jag känner,
förbi människor och butiker. Det är väl något av en
pågående julhandel nu så här tre dagar innan Jesus
födelsedag. Men ändå inte. Inte om man tänker sig
julhandel i större städer, som Stockholm, där jag
växte upp och aldrig kände mig hemma. Inövade julfraser
kastas omkring med obligatoriska leenden.
”God jul !” ”Jobbar du i Jul ?”, ”Ska ni va hemma i jul?”
Och ett litet spelat medlidande till oss som inte har familj,
vare sig vi struntar i julen eller inte.

Ett hundliv

En på orten välkänd kvinna hatt och mormorsskor,
traskar på med liten hund, som hon binder fast utanför
gallerian. hunden tittar oförstående på matte, när den
binds fast och sätter sig i snön.

Oönskad önskad uppmärksamhet

Överspacklade parfymfabriker till tonårstjejer, kutar ytligt
omkring i slimmade jeans och nåt tunt linne på gågatan,
mellan parfymbutiken och klädaffärer och skriker efter
uppmärksamhet de egentligen inte vill ha.

Mannen på verandan till
sin döende butik, tittar ut besviket, och går in igen,
och skriver en kommer-strax-lapp på dörren.
Slipsarna är ordentligt strikta på de få kvarvarande
butiksägarna för kapitalvaror i den lilla staden,
studsar ivrigt omkring med $-tecken i ögonen.

Den rättfärdiga dubbelmoralen

Den före detta motorcykelägaren och kommunalarbetaren,
numer hänvisad till sociala för att finansiera det flytande gift
som sakta bryter ner honom, virrar planlöst omkring
i staden medan det rättfärdiga folket fnyser åt honom,
när de går och köper ut 2 kartor ”julöl” till ”julmiddagen”

Framsteg

Själv trillar jag in på den nya vårdcentralen,
blir vänligt bemött, om än hänvisad till fel plats,
men det löser sig tack vare smarta telefoner.
Jag gör framsteg säger hon som lärt mig att
fundera lite över vad JAG vill i livet också,
inte bara vad jag kan göra för andra.
Sträcker alltid lite mer på mig de gånger jag
går ut från hennes ”kontor”

Flickväns formella efternamn

Det blir inget cafébesök idag, då jag redan stjälpt i mig
tre koppar kaffe. Delvis pga min nya ”flickvän” Wilfa,
som bara mal, och mal och mal… om man trycker på rätt
knappar så att säga en riktig böna den där Wilfa,
Hon heter WSCG2 i efternamn, men det känns så formellt.

Ebenezer Scrooge

Så jag går med nyvunnen rak rygg rakt igenom
byn, till Lidl.
En kvinna utanför butiken önskar mig ”God Jul”,
fast det även betyder: ”ge mig lite pengar snälla du”.
Och jag väljer att inte ge denna gång för jag har slut
på guldtior och mynt.
”Jag gav ju igår, och i förrgår” intalar jag mig själv,
och känner mig lite som Ebenezer Scrooge, när jag sedan
kommer ut med ett tretusenbitars pussel för 99,90,
som jag inte behöver… egentligen.

Avslutar dagen med den fantastiska filmen ”Human”

…
Vad lätt det är att falla,
vad svårt det är att resa sig.
Hur många gånger jag har rest mig.
Hur många gånger jag återvänt,
fast livet under obeskrivligt
långa perioder känts värre än
död.

Vad svårt det är att förlåta sig,
Vad lätt det är att döma.
Ingenting är givet.
Jag är stark, i överlevnad,
jag växer upp likt en maskros,
varje gång jag klippts ned.

Men ingen lever för evigt,
och ingen är osårbar.
Ingen klarar sig helt själv,
och alla har en gräns.

Mycket har blivit bättre en period nu,
Och jag gör ett bra jobb.
Men får inte låta någon trampa ner mig
igen…. jag måste lyssna…lyssna
till mitt hjärta.

Ingen, ingen, ingen kommer att sörja över
mig när jag brutits ner,
över att ha övergivit mig själv.
Ingen….

Så än är jag här !
Än lever jag …
än !

…
Att folk blir förbannade när våldtäkter sker
i sitt närområde (Malmö), eller rädda.
Det är ganska självklart, inget konstigt alls faktiskt.
Och just när man är arg är man ingen vidare analytiker,
det faller sig också rätt naturligt.
Jag blir förbannad när jag läser om våldtäkter,
blir förbannad när jag läser om misshandel,
av kvinnor och män, jag blir förtvivlad,
uppgiven och vredgas på samma gång.

Men innan man skriver saker i tidningar,
eller uttalar sig där, skulle det kunna vara idé
att tänka igenom vad man vill ha sagt och vad
man vill åstadkomma med sina uttalanden.

Grundfrågan är ändå eftersom vi alla, 99,99 procent
vill ändra på detta, minska våld, sexuellt våld,
förtryck och segregering. För det är väl vad vi alla vill va ?

VAD ÄR ORSAKERNA, OCH VAD KAN VI GÖRA ÅT DET ???

Och här är majoriteten antingen ointresserade av orsak
och verkan, eller har inte förmågan, tiden, intresset att ta
reda på det eller se det. Och en majoritet är dessutom
alltför intresserade av sin egen privilegierade ekonomiska
status för att inse sin egen roll i den totala situationen,
i vårt gemensamma ansvar.

Det är klart vi kan i likhet med rasisterna leta orsakerna
till våldtäkter i genetik och generaliseringar om invandrare/män.
Vi vet ju ungefär hur det har gått i historien.
Vi kan ropa efter fler poliser som moderater och Republikaner
alltid gjort för att skydda de privilegierade. Det funkar inte
speciellt bra i Amerikat va ? Med överfulla fängelser och
polisvåld ? Visst kan vi ha fler poliser, men om man på fullt allvar
tror att poliser kan göra nåt annat än lindra symptomen,
ja då är man nog chanslösa mot våldtäktsbeteendet,
våldsbeteendet, övergrepp, korruption mm.
Om vi intar den hållningen, då kommer rädsle-begränsade
kvinnor i förtvivlan stå och säga samma saker,
skrika ut sin ilska och frustration,
även om tusen år !

Allvarligt !!!
vad tror ni det beror på?

Jag sitter givetvis inte på något enkelt svar,
även om jag har tankar till olika åtgärder,
MEN jag ställer åtminstone rätt frågor !

….
”Orimligt att hälften av Malmös befolkning ska vara rädda”

säger en kvinna i Malmö,och menar kvinnor.
Det ÄR måhända orimligt att det ska vara så.
Men för det första är det kanske inte bara kvinnor
som är rädda, med tanke på att de allra flesta våldsoffer
faktiskt är män och pojkar. Att ens nämna detta kommer
du inte undan ostraffat med i dagens Sverige.
Men likväl är det så det ser ut.

Och hur orimligt det än är att folk ska gå omkring och
vara rädda, kvinnor eller män, så är det så det ser ut !
Så vad gör vi åt det ?
vad är orsakerna till det ?

Och det var förvisso en polis, men det var inte polisen,
som gick ut och uppmanade kvinnor att inte gå ut i mörkret,
vilket var uttalandet som upprörde många.
De kände att polisen inte tog sitt ansvar.

Jag kan faktiskt inte uttala mig om polisens resurser,
deras effektivitet eller dylikt. Jag tror det är få som kan det
och faktiskt veta vad de pratar om.
Men jag vet att polisen inte fixar våldsamhet och sexuella brott
i ett samhälle. Det gör människor, det gör minskade klyftor,
det gör samhörighet, det gör mening och mål med livet,
det gör föräldraansvar, det gör vuxenansvar, det gör likvärdig
utbildning åt alla, likvärdig vård åt alla, det gör inkluderande
ist för exkluderande…

Men det är klart, de som tror på genussegregering,
på ”ras-segregering” på fler poliser, på ökade klyftor, vilket
är det tåg de flesta svenskar faktiskt politiskt sällar sig till nu
i nyliberalismens och dessvärre även feminismens galna värld,
så … kör på det då,
och se vart det leder oss.
Jag vet inte mycket, men jag vet att det är
en fruktansvärd väg att gå,
som vi nu ser början av symptomen på.

Gud förlåte den kortsiktige egoistiska människan !

…
Jag tror nog att den här dagen
var min julklapp,
på nåt vis,
som ingen hård klapp kan bli.

Gud har klätt bergiga Ådalen i vit vinterskrud.
Överallt jag går, hänger det snötunga grenar,
vägarna är alldeles underbart vita.
Hela Ådalen ser ut som ett vinterkort,
ur en saga med gott slut.
Som en tavla från skogsälvan
Jonna Jintons magiska, trolska värld.

Jag fick idag en gåva som jag kunde ge bort,
och att ge gör mig hel ini själen.
Jag fick lyss till vackra jultoner i Sollefteå kyrka,
och bjuda med en vän, som njöt till fullo.

Marschaller och eldkorgar,
en julgran utanför kyrkan,
Människor, riktiga människor
långväga vänner och vackra röster.
Några av körsångerskorna lyste som
julgransljus i ansiktet, när julens sånger
i vackra stämmor flödade.

Till och med Kai Tomas nära på döda romantikhjärta,
hoppade till för ett av de vackrare leenden
mina ögon skådat på mycket länge,
innan jag sa åt hjärtat att sitta still,
och linda in sig självt i balsam igen.

”God Jul Tomas”, önskar nog alla dessa
mina vänner från när och fjärran.
Bättre klapp kunde jag inte få.

…
Förgänglig övertygelse

De mest stabila av par,
som jag trott skulle vara tillsammans,
typ ”tills döden skilde dem åt”,
har nästan alla gått skilda vägar.

De äldre män och kvinnor som i mitt
liv varit mina klippor,
och i mitt sinne på något vis, näst
intill känts odödliga….
…har tynat bort, och återvänt
till moder jord, eller sjunger
på sin sista vers … vagt, vagt, vagt.

Vänner och släkt jag haft allt för stor
tilltro till, finns inte längre i mitt liv,
några har valt sig själva, och några har
klättrat på karriärstegen, några har hittat
”bättre vänner”.

Än andas jag och sjunger

Och några har gått under.
Men än är jag här !
Ännu andas jag, sjunger och dansar.
Trotsigt, envist, irriterande,
klamrar jag mig fast vid livet.
Än är jag här…
en stund på jorden.

Allt jag har är nuet

Och jag har fått, skaffat nya vänner,
men även de kan plötsligt gå åt ett annat håll,
Ingenting är givet, utom ett.

Allt jag har är nuet.
När som helst kan det vara slut,
eller om en lång, lång tid….

Guldvaskare Kai Tomas

Och nu på äldre dagar,
samlar jag guld. Men inte tungmetall
som är värt pengar.
Jag samlar stunder av guld,
som är värt långt mer än någon ädel metall,
värt mer än någon världslig förmögenhet.

Härom dagen bjöd jag in mig till
Rolf och Raija på middag och film.
Detta var en stund av guld,
som jag sparar i mitt sinne.
Jag lägger den stunden runt mitt hjärta.
Idag var min guldstund lunch tillsammans
med två fantastiska dansvänner,
Carola och Gunilla.

Jag lägger den stunden runt mitt hjärta,
och somnar gott med rund och mätt mage.
Än är jag här …