Kategori: Betraktaren

…
Min blotta existens

Enkom min blotta existens provocerar många,
speciellt efter som jag ofta inte håller tyst om det folk inte vill höra.
För det påminner dem om hur mycket bättre
de har det, ekonomiskt än mig, och därmed blir det jobbigt
att prata om orättvisor. De tappar mandat att klaga.

Samma mekanism som motståndet mot tiggeri

Det är för övrigt exakt samma aggressiva försvarsmekanism
som sätter igång hos många medelinkomsttagare och rika i debatten
kring tiggeri… eller rättare sagt propagandan mot tiggeri.
För om vi för en stund tar och tittar på vilka majoriteten av de
som inte vill ha tiggeri är, så är det i kommuner som
har det bäst ställt, och anser sig vara för fina för att
behöva se människor som far illa. ”De får gärna fara illa,
men inte i vårat centrum, för vi känner oss otrygga då”
Tiggeri är för övrigt enkom acceptabelt när det är ekomomiskt
privilegierade som tigger, och man döper om det till Rut, eller Rot,
eller skatteavdrag, eller avans, eller avgångsvederlag etc etc.

Ilskan mot Greta

En annan vattendelare är Klimathotet, Greta Thunberg,
Demonstrationerna. jag tänker på Macron, en ung relativt fräsch
president, som för övrigt är av förklarliga skäl väldigt
pro EMU, eftersom det gynnar honom. Alldeles nyligen hyllade han
Gretas protester, för att det gynnade honom att framstå som
en som värnar klimatet. Tills Greta, understödda av forskare
(hon kollar nämligen alltid den typen av påståenden med klimatforskare
innan hon går ut med det) ..tills hon anmält Frankrike, Tyskland och tre andra
länder till FNs barnrättskommitté, nu upphörde det gynna Macron, och han
blev en kritiker. Han ifrågasatte plötsligt, att avveckla användningen av kol,
ett fossilt bränsle, är rätt väg att gå ? länk

Kampen om att ha mest dubbelmoral

Om än inte lika uppenbar dubbelmoral, så är det i samma kategori som
the ”beloved president of the United states of America” Donald Trump,
som är lite stött över att Obama fick Nobels fredspris. Han tycker det är orättvist,
trots att han skrutit om att han ökat USAs militärbudget med 2500 miljarder dollar,
ca 24 tusen miljarder kronor. Han tyckte att han var en bra kandidat till fredspriset.
Må så vara att Barack Obama knappast på något vis var en värdig mottagare
av priset, men i jämförelse blir Obama nog självaste fredsängeln.

Sig själv närmast

Lena Andersson i DN ställer sig nu även hon kritisk till att lyssna på
vetenskapen, i frågan om klimatforskningen. Själv ifrågasätter jag inte det faktum
att man ifrågasätter något, som kallas för ”fakta” bara för att det
kallas för forskning eller vetenskap. Ty en av mina starkaste ledstjärnor var
Tage Danielsson, som myntade uttrycket: ”Den som inte tvivlar är inte riktigt klok”
Med detta sagt, så finns det av samma anledning att i grunden kritisera hennes inlägg
i Dagens nyheter.

Egenintressen styr hur klimatsmart vi tillåter oss vara.

Det första jag ifrågasätter i alla människors uttalanden, journalister, politiker, storföretagare, kapitalister, så väl som den enskildes, engagerade medborgarens
uttalanden och raljerande, är jävsituationen, den egna agendan, egenintresset
i frågan, likt Macrons kritik till Greta när det visade sig att även Frankrikes koleldning
inkluderades i klimatförstöringen. Likt att motståndare till vargens existensberättigande
oftast är jägare. Likt att skattesänkarklubben oftast är rika, eftersom de tjänar mest på det ekonomiskt.etc etc. Lena håller sig medvetet med en något fisförnäm vokabulär, svåra ordval,
vilket tyvärr skvallrar om både hennes uppblåsta högerinriktade självbild,
likväl som vilken målgrupp hon har med artikeln.

Ord är viktiga, bajsa inte med dem Lena !

Exempel av använda ord, dess betydelse och vad hon hade kunna använda om hon
inte haft näsan i vädret:

Symposium = Vetenskaplig konferens
Perifer = I utkanten, marginell, sekundär
Oförytterlig = Oförbätterlig
Förstockelse = okänsla
Asketer = självplågare. puritan, renlevnadsman
Hedonistisk = Vällustig, utsvävande

Att använda sig av ett rikt språk är en sak, att förhöja sig själv genom att
i onödan försvåra läsförståelsen och på så vis exkludera läsare är en annan.

”Eftersom ingen vet nåt om framtiden, så fortsätter vi väl med fossila bränslen ?”

Utöver allt detta, så skvallrar hennes text om oviljan att förändra sig själv
och sitt eget högst bekväma, leverne som det övergripande och primära.
INTE våra barn och barnbarns framtid, eller viss forskning som motsäger hennes
bekvämlighetsbehov. Hon kritiserar tex att klimaforskningen inte
klarar av att spå framtiden, och att densamma har ”gissat fel” i vissa avseenden.
Det stämmer ju, ingen vet helt framtiden, tex så har vissa saker klimatforskningen
bävat för och varnat för gått mycket fortare än de först trodde.
Men Lena Anderssons recept på detta är att fortsätta i samma anda,
eftersom forskare hade fel… sen åt vilket håll de hade fel, är inget Lena
vill berätta om.

Även du min brutus

Sen har även detta ämne i många medier gjorts till en ”feministisk fråga”
med avseendet att skuldbelägga män i större utsträckning än kvinnor
i Greta-Thunberg-kritiken. Nu råkar ju Lena vara kvinna, likt en stor del
av journalistkåren, och det ger tydligen många ”frikort” i debatten.
Härom da’n var till och med sjukdomar orättvisa mot kvinnor, eftersom
det var några fler kvinnor som blivit drabbade av just den sjukdomen.
Det är ett genomgående tillvägagångssätt i nutid svensk media, att allt
på något sätt är värre för kvinnor, och mäns fel.
Malou von Siverts är ett typexempel
på hur varenda fråga på något vis är orättvis mot kvinnor,
även om kvinnan själv inte tycker det.

som sagt var: Sig själv närmast

…
Dagarna kommer, och dagarna går.
Jag vaknar, fyller en dag, och går och lägger mig,
under en livstid, hur lång eller kort den än månde vara.
Och så är det för oss alla. Det enda som skiljer oss åt,
är vad vi fyller tiden med mellan vi vaknat och klivit upp,
tills vi går och lägger oss… sen är allt slut.

Det kommer alltid finnas en mening med något, och det kommer
alltid finnas meningslöshet, för mig, för alla. Det är ett
mänskligt privilegium att kontemplera över sin egen
existens, och sin egen död. Men även hennes förbannelse.
Djuren har fullt upp med att överleva, och föröka sig.
Det är att leva för dem.

Alldeles nyss skrev jag om livskvalitet, och talade sanning.
Lika sant talar jag när jag talar om att tiden blir
långsam, och dagen innehållslös. Ja tror det sker för alla ibland.
Vissa förnekar det och säger allt är bra, det är deras sätt att
hantera det… eller rättare sagt, fly det.
Jag strävar efter att omfamna det, omfamna även tristess,
omfamna sorg, när väl den kommer. Och att glädjas de stunder
lyckan besöker, och säga: ”välkommen åter” till den när den går,
när den går och besöker nån annan som också längtat efter lyckan.

Men i allt jag företar mig, så är det bara strävan till olika
mål som är möjligt. Det finns ingen perfektion, ingen
blir någonsin färdig… Gud ske pris.

Dagen började inte så bra, frustrerad, oharmonisk,
utifrån saker som hänt och inte hänt, men jag jobbade mig
liksom in i dagen, och till slut kunde jag med emfas yttra ett
Valdemar-citat: ”Det här var ingen dum dag”

Men visst funderar man över livet ibland, det är mänskligt,
jag har inga svar jag heller. Jag har bara …funderingar.
Och ibland känns det ensamt hur klokt än jag resonerar,
och hur än stolt jag är och har anledning att vara
över mig själv. Och så känns det nu när jag ska gå och lägga mig
ensamt… trist och … ensamt.

Det var något i hennes blick, och hennes leende,
som gjorde mig förtrollad, hypnotiserad. Men hon var ung,
kanske 25-30, Hon fann med all säkerhet inte att jag var en av hennes livs
vackraste man… med all säkerhet ! Det var inte ansiktsdrag eller
ytliga saker, inte kläder, inte fysisk attraktion. Det var
harmoni, det var värme, det var poetry in motion.
Där hon satt i sin grå kofta.
Och det var en fånig gubbe som saknar…. saknar… saknar
Det var inget mer med det. En vacker själ, i en grå kofta,
inget mer med det… man måste ju få känna. Man måste ju få se,
man måste ju säga som det är.

Jag känner mig lite besviken, och lite less.
Samma sak varje gång… människor ändrar sig nästan aldrig.
Fast jag nog förstod. Det tar inte djupt denna gång,
men det påverkar mina val… jag väljer bort när saker tar
mer energi än de ger, personer som tar mer energi än de ger.
Då väljer jag antingen bort helt, eller så får det bli
mindre doser av dem, och det sammanhang de figurerar i
kanske tom mycket mindre doser.

Jag är trött, det är sent,
för sent för att få till nåt mer vettigt att skriva.
Finns känslor, finns längtan, alltid.
Och en sak längtar jag mer efter än något annat.

Jag önskar det vore ur en egen brevsamling jag
läst, och kunde dela med mig av. Men brevskrivandet
är en generation innan min, skulle jag kunna tro.
Men med öppet hjärta delade en pensionerad vän av brevväxling
från en annan tid, från några generationer tillbaka.

Man skulle väl, om man är oerhört generös i benämningen kalla mina
blogginlägg för någon form av moderna brev,
ut i cyberrymden, för anonyma brevläsare att gilla eller förkasta.
Men … nej… det är inte samma sak.
Gunnar Wall skrev brev till sin systerdotter, (min pensionerade vän)
med passionerad detaljrikedom, hjärta, i moll, och eftertänksamt.
Från livet i Hammerdal, vid ett Torp, och jag lyssnar på min vän som läser
upp dem för mig. Och känner mig rik, som får ta del av orden.
Även gjorde han träsniderier, och fantastiska teckningar denne
herr Wall. Jag frågade inte ens om det, eftersom det inte var min släkting,
och eftersom det var lite personligt. Men önskar jag hade kunnat dela med mig
av orden han skrev. Breven är en ovärderlig skatt som måste bevaras enligt mig.
Men några sniderier vågar jag visa på bild:



Jag tänker ibland på den tiden.
Det var inte nödvändigtvis lättare att leva då, det ska gudarna veta.
Men det var otvetydigt mindre komplicerat. Idag känner man sig ibland
som en pingpongboll i vår samtid, en pingpongboll med stor buckla i,
och läckande gaser ;). Jag må vara nostalgisk över dåtidens enkelhet.
Men det vore enfaldigt och döfött att längta tillbaka. Däremot kan jag längta
efter harmoni, samhörighet med naturen, och därmed även med nuet, och livet.
Att sitta i en egentillverkad eka och meta abborre. Att dra upp egenodlade morötter
och ta upp pärern på höstkanten, med värkande rygg som följd,
och lägga dem i svala pärkällar’n. men det är svårt att få till ett så meningsfullt
leverne nu för tiden. För egen del stuper det på att jag inte har råd till eget torp,
egen mark att odla på…. och vad gäller fiske för eget bruk, kostar väl det lika
mycket eller mer än att köpa den på butik, pga fiskekort. Allt går att köpa upp,
allt går att sälja vidare dyrt.

Även min morfar Ture Hansson, hade konstnärliga anlag,
och stor kunskap i trähantering. Denna pigtittare har jag sedermera ärvt

Själv har jag inte den kunskapen, men passionen för rent ”vitt” trä, i form
av råmaterial finns. Jag älskar att gå på en brädgård, och ”fönstershoppa”
Känna lukten av nysågat virke, och beskåda dess vackra levande strukturer.
Jag har ju iofs gjort några grejer jag oxå, men dem visar jag inte ….
…inte nu.

Jag älskar allt jordnära, allt som är sprunget ur naturen, allt som har naturens
tempo, allt som kan återbördas till naturen. Det är …harmoni,
det är … Liv…. det är lycka !
Och jag tackar för att få ha tagit del av Gunnar Walls brev,
från en svunnen tid, i Hammerdal, på ett torp.

Vid första anblick på min bloggrubrik,
så kan jag utifrån erfarenhet och rådande debattklimat,
utläsa att inlägget blir ett lätt offer för de som gladeligen
delar ut offerkoftor till människor som uttrycker känslor.
Eller egentligen är det mer sant att säga, till män, som uttrycker
känslor i någon form. Män som inte visar en orubblig styrka, som
inte försörjer sig själva, som inte accepterar att kvinnor slår dem,
för ”det ska en man faktiskt tåla” … osv osv.

Vad och vilka drunknar i helheten ?

Medan Män, kvinnor och barn ännu drunknar på Medelhavet till följd
av Svenska och Europeiska medborgares mandat till politikerna att
köpslå med diktatorn Erdoğan i Turkiet…. medan detta sker med vårt
goda minne, så diskuterar vi orättvisor baserade på kön i medier.
Ja… det är höstbudgeten vi pratar om, en borgerlig höstbudget på alla
sätt och vis. Men rubrikerna i tidningarna lyder:
”Rika män vinnare på Anderssons budget”

En medvetet vilseledande rubriksättning

Den typen av rubriker antyder, i vanlig ordning skall nämnas,
att det inte varit nåt problem, om de gått till rika kvinnor.
Vilket tro det eller ej, faktiskt existerar. Och tro det eller ej, även de tar del
av Höstbudgetens skattesänkningar för de rika. Inkluderat Magdalena
Andersson själv då. I kulisserna står högerextrema SD och kritiserar förslag
som är långt mildare än deras egna förslag vad gäller ojämställdhet.
Och den del av borgerligheten som satte budgeten efter valet, KD och M,
har ju som vanligt uppgift att såga budgeten, även om det är helt
i deras smak, vilket den torde vara.

Av födsel och ohejdad vana

Jag råkade ju bli man då, av födsel och ohejdad vana, till min mors
stora besvikelse. Och jag har liksom förblivit en man genom alla år.
och efter 50 år har jag nästan lyckats hitta nån slags självkänsla
i mig själv, nästan nån slags stolthet i att vara man. Och det är under
nuvarande tidsera, och med medföljande prägling av synen på
män över lag, när jag under mina första år lärde mig att hata mig själv
för att jag var pojke, och skulle bli man. … det är nog värt
nå’t slags nobelpris i överlevnadsinstinkt.
Japp … där sänkte jag garden, det är bara att kalla mig offerkofta !
Jag menar man är ju man, ”lite får man väl tåla”.

Kai Tomas förtryckaren

Rent politiskt finns det ingen som på riktigt slåss för mina rättigheter,
och min egen röst är värd ingenting i politiska sammanhang.
Jag har ingen möjlighet att ”strejka mig till politisk makt”,
för jag har inget jobb att strejka från.
Jag är inte kvinna, så jag kan inte ropa på jämställdhet för egen del,
för jag tillhör patriarkatet som förtrycker kvinnor. Och då får man
väl förmoda att jag som utbränt socialfall, med ett antal livshotande
depressioner i bagaget, även förtrycker Magdalena Andersson och Philippa
Reinfeldt strukturellt och dessa kvinnor.
https://www.va.se/nyheter/2017/01/10/det-har-ar-sveriges-10-rikaste-kvinnor/

Tillhör ingen stark opinion

Jag tillhör ingen stor politisk, kraftfull opinion,eftersom jag inte hatar
invandrare baserat på felaktig information, Eftersom jag inte vurmar
för att rika ska få ännu mer ekonomiska lättnader, och större klyftor som följd.
Eftersom jag inte är kvinna, och därmed per automatik på något
underligt vis är förtryckt i Sverige, oavsett lön. Och Framförallt eftersom jag
inte är produktiv enligt nuvarande accepterade marknadsliberala värderingsmall .

Jag och Treebeard

Man skulle ju kunna tänka sig då att jag som verkligen vill ha jämställdhet
på riktigt vill ha minskade klyftor, skulle vara feminist. Men inte under nuvarande läge.
Jag kan ge en liknelse från ”Sagan om ringen, när de två Hobbitarna
vill ha med Treebeard i kampen mot ondskan:

Treebeard: Side ?? I’m on nobodys side, cause nobody is really on my side
Pippin: It’s talking to us, Merry. The tree is talking!
Treebeard: Tree? I am no tree! I am an Ent.
Merry: [fascinated] A tree-herder. A shepherd of the forest!
Pippin: Don’t talk to it, Merry. Don’t encourage it!
Treebeard: Treebeard, some call me.
Pippin: And… whose side are you on?
Treebeard: Side? I am on nobody’s side, because nobody is on my side,
little Orc. No one cares for the woods anymore.

…
Vissa göromål har hamnat på efterkälken.
Det skulle definitivt behöva dammsugas, och
torkas golv. Korgen med pappersåtervinning har svämmat
över. Och ett eller annat fixa-och-dona-projekt har skjutits
på framtiden, gång på gång. Lite för att nu i augusti och
september så är det skördemånad, och jag som försöker leva
billigt, nyttigt, och lokalt, ägnar tid åt att ta rätt på vad naturen
har att ge.

Men nu är frysarna fulla, och kroppen hösttrött.
Det är roligt att göra saker gemensamt, med vänner man
respekterar och tycker om. Idag var det del 2 på att
räta upp sommarhus med Markus och Jonas. Många skratt,
fysiskt arbete, lite fika med magisk utsikt över Ångermanälven.
En störtskur, lyssnar på regnet slå mot plåttaket. Får mig att
bli nostalgisk, tänka på morfarns stuga… vår stuga.

Veden sprakade i öppen-spisen, i morfarns stuga i Stordegersjön,
Jag satt som hypnotiserad och stirrade in i lågorna, hur de dansade
och sprakade, tills de var en het glödbädd kvar. Livrädd för att stänga
spjället, då morfar berättat skräckhistoria om folk som dött av ”kall-oset”
Vilket sägs ska ha kunnat inträffa då mur’n är kall efter vintern,
och man går och lägger sig efter att ha stängt spjället, och en osynlig
giftig os …. tar död på de sovande, som aldrig vaknar mer.

Jag har åter tänt ett värmeljus i min 500-kronors ljuslykta
inköpt på Bodéns Handelsträdgård för några år sedan. Jag nämner inte
summan för att skrävla,. för det är nog säkert ”kaffepengar” för de nyrika
svenskarne, medelklass, överklass, och till och med underklass, så
länge du har ett arbete. Men för mig, DÅ, var det mycket pengar att lägga
ut, och min poäng är att jag fortfarande är nöjd med inköpet.
Det var väl värt pengarna den gången, för jag tycker om den,
och jag använder den.

Världen utanför mitt liv, upprör, retar, pockar på uppmärksamhet
på alla sätt och vis, med sin galenskap, hotfullhet, profit-vansinne,
medie-prostitution och allt förbannat. Men idag lämnar jag dem därhän.
Nyduschad efter att ha legat och krälat i jorden under stuga idag,
dricker jag en kopp mynta-ingefära-te, med honing !
Och stänger jag även av datorn, och tittar på värmeljuset,
som är mitt öppenspis-substitut. God natt världen !
Suss gott !

Ja happ, då ska jag amatörforska lite i
vilka underverk en kopp kaffe kan göra
för en lätt hjärnskakning, eller huvudvärk som
känns så efter ett Maratonlopp !?
Eller var det en maratondans ?
Ja det var det visst !

Än så länge går det bra

Och ”än så länge går det bra” sa han som hoppade
från ett 30-våningshus. I likhet med min Nipledsvandring på 27 km,
för några veckor sen , så var förutsättningarna rätt så mediokra,
Då liksom nu, värkte det i ben, höft och rygg INNAN vandring
och INNAN dans. BRA ! tänkte jag det ordnar sig nog.
Eller som en ny dansälva fick höra av förbipasserande
kompis, när dansälvan, vid kl 00.30, efter 5 ½ timmars dans,
att hennes kropp inte ville röra på sig längre:

– ”Ähh …lyssna inte på den !! ”(kroppen alltså)

Första dansdemensen, O-skodd gubbe

Dans-demensen slog till redan när vi skulle åka, och jag inte
hittade mina dansskor. Och fick panik, om jag kanske glömt dem
i Patriks bil, sist jag dansade. Vid det tillfället stod redan danschauffören
utanför och väntade. Som tur i oturen, så är den vi hämtade efter,
alltid lite sen… are ! Jo jag hittade dem efter bara 2 minuters sökande
under en TIDNINGSHÖG ! Och hon som var …. ”-are” i meningen innan,
brukar vara den mest talföre av oss.

Men nu märktes det att hon var lite ”nåk”
En långvarig bihåleinflammation. Men som sagt var:
– Ähh …lyssna inte på den !! (kroppen alltså).
Nä men hon har ju rätt, en bihåleinflammation, smittar ju inte.
Men annars kan dessa danstillställningar vara rena partyt, rena julafton,
för virus.
”JJAAAA !!!! det är dans igen, och folk kommer gå dit förkyyylda”
…ropar alla virus och baciller.
”Va till och med DAAAANSMARATON ? …. ’ hurrrraaaaa!”

Det slår ändå inte riskfaktorn, i att umgås med barnfamiljer, med snoriga,
vandrande bakteriehärdar, som inte ännu har lärt sig att man inte ska
kleta snor i vuxnas ansikten, nysa rött på deras munnar, och inte lärt sig
vad ett handfat är ! Men dansen borde va på god andraplats, i virus
delning ! Så det är väl bara att vänta och se, om min kropp
har ”fått besök” av dessa små osynliga invaderande otyg.

Den ekonomiske slösaren

Nu ska ni få höra (läsa) om den lilla motivations-kicken som fick
Kai Tomas att fara på dans trots värk i kroppen INNAN dans.
Och det är lite demens över det beslutet också. Några av er har kanske följt
mina umbäranden, och problematisering av ett slangbyte på en cykel,
samt orsaken till varför det oftast blir punktering. VA ? INTE ?
Läser ni inte mina inlägg !!?? vafalls !!
Nåja… jag förlåter er, för den här gången. Men en otillbörligt kort
sammanfattning i cykel-slangs-reparations-debaclet, är att marknaden
och företagare gör allt i sin makt för att kunna ta så mycket av mina
pengar som möjligt. Och ett steg i detta led, är att se till att folk inte ska
laga sina slangar själva.
(”Har jag närt en kommunist vid min barm ?, utbrast den fryntlige Tyko Jonsson” )

Att gå över ån efter vatten

Så jag hade sett till att via dansälva från Sundsvall köpa 5 st cykelslangs-
reparations-kit. Och betalt i förskott via Svisch, som då profiterade någon
krona på detta misstänker jag. Dock !!… så har jag blivit förvarnad av, hör
och häpna, just de som säljer cykelslangar, att kvalitén på på nutida slangar är av den
kalibern att det är nästan omöjligt att få lagningslapparna att fästa.
Skulle så vara fallet, när jag väl testat att laga, så har jag gjort en något så när
urusel affär. Då står jag med utgifter för ockerpriset på den slang jag trots allt
köpte på orten, och svor att jag aldrig mer skulle handla cykelslang där.
(99 kr, ett påslag i pris på ca 250 % jämfört med konkurrerande i andra städer,
där konkurrens fortfarande råder.) Sedan får jag då lägga på priset för 5 st
reparations-askar, vilket var 75 riksdaler.

Priset för inträdesbiljetten till maran, som jag då exempelvis hävdar
att jag for på, pga att kunna erhålla askarna som jag redan betalt min
goda Sundsvalls-vän för (350 kr inträde) Och så bränsle …
ja bränsle för kroppen dvs, som vi dansare kallar för fika. Som nu för tiden
kostar 80 kronor, istället för 50 kronor för några år sedan. ”Fint ska re va”
Hmm få se nu, det blev många siffror. Jag får ihop det till 604 fyra devalverade
svenska kron-jävlar, för en sketen cykelslang !!!!!
Och då har jag dessutom pga av ytterligare dans-demens inte betalt för
bensin som är brukligt. Så priset på slangen kan komma att stiga ytterligare !
Om nån undrar varför jag inte har ett eget företag så….

Iaf, ni som fraktat demente gubben Kai-Tomas, får väl skicka en
bensinfaktura….. till hemtjänsten !

Min månadsbudget står på spel

Så ni förstår ? … för att detta skall bli ekonomiskt försvarbart,
är det bäst att jag ser till att ha jävligt kul under danskvällen.
För då kan jag i min personliga bokföring lägga det under kolumnen
Underhåll-NING, istället för under-HÅLL, och reparationer.
så hela min månadsbudget hängde på att jag för bövelen såg till att ha
roligt under det självplågeri som vi kallar ”maran” !

Och det hade jag givetvis, kul alltså, trots att kroppen värkte sista timmarna,
till den grad att jag föll ihop på några stolar i cafeterian kl 01.00 ca.
I vitögat såg jag hur tidigare fikasällskap, på tre hurtiga, smärt-
patienter från Österåsen, såg ut att ha fått nog av dans. Och tiggde
skjuts av dessa, som för övrigt förgyllt min kväll med skratt och dans.
Anna, Maggan och Maria.

Ja ha … nästa demensattack

DÅ, kom nästa dans-demens. Jag kutade för att få tag på bilnyckeln till
de jag liftade TILL Härnösand med. Hämtade filt, matproviant, extra kläder,
extra dansskor, etc etc. Kutade tillbaka med bilnyckeln, sprang med kassar
och diverse till hemskjutsen, Sätter mig i bilen. Bilen påbörjar hemfärd
i ca 50 meter då jag hör mig själv halvskrika:

– NEEEJ … du måste stanna! Jag har mina hemnycklar kvar i andra bilen.

Jag gissar att det leende jag fick av danschauffören, när jag efter ytterligare
en procedur att hämta bilnycklar, springa tillbaka med dem, och kuta
till hemskjutsen, möjligtvis, med rätta isf, skulle kunna föregåtts lite
muttrande över min dans-demens.

Men själva dansen då ? kanske nån undrar över?

Jo de var jättekul såklart , jag måste ha slagit rekord i att dansa
med nya dansbekantskaper igår kväll. Och det är inte min förtjänst,
utan deras. Jag var uppbjudnings-feg som vanligt. Eller hade nog VARIT
uppbjudnings-feg, om jag hade haft en chans att börja gruva mig.
men jag är ändå något av en skrytsam dans-riddare på dansgolvet.
Två ggr plockade jag upp tappade handdukar på dansgolvet, under dans,
så ingen skulle halka på dem. En gång lämnade jag in en upphittad mobil,
med kreditkort o hela faderullan till Lejonet själv (Lars- Erik Jonsson)

Och jag är ytterst noga med att skydda den jag dansar med, eftersom det
är JAG som styr ekipaget. På vänsterflanken (från min färdriktning) så
har jag en hand beredd för att skydda från smällar. Höger hand håller i
kvinnan runt midjan. Höger sida är något av en ”blind fläck” om hon är lika
lång som jag. Men jag letar mig in i luckor på dansgolvet, och kommer ”hot”
från höger där jag inte kan skydda hennes huvud, och vi inte hinner undan
från ”attacken” från högerflank, samt är utan flyktväg, dvs att det finns
typ 5-7 danspar omkring oss i vår omedelbara omgivning. Då vänder jag
ryggen åt höger, och tar upp smällen med ryggen, och skyddar på så sätt min
danspartner.

Koll !

En tjej jinxade mig fullständigt, när hon efter en av två danser
fascinerat berömde mig, över min dans-navigationsförmåga, när hon berömde
mig och sa:

– Vilken koll du har !!!

…vilket jag skämtsamt sa till henne. Och mycket riktigt så blev vi i slutet av dansen
attackerade av ett snubbelben, snett bakifrån, och blev fångade i en *”dansgolvsfälla”
vilket tog glansen av min dansgloria och ”hur mycket koll jag har” !

Det blev två lyriska dröm-danser, en kylskåps-dans, och resten mycket väl godkända.
Även om jag misstänker att de som dansade med mig sista halvtimmen, efter 5½
timmes dans nonstop, nästan när min kropp och knopp inträtt Zombie-stadiet,
inte fick nån lyrisk dansupplevelse av mig. Men väl en väl genomförd dans.

Mina sista staplande steg

Hur som helst, staplade jag i vanlig ordning ut ur bilen mitt i natten, 02.30,
med ond böjd rygg, haltandes och stel, och värk överallt,
till och med i underarmarna som håller emot G-kraften i snurrarna.
Och ännu i Zombie-stadiet, bestämmer jag mig för att ta en snabb dusch,
och leta åt sängen, i min enorma 35-kvadrats-lägenhet. Och då kommer
kronan på verket i en kavalkad av dans-demens, när jag ställer mig i duschen
för duschmunstycket över håret, och inser att jag ännu hade glasögonen på.
Men det var nog lika bra, de behövde ändå tvättas !

Kulturer, olika kulturer… jag funderar över vad
det är, vad det innebär, och hur människor ser på det ?
Vilken betydelse har de för möten mellan människor ?

Vi pratar om kulturer när vi diskuterar immigration,
och kulturkrockar, men vi pratar oxå om kultur i aspekten
litteratur och konst. Jag har alltid varit nyfiken på olika kulturer,
från hela världen. Jag vill höra folks berättelser om det jag inte vet så
mycket om. Jag älskar även att höra gamla svenskar berätta om en tid
då inte jag fanns, hur allt förändrats.

Jag tar även gärna del av företagares
berättelser, främst då småföretagares, för att förstå till viss del
vad det innebär. Och där är det väldigt olika förutsättningar,
arbetsbörda, marknader har jag erfarit. Vissa sliter långt mycket
hårdare än vad en vanlig anställd gör, för samma pengar.
För andra rullar det in rätt så hyfsat med pengar, för lite jobb.
Och vissa är skrupellösa och tänjer på lagen, om de inte bryter den helt.
Och några har samvete gentemot kunder, andra drar sig inte alls
för att regelrätt lura kunder, (lagligt förståss) eller ta ut hutlösa priser samt
tvinga kunder till ett köpmönster genom halvlögner och att reparationer ska
göras dyrare än nyinköp.

Jag har haft förmånen att prata med människor från olika kulturer också,
och trots att det ibland skiljer en del i levnadssätt (kultur) så är
min slutsats att vi har mer gemensamt än vi är olika, om vi tar oss tid och
pratar med varann. Och jag tror mig ha upptäckt att vissa saker vi tror är
kulturellt betingade, har med helt andra saker att göra.
Jag hade en diskussion med en trevlig herre från landet X, som han hävdade
hade liknande den Europeiska och svenska kulturen (E och S), men inte mycket
gemensamt med kulturen Y och Z. Denne herre tyckte även att hans kultur var
mer kärleksfull, familjär, och att man hjälpte varandra mer än i S,
Man brydde sig inte om inkomst lika mycket i ett förhållanden, men X är en
diktatur , och man fängslar människor pga av politiska åsikter.

Ju fler sådana här samtal jag har, med människor från olika kulturer, inklusive
vår egen, så inser jag att nästan alla tycker att deras kultur är den bästa,
inkluderat oss svenskar. Fast det enligt mig inte är så stor skillnad på människor.
Och kulturer är överskattade i fråga om hur människor är som människor.
Jag tror det i mycket större utsträckning har att göra med hur homogent ett samhälle är,
hur ekonomiskt privilegierade människorna i olika länder är, och hur stora skillnader
det är INOM samhället. landet. DET avgör hur familjeförhållanden ser ut i
respektive länder, kulturer. Människor som har mindre resurser sluter upp för varann,
för de behöver varandra, människor i diktaturer, utvecklar empati, för att de lider,
och förstår lidande. De behöver varandra, mot de förtryckande, det skapar gemenskap.

Så har det en gång varit även i Sverige. Men när förändrades den svenska kärnfamiljen ?
när blev vi ensamma, i varsina lägenheter, och hög skilsmässofrekvens ?
Jo det föll samman med när vi fick det bättre ställt successivt. Och det beror delvis
på att kvinnorna gick ut och började arbeta heltid även dom. Dvs båda föräldrarna
jobbar heltid, En toppenidé ekonomiskt. En katastrof för familj, och familjelivet.
Där vi träffar andra potentiella partners av motsatt kön på jobbet, långt fler timmar
på dygnet, än vi träffar vår livspartner och våra barn.
OCH ! framförallt … vi behöver inte varandra längre. Svenska kvinnor behöver ingen man
hon klara sig själv. Och svenska män behöver ingen kvinna…

Så då är vi här !
Och har det jättebra, och mår jättedåligt !
Men det har lite och ingenting med nåt man kan kalla för svensk kultur att göra.
Det har med solidaritet att göra, med empati att göra, med huruvida vi behöver varann
eller inte, att göra. Människan är som störst, då hon känner sig som minst.
Och ofta som minst, när hon känner sig som störst. idag är precis ALLT vi strävar efter
hög status, hög lön, mycket pengar på banken, och saker, saker, saker !

Och folk undrar varför så många kvinnor mår dåligt och är sjukskrivna,
varför så många svenska män tar livet av sig ? Vi är flockdjur långt
ini generna, men har förlorat vår flock !

En del ser på sin identitet som:
1 Religion
2 Etnicitet
3 Kultur
Andra kastar om dessa i olika konstellationer.

Själv tänker jag på mig själv och andra som
1 Människa
2 Bemötande
3 Hållbart leverne
Min nationalitet betyder INGET för mig, mitt lands religion,
betyder INGET för mig, för vi har ingen. Vår kultur är en genom
århundradena en kraftig mix av andra kulturer. De betyder INGET
för min identitet.

Det är inte helt lätt att veta det faktiskt.
Den som är less på mig eller tycker jag är en idiot,
kan ju givetvis hävda: ”hela tiden!”

Men jag tänker, utöver mina specifika åsikter kring
värderingar, och sånt som faktiskt påverkar våra liv.
Om alla höll käften jämt, hade vi med stor säkerhet diktatur.
Men om man ifrågasätter hela tiden, är ju inte det bra heller,
det kan vara rätt så ensamt att ”ha rätt” hela tiden.
Nä men jag fattar, jag jett hägde mä litte, jäg å.
Och jag anstränger mig faktiskt för att hålla käften
ibland, och lyckas bättre ibland än ibland.

Men när ska folk i allmänhet hålla käften då ?
Ja menar om vi bortser från mig en stund !
Är det bäst att vara tyst ? Alltid ?
Till vilket pris kommer det då, om alla håller tyst,
när till ex rena felaktigheter sprids på internet,
och alla håller med och är tysta ?

Jag tror det är O-bra !

På dansgolvet, är det dock oftast en bra idé att hålla käften,
speciellt för oss män som har svårt med simultanförmågan.
”Shut up and dance!” är det som gäller då 🙂

Testblogginlägg

Tjosan hoppsan här provar vi och testar, ska tydligen
bekanta mig med wordpress enl mitt webbhotel, massor
av nytt att lära sig, och jag som är så gammal och trög !