Kategori: Betraktaren

…
Att vara den förande i en dans

Världens mäktigaste ledare,
tillika världens kanske minsta människa,
Donald Trump, pratar ju ofta om ”Make America great again”
Han och många sk ”världsledare”, har tanken om att de
själva är stora ledare. Och en stor massa bakom dem
bemyndigar dem deras galenskaper. Putin, Kim Jong Un,
Xi Jinping, Jair Bolsonaro (Brasilien) Benjamin Netanyahu, (Israel)
etc etc… det är ju självupphöjda maktgalningar hela högen.

Jag menar ….

Jag menar, när man inte förstår bättre än att man går direkt ut
i sociala medier och proklamerar att man vill köpa Grönland av
Danmark. Grönland som är till stor del självbestämmande,
där det bor människor…MÄNNISKOR, Donald !!!
Ja då kan man inte tas på allvar på något vis,
i något sammanhang. Då ÄR man en IDIOT!

Människor !

Men om man nu för ett ögonblick skulle försöka bortse från vilken idiot
denne Donald är, vilket iofs inte är så lätt.
Men istället funderar på vad en stor ledare egentligen ÄR.
Vad är det att vara ”Great” Donald. … i den riktiga världen,
där det lever MÄNNISKOR Donald.

Förkärlek till metaforer

Jag har ju en förkärlek till metaforer, som med liknelser
kan beskriva något annat, för att förtydliga.
Därav underrubriken; ”Att vara förande i en dans”
Detta är inte för att förklara för världens Donalds,
för han skulle förmodligen säga nåt i stil med:

”I love dancing, many of the worlds greatest dancers is
Americans, and they making America great, for example
Tonya Harding”

Dance with me !

Men tillbaka till min metafor:
För att vara en stor politisk ledare, tror jag att
man likt i en foxtrot, måste vara lyhörd, mjuk,
men tydlig i färdriktningen. Om jag dansar fox med en
ny danspartner, måste jag känna av vad som fungerar,
hur mycket kan jag snurra, hur väl hör hon vad jag säger
med min kropp, mina axlar, armar, höfter, ben ? för att dansa
är att kommunicera. Och kommunikation måste vara både lyssna
och prata, både för den som för och den som följer.

Dans, fox, kommunikationen där, är, eller åtminstone i bästa fall,
kan vara ren prosa. lyrik… för dans ÄR kommunikation !
Och om den som för ät tydlig, varsam, skyddande, lyhörd,
och den som följer lyssnar, kommunicerar med kropp, vad hon kan,
vill och även hon beskyddande … då… ja då mitt kära herrskap,
går det så lätt… ja som en dans skulle man kunna säga

Donald skulle med stor säkerhet metaforiskt vara den största buffeln
i buffelhjorden på ett dansgolv, för er som känner till
mina dansmetaforer.

Leadership by example

Det är oxå en fungerande metod,
en som tex Gandhi, Martin Luther King,
Moder Theresa, praktiserar… och JA, en tanig liten
16-årig svensk tjej på väg in i vuxenvärlden, ensam med
skylt utanför riksdagshuset till en början.

En sak dessa har gemensamt med varann, men inte med Trump & co,
är att de anser sig inte vara Great. Intressant va ?

Less really is more !

Människans värld är ett hysteriskt , snurrande tillväxthjul,
som inte går att stoppa, men om viljan fanns skulle det gå
att minska farten lite, bromsar det lite, men viljan finns inte.
Finns inte bland ledarna, finns inte bland folket, mina vänner,
och mina ovänner, viljan finns helt enkelt inte.
Och man tar till sig vilken förklaringsmodell som än kastas
på en för att slippa ta ansvar, slippa förändra sitt leverne,
det ohållbara levernet.

Ledare som gör saker som behövs göras, som är impopulära ibland,
blir inte kvar som ledare. Vilket leder till att ”smarta ledare” ljuger,
eller hittar ”alternativa sanningar” undviker svara rakt på sak,
och vara ärliga. Vilket i sin tur leder till politikerförakt, och
avdemokratisering.

Och de som egentligen har makten att bryra detta är: folket !
Men viljan finns inte !

”Tillväxtmotorn Stockholm”

Nu är jag uppväxt i Stockholm, tycker det är en oerhört
vacker stad, belägen i Mälaren. Men jag har ett och annat att
invända emot, när artiklar som dessa skrivs. Av får jag gissa;
Stockholms-bor.

https://www.expressen.se/debatt/lofvens-politik-ar-stockholmsfientlig/

https://www.dn.se/ledare/erik-helmerson-det-ar-inte-stockholmarnas-fel-om-det-gar-daligt-for-landet/

”Rysk fasadmålning” och politisk kosmetika tillräckligt för att uppröra

Att Erik Helmersson pratar om ”solidaritet” som något man ger
frivilligt, inte tar av andra, är ju ett av nyliberalernas och nya
moderaternas påfund, att fördunkla språket i syfte att vilseleda.
Helmerssons politiska falang avskyr i själva verket allt vad solidaritet
heter. Nu är ju Löfvens politiska utfall kring omfördelning, enkom
det jag kallar för Sovjetisk fasadmålning. Dvs man vill göra sken av
att det bli bättre för inlandet, men är egentligen oerhört tandlöst.
S är ju tex med och tar bort värnskatten, och förbättrar för de redan
troll-rika miljonärerna i Sverige. Och det har ett samband, det där med pengakoncentration, och skillnaden mellan stad och landsbygd.
det är således bara politisk kosmetika. Men tillräckligt för att uppröra
folk som Helmersson, som känner sig hotad existentiellt som
Stockholmare, alternativt: rikt troll.

”Ett land behöver sina tillväxtmotorer.
De ska vårdas och trimmas, inte strypas”.

… skriver E.H.
Det är inte det enda verklighetsfrämmande påstående E.H gör
i artikeln, men låt mig börja där.

Om vi nu ska göra metaforen med en fungerande bil,
och ett fungerande land, så har E.H nog bitit sig själv i svansen,
som så ofta förr. Men låt gå E.H, motorn är viktig för en bil,
Men E.H har nog aldrig funderat över vem, vilka som monterat ihop motorn,
var alla delar till motorn kommer ifrån, och inte minst
varifrån allt råmaterial till motorn kommer ifrån
… Jo E.H… metaforiskt,
från den av Moderater och nyliberaler påstått ”tärande”
landsbygden !!!

Och även om vi ser motorn (tillväxtmotorn,
som Stockholm som resten av bilen, rent metaforiskt,
så utan däck, utan ratt, utan avgassystem, utan kaross,
utan golv, utan säten etc etc … är motorn inget annat än en tung
koloss utan användbar kraft ! typ som den makalösa manicken
Herr Helmersson !

Vidare så funderar EH kring vad som är viktigt:

”Det som i första hand kan rädda svensk landsbygd
är
företag som anställer folk. I nästa tal får statsministern
gärna
fördjupa sig i vilka konkreta förslag han tänker lägga
för att öka den
svenska företagsamheten.”

….skriver Herr Helmersson uppenbart utan att förstå vad han
pratar om.

Att företagande, i ett marknadsliberalt samhälle,
(vilket faktiskt är det vi i praktiken lever i, vare sig vi vill eller ej)
är en av komponenterna för att generera arbete och förvärv,
är helt riktigt Helmersson !

Men det är ju inte riktigt sant … eller hur Helmersson ?

Men i det påståendet utelämnar han viktig fakta för förutsättningarna för att företagandet ska gynna även landsbygden. Detta har Helmersson
givetvis inte minsta avsikt att bidra till, en levande landsbygd.
Även detta är politisk kosmetika, eller sk rysk fasadmålning.
Allt som genereras i Norrland och på landsbygd, är tänkt att
gynna Stockholm och utlandets kapitalister, allt annat är en lögn.

Hade avsikten varit att få företagsamhet blomstra på landsbygd,
så hade det varit lätt politiskt åtgärdat. Alla råvaror, all produktion,
all arbetskraft som finns här, eller förloras till ”tillväxtmotorer,
skall ge avkastning i form av skatter som STANNAR i norrland

För ett marknadsliberalt samhälle fungerar så,
att stannar pengarna här, så stannar ungdomarna här,
och då behöver inte varken Löfven, Helmersson
eller Lööf oroa sig över landsbygdens försörjning.

Men det är ju inte det nu vill va ?
För det blir på bekostnad av ”trimningen av tillväxtmotorer!
… eller hur Helmersson ?

…
Fredag 23e augusti

I min lilla, lilla värld av ….

I min lilla värld här på Djupövägen i Sollefteå med omnejd,
med mina blygsamma mått mätt, var ju Nipleden-vandringen
jag gjorde i tisdags något av en världsomsegling.
Ja men om man betänker mina ekonomiska resurser och mina
”ambitioner” i livet.
Och i min lilla värld, försöker jag efter bästa förmåga leva lokalt
på ett sätt som inte förbrukar mer resurser än moder jord hinner
återvinna. Det är inte helt lätt, och hundraprocentigt är omöjligt
eftersom jag mer eller mindre tvingas vara en del av kommersen
som tvingar ner vår moder på sina slitna knän, … bara för att
jag ska överleva.

Full frys med …. Kai Tomas

Nu har jag i mina två frysar fulla (Ja jag har en extra för att kunna
ta rätt på höstens lokala skördar som naturen ger) … med broccoli och
blomkålssoppa, och jag känner mig på ett måtto lite rik.
När som helst under en överskådlig tid framöver, kan jag mikra
en nyttig måltid, på bara några minuter. Som kostar lite och ingenting,
och är närodlad kost som inte sliter på miljö och klimat för onödig frakt.
Men nå… nej, en liten lögn var det nog. Ty grönsakerna jag köpte av
lokal odlare, har något högre prislapp än hårt drivna, mer näringsfattiga
och smaklösa, giftbesprutade vegetabilier, fraktade över hav och land.
Men ÄR det verkligen dyrare egentligen ?

För om ni bara fick bevittna vad jag såg

För om ni sett fräschören på broccolin, på morötterna, hur de nästan
ser ut att vara overkligt vackra och nyttiga. Färgrikedomen på
dem när de ligger oi olika korgar. Hur folk köar för att köpa dem,
rent ögongodis faktiskt. Jag personligen blir lycklig på riktigt
och får passa mig så jag inte förköper mig,
så jag inte hinner ta rätt på det jag köper, för DET kära Gud och Jesus,
är att synda ! inte fortplantnings-attribut,
eller att hava andra gudar jämte dig”

Så det går att ifrågasätta hur dyrt det eg var, med tanke på vad jag
får för pengarna, och beaktandes hur mycket pengar vi lägger
i övrigt på onödigt skit som hamnar i förrådet efter ett år,
och på tippen efter två år.

Dyrt ?? .. ja ,,, njää .. nää

Men okej, om vi nu räknar i kronor och ören, så betalade jag
406 kronor för tre stora broccolihuvuden som jag tog tillvara
på helt och hållet, inkl stjälken. OCH 8 stora gula lökar, där
även blasten va så näringsrik och god, att den användes för förtäring.
I kg morötter, och även där kommer jag använda blasten som är näringsrik
och giftfri. två nävar ärtskidor, som är rena godiset smakmässigt,
och nyttigt godis. I blomkålshuvud, 10- 15 rödbetor, att koka och äta
med en klick smör till. 5 st grönkålsblad att gnaga på råa,
fullproppade med näring och nyttigheter. Så per portion,
kostar dessa ”dyra grönsaker” mig ca 20 kr.
Det kostar nog 50 kronor med halvfabrikat utan näring,

100 kronor att äta ute och få några vattniga salladsblad,
fyra tunna halvcirklar röd lök, och en importerad potatis
med några räkor i sås. Ja sen får väl var och en definiera ”dyrt”
utifrån det !

Lördag 24 augusti

Jag har frångått rutiner i två dagar.
Men det är helt lugnt känns det som.
Efter att ha plockat lingon, rensat dem,
och kokat sylt samma kväll, för att hinna med
att skruva plåttak med M och J dagen efter, så
har jag inte hunnit röja diskbänken. Den är fortfarande
ren, från smulor och kladd, men lite avsköljt bråte.

Frisk luft strömmar in genom vädringsfönstret.
Jag är för trött i kropp och huvud för att klara av att
skriva blogginlägg, med musik i bakgrund.
Det blir nog ganska kort ikväll.

Jag skulle behöva ta rätt på lite mer av grönsakerna jag
köpte i torsdags. Det får bli på måndag. Men när det är gjort
då behö… Jo … ja just det,
jag har möjlighet att få vinbär och krusbär,
det vore ju trevligt också.

Har ugnstorkat mynta i kväll. Tog tre blad,
med några skivor ingefära, och en tesked honing.
Det smakar underbart faktiskt.

Nu är det bara 4 månader till julafton,
har ni tänkt på det ?

…
Fortfarande trött i benen.
Allmänt slut i kroppen, efter Nipledens
27 km, upp och ned, upp och ned.
Det var väl kanske tokigt av mig att gå så långt,
men av tokiga saker som man kan hitta på,
så är väl inte detta värst.

Har spenderat kronor och ören på Hildas grönsaker,
och gjort storkok. 3 liter broccolisoppa, och 2 liter blomkålssoppa
men orkade inte med morotssoppa med chili och rotselleri idag,
och måste leta fryslådor. Och plats i frysarna… nu är jag rik igen,
och då har jag ändå inte ännu plockat lingbära.

Får se om morgondagen åter kommer med energi

…
Låtsas-Jesus

Idag har jag varit en sån här tröstlöst, trevlig, jäkla låtsas-Jesus,
som i lyckorus går omkring o skojar, småpratar och
allmänt stör ”vanligt folks” mörkgrå vardagsbitterhet.
En trevlighet som föga fullt ut harmoniserar med det inre.
Jag nästan blir kräk-nödig själv !
Tror att jag på nåt vis varit lite hög på min naturupplevelse,
när jag igår var o-nå-bar, från både nätet och mobilen i 10 timmar,
efter min Nipleden-vandring. I mina egna ögon upplever
jag det lika stort prestationsmässigt, som när Charlotte Kalla
hämtade in 30 sekunder på sista sträcka i OS-stafetten.
Omvärlden tycks dock inte vara riktigt lika imponerad av min
prestation. Min kusin E.L, tog fort ner mig på jorden,
och sa att han snart ska SPRINGA den sträckan och lite till,
j-a E.L !

Det är förståeligt

Nä jag fattar om nån enstaka person idag skulle ha känt sig
kränkt av min tillfälligt positiva aura. Men var lugn, den går över,
snart är jag min vanliga, puttriga, buttra jag. JAG som själv är en nät-aktivist,
”Nätaktivister mot dekalpositivism” !!!!??
Den egenskapade nätaktivistgruppen, som för övrigt ännu
så länge bara har en medlem (jag själv) … är dock
inte i princip emot positivt tänkande eller positiva människor,
den motarbetar ”dekaler”, banners, Facebookmeddelanden som
ger ANDRA, dåligt samvete för att de inte alltid orkar vara positivt
inställda till allt. Marginell med avgörande skillnad.

Jag har problem

Men jag har problem faktiskt ….
Ehh ….ja, vem har inte det förresten? Men jag har problem
med att ”logga ut” PÅ RIKTIGT. Jag nämnde ju att både mob och
Facebook var nedkopplat under långpromenaden. Men att logga ut
helt, innefattar lite mer, som är svårare att ta på. Ingen fysisk
av-och-på-knapp. Att logga ut mentalt, är att logga ut
från stress, oro, och världsliga ting. Det kräver träning.
Åtminstone för mig.

Att JAGA efter harmoni, kan tyckas kontraproduktivt

Tom nu, när jag inte mår riktigt lika pissigt som jag gjorde för några år sen,
tom nu, måste jag ofta tänka, promenad el långpromenad,
”Andas Tomas, andas”. Och igår, så växlade harmonin betänkligt
under turen. Och det är bra, för förr var det hela tiden oharmonisk,
ansträngd andning, och inre stress. Nu under Nipledenvandringen,
när inre stressen ökade, ökade gångtempot, och vise versa,
när gångtempot ökade, så ökade inre stressen.
En fördel är min höga ålder, för då måste jag dra ner
på tempot för att klara av att ta mig runt alla 27 kilometer, ca
45.000 steg, tappade räkningen på slutet, då jag försökte
slappna av o inte tänka så mycket, så när jag lyckades med
det, tappade jag räkningen på stegen

Nä men det är inte helt lätt ännu att slappna av, ta in, och andas,
Jag lyckades ganska ofta, speciellt gick det bra att dra ner
på tempot i stark uppförslut.

Men gör nästan stora steg framåt iaf

Men ibland….

Så ibland kom jag ner i mental tempo, genom att gå
långsammare, supa in naturen och omgivningarna,
innan jag märkte att jag halvsprang igen,
och tankarna lika fort som benen.

Jag tänker på allt mellan himmel och jord, de stressade
kilometrarna handlar det om korkat folk, egoister, idioter,
kontraproduktivt folk och en värld av ”tillväxt”
Under de långsammare lugnare partierna, kommer idéer till blogginlägg,
matlagning, och även högtflygande planer. Under den period,
precis efter Österåsen, på väg utför, tänkte jag att den här
vandringen skulle jag kunna göra varje dag, eller åtminstone
2 ggr i vecka… ja njä eller en gång i veckan.

I uppförsbacke … gick det lättare

De tankarna försvann definitivt upp för de sista branta
uppförsbackarna på niporna, sista milen. Mina ben, mina
höfter och min rygg, hade en något differentierande åsikt i frågan,
och dumförklarade det, naiva optimistiska huvudets planer.
På slutet var det mest positiva jag kunde säga:

”det här var jätteroligt, det gör jag aldrig om” !

De allra mest harmoniska stunderna, lyckas jag faktiskt
att vara ett med stunden och naturen,
som tex när jag blickade ut över den här vyn:
eller fick det här ”mötet”:
eller fick äta av dessa:
och när jag hörde vågskvalpet från:

Även beskådandet bör tas med ro

Men till och med nu i efterhand, när jag bläddrar bland bilderna,
så behöver jag stanna upp mig själv och verkligen TITTA på dem,
o inte bara snabbläddra.
Jag skulle vart OS-medaljör på tanke-verksamhet/sprinter.

Men, som ni vet är ju jag i grund och botten en sån här
”dödsmördarkommunist” som vill ha lika sjukvård för alla,
jämställdhet, även för män, en miljö som går att leva i och
utav… och såna där ”odemokratiska värderingar, som inte
inkluderar tillväxt, och ”liberalism”, skövling och profit.

Jag ser vad jag ser… och tänker

Och när man då promenerar förbi alla tomter, med varierande
nedlagd omsorg, och antal EURO/kronor spenderade,
så KAN jag för min värld, INTE låta bli att fundera i större banor kring
den värld och det land vi bor i. Jag tänker bla på Svenne Rubins:
”De gör så rysligt i på tomten”:

Ragnar Persson hade skaffat sig
Ett stiligt fågelbad
Som han ställde på sin tomt
Och redan efter någon dag
Kom en granne dit och tittade
Han frågade försynt:
– Vart har du köpt ditt fågelbad?
Och: – Finns där ännu mera pynt?

Ragnar Persson gick och hämtade
En katalog han fått
Vari möjligheten fanns
Att köpa på direktimport
Där hade många grannar handlat
Prydnadssaker utan skatt
Och ännu flera har beställt
Och nu har följden blivit att

Dom gör så rysligt fint på tomten
Med fasaner i porslin
Dom gör så rysligt fint på tomten
Dom pyntar och står i
Dom köper hammockar och solur
Parasoller och bassänger
Fontäner, vattenpumpar
Väderkvarnar och flaggstänger

Dom gör så rysligt fint på tomten
Allihopa hjälper till
Dom gör så rysligt fint på tomten
Även dom som inte vill
Jag kan lova det blir trist
Om du råkar att bli sist
Att klippa gräset

Avundsjuk ? Ja … jo .. njä … NEJ

Jag ser lyxiga båtar överallt, flådiga verandor vid strandkanten,
Flertalet bilar, och väg ända fram till ytterdörren, som har guldbeslag.
Ditköpta konstverk, fyrhjulingar, lusthus, ja till och med
snöskotrar i augusti. Och jag funderar … … varför ?
Det är inte det att det inte är snyggt gjort, ofta väl målat i lysande
elfenbensvit DEMIDECK, för 5-siffriga belopp, smakfullt ordnade rabatter
och trädgårdar, och … hundar … huuundar .. jävla hundar !
Oj … sidospår, återkommer till hundarna sen.

Närå så att

Nä men det är jättefint, och jag unnar verkligen dessa människor
att ha det fint på landet. Och visst, visst skulle även jag vilja ha
ett lite ruckligt torp, med gångavstånd till vattnet,
och kunna odla lite rödbetor, morötter och broccoli,
om jag haft råd.
Så ur den aspekten får man väl lov att kalla mig avundsjuk då,
även om det kanske är ett något för stark ord för att beskriva det.
Det är mer att jag faktiskt ÄR nöjd med det jag redan har, men
har en lite ouppnåelig dröm om att få odla några rödbetor.
Men jag är inte så hemskt avundsjuk på allt det som Svenne Rubins
sjunger om, plus lyxbåtar, pengar och status.

Och om man åter funderar kring vad som PÅ RIKTIGT gör oss lyckliga
i livet. Om man beaktar Staffan Lundgrens tvetydiga ordstäv:
”Pengar är det enda den fattige har”
Och om man betänker det buddistiska tankesättet:

”Om du äger mer än 6 saker, äger sakerna dig”

.. så kan man iaf i bästa fall fundera.
Nu är det här svåra grejer för nyliberalister, moderater
och skenheliga kristdemokrater, men man kan ju försöka iaf ?

Ja just det hundar !… eller jäääävla hundar !

På Östra/norra sidan, en bit bortom Berg, blev jag ordentligt
utskälld. Inte utav någon tomtägare som upplevt att jag kränkt
deras integritet och tomt. Utan av nån galen halvmeters ullig svart
hund, vid namn Ninni eller nåt (Efter 30 sekunders utskällning
kom nämligen hundägarinnan ut och ropade mjäkigt och
utan minsta pondus efter sin hund, utan resultat. Hunden som var
okopplad jagade upp sig mer och mer. Det fanns inget stängsel
som höll hunden inne på nån slags tomt. Och hunden förföljde mig
och tokskällde, gjorde utfall mot mig. Jag gick till en början bara lugnt
vidare, då jag inte är hundrädd. Men här kände jag, var det nåt galet
som var på tok. Hon som ägde hunden hade ingen koll,
och hade inte kunnat förhindra ett fullskaligt anfall från jycken.
Till slut vände jag mig mot hunden lugnt, (rätt eller fel vet jag inte)
och sa bestämt ”GÅ” ! Det förändrade inte hundens beteende.
Till slut kom jag väl så långt i från deras ”revir” att den inte orkade längre.

Av någon anledning, är detta inte ett beteende som upprör
vargmotståndare. Vargen brukar kallas diverse, bla ”otyg”
vad kallar man det här jag nu bevittnade.

Väl på andra sida älven några timmar senare, hörde jag eländet
skälla igen. Och såg ett plums i älven, och matte som stod vid
älvkanten. Och tänkte nu simmar väl gatukorsningen över älven för att
”försvara sitt revir.

Ehh vissa ska inte ha hund !

…
Frustrerad, irriterad, rasande inombords,
trevlig, hjälpsam, självuppoffrande utåt.

Hur ska jag göra för att bli behandlad med respekt ? – börja med ordförståelse ?

Hur ska jag göra för att bli behandlad med respekt ?
Ja först bör man, som alltid fundera över vad ordet
betyder, vad ordlexikon säger. Men framför allt hur olika
människor tycks se på det ordet, och för den delen alla
betydelser av ord. Hur man uppfattar att det används,
hur man själv använder det.

Synonymer.se säger:
Aktning, vördnad, omtanke, hänsyn, högaktning;
prestige, anseende, uppskattning, erkännande, förtroende;
auktoritet, pondus, myndighet; fruktan, rädsla.

Vilket visar på hur olika ordet kan tydas, och användas,
och hur personligt det kan tolkas. För mig har tex ”fruktan”
väldigt lite med respekt att göra, men för många är det
så de tolkar ordet respekt.

Man skulle kunna tycka …. – men det räcker inte alltid

Man skulle väl önska att det räckte med att behandla
andra med respekt, för att få respekt. Det är en i alla fall en
bra utgångspunkt kan jag fortfarande tycka, trots att värden
och livet ser ut som den/det gör. Men det räcker ju långt
ifrån vid alla möten med människor.

Man kan till exempel möta människor som inte förstår
att respekt endast är riktig, om det är åt båda hållen,
annars är det maktutövning, underkastelse och helt enkelt obalans.
Människor som i grunden tycker att de nog är betydligt bättre,
som har en maktposition, mycket pengar, högavlönat yrke, nån
märkvärdig titel på kontoret vid kommun eller liknande.
Eller i betydligt mer nära sammanhang , som familjen,
eller föreningslivet.
Att man inte kan förändra andra människor, är en universell
sanning faktiskt. Och många som känner makt över sitt eget liv,
genom att utöva makt över andras liv, kommer ju givetvis
inte släppa den känslan av makt. Det ger dem ett rus,
som är mer beroendeframkallande än alkohol, socker och opium
tillsammans.

Markera vart jag står, vem jag är, räcker en bit till …men

Vad gäller människor som inte visar
en respekt, kan man i bästa fall, ”dressera” dem att förbättra
sitt beteende mot sig själv, genom att lugnt men bestämt markera
vad man tolererar, och det finns lite olika sätt att göra det.
Men här, på det området, är jag ännu lärling.
De tekniker, förhållningssätt som finns att
tillgå är nybruten mark för mig.
Men jag lär mig och snappar upp, allt eftersom, av människor
som medvetet eller omedvetet praktiserar dessa.

”calm and assertive energy”

….som Cesar Milan undervisar om i relation till
”människans bästa vän”, hunden, är en sån teknik, som faktiskt
definitivt är applicerbar på mänskliga relationer. för
vi är oxå ursprungligen ett flockdjur, och ännu är vi oerhört styrda
av nedärvda reaktionsmönster, hierarkier, rangordning från
djuret inom oss. Men mycket av det vi fortfarande styrs känslomässigt,
har vi glömt och fjärmat oss från.

Det sättet som jag/du har störst möjlighet att påverka

Det mest effektiva sättet, tillika det som ofta förutsätter
ett stort och långsiktigt arbete med sig själv, är den inre
respekten för sig själv, mot sig själv. För om ingenting biter på dig
av vad människor som skaffar sig falsk makt över sina liv,
genom att utöva makt på andra, då försvinner den makten över dig,
över mig. Och plötsligt är det den maktutövande som blir maktlös.
Den ”tekniken” eller förhållningssättet är givetvis inte helt lätt
att nå, och blir kanske aldrig fulländad. Men det är den som
har störst påverkan på hur du, jag blir behandlad av andra
människor, hur mycket riktig respekt du erhåller.
Dvs inte låtsasrespekt utifrån dyrast villa eller snofsigaste
yrkestiteln.

En bit på väg, men aldrig riktigt i mål

Själv tycker jag att jag kommit en bit på vägen,
med mig själv där, speciellt med tanke på vilken som var min
tilldelade utgångspunkt, vad gäller självkänsla.
Självkänsla – det vill säga hur du värderar dig själv,
låter dig själv behandlas. Vilket ofta nästan är en slags motpol till
självförtroende.

Men för att sammanfatta det sista ”tricket” så;
kommer de inte åt dig känslomässigt så har de inget för att
behandla dig respektlöst, då de inte har någon vinning när
de inte ”äger” dina känslor, och därmed ditt beteende. Det troliga
är för den skull inte nödvändigt vis att de börjar behandla dig respektfullt,
de letar troligast upp ett nytt offer de kan styra, för sin egen
känsla av makt-rus det innebär. Endast när de inte längre hittar nå’n
att utnyttja, trycka ner, kan förändring ske för dem, OM DE VILL.
Men DÅ är det nog en lång uppförsbacke. Både att vinna riktig respekt
hos sin omgivning, men framförallt i det inre jobbet, att hitta riktig
självrespekt.

Konsekvenser

Så utan negativa, näst intill fatala konsekvenser som följd,
är det flesta inte intresserade att ändra sig en millimeter.
Kris är utvecklingens moder, den enda gång du inte har nåt
att förlora längre. Och det kan man inte gå omkring och vänta
på att andra skulle göra, det är orealistiskt. Även jag har påbörjat
förändring av mig själv utifrån kris. Men jag väljer att fortsätta
finjustera mitt liv även sen jag inte krisar, så djupt. Jag hade inget
längre att förlora. Och även om jag tagit viktiga steg,
så vill jag bli friare, genom att bemästra området ”respekt”
i större utsträckning. Slippa tjafs, slippa nedlåtande kommentarer
som går rätt in… det är målet, och jag har gjort framsteg.

egna, och/eller för maktutövarna,

Och i slutändan lite tur, vilka man har äran att
träffa under livet.

…
När jag påbörjade mitt blogginlägg,
”Flickan på den röda cykeln”, så var det egentligen,
ett annat spår jag tänkte skriva om, jag ska nu
återigen ta in på det spåret.

Nu kanske några vill lyssna

Och det är nu, när jag för tillfället mår bättre,
som jag kan få ytterligare perspektiv i det,
mer djup … och tråkigt nog, först nu få trovärdighet
i vad jag skriver angående själsligt hälsa.
För det är få som hör dig när du är nere i dyn, och
skriker med mute-knappen nere.
Och öronproppar specialtillverkade för att inte höra om sorg,
ångest och uppgivenhet.

Nu… nu kanske några vill lyssna, orkar lyssna,
när de vet att jag mår bättre. Nej, inlägget handlar inte om mig,
inte om min kris, det handlar om ALLAS kris, allas hälsa,
allas välmående, allas rätt till lycka. Men för att nå dit,
måste vissa saker förändras, och du och jag måste vara med,
tillsammans !

Självmord hos pojkar och män

En kvinnlig vän till mig, en god vän till mig,
berättade om tre unga mäns självmord den senaste månaden
i hennes yttre bekantskapskrets. Och jag förvånas tyvärr inte,
inte det minsta. Själv har jag drygt 10 personer inom ramen
för både nära bekanta, släktingar som tagit livet av sig,
alla var män, … alla var män.

Jag läste den långa artikeln av Roland Paulsen:

Varför är det så svårt att förebygga depression?

Roland som för evigt vunnit min respekt,
när han ifrågasatte vårt överdimensionerade arbetande

(länk)

Meningslöst, ändlöst arbete, och utanförskapet från det

och meningslösheten i att arbeta hela våra långa liv,
ca 2000 timmar om året… för arbetets skull.
Där, ang arbete är han inne på ett viktigt spår, men kring själslig hälsa,
tänker jag att han skrapar på ytan, och försvårar något
som borde vara lätt, men försvåras av starka ekonomiska intressen.
Det borde vara lätt, för det handlar om att tackla det tillsammans,
Det handlar om att röra vid varandra, om att lyssna på varandra,
om att vara med varandra,…. tillsammans !

Hur många fler unga män ska ge upp sina liv innan
vi förstår ordet ”tillsammans” ?
Och unga kvinnor mår lika dåligt dom.
Men de tar inte lika ofta sista steget över kanten.

Hanne the fucking Queen of cynism

Samtidigt läser jag Hanne Kjöllers ledare om tiggare,
och som hon uttrycker det ”det är deras eget ansvar”
Och uppmanar oss att inte lägga slantar i pappersmuggen
utanför ICA, så att ”barnen i Rumänien får återförenas med
sina föräldrar”

Asså fattar ni hur fort det gått, från att dessa åsikter var
Sverigedemokraters patentlösning, till att det nu
skrivs kontinuerligt om detta i ”liberala” tidningar,
Och alla moderata och kristdemokrater är med på Åkessons
tåg på väg mot Auschwi…. ja kanske destinationen inte ännu
är den… men fattar ni hur fort det gått från att ingen tog
i dessa åsikter med tång, inte ville prata med Jimmie,
till att de nu inte bara sitter på tåget, utan sätter sig i loket.
Och Socialdemokratin är inget undantag, S-kommuner går
nu i bräschen för tiggeriförbud, eller kräva tillstånd för tiggeri,
vilket är samma sak, fast du tar bort ordet förbud.

Borgerlighetens förmåga att skylla ifrån sig, förändra ord

Numer använder man humanitet som skäl för att förbjuda
fattigdom. Man säger att det är ovärdigt för dem själva att
tigga, men blundar för kapitalismens och globaliseringens
ansvar för det hela. Så länge de själva slipper se fattigdom,
så är det ingen fråga för borgerligheten och Socialdemokratin.
Det är lika äckligt, som när man i tv-reklamen ser och hör om
sjuka och svältande barn i världen, och vi, de rika delen av världen
har gjort business av deras lidande, men kallar det för hjälporganisationer,
där cheferna tjänar miljoner. Hur långt ifrån Hitlers syn på människor är det egentligen ? arbetsläger, ”godtagbara människoförluster”

Det hör ihop…faktiskt

Varför tar jag då upp detta i ett inlägg som är tänkt att handla
om själslig hälsa, och dess motsats ohälsa ?
Jo för att det hör ihop hur vi ser på människor, ”egenansvar”,
gemenskap, individualitet, olika förutsättningar utifrån vilket
bostadsområde i Stockholm du är född i, vilken del av världen
du är född i. Vilka förutsättningar du får, vilka möjligheter du har
att få ett bra liv. Och hur du mår psykiskt. Det stora och det lilla
hör ihop. Ingen enskild politisk kraft är en obestridbar lösning
Men de flesta nuvarande politiska högerkrafter är starkt bidragande
till förvärrandet av vår psykiska hälsa. Och hanne förkroppsligar snart det
omänskliga synsättet som bidrar kraftigt till ohälsa.

Världen snurrar på, och jag blir alldeles yr av snurrandet.
Tempot för
Kai Tomas sjunker en aning i augusti,
och stannar nästan av helt i
oktober.
Så nu är det ganska lugnt i sommarstugan.
Hittills har 7 st
års-bangolfare hittat hit.
Dvs ett gäng som återkommer en gång om året.

Jag känner mig slö och trött, lika slö som getingarna som
är på väg att
ge upp. En fluga snurrar energiskt omkring
och hoppas väl att jag ska
dö, så den kan kalasa på mig.
Eller så ligger det i generna att vara
enerverande utan syfte.

Tittade på ägorna, lyfte på några grenar, och hittade dessa
läckerheter:

Blomkålssoppa
till middag med grahamsbröd, gick också
ned smärtfritt. Under Juli
månad har det varit lite si och
så med näringsinnehållet i födan. Många
dagar har middagen
bestått av tre stekta ägg. Eller en konserv makrill.

Andra dagar ”glömde” jag äta.

Jag är ganska förnöjd ändå med min
tillfälliga lat-period.
Sommaren för resten av Sverige tycks vara slut.

För mig varar den åtminstone till sista September.
Vickar lite på foten. Hål i strumpan ser jag.
Äh de gör väl inget alls. Väggklockan
tickar envetet och
ganska högljutt på. En kråka kraxar omkring.

Får så långsamt att jag tar fram golfklubban och påbörjar
ett bangolf-varv. Himlen ser hotande ut, men jag hinner
nog ett varv. Åhh …kunder,

– ser ni inte de svarta molnen där? sa jag

– äh vi chansar, de e ju barra vatten.

10
minuter senare öppnar sig himlen och både änglar och
Gud och Jesus
storgrinar i himlen tycks det.
Kunderna pyser iväg med ens.
Och jag är
skitnödig, precis lagom till störtskuren.
Och måste ut till annan byggnad för åtgärd.

Myyyyys med regn på plåttaket.
Ingen radio el Spotify nu !!!!
Men regnet upphör väl lagom till stängningsdags
så jag får bli kvar till 22. Åtminstone om Murphy
har nåt att säga till om.

Få se nu … Hmmm nyheter på nätet.
En terrorist … Moské, övermannade, hjälte… Läser vidare. Va?
Är muslimen hjälten ??? Det stämmer väl inte Jimmie ?
Bläddrar vidare ….
…ungefär lite lika som igår och de sista 5 åren. Lite mord,
lite mer mord. En terroristaktion här, och en terroristaktion där,
En blottare här, och en tafsare där. Nu kallas det sexbrott dock
i rubriken, lite nyskapande där då, så att det låter lite likt
våldtäkt eller sexuellt övergrepp. Nån kändis gråter ut här,
och dennes dotter gråter ut där… nä seen it before.

Nu packar jag ihop, stänger holken,
ja det är lite ko-ko … men får golfen sova,
suss gott !

…
Flicka med guldbruna ögon – vart är hon på väg ?

En flicka cyklar förbi nere vid nyasfalterade
gång-och-cykelstigen, nere på Djöpön. Hon har
rosa hjälm, hennes hår är svart och i flätor.
Hon cyklar 20 meter framför en man som jag antar
är hennes far.

Flickan som är vår framtid. inte fyllda sju år ens,
faller av cykeln, reser på sig, tittar tillbaka mot sin
far som går och tittar ner i sin mobiltelefon.
Hon och alla barn är ledsna, har tråkigt, är glada, leker,
arga, tjuriga, alla känsloregister finns där ännu.

…men vart är flickan på väg ?

Cyklar mot framtiden ?

Hon cyklar mot framtiden, och riktningen är troligt utstakad
redan nu. Hon cyklar mot global uppvärmning, mot
vattenbrist, segregering, gifter, kemikalier och troligtvis
mot en tidig skilsmässa, följt av ett tiotal skilsmässor till,
under sin livs-cykel. Med stor sannolikhet kommer hon erbjudas
antidepressiva kemikalier redan vid tonåren, eller ytterligare
10 år. Den röda cykeln står inte i förrådet att ärvas av sin lilla
flicka, som hon ska få vid 35 års ålder. Eftersom det inte är
bra för tillväxten av ekonomin.

Positiv

Jo jag vet, några av er tycker väl att jag ska vara mer positiv ?
Att jag ”frossar i elände” ? Men sanningen är redan sådan,
att en sjättedel av vår befolkning äter antidepressivt.
Att barn och ungdomar är en snabbt ökande grupp iför psykisk
ohälsa. Dessutom är jag övertygad om att positivt tänkande
som universallösning, kan vara en starkt bidragande orsak
till all psykiskt ohälsa. Dels för att det skapar förväntningar
om ett perfekt liv, när man ser ytan av all positivism på Facebook
och glada människor som alltid svarar att de mår bra, fast de inte
gör det… inte bara bra. Och pressen på perfektionism börjar.

Ett bra liv ? och vilken värld får hon ärva ?

Flickan, och alla hennes kamrater, är vår framtid. Men vilka
förutsättningar ger vi henne att få ett bra liv ?
Vilket jordklot får hon ärva ? Och vad lär hon sig
redan nu är viktigt i livet, i hennes liv ?
men vart är hon på väg ?… vart är hon på väg, vår framtid ?

Den frågan tycker jag är värd att upprepas, om och om igen:

Vad är viktigt, på riktigt ?

Vad är viktigt i livet ? vad är viktigt i hennes liv,
eller för den delen mitt liv, och inte minst DITT liv ?
Och det är i svaret på den frågan, jag tror svaret
på svenska medborgares och flyktingars psykiska
ohälsa finns att få.

Vad är viktigt, på riktigt ?
Just nu, i vårt land är det faktiskt pengar, på riktigt,
i ett av världens ekonomiskt rikaste länder.
Och ni undrar varför vi mår dåligt ?
Inte förrän vi fattat detta att pengar och jakten på dem,
jakten på lyx, bekvämlighet, saker är roten till
alla depressioner, kan vi bli kvitt dem.
Ingen teknik i världen kommer kunna hjälpa oss,
inga kemikalier i världen, inga mediciner kommer
att bota oss. Att ta från jorden enkom det vi behöver,
och inget mer, att leva i balans. Göra oss av med överflödet
till de som inget har
Vi kommer aldrig lyckas helt, vi vill inte riktigt,
det är upp till flickan på den röda cykeln.

Och hon vänder sig om och skrattar

Och när ,den lilla mörka flickan vänder sig om, mot mig,
och frambringar ett kluckande skratt, och de guldbruna
ögonen glittrar av drömmar om framtiden, förstår jag
att det ännu inte är försent för människan.
Men hon måste hitta en annan väg in i framtiden,
och cykeln måste gå i arv till hennes dotter.
För Moder jord har till slut inte mer att ge.
Inte förrän vi fattat detta, kan förändring ske,
depressioner avta, liv bestå.
Och flickan på den röda cykeln är vårt hopp.

…
Solen skiner, samtidigt som det faller ett fint
duggregn på vattnet, älven. Regnet gör små, små prickar
på ytan, som i en Rembrant-målning. Och färgerna blir
starkare, som i pastell. Sol och regn ?
Två kontraster, och båda helt avgörande
för allt liv på jorden.

Regnet, ofta så avskytt i den mörka kalla Norden,
där avsaknaden av sol under halva året gör att
vi knappt pratar om annat än väder. Och på våren,
när solen för första gången blir så varm, att
den värmer våra kinder och nackar, står vi uppradade
vid busshållplatser, tegelväggar, och allt som går att luta sig
mot, och ger lite lä, för att fånga livet i de tappra första
varma solstrålarna för året. Som vore solen vår enda gud,
före jave, Allah, Budda och Jesus, vinklar vi upp våra hakor
i en position vårt svenska jante-mentalitet aldrig annars
tillåter oss, som vi dyrkade solen religiöst.

Astrid är hyllad men bortglömd

Kan vi leva utan regn, utan vatten ?
Kan vi vara goda, utan att göra onda handlingar ?
Den senare frågan ställdes i programmet om Astrid Lindgren.
Astrid som betytt så mycket för svenskarna, ja halva jordens
barn förresten. Astrid som behandlade de svåraste frågor,
så att ett barn kunde ta i dem, finna tröst, och lära sig skilja
på rätt och fel. Än idag dyrkar vi våran gemensamma själsliga
mamma, över alla politiska spektras, även om några politiska
inriktningar, förklädda i folkdräkter, försöker stjäla hennes hjärta
för onda avseenden. Alla dyrkar vi våran Astrid, men nästan
ingen lever efter de mänskliga rättesnören hon så konsekvent
stod upp för både som människa och författare.

Liten lort

Frågan var central för våran Astrid, och var central för berättelsen
om Bröderna lejonhjärta. Om man inte står upp mot grymhet,
girighet, cynism, hat, rasism och fördomar, om man inte
sätter hårt mot hårt där, så kommer de äta upp all empati inom oss,
de kommer krossa all solidaritet, och döda intellekt, liv,
vår natur som vi lever utav. Vi ser på… och vi gör ingenting,
för allt detta sker nu… NU ! Och som Jonatan sa, i Bröderna
Lejonhjärta:

”det finns saker som man måste göra, även om
det var farligt. ’Varför då’, undrade Skorpan. ’Annars är man ingen
människa utan bara en liten lort”

En diskussion mellan Orvar och Jonatan ställer det ytterligare
på sin spets:

”Men jag kan inte döda någon’, sa Jonatan, ’det vet du, Orvar!’
[…] ’Om alla vore som du’, sa Orvar, ’då skulle ju ondskan få regera
i all evinnerlighet!’ Men då sa Skorpan att om alla vore som Jonatan,
så skulle det inte finnas någon ondska”

Båda har rätt, men den ena drömmer

Och det är jag som drömmer.
Teoretiskt har både Orvar och Jonatan rätt i det.
Men Jonatan är naiv. Sådan är inte människans natur
helt igenom. Har aldrig varit, och kommer aldrig bli… fullt ut
Så blundar vi och ger upp, eller ”slåss” vi ?
Om det kommer till det… kan vi döda en annan människa,
för att rädda en anhörig, sig själv, eller rädda empatin,
solidariteten, demokratin, rättvisan ?
Jag vet inte jag… jag är som Jonatan, den naive,
som säger att jag inte kan döda. Jag är ingen soldat.
Jag tror empatin dör, i det ögonblicket vi blir en mördare,
även om syftet ”är gott”.

Mitt slagfält

Mitt slagfält är idag, mitt slagfält är imorgon.
Mina vapen är sanningen, empati, och solidaritet.
Mina vapen är mina ord… och förlåtelse.
Mina vapen är kunskap och förståelse, integration
och att, att ena inte splittra. Träffa oliktänkande,
resonera, prata, umgås. Alla andra former av krig,
finns det bara förlorare i !

Murar rivs, men nya byggs alltid upp

När Berlinmuren revs, föddes hopp.
Människor återförenades. Diktaturen föll.
De ”goda vann” ! Nu bygger ”de goda” nya murar,
för att rättfärdiga detta kallar man de fattiga för onda.
Som det verkar kommer murar alltid falla, och nya
muras resas. Och människan kommer aldrig att lära sig.
Hon kommer begå samma misstag om och om igen, och
till detta hitta än fler misstag. och allt vi kan göra,
allt jag kan göra… är att försöka handla rätt, lyssna till
min inre Astrid, inte vara nån liten lort. allt jag kan
göra är att så långt jag kan ge någon krona till
de som har det värre än mig. Bära en kasse åt
de vars kroppar inte längre orkar, lyssna till den
vars själsliga bördor blivit övermäktiga.
I den mån jag orkar och kan.

det är allt jag kan göra, men gör jag inte det,
så är jag ingen människa, utan bara en liten lort.

Vilken människa anser sig vara ond ?

Man bör vara försiktig med ”godhet och ondska”
Försiktig med vilka man slåss mot, slåss för,
i godhetens namn. För varenda despot
har ansett sig slåss för det goda, och mördat
i godhetens namn. Hitler tex hade Jesuskomplex.
Amerikanarna har alltid framställts som the good guys,
Nu har de militärbaser i hela världen, och styr regeringar som
marionetter, inklusive vår svenska regeringen. Man mördar civila
i andra länder pga rädsla, pga business, dollar.
man skjuter på obeväpnade, och vill fängsla de som
avslöjar det.

Var försiktig med vem/vad du stödjer,
och vilka du dömer och fördömer.

…
Ibland tänker jag på di här
människorna vid Båstads
gräddhylla, och känner medlidande med dem.

Människorna och barnen som ”får allt” har ingenting att se
fram emot,
inget att glädjas över.

Tänker på sommarstugan vid
Stordegersjön,
vid ”tre-kommuns-gränsen” mellan Kramfors, Sollefteå
och
Örnsköldsvik. Morfar Tures sommarstuga.
Som han och min far Benny
hjälptes åt att bygga.
Och vi små lärde oss tidigt att ”hjälpa till”.

Det var att bära ved, hämta vatten i brunnen morfar gjort.
Bränna ris.
Måla, ro ekan, plocka bär, etc etc.
Och vi tyckte det var roligt… , de
va självklart det var inte
ens jobbigt. Och vi lärde oss så mycket.

Hemma i betonggettot i Stockholms förort,
lärde jag mig ensamhet och
övergivenhet.

Men bättre var att bära tunga korgar med mat och
dylikt
från bil till eka, sedan ro med nästan övermäktigt stora åror,

bära från eka till sommarstuga, hämta ved och göra upp
eld och komma
igång med vistelsen där.
Det var himmelriket för mig. Och i detta
finner jag även
glädje än idag. Glädje som ingen dyr utländsk
solsemester
skulle kunna ge mig. Inga miljoner på banken heller.
Inget
hus i Båstad med allt serverat och klart.
Jag känner medlidande med dem
faktiskt…på riktigt.
Jag raljerar inte eller ironiserar. Jag menar
det.

Allt i sommarstugan var spartanskt, eller ”luxuöst”

hemsnickrat av morfarn. köksborden i båda rummen
gjorde morfarn,han byggde ju iofs allt.
Och
bordsskivorna hade han riktat
och hyvlat med en vanlig rubank.och ett
erfaret snickaröga.
Få människor av idag förstår hur svårt det är. Allt
togs tillvara
på. Av gamla, stora plåt-Oboy-burkar, gjordes bärplockare
med
hjälp av lite plåtbockning och uppfinningsrikedom.

Huset
var oxå delvis byggt på spillvirke som morfarn
”fick ta rätt på” men
utan att det påverkade kvaliteten
ett uns i negativ mening. Däremot
påverkades ju delar
av estetiken, finishen märkbart för det bortskämda
ögat.
Men för oss var det så här det skulle se ut. Innergolven,
ovanpå
rejäla plankor bestod av olikfärgade playwoodskivor.
Gröna och bruna.
Spisjonken var arvegods. ALLT togs rätt på.
INGET fick förfaras. Och det
var underbart. Vi barn tvättade
kläder i hinkar med en vaskrensare.

Rodde
ut på sjön och sköljde i sjön. Och hängde själva upp
den sedan vilken
frihet ! Kolbullar i högkantad gjutjärns panna,
stuvade makaroner och
danskt fläsk, nyfångad abborre stekt
i smör och skorpsmulor. Hemkokt
svartvinbärssaft och hembakat
grahamsskorpor. De ni … Båstadsbor, ser
ni aldrig röken av,
ej heller glädjen efter att kunna i förskaffa något
sedan länge
efterlängtat värdsligt tingest.

Ingenting i en
riktig sommarstuga ska matcha med varann.
De ska va ”åslappe” groteskt
skärande för det kräsna
matchnings-ögat. Grönblommig duk med glaskulor
som vikter.
Trävita obehandlade väggar, överblivna skolplanscher sedan

adertonhundra blankt.eller nittonhundra iaf. Lokal topografisk
karta
över sjön, solblekt av tiden. Veckotidningar och dagstidningar
från 60 och 70-talet.

Jag har med mig allt detta som
något naturligt, nåt roligt,
nåt gemensamt, vilket har lett till att jag
ofta trivts med
diverse uppgifter i föreningsliv, samt hjälpa vänner i
deras
sommarstugor ba f’att de e så himla kul… Och gemenskap.

Här
på bangolfen, under dess sista trevande tid, är bord
och hyllor inköpta
på loppis förr någon hundring.
Här står tiden på ett vis ändå stilla.
Det finns förvisso el
men inget vatten eller avlopp. Klockan tickar
terapeutiskt på,
sekund för sekund, och ger ro och lugn.
Ibland kommer nån kund och stör o vill spela.
Det är inte morfarns gula sommarstuga….
men så nära jag kan komma.

Nu
är ju dessa mina särdrag för gratis ”arbete” ypperlig för
föreningsliv.
Vilket ibland kan innebära att man lätt blir tagen
för given. Och det
händer HELA tiden i föreningslivet.
Så var drar jag gränsen ? När drar jag gränsen?
Ingen saknar kon förrän båset är tomt ?

Jag har av samma anledning i höst bokat in mig på att
hjälpa C med bortforsling av överblivet bråte vid hennes
sommarstuga. Ett sätt att umgås faktiskt.
Det ska bli kul. Samarbete, gemenskap, vänskap.
Och lövblåsning på J:s sommarstugetomt, samma där:
gemenskap, samvaro, göra nytta ! Samarbete, gemenskap,
vänskap… Meningen med livet + kaffe !
Förutsättningen
är respekt. Och den finns hos J och C.
Men kan ifrågasättas ganska ofta
i föreningslivet.
Hur var det nu med saknade kossor ?