Författare: tomastvivlaren

…
Det är inte lätt…
….att vara människa!

Lite lätt vingen fortfarande,
och snart tänker jag att jag kan somna,

efter att ha sett ”Darkest hour”, och slutet på ”Spiderman 3”
när Kirsten Dunst i slutscenen sjunger, ”I’m through with love”,
vars ord går in direkt i mitt svältande, låtsas-staka
hjärta…..

”I’ve locked my heart
I’ll keep my feelings there
I have stocked my heart
With icy frigid air
And I need to care for no one
And so I’m through with love”

Jag börjar nyktra till nu, men är fortfarande inte
i skick att stå på ett ben o hålla balansen.
Jag har haft kul… jag ångrar inget…
Det är inget jag gör ofta… so don’t worry…..
Senast var det mer än 10 år sedan….
Så nästa ”fylla” blir när jag fyller 66…..

But do care for my heart, in your silent thoughts …
if you love me, silently in secret…
cause ”I’m through with love
I’ll never fall again
Said ”Adieu” to love
Don’t ever call again
For I must have you
Or no one
And so I’m through with love”

Jag kommer alltid sakna dig, du som aldrig blev min,
fast man inte kan äga varann….
Du som var menat att älska mig,
och jag som skulle dyrka marken du gick på…
Så tänk på mig… i dina stilla tankar,
om du älskar mig i hemlighet…

…
De här blir inte lätt.
Jag är ju inte åackad så j-a ofta,
så jag tänkte jag sakuylle blogga medan jag har procenten
Jag och Jonas tömde en flaska 40%-ig rom med etticketten ”Barbadod” tillsammans.
700 ml.

Jä’klar va nbångstyrigt rättstavningsprogrammet på bloggen är!!!

Det börjad med middag,. Jsag fixck grillad lsax och halloumi.
rom och creme fraische … de andsra fick kött och socker
Till kaffet efter¨åt ficjk jag och Jonas rom, 40%-ig.
700 ml.
et räckte inte åt Maria och Marcus.

Egentligen är jag ju helnykterist…
men när det bjuds är det ju oartigt att tacka nej

Jag kommer inte ihåg alla samtalsämnen under ”Barbados”
tyckte jag och Jonas att Marcus som körde, och Maria som skulle ta rätt på Jonas
blev allt tråkigare. Märklig dryck det där.
Jag fick med mig den tomma flaskamn hem.
Vad har jag för nytta av en tom flaska?

Vi hade en musiktävvling att gissa låtar via
>spotify, som motståndarna vann med 432 poäng,
för att domaren vbar muytad… med ”Barbados” …
Jag vart domare för övrogt.

IUndrar om jag ska baka förresten???
Nä det är ju helt tokigt.,…
Jag har ju onget jäst!!!

Dricker vatten nu!!!!

…
Jag tror att jag vet, att jag tror mig veta att
ju mer man lär sig desto mer inser man
hur mycket det finns att veta, och därmed hur lite
man faktiskt vet, i förhållande till hur mycket det finns
att veta. Och då´är man ÄNDÅ troligtvis inte fullt medveten om
allt man inte ens vet att man att det finns att veta.

Många tror att de vet, det de faktiskt egentligen tror.
Min erfarenhet kring människors tvärsäkerhet inför många saker,
de tror sig veta, är att, ju starkare emfas, med vilken de framhärdar
i en eventuell diskussion, eller hävdande, desto osäkrare är
källan till en absolut sanning. Jag tenderar lita mer på människor
som nån gång då och då framhåller att de är osäker på hur det var/är
i frågan, eller ibland tom erkänner att man inte vet/har en aning om hur
det ligger till med vissa frågor och ”sanningar”.

Så utifrån hur tvärsäkra en del människor är i ämnen de egentligen
faktisk inte har en aning om, så kan man, som rubriken antyder
förmoda att många människor vet mycket som inte jag vet,
eller till och med mycket, mycket mer än vad jag vet.
För det ska gudarna veta, att jag inte vet speciellt mycket,
av allt som finns att veta.

Att jag vet, att jag inte vet så mycket, gör att jag kan betecknas
som klok, tror jag. Eftersom jag vet att alla som påstår sig veta
nästan allt, faktiskt vet troligtvis minst lika lite som jag.
Ja faktiskt i vissa fall kanske till och med MINDRE än vad jag vet om allt
som finns att veta. Inte för att de skulle vara sämre mindre intelligenta
människor än mig, utan för det faktum att jag utgår från att jag inte
med säkerhet vet, det jag inte med säkerhet vet, gör att jag är mer
öppen för att lära mig nya saker, än de som hävdar att de med säkerhet
vet, saker de inte har en aning om, egentligen.

Det gör oxå att jag i större utsträckning ifrågasätter information
som delges mig, både från nära, bekanta, och i synnerhet från
myndigheter, företag och politiker, och andra maktmänniskor.
Maktmänniskor av olika slag är jag i grunden mer skeptisk till,
än människor utan makt, eller iaf människor som är utan ambition
att förskaffa sig makt.
Ty det finns även människor på väldigt basal vardagsnivå,
som gärna förskaffar sig makt över andra människor, på arbetsplatsen,
i föreningslivet, och till och med i relationer och familj,
ofta då på andras bekostnad.

Jag lyssnar faktiskt inte så mycket på ”fåglar som viskar i mitt öra”
Delvis för att ordspråket som indikerar att man delgivits information om
någonting, utan att kunna bekräfta informationen, får en att framstå som
lite mer korkad än man troligtvis är. Jag menar, vad kan en fågel säga mig?
pip. pip. kra kra….

Men när den typen av information delges mig, och jag uppmanas
vidareföra, det som i vardagligt tal, när det är av negativ nyans, även
kan kallas för skvaller… då poängterar jag att jag inte kan bekräfta
sanningshalten i det jag delgivits. Vidare om informationen är hämtad
ur mitt eget minne, vilket inte alls är att lita på alla gånger. Så
poängterar jag gärna att jag är osäker på att jag minns rätt,
om så är fallet. Ty jag kan även minnas fel, när jag är säker
på att jag minns rätt. Det gäller dess bättre för hela mänskligheten.
Det tråkiga i kråksången, är att så få är medvetna om detta.

Ja … ja vet int ja….
Jag vet nog en sak säkert, att jag inte vet så mycket,
och att många enligt egen utsago vet mer än mig.
Men jag ifrågasätter även den vetskapen.

Om folk skulle ifrågasätta mer information, skulle risken för drev,
masspsykos, mass-mobbing, avhumanisering av grupper av människor
minska radikalt… det VET jag ……

… tror jag

…
Sommaren som gick….
… nu är den snart i ett minnesarkiv i mitt hjärta.
Men det var en sommar att minnas med hyfsat
många bra stunder. Den är inte slut än…
…inte riktigt…. men det närmar sig höst, och jag tar emot
hösten med öppna armar.

Den vackra, svala hösten, när man kan gå långa
promenader, och se höstens färgspektra måla landskapet.
När man kan krypa in i värmen och mysa i höstmörker
med tända ljus, och njuta av sommarens skörd.
Sommaren är här ännu, men hösten välkomnar jag
med öppna armar.

Jag är den samma som jag varit, och jag har förändrats
något under senaste åren. Utvecklats både i självkänsla
och intellekt o klokhet. Jag vet att det är så, oavsett vad
andra eventuellt har att säga om det.

Jag har fått mig en fet smäll, i min syn på mänskligheten,
världen jag lever i, medmänniskorna, motmänniskorna,
och hur fort det går att gå från ett hyfsat humant
samhälle, till att avhumanisera grupper av människor på beställning
av makten, i vetenskapens namn. Det skedde nu under 2020- 2022,
och det chockerade mig i grunden….

Något gick sönder i mig,
samtidigt som jag som individ blivit starkare, när jag står upp
för förnuftet, rätten att ifrågasätta, när jag står upp för människors
rätt att själv välja hur och om de vill vaccineras, medicineras.
När jag stod upp MOT censur, uteslutning, och tystnadskultur.
Det finns de som borde rannsaka sitt beteende, och även ifrågasätta
hur mycket de ifrågasätter i sina liv. Men få…. mycket få, reflekterar
över varken beteende eller ifrågasättande och flockmentalitet.
De tystnar än idag … när samtalsämnet förs på tal… om
vad som hände med vår demokrati under Covid…

Människor jag saknar… tänker på dem, och undrar hur de hade
reagerat under den SKAPADE krisen. Jag må vara nostalgisk och kanske
hade hoppats på att vissa människor skulle visat mer motståndskraft.
Men många, många, många som jag aldrig för min värld skulle föreställt
mig vika ner sig… vek faktiskt ner sig.
Och det skrämde mig mer än någonting annat har skrämt mig i hela mitt liv.
Klipporna i mitt liv, rasade som käglor inför skrämselpropagandan,
vilket gjorde att jag var tvungen att bli starkare själv, modigare själv.
Det har jag blivit. Men chocken har inte lagt sig ännu.
För detta har bevisat hur fort en kraftig majoritet av befolkningen kan
styras till att avhumanisera vissa grupper av befolkningen.
Det som unisont sades att det aldrig mer fick ske, över hela världen,
efter andra världskriget.
Och nu står vi ändå här igen, och avhumaniserar grupper.
Denna gång utifrån personliga medicinska val.

Många av vänner och bekanta som förespråkade eller försvarade
totalitära metoder från regeringar och myndigheter, under den här tiden,
har mjuknat upp blivit vänliga igen, som om ingenting har hänt???!!
Men hur gör de nästa gång totalitära krafter, om än maskerade som
demokratiska politiker och vetenskapsmän… hur gör de nästa gång de
ropar på totalitära metoder och avhumanisering av grupperingar av
människor? Har de lärt sig något? Har de reflekterat?
Politiker funderar på att förändra grundlagen, och ingen bryr sig?

Har de reflekterat?
Jag tror inte det. Och det är just detta som gör att chocken i mitt hjärta
och min själ sitter kvar,dröjer kvar som ett orosmoln, när jag sett vad människor
är kapabla till. När människor tycker att vissa inte ska få vård, att vissa
ska frihetsberövas och fängslas.
När vissa, om de inte gör som de blir tillsagda, ska få sin rörelsefrihet och sina liv
kraftigt begränsade och beskurna. Ni som tyckte det då? Kan ni komma att tycka det
igen? Om vetenskapsmän, politiker och globalister ger order om det?

Hur långt är DU villig att gå?

…
Alla bara lyder, alla bara låtsas,
alla bara tiger. Vad är det egentligen som
händer med människorna?

Jag var på dans ikväll,
träffade människor, dansade.
Argument biter inte, tron är starkare,
rädslan starkare. TV, reklam, information,
arbete,….. en gång var det någon despotisk
herre som sa att religion är folkets opium.
Det är fortfarande sant i delar av världen.
Men pengar, saker, TV, dator, mobil.
är vår tids folkliga opium.

Jag funderar för övrigt på att säga upp den
här bloggen. Avgiften är nästan uppe i 1000 kr nu.
Andra blir miljonärer på att blogga om sminkprodukter
och skvallra. något är ruttet i konungariket Sverige.

Västvärlden har helt på eget bevåg skapat en lågkonjunktur
med de 2 senaste årens nedstängningar. Några få blev ännu
mer snuskigt rika.
Småföretag har gått i döden världen över,
pga galenskaperna. Putins galna krig, kom lägligt,
att skylla ifrån sig på. Borde man inte förstått att nedstängningar
och skrämselpropaganda hämmar ekonomin?
Nä…Alla bara lyder, alla bara låtsas,
alla bara tiger. Vad är det egentligen som
händer med människorna?

Det kanske är slutdansat snart?
Jag var på Jannez på Ärsta idag.
Lite drygt 100 inlösta. Det kan väl aldrig räcka?
Vart är folket? Är de inte vaccinerade?
Det hjälper ju mot allt? Fast det inte hjälper mot nåt?
något är ruttet i konungariket Sverige.

…
Först skulle jag skriva/ hade jag inspiration till en rolig blogg efter upplevelserna
från Urkult och cykelturen. Innan jag hann skriva den kom inspiration
till en arg-blogg, sen folk och fåglar äter upp min skörd.
Men nu – om jag får lov att låna uttrycket från min
kära fd kärmor tillika plant-tant…. nu så vissnar jag lite.

…
Letar orden som berättar om mitt hjärta,
om min själ, om min längtan. Måste landa och stanna upp
från den jag måste vara utåt, för att klara mig i den här världen.
Måste öppna mitt hjärta för tangentbordet, och andas in
luft, stanna upp… känna… inte helt lätt.
Inte helt självklart.

Men jag måste göra det nån gång ibland, för att förbli
jag, hålla kontakten med mitt innersta väsen, min längtan,
mina drömmar, min sorg, min lycka, min ilska och rädsla.
Oftast är det stängda dörrar dit in.

Jag söker orden…
Livet är underbart, och svårt o mörkt, på samma gång.
Idag berättade en man som är något äldre än jag, hur han nyligt tappat sin fru
i cancer. V stod i kassakön på Lidl, och han hade en bukett tulpaner
till henne. Livet kan vara brutalt ibland. Tre månader från beskedet,
sen var hon borta. Och han måste leva vidare.
Tomorrow is a promiose to nobody.

Jag såg ett par gå hand i hand, vid Träng-schaktet, och det värkte i hjärtat,
samtidigt som jag gladdes med dem. I was not made for lovin you baby,
borde de sjungit KISS, och jag hade sjungit med dem.
Jag är trött i själen emellanåt. Trött på att inte känna mig älskad, någonsin,
trött på att inte känna mig hemma i nåt sammanhang, inte känna att jag hör till.

Jag längtar efter det omöjliga.

Fick hjälp av Ita’s barnbarn Fred, nere på lotterna
vid ett oannonserat besök av dem. Jag var glad åt att
han var frågvis, och ”hjälpte till”
Det tog förmodligen dubbelt så lång tid med hans hjälp.
Men jag lät honom veta hur duktig han var,
och vad glad jag var som fick hjälp. Han fick plocka och
äta direkt ur hand, lite ärtor, hallon och smultron.

Varför har jag inga egna barn?
Jag saknar det.

I hallonlandet dök det upp kloka metaforer (liknelser)
i mitt fullpackade huvud, som jag skrev ned stödord för.
Metaforer för livet. Och jag kände mig jäkligt klok.
Jag var mycket varsam i rörelserna när jag plockade,tog mig tid,
lyfte på grenarna, såg till att vara försiktig så jag inte tappade
ut hallonen jag plockat.

Jag tänkte – ’under de tyngsta grenarna hittar du de finaste hallonen’
och tänkte på metaforen för när nåt är tungt, eller tungsinta personer
som jag. Det tyckte jag var lite fiffigt. Och fortsatte spinna vidare på det temat:
’ Om du lyfter på de tunga grenarna blir du rikligt belönad’
Nu bara ramlade metaforerna in.
’Är du ovarsam, far för brutalt fram i hallonriset,
faller de mognaste bären till marken, utan att du hinner se det’

Då kommer en lottgranne förbi, och jag tappar fokus för en sekund,
och fastnar med en nästan full låda med hallon i en gren, och alla bär
faller till marken, på ett ställe där det är omöjligt att plocka upp dem.
Och alla j-a metaforer tappade liksom glansen, just där och då.

…och det är väl också nån slags j-a metafor för livet.

Nä men jag är i nån dimension väldigt lycklig, över all skörd,
tacksam över min temporära fysiska hälsa, och tacksam, trots alla
sorger och bedrövelser jag upplevt, att det just nu inte är som värst.
Då jag som vuxen man låg i fosterställning och grät, och varje minut
kändes som timmar, och att tårarna aldrig tog slut.
Jag är tacksam, över att jag inte är där nu.

Någon antydde, att hen tyckte synd om mig.
Jag poängterade att det alls inte är synd om mig.
Inte på en fläck. Men hen menade det nog
som empati… och det är bättre ord. Jag är lyckligt lottad. Många med
mitt bagage, lever inte idag. De var inte lika starka, lika tjuriga,
och hade kanske inte språket att uttrycka det som måste uttryckas
för att överleva….
Så jag är tacksam…. inget annat… tacksam,
lyckligt lottad.

Men ändå längtar jag … efter det omöjliga…kärlek…
Ändå saknar jag för alltid, ovillkorlig kärlek
från de som skulle älskat mig.
Ändå¨saknar jag egna barn, ändå saknar jag en mening med livet,
ur det perspektivet. Perspektivet att lära sina egna barn det man lärt
sig, ge dem ovillkorlig kärlek,
trösta dem, ge dem min kärlek…

Nu har jag inga fler ord … för stunden…

…
Omstruktureringen av mitt hem,
och därmed i någon mån av mitt sätt som jag vill leva på,
har nästan helt stannat av, till förmån för att ta rätt på skörd
från min ”åker”. Grödorna väntar inte på att jag ska
få tid över.

Men det sprutar ut geniala och småtokiga, okonventionella
idéer ut ur mitt ofta så överbelastade huvud.
”Vila, Njuta och ha roligt”, försöker erfarne Staffan på lotterna
få mig att ta till mig. Han lyckas lite grann, ibland.
Men det finns ofta i bakhuvet, att om JAG inte gör det NU,
så blir det inte gjort, med många saker. Och det är också sant,
precis som det viktiga i att vila, njuta och ha roligt.

Alla pärer är tagna ur jorden, tomater går segt med mognad.
Hälften av löken på torkning, resten kvar i jorden. Majrovorna
var ett misstag att så, men morötter. persiljerot och palsternacka
kommer så sakta nu. Rödbetor blev det, men lite mindre än ifjol.
Gurka, och squash, rikligt. Grönkål och broccoli klart godkänt.
Nu kommer även den lila broccolin så smått. Ärtor skapar mycket
jobb, vet inte om det är värt det? Vi får se.
Bönor tror jag att jag struntar i nästa år.
Det blåser för mycket här nere.

Läser att en i Österrike känd allmänläkare tagit livet av sig.
Pressen lastar ”vaccinmotståndare” för hennes självmord, då hon mottagit
ett antal hot via mail. Hon blev en av Österrikes mest kända läkare under
”pandemin”, då hon i tv-program och på sociala medier förespråkade
vaccin och hårda restriktioner.

Här är det intressant ändå, att man drar in vaccinmotståndare som gruppering
som medskyldiga till denna stackars allmänläkares död.
Jag är tydligen skyldig till hennes död, även om jag initialt aldrig
egentligen varit emot vaccinering (vaccinmotståndare). Jag har t o m
ofta blivit stämplad som foliehatt och extremhöger. Bara för att jag
ställt frågor, ifrågasatt medias kapitulation som granskande journalism.
Bara för att jag ifrågasatt trollande med statistik från myndigheters sida,
bara för satt jag påpekat att massa småföretag gick omkull till följd av
restriktioner, bara för att jag varemot hets mot ovaccinerade, bara för att jag
tyckte att andra läkare, forskare och vetenskapsmän också borde få höras
när det kommer till vaccineringens effektivitet och dess risker.

Vinklingen av detta självmord, är kuslig. Massvaccinationskampanjen
har förvisso avtagit i intensitet under sommaren, men den har aldrig upphört.
Detta trots att pandemin, som inte var någon pandemi, med tidigare måttstock
för benämningen, faktiskt på alla sätt är över. Om den ens existerade som pandemi betraktat.
Att sjukdomen Covid 19 fanns råder det inga tvivel. Men pandemi?
Ja efter att man ändrat kriterierna för vad som är en pandemi.
Innan man ändrade dem? Nej!
Och vinklingen media här gör med ”vaccinmotståndare”, är bedrövlig… BEDRÖVLIG!

Den påminner om när uppdrag granskning och Janne Josefsson
granskade proteströrelsen mot nedläggningen av Sollefteå sjukhus,
och tog maktens sida, och skuldbelade hela proteströrelsen, för vad ev
enstaka individer uttryckt på sociala medier, och framställde en viss
överbetald landstingspolitiker som martyr. Jag äcklas av
hur media tar maktens parti, mer som regel än undantag nu för tiden.
Där och då tappade Josefsson och uppdrag granskning
mitt förtroende. Och under den sk ”pandemin” har de fyra stora drakarna
Aftonbladet, Svd, Expressen och i synnerhet DN,
samt SVT, tappat det mesta av mitt förtroende, när det kommer till objektiv
nyhetsrapportering. Vi är inte mycket bättre än Ryssland och Turkiet när det kommer till
en fri oberoende press.

https://www.dn.se/varlden/kand-lakares-dod-skakar-osterrike/

Jag besvarade i´kommentarsfältet, nu tidigt på morgonen,
betvivlar att det kommer få stå kvar. Det brukar aldrig få det
i vår fria press.

Så här löd mitt inlägg:
Österrike var ett av de länder som gick hårdast fram när det kommer till vaccintvång,
och restriktioner. Har ingen uppfattning om vad denna läkare sagt och gjort, och det
finns inga ursäkter för mordhot.

Däremot, tenderar man skapa mer förutsättningar för sådana illdåd, när man tränger
in folk i ett hörn, när man hotar folk som inte tar vaccin, när man skrämmer folk till
vanvett genom massvaccineringskampanj. Vad main stream media sällan och aldrig
tar upp, är att människor som trots denna intensiva och långlivade kampanj mot icke
vaccinerade, som ofta oxå var ännu mer hatisk, … hur det drabbade människor
under och efter 2020-2022.

Nu är det redan augusti, tänk va fort tiden går. Det är tydligen val snart,
fast det inte märks knappt i media. Ja menar, det kan ju inte vara prioriterat
med demokratiskt val. Jag går väl och hoppas lite naivt på att tomaterna
ska hinna mogna. Och att morötterna klarar sig från
klåfingriga homo sapiens. Jag har ev ett halvtokigt upptåg kvar i planeringsstadiet
under augusti.Vi får se om det blir av. Har med lust, väder och ork att göra.

Over an out for now!
See ya!

…
Om nån timme är sommaren slut, här i Sollefteå, då
ligger bara krossat glas och engångstallrikar kvar på
gatorna, och folket har börjat förbereda sina vinter-iden.

Jag tänkte jag skulle gå ut på gatorna som en vanlig man,
en stund under kvällen. När jag gick mot Lilla caféet, så
mötte jag två tjejer, varav en hade barnvagn med bebis.
Och konversationen gick i stil med ”Å alla ba’ … sen ba
o liksom typ , helt sjukt” ,……

Nu har alltså de där språklösa analfabeterna vi förut kallade
för ungdom blivit vuxna ? Och förökat sig?
Hemska tanke. Hur blir det när dessa småbarnsföräldrar
hjälper sina tonårsbarn med hemläxan i svenska språket?

Knallar vidare och tar mig en espresso av Superman-Rooney som
gästspelar på Lilla caféet. Förbi springer några tonårstjejer som nog
hade bråttom när de skulle ut. Ty de hade bara mamelucker och
BH på sig ….. allihopa nästan. Men det gick inte att skilja dem åt
utseendemässigt, för alla hade nån mask på sig.
Smink , kallas det visst.

Nä men det är på lotterna och i köket jag befinner mig mest den
här tiden på året. Och i bärbuskarna, och skogen. Igår cyklade jag
till Österåsen. 12 km enkel, 24 km totalt, o plockade blåbär.
Lite crazy ? När man kan köpa självlysande bär från Tjernobyls skogar?
Jo men lite tokig är jag allt. Och att cykla så långt?
Kan inte va hälsosamt!

Rensade bär till midnatt ungefär, och såg i kors innan jag var klar.
Den här Laxfestivalen i Sollefteå hörrni.
Va ere för skit? Hur i hela xxxxxx kan man anlita Rickard Olsson
som speaker, och ta 400 kr i inträde? Nä gör som förr, ta bort
den där j-a apburen runt parken, öppna upp, skippa inträdet, ta
lokala artister för vettigare summor, och ta in pengar på mat och dryck.
ÖPPNA FÖR HELVETE UPP!

På vägen hem drev jag lite med badhundens husse för att han gick lite
vingligt, då han blivit bjuden på ett glas vin eller nåt, på gården. En ”gårdsfest”.
Det skulle jag inte gjort. Synden straffar sig självt ibland. Och ibland
fortare än kvickt. Jag hade lite dåligt samvete som tackat nej till grannars invit
till nån fest, som skulle va på lokal. Och nu på väg hem från lotterna,
hade fadern lite lätt anklagande röst.
– ”Varför du inte komma” ?
– Nä jag var lite trött
var den iofs sanna med klena ursäkten, jag kom med
Vilket ju så klart öppnade upp för att han ville jag skulle komma in i
lägenheten nu, när de hade inflyttningsfest. Och med det förnärmade
ansiktsuttrycket han la på sig var det svårt att neka igen. Ja men på riktigt
verkligen generöst av dem. Men…..

Jag blev lotsad förbi de uppklädda vackra Afrikanska kvinnorna,
in i ett tomt rum, med bara stolar, och Afrikanska män.
Trevliga, generösa, Afrikanska män, förvisso. Och så en stor fet
högtalare som blinkade i olika färger, medan den spelade upp-poppad
Afrikansk POP-musik. På stolarna. Jag fick en 7,3 %-are (öl) i handen
av sorten ”Stockholm”. Jag som bara dricker alkoholfritt normalt.
Det var nätt och jämt drickbart.

Där satt vi utefter väggarna. Och även om jag kunnat deras språk,
eller de kunnat mitt språk, hade det varit omöjligt att konversera pga
volymen på den Afrikanska upp-poppade musiken, som föll en av
gästerna i smaken, i samband med alkoholen
gjorde att ha släppte lös med sittande kroppsdans och slutna ögon.
Han som bjöd in mig var försvunnen. Den enda jag NÄSTAN kände.
Alla sutto vi och tittade rakt uti rummet, och tommast i blicken,
o mest obekväm voro jag.

Hur ska jag ta mig ur det här nu då ?
Jag har ju redan förnärmat honom en gång,
genom att inte dyka upp till den ordinarie festen!??
Men här kan jag ju inte sitta i ett omöblerat rum
fullt med Afrikanska män, som pratar afrikanska språk med varann,
med en öl som jag inte tycker om, och är alldeles för mycket alkohol
i för min smak??? Och dricker jag upp ölen blir jag ju full.
Det vill ingen! Det gynnar ingen!

Och tänk om han kommer med mat ?????
Två av kvinnorna stod ju i köket o lagade mat. Och de här människorna
är ju orimligt generösa. Om han då öst upp kött och sockrade laktosgrejer
på en tallrik, o jag säger att jag inte äter kött, socker och är laktosintolerant ???
Och dessutom försöka förklara det, när vi nätt o jämt fixar att presentera oss för
varandra pga språkbarriärer.
Nä då har jag skitit i det blå skåpet ordentligt. Det går inte för sig. Så jag
ursäktade mig bara snabbt, bad om ursäkt och förlåtelse,
och pös ut därifrån. Undrar vad som händer när jag möter honom
i trappen nästa gång?

Märkligt förresten att man ska bli så trött dagen efter
lite bärplockning. Eller för den delen när jag cyklade på dans, 2,6 mil bort.
Dansade 3½ timme, o sen cyklade hem igen mitt i natten. Jag håller väl
på att bli gammal.

Men ändå tycker jag ofta mina jämnåriga ser mer slitna, gråa, rynkiga
och ihoptryckta än mig. Men det törs jag inte säga, för då kan jag förlora de vänner
jag troligtvis ändå inte har. Eftersom jag inte varit solidarisk nog att ta vaccinet
som inte fungerar mot nånting, och inte tillåts undersökas.

Nä som sagt, imorrn är sommarn slut.
För de flesta. Inte för mig. Jag har sommar från 1 maj till 30 september.
Mest för att det retar folk.