Författare: tomastvivlaren

…
Tjosan hejsan !

Det vanliga för närvarande, är att dagen startar med att jag känner mig ensam, tristess och orolig. Inte ens nära hur illa det var i vintras förvisso. Men ändock, ganska o-kul.

Men sen ”arbetar jag mig ofta in i dagen”, på nå vis. Gör mina må-bra-rutiner. Ibland träffar man nya människor i korta möten som lättar på tankebördorna. Det kändes till en början inge vidare att ha ideellt bangolfspass i porlande slätregn. Men sen kom några bangolfspelare som inte var gjorda av socker, utan trotsade regnet. Varav en var en äldre ”morfar”, som stannade och surrade lite med mig. Sedan kom Lennart Åberg, bangolfare från Ö-vik och tränade ett varv med mig.

Egentligen tänkte jag bara lägga mig och lura när jag kom hem, för trötthet, och jag var tröööött, brukar kunna öka inre stress, och orsaka sämre humör. Men jag bestämde mig för att baka mandelkubb, hör och häpna. Satte igång ugnen, och blev med ens tvärless på det trånga utrymmet, eller rättare sagt brist arbetsytor i käket, och kom på ide, hade några ”bra-att-ha-kvar-träbitar” i källaren, och snickrade ihop detta….

före:
efter:

Men för att kunna göra det, blev jag varse om hur ostrukturerat jag tyckte verktygslåda och skruvskåp var, så det gick en timme till sortering av det oxå…
Behöver jag säga att det inte hanns med några mandelkubb ikväll. Men när jag väl gör det, kommer jag ha bättre arbetsyta, att ställa ifrån mig saker under köksarbetet.

Sedan på kvällen, när jag skannar nyheterna på nätet, snubblar jag över denna sportartikeln:

klicka här

Man kan bara konstatera att Gudrun Schyman och Zara Larsson inte upprörs sig över sådant i alla fall, men jädrar om det vore tvärtom som sagt.
Vidare fnyser jag föraktfullt över Strömstedts-fruns snedvridna syn på människor i sin artikel i Expressen.

klicka här

ps: blogginläggstiteln hänsyftar till att det ena leder till det andra för att kunna gå vidare i det man tänkt… äh ni få kolla texten på låten

…
Vad det luktar gott om värmeljuset i min vackra lykta, som jag tänt nu i sena sommarkvällen, medan jag skriver.
När jag spelade boule idag, så lyckades jag mitt i en match, ”stanna upp” i sinnet och bara njuta av människorna, ljuset, samvaron. Matchen, vinst fortfarande ett mål. Men ett sekundärt mål. Jo jag vann matchen oxå.

Det är bra för mig att träna på att bara vara, i nuet. Det är inget nytt och revolutionerande i sig att komma på detta. Men jag börjar närma mig att kunna genomföra det i praktiken. Och för MIG är det revolutionerande.

Min ”spaning” är att fokuset på rätt saker är viktigt, åtminstone för mig.
Dvs vad jag uppehåller min hjärna med, medan livet pågår.

Metafor för livet i stort: Ska jag ”titta på vägrenen och diket” medan jag kör, är det risk att åka av vägen, men ”tittar jag på vägen”, så blir det bättre. Eller åtminstone titta på vägen tillräckligt ofta. Ibland kan det vara fint att se omgivningen på resan oxå, men då måste man ”sakta ner”, eller ”stanna upp”. (slut på metafor)

Idag har jag fått några fina möten, och för mig själv lyckats fnysa åt dumt beteende vid ett tillfälle. Ett av de positiva mötena var en tolk från Eritrea som heter M’baje.

god middag ovan

Ovan ser vi hur en påse Vicks halstabletter volym presenteras för oss

När man sedan sticker hål på påsen, pressar ut luften och viker ihop den, ser vi hur mycket vi blivit lurade av förpackningen. 15 tabletter i den stora påsen.

…
Visst är det fascinerande med ord ? Vilken rikedom det kan vara att kunna uttrycka sig. Ordet extrem är ett ord att fundera kring. om man tittar på TV-tablåer, och internetanvändning, och typ av journalistik vi människor tycks gilla, och mördande reklam, så verkar det vara det extrema som är mest omtyckt. Och ändå används det ofta i vardagssituationer, och till och med om rätt humanistisk, rättvisemärkt politik. Samma ord som används om IS som mördar, våldtar och lemlästar människor utan att blinka.

Ordet extremism, används således flitigt och oförsiktigt nu för tiden.
Och i kölvattnet av politiska mainstreampartiernas användande av ordet extrem, skapas
ett utrymme för dem själva att utöva extrem politik, fast under
täckmanteln av ”normalitet”

De TV-program som gillas mest är program med detaljerat, effektfullt, brutalt våld, människor som förnedras i TV i realitysåpor, utslagstävlingar etc.

…
Kom att tänka på en grej hörrni

”Självömkan” är ju egentligen vad man lägger i ordet.
Man kan se det som att slicka sina sår om man vill.

…
Vägen tillbaka är krokig och lång.
Där finns långa uppförsbackar, och djupa diken,
där finns många korsningar och vägval
Och ibland åker jag av vägen.
Och då är det bra om farten är hyfsat låg.
Men det är ensamt ibland.

Under tiden pågår livet, det finns ingen slutstation,
där man kan sluta gå, där alla mål är uppnådda.
Ivrig att komma fram, frustrerad och målmedveten,
snubblar jag på mina egna fötter.
Men reser mig och fortsätter gå.
Men det är ensamt ibland.

Jag saknar lyckliga tårar,
och längtar efter hjärtliga skratt
jag saknar befriande tårar
och det är ensamt ibland.

Jag längtar så tillbaka till livet
jag vill känna värme i mitt bröst.
Jag vill tro, känna mig omtyckt
Jag saknar en familj,
att komma till i vått och torrt.
för det är ensamt ibland.

Jag längtar så tillbaka till livet
för det är ensamt ibland.

…
Att ge till andra utan att bli dränerad själv
Det är för en del ett naturligt sätt, som går utav sig självt.
Och förklaringen för den formen av berikande beteende är kärlek, trygghet, harmoni, från modersmjölken, av födsel och ohejdad vana.
De som inte har det med sig naturligt från uppväxten måste träna på gränser utåt och inåt, träna på att identifiera och ta emot kärlek närt den ges. Kanske inte helt lätt då allt man varit med om hittills talat om för en att inte lita på sig själv, och inte lita på andra. Men fullt möjligt, fullt möjligt, att åtminstone förbättra mottagligheten, och därmed inte riskera bli dränerad på kärlek pga att inget går in.

…
Varför i hela friden lägger jag upp bild på 4 st triviala köksredskap ?
Jo för trots att jag inser det tokiga i vårt materiella, ohållbara leverne, så är jag ju på sätt och vis en materialist. Ja för jag har ju prylar, och vissa prylar kan skänka nån slags glädje, trots att det bara är saker, köpta av pengar.

Så dessa förhållandevis billiga, kanske för många, självklara hushållsartiklar, skänkte mig tillfällig materialistisk tillfredsställelse, på ett sätt som dessa prylar definitivt inte kan göra för en rik, … nä och troligtvis inte för en låginkomsttagare till arbetare heller. Senast idag beklagade sig en man som jobbar på Gerdins över en lön på 15.000 netto. Så olika utgångspunkter kan vara.

Men för mig skänkte de lite inköpseufori, samt att jag kommer kunna glädjas åt användandet av de samma, eftersom de underlättar min vardag. Riktig lyxig känns hushållsvågen, som gick på strax över hundringen.
Det egentliga ärendet på skattkistan, där dessa varor blev inköpta, var att införskaffa en huvudmassage-spindel….

Men tyckte att effekten ur massage-synpunkt, var för mesig för 59 kronor. Givetvis håller inte produktförsäljaren med, eftersom de tjänar pengar på den. Men det är märkligt hur svårt det är att bryta egna jante-mönster. När jag går in i butiken och frågar om denna produkt, och butiksägaren visar mig på den, så känner jag ett slags köptvång. Jag har ju absolut ingen skyldighet att köpa varan jag tittade på. Och jag behöver inte heller förklara varför jag väljer att inte köpa varan. Men ändå så säger jag:

– ”Njä jag ångrar mig på den där huvudmassage-spindeln, för det var för mycket pengar, och jag är i slutet av pengarna, men början av månaden”

Men varför ???

Jag har lika bra kunnat sagt som det var, eller inte sagt nåt alls

Nåja, det blev ju bra det där ändå. Nyttosaker som gjorde ”materialisten” i mig lycklig, samtidigt som dessa saker i längden underlättar för ett mera idogt och ekonomiskt köksarbete här hemma.

Från huvudmassage-spindel till husflugor på fönstret. De kan ju fara omkring som värsta husflugan, på fönstret, och man kan förbanna deras stupiditet att de inte flyger ut när fönstret är öppet. Men istället, på inrådan av hur en vän gjorde när en fågel förirrade sig in i huset, så drog jag igen persiennerna, och gläntade på fönstret. Ty husflugor, getingar och fåglar förstår inte vad glas är, men de söker sig till ljuset. På så sätt hittar de ut. Och jag slipper jaga fluga, slipper bli insekts-dräpare i onödan, och slipper få kladdig fönsterruta av krossad fluga. Win-win-win situation.

Sen funderar jag kring genetisk evolution, vilket kan ta i bästa fall, några generationer, för vissa djurarter och smärre förändringar, men i andra fall flera miljoner år. Men när det gäller människans arslen, tycks det ha gått riktigt fort.Arslena måste ha krymp på vår generation, om man tittar på storleken på offentliga toalettsitsar. För när man ska sätta sig på en offentlig toalett och göra bägge behoven i tur och ordning, är risken att antingen Petter-Niklas nuddar eventuellt ohygienisk taolettkant, eller att man flyttar bak, och själv efterlämnar ett basjspår på toaringen. Och då är det inget hästorgan jag går o bär på, och ej heller kan titulera mig som ”praktarsel”.

Inget av alternativen är hur som helst speciellt trevligt eller hygieniskt.
Men va fan… de skiter väl dom i

Ett personligt nederlag, kändes det som igår, när jag tog mod till mig och for på Urkult, och fick brutal huvudvärk redan vid 21, pga stress av situationen.
Det gick hyfsat bra ett tag… 6 timmar, tack vare trevligt sällskap, Micke o Ewis.

Jag började dagen med riktigt bra frukost, kornmjölsgröt o lingonsylt,
med hembakt grovt ”tvångsbröd” (man lägger ingredienser i blöt så man
blir tvungen att ta i tu med det o baka) Förberedd med kost och dryck,
bra klädd. Men mentalt kunde jag inte annat än att ”kasta mig ut o
prova”. Det går liksom inte att ”gå lite grann på Urkultsfestival”. Fick huvudmassage av Görans Lisbeth, lättade trycket lite.

Dagen efter, blev typ en ”dagen efter”, helt utan vingel-drycker. Både humör, trötthet, spänt huvud och ängslighet. Men lite sällskap på golfen av G, en kopp kaffe på Lilla caféet hos genomtrevlige Rooney gjorde eftermiddagen bättre. Gjorde slag i saken o borrade nytt hål i taket för ljuslyktan,(bild ovan) så att den hamnade närmre bordsskivan, och centralt ovanför köksbordet. Och när Ulf bjöd på pizza på kvällen, blev det riktigt hyfsat.

Härom dagen gjorde jag min livs första egna saft, på bär jag plockat själv. Och nu ikväll min livs första rabarberkräm. Det blir nog frukost i morrn 🙂

Nej, det var inget personligt nederlag, det var snarare en seger, att våga flytta fram målen, höja ribban, spänna bågen,….
Sen att det blev för jobbigt ett tag, det är helt i sin ordning, när man som jag åter är på väg att resa sig upp.

…
Jag saknar att höra hemma någonstans,
Inte en arbetsplats, inte ett yrke
Jag saknar någonstans där jag är självklar.
Där jag är hemma.

Höra hemma någonstans
Finna mening med dagen.
Känna sig hemma.
Komma hem.

Den utan flock vandrar,
vandrar, vandrar, vandrar
under hela sitt liv
Tills han hittar sin flock,

Slutar aldrig gå, finner hopp,
där inget hopp finns
Finner ljus, där inget
ljus kan tränga in

Ingen kan ta ifrån den längtan
från den som är skapt,
för att leva i flock

…

Jag förtrollades av ljudet av regn mot mitt fönsterbleck. Stängde av TVn för att lyssna, tände ljus i lyktan ovan köksbordet. Jag känner mig tillfreds med vad jag gjort idag, hur jag agerar, låter bli att agera, under stundom bara försöker vara. Som nu sent på kvällen, när jag lyssnar och njuter av regnet

Var inte utsövd när jag vaknade i morse, är sällan utsövd, har drömt obehagliga drömmar i natt. Men kliver upp, stökar på lite, diskar efter saftkokning igår, blötlägger ingredienser för brödbak. Tar mig en löptur, i skönt duggregn, och en andra dusch för dagen. Somnar en stund på sena eftermiddagen, och mitt humör blir lättare. Sätter igång med baket, vilket det blir mycket disk av, disk som jag tar reda på. Skurar golvet, och lutar mig en stund igen.