Har ni redan glömt ”solidariteten”ni pratade om nyss?



Jag har gjort mycket på sistone,
som förändrat saker lite till det bättre.
Egentligen ganska stora bedrifter, skulle jag stolt säga.
Och mer än hälften av dem är ingen mening
att berätta om, för nästan ingen skulle förstå.

Ändå fortsätter jag trampa på minor, Jag fortsätter
göra samma misstag om och om igen. Tillit ?
Vad ska det vara bra för ? Jo för att ingen människa
kan leva helt utan att åtminstone lite sätta sin tillit till någon,
några i sitt liv. Ah jag borde veta bättre…

Ah, jag borde veta
Jag borde veta bättre
Vi kallar det tårar
Men det är bara vatten

Laleh

Men jag gör så mycket bra nu, som jag kan vara stolt över.
Både för mig själv, och för att kunna se mig i spegeln,
och gå rakryggad mot slutet, när än det kommer.
Men det kostar på, att vara rakryggad och stå upp för något,
stå upp för sig själv, och stå upp för andra. att stå
upp för de som inte har vassa armbågar och en ihålig själ.

Det är verkligen på det viset, att en majoritet av människor
inte är speciellt intresserade av vad ditt hjärta har att säga.
Det är för mig uppenbart, att många, många saknar
kapacitet att förstå, utöver att de saknar viljan av att förstå
och ens lyssna på andra människor.

Ibland kommer jag på mig själv, att önska att jag vore
en sån här enögd, enkelspårig medborgare, som enkom ser till sitt,
och är utan tolerans, och kan skylla allt som inte går deras väg, på andra,
och oftast mer utsatta. Ibland önskar jag att jag bara kunde gräva ner mig
i en skyttegrav jag oxå, och skjuta vilt omkring mig, anonymt, med minskad
risk att bli skjuten, samt liten risk att behöva stå för något.
sparka nedåt slicka uppåt, som är det vedertagna.
Ibland, för att det skulle vara lättare önskar jag det…
men jag är inte och kan inte vara sån.

När Noshi Dadgostar nu står upp för pensionärer och sjukskrivna,
och står upp mot de som vill höja hyror så mycket att fattiga inte har råd att bo.
Då sluter de upp nästan unisont, alla övriga partier och deras väljare,
och svartmålar henne som en som ställer ultimatum,
som hindrar en kvinna från att bli statsminister, en som i princip hyllar Stalin.
För det kära medborgare har ni väl lärt er vid det här laget,
att det är likställt med Sovjet-kommunism och diktatur att värna om de socialt
och ekonomiskt utsatta?

Av var och en efter förmåga,
åt var och en efter behov

Karl Marx

Här ser människor namnet, och förskräcks,
men ingen läser längre orden. Vari ligger det hemska i att bidra efter
egen förmåga, och erhålla efter de
behov olika utsatta människor har ?
Kan ni svara på det, ni som tror att solidaritet är diktatur?

Och är ni motståndare till solidaritet mot de äldre nu,
när pandemin ebbar ut något, precis som ni var politiskt
innan pandemin? Inte fan bryr ni er om äldre heller ?
Inte fan bryr ni er om socialt utsatta heller ?
Inte fan vet ni vad solidaritet är ?
Om ni nu dissar Noshi Dadgostars demokratiska mandat-rätt att
stå upp för pensionärer och sjukskrivna.

Om ni inte står upp för det, säger ni att de pensionärer ni
nyss påstod er värna, genom att ta en spruta, nu ska lägga sig
platt för era höjda löner och högre levnadsstandard.
Är ni verkligen solidariska ?

Ja men visa det vid valurnan då!
Och var för en gångs jävla skull en människa!

Helt osannolikt ju, med sanning


Tröttsamt
Jag blir trött i huvudet när jag ger mig in
på att skriva om saker, påpeka saker, ibland ganska
uppenbara saker, i en tid då folk inte faktiskt vill höra
någonting som avviker från deras bubbla, liten eller stor.
Att jag blir frustrerad är inte konstigt, när jag stångar huvudet
in i stenväggar gång efter annan, och inbillar mig att klokhet,
ifrågasättande och sökande efter svar, ska kunna göra nån
skillnad, ens för någon enda människa.

Naivt av mig
Det är ju naivt av mig så klart, att tro att nån ska lyssna,
och tänka efter, ställa egna frågor, söka efter svar.
Det gäller flera områden, ämnen. Men skyttegravarna
blir bara allt djupare, den selektiva dövheten bara allt vanligare.
Så ju tydligare argument, ju vettigare frågor man för och ställer
idag, resulterar bara i att folk gräver ner sig ännu djupare i sin grop.
Och Massinformation, propaganda, kollektiva beteenden,
och ibland gränsfall på mass-psykos, blir allt vanligare
i ett nationellt och globalt, men sällan lokalt eller decentraliserat
samhälle. Och att sprida rädsla är vapnet, verktyget för att uppnå
vissa mål genom propaganda. Det har både SD och Metoo använt sig
av med hyfsat stor framgång, till stor skada levande människor
och sammanhållningen i samhället. Och nu använder sig vaccinationskampanjen
av exakt samma metod, men med betydligt starkare mediala resurser
och större kapital i reklamkampanjen bakom sig.

Argument .. bla bla bla
Argument har ingen betydelse i den värld och tid jag råkat bli född
in till. I Sverige, där på senare år det blivit mer vanligt att hata
invandrare och folk som är annorlunda, där religion näst intill unisont
avfärdats som sagor och genom historien största orsaken till krig.
I detta Sverige uppstår fortfarande religiösa rörelser, fast man inte kallar
det för religiöst. Religion bygger nämligen på tro, helst BLIND tro
och på en lärosats, som sedan man ska missionera för. Men det har
aldrig i sig varit själva läran, själva religionen som skapat krig, utan det
faktum att religion alltid varit ett redskap för despoter och makthungriga
människor att styra folk, just fört att tron ibland blivit blind.
Det har inte handlat om Jesu budskap, eller profeten Muhammeds läror.
Det har handlat om makt, och att kunna styra massorna, indoktrinera
folk, vilseleda människor, med olika former av distraktioner.
”Religion är folkets opium” har bland annat Marx en gång sagt.

En farlig tröst
Och då menat att man funnit tröst i religionen, och gjort livets svårigheter,
långt svårare tillvaro på den tiden, mer uthärdliga. Och visst var det så.
Idag är det bara andra sorters religioner, och andra droger vi tröstar oss med.
Men religioner, dvs tro, och propaganda är idag precis lika vanligt
som alltid, men 1000-fallt mycket mer effektivt, och direkt pga internet.
Har vi en gång blivit troende …. troende för ett budskap, en gruppering
en idé, ett parti, ett levnadssätt, en medicin, ett vaccin, så är det lögn
i helvete att försöka ens nå fram till oss.

Inte så länge jag har levt
Och under mina 55 år jag haft ynnesten att få leva, har jag ändå aldrig upplevt
en starkare religiös rörelse än vaccinationskampanjen. Och då har jag ändå den
gränslösa, makthungriga, borgerliga feminismen och metoo i färskt minne.
Några få, några enstaka idkade självrannsakan efter det drevet, och jakten
på män som syndabockar. Men på det stora hela lever fortfarande hetsen
mot män i allra högsta grad kvar i media, och dessvärre i folks omedvetna
medvetanden. Inte minst pga att feministiska journalister dominerar medier idag.
Märk väl, att jag inte skrev att kvinnor dominerar medier, eller att jag skulle
problematisera en kvinnlig övervikt i representationen i journalistkåren.
Nej, det handlar om blind tro, blint raseri, om makt… om en sorts ”religion,
när man satte igång häxjakten mot män som kön, under täckmanteln
”feminism” och ”jämställdhet”.

Tro och sannolikhetskalkyler
I slutändan när man resonerar kring och synar påståenden kring
den information som ensidigt sprids kring vaccin, covid, med en stark
underton av att den inte får ifrågasättas, så kommer det ändå ner till
sannolikhetskalkyler och tro, inte vetenskap. Man sannings-tvättar (truth-washing)
påståenden, och tro, sannolikheter och vaccineringskampanj,
genom titlar och ordval, som ”experter”, ”vetenskapsmän” och ”forskare”.
Med det menar jag, att man i det närmaste menar på att allt forskare,
vetenskapsmän och experter säger eller skriver, så är det den absoluta sanningen,
som inte kan, bör eller ska ifrågasättas. Så har det kommit att bli. Ni förstår väl
vilken enorm makt som då läggs hos experter, forskare och vetenskapsmän.
Och beakta då att dessa är människor, med människors svaghet för makt,
och att falla för frestelsen att utnyttja makten de vunnit. Precis som var fallet
med metoo och feminism, som en gång var tänkt som en befrielserörelse MOT
förtryck, men till slut förvridits till att bara bli en del av förtrycket, fast med
nya måltavlor.

Skulle troligtvis inte hålla i ett rättsmål
Inte helt oviktigt är då, med det i minne, att nästan ingenting kring Covid-
vaccinets verkan, eller biverkningar är vetenskapligt bevisat. Och om man läser
orden som de står, så påstår sällan någon av dessa vetenskapsmän, forskare eller
experter det heller. Inte folkhälsomyndigheten heller. Men alltför ofta av nån slags
sannolikhets kalkyler, och ordval som:
”väldigt lite tyder på”
”Det mesta tyder på”
”Vi tror att det är ett resultat utav”

Och när det gäller eventuella risker med vaccin:
”Det har inte gått att bevisa satt det är farligt”
”Det kan inte bevisas att dödsfallen beror på Vaccinet”
”Vi håller så klart detta under uppsikt”

Så de vetenskapliga bevisen lyser så klart med sin frånvaro!
Men vem behöver bevis i tider då Trump och Åkesson är
måttstocken för sanningssägare. Så det paradoxala är att även
om kritiken kring Trump och Åkesson definitivt är befogad,
är att både feminismen och vaccineringskampanjen,
inte fullt ut bryr sig om någon bevisad sanning heller.
Men är väldigt intresserad av syndabockar och ensidig
information.

Älskade Tage
De flesta tyckte nog att Tage Danielsson var både klok och lustig
när han talade om sannolikhet, eller eg drev med användandet av ordet ”sannolikhet”.
Nu i våra dagar, de senaste 2 åren, har vi i vågskålen lagt mer än halva halva
mänsklighetens hälsa baserat på sannolikhet.

”Sannolikt va, det betyder väl nåt som är likt sanning.
Men riktigt lika sant som sanning är det inte om det är sannolikt.”

Så började Tage sin numera klassiska monolog om sannolikhet, som
berörde involverade olika parters mer eller mindre genomtänkta
resonemang kring riskerna med kärnkraft. En av de saker man bör ha i minne
är att denna enligt mig briljanta monolog, faktiskt skrevs alldeles in på knuten
när ett kärnkraftshaveri inträffat, och dessutom i den rika, ”säkra delen av
världen bor. Där det bor många av ”vanligt hederligt folk”. Nämligen
Harrisburg USA.

För om man noga lyssnar på vad ”forskare” och ”vetenskapsmän” har berättat
för oss om pandemin, om vaccin, och om själva coronaviruset, så är det
i princip hela tiden baserat på sannolikhetskalkyler, och inte på bevisad sanning,
Tage uttryckte det redan 1979 så oerhört träffande i sannolikhetsmonologen,
att:

”Nu har vi tydligen inte råd med äkta sanningar längre,
utan vi får nöja oss med sannolikhetskalkyler. Det är synd det, för dom håller lägre kvalitet än sanningar”.

Inte alla men för många
Så när man ser på de som tagit vaccin, så är trots allt väldigt
många bara människor som valt att ta vaccin, och inget mer med det.
Men tyvärr alltför många har blivit vaccin-aktivister. Dvs aktivt agerar
gentemot de av sina medmänniskor som valt att avstå.

Det finns olika sorts aktivism, och ibland har vissa
flera sorter.

Du har

Skuldbeläggaren
Förklaring: Ja det hörs väl på ordet. De som försöker få det till att det är vår
skuld att människor dör, att det är MIN skuld i egenskap av obesprutad.

Skrämmaren
Förklaring: Funkar inte skuldbeläggning, kan man alltid försöka skrämma
den obesprutade med allt som kan komma att hända. Här ingår även taktiken
att uttrycka ord av ombry, och att det skulle vara tråkigt om du dog.

Uppreparen
Förklaring: De som helt sonika bara upprepar det myndigheter, politiska partier,
och framför allt sensationslysten media basunerar ut, utan att för den
skull reflektera över VAD de säger … så klart.

Missionärerna:
Förklaring: Det är den som sett det som sitt personliga uppdrag att
frälsa non belivers, infidels och hedningar till den enda rätta tron.
Och tonläget är det av en predikant, där fakta är av mindre vikt
än tron.

Bestraffaren
Förklaring: Ja det kan röra sig om att ta bort dig som Facebook-vän,
eller sluta höra av sig, demonstrativt hålla avstånd från dig

Hotaren:
Förklaring: Här ingår bl a de sköterskor, läkare eller politiker som uttrycker
att det kanske skulle vara bra om obesprutade skulle nekas vård, framförallt
vid insjuknande i Covid, men vissa även i all vård.

Belönaren och bestraffaren:
Förklaring: I det här fallet rör det sig främst om myndigheter och politiker.
Man gör ungefär som alliansen en gång införde, och S mred glädje övertog,
när man införde slagordet: ”Det ska löna sig att jobba!” Och med det menade
man således att det inte gjorde det/gör det, i ett av världens rikaste länder.
Plus att man menade på att man ska ge incitament till sjuka människor
att bli friska, genom att de på så sätt får in mer pengar till sitt hushåll.

När det gäller Covid, så belönar man med rörelsefrihet, och bestraffar
med restriktioner och rekommendationer, som dessutom ”missionärerna”
Hotarna, Bestraffarna, uppreparna, och skuldbeläggarna, snabbt fångar upp
och skuldbelägger etc etc.

Hade man inte bara kunnat kört med samma taktik, att folk som blev sjuka o
döende i Covid skulle lockas med pengar så de blev friska ?

Helt logiskt att ingen bryr sig ju, det skulle ju kunna finnas obekväm sanning
Njä … detta är iofs ett väl underbyggt inlägg, med massor av logik
och klokhet, och sunda frågeställningar…

… men vem fan bryr sig om sånt

Hang us high !!

Utan dig


Var har du varit?
Du har varit borta så länge.
Jag ropade efter dig, men du försvann.
Välkommen hem, älskade vän.

Du är hemma nu, du är alltid välkommen .
Berätta för mig, hur du haft det?
Jag har saknat dig så, älskade lilla vän.
Kom, kom, kom.

Var har du vandrat?
Det var så tomt utan dig.
Men nu när du är här,
vill jag att du ska veta,
att du är älskad, efterlängtad.

Det finns gott om tid kvar,
var minut och var sekund är
ovärderliga och därför evinnerliga.
Det finns tid kvar.

Kom….. kom … kom … så går vi,
sida vid sida …. nu och sen.

Puts-lustigt


I natt slog jag skallen rakt i dörren med kraft,
eftersom den stod på glänt, och jag skulle gå på toa
i mörkret och gubb-pinka/gubb-skvätta.
En rejäl smäll, men dörren klarade sig hyfsat bra.

Putsa o feja
Min nya glashälls-spis putsar jag och fejar som en tossig,
varje morgon, så att det inte ska brännas in och bli omöjligt att
hålla snyggt. Jag har dessutom totalrenoverat stekpannan som
var full med fastbränt fett inunder. Det tog minst en timme.
F-n, så här kan jag ju inte hålla på !!! Det går väl över
tänker jag ?! Jag är både glad över, och kär i min nya spis,
men längtar samtidigt tillbaka till hur lätt det var
att hålla den gamla sorten städad. Kanske håller jag på så
här för att jag slagit i huvudet i nå’t?

Safe-pinkat ?
Har ni som är killar safe-pinkat nån gång?
Eller egentligen är det bara gubbar som kanske behöver
tänka så här. Gubbar som har taskigt tryck i grejerna.
Och lite och ingen styrsel över när sista dropparna tömts.
Ni vet, när det blir lite mysigt varmt EFTER att man dragit
upp kalsonger och brallan. OJÅ, nog fasen vet ni nog !
Låtsas inte !

Usch ?!
Och nu blir det lite äckligt !
Safe-pinkning går ut på att hålla i ”pipen” och byxan på ett sådant sätt att
handen blir skydd för eventuella ”förseningar” i själva pinkningen,
eller främst när strålen inte är så strålande, och bara viker sig rätt ner
vid stående pinkning. DÅ kära läsare, kommer det på handens utsida
istället för på byxan. Vilket är BETYDLIGT mycket lättare
att tvätta bort med tvål och vatten, om man är på ett ställe som
inte är hemma. Därav ”safe-pinkning”! Det har faktiskt ännu inte
hänt jag pinkat på handen… vad jag minns
och oftast luktar de tvål eller sprit, utom under odlings-säsong.

Sitt ned !!!??
Nu tänker väl tjejer/tanter och framförallt fina damer: ”Sätt er ner
när ni pinkar”! Ja det gör jag gärna, om det inte är någon som
redan stått och pinkat på en offentlig toalett. och prickat ringen
mer än bulls eye. Det problemet kanske inte uppstår lika ofta
på en damtoalett kill-gissar jag ?! Så dömen icke, så blir ni icke dömda!

Efter pinkningen lite ABBA
Vid midnatt, efter att jag SUTTIT ned och pinkat, släpptes
resterande låtar av ABBAs nya album. Och jag tänker att vissa av dem
måste få mogna, jag vart inte stört-kär i de två som släpptes i September,
men nu älskar jag åtminstone den ena. Men spontant gillar jag:
* I can be that woman
* Keep an eye on Dan
* When you danced with me
* No doubt about it
Och spontant gillar jag Agnetas röst bättre, och de texter hon sjunger.
Så det så !

Nu skiter jag …
Och då skiter jag i Markus Larssons bittra putslustigheter och musik-kritik,
som mer går ut på att profilera sig själv som nån viktigpetter, än att lyssna
på toner och ord. Du kan väl tralla en låt själv Markus !?

En bra grej
För övrigt har jag haft et öppenhjärtigt
kvällssamtal med en av stadens caféägare,
efter att jag tog en kvällspromenad upp till
Hallstaberget och ner igen. Vi kom fram till att respekt är
en bra grej att utgå ifrån.

Cleo – och lite annat


Jo rå s’att…
Dimman och regnet har tagit ett fast grepp om Ådalen,
men inte mig emot, Jag är ute och går ändå, för jag förstår inte
hur trist och bedrövligt det egentligen är, jag är för dum för det.

Ljushuvud
Var ut med pannlampa, reflex-väst och reflexarmband
nu på kvällen. Mellanlandade på de förtappade
EPA-raggarnas utomhus-och-inomhus-ungdomsgård.
Eller som ”vanligt hederligt folk” (medelklass och uppåt)
kallar det för: ICA Kvantum.

Släckte ljushuvudet för EPA-raggarna
När jag efter 4,5 km promenad, släckte pannlampan,
för att inte blända nån EPA-raggare så de sladdar in
i nån gråsugga, med pappas och mammas strypta
300.000-kronors reservbil, som numer är pojkars
och flickors leksaker. När jag var i den åldern fick
jag … eh .. fick jag … ja vad fick jag ? Jag tror jag fick ågren.
Hmm nåja .. ijallafall …

Svisch-blockad i EPA-riket
Letade pumpakärnor, eftersom kära fd, kärmor, tillika min excellenta
plant-tant om våren sagt att de är bra för prosten, eller om det var
frun… självaste prostatan.
Osså hade de Kefir, som ständigt är slut på COOP nu för
tiden. In kommer 4 sånna där EPA-ungdomar i bredd
och blockera kassan genom att INNAN de betalar i kassan stå
och Svischa över småsummor till varann så de kan köpa chips
och andra nyttigheter, som troligtvis är bra mot corona,
då det långsamt dödar allt, både konsument och virus.

Nästan omkörd – Men då du jävelberg !!!
Men jag är en trygg gammal farbror, och väntar tålmodigt på
att den märkliga charaden ska få ett slut. Lutar mig mot en stolpe,
när en fyllig herre trodde att han kunde gå förbi mig i kön.
– Nä du JÄVELBERG!!! … sa jag inte, men jag tänkte !!!
Och på svenskt upproriskt vis ställde mig lite framför, lite försynt
och sa.. jo jag står i kön (inget che-ljud snuskhumrar)

De o-feministiska travande gubbarnas hopp
Tittade in till spelhörnan, och surrade med Rune och gubbarna som satt
och hoppades på att deras smörgåspålägg … eh hästar skulle
springa in några miljoner åt dem.

De gjorde inte det.

Det sket sig i de två första loppen redan.
Men lite kul var det att sitta i kan hända den enda
kvarvarande icke Metoo-förpestade miljön
som går att finna. Tusan, där sa jag nå’t… man kanske skulle
ta o börja spela bort lite pengar på hästar. Fullkomligt
femenist-fritt var det. Och Extrem-gubbigt.

En rätt trött hingst ändå måste jag väl tillstå
Abbe skrockade gubbigt, macho att han varit en hingst
i hela sitt liv, så det gjorde inget. Efter det tänkte jag om,
vad det gällde mitt framtida spelande. Jag får satsa på
att fortsatt vara en odlande surgubbe, som är emot allt
och alla, och talar om för omvärlden vilka idioter de är.

Apropå idioter
Apropå idioter. Nu har tydligen även forskarna kommit
på att om man lever hälsosamt, inte röker, inte dricker,
inte är för fet, etc etc , så minskar risken att bli allvarligt
sjuk i covid 19 !

Nä häää ??? … är det sant ????
Men lite vaccin till frukost då ? i red-bull-burken

hur funkar det ?

Nä de e mycke nu, som Stefan Sauk sa i ”Tillfälligt avbrott”

Pool – Och N’Lars-Gunnar i Tjock-TV-rutan
Liverpool vann igen, och är klara för slutspel.
Men det fick jag ju inte se, matchen alltså. Det där med live-fotboll
är till för ”vanligt hyggligt folk” (medelklass och uppåt)
som har råd att köpa 99 kanaler, men aldrig tid att titta på dem.
För så jobbar vi här i den rika delen av världen, ser ni !
En gång i tiden kunde man titta på Engelsk fotboll i tv-soffan,
och somna i densamma. Vakna upp av ett pling i rutan
som gav en hopp om 13 rätt. Och Lars-Gunnar Björklund
myste och pyste i gamla tjock-TV-formatet. Och det kära medborgare
ingick i TV-licensen. De var tider de !!

Till sist upphör jag det surgubbiga raljerandet,
och berättar att det finns ett blödigt lite gubbhjärta
i den sura. satiriska gubben.

”Jag heter Cleo”
”Mitt i natten bröt sig australisk polis in i en låst bostad.
Där hittades den fyraåriga flicka som för 18 dagar sedan
försvann under en campingtur.– De hittade lilla Cleo i ett av rummen.
En av poliserna plockade upp henne i sina armar och frågade: ”Vad heter
du?”. Hon svarade:
”Jag heter Cleo”, säger Col Blanch vid polisen i Western Australia.”


Läst i Aftonbladet, och mitt hjärta smälte som vax i solsken.

Regnet fortsätter knäppa på mitt fönsterbleck,
och jag finner det höstmysigt. Jag har fixat lite ordning bland
räkningar, och pärmar. Och nu är jag trött,
o går o lägger mig. Tack för miraklet att Cleo återfanns.
<3




Var en människa för helvete !!!!!


Ska jag vara ärlig, så är jag jävligt less
på alla j-a *-ister nu. Och jag menar alla j-a *-ister
som finns i princip.
Några är jag mer trött på än andra pga att jag fått deras -ism,
tryckt ner i halsen i oproportionerligt stora doser under
oproportionerligt lång tid. Jag är less på skiten.

Och jag kan meddela att alla som inte visar solidaritet
och respekt, kan se i stjärnorna efter solidaritet och
respekt från min sida. Eller för den delen från
övriga människor man inte respekterar. And that is a fact!

Ni kan själva räkna ut vilka som dominerat tidningar o TV
de senaste åren och decennierna. Inte ?
Okej, då trycker jag väl ner det i halsen tillbaka då!
Kapitalister, rasister, nationalister, feminister och vaccinister.

I princip ingen tolerans visas från majoriteten av dessa *-ister,
med några få lysande undantag. Så hur i hela h-vete kan de gå omkring
och predika om solidaritet, respekt och tolerans ?
Och hur kan man fritt från rannsakan blint stödja
denna hets mot människor. Jag undrar det på riktigt.
Kan någon vänligen svara på den frågan?

Fotnot: jag har vänner inom alla dessa ismer,
och det finns en del bra människor där, men samtidigt har
jag svårt att förstå hur man kan stödja en grupp en ism,som
tycker att män i allmänhet är skit, eller en grupp som tycker
att det är helt i sin ordning att 8 personer äger hälften av
världens tillgångar, eller folk som tar del av invandrares tjänster
och arbete, men likställer alla invandrare med ett litet antal
som begår brott. Samtidigt som man blundar för när svenskar begår brott.
Ska jag respektera dessa värderingar? För det är mer än åsikter.
Ska jag visa respekt till de som föraktar mig via sin politiska
ställningstagande ?

Kanske är dags att prata om vad respekt, faktiskt innebär,
och att det är en two way street.

If you want my respect, you have to Fucking earn it!

Var människa för helvete !!!!!
och visa lite ryggrad, tolerans och respekt!


Jag har förtjänat lite spikmatta


Idag mår jag något lite bättre.
Jag börjar förstå mig själv mer och mer.
Detaljerna broderar jag inte ut här, …inte just nu iaf.
Men de är intressanta, även för andra än mig.
Självinsikterna ökar hela tiden.

Jag är underbart mör i kroppen, så där lite halv-ont,
som man har när man tagit ut sig. Och man vet att
det bygger upp kroppen. Mör och stel. Blir spikmatta
och stretching på det här.

Jag hade tänkt skriva lite om ord, och hur de används
i syfte att förleda människor. Men orkar inte göra arbetet
som krävs just nu. Ord som:
*Företagare
*Näringsliv
*Forskare
*Vetenskapsman
*Flexibilitet (Arbetsmarknad)
*Stor potential (bostäder)
*Vanligt folk (Ulf Kristersson)
Bara några få av alla medvetet vilseledande ordval.

Jag konstaterar att den medvetna vaccin-segregeringen
fortsätter, med ilska, anklagelser och vällust.
Själv har jag promenerat 13,5 kilometer idag
och tvättat 5 korgar tvätt. Och hunnit med en kopp kaffe
på Café Petter, hos fantastiske Rooney.
Nu blir det spikmatta som avslappning!

bye bye







Drömmar jag en gång drömt


Mörkret härskar över dygnet,
nästan alla vackra gula och röda löv har fallit
till marken, och börjat bli bruna.
Det regnar, och solen når inte ner till
oss, ens när det är dag.

Här kommer mina speciella förmågor fram,
mina styrkor är att se ljuset, när det inte finns.
Min styrka är att fortsätta gå, när det inte finns något
mål, iaf inget synligt mål. Min styrka är att fortsätta
framåt utan tro i mitt hjärta.

Nej det är inte lättsamt för mig heller nu.
Jag påverkas av mörkret jag oxå. Och jag
kämpar, jag oxå. Men samtidigt, ibland
kan jag känna mig hemma i den kyliga, höstfuktiga luften,
när jag vandrar helt ensam genom stadens gator utan att
möta en enda själ, på kvällen. Samtidigt är ensamheten
något jag känner till.

Nej det är inte mörkret i sig, som tynger mitt bröst.
Jag är inte rädd för mörkret, jag är inte rädd i mörkret,
på grund av mörkret.

Men ändå undrar jag över existentiella frågor
emellanåt. Funderar över livet, hur det kunde ha blivit,
vad jag en gång drömde om, och hur det faktiskt blivit.
Och jag funderar vad jag drömmer om nu? Törs jag en drömma
vissa drömmar ?

Jag är utanför,… utanför ekorrhjulet, utanför samhället,
utanför sociala sammanhang. En skadad själsbruten gammal
själ i en för tillfället hyfsat frisk kropp. Jag känner inte att jag hör
hemma riktigt nånstans. Har aldrig känt det egentligen.
Jag sökte efter ett hem att komma till, och jag vandrade
och jag vandrade, och jag vandrar än….

Ibland känns det som om jag förlorar mig själv.
Men det bara känns så… jag hittar tillbaka, ut ur
mörkret gång på gång, jag hittar fram till vintern,
våren och sommaren. För jag fortsätter alltid att gå,
så länge benen bär mig … metaforiskt så väl som på riktigt.
Jag fortsätter mot ljuset… fast jag inte ser det.

Och jag fortsätter fundera över det drömmar jag en gång drömt,
Hur det kunde blivit, och hur det faktiskt blev.



Efterskalv


Ibland funderar man ju..
Ja men på livet, och världen, och
att livet kommer ta slut så småningom.
Jag misstänker att det är på det viset i alla fall.

Trots framsteg, som jag ändå gagnas av
Hur som helst, jag är aldrig trygg, aldrig säker,
aldrig garanterad någonting. Och alla framsteg jag gör
kan vilken sekund som helst komma att raseras, eller ta mig
tillbaka till själsliga ställen i livet, där jag var helt utelämnad.
Och till den grad, så förkrossad, att jag flydde från mig själv, flydde från
den här världen, flydde från det här livet. Ibland genom att
stänga av. Stänga av mig. Stänga av min identitet.

Men varför ?
Varför ta upp det nu funderar du?
Ja min vän, kära läsare. Det är inte så att jag planerar att ta upp
jobbigheter, för jobbighetens skull. Och det är inte så att bara för att
jag gjort framsteg, och lärt mig saker, för alltid är fri från
det jag bär med mig, i min själ, i min kropp.

Imperfekta
What goes up, must come down, är en naturlag vad gäller
tingestar under jordens dragningskraft. Och jag tror det stämmer på människor
oxå. Åtminstone de allra flesta av oss, Åtminstone vi som inte är perfekta,
ja just … de allra flesta av oss.

Ett inre skalv
Min trygga jordnära, förenklade värld råkade ut för ett litet jordskalv
härom dagen. Plötsligt befann jag mig på skakig, osäker mark. Jag känner det
även nu, i mitt bröst, i min andning. jag tar tiden till hjälp för att återfå balansen.
För var dag som går, för var ord jag skriver, för varje måltid,
och varje motionsrörelse jag gör, minskar efterskalven.

Under en längre tid
Och skalven som skakar min värld, är precis som de som jorden
levererar, baserat på en tryckkammare där trycket byggs
upp under en längre tid, som i vulkaner, eller kontinentalplattor
vars friktion mot varann till slut måste släppas lös. Så det som kanske
utlöser det personliga ”skalvet”, är inte det som orsakar det.
Och är inte tillnärmelsevis i den kraft som det som orsakar det.

Som aldrig läker
Jag har så klart skador i min själ, som aldrig
kommer läka helt. Situationer där jag blir mentalt försvarslös, naken,
hudflängd och förkrossad, av till synes ingenting, för den
utomstående betraktaren. Och ibland, får man faktiskt helt enkelt
lov att fly, då det blir en övermäktigt. Det är ibland
det enda man kan göra, för självbevarelsedriften håller dig vid liv.
Håller dig intakt, trots slumrande vulkaner inombords, som kan
utlösas av futtiga händelser utanför.

Plåster
Jag plåstrar om mig själv med ord, via blogg, om orden går att
göras om till metaforer. Och en dagbok, med papper och penna
om orden behöver vara helt ocensurerade. Jag plåstrar om mig
med god näringsrik mat. Jag plåstrar om mig med motion
och med för mig meningsfulla göromål. Och dessa plåster,
tillsammans med tid… får efterskalven satt långsamt
gå tillbaka, till slumrande läge.

Tid och mera tid
Jag hade tänkt skriva om nåt helt annat.
Men jag var tvungen att ta hand om efterskalven först.
Nu tror jag att jag plåstrar om mig med en hembakt macka,
och ett glas Samarin senare pga att jag äter macka så sent,
för att slippa halsbränna vid sovdags, Ibland får man lov att
frångå rutiner, för satt minska efterskalven…
… tid… och mera tid…


Z


Igår blev det bostadskaos hemma HOZ.
Bara härom dagen fick jag strukturera om grundligt
i köket pga av en kermikhälls-spis, som ville bo hoz mig.
Och sen kom min dator-upphängnings-arm, som
ett brev på posten, eller kanske som ett paket, snarare då rå .
Det är så myyyyzigt att stava med Z. Jag känner mig
nästan som ett socialfallens Ernst Kirchsteiger, när jag
pyzzlar på, barfota i mina 39-kronors Foppizar.

Avklippt hår och makaroner
Nu efter kaozet, städar jag väl undan verktyg
och zpån lyzznandes till Jannez med Zäta.
Jag tar ju liksom rätt på det jag har hemma, precis som
”Kirsche” som vi obekräftade Ernst-vänner kallar honom,
när vi låter oss inspireras av hur han gör en lampkrona
utav hustruns avklippta hår och makaroner, som ”bara
växte runt knuten” – ”Det behöver inte va svårare än så”
Säger ”Kirsche”, och fuktar underkläderna på tanterna.
Myyyyyz.

Nygamla regementet
Nåja, jag pinnade väl iväg upp mot området där I21 en gång i tiden
låg, som man kom på att man skulle lägga ned, och nu ångrat sig
o ska starta om. Jag pinnade med apostlahästarna som min
bangolf-vän Per så humoristiskt brukar benämna det vi
mindre humoristiska, socialfall från ”Eken”, brukar kalla för påkarna.

Den nedlagda staden
Ähh… jag verkar inte komma till skott, med vad jag initialt tänkte blogga
om. Hur som helst, jag var på väg upp för att hämta ett paket, ivrig
som ett barn på julafton. Jag väntade en bildskärmshållare från
en firma jag inte tänker göra reklam för. Raska steg, och glittrande
julklappsglitter i ögonen. Väl framme på I21-området, så är det
en väldigt trafik på människor. Som det varit sedan man beslutade att det vackra
centrumet invid älven, inte dög. Med miljonbelopps-upprustade parkområden,
blommor, åar och vackra Ångermanälven rinnande mitt igenom staden.
Det dög inte! Man beslutade både på kommunal nivå
och privat företagarnivå, att ett fulare område vore mer profiterande för enskilda.
Och nu dör som följd gamla fina centrum sotdöden. Och miljon-satsningarna
rinner metaforiskt ner i ån, och älven och försvinner spårlöst.
Men Ulf Schön är iaf nöjd.

Rullande diskotek
På parkeringen står diverse varningstriangel-bilar, i 300.000-kronors
klassen. Eller som vuxna bilister kallar dem för: Rullande diskotek,
och farthinder. De rullar omkring i staden, dygnet runt, och förorenar
landsortsluften, med avgassystem som inte behöver hålla samma standard som
riktig trafik. Klatschiga slogans klistrade på rutorna, eller enkom efternamnet sitt:

”Ja den är krockad”
”Kommer du inte förbi – taskigt”
”Moberg” (Uttalas Mobärr, på Sollefteå mål)
”Molinder” (uttalas Molind’r, med betoningen på i:et)
”Sug o svälj nu ere helg” (Eller om det var hälg, för rimmets skull)

”Riktiga bilister”
Men om de är irritationsmoment för ”riktiga bilister”, så är de
rörande överens om att bensinpriserna är för höga. Alla som
måste betala något som rör dem tycker ju förvisso att just detta
är för dyrt, medan de priser de tar för sina arbeten och försäljning
måste höjas. En naturlag i ett kapitalistiskt samhälle verkar det som.

Flicktomte, och curlingföräldrar
Jag hämtar ut mitt paket hos Jultomten, som för dagen
är en ung, vacker, hårt sminkad, flic… eh kvinnlig, billig arbetskraft,
som ler artigt åt mina trötta ordvitsar. Eftersom hon har betalt för det.
Går förbi ”Mobärr” som somnat vid ratten på parkeringen och väcks av
curling-föräldrarna, som själva använder den slitna rostiga bilen,
så deras lilla ”guldklimp”, deras lilla ”snöflinga”ska ha det bra.

– Har du pengar till bensin ***** ?
– Öhh … ehh va .. nähh
– Då skickar tusen kronor då på swisch, vännen
– Whaatever …


Det är så fint att se föräldrar ta hand om sina barn (urrrkh)

Nu gick det fort – utför
Nåja, jag går om möjligt ännu fortare hem, för nu är det Jul igen.
Eller åtminstone för mig, paketöppning. När jag ska göra något, tillverka,
bygga, ordna om, dona… så är jag av kategorin: ”det ska vara färdigt nyss”.
Har inte tid med å läsa nå jävla manual. Förberedelser ? Äh varför då?
Jag vill ha upp skiten NYSS! Och jag tar inga pauser, vilar, stoppar i mig fika,
eller ens äter mat. Vilket kan bli dåligt för slutresultatet ibland.
Igår tex höll jag på 8 timmar i sträck, när jag kl 22 kom på att jag inte
ätit något under dagen o kvällen.

Jag läser iaf kort nyheterna i några minuter och slås av
hur stark solidaritet och empati kan vara, när det rör ens egna intressen,
eller någon med svenskt namn, eller åtminstone inte någon ”sån där”
mångkulturell avkomma, som bara bombar o skjuter hela tiden.
Med andra ord, ”JAG känner empati med MIG”
Om en svensk eller norsk gör dylikt, är det en ensam galning, och har,
märk väl inget att göra med etnicitet, kultur eller ursprung,
bara så ni vet. Men det visste ni väl redan kan jag tänka?

Nils Kurt Erik Einar Grönberg
Nu var det en viss Nils Kurt Erik Einar Grönberg som tagits av daga,
och då förstår vi ju alla att det är mycket, mycket värre, och det märks på
medierapporteringen, nu när det blir svårare och svårare att skrämma
fler till att ta vaccin, och media behöver nya skandaler och hemskheter.
Knappast hade rubriceringarna varit så omfattande
och empatiska om dödsoffret hetat något exotiskt, arabiskt.
”Ja man vet ju hur de är de där, rätt åt honom”
”Utvisa det j-a liket” – ja, ni fattar?!
Men när det är Nils Kurt Erik Einar Grönberg,
dååå dåå ni !!!!

Några hål i väggen barra!

Äh jag noterade det bara, intet nytt på västfronten.
Och sätter igång med ”jätteprojektet” att sätta upp en datorskärmsarm
i betongväggen. Nä det borde ju inte vara ett jätteprojekt.
Några hål i väggen, å sen ere klääärrt !
Men för socialfall som på RIKTIGT måste använda det man har tagit
rätt på och sparat länge, till synes helt onödiga prylar, som
nu kommer till användning, OM man är villigt att lägga ner det arbetet!
Inte som ”Kirsche”, som KAN köpa det han vill. Nån slags j-a
överklass-arbetarklass-nostalgi. att vilja ha allt, men låtsas som man
inte har något. För övrigt väldigt populärt i Sverige nu för tiden.

But there’s a hole in the bucket
Och hos mig i min lilla, lilla compact-living-etta, så blir varenda
grej man företar sig väldigt trångt, när man ska flytta på tio saker för
att komma åt en. Det blir ett ständigt ”but there’s a hole in the bucket
dear Liza” när man ska göra nåt. Ja men jag har inget sånt verktyg, då
måste jag göra så här, oj nu får inte den plats då måste den va nån annan
stans, Hoppsan, jag måste bygga en hylla till nu, när jag flyttade på
stereon, ooops, den otympliga skrivaren får inte plats alls, då¨måste jag
flytta på den blomman, och den blomman. Oj, det kommer bara ljud ur en
kanal på stereon, jag får koppla om, och flytta på högtalaren, när jag har
den till datorn. Jag behöver en brädbit på 12o cm, det har jag inte, men
jag har två som jag kan sätta ihop, osså några plattjärn, ligger i nån låda,
osv osv….

Trixande
Efter 8 timmars non stop pulande, fixande och trixande, så är en ny
underhylla på plats, gjord utav ”ålappe”. Men då sitter jag inte bekvämt
i min nya position, framför datorn, måste flytta utbyggnaden för tangentbordet
och musen, så¨jag inte får mus-arm. Fram med borrmaskinen igen.
Hyvelspån, sågspån,
borrspån, muttrar, skruvar huller om buller. Dansbandet Jannez med Z
och jag börjar städa. Oooj jag har glömt att äta lunch idag oxå. men nu
är det inte för sent klockan är bara 12.30.
Men Jannez med Z får inget.