Författare: tomastvivlaren

…
I spegelbilden, i fönstret vid utsiktsplatsen fladdrar ljuset från ett stearinljus. Reflektionen, en vag bild av en man jag känner väl igen, uppenbarar sig, men ser nästan spöklik ut, mot den mörka bakgrunden som utgörs av Ångermanälven, sedan natten börjat, alldeles för tidigt.

På dagen är utsikten allt som oftast lugnande vacker. Nu på kvällen/natten, tystas alla ljud jag använt för att inte känna, alla synintryck, alla aktiviteter jag använt mig av för att undvika känna….

Det är en del av livet det också, att koppla bort känslor, sorger och oro. Men jag tror det blir för ofta, och jag tror inte jag är ensam om just det. Jag tror nästan att jag är något mer inkännande än genomsnittet. Även om större delen av min vakna tid, är känslor undanstoppade.

När jag till slut letar efter känslor inuti, ovch hittar känslor, så är det så klart oftast de som man stoppat undan, och gömt sig ifrån, som tränger sig fram, och vill ta plats… så klart. Det är sorg, det är oro, det är ilska, det är rädsla. Glädjen och skratten, klamrar jag mig gärna krampaktigt kvar vid så länge jag kan i vardagen. Vilket ofta resulterar i olika former av avstängning i slutändan. Och man egentligen faktiskt inte vet hur man känner sig… inte innerst inne, inte i kärnan av det som är jag.

Oro…. den finns där trots att förnuftet, som hos mig ändå måste sägas är relativt stort, resonerar med oron och rädslan, för det som skulle kunna ske. Men vi matas alla med en övermäktig mängd information, vars enda syfte är att vi ska vara rädda. Jag lyckas bara delvis värja mig, hålla förnuftet och harmonin intakt… bara delvis. Jag räds inte i första hand döden, inte ännu. Men jag räds likgiltighet, jag räds när människor tystnar utifrån rädsla. Jag räds mobbens makt över individen, mediedrev, byskvaller av den farliga sorten. Den som kan förstöra människors liv, i olika grad. Jag räds det jag inte kan påverka. Och det är det mesta. Det mesta i världen och livet kan jag inte påverka. I någon liten mån, har jag makten att påverka mitt liv genom olika begränsade val. Och det har jag gjort med framgång.

Ensamhet, har alltid varit en del av min tillvaro. Den ser annorlunda ut nu. Jag är inte lika rädd att vara i ensamhet, jag t o m trivs rätt bra med det långa stunder. Jag är inte rädd och ängslig i mitt sätt att vara, tänka och prata, för att vänner då ska vända mig ryggen. Inte ens de närmaste av vänner, ger jag avkall på min integritet och mina värderingar för att blidka dem, i rädslan att bli övergiven. Jag till och med räknar med, nu för tiden, satt det troligtvis kommer ske. Att vänner överger, sviker, ger efter för sina rädslor, och offrar vänner, om de tror att deras trygghet hänger på det.

Jag har nu sett det, jag har upplevt det, och vet att väldigt, väldigt många, gör så. Och jag vet också, att jag numer inte faller omkull, när vänner vacklar, eftersom jag inte lutar mig på dem, utan litar på min balans. Och ramlar jag ändå, så reser jag mig. Om och om igen, tills den dag jag vandrat färdigt på den här jorden, i det här livet. Jag vet inte vad som kommer efter, eller om det ens kommer nånting efter. Ägnar inte så mycket tid åt det. Det som sker det sker. Men om det hjälper att fantisera om det, så duger Nangiala lika bra som den kristna himlen.

Men allt detta till trots, trots min växande styrka, och klokhet, så oroar jag mig, då och då. Det är nog mänskligt. Sorgen över min uteblivna barndom, finns så klart kvar. Och även om sorgen och barndomen sakta, sakta bleknar bort i det förflutna, kommer den alltid att finnas där, som en del av mig. Den kommer alltid i någon mån påverka mina val idag, och i framtiden. För jag är människa. Det finns och har funnits tillfällen, då det varit jobbigt, på gränsen till FÖR jobbigt att vara Tomas, tillfällen då jag för någon sekund önskat att jag vore annorlunda. Att jag vore tryggare, att jag inte hade bagaget som troligtvis hindrar mig från kärleken. Att jag vore en man utan detta bagage, som lugnt och tryggt, bara var… Men jag ÄR Tomas.
Och jag är ganska så jävla bra faktiskt, trots allt.
Det tvivlar jag inte på…längre

Nu släcker jag ljuset och lampan för ikväll, och tar paus från oron och rädslorna, tills nästa gång de måste få komma fram….

…
Det är tydligen den trettionionde veckan nu , året 2022 AD. Tittade snabbt på läderveks-rapporten, som lovade regn vid 11-tiden, och en tid framöver. Och jag visste att gräset nere på lotterna var lite högt. Så jag tänkte att jag gör det innan regnet. Precis när jag ställt in klipparen och rensat undan gammal rabarber åt gammal gube, så kommer de första dropparna. Var på väg hem när broccolin ropade på mig att det fanns några sidoskott till att plockas. Det gjordes i lätt duggregn. Det gjorde inte ett dugg.

Läser Göran Greiders ”in-i-tunneln”artikel i Dalademokraten. Han tycks undra över, förbryllas över och rädas ungefär samma saker. Men jag har svårt att förstå gamla socialister som förblir socialdemokrater, trots att varje ord de säger och skriver går emot vad Socialdemokraterna idag har blivit partipolitiskt, och dessa gamla socialister egentligen är och borde vara vänsterpartister.
Varför gör de så ?

– ”Vänstern, inklusive socialdemokratin, har inte lyckats fånga upp ilskan.”

Skriver Göran. Den sortens uttalande är misslyckade politikers dåliga ursäkter. En Socialdemokrati som är allt annat än vänster,. och ett vänsterparti som Göran tydligen inte stödjer med sin röst? Fast hans åsikter sammanfaller med deras i mångt.

Det slår mig hur bakvänt, nästan allting görs nu för tiden. Och hur nästan allt detta beror på att någon annan ska ta ansvar för miljön, för sin egen hälsa, för behövande människors behov av solidaritet. I nättidningarna vill folk läsa om folk som blir smal utan att behöva ändra sin kost. En kost vi alla vet är fördärvlig, både för de som äter den och miljön.
”Jag kan kolla på TV samtidigt” – ”Jag kunde fortsätta äta det jag vill” etc etc!

Budskap, ha allt utan att behöva anstränga sig, ändra sig eller uppoffra nånting!

Det går igen, i föreningslivet oxå, och livet i övrigt. – ”Nån måste ju göra nånting” Det inkluderar sällan eller aldrig den som kräver aktion. Det går igen när det gäller miljö och klimatpolitikens lösningar. Både petroil heads och vindkraftverksaktivister/tekniska lösningar, har samma utgångspunkt. Att de själva inte ska behöva uppoffra nånting i sitt levnadssätt. Och bägge läger dammsuger nätet/internet för att hitta artiklar som stödjer deras hållning, och kallar det sedan för ”fakta”. Precis samma tillvägagångssätt faktiskt som feminismen och rasismen använder sig av, och inte att förglömma kapitalister.

Vindkraft och Elbil, släpper inte ut fossila bränslen under användning, ja bortsett då från att man ibland av-isar vindkraftsverksvingarna med just fossila bränslen eller sprit. Hur de tillverkas, hur de fraktas, och hur stor miljöpåverkan det har räknas liksom inte. Och Petroil heads använder dessa invändningar i sin tur, för att kunna fortsätta spy ut avgaser och fossila bränslen o oförtruten i samma takt, eller ökad.

Men NÅN borde ju göra nå¨t hörrni!

Är det underligt att folk bantar sig tjock?

…
Betala hyran, gå i regnet
Ta en kaffe, sök en vän
Frosten kommer, Bore väntar
Vantar blöta, gula löv.

Göra fel, göra rätt
Städa, diska, äta
Allt tar slut, alla går,
ingen känner, hur de mår

Under ytan, dolda bäckar,
Dolda droppar, från hjärtats cell
Alla letar, alla söker
längtar bort, längtar hem

Saknar ord, ledsen jord,
Massan skenar, någon dör
Massan dör, ledd av dårar
Plast i maten, Il Duce åter

Igen och igen och igen
Förlåt dem fader, ty
Kan inte andas, i högervindar
längtar hem, längtar bort

Såra någon, göra fel,
leta i höet, sin egen själ
Mörkret skymmer sikten
Ringen, Sauron, är här

Ingen ser, ingen hör
Ingen bryr sig, alla dör
Fortsätt gå, fortsätt andas
vänd ej om, förlåt, förlåt

Tvätta tvätt, slita ont,
torka golv, leta tårar
Försöka hitta hem,
i en värld av dårar

Somna om, vila ut,
stanna upp, andas lätt
tunga tider, mörka moln,
var ett ljus, för din själ

Hur känns det?
Hur känner jag mig?
Hur mår du?
Hur länge har vi fallit?
Kommer vi någonsin
landa? Kommer jag någonsin landa,
kommer jag någonsin hitta hem?

…
Kroppens muskler nästan värker av trötthet. Från morgon till kväll har jag varit igång, och ganska mycket av det har varit något tyngre göromål. Jag gillar att ta ut mig fysiskt, framförallt när det ger någon form av synligt resultat. Men sen är det oxå enkom för motståndets skull.

Idag har jag tvättat, 5 fulla maskiner, grävt i två kolonilotter, ingen av dem mina. Hjälpte Jonas att bära två större bänkar, och ett bord. Osså han jag lyfta lite vikter oxå. Så kroppen är slut… och det ärt gott, som sagt var.

…
Irans kvinnor demonstrerar mot de religiösa diktatorerna som kallas Ayatollor. Där misshandlas kvinnor ihjäl av sedlighetspolis, för att de visat luggen. Det är ingen stor sak här i Sverige. Här är det värre att bli tafsad på rumpan… ja om den som blir tafsad på är kvinna det vill säga. Och även om det inte skedde egentligen, utan för att det ”kändes så” Både män och kvinnor blir drabbade i Iran, men främst kvinnor.
Vart är protesterna från svenska kvinnor och män? Vart är Metoo och feminismen?

I Ryssland släpas unga män hemifrån, för satt tvingas strida mot sina bröder och systrar i Ukraina. Om de vägrar eller protesterar, fängslas de. I Ukraina tvingar man folk att rösta för en rysk ”annektering” som i själva verket inte är nånting annat än en regelrätt invasion, genomförd med krigiskt våld och förtryck. Både män och kvinnor blir drabbade, men främst män. Vart är de svenska protesterna?

Ukraina, Ryssland och Iran får faktiskt ursäkta, här har vi höga bensinpriser och 48 skjutningar i år, räntehöjningar! Och tafs på rumpor! Det är så pass illa att folk har fått tömma sina swimmingpools!
Det sa Mammi och Pappi, på ”Svenska nyheter” (14.48, in i klippet). Att folk i Svärje inte ens ska få sitta o titta på stjärnorna pga de höga elpriserna??!! Nä ni kvinnor i Iran får ursäkta, och ni militärt outbildade unga män i Ryssland som släpas ut i ett orättfärdigt krig att döda era bröder…
Vi har faktiskt nog med våra egna problem, så som tomma swimmingpools och nedsläckning av stjärnhimlen! och tafs på högutbildade, rika kvinnorumpor.

I Svärje, där vi per definition så klart tycker att vi mycket bättre och mer demokratiska än vildarna i Iran, skyddar vi oss mot omvärldens diktaturer, genom att skapa en myndighet som ska skydda oss från ”desinformation”. Vem som ska bestämma vad som är ”desinformation”, och på vilka grunder, framgår dock inte tydligt. Här sätts in system på nätet som automatiskt plockar bort inlägg i den ”öppna debatten”, som innehåller vissa ord. Dvs när vissa ord, används, plockas inlägg bort utan att moderator ingriper. Man skulle kunna säga att vi värjer oss mot totalitära utländska makter, genom att införa lite mer totalitärt Sverige. Lite mer överstatlighet, lite mindre yttrandefrihet och lite mindre demokrati.


Jag förstår ju så klart att svenska medborgare inte har tid att lyssna på ”desinformationen” Per Shapiro sprider, när han och en hög högutbildade journalister, forskare avslöjar det som faktiskt sker. Efter som det inte är godkänt av staten eller av WHO och WEF. Och dessutom håller vi ju faktiskt på att tömma swimingpools nu. och jobbar så hårt på våra jobb, till skillnad från lata sjukskrivna människor och invandrare som bara bränner bilar. Nu kommer det iaf bli ordning på Sverige, hårdare straff, längre straff, fler utvisningar och en Sverigedemokratisk talman´!! Troligtvis kommer dessa hårdare straff dessutom innebära att det på nåt magiskt vis inte längre kommer ligga gamla människor och dö i korridorerna på våra sjukhus som nedrustas succesivt. För det var det svenska folket tyckte var viktigt i valet. DE 48 dödsskjutningarna.

Så ni kvinnor från Iran, och unga ryska och Ukrainska män… kom för f-n inte här o påstår att ni har det svårt!

…

”I landet jag-jag-jag” inleder Peter Kadhammar sin artikel i Aftonbladet med.
Samme Kadhammar som huvudlöst under den sk ”pandemin” tyckte att
”Vaccinvägrare bör betala fulla priset för sin vård” … så var det med den
solidariteten. Tove Lifvendahl, har en halvljummen artikel, där några frågor
som behövs ställas, ställs, ang den totalkapitulerande journalistkåren under
Covid. Men likt förbannat, tillhör hon journalistkåren som inte vill, vågar eller
av egoistiska skäl granskar Big Farmaca.
Vem i hela världen ska jag lita på?

Det är svårt att utgå från media, från stora
rubriker och händelser i världen, utgå från politikers
och miljardärers företagsbrottslighet, när man vill vädra sina tankar
på en blogg, kring omvärlden och jag. Det blir då lätt för stort,
och för svårt att knyta ihop nätet efteråt liksom. Det är svårt att
få med sig läsaren, om det blir för komplicerat. Läsaren vill inte ha komplicerat,
läsaren vill inte läsa text som ifrågasätter läsarens livsstil,
och läsarens värderingar.

Läsaren vill ha allt, hela tiden, och har inga problem
med att det är på bekostnad av andra. Läsaren, vill ha villa bil, utlandssemester
och alla tänkbara dyra statusprylar som finns att tillgå. Och sen vill läsaren se
vackra bilder, och inte utsättas för något som kan skapa osämja, även om
läsaren hätskt kan offra sina medmänniskor på offeraltaret både under
tillverkad kris, så som Covid, eller under vardagskampen om att komma
högst upp på karriärstegen, så de slipper fundera över pengar.
Läsaren är för en bra miljö och mindre utsläpp, så länge de är andra som
ska minska på sina utsläpp.

För samtidigt är läsaren nämligen snudd på
knyta-näven-under-köksbordet-upprorisk över att inte bensinpriserna och diesel
sänks till halva priset, så att mer avgaser kommer släppas ut.
Och läsaren vill helst se fina bilder, gulliga katter, och vara anonym
i sitt hat mot ickevaccinerade forntid-solidariska, miljömuppar som mig.

Nä – sån här låtsas-journalistik, som jag sysslar med, skapar
ingen Likes-hysteri… Troligtvis är de få som fortfarande pliktskyldigt
lajkar nåt enstaka blogginlägg, bara mån om att ha mig kvar som vän,
eller Facebook-vän, av olika anledningar. Riktig journalistik då?
Vad är det? Jo tydligen att buga för makten, och käfta med konkurrerande
nättidningars skribenter, fast de egentligen sitter i samma båt,
men det är inte de som ror, som ror så att svetten lackar ….

Nä vette fan vem man ska lita på. Det paradoxala tycks vara att
om man i landet jag-jag-jag, vill försöka propagera för ett långsiktigt
miljömässigt och tillgångsmässigt samhälle, byggt på solidariska principer,
minskad förbrukning, samt rätten att välja medicin och vaccin själv, …
då är det paradoxala, att man nästan uteslutande i landet jag-jag-jag,
får lita till sig själv, eftersom nästan ingen tycks vara med mig
i detta. Och hur trist är inte det?

Mina värderingar är utdöda, …

… tills vår civilisation kraschar och de rikas pengar inte betyder nånting
DÅ och först DÅ, kan det vara intressant med solidaritet dör dem,
eftersom de då tjänar på den.

I sin slutkläm, på artikeln, får Kadhammar nästan in en fullträff dock:

”Skratta inte. Sucka inte och himla inte med ögonen.
Vad du ser är dig själv och din samtid: jag, jag, jag!”

… om det inte varit
för att Kadhammar själv är en del av det makt-etablissemang som
skapar landet jag-jag-jag, om det inte vore för att han
var för ett osolidariskt system, där icke vaccinerade skulle betala
fullt pris för sin vård. Sorry Kadhammar, ditt ord är
inte mer värt än Kristerssons, när han lovade Hedi Fried
att aldrig samarbeta med SD. Inte ett öre mer.
Hade Kadhammar gjort sitt jobb som journalist och granskat
vaccin och covidstatistiken, samt de mega-miljardföretag som
tjänade storkovan på massvaccinering, så hade läget kanske varit ett
annat. Men nu är det som det är, och då blir det som det blir.