…
Jag kommer inte riktigt ihåg de exakta orden, den där gången när min storebror och jag var barn, och gillrade en fälla för mormor, som alltid tycktes gradera alla syskonpar i sin omgivning som den onda och den goda, den vackra, och den fula, och så vidare. Hon gjorde så med sina döttrar där min mor var den bortskämda favoritungen, och min moster fick utstå allehanda nedlåtande öknamn, från sin egen mor. Hon gjorde det med kusinerna I och K, hon gjorde det med I:s barn… och med mig och min storebror.
Men vi var i stora rummet N och jag när N föreslog för mig att vi skulle fejka att han slog mig. varpå mormor kom inrusande och var beredd på att läxa upp N. Hon insåg snabbt att hon blivit blåst, och att den allians som hon med sitt sätt byggt upp mellan mig och henne sen jag var för liten för att kunna tala, var nu bruten. Det var dock inte en ny allians mellan mig och min bror, tro mig, han var en pain in the ass större delen av min uppväxt, och jag har absolut ingen kontakt med honom i vuxen ålder. Jag är rätt så säker på att han i vuxen ålder blåste mig på arv efter far oxå. Där jag beslöt mig för att inte slåss över ”silver-servicen”… på pappas minnesstund. Det var bara ett upphörande av mormors manipulerande sätt mot barn, som bröts där och då. För hennes sätt, splittrade syskonpar, och delade upp i den gode den onde …. var hon den fu…? … ja åtminstone till sättet.
Varför gick jag då med på min storebrors fälla, om jag blev konstant tagen för den gode, och N för den onde? Skulle det inte varit fördelaktigt för mig att kunna ha det trumfkortet även fortsättningsvis? Jag var ett barn vid det tillfället, så jag hade nog inte gjort den djupare analys jag är kapabel till nu. Och jag skulle inte säga att jag gjorde det valet då för att jag var godhjärtad, och tyckte det var orättvist mot min bror, som jag som sagt var inte gav mycket för eller gör det idag. Möjligen tyckte jag redan då att det var orättvist, men det var knappast mitt motiv. Jag skulle gissa att mitt motiv där och då, var att jag med den forna icke valda alliansen, skapad utav min manipulerande mormor, förlorade en potentiell lekkamrat… min bror. Ur den aspekten må man väl med facit i hand kanske kunna konstatera att någon lekkamrat i min bror, fick jag aldrig… kanske inte så konstigt iofs, om han hela tiden setts som, och blivit stämplad som den besvärlige, den bråkige etc. – MEN jag drog en annan vinstlott ur den händelsen, och flera liknande händelser. Jag gjorde val utifrån vad jag kände var rätt, och det valet var inget annat än att stå upp för mitt eget handlande, det valet var att inte gadda ihop mig med auktoriteter, skvallra för att utvinna hämnd eller fördelar. Och det har ur ett rent mänsklighets-perspektiv tjänat mig väl genom livet. Jag har skaffat mig en rak ryggrad på så vis, och jag kan se mig i spegeln utan att skämmas – OCH jag har aldrig fallit för den för mänskligheten så farliga gruppmentaliteten, det vill säga jag hade lärt mig tänka själv, oavsett kostnaden av ”förlorad allians”.
Just den egenskapen är näst intill utrotningshotad i vår nutida värld, att stå upp för vem man är, vad man tycker, vilka sanningar man vet, OAVSETT den personliga kostnaden i allianser, vänskap, popularitet, anställning, och lön. Och det är lite av den röda tråden i detta blogginlägg har jag tänkt…. det röda pillret i the Matrix. Och att den egenskapen jag pratar om här är nästintill utrotningshotad i vår tid, blev väldigt tydligt under det de valde att kalla för ”pandemi” och påstod att det fanns ett dödligt ”virus” – väldigt tydligt, då en överväldigande majoritet helt i blindo och med full tillit följde auktoriteter med konsekvenser som samma grupp av blinda följare, än idag inte förstår konsekvenserna utav.
Ett stilla sparsamt höstregn, ljuder mot fönsterblecket, och det har varit mörkt ett bra tag fast klockan bara är 20.30. Jag fick en humörsmässig svacka igår kväll, utifrån samma mönster som tidigare i mitt liv, då jag låtit andras skvaller och illvillighet ta makten över min frihet, mitt välmående. I grunden för att jag DÅ led fullkomlig brist på både självförtroende, men framförallt självkänsla. Det är en annan historia varför det var så för mig. Men ATT det var så, är relevant för det jag vill säga här och nu, angående rak ryggrad och angiverimentalitet. När folk säger att man ska inte bry sig om skvaller, eller vad andra tycker om en, så har de till hundra procent rätt, och jag lever så gott det nu går själv efter det tankesättet. Jag går väl in i köket och gör mig en kopp te, innan jag fortsätter.
Jag har krattat lite löv idag, och använt det presentkort jag fick när jag fyllde sextio år. Jag är ändå rätt nöjd med vad jag hittade, t ex ett par skyddsskor för 200 bagis. Jag gav fötterna, mina trötta ömma fötter, som nog fått lov att gå mer än de flesta moderna svenskar blivit nödgade till… jag gav fötterna fotbad och lite massage. Just det…..skvaller var det ja… skvaller som enkom berör ens stolthet, det bekommer mig inte alls idag. De får kalla mig för nazist, rasist, konspirationsteoretiker, gubbjävel, kommunist, eller till och med AIK:are. Allt rinner av mig. Vad är det då som får mig ur balans? Och varför? Jo, det är skvaller som når myndigheter eller auktoriteter, som i någon mån har makt påverka mitt liv i form av inkomster, bidrag, och/eller min vardag. Det vill säga när skvallret och de illasinnade avsikterna når någon maktlysten person inom en institution, där de besitter makt över andras liv. Exempel på såna institutioner är försäkringskassan, Sociala, myndigheter, Polisen, läkare och juridiska institutioner. Detta utifrån långvarig erfarenhet av vad som kan ske när personer utifrån egen upplevt kränkthet, eller bara ren bakvänd avundsjuka, söker upp dessa auktoriteter och inte alls bryr sig om att återberätta vad som är sant eller inte.
Nå, hade jag varit starkare ekonomiskt, starkare i min tro på mig själv, hade jag varit starkare i att inbringa pengar själv, pengar som är det verktyg vi har för att överleva idag, än hur märkligt det är jämfört med att odla sin egen mat, eller jaga sitt kött eller föda upp boskap, så är det pengar som gäller än så länge. Hade jag varit i högre grad stark på den punkten, hade jag även kunnat låta sådant rinna av mig
Men inte ens människor jag känner, som är i väldigt hög grad starka i ekonomin, och i förmågan att anpassa sig för att skaffa inkomster, som företagare. Inte ens de går fria från hur skvaller myndighets-rövslickeri, och suicidal empati påverkar direkt deras ekonomi. Så som blev fallet när en nära vän blev uthängd i tidningen för att han kritiserade Pride-rörelsen, medan den radiostyrda flocken tolkade om kritiken till att den skulle inneburit homofobi, vilket i sin tur är en av vår tids sju dödssynder. Personligen tycker jag att man har rätt att hata vem man vill, och vad man vill. Men i kölvattnet av detta drev som min vän blev utsatt för, passade folk med suicidal empati att sola sig i godhetsglansen av att vara ”inkluderande” och goda människor som älskar mångfald och rätten att få älska vem man vill. Vilket både jag och min vän faktiskt anser att man både får, och ska få. Pride-rörelsen har aldrig handlat om rättigheten att älska vem man vill, den handlar uteslutande om att splittra kärnfamiljen radera ut inte bara detraditionella könsrollerna, utan till och med radera ut män och kvinnor som biologiska kön. – Men allt detta till, trots måste målet vara att inte ge dessa små, små ursäkter till människor, rätten att förminska mig och mitt liv genom upplevd kränkthet, för att få hämnas via anmälan till auktoriteter.
De allra flesta människor idag, ute i världen, och i min omedelbara omgivning, anar att de offrar sanningen inför mänsklighetens offeraltare, även när förstår att de offrar sanningen, och alla som slåss för den. Den enskilt största orsaken till den ondska som vinner mark idag, är som jag ser det, att de följer lagar även om de är absurda, litar på auktoriteter utan att ställa sig frågan vad de gör med oss, till och med när de som nu, från EUs sida inget hellre vill än att förklara Ryssland krig, och slakta generation Z med fler på slagfältet… om de säger att vi ska göra det för att”försvara demokratin” och för att Putin är ett hot, så köper folk det … i blindo. Om de säger att nån osynlig partikel hotar mänskligheten, så tar folk på sig ansiktsmasker när de sitter ensam i bilen, låter injicera en vätska intravenöst i sina ådror, som de omöjligt kan ha en aning om vad den innehåller eller vadden gör med deras hälsa…
Denna tillit, detta slaviska underdåneri, lydnad tillbedjande av auktoriteter, angiveri av medmänniskor, skvaller, skvaller till hyresvärden, till chefen, till myndigheter, likt små barn som skvallrar till mamma eller pappa, och förvränger bilden av vad som skett, likt Stasi under DDR, likt Lena Hallengrens i TV, uppmaning att förfölja de ovaccinerade – vart bor de, vad gör de, vad jobbar de med…
DET är det som tillåter ondska existera i världen idag, och växa snabbt…. snabbare än de flesta förstår eller vill förstå.
Vi måste alla bryta vår allians med de som försökersplittra oss… som jag med det som förstörde min relation till min bror, och troligtvis oxå fuckade upp min brors personlighet…