Kategori: Betraktaren

…
Jag har kommit fram till att jag förmodligen
är själva definitionen på att inte vara normal.
Missförstå mig gärna rätt. Jag tar det som en
komplimang i så fall.

Jag menar, det är faktiskt inte riktigt normalt
att äta mat för 600 kronor i månaden i Sverige idag.
Och det är inte normalt att återanvända plastpåsar till
matbullar. Det är nog heller inte riktigt normalt att värna
människor i nöd. Och framförallt inte alls normalt
att vilja ha ett samhälle med mindre sociala
och ekonomiska klyftor. Och jag skulle kunna fortsätta
länge på den listan av abnormiteter.
Och kanske jag återkommer till det, eftersom jag är lika
stolt över det, som jag är över mitt tvivlande.

Från början i mitt strapatsrika liv, blev jag lärd
att ”normal” var en fråga om att göra som alla andra,
och att det var av godo. Utifrån det var man relativt normal
i Tyskland på 30-talet om man ville utrota Judarna
från jordens yta. Nu för tiden .. inte så normalt.
Däremot är det ganska normalt nu för tiden att ha
åsikten att tiggeri bör förbjudas. Dvs om tiggerier kommer
från någon som är i behov av pengar. Om Veronica Palm,
(Rädda barnen) eller Niclas Kjellström-Matseke, (Postkodmiljonären)
tigger pengar och kallar det för ”lön”, då upprör det inte många
svenska själar idag. Det är med andra ord ganska normalt.

Själva kriteriet för vad som anses av pöbeln vara normalt,
skulle man alltså kunna säga förändras med tiden.
Men oxå förändras med plånboken, och geografin.
På Nya Guinea är det till exempel normalt att leva
i ett träsk, och hos indianstammar i Sydamerika att äta
spindlar. På 70-talet i Sverige var det normalt med solidaritet
och miljötänk, motstånd mot kärnkraft tex. Inte lika normalt nu
längre. Då motsatte sig folk en överstatlig Europeisk
stat som kostar miljarder, där politiker tar ut
monstruösa löner och ersättningar, och en Europeisk stat
där inte medborgarna får välja dess president, trots att man
håller EU-val. Nu är det normalt att vara för ett sådant EU.

Det är normalt att fläka ut sitt privatliv i tv-serier och gilla Euron,
för att man kan shoppa i Europa då.
Det tycks oxå vara normalt att spendera 150.000 kronor i månaden
på lyxartiklar, och samtidigt kalla sig feminist, inte vilja ha barn
för att det är dåligt för miljön. ”En förebild för de unga” sa
reportern om henne.

Jag har tänkt lite på ordet jämställdhet. Det var ordet som
användes på 70-talet. Nu är man hellre ”feminist”, för
det förpliktigar inte till ett samhälle med mindre klyftor.
Det går idag utmärkt att hata killar, vara stenrik, leva
i det blå, och kalla sig feminist. Det hade nog inte funkat lika bra
med ”jämställt”. Eller vad säger Bianca och Zara ?

Nä jag är verkligen inte normal.
Jag plockar upp krossat glas på gården, efter
berusade respektlösa normala ungdomar som
ingen längre säger till. Jag gör det för att jag
är rädd om små barns fötter och hundar.
Inte normalt, för det är inge gemene man gör.

Jag har inga ”ambitioner” heller med mitt liv,
jag är glad att få leva, äta, och ha hälsan.
Inga stora drömmar om rikedom och karriär.
Sånt som räknas som normen.

Men det är normalt att strunta i nästa generations jordklot,
som de ska leva utav, och leva i.

Jag är nog tamefan ett riktigt freak när man tänker efter,
inte riktigt klok, och något av en extremist…

… utifrån vad som är normalt här, i Sverige anno Domini 2019
och stolt över det !

…
Vi svenskar är ett radikalt folk.
Om nånting är fel, då är vi inte att leka med.
Pssst … ”gula västarna” det började vi i Sverige med
för länge sedan, och redan med modersmjölken faktiskt.
Eller eh .. njä… asså barnen får väl inte alltid tillgång till
modersmjölken, inte från sin egen mor då iaf.
Nä för hon måste jobba förstår ni, så hon har inte tid
att amma alla gånger. Jämställt o bra !
Nä så på dagis har VI redan gula västar.
”revolutionära fransmän” … pssst

Nä… förstår ni, länge har en riktigt arg svensk medfört respekt.
Vi kan tex skriva en arg lapp i tvättstugan !!!!
De ni !!!!! Att ta ifrån svenska handikappade
stöd och hjälp, det kanske får en notis i tidningen,
som sedan delas på Facebook. Men ATT GLÖMMA GÖRA RENT
TORKTUMLARFILTRET… DÅ JÄÄÄÄVLAR SERNI .
Då yrkar vi skriftligt på vräkning av syndaren, via brev eller
telefonsamtal till hyresvärden.

Ja .. eller knyta näven i fickan och mumla surt och sedan
gnälla för maken och makan. eller nja .. njä det var ju iofs på
den tiden det fanns makar, och sånt.
Men störiga grannar … DÄR går gränsen, vet ni då tar svensken
fram något och bankar i elementet. Vanligtvis 4 – 5 slag snabbt
efter varann. Jag har fått erfara att jag själv kan vara ett sånt
där störande element . När jag spelat musik, och diskat.
Förvisso på dagtid, när det enligt hyreskontraktet inte behöver vara
tystare än i kyrkan under syndernas förlåtelsebön.
Så idag var det min tur.
Jag håller på att ”normaliseras” och bli som Svensson nästan,
nä jag bara skoja, jag är bra mycket galnare än så.
Men det pågick under mer än en timmes tid ett högljutt familjegräl.
Och hördes mycket väl. Jag blev faktiskt inte arg, men tänkte att
de kanske bör bli varse att de stör andra kl 23.00. Så jag tog fram
skruvmejsel och bankade i elementet, med viss tvekan och lite tvivel.

OCH HÖRRNI … det blev tyst ! Jag lyckades,
och jag kanske slipper bli utvisad pga av osvenskt beteende.
”Nä ja e skeptisk asså”

Ja … för övrigt då.
Jag ÄR ju faktiskt Tomas tvivlaren.
Ty den som inte tvivlar är inte riktigt klok.
sa Tage Danielsson. Och i vänlig samtalston på FB
visade jag varför man bör tvivla. En bild spreds på FB
för att visa hur hemska miljömänniskor EGENTLIGEN är.
Hyde Park i London groteskt nedskräpat, med en ditplockad text
som påstod att det var klimatdemonstranterna som orsakat
nedskräpningen, och därmed var opålitliga och inte bör lyssnas på.

https://www.metro.se/artikel/nej-skr%C3%A4pbilden-%C3%A4r-inte-tagen-efter-ett-evenemang-f%C3%B6r-milj%C3%B6v%C3%A4nner

(Den granskningen gjordes efter att jag tipsat dem, när jag anat ugglor i mossen)

Det var bara den lilla detaljen att bilden, inte alls var från
den demonstrationen, vilket Hyde Parks twitter bekräftade
Utan ännu en lögn för att vilseleda. Däremot hade det förekommit
någon form av nedskräpning, vilket frivilliga i gruppen städade upp.
Tänk va bra det är att tvivla. Men det hjälper inte att banka i
elementet mot nättroll som klipper och klistrar egna sanningar.
Det är dock synd att vanliga människor ska dela deras alster.

Men solen gick ner även idag,
och jag inte bara överlevde… utan levde idag oxå.
Med pistageglass på Lilla caféet. Städdag på utebanorna
på Nipstadens bouleklubb. Och lite plock på bangolfen.
Man city vann över Man U. Och jag som hoppats på poängtapp
för Liverpools vinnings skull. Och första ligatiteln på decennier.
Men Man City var ruuuuskigt bra … äckligt bra faktiskt.
Och som sig bör, tvivlar jag på ligatitel för Pool !

…
Hela livet

Från den dagen vi föds och hela livet,
tycks det alltid finnas något att lära.
Lära om sig själv. lära om livet, om människor,
djur och natur, och vår värld.
Och ständigt behöver man träna på saker
om man ska bli bättre på det. Och då tänker jag
inte enkom på att spela fiol, springa långt och fort,
spela fotboll och dylika prestationsbaserade göromål.
Men kanske framförallt på att leva till fullo,
leva och låta leva. En del förknippar ”att leva till fullo”
med att hinna med så mycket som möjligt, förbättra sin status,
höja sin lön, göra karriär och resa jorden runt, se teater,
köpa dyra saker, gå på gym, springa etc etc etc.
Jag tänker lite tvärtom faktiskt !

Närvaro är livskvalitet… tycker jag

Jag tränar ständigt på att vara närvarande, vara medveten om min
omgivning och mig själv samtidigt. Lukter, smaker,
ljus och vyer. Och min plats i livet, i nuet, bland andra människor.
Och en del är att vara öppen inför det oförutsedda, öppen inför
andra människor, öppen för sig själv, men ändå inte en
dörrmatta för andra att trampa på. Ändå inte vara ett trappsteg
till giriga människors karriärstege.
Och en del av detta är att sträva mot att bli mer fördomsfri.
Och fördomar har jag … tro mig ! Oj oj oj !
Kan hända jag återkommer ang fördomarna.

Nu på förmiddagen tex, på väg in på byn, så tränade jag
på att slappna av, andas, se mig omkring, lukta, lyssna,
….vara ! Inte helt lätt om du frågar mig. Men träning ger färdighet,
jag var heeelt färdig när jag kom hem.

Ut ur våra iden

Solen och värmen lockar åter fram folk ur sina iden.
Jag släpade ut ett bord och en stol från lilla caféet,
och var först med det. Snart kom det ut tre bord till.
och gågatan fylldes av folk, trots att många butikslokaler
gapar tomma. Ett Wienerbröd och en kopp espresso macchiato,
och gassande sol. Förbi går en tjej i ljusblå snickarbyxor,
och långärmad senapsgul tröja. En lätt framåtlutad äldre man
av afrikanskt ursprung, bjuder barn på Festis. En familj jag känner,
men inte sett så mycket utav längre, går förbi. Och vi hejar artigt
på varandra. Och jag lapar i mig sol, även sen kaffet är uppdrucket.

Mina underbara fördomar

Fördomarna i mig pluppar dagligen
upp, när jag ser folk gå förbi. Om hur lyckliga de är eller inte är.
Om hur trygga de är, vad de har för inkomster, vilken självbild de har,
och hur de ser på andra. Allt utifrån vad jag ser, gångstil, kroppshållning,
ansiktsuttryck, klädsel, röstnivå. Det går automatiskt.
Om dem, vet jag näst intill intet. Därav fördomarna.
Man skapar sig en bild utifrån den information man har att tillgå,
och utifrån vad vi upplevt i livet. De behöver absolut inte stämma
med verkligheten. Men ibland kan det stämma lite.
Det kallar jag fördomar. Att skapa sig en uppfattning. Vad man sedan
gör med dessa fördomar, kan ibland skapa konflikter, segregation och
hat. Om man inte förstår att det är ett försök att skapa sig en bild
av sin omgivning, men inte behöver vara sant.

Mera intryck

Jag fortsätter ta in ljud och synintryck när jag lämnat caféet
Måsar och trutar skriker högljutt, nu när de invaderat inlandet
med vårens ankomst och fler födokällor. En liten flicka hoppar glatt
omkring i dans, medan hennes mor långsamt skrider fram
längs älv-promenaden. Ett dovt sus av biltrafik ligger i bakgrunden
av ljudmattan. Röster på avstånd, och ett färggrann palett av olika
språk, förgyller luften.

Minimalt tokig

Jag bär på en glasflaska med träkork, jag köpte för 15 kronor
på Jysk, på vägen hem. Den står nu bredvid mig vid tangentbordet,
så jag alltid har tillgång till att dricka vatten, som sägs ska vara
livets dryck. 15 kronor hade varit väldigt dyrt om jag köpt den för
att jag tyckte den var snygg, och sedan ställt ner den i källaren först,
för att sedan åka på tippen med den, när man har lite plats och
mycke prylar. Men nu blev det ett klipp !

Jag trivs med mitt något minimalistiska tänkande, både för
levnad och plånbok. Jag är väl något av kärringen mot strömmen
i det tänket. Men jag mår bättre av det, och får mer frihet av att
inte ha så mycket saker, och dessutom faktisk lite större marginal
ekonomiskt. Min mormor och morfar visste hur man skulle få
pengarna att räcka länge. Nu kunde de ju göra saker som är svårare
för mig, som bor i lägenhet. Som att odla egna grönsaker tex
Men likväl för egen ekonomi,
för global och lokal miljö oerhört kloka vanor.
Men som redan då av den tidens samtid ansågs vara ”snålhet”

Bland annat så tog de regnvatten från sina vattentunnor, och spolade
toaletten med. idag anses det nog för att vara extremt. Men egentligen,
vad är mest extremt. Att ta sig tid och ta rätt på regnvatten, eller skita
och pissa i dricksvatten ? För det är faktiskt vad vi svenskar gör.

Själv kommer jag då och då på liknande ”stolliga” miljömupps-
tankar. Sedan en tid så kastar jag snytpapper i en speciell hink
och använder det som plums-papper vid toalettbesök.
Jag vet… visst är det craaaazy ?!. Men sparar pengar och miljö,
det måste vara extremistiskt på nåt vis. Jag skulle faktiskt kunna
gå ner till älven, och hämta spol-vatten. Men jag har inte riktigt
kommit dit än. En sak i taget !

…
Ibland … några gånger per liv,
vänds allt upp och ner, du trodde du hade hört
och sett allt. Du har samlat ihop ett gäng musikaliska
favoriter, bildar dig en musikalisk identitet på ett vis.
Vissa kallar sig hårdrockare, andra kanske syntare osv.

Men allt har vänts uppochned i min musikaliska värld,
i och med Juliet Simms. Jag blir helt hänförd,
är helt försvarslös mot vad jag ser och framförallt hör.
River och röjer omkring i mitt städade inre,
väcker känslor. passion, det går inte att inte beröras.
Hon vräker ut sin själ i framförandet, på ett vis som får
Janis Joplin att verka grå och trist.

När hon sjunger, och framträder, väcks du till liv,
raspig ”dirty voice” med en urkraft av passion,
ett levande vulkanutbrott, rocksång personifierad,
så rått, så självklart, så rock !
Juliet Simms rock my musical world,
and make me feel again
”Take me”
”Oh darling”
”My last whiskey tears”
”trouble finds you”
”Roxanne”
”It’s a mans world”
”Mystified”

Oemotståndliga låtar … när Juliet framför dem, oemotståndliga !

…
Folk är i uppror över alla tragiska
händelser i världen, Notre Dame brann.
En av världens mest klassiska, historiska byggnader
sägs det. Folk gråter över den ”gamla damen”.
Bensinpriset har tydligen nått 17 kronor litern
över hela landet, om man får tro alla de
FB-dekaler som delas flitigare än köpt kärlek
på välgörenhetsgalor.

Vad har det blivit av oss egentligen ?
Vilka är vi ? Hur kan vi då sedan förvånas över
att människor tappar huvudet, begår brott, knarkar,
tar självmord ? När vi sedan länge tappat våra
hjärtan ?

Veronica Palm anser att hennes arvode som styrelseproffs
i en välgörenhetsorganisation på 46.800,
är helt i sin ordning. ”Även en ordförande i Rädda barnen måste
kunna betala hyran”, säger hon. Någonstans i mig har jag svårt att se
och känna nöden Veronica Palm lider. Så hjärtlöst av mig !
Även de lidande i världen, har blivit big business,
det finns inga skrupler alls längre. Men när en vacker historisk
byggnad brinner, då finns medlidande… eller vad det nu ska kallas.
hittills , ”medlidande för över 7 miljarder kronor faktiskt.
Så de pengarna fanns alltså att tillgå när våra gator får besök
av människor från Rumänien och Bulgarien, lever i fattigdom,
när barn fortfarande svälter, när folk går arbetslösa,
när folk blir sjuka och dör som flugor runt om i världen ?

De pengarna fanns alltså ? De bara gick och väntade på en tillräckligt
behjärtansvärd insamling
Folk blir miljonärer på att djur misshandlas ute i världen,
och att små barn inte har mat för dagen, samt blivit föräldralösa
efter krig.

Vad har det blivit av oss egentligen ?
Vilka är vi ? Hur kan vi då sedan förvånas över
att människor tappar huvudet, begår brott, knarkar,
tar självmord ? När vi sedan länge tappat våra
hjärtan ?

Världshaven blir översvämmade av plaster,
stora som microplaster. De större fastnar i fiskens magar,
och dödar den plågsamt, De mindre går ut i hela näringskedjan,
in i fiskens kött. Sedan fiskar vi upp den, och serverar våra barn.
Men det det känns inte riktigt lika behjärtansvärt som
en katedral i Paris. Om ett par decennier har vi mer plast i haven,
än fisk om samma utveckling fortgår. Men huvudsaken att den gamla
damen består (Notre dame)

Nu har fattigdom (tiggeri) förbjudits även i Katrineholm
uppbackat av moderater och Socialdemokrater, som inte vill ha
att göra med SD för att de är rasistiska och har dåliga
människovärderingar. Vad hände med era värderingar S och M ?
Och nu är det inte ens längre upprörande för allmänheten,
att förbjuda fattigdom. Nu har det blivit norm.
Bensinpriset däremot !!! Sånt tolererar bara inte en Svensk !!!!
Själv la jag en tjuga i koppen utanför Konsum igår,
en tjuga som inte Veronica Palm kommer åt,
och DET kan jag tänka upprör !

Människan, svensken har fått en ny uppfattning
om empati, solidaritet och vad som är viktigt här i livet.
Och jag tycker inte alls om den.

Vad har det blivit av oss egentligen ?
Vilka är vi ? Hur kan vi då sedan förvånas över
att människor tappar huvudet, begår brott, knarkar,
tar självmord ? När vi sedan länge tappat våra
hjärtan ?

…
Till en början, så kan man konstatera att det mesta
här i livet är relativt. Så och definition och gränser
för rikedom, fattigdom, underklass, medelklass och
överklass. Och huruvida dessa klassindelningar
i huvudsak är ekonomiska, eller sociala och segregerade.

Borgerlighetens, dvs Moderaternas, Kristdemokraternas,
Centerns och Liberalernas, nya giv är att klä precis samma
politik som förut, i feministiska klänningar,
och blåa arbetsställ. Och framstå som att de arbetar för
att få bort utanförskap. Det är givetvis en stor fet lögn,
om än en väldigt genomtänkt och finurlig lögn.

Vem/vilka tycker tex JAG är rika ? Jag som, med bostadsbidraget
har 10.000 kr efter skatt att röra mig med. Vem tycker
en medelinkomsttagare på 22.000 (34.000 brutto) efter skatt ska definieras som rik ?
Jag tror ingen medelinkomsttagare definierar sig som rik,
samtidigt som jag som medelinkomsttagare efter räkningar
skulle kunnat lägga undan 18.000 i månaden.
Så visst är det relativt. Och då har inte ens nämnt höginkomsttagarna
eller de snuskigt rika som har över TEX 120.000 i MÅNADEN (BRUTTO)

Men om jag ställer mig i slumområdena i Bangladesh, eller på
soptipparna där barn letar mat bland soporna, då får
jag återigen definiera om orden rikedom, och fattigdom.
Detta kapitaliserar gärna högerkrafter på/tar fasta på,
för att ytterligare, genom att öka klyftor, dra in på ”bidrag”
,som det kallas när behövande, sjuka äldre och arbetslösa får
tillbaka av sitt slit. Genom politiska reformer, öka sina egna
förmögenheter genom bidrag, som de kallar för ”avdrag”.
Som det kallas när rika människor tycker de borde vara
privilegierade utöver deras omotiverat höga löner.

Och att det gärna får vara på skattebetalarnas bekostnad.
Och i lidande …på de sjukas, och gamlas bekostnad.
I deras värld, kallas sådant beteende bara för ”smart”.
I min värld kallar jag det för korkat.

https://www.dn.se/debatt/etnifierad-underklass-riskerar-att-bli-permanent-i-sverige/

I denna artikel skriver Benjamin Dousa, om vilket samhälle
han vill se, och vilka reformer han anser nödvändiga.
Och hur han anser att samhället ser ut nu, och vad det
enligt honom beror på.

(detta inlägg är inte färdigt ännu, får se om det blir det)

…
Som jag ser det, utifrån vad jag växt upp med,
så är kanske förintelsen ett av världshistoriens värsta
brott mot mänskligheten. Det begicks sådana hemska brott
att den mänskliga hjärnan inte riktigt klarar av att processa
informationen som ges. För att ens kunna tänka sig en av de drabbades
upplevelser, måste man stänga av rätt så ordentligt.
Det är föööör ohyggligt, för att orka tänka på egentligen.
Detta brott mot mänskligheten är världen näst intill enig
OM ATT det är ett av historiens värsta brott. Och att det faktiskt
skedde. Utom några få nationalister som hatar Judar, och skriver
”död åt judarna”, samtidigt som de förnekar förintelsen.
Inte alla flingor i paket där.

Men i skuggan av dessa ohyggliga brott,
har det sedan dess begåtts miljoner liknande enskilda brott
av ”the good guys” Till en början så är alla Allierade krigsbrott
från andra världskriget bort-filtrerade ur historien, efter
som de som vann kriget, skrev historieböckerna, hade makten
över efterkrigets rättegångar mm. Förmodligen finns det inget
tillräckligt hårt straff åt Nazisernas utrotning och mord.
Och alla fick nog inte straff som skulle haft det. Men näst intill
ingen fick nog straff av de allierades makthavare, eller soldater.
För de var ”the good guys”

De flesta västerlänningar betecknar än idag atombombningarna
som ”nödvändigt”, och sparande av liv. Över 100.000 dog direkt i
bombningarna av Nagasaki och Hiroshima. Och plågandet i skador,
radioaktivitet, födslar till ett liv i ofärdighet, är oräkneliga.
Huruvida det verkligen var rätt eller ”nödvändigt” kan ju diskuteras.
Och USA hävdade ju att de sparade 1.000.000 Amerikanska soldaters liv.
Nu är det en uppskattning, gjord av de som fällde bomberna
och inte en absolut sanning. Man skulle kunna fråga de som
blev bombade, och överlevde med förvridna, brandskadade kroppar,
vad de tyckte om hur nödvändigt de var ?

Bland makthavare är det sedan länge känt att det effektivaste
sättet att eliminera människor som på ett eller annat sätt
hotar deras egen maktposition, är att antingen köpa dem, och få
dem på deras team. Eller att misskreditera dem, leta rätt
på ”skelett i garderoben”, eller plantera dit ”skelett i garderoben”

Karin Olsson/Expressen, nämner tex i en krönika, under just en typ av
misskreditering som jag nyss beskrev:

”Wikileaks gjorde för snart ett decennium sedan viktiga avslöjanden, som
”collateral murder”-videon från Irak: amerikanska soldater sköt ihjäl
åtta oskyldiga civila i Bagdad från en helikopter, varav två
journalister. Fler scoop om USA:s militära aktiviteter i Irak och
Afghanistan följde”

Detta uttalande, är som en parentes i hennes krönika,
trots att det är näst intill det enda som är bevisat.
Och då, i den positiva bemärkelsen krediterar hon inte Juilan assange,
utan Wikileaks.
Detta trots att hon är en journalist som borde försvara yttrandefriheten
och slåss för att sanningen ska komma fram,
i sitt alllra naknaste format.

Resten av krönikan ägnar hon åt att misskreditera Julian Assange,
på basis av hur hon personligen upplever hans karaktär,
och trovärdighet. Inte på några fakta om
vad han gjort och inte gjort, och hur det står i proportion till storleken
av jakt på Juilan. Samt att hon med alla medel försöker göra om
tveksamma antaganden och misstankar till rena sanningar,
genom upprepande och genom att framställa honom som en
gemen skurk och våldtäktsman. Vilket inte är bevisat,
och aldrig kommer att bevisas. Tillika ifrågasätter hon tillvägagångssättet
av Assange avslöjanden som olagliga. Alltså lagarna som i förlängningen
skrivits av de som försvarar de som mördade 8 obeväpnade Irakier, och jagar en budbärare för det. Det är makabert att en journalist,
som bör vara folkets sanningssökare, stödjer lagar som
rättfärdigar mord.

Det metodiska upprepandet av dessa omskrivningar, karaktärsmord
i media av en armé av journalister som säger sig vara uppe mitt
i en ”revolution” (Metoo) Där oskyldiga manliga offer är nödvändigt.
Det metodiska upprepandet, förvandlar med tiden anklagelser och
misstankar till ”sanningar” och ”domar”, hos den stora pöbeln
som inte vågar tänka själva,
inte ifrågasätter saker.

Jag har hört otaliga kommentarer i min omgivning om
hur säkra de varit på olika individers skuld, utifrån att de ”hört
så mycket om dem” att det måste vara sant, eller finnas nåt sant i det.
Så…. Karaktärsmord, misskrediteringar, anklagelser är oerhört effektivt
för att få opinionen med sig. Det vet
Åkesson om, Det vet Donald Trump om, det vet Karin Olsson om,
Det vet Cissi Wallin om, det vet Putin om. Det vet alla människor med någon
form av maktambition om.

Alla har nu nästan glömt att 8 civila obeväpnade Irakier
som tog hand om en skadad, blev nedmejade, dödade av amerikansk militär,
Och alla fokuserar nu på en mans eventuella avtagande av kondom
vid frivilligt samlag. Och få äro vi i Julians ringhörna, där världen håller i Julians armar, medan svenskt, Amerikanskt, och brittiskt rättssystem,
med hjälp av media och feminismen turas om att slå honom medvetslös
(bildligt talat) utan möjlighet till försvar. Och ändå på något vis, är en majoritet bland makthavare, allmänhet och press eniga om att Julian är skurken som behöver straffas.
Han har i praktiken varit frihetsberövad pga detta i 7 år.
Men det räcker inte. Människor som avslöjar maktens mord, våld och korruption måste knäckas för alltid, för att avskräcka andra från satt säga sanningen.

Och en stor del av svenska befolkningen stödjer tyst eller aktivt
detta karaktärsmord, denna rättsskandal, utan att blinka, utan att veta.

…
23.05 fredag i april Trött i ögonen.
Förkylningen kanske äntligen på tillbakagång.

Jag har det ändå bättre än nånsin tror jag.
Fönster och speglar är putsade. Golven är torkade.
Frysarna och skafferierna fulla med mat och bröd.
Kontot sväller inte över, men gör att jag har lite,
lite marginal. några då lusentappar. Inte mycket alls,
men mer än jag nånsin haft. Räkningarna betalar jag
numer i tid som följd av större harmoni, och jag får större
harmoni av att tex betala räkningarna i tid.

Jag bär inte längre hela världens skulder på mina
axlar och i mitt bröst. Och ingen trampar längre på
Tomas utan konsekvens. Jag ignorerar kvinnor
vars förpackningar (utseendet) är tänkt ska dra till sig
blickar. Det betyder inget för mig längre.
Ibland är jag, som nu, fullständigt i acceptans med
att jag kommer leva och dö ensam. Och ibland brinner
längtan efter kärlek, tillhörighet och familj som en
skogsbrand i mitt bröst.

Men allt oftare är jag nöjd med mig själv,
nöjd med mitt eget sällskap. Det finns ett lugn allt oftare
i att inte göra något speciellt. Vänner behöver jag, men
inte hela tiden, och inte till vilket pris som helst.
Inte till priset av min själ, priset av mitt hjärta.

Varje morgon mal jag kaffebönor, gör kaffe med grädde.
Kokar min gröt och startar dagen med en ren diskbänk.
Jag vädrar och bäddar min säng, och jag gör det för att
jag vill det, inte för att jag måste det.
Ett oerhört tråkigt liv, för de allra flesta skulle
jag tro, men inte för Herr Kai Tomas Lundin,
som gått genom eld och på glödande kol,
med bojor och skam, för att få ett underbart, grått tråkigt
liv, utan ekonomisk rikedom, men med massor utav
erfarenheter, klokhet, intelligens. En relativt frisk och sund
kropp ännu så länge.

En mycket god vän till mig, såg nyligt på några foton från förr.
Och jag kommer inte ihåg exakt hur hen uttryckte sig.
Men det gav hen en olustig känsla i kropp och själ,
att den tiden kommer aldrig tillbaka.

En annan mycket god vän pratade om sitt mående,
och sa att hen mådde ca 60%. Och fick sagt för sig
att det är ju bra det”. Men hen hade som mål och ”krav”
att ligga på 95%. (alltså 0 % = katastrof, 100 % omöjligt bra)

Själv låg jag på 2-4 % under flera år, för några år sedan,
och har gjort det tidigare i livet ett antal gånger också.
Så för mig är 50 % en dag att fira och glädjas över, och
dagar på 85 %, vilket händer allt oftare, är rena paradiset,
och bonus. Tom 20 % funkar bra, när man varit i dyn tillräckligt
länge.

Detta är min rikedom, en rikedom man endast
kan uppleva efter år av riktigt svarta perioder.
Få människor uppskattar det lilla, som den
som inte haft tillgång till det. Och de människor
som haft mycket kärlek, bra jobb och bra med pengar,
får en helt annan måttstock, och är egentligen på ett vis
mer bräckliga….

Den ene är inte bättre än den andre. Det ena är inte nödvändigt
bättre än det andra. Men det är min rikedom. Att iom att jag
gläds väldigt mycket, åt väldigt lite… så är jag
ofta, ofta, ofta tacksam och nöjd… med det lilla

…
Är du kvinna och relativt ”lyckligt gift ?
Eller har du vuxna barn ? Tycker du att ”Metoo
nog ändå bär nånting gott med sig” ?
Då undrar jag om den känslan kvarstått om du sett
din älskade man kölhalas i media, och bli dömd i
media trots att inga belägg eller bevis finns ?
Är det fortfarande samma känsla nu ? ang att det kommer ändå
nånting bra ut ur Metoo ? Är det fortfarande ”iofs synd att
det blir några oskyldiga offer för den goda sakens skull ?
Känns det ändå¨som att du skulle kunna offra din man
för sakens skull ? Hur ställer du dig då till att offra din
egen vuxne son ?

Du skulle ju kunna hävda att de är oskyldiga.
Men då bör du veta att det har ingen betydelse alls.
De kommer att få bära med sig detta resten av sina liv.
Och deras jobb är bara att vinka adjö till, och sedan kan du
ju försöka få ett bra jobb åt dem fortsättningsvis.
Vem vill anställa en sextrakasserare, en våldtäktsman ?
”Ja me-me-meen han är ju oskyldig” kanske du fortsatt med
darrande röst hävdar om din vuxne son. Har du redan glömt att
det inte har nån betydelse längre om du är oskyldig eller skyldig?
det räcket med en anklagelse eller misstänkt.

Det skrämmande är att JAG hade fel, när jag i Metoo’s begynnelse
spådde att detta likt andra drev går över, när det kommer nåt
mycket värre, vilket det alltid gör… trodde jag.
Jag förutspådde att press allt media älskar sensationer, katastrofer
scoop, tragedier, och skandaler, så någonting kommer ta över.
Men jag hade fel. Det har som en medveten satsning fortsatt
och normaliserat beteendet. Och i praktiken har allmänheten
genom långvarig medial propaganda och hjärntvätt gått med på den
nya rättspraxisen att misstänkt är detsamma som dömd.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/sextrakasserier-i-timra-lyfts-politiskt

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/tv-profil-tackar-nej-till-timrapris

Dessa två är bara de senaste av år av mediala rättegångar.
Notera att jag inte tar ställning för mannen i fråga. Men jag
konstaterar att han inte är dömd för något. Och kraven är att
han ändå inte ska få jobba kvar inom kommunen.
Det räcker alltså inte att han trots att han ej är dömd för något,
blivit omplacerad, han ska utöver det inte få jobb någonstans i kommunen?
Men … det är ju bara ”nå’n annans man, son” så det är
bara att offra på det. Som omeletteorin, som går ut på att
man måste knäcka några ägg för att få fart på Metoo.
Det betyder omskrivet: ”Manliga oskyldiga offer är nödvändigt
för den goda sakens skull.

– Visste ni att Assange faktiskt inte motsatte sig
förhör hos åklagare varken i Sverige eller i London
Och att svensk kvinnlig åklagare, redan 2010 faktiskt valde att lägga ner
förundersökningen om våldtäkt ?

Assange för 9 år sen

– Visste ni att en av kvinnorna till en början skröt om sin
sexuella erövring på Facebook, vilket efter anklagelserna
sedan togs bort ur flödet ?

– Visste ni att ingen av kvinnorna anklagade Assange för våldtäkt,
och att det var en efterhandskonstruktion, gjord av polisen ?
och att kvinnorna till en början var konkurrenter om erövringen Assange.
Och att han vid dem tiden hade en form av rockstjärnestatus
vid eventet i Sverige, och att kvinnorna i fråga kände likadant.

– Visste ni att att det som kallas för våldtäkt i efterhandskonstruktion
av deras anklagelser, handlar om påstådd avtagen kondom,
och sex vid sömn ?

– Visste ni att upprinnelsen till jakten på Assange handlar om
att han avslöjade USAs militär skjuta obeväpnade människor i Irak?

– Visste ni att Ecuador, som nu upphävt Assange asyl, nyligen blivit
beviljad stora ekonomiska lån ? Och att de innan de fick dessa,
stått på Assange sida i fråga om politisk asyl,
för att han inte skulle få en rättvis rättegång i USA ?

– Visste ni satt Sveriges regering aldrig ville ge Assange garanti
om att inte bli utlämnad till USA. och att svenska åklagarmyndigheter
länge motsatte sig att göra förhören i London ?

Assange nu

En sista fråga… vad vet vi, ni om vad som skedde i sänghalmen ?
Och vad har Assange fått betala ? Ibland talar bilder sitt tydliga språk.
Den som läckte uppgifterna om USAs krigsbrott då och nu :

Message delivered
Don’t mess with USA, and don’t you
dare tell the truth

…
Jag stänger av mobilen större delen av dygnet
för tillfället, för att inte anstränga rösten och orsaka
hosta och sånt där, nu när jag går in på min
4e förkylningsvecka. Blir lite långtråkigt ibland, men
fullt acceptabelt, om man jämför.

Lyllo mig faktiskt

Apropå att jämföra.
Ju längre jag levt, desto mindre pengar
i förhållande till övriga samhället har jag
fått, och desto rikare har jag känt mig,
för var dag som gått.

Jag är övertygad om att det finns några,
men ännu har jag inte personligen mött eller
läst om någon svensk medborgare som har
mindre pengar att röra sig med från
månadens början. Det gör ju också att FÅ svenskar vill
prata med just mig om hur dåligt ställt de har det
och hur orättvist låga löner de har. Vilket annars är ett
mycket kärt samtalsämne för svensken.Kanske näst mest
populärt, strax efter att klaga på vädret.

De som faktiskt har det värre, men inte nödvändigtvis fattigare

Om man vill skulle man kunna hävda att bostadslösa
har det mycket värre än mig. Och rent socialt stämmer ju
det helt och hållet. De har det mycket värre än mig i livet.
Men inte nödvändigtvis ekonomiskt, inkomstmässigt.
Ofta är det Sverigevänner som brukar lyfta fram bostadslösheten
för människor med ”blå-gult blod”, som argument för att stoppa
invandringen.

Vad man oftast inte nämner dock, är att de allra
flesta av dessa är inte i den situationen för att de får för lite
pengar, utan pga av social misär, missbruksproblematik,
svåra själsliga öden, depressioner mm. Så där är det oerhört
viktigt att sätta in åtgärder. Men de åtgärderna handlar mycket om
ett mindre segregerat samhälle, mindre klyftor, fler som ska
inkluderas i samhället. Inte i första hand om ekonomisk fattigdom.
För om man tex har missbruksproblem, går större delen av inkomsterna
till droger av olika sort. Och det finns ingen kraft och energi,
eller egenvärde nog till att ta hand om sig själv eller sin ekonomi.
Dessa människor, är mina själsliga systrar och bröder,
vilket inte Fredrik Reinfeldt, Jimmie Åkesson,
Stefan Löven eller Annie Lööf är.

Jag är kanske elefanten i rummet

Det blir helt enkelt tvär-tyst på den punkten med ekonomi,
när jag är i rummet/på nätet, nu för tiden. Och på några andra områden
och värderingar, där min faktiska verklighet inte gynnar
medborgarnas katastrofbeskrivning för utsatta svenskar
i ett av världens rikaste länder.

Och det händer sällan eller aldrig att folk hör mig
beklaga mig över att jag skulle ha det dåligt ställt.
För jag har det inte dåligt ställt. Däremot, i syfte att
få folk att förstå att de har det ganska bra egentligen,
kan jag nämna hur jag har det och ändå är relativt nöjd.
Hur kan det då komma sig att jag som i Sverige är bland de
som har minst inkomster, är minst missnöjd ?

Drömmar om rikedom ?

Skulle jag vilja vinna storkovan på ett lotteri då ?
För 25 år sedan hade jag nog sagt ja på den frågan.
Nu är jag mer tveksam. Jo men 10.000 – 100.000
kanske skulle berikat min tillvaro för en stund.
Men 1 miljon, eller 50 miljoner ? Nja … jag är skeptisk faktiskt.

Med 50.000.000 ”på fickan” skulle garanterat
det ”amorösa” intresset från kvinnor öka, ingen tvekan där.
Men även intresset för att ”bli min vän” över lag
skulle öka.

Med 50.000.000 ”på fickan”, skulle det bli svårt att
skaffa nya vänner, det skulle bli svårt
att behålla gamla vänner på basis om att de
tyckte om mig för den jag var.

Men OM

Men om jag ändå av någon outgrundlig anledning,
rent hypotetiskt skulle drabbas av den partiella förbannelsen
att besitta 50.000.000 kronor. Så skulle jag väl försöka hålla
det anonymt. Och agera anonymt, och placera dem där de
behövs, hos de som inte blir uppätna av tanken på rikedom,
på de som gör gott i världen.

Inte helt immun

Jag har givetvis fantiserat om att köpa saker,
göra resor, som jag aldrig i mitt 52-åriga liv haft
råd med. Jag är inte immun mot ALLA tusentals reklaminslag.
Några frestar mig. Så som musikinstrument, Hurtigrutten,
begagnad bil, liten egen stuga på 20 kvadratmeter, med jordlott
för egen odling… Visst händer det att jag far iväg drömskt
i sådana tankar. Men drömmar är bra, alla behöver inte förverkligas
för att de ska berika dig. Tvärtom faktisk.
Får du allt du vill ha, har du ingenting kvar att drömma om,
och då har du ingenting kvar att leva för.

Enda gången jag önskar jag rent hypotetisk
hade snuskigt mycket pengar, är när man ställs inför situationer
där människor fjäskar för rika människor,
i förhoppning om att få ta del av deras rikedom.
Att då bara kunna vända på klacken och gå,
eller säga att ”jag hade tänkt spendera pengar här hos dig,
men nu känner jag att jag använder dem nån annanstans”
Av den anledningen att det är det enda språk den typen
av människor förstår. Det är det enda som svider.

Men i slutändan är priset för sådan rikedom för dyrt
för mig. Då kan du ju kyssa anonymiteten farväl.
Och bara genom det egna agerandet, blir du lite
av den gnidna jävel du från början föraktar.

Det finns säkert 50.000.000 skäl,
att inte vilja vara snuskigt rik.