Författare: tomastvivlaren

…
Let it be, let it be, let it be.

Ett ganska bra råd ändå, från ”Mother Mary” (Beatles)
Det handlar om balans. Och när livet ställs på ända ordentligt av sorg, kris, trauma, så far du omkring som i ett höstlöv i tillvaron.

Just nu arbetar min hjärna mot min vilja, på en sak jag inte är glad över,
men som jag kan göra absolut ingenting åt.

Så jag tänker ”Let it be” istället… så gott det nu går.

Det verkar som om solen tittar fram mellan molnen en stund nu.
Kanske gör den det på flera plan snart.
Vem vet, snart kanske jag ler ända inifrån.

Jag ska nog ta lite laxsoppa ur frysen i em.
Sen får vi se vart dagen styr sin kos.

…
Det tycks finnas få saker som upprör vissa ”liberaler” och konservativa så mycket som när medborgare utan förvärvsinkomst (arbetslösa, sjuka, pensionärer) får ett drägligt liv genom lika vård, vilket blir allt mer sällsynt.
Läser i Dagens Nyheter Marie-Therése Aréns inlägg i debatten kring privata sjukförsäkringar (22år, ekonomihistoriker och för närvarande journaliststudent på Lunds universitet. Liberal krönikör)

Jag personligen upprör mig iofs inte längre lika mycket över bortskämda silverskedsungars, infantila betongkapitalisters verklighetsfrånvända världsbild som jag gjort. Jag kommer aldrig kunna omvända en enda av dem i deras människosyn. Det gäller för alla differentierande politiska värderingar. Men för den skull talar jag gärna med jämna och ojämna mellanrum om hur jag ser på saker och ting. Och avslöjar gärna rena tankefel samt lögner och halvlögner.

http://asikt.dn.se/asikt/debatt/sluta-kritisera-de-som-valjer-privata-sjukvardsforsakringar/

För Sveriges rika, och numer även nyrika medelklass räcker det inte att ha fått det betydligt bättre ekonomiskt. För att de ska vara nöjda så får ingen människa utan förvärvsinkomst på något plan, inte ens sjukvård ha det i närheten lika bra som dem eller ens hälften så bra. Det handlar således helt enkelt om att de anser sig vara bättre och mer värdefulla människor. På annat sätt går det inte att tolka att i ett av världens rikaste länder, inte arbetslösa och sjuka sjukskrivna ska ha samma tillgång till vård, som en juvenil överklasskribent.

Det räcker inte för dem att de kan köpa sig allt i livet, utlandssemestrar, lägenheter på flera orter, flera bilar, ja egentligen kapitalvaror och tjänster som vissa aldrig ens är i närheten av, och egentligen inte ens suktar efter eller vill ha. De tycker även att de ska ha privilegier i vården oxå. På bekostnad av andras hälsa.

Argumentationen hon försöker sig på är motsägelsefull, och den politik hon förespråkar kontraproduktiv. Och den politik hon beskyller den dåliga landstingsvården för, är egentligen ett halvsekel av avveckling av den skattefinansierade vården, vare sig det är högersossar eller moderater som gått i bräschen för det. Så att efterfrågan av privata sjukförsäkringar har ökat, är ju ett långsiktigt högerpolitiskt beställningsjobb. Inte en effekt av vänsterpolitik.

Det är klart att den svenska välfärdsmodellen i det närmaste ”upphört” som hon påpekar, det är ju hon och hennes gelikar som avskaffat den. Således är det väl hyfsat infantilt att försöka hävda att modellen byggd på solidaritet och ”alla ska med” inte fungerar… när den inte fungerar pga att de avskaffat densamma.

Någonstans i den raljerande artikeln i ett försök att verka desperat över andras dumhet som inte förstår att allt blir bättre om även sjukvården innefattas av ”mer till de som redan har”... så uttrycker denna överklassprodukt att:

”Alternativt bosätta mig under en sten.”

Ja varför inte fröken Arén !?…. att komma ner på marknivå, kanske skulle inverka utbildande på en som bara sett allt från ett ekonomiskt ovanför-perspektiv.

…
Vaknar ofta med lätt grubbel, många ggr som en följ av de drömmar jag haft. Hinner liksom inte vakna helt förrän… så oxå denna morgon.

Men jag bryter dessa genom morgonsysslor som får mig att komma igång med dagen. Det är inte alltid så lätt att fylla dagarna med meningsfulla sysselsättning, eller åtminstone någon för mig stimulerande sysselsättning. ”Meningsfullt” är ju förvisso olika hur man ser på. Jag börjar inse att jag länge gått efter samhällets definition på vad som är meningsfullt. Och samhället är ofta toppstyrt av rovgiriga kapitalister och makthungriga låtsas-socialister (politiker)

Medvetet väljer jag bort ordet ”rutiner” för mina morgonsysslor. Har alltid känt mig bunden och låst av det ordet. Och inrutad och kreativitetsförintad.

Men moster hade rätt ang mat och nedstämdhet eller oro.:

– ”Ja inte bli’re bättre om du inte ät” !!!

….de orden plingar till som en räddande påminnelse, varje gång håglösheten knackar på dörren.

Jag kokade hallonsylt häromdagen, och tyckte den blev rinnig och tråkig. Men efter ett dygn i kylskåpet är den gudomligt perfekt. 30 % socker, massor av hallonsmak.
Och nu till rågflingegröt efter en presso-kaffe med skummad mjölk o kanel på toppen.

Detta i sig… att jag får till god nyttig mat och kaffe mm, måste ju vara meningsfullt om något.

…
Ingenting är säkert …ingenting.

Det är väldigt lite man kan styra över i livet.
Det är bara de små sakerna man har inverkan på,
och det är väl ganska okej ?
Jag kan till och med känna en förtröstan i detta,
att jag kan släppa och acceptera i större utsträckning.
Lite mer av ”det blir som det blir” än tidigare.
Ju mer man försöker kontrollera tillvaron,
eller påverka sin omgivning,
desto mer har jag insett att man kan enkom misslyckas i detta.
Inte ens allt kring mig själv är möjligt att påverka, ändra.
Och faktiskt inte alls nödvändigt alla gånger.
En slags kapitulation. Och i vissa fall betyder kapitulation,
att freden kommer … att friden kommer.

Ofta när jag ser upp mot stjärnorna, finner tröst i min egen obetydlighet.
I det stora förunderliga universum, står jag och tittar ut i evigheten, och just då, är jag aldrig orolig, rastlös, bara förundrad och hel….i min litenhet.

Ingenting är säkert, ingenting

Löften betyder oftast egentligen ingenting.
Löften om vänskap, om kärlek
..är egentligen bara starka förhoppningar
om våra orealistiska drömmar, om hur karaktärsstarka vi vill vara,
om hur älskade vi vill vara, om orealistisk perfektion, om lyckan.
Vänner kommer, vänner går.
Några består… men det är inte helt säkert.

På ett sätt är vi alla ensamma, helt ensamma
Och på ett annat vis är vi egentligen aldrig helt ensamma.
Det finns alltid människor omkring.
Alltid ensam, aldrig ensam på samma gång.

Ibland ser jag mig och många med mig,
i spegeln och frågar vem är det ?
Speciellt under deppighet eller förändring.
Men svaret är alltid för min del,
lika enkelt som genialt
Jag är Tomas !
Mer komplicerat än så är det inte.

Framtiden är oviss, och det är delvis gott !

…
Det var höst 2008 och de nya minigolfbanorna kom i sektioner med långtradare
strax före byggmästaren Conny Walllin. Och ett arbetsprojekt för klubbens medlemmar började, men kanske mest för Conny och mig. Den som var sagt att jag personligen skulle lägga ner, blev 4-dubblad.

Men jag trivdes väldigt bra med Conny, vi funkade bra ihop.
Många skratt och en lättsam person denne Conny.
När sedan vi kunde inviga banorna på våren därpå, var jag väldigt stolt och glad.
Sedan dess har Sollefteå Bangolf kunnat stoltsera med en av Sveriges snyggaste filt-anläggningar för bangolf.

…
Jag minns med glädje hur jag satt i fören
på Morfars egenhändigt gjorda roddbåt,
med aktersnurra. Jag var inlindad i en grå-grön anorak,
som luktade blandat skog och sjö.

Vågorna slog mot fören, medan morfar log tryggt
med högerhanden på handtaget till utombordaren.
Om solen sken, vinden blåste eller himlen öppnade
sig med regn ute på Stordegersjön, spelade ingen roll.
För Morfar log med hela själen när han var på sjön.

Än idag finns inget mer lugnande ljud än vågor som skvalpar,
regn som snattrar på plåttak, och lukten av bensin.
Morfar hade alltid nån reklamkepa på huvudet,
En mycket sliten skinnjacka, och gummistövlar,
när vi var på sjön.

…
Enkom kroppen syns,
för att ingen egentligen tittar
När pulsen inte hörs,
för att ingen lyssnar

Som om kroppen stod still,
fast du faktiskt rör dig
Som om du inget kände,
fast någon berör dig

Så hoppas du,
fast hoppet inte känns,
Så älskar du,
fast ingen kärlek känns

För en liten, liten stund
slår hjärtat till
För en liten, liten stund
står det ej still

Bara musik når fram
Då ord blir över
och du vill få fram
vad du behöver

…
Byggde liten praktisk hylla för musikpärmar, dammsugit, torkat golv. Spelat boule och fikat på stan

Blir inte sämre av det iaf

…
Ensam och ledsen

…
Var det bättre förr ?

Ja …… och nej
Hopp och goda tider, avlöses av elände och dysterhet,
för att sedan åter få hopp igen, så är världen, så är livet,
har alltid varit, kommer alltid att vara.

Personligen hoppar jag väl iofs för närvarande inte frivolter av glädje,
Men rätt som det är kan det va så att blogginläggen åter
handlar om lättsamma betraktelser och humoristiska kåserier.
…not yet though …not yet.

Förr hade familjer i allmänhet mer tid för varandra,
men det var före industrirevolutionen, före kvinnans frigörelse,
Friheten att tjäna pengar och få ett oberoende.
Vilket i praktiken innebar att ”fågelboet” lämnades obevakat
för större delen av dygnet, eller packade ihop ungar med främlingar
på sk dagis och sedermera … skolor…
fram till ja 25-30-årsåldern om man räknar in universitet.
Själv tackar jag min lyckliga stjärna för skolor och dagis
Utan dem vette fan hur jag skulle klarat mig.

Belöningen = höjd materiell standard och ekonomiskt oberoende kvinnor
Priset barn med 0 närvarande föräldrar ist för 1, och allt detta medför.

Och i det stora landet i väster, pågår det man kallar för ett demokratiskt val.
Det är ett hån mot hela konceptet att kalla det för demokrati. Vårt svenska system är inte heller bra ur demokratisynpunkt,men rena drömmen jämfört med USA.
Här i Sverige ligger problemen bla i ett höger-ägt media, orimligt stora skillnader valbudgetar, vinklat media. Ett system där små högerpartier kommit att få stor makt, medan små vänsterpartier i princip är dömda på förhand att missa regeringsställning.
Ett system där politikerföraktet lett till att opportunistiska främlingsfientliga makthungriga slips-nazzar, kunnat ställa sig på vågskålen och diktera villkoren för invandringspolitiken.

I USA är det än värre.
Det finns i praktiken bara två partier att välja på.
Och ett år som detta är många Amerikaner i situationen att välja på pest och kolera. Trump eller Clinton. Och utöver det är systemet uppbyggt så att det nästan är omöjligt att genomföra några som helst förändringar, då senaten och kongressen kan motverka alla lagda förslag. Där befinner iofs Sverige sig oxå, pga SD och borgerlig upphävning av ingådd uppgörelse.

I USA betyder inte nödvändigtvis heller flest röster att du blir president. Al Gore hade fler röster än GW Bush, men förlorade. En väsentlig skillnad mellan Sverige och USA är dock debattklimatet. I Sverige finns, trots siffer-tugg, tjafs och anklagelser ännu spår av saklig politisk debatt att servera väljarna med. Även om åtskilliga löften bryts och väljare ignoreras efter valen.

Men i USA har valkampanjen kommit att bestå av 95 % glåpord mot motkandidaten, 4 % meningslösa propaganda-ord typ ”Yes we can” ”Make Amerika great again” … vilka i sig inte säger NÅGOT om vad för slags politik som kommer genomföras.