Författare: tomastvivlaren

…
Förord
Orden bara rinner ur mig så fort att fingrarna knappt hinner med. Och när det blir så och en röd tråd bör finnas, samt avvägande av ordval, skaffar jag mig väldigt mycket jobb. Men ibland är orden så viktiga att de måste nå ut. Och inte främst för min skull. Nu i morse, nästan medan det var natt, rann orden till i ett oupphörligt flöde, och trots tidpunkten, kände jag att det var för bra för att inte skriva ner, för viktigt, när väl orden faller på plats. Jag får väl ta ut OB då? Nä just det, jag gör detta obetalt, för friheten för folk.

Litteraturen och konsten
Litteraturen, är viktigare än någon kan föreställa sig, även annan konst så som film, målning, etc allt som kan uttrycka annars saker som kan va svårt att ta till sig. Metaforer, jämförelser, upplevelser, alla till för att få människan, tittaren, läsaren att känna, tolka och förstå, men framför allt bilda sig en egen uppfattning. Det klarar inte media, stat och kommersialismen av, och har det oftast heller inte som mål. Och jag hämtar en hel del metaforer, liknelser, heureka-upplevelser från just litteratur och film. Och inte alltid nödvändigtvis från film eller litteratur, som är förväntat tungsinta och djuplodande. Utan även från de som kategoriseras som underhållning, action, och tom barnlitteratur. Ex ”Det osynliga barnet” av Tove Jansson, Emil i Lönneberga” Av Astrid, Nalle Puh… här finns otroligt mycket djupa kloka, och framförallt jordnära tankar. Wellcome Mr Chance (Peter Sellers, ”being there”

I action-genren, Sagan om ringen, Pirates of the Caribbian, ”braveheart, etc etc. Och nu i litteraturen, ”Utvandrarna”, ”Den långa flykten”, om kaninflocken som hotas av katastrof, Horace Engdahl, till min förvåning, Ulf Lundells vardagar t o m, ”

Inte ett garanterat långt liv
Men tillbaka till hälsoresan emot färdriktningen, och den sovande kolonin. Det kan bli en hel del ord och meningar detta, inser jag. Jag har ju faktiskt gått från ett själsligt magert vrak, till en klok, balanserad, tränad hälsosam man. Detta ger mig inte immunitet mot sjukdomar, eller tragedier. Ingen är opåverkbar. Och livet är en risk i sig. Inga garantier finns, inte ens för kloka hälsosamma människor. Möjligtvis, vill jag hävda, så mår man bättre på vägen fram till döden, snarare än garanterar ett långt liv.

Små hälsostigar som leder bort från giftiga motorvägar
Jag har dock funnit att det jag kommit fram till, i det mesta inte följt min samtids syn på vägen till hälsa och lycka, och att det mesta har jag fått komma fram till själv, och det har varit en lång väg, med många smala hälsovägar där man gått ensam, vid sidan av den mindre hälsosamma ”huvudleden” där de flesta går… eller snarare åker bil både bildligt och bokstavligt. Jag har funnit att vår samtids syn på hälsa inte bygger på förebyggande, näringsrik kost , motion och styrka, utan den tycks bygga på konsumtion av näringsfattig kost, stillasittande, och sedan reducerande av symptom som uppstår till följd av det dåliga obalanserade levernet, med följden att det uppstår än fler symptom, genom biverkningar. Så när man, om man har tur uppnår pensionsåldern, så äter man minst 10 olika piller om dagen, och då räknar jag inte in vitamintillskotten. Alla kemiska preparat. Jag fram tills nu, då de även förespråkar nanoteknologi, som ska frakta, via tittande i mikroskåp-små robotar, samma kemikalier in i kroppen till ”rätt ställe” Ja vad kan gå fel med det? – En annan tanke, som jag hade, var att äta nyttigt, leva måttligt, återbruka, röra på mig, älska ”motstånd”. Den anses nästan från alla håll som en extrem hållning idag.

Själen
Här har den största och mest snåriga resan gjorts av mig. Resan till självaktning och självkänsla, som inte behöver förväxlas med självförtroende, som oftast är helt väsensskilt från självkänsla. Självförtroende enligt mig i huvudsak förknippat med förtroendet för sig själv satt klara av en uppgift, att vara duktig på något. Det kan t o m vara motverkande för självkänslan, men behöver inte vara det. Blir det när man sätter hela sitt värde på spel, i sina egna ögon, utifrån vad andra tycker om en, och det i sin tur utifrån att vara duktig, eller än värre, strävan efter att vara bäst. Eller som många som mår dåligt, kravet att tom måsta vara bättre än alla andra, för att tillåtas finnas, leva och må bra. Den resan skulle jag egentligen kunna skriva tre tjocka böcker om. men inte här och nu. Jag fortsätter till kroppen/borgen, där själen bor under jordavistelsen. Vad som händer med själen efter det, tvistar de lärde och de troende om.

Kroppen
Kroppen har jag väl varit något bättre på att ta hand om längre tillbaka, men låååångt ifrån bra. Och man kan inte göra den ena resan utan den andra,. Kropp och själ hör ihop. Lider den ena, så lider den andra. Och allt eftersom jag gjorde framsteg med självförtroende, ta plats i världen, på jorden, så blev jag bättre på att ta hand om min kropp också. Och iom att kroppen mådde bättre, så orkade själen mer, och fann ro. Och jag fann, att moder jord hade allt vi behövde, för att må bra, och att apoteken, sjukvården sällan skapar hälsa, i bästa fall lindrar de symptom. Möjligtvis med undantag för lyckade operationer. Och i sämsta fall, vilket ofta tycks vara fallet, försämrar vården hälsan.Jag har funnit att oftast botar man sjukdom genom att inte bli sjuk. Dvs ge kropp och själ så bra förutsättningar som möjligt. Vi västmänniskor gör det bakvänt oftast. äter fel, rör oss för lite, och ska försöka bota det med kemikalier och vacciner. Märkligt på min ära, märkligt.

Miljön omkring mig/oss
Inte helt lätt att påverka, kan delvis handla om ekonomiska förutsättningar, om huset du bor i är sjukt. Annars det som går att påverka är ju vart du vistas i utomhusmiljöer, och hur länge. Brukar välja mindre biltrafik och avgaser när det går, när jag går, eller cyklar. Men ibland kommer jag ju inte ifrån det helt. Skogar ger syre, vatten ger det estetiska sitt. Har ju även kommit att lära mig,, och ompröva min syn på det lilla livet omkring, med insekter, blommor, fåglar, gräs och ogräs och så kallade skadeinsekter. Pollinering, nischer i naturen, ekologi, fortplantning, samspel mellan arter, och att när man tar bort en art, påverkar det alla andra, Lite som människans värld, där det eg är ogjort att förändra den drastiskt, utan en totalkollaps. Vilket är anledningen att den globala agendan, och ”the great recet” är direkt farlig för inte bara mänskligheten utan massor av arter på kort sikt. Skulle människan lyckas med att bara förgöra sin egen art, skulle det vara av godo för nästan alla arter i övrigt. Men risken är stor att det blir utdraget och människan tar med sig stora delar av artbestånden och populationen i sitt fall, om det fortsätter som nu, vilket det så klart kommer att göra, eftersom människan tycks vara oförbätterlig som art betraktat.

Litteratur-zappning
Läser ju flera böcker parallellt nu, av den anledningen att jag vill få omväxling, samt lära mig parallellt med varann. Jag har döpt det till att litteratur-zappa. Just nu ”Galen i insekter” ”Den långa flykten”, ”Vardagar 2”, och ”Den verklige Anthony Fauci”. På cafeet idag blev det ”Galen i insekter” Och min hjärna fungerar bättre då, än att sträckläsa.

Det vackra ogräset Tomas, som blommar sent
Och som en av mina tusentals metaforer, och i min själsliga och kroppsliga hälsoresa, kan jag på ett vis se mig själv som ett vackert ogräs, som glömts bort av omvärlden, i skymundan, och därför har ingen i princip brytt sig om att konkurrera ut mig (växt och fauna-symbolik) Jag har kunnat hämta mig. Men ses fortfarande som ett ogräs av de ”planterade” växterna (mera metaforer) Men jag är dessvärre i den planterade världen, civilisationens laglösa lagar skör och missanpassad. Dvs missanpassad till en missanpassad tillvaro och omgivning. Men jag överlever så länge mina rötter är djupa och starka, och det finns näring i ”jorden”. Och så¨länge de inte drar upp inga rötter helt så klarar jag mig väl, men ingen växt klar iofs det, en längre tid, utan att bli omplanterad och vattnad.

Villfarelser, självbedrägerier åt höger och vänster
Således har jag kommit att inte förespråka ett fullkomligt anarkistiskt politiskt system, i människovärlden, som lämnar det helt upp till varje individ att klara sig på egen hand. Jag har tidigare enkom vurmat för ett solidariskt system, där alla bidrar till det gemensamma. Men saken är den, att inte heller anarkister och kapitalister som så självförhärligande påstår sig vara självförsörjande, och ”self made”, men är mest självbedragande. I praktiken lever som de inte som lär, och definitivt inte är oberoende, bara fräckare och mer brutalt egoistiska. De lever också på /av bidrag, förmåner, avdrag, som kommer från gemensamma kassan, men tycks ofta mena på att det är ”smart” att utnyttja systemen, och gränstrakterna kring dem och lagarna. Mina visioner, är nog mer naiva, utifrån tron på godheten i den mänskliga naturen. Den får jag nog revidera något för att kunna överleva och leva i den här världen.

Galen i insikter
Så, ”Galen i insekter” har gjort mig galen i insikter. Jag är inte alls emot forskning, så som många mindre fria själar försöker klistra på mig. Inte alls emot forskning och kunskap. Men jag ifrågasätter ofta starkt vad som etiketteras som forskning, vetenskap, experter, samt metoderna och framförallt vilka slutsatser som dras i forskningens namn. De presenterade forskningsresultaten i vaccinationskampanjen, är för det första inte presenterade eftersom man gärna vill dölja dem för allmänheten. Detta har jag visat på otaliga gånger, för de som vågat läsa. Och för det andra är det ihåliga forskningsresultat som många gånger är gjorda för att svara på andra frågor än de, som de presenterar resultaten kring. Lite som Marcus Oscarssons fördummande sammanfattningar, politiska ”analyser” som gör tänkandet ÅT lyssnaren/tittaren, vilket innebär att ALL makt kring informationen hamnar hos ”experten”, vilket gör lyssnaren HELT utelämnad till hens tolkning. Och skulle jag vilja påstå, hens tydligt vinklade tolkning. Min hållning är att det alltid är både bättre att faktiskt inte veta, och att konstatera och erkänna att man inte vet, än att framställa dylikt som fakta.

Riktig forskning och vetenskap, är att INTE veta
I denna insektsbok, görs forskningen på det viset som jag anser vara riktig forskning. Alla frågetecken kring forskningsresultat, lämnas som frågetecken till de eventuellt rätats ut. Och även då ska det alltid vara möjligt att kröka det raka utropstecknet till ett frågetecken igen, ALLTID! Så är definitivt inte fallet med varken merdelen av den presenterade.av multimiljardärer ägda vetenskapen eller dess näst intill religiöst vetenskapsdyrkande pöbel. Så jag älskar forskning, mer än vetenskap, och jag misstror ”experter”, som sig bör.

Men framför allt, ger mig böcker likt denna en insikt i det livsnödvändiga sambandet mellan arter, och tvingar mig ompröva mina odlingsmetoder och mitt leverne ytterligare ett steg i rätt riktning. Till slut blir det ett rent nöje att delta i denna mikrovärld, via litteraturen:

”Ängssalvian, en vild släkting till kryddsalvia, har ståndarknappar som är gömda bland de övre kronbladen i dess lila blomma. Därinne finns en fiffig mekanism som gör att biets aktivitet, när det tränger ner i nektarkörteln får ståndarknapparna att falla framåt, och noggrant placera pollen på insektens thorax, precis bakom huvudet. Det har inte funnits Ängssalvia på min äng förrän på senare tid, och det beror på att den har tunga frön och därför tar väldigt lång tid på sig att återkolonisera lämpliga områden. Men efter att jag samlat ihop lite frön från trakten och spridit ut dem i gräset, har en handfull av de här ljuvliga plantorna klarat sig. Jag kan aldrig låta bli att plocka ett smalt grässtrå och försiktigt föra in det i blommans mynning, för att efterlikna biets aktivitet, och få ståndarknapparna att graciöst falla framåt”

Fattar ni? vilken jordnära poesi!
*Det här får räcka i den här blogginläggsserien som kommer få flera avsnitt. Återkommer till sambanden med vår värld, som inte faller samman, utan håller på att raseras.

…
Yrvaket vaknar jag i god tid, innan klock-alarmet ljuder. Käftade lite med kusinen på messenger innan avfärd, så jag vässat ironi-avdelningen i skallen. En dusch, lite kaffe o müsli i kistan. Kom denna gång ihåg solglasögonen, eftersom jag hade solen lågt i ögonen när jag skjutsade till Umeå senast. Och då blir det ju så klart ingen sol. Vi byter chaufför, redan här i Sollefteå (Hennes bil) så sjuklingen får vila. Två trötta blekansikten, för en trött konversation om väder och märkliga ortsnamn vi far förbi, och jag staplar torra, ofyndiga vitsar ovanpå varann. Hon skrattar pliktskyldigt. Men vi trivs i varandras sällskap. Tror jag. Hon ställde för länge sedan upp för mig på många vis. Känns bra att få bjuda igen.

Tunt snötäcke ute bredvid vägen, stundvis ingen snö på grantopparna och grenarna, och vägen är fri från snö, ingen halka. Reklamskyltarna och industrikomplexen hopar sig allt eftersom vi närmar oss Mellersta Norrlands självutnämnda huvudstad, med hybris och storhetsvansinne, som lite överallt där människan får för mycket av det goda. Alltså till och med på lokal nivå, klarar inte människan av att undvika maktmissbruk och korruption, svågerpolitik, på bekostnad av andra som är mindre i antal, eller svagare i plånboken.
När jag ser hur industrikomplexen, ju mer vi närmar oss Sulfitstaden, ökar i antal, så inser jag att mina tankar och idéer är idealistiska, och aldrig kommer bli verklighet, förrän möjligen efter den oundvikliga apokalypsen som människan själv orsakar.

Den transporterade, undrar mycket nyktert varför hon inte kan få göra provtagning och röntgen i Sollefteå??? Ja vad säger ni regionpolitiker? Varför kan hon inte få göra det? Ähh jag ids inte ens! J-a muppar hela högen, som ska ha mer i egen plånbok, och trycka ner andra på köpet. Samma visa. Skjutsar fram damen till entrén, åker och parkerar. Damen försvunnen när jag kommer in. Damen kan reda sig själv. Och på ett sjukhus är damen mer hemma än jag, då hon jobbat som sköterska. Ämnar under väntetiden, läsa mer om kaninerna i den långa flykten, som sedermera kommer resultera i blogginlägg om världsläget. Spännande va? Magen kurrar.

Restaurangen på sjuka huset, har att bjuda på bla blomkålssoppa och västerhavsfisk, va fan nu de e för fisk? Jag valde fel. Jag valde fisken. Potatisen helt smaklös och troligtvis inte en enda vitamin kvar, Grönsakerna sönderkokta, Såsen och fisken godare, men gav mig gubb-slem….. ja i halsen alltså. Jag satte mig i foajén och skulle läsa i vänta på damen. Då jag blev irriterad över allt hostande omkring mig. Inte för bacillskräck, utan för att jag inte kunde koncentrera mig på läsandet. Då började fisken och slemmet göra sig gällande hos mig, och harklade o småhostade… så de runt omkring mig blev irriterad på mitt hostande. Hade de lagt vaccin i maten månne? Eller hade jag fått covid 23? Nä jag brukar kunna få så där när jag äter på restaurang, och det är fett och stekt. Sällan eller aldrig på min egenlagade, egenodlade mat och bak.

Hassel, Kronan och Femman, kaninerna i boken har nu stött på fågeln Keehar, ett lite lättsammare parti i boken, snart stundar kapitlen när de stöter på patrull av totalitära kaninflocken, med den grymme generalen. Jag har redan passerat avsnittet där de stöter på en märklig flock, som beter sig märkligt, och undviker svara på frågor, och visar likgiltighet inför andras lidande. Hur som helst så stör MITT hostande min läsning ännu mer än de som har oförskämdheten att sitta o hosta på ett sjukhus. Går ut i bilen, dricker hetvatten ur termos, och hux flux, bra i halsen. Va fan var det i den där maten egentligen? Och inget vaccin behövde jag. Tänka sig !?

Då ringer damen, en halvtimme INNAN hon skulle infinna sig på provtagningen, och meddelar att hon redan är klar. In på sjuka huset igen. Ser en transperson. Inser att jag kränker massor med folk enkom bara genom att nämna det i denna text, och än mer för att det troligtvis är fel benämning på personen enligt personen. Så upp över öronen trött på all j-a regnbågspropaganda, att jag snart vägrar ta foto på den verkliga regnbågen. Låt alla för helvete älska vem fan de vill, men ge er för helvete nån gång. Hela j-a biblioteket var häromdan fullt med regnbögsflaggor, regnbögsböcker o fan o hans moster. Återigen, ni kommer bara skapa fler homofober, och lätt irriterade övriga medborgare. Är det en rättighet att va bög idag,. eller en skyldighet ? Vaccin och könsbyte, annars inget medborgarpass, så du kan röra dig fritt? Och köns-separerade konserter!!??? amen för helvete Riksförbundet För sexuell urspårning???!!!

Nå ja… ursäkta urspårningen, jag var väl på TRANS sibiriska järnvägen. Tror inte Putin förresten skulle vara förtjust i det svenska namnet. Men Putin kan också skita på sig. Nä nu spårar det igen ….. ur alltså.
Damen var klar på provtagningen, som så klart borde fått göras i Sollefteå, om inte politikerna i fråga hade varit helt dumma i huvudet. Damen gjorde samma misstag som jag gjorde, och beställde västerhavsfisk, med sönderkokta grönsaker och potatis. Och hon lät stundvis som jag gjorde efteråt.

Så nu har jag avklarat SJUK HUS och TRANS… bara Sport kvar då. Det pågår ju gudbevars ett fotbolls-VM mitt i vintern också. i en superkapitalistisk diktaturstat, lett av ett totalitärt, stängt korrupt FIFA, med överbetalda fotbollsproffs, som idkar amatörfotboll, fast med betalning av förbunden, och bonusar. Dvs bonusar och betalning även på landslagsnivå, tvärtemot den ursprungliga iden. Jag förstår för övrigt inte varför inte Sverige inte fick va med, bara för att de var för dåliga? Borde inte alla få varsin fotboll, och göra lika många mål var? Jo men det ska väl va rättvist ? Tänk om nån blir kränkt? Djurgårn Hockey har sparkat sin tränare och ersatt med Garpenlöv, eftersom Djurgårn nu bara låg trea. Undrar om den sparkade tränaren kände sig kränkt förresten. Om så, kan han ju gå på biblioteket.

Resan hem går alltid fortare, så är det bara. Gaspedalsfoten blir lite tyngre. Kör damen hem, och promenerar på stan, landar på cafe Petter. Får inte va ifred fast hela j-a cafeet är ledigt, så sätter sig två kärr… eh damer, precis en meter ifrån mig. Och då var det ju synd att jag inte hade gubbslem-hostan kvar från Sundsvall. Istället hostar en av kärr… damerna. Jag reser mig och ämnar gå hemåt. Blir intvingad på nästa café och blir bjuden på mat…. denna gång god mat. Går upp på Apo teket o köper två flaskor Alsolsprit. Det har ju blivit så dyrt på systemet nu för tiden. Träffar I.N på ICA, som beklagar att B.N hann före henne på stövel-knekten. Lovar att hålla utkik. Går in på MM, för att köpa onödiga verktyg till min onödiga verktygs-fetischist-samling, men hittar inget som tilltalar mig. Men stöter på 1, läs och häpna, sista stövel-knekt för 99 riksdaler. Köper på chans, går in på ICA, och visar upp för I.N. I.N vill ha! Städar förråd, läser ett kapitel till på Kaninboken. Och sen har det blivit NU. ’

SJUK HUS TRANS SPORT

Gonatt!

…
Gick en mil idag, först 2 km på da’n, sen 8km upp till Hallstaberget, på eftermiddan. Lite stel o trött i benen, som man kanske blir. En kopp kaffe idag. Det blev Makaroner o makrill till middag. Mörkt stora delar av dygnet. Läser fortfarande ur ”Den Långa flykten” av Richard Adams. Vill köpa ”Finnas till” av Jersey Kosinski, från 1970. Finns inte att köpa i nyformat. Bara begagnat, men jag är feg satt handla på nätet. Och det blev inte bättre av Bagaren och Kockens trassel i månader.

Gick in till Thomas på Änglarum o snackade lite. Inget inköp. Ej heller på loppisen under Näbbar och klor. Köpte Fårskinnstofflor på COOP, 250 pengar. Tagit fram soppa och bröd ur frysen till imorrn. Idag gjorde jag smoothie på Svarta vinbär jag plockade i somras. Zappar mellan filmer på TV. Aquaman, som egentligen är bedrövligt dålig. Jack Reacher som är bra, men sett många gånger, och Fyra bröllop och begravning. Jag var väl skådis-kär i Andie Macdowell en gång i tiden. Och när jag ser filmen, slår väl hjärtat ett extraslag igen. Men ser inte färdigt nå¨n av filmerna.

Saknar pappa. Saknar flera som gått ur tiden. Jag är starkare än någonsin, men inte stark. Jag älskar ensamheten, men känner mig ensam. Berömde Arne’s änka som nu var 88. Hon handlade mat sent sa hon, ville vara försiktigt. Tiderna som var är borta… naturligtvis. Så är det för alla. Men … känner mig lite ensam ändå. Såg dokumentären ”Plötslig död” en gång till. Inte upplyftande iofs, men ibland måste man göra saker man egentligen inte vågar, ”annars är man bara en liten lort”, som Astrid Lindgren lät sin karaktär Jonatan Lejonhjärta säga, till lillebror skorpan.

Saknar Astrid också … och Tage….
Kan inte låta bli att fundera över hur de skulle reagerat över hur världen är idag. Men kanske lika bra att jag inte vet, med tanke på hur många klippor som föll in i fegheten och tystnaden. Kanske lika bra att jag inte vet, så de får förbli hjältar och klippor i mitt sinne. För jag kan inte förlora fler nu. Astrid Lindgren, och Tage Danielsson. Den som är utan tvivel, är inte riktigt klok.

Mötte min sura, bistra granne, tillika 3-barnsmamma, som jag erbjöd mig bära kasse åt en gång, och vars barn jag en gång lagat punktering på cykeln åt. Det uppskattades tydligen inte. Pojken hejar ibland, men då kommer det nå haranger ur munnen på mamman, på Swahili eller nåt.

Lite trögt nu, lite ensamt, lite trist. Men i morrn har jag soppa och hembakat bröd

…

…
Jag gjorde ett val, som sakta men säkert växte fram, utifrån vad jag såg, hörde och upplevde. Jag trodde att valet var mitt, och att ingen annan kunde påverka mitt val, eller hade rätten till det. Jag valde att ställa frågor, jag valde att lyssna. Initialt valde jag att enkom utgå från de godkända källorna, och visa på brister i deras påståenden. Det var något som kändes grundläggande fel med hela skiten. Då var jag inte antivaxxare, då var jag inte konspirationsteoretiker. Det är jag nu. Då hade jag inte bestämt mig för att inte vaccinera mig, det har jag nu. Då lyssnade jag inte på några källor som var bannlysta som desinformation, eller antivax, det gör jag nu.

Valet jag gjorde var att inte låta mig vaccineras, med ett helt nytt vaccin. ”Du är tuff du” sa grannen skräckslagen inför döden, hen blivit hotad till, av myndigheter, regering och press, och de som strävar efter global regering. Det var inget annat än dödshot mot hela världens befolkning, när massorna skrämdes till vaccinering, eller gavs dåligt samvete. Vi vet nu att vaccinet aldrig hindrade smitta, för de har vaccinbolagen själva erkänt. Och ändå tror folket på dessa vaccinfabrikanter, ändå fortsätter folket att lita på dem. För mig går inte det att förstå. De erkände att de ljugit. Och ändå…

Ej heller har det bevisats att vaccinet var effektivt, det har stannat vid ett antagande, gjort av de som tjänat hundratals miljarder på detta. De som av regeringar runt om i världen friskrevs från ansvar över kommande dödsfall och biverkningar från själva vaccinet. Och Folkhälsomyndigheten blev avslöjade med att föra över vaccinerade till gruppen ovaccinerade i statistiken, för att kunna genomföra sociala påtryckningar, och ge dåligt samvete till ovaccinerade gentemot sjuka och gentemot den sedan decennier underbemannade sjukvårdspersonalen. Således bevisat, påtryckningar byggda på lögnen att ovaccinerade drev smittan, och lögnen att ovaccinerade var orsaken till det höga trycket på vården.

Jag gjorde ett val. Det har fått många konsekvenser. Inga konsekvenser för min fysiska hälsa. Men socialt har det fått tuffa konsekvenser. Uteslutning från spel på boule, där alla andra var vaccinerade. Trots att nästan alla betedde sig otroligt oförsiktigt vad gäller avstånd, INNAN vaccinet kom. En annan konsekvens är kontinuerligt censurerande av näst intill alla frågor, och ifrågasättande av artiklar som ingick i ”informationskampanjen”. Jag har sparat många av dem, och kan bevisa hur harmlösa de är, mina inlägg. Men jag ifrågasatte vissa påståenden, på ett forum som heter ”ifrågasätt”, och de flesta blev censurerade… I vilken typ av statsskick tillåts inte ifrågasättande?

Jag gjorde valet att ta ut isolerade pensionärer från boulen på promenader under den perioden, för de blev ensamma, och var rädda. Jag handlade flera gånger i veckan åt boule-pensionärer. De valen gjorde jag, för mitt hjärta sade mig att det var rätt. Från samma bouleförening blev jag utesluten från spel. Ingen av dem talar om detta längre. Ingen av dem!

”Informationskampanjen” var intensiv, upprepande, skuldbeläggande, hotande, och stora delar av befolkningen stämde in i hotandet, uteslutandet. Statsministern uppmanade till att sluta krama ovaccinerade… jag tar det igen STATSMINISTERN uppmanade till att inte krama vaccinerade. Och en annan regeringsmedlem uppmanade till folket att gemensamt ”Vi måste nå dem, ta reda på vilka de ovaccinerade var, vart bor de, vad jobbar de med?” – vilken typ av statsskick brukar jobba så, att uppmana till att förfölja grupper?

Jag har gjort mitt val att inte vaccinera mig på sunt förnuft, det har fått negativa konsekvenser socialt. Värst av allt, är inte censuren. Värst av allt är inte att av regeringen föreslås behandlas som en andra klassens medborgare. Värst av allt är tystnaden från medborgarna. Jag gjorde vidare val att alltid prata och skriva om det, fortsätta ifrågasätta. Konsekvensen, mer tystnad från medborgare. Mina val bygger på frihet, medmänsklighet, demokrati, folkets makt, er makt. Jag kan leva med mig själv. Mitt samvete mår bra.

Vilket val gör ni? Hur mår ni?

…
Ställde klockan i morse, så inte dygnet rinner ifrån mig liksom. Ska ju upp tidigt på sjuktransport på måndag. Vet inte den här fredan känns svart på nåt vis, vet inte varför. Dusch, gröt, espresso. minus 1 grad ute, mulet. 18 grader inne. Lite håglös, tar mig ändå på stan till Caféet. S.W, H.H, S.F där. Två halvkända figurer, varav en miljonär i trakten, träder in. Jag hälsar glatt, de hälsar glatt tillbaka. Vi andra gubbar,S.W, H.H, S.F surrar lite allmänt o skojar, tills plötsligt den goda stämningen är över. Och den som förstört den goda stämningen är jag. Funkar för mig!

Jag har lärt mig att inte själv ta upp vissa samtalsämnen offentligt. Men de som förväntar sig att jag ska tiga och samtycka när rasism och främlingsfientlighet frodas, eller de som tänker sig att jag inte ska vädra min syn på Myndighets/Media-censur, tystnadskultur kring vaccin och covid, misstar sig grovt. För det mesta förväntar sig folk offentligt att man ska vara en feministisk, regnbågsperson, som är rasistisk och förespråkar o till och med sätter grupptryck på att måsta ta vaccin … fortfarande nu.
Men så stöter de på Tvivlaren, och fördomar och tystnadskultur ifrågasätts, och den goda smygrasistiska, vaccinstämningen är förstörd.

Först initieras ett ämne som i en fri värld med eget tänkande, och mycket ifrågasättande skulle kunna kopplas till covid-vaccinet, nämligen Börje Salming. Det är H.H som fiskar lite och frågar mig om vad jag tycker om det med Börje Salming. Jag håller huvudet kallt, och säger enkom att det var mycket tråkigt, och tar inte upp att Börje var med i kampanjen ”kavla upp”, och att han nu på mycket kort tid gått från jättesjuk, till död. Det är H.H och S.W som först tar upp det känsliga ämnet genom satt stolt proklamera att de ska ta 5e resp 6e sprutan. Även då avvaktar jag, eftersom jag anser att det är upp till var och en huruvida folk väljer att ta vaccin eller inte. Det har jag inte att göra med. Den hållningen delas iofs sällan egentligen av många som tar vaccin. S.F som tagit 5 sprutor glider in i diskussionen, och säger att han är osäker inför framtiden, om han ska ta nå mer, eftersom han blev så sjuk, ”trots spruta” (Eller undertecknads notering kanske pga vaccinet?) HH kommer då med den klassiska, kanske inte så genomtänkta propaganda-kommentaren, att S.F kanske inte suttit där ens, om det inte varit för vaccinet. Där och då, öppnar jag munnen i just den diskussionen. Jag konstaterar helt sonika att det bara är ett antagande att vaccinet räddat liv. Motvilligt går man med på det påståendet, men med ett ”ja men ändå”-svar. Dvs ett svar som innebär att även om de har fel så kanske det ligger nåt i det de påstår.

SF driver diskussionen vidare och ställer frågor, framförallt till mig, vars resonemang och kunskaper han verkar ha nån slags respekt för, samt att han är vetgirig. En egenskap som jag alltid uppmuntrar. Här på bloggen har jag så många gånger gått igenom min uppfattning kring allt detta, så jag upprepar inte exakt vad jag svarade Stefan. Men hållningen till vaccineringskampanjen, är minst sagt kritisk från min sida. Gulliga tanten A.M, gick förbi, extra snabbt, men hejade. Hon gillar heller inte att ifrågasätta den enda sanningen. Och sade åt mig förra vintern att jag måste ta sprutan. Den gången log jag ömt och vänligt och sa att jag inte måste det, o så var det bra med det

Vid det här laget har Sollefteå-miljonären, en kommuntjänsteman/politiker och hans vän, spetsat öronen, och blickarna åt vårt håll, och följer vårt samtal. Miljonären böjer sig fram till sin vän och viskar med handen för munnen, sen fäster han blicken på mig igen, där den är under större delen av deras vistelse. Jag ler och nickar tillbaka, men han stirrar stint på mig. Flera gånger upprepar de detta viskande med handen för munnen. Ganska fort från det att de kommit, reser de sig och går därifrån,
och tittar inte åt mitt håll när de går ut. De ska väl kanske ut och spendera miljonerna han fått via skattebetalarnas pengar i form av lön och andra sorters ersättningar. Välkommen åter, sa jag o log.

Ganska fort efter att jag fräckt påstått att det var ett antagande att vaccinet som gjorde S.F så dålig, skulle ha räddat hans liv, reste sig även de fullbesprutade S-W och HH och gick därifrån, men de sa iaf hejdå.

Upp till B.N, med en skoknekt, som jag köpte på loppis, fick macka o kaffe. Tjejerna hade börjat sprinta på skidor. Maja stöp, Ribom vann, och Hagström en tå före nå’n Weng. Konstaterar noll kommentarer på den fruktansvärda video-dokumentär jag lade ut på FB. Så fungerar det nu för tiden. Har börjat läsa ”Den långa flykten” igen, med Hassel och Femman. Om kaninerna, förtryck, frihet och kuvade individer.
Det blir morotssoppa till middag, och nå mackor. Köpte bordsmargarin igen, tycker inte smör är värt 78 kr för 500 gram. Då får det vara. Hejar på skomakaren i rullstol, på vägen hem, alltid, glad och trevlig den mannen. Vacker kvinna i bil, ögnar stort mot mig, tar för givet att det är för att hon tycker jag är attraktiv, och sträcker lite till på bröstet, så det knakar i kotorna.

Länge sen nån vän ville umgås nu… men så är det med det….
Av nån anledning sammanföll denna ändring ganska precis i
samband med kampanjen för solidariskt tvång att vaccinera sig..
.. men äh… va vet jag … d kanske bara inte vill umgås
eller kanske inte är så förtjust i mig som person…
… det är ju tillåtet… men konstigt

…
Jag misströstar.
Hur ska jag orka ? Varför ska jag orka? När ingen bryr sig. Jag tappar tron på er vänner och bekanta, er medborgare, er medmänniskor. Jag förstår ingenting längre, för att jag har förstått allt. Eller det mesta iaf hur det är ställt med demokratin, yttrandefriheten, och mänskliga rättigheter. Och det är värre än jag kunnat föreställa mig. Och när vi vittnar om det, är ni tysta. Det finns ingen tröst, det finns inget hopp, utan er….

Säg mig…. vad vill ni jag ska göra, kära vänner och medborgare? Säg mig, hur tänker ni? Jag förstår inte, jag förstår er inte. Utan er, har jag inget att kämpa för. Om min frihet ändå kommer tas ifrån mig, tillsammans med er frihet, medan ni godtagit att bli kuvade, övervakade, styrda, lurade. Jag är ingen utan er, kära vänner, bekanta och medborgare…ingen.

Det spelar ingen roll vad jag säger, skriver eller visar er. Hur mycket bevis ni får på att det inte står rätt till. Det spelar ingen roll för er. Det spelar ingen roll om liv och hälsa för miljoner står på spel…. spelar ingen roll om era barns och barnbarns framtid står på spel… still you do nothing, still you say nothing – who are you?

Det finns ingen tröst, det finns inget hopp, utan er..
säg mig vad ska jag göra …. utan er?
Om tyrannerna har folket på sin sida, är jag ingen…
om tyrannerna har folket på sin sida, säg mig vad ska jag då kämpa för?
Säg mig vilka ska jag då kämpa för?

Det finns ingen tröst, det finns inget hopp, utan er

…
Tro, jag vill känna tro,…

…..sjunger Marie Fredriksson, så det mys-värker i hjärtat.

Och vi Svenskar tycker det känns så svenskt och bra. Jag lyssnade även till Freddie Wadlings version av ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”, nu på morgonen. Asså den mannens röst och tolkningsförmåga av texter. Den tolkningen är right up there med hans tolkning av ABBAs ”The winner takes it all”. Båda de två först nämnda låtarna är ju sprungen ur andlighet och/eller religiositet. Vilket jag finner fascinerande, tillsammans med ”Svärjevännernas” fixering vid svenska kyrkan, som de egentligen – pardon my french – ger blanka fan i.

Men vi svenskar tar ju ofta gärna stolthet i att kyrkan är friställd från staten, och att vi är ett gäng ateister, som inte tror på sagor, som de där müsli-misterna gör. Samt att vi inte skulle vara lika snarstuckna som ”DÅÅM” angående humoriserande och drivande med religion. Ofta hänvisas till filmen Life of Brian av Monty Pythons flygande cirkus, vilket jag personligen iofs tycker är en roande film. Nä vi svenskar vill vara lite så där lagom mellanmjölks-religiösa, inte för extremt liksom. Men när fan blir gammal, blir han religiös. Ett uttryck som jag tolkat som att man blir religiös när man krisar och behöver hjälpt, eller får dödsångest, inte när allt går bra och man lever loppan på underbetalda barnarbetare som gett förutsättningen till lågprisvaror i rika Sverige. En slags helgardering inför dödsögonblicket, med en hel tipskupong av helgarderingar … för säkerhets skull. Men varken tipstjänst eller en eventuell Gud går nog med på den typen av helgarderingar för egoistisk vinning, skulle jag gissa.

Pratade med utländsk vän om andlighet igår. Han är uppväxt med annan religion än den vi svenskar försvarar med näbbar och klor, men inte tror på, förrän vi dör. Han frågade om vi svenskar tror på ande. Det tog en stund innan jag kunde reda ut vad han menade, eftersom jag är en sekulariserad svensk som inte tror på sagor 😉 . Eller åtminstone förväntas vara det. Så enligt min erhållna, blygsamma kunskap i ämnet, min tolkning, föreslog jag att vi svenskar mer tänker på det som själen, och att det är en medicinsk, vetenskaplig term och att anden, är ett religiöst uttryck, term. … men att det är samma ”ande-mening” (ibland bara ramlar dessa dubbeltydigheter/kvickheter in som myggor under en midsommarkvällsmiddag)

Vi hade en djupare diskussion kring religion, tro etc. Jag hävdade att jag inte är direkt ateist, men definitivt inte religiös ur meningen att tro på någon specifik skrift/religion/kyrka/trossamfund. Och att det närmaste en tros-sats jag kommer är den jag ärvt av Tage Danielsson: ”Den som är utan tvivel, är inte riktigt klok”. Han var nog inte så imponerad av den trossatsen. Utan menar på att bristen på tro och religion i världen, bidrar och/eller skapar allt elände vi nu ser. Kan inte hålla med honom på en fläck där, samtidigt som jag försöker lyssna med bägge öronen, halva min själ och hela hjärtat på hur han ser på det, hur han är uppväxt. För faktum ÄR i slutänden, att det är den enda möjligheten att mötas, med människor.

Jag har ju inte växt upp där han växt upp, och vi har skapats i helt olika miljöer. Hans upplevelse är att religionen, på mark-nivå, inte den i Mullornas och påvarnas nivå, har tjänat freden mellan människor väl, och ger budet om att respektera varandra som människor, och bara leva sina liv, här på marken. Frågar du en Svärjevän om det, så kommer ju denne visa på alla religiösa krig i historien, och islamisternas, ISIS våldsaktioner. För Svärjevännen, svensken ser på svenska nyheter, och enkom av staten, Bill Gates, Klaus Schwab, godkända/sanktionerade nyheter, och får därmed bara EN bild av den delen av verkligheten, där ute, bortom våra Hennes & Mauritz-inköpta tröjor, gjorda av barnarbetare i Indien och Bangladesh. Den om ISIS mord och skövling, är naturligtvis sann, men bara en liten del av hela sanningen, hela världen. Men har ingenting att göra med min väns syn på tro. Den han växte upp med, i fredligt leverne, med kristna grannar, som respekterade varann, på marken, nedanför Mullors och påvars självupphöjda status. Jag har ju inte växt upp där han växt upp, och vi har skapats i helt olika miljöer, och mitt liv, mitt sätt att leva är långt ifrån perfekt och felfritt, svenska samhället och det sätt vi svenskar förväntas leva, är ännu längre från perfekt och felfritt.

Men visst är vi människor bräckliga, i själ och kropp, även om vi många gånger visar på en stark överlevnadsförmåga, och kan hämta oss från de mest makabra förhållanden, misshandel, förtryck, och till och med de som överlevde förintelsen under andra världskriget. Ni vet den som vissa Svärjevänner hävdar inte skett, och vars offer, Moderaternas partiledare och tillika Sveriges nya statsminister (huvva, en huskes) Ulf Kristersson svek sitt ord inför och efter valet 2022. Men människosjälen, anden är ibland stark. Jag kan naturligtvis bara se till mig själv, hur jag överlevt feministiskt Metoo-inspirerat pojk/mansförtryck, som nästan, nästan knäckte mig helt. Hur kuvad och självdestruktiv jag lärde mig bli. Och nu är en relativt stark, trasig tvivlare som är en finne i arslet på de flesta -ister. Kapitalister, Nazister, Socialister, Feminister, Liberalister, globalister, nationalister, vaccinister, islamister, ateister, fascister, nudister, rasister, turister, bigamister, darwinister, journalister, monarkister, infanterister, optimister, nikotinister, Bilister, propagandister, och så klart 40-talister. – Cyklister gillar jag dock !

Men vi är inte alltid starka, vare sig i grupp eller ensamma. Men vi behöver varandra ändå ibland. Så länge vi är människor, mänskliga människor. Och vi behöver något att tro på, eller någon att tro på, någon satt lita på. Vilket gör oss sårbara. Religion. kan vara en sådan tröst, en bubbla, en övertygelse, som inte behöver vara förankrad till det liv vi lever här och nu på jorden. Och man överlämnar då ofta ansvaret över sitt liv till en obskyr Gud. Vilket då i sin tur faktiskt ofta resulterar i ett vårdslöst beteende, mot sina medmänniskor. Då Gud ändå förlåter allt, så Gud är störst, då Gud kommer låta mig komma till himlen, och skicka de andra till han som blir religiös på gamla där (det sista i föregående mening, kräver satt du läst hela blogginlägget, och inte på Tommy-vis, för slarvigt för att kunna ironisera över innehållet och slippa ta ställning till något i livet) Min mormors mormor, tror jag det var, en rätt så djupt religiös kvinna, sa: ” Gud ger oss inte mer bekymmer än människan mäktar med, men han vill nog att vi ska hjälpa till lite själva också”) Vare sig man är religiös eller inte, hade hon nog en poäng där. Det här överlåtande av eget ansvar, kan metaforiskt göras liknelsen med de som sätter på dyra bra vinterdäck på bilen, och ökar hastigheten.

En del letar och finner sin tillit, tro och tröst i kärleken, Kärleken som konstant och ihärdigt hånskrattat åt en tvivlare, Tomas Tvivlaren. För kärlek måste man tro, ge sig hän, visa tillit, ge tillit, känna tillit.- Något jag önskar mer än allt annat att jag kunde men inte kan. Det är en risk att älska, låta sig älskas. En risk jag inte längre klarar av, gissar jag… men jag tvivlar. … så klart. Det är en risk att lägga alla ägg i en korg, det är en risk att lägga hela sitt liv i en enda tros-sats, i en kyrka, i en religion. Men det ger en trygghet medan man är i bubblan, innan bubblan spricker. Och det ger tyvärr upphov till mindre förståelse och tolerans för andra människor, andra människors tro och värderingar.

En fd granne, från Afghanistan, pratade jag med angående Lars Wilks och rondellhunden. Det ”konstverk” som naturligtvis enkom kom till för att provocera. Många inom konsten anser att det är konstens främsta uppgift, att krossa gränser, provocera, uttrycka, söka gränser för det tillåtna. Och i diktatur, har konsten ofta visat sig vara det sista sättet att uttrycka sig på, visa trots, kamp, som inte regimen kommer åt. Därför har många regimer förbjudit all konst, genom historien. Min hållning i den lilla diskussionen, som inte landade helt väl, var att bara för att man KAN säga något som provocerar, (yttrandefrihet) innebär det inte att man BÖR säga det. han menade på att man fick provocera, kriticera, förlöjliga muslimer hur mycket som helst, men om man provocerade, förlöjligade profeten Mohammed, så fick man göra vad som helst med dessa. Han försvarade således dödshoten mot Wilks. Vilket jag under INGA omständigheter kan förstå eller acceptera. Jag avslutade den diskussionen, genom att tacka för att jag fick veta vad han tyckte. Kände väl inte riktigt att det skulle leda någon vart att fortsätta.- Och iofs, hade jag inte haft den diskussionen, hade jag inte vetat att han hade en sådan för mig mänsklighetsfrämmande åsikt. Så inte bara ont kom utav den lilla diskussionen.

Nä, så det är väl tur att vi svenskar inte hänger oss åt blind tro, som leder till så mycket våld, krig och konfrontationer. Eller ? Well so I thought… men efter stora delar av det svenska folkets reaktion mot ovaccinerade, och vaccinisterna blinda tro till det de blivit lurade att tro är en enhetlig homogen vetenskap, har jag insett att stora delar av svenska folket är minst lika religiösa som de som erkänner sig vara religiösa, eller än mer. Dvs utifrån blind tro. Och jag vill åter citera från Horace Engdahls bok, ”De obekymrade, det enda stycke som gjorde boken värd att läsa, bara för att knyta ihop resonemanget kring tro, och tron att vetenskapstro oxå är tro:

Utdrag ur boken ”De obekymrade” av Horace Engdahl
För människor som inte själva är utbildade för att delta i vetenskapligt arbete, är de vetenskapliga sanningarna religion. De tror blint på de påståenden som vetenskapsmännen gör, eftersom de har fått lära sig att det är sådana personer, utrustade med vissa titlar, knutna till vissa institutioner, sanktionerade av statsmakten, som har till uppgift att producera sanna påståenden om verkligheten. Lekmannen har ingen möjlighet att kontrollera riktigheten i forskningens observationer, eller att förstå de teoretiska överväganden, som har lett fram till uppställandet av vedertagna hypoteser och teorier.

Lekmannen ser heller inte graden av förenkling och förvanskning i de framställningar, som är avsedda att kunna förstås av en bredare allmänhet. Men eftersom det är god ton i vårt samhälle att visa respekt för vetenskapligheten, och eftersom alla i omgivningen, inberäknat medierna och utbildningssystemet, har gått med på att det existerar en ”vetenskaplig världsbild”, som man i stora drag bör avhålla sig från att tvivla på, tar människor för givet att de påståenden som görs av vetenskapsmän är sanna. De tar detta för givet, på ungefär samma sätt som människor i en svunnen tid, accepterade den sk sanning som kyrkan predikade. Lika lite som det idag faller en vanlig människa in att öppet resa tvivel om relativitetsteorin, vars matematiska modeller inte förmår att fatta ens på det mest avlägsna sätt, skulle en människa på 1600-talet ha kommit på idén att förneka Kristi uppståndelse eller syndafloden.

Den propagandaapparat som vetenskapen har till sitt förfogande, är minst lika imponerande som den religionen hade på sin tid. Då liksom nu är det inte främst genom förnuftets bruk vi kommer fram till tro, utan genom viljan. Vår strävan att tillhöra den sociala gemenskapen dikterar våra övertygelser. Det fåtal som själva deltar i avancerade forskningsprocesser och som tränger djupare in i den vetenskapliga metoden, uppdagar genom sitt arbete hur bräckliga och tillfälliga de flesta föregivet vetenskapliga sanningar är. hur beroende de är av antaganden som inte låter sig kontrolleras, i hur hög grad de bygger på gissningar och äventyrliga generaliseringar. (slut på utdrag)

…
Länk till Tomas tvivlaren och motståndsrörelsen del 1
OM vi för en stund frågar oss, har det funnits onda människor historiskt sett som inte stoppar för nånting, och kan offra hur många som helst? Vad blir svaret? Det måste för ALLA på denna jord vara obestridligt att det förekommit, eller hur ? Inte ens de mest insnöade dekalpositivister kan förneka detta.

Och då vet vi alltså det, att kapaciteten för monstruösa brott mot mänskligheten inte bara är en möjlighet, utan en realitet. Detta VET vi, och det är viktigt, för det är svårt att VETA saker i dagens totalitära informationssamhälle.

Det innebär att det ALLTID funnits och fortfarande finns konspirationer världen över. Annars kunde det inte finnas konspirationsteoretiker. Alla teoretiker, kan ha fel teori, och rätt teori, och även en blandning av rätt och fel. så även konspirationsteoretiker. Och en konspirationsteoretiker som har en teori som visar sig vara rätt dvs avslöjar en konspiration, vad är han/hon ? Jag skulle säga en humanitär hjälte.
Vad gör vi med humanitära hjältar i västvärlden? Jo vi anklagar dem för våldtäkt, låser in dem och kastar bort nyckeln. (Julian assange)

Men är ni med så långt? Isf applåderar jag er, för då fungerar fortfarande er hjärna och är inte under total kontroll från andra. Då blir en intressant fråga, att OM allt eller delar av det som nu kommer fram om makthavarna som vi inte valt, är sant, och de vill införa TOTAL kontroll över vår vaccinering, våra inköp, våra rörelsemönster, och samma människor har kontroll över alla enligt er medborgare TILLFÖRLITLIGA informationskanaler. Tror ni då att de kommer att backa, och erkänna vad de gör?
Och vad tror ni en diktator skulle säga om de som kritiserar deras förtryck? Jag tänker mig att ord som ”konspirationsteoretiker” och ”Desinformation” kommer väl till hands. För då läser ni medborgare inte den kritiken, då lyssnar ni inte på de rösterna, då ser ni inte på de intervjuerna… och då kära medborgare, när en central digital valuta införts, med ett globalt ID som inkluderar all information, om varje medborgare, och vi som fortfarande ser detta, är isolerade från varandra, då kan de kort och gott utesluta dig medborgare från samhället om du inte vill vaccinera dig. Om du handlar av ”fel företag”, om du kritiserar ledaren av vår globala västvärld. Kära medborgare… vad tänker du göra då ?

Du kära medborgare är välkommen att med argument och resonemang sticka hål på mina resonemang. Det kallas DEBATT kära medborgare. Jag vet inte om du kommer ihåg det från tiden före Covid. Då oliktänkande fick mötas och öppet debattera med varann för och nackdelar etc etc. Minns ni någon tv-sänd debatt under ”pandemin”? – inte ? – varför tror ni att det är så ? Kommer du ihåg ordet debatt ?

Och om en sanning kommer fram som inte är sanktionerad/godkänd av staten, Bill Gates, WHO, WEF, EMU… (som alla sitter i samma båt). Då kan du ge dig fan på att den som säger den sanningen kommer marginaliseras, och smutskastas som desinformatör på alla kända nyhetskanaler och sociala medier, med följden kära läsare att du troligtvis inte kommer läsa, lyssna eller tala …Kära medborgare vad brukade vi kalla det beteendet för förr i tiden ? – när det skedde i Sovjet och liknande stater?

Vad är det värsta som kan hända i din föreställningsvärld ? Är ni rädda att ni ska tänka fel ? Vem har facit ? Kan du föreställa dig att leva i forna Sovjet, eller Mussolinis Italien, eller Hitlers Tyskland ? kan du föreställa dig det ? Jag tror inte det. Kan du föreställa dig nåt värre ? Jag tror inte det.

Och vad är det värsta som kan hända om du INTE följer dessa hot och direktiv från makten ovch myndigheterna. DE VILL att du ska tro att det blir jordens undergång, det var budskapet. Blev det jordens undergång? Det var inte ens nära. Och DET VET NI EGENTLIGEN och ni vet att det inte var nåt vaccin som kom in och räddade oss, från än vad som presenterades som hotet mot mänskligheten ni vet detta.
Så vad ska ni göra kära medborgare?

Fortsätta tiga? fortsätta vara rädda? Fortsätta lyssna på diktatet, lita på makten ? När i hela världshistorien, har makten velat folkets bästa? Och när har den varit global? Vad har du att förlora på att opponera dig ? Vad har du att förlora på att lyssna på kritiker ? Lite som teckningen, tänk om vi skapar en bättre värld helt i onödan ? Är ni rädda att de ska straffa er ? DÅ ska ni kanske lyssna på de som avslöjat
deras agenda… för det är precis vad de tänker göra, och de säger det öppet,
om ni bara vågar lyssna.

Ibland får man känslan av att dessa globalister, blivande tyranner, har använd 007-skurkarnas världsherravälde som manual

Join the resistance/Mockingjay – If we burn, you burn with us

…
På ett vis går det lite på tomgång nu, för mig. Men så är det väl iofs att bo i inlandet, i mellersta Norrland under vintersäsong. Att det blir lite extra så, nu under tystnadens epok i Sverige och världen, går inte att bortse ifrån. Så den stora utmaningen för en tänkare och tvivlare, är att sovra i informationsflödet, samt inte implodera av ilska över folks likgiltighet och tystnadskultur. Men jag kämpar på med den balansen, och försöker se det lilla, vara i det lilla, inte missa det som oxå sker och inte sker i livet. Så som en stjärnklar natt med frisk mild luft, och bara 1 minusgrad. Så som att läsa en bok i vintermörkret. Så som att äta till stor del näringsrik obesprutad mat, till en obesprutad kropp.

Om en vecka bär det av till Sundsvall, chaufför i ännu en sjuktransport av en god vän. Köpt nyckelhittare, som kopplas till mobiltelefonen. Funderar över de egentliga behovet av den, nu när jag fått hem den. Promenader – JA, men inte lika stor omfattning som i fjol. Pusslet ligger i träda på en bräda under sängen, tappat inspiration för närvarande. Läser mycket istället, böcker. Vardagar 2 med Lundell, Horace Engdahl (avslutad) Gett mig i kast med Selma Lagerlöv.

Försöker hitta min plats i tillvaron, nu när jag hittar mig själv i större utsträckning. Men insikterna kring omvärlden har gjort att jag känner mig än längre ifrån omvärlden, när jag hittat och funnit sans och harmoni. Lite som en omvänd Per Lagerqvist på nåt vis. Han skrev : ”Gäst hos verkligheten” utifrån sin existentiella ångest. Jag känner nästan mer så att jag är en del av verkligheten, medan stora dela omvärlden har lämnat den.

En av dagens insikter, eller rättare sagt, att jag kommit på att formulera det är:
Ang ”utbildning” och ”information”, att likheterna och skillnaderna är hårfina mellan att Utbilda folk, eller att låta folk utbilda sig själva. Utkomsten blir väsens-skild. Att utbilda folk, är att forma folk, dvs propaganda med en agenda . Medan det andra bygger på att folk ska lära sig tänka själva och vara kritiska till ALL information, och ifrågasättande. I SYNNERHET till den man traditionellt anammat som sin egen åsikt…. men vem av bryr sig om sånt, nu när bensinen är så dyr

Köpte en fin bordslöpare på Änglarum, vid Centrumplan, En löpare som var för lång.- Gick med den till sykunnig vän, klippte den i två delar, hon fick den ena. Bägge nöjda. En icke allt för skrikig ”julduk” i grå ton, med gårdstomtar… till den Grinchen som är jag. God Jul på mig!