Kategori: Betraktaren

…
Jag hade TVn på, och en lampa men…..

Under lördag kväll släckte ett digert antal svenskar
lamporna.

”Earth Hour (jordtimmen) är en internationell
kampanj som uppmanar hushåll och företag att under en timme i första
hand släcka belysning och om så önskas även stänga av icke-nödvändiga
elektriska apparater för att uppmärksamma klimatfrågan,
ett hållbart liv på vår enda planet”

Endast EN timme !

Och sedan har vi renat våra samveten för resten av året,
och tar bilen till gymmet 500 meter hemifrån,
åker på bensinslukande flygsemestrar nån gång om året,
åker bil i storstäder trots att det går fortare att cykla.
”Unnar” oss miljöförstörande köttbitar ett par gånger i veckan,
eller varje dag.

Och 93 % av de representativa rösterna i riksdagen har just
röstat igen något de kallar för ”frihandelsavtal”.
Och det är ju ett vackert ord, som nästan ingen bryr sig om att
syna…eller ändra sin röst vid valet. Men vad det innebär är inte
fri handel, utan att Stater, likt Sverige nu riskerar få betala
miljarder i skadestånd till företag som våldtar våra barns
framtida jordklot…våldtar våra barns hälsa,
när vi stiftar lagar som värnar miljön,
och på så sätt inte ger dem fria hände att förgifta jorden,
för att det är mer lönsamt för dem på kort sikt.
Och det är dina och mina skattepengar som betalar miljardböter,
och det har VI röstat igenom.

Sen nickar vi gillande och släcker lamporna en timme om året,
och gnäller oss hesa över begränsad bilkörning i centrum av
hårt nersmutsade gator i storstäder.

De krafter som bryter ner våran jord, och våra barns framtid,
älskar nog earth hour, välkomnar den.
För då kan de sedan ostört fortsätta globalisera, med
ohållbar tillväxt, hälla ut fossila bränslen, micro-plaster i haven,
som vi förr eller senare får i oss via maten

Nu släcker vi ljusen, stolta stad – på kort sikt

…
Man skulle åtminstone för framtidens skull önska att
vore nå’n form av dåligt samvete..
men det verkar inte så.

Någon ”ångrar möjligtvis någon rubrik”
Vissa kan eventuellt så här i efterhand lite pliktskyldigt
”rannsaka sin journalistik” ,. för att i nästa andetag tycka
att de inte kunnat gjort ”granskningen” annorlunda
Andra ”ångrar ingenting”.

Det blev en nyhet med visst medialt intresse av att
Benny Fredriksson 58 år, först som brukligt är förklarats död.
Men inte lika stort nyhetsvärde tycks det som att helt
omdömeslöst printa varje form av anklagelse mot något
godtyckligt manligt offer, och kalla det för ”berättelser”,
istället för vad det egentligen handlade om, nämligen
regelrätta kölhalningar med offentliggjort namn,
för allmänheten att hänga på att spotta och sparka på.

Sedan varierar det vilket ord journalisterna använder sig
av när det kommer till dödsorsak.
De som ursäktar sig genom att inte låta någon skugga
falla på sig själva i mediedrevet Metoo, använder sig av
formuleringen: ”han valde att avsluta sitt liv”,
när det i andra sammanhang ofta kallas för ”självmord”,
eller att man utelämnar just ordet ”valde”

Och som vanligt ”går tankarna till familjen och anhöriga”
och inte den som faktiskt inte orkade vara kvar i
den värld där massor av människor hängde på
mediedrevet … får jag hoppas utan att tänka sig för.
Den närmast anhörige är i detta fall en kvinna, en känd duktig
svensk artist, vilket ju då underlättar att placera empatin
enkom där, och inte hos den avlidne.
Det blir ju lättare så …lixom.

För vi lever i ett land, i en tid som förkunnar att
när män mår dåligt beror det alltid tydligen på männen själva,
när kvinnor mår dåligt beror det tydligen oxå på männen själva.

Och frågan är vilket ansvar har de medborgare som
tagit mediedrevet för sanningar, och gett medierna
vind i seglet. Känns det fortfarande rätt att säga att Metoo
är en revolution, och att i revolutioner, rättfärdigas offer ?
Jag har svårt att föreställa mig det, men ändå sker det
i parti och minut i pressen att de som anklagade och drev på
nu försvarar sitt beteende…

… jag mår illa …riktigt illa,

Hur kan människor göra så mot andra människor?
Speciellt då människor som påstår sig värna om
människor och jämställdhet.

Jag undrar om Metoo vill vara vänliga att förklara det för
Ann-Sofie von Otter… ansikte mot ansikte !?

…
I Sverige har vi regler för vilka färger man får ha
på husen i vissa villaområden. I Stockholms skärgård
är reglerna än mer specifika. Det ska alltså inte sticka ut
för mycket från omgivande byggnader.

Om det kan man ju tycka både bu och bä.
Det finns nog fall där jag tycker att det är OK att
träda in och styra upp sånt som skämmer.
Men i större städer har och andra sidan brutalt
fula byggnadsprojekt släppts igenom,
medan man bråkar om kulören på ett radhus.
Och då blir det lätt att sila mygg och svälja kameler.

Men låt oss säga Stockholms skärgård, som åtminstone
jag upplever som ett kulturarv värt att bevara, både vad
gäller natur och byggnader, så kan jag tycka det är bra att
det inte smälls upp 50, i olika kulörer, färgglada campinghus.
Det är iaf min estetiska åsikt.

Minareter, böneutrop och Moskéer i Sverige då ?
Vad tycker vi om det ? Vad tycker JAG om det ?
Jag som tycker så mycket om så mycket.

Om själva moskéernas vara eller icke vara, tycker
jag självklart att de ska få finnas. Och underkasta sig
exakt samma byggnadsnormer som all övrig byggnation
i Sverige… dvs om det bybor, stadsbor vill ha det,
så ska de få ha det, om inte … så ska de slippa.
Det borde vara upp till orten att få säga sitt om det.
Inte om moskéernas existens, utan om deras yttre
exteriör då vill säga.

Och lite så tänker jag kring just böneutrop oxå.
Det är ändå en betydande förändring i stadsbilden,
och därmed bör ortsborna få säga sitt.
Och jag kan villigt erkänna att jag personligen skulle röstat nej,
men funnit mig i majoritetens beslut. Det finns de som jämför
böneutrop med kyrkklockor. Personligen, skulle jag inte
bli ledsen om de upphörde heller, inget jag skulle sakna.
Men återigen. Jag skulle foga mig till mina grannars beslut
i frågan.

Men lite tänker jag också på sammanhållning mellan nysvenskar
och gamm-svenskar. Den är i dagsläge inte alla gånger den bästa.
Anledningen är segregation, kulturkrockar och obefogade rädslor.
Och bästa sättet att överbrygga sådant, är att träffas och prata.
Inte med alla, men med någon, några.

Men att uppifrån bestämma att genomföra böneutrop
på svensk ort i dagsläge, är nog ett effektivt sätt att öka
Sverigedemokraternas väljarbas…tyvärr !

…
Det här med äganderätten verkar vara centralt för
människor som förespråkar kapitalism och ökade klyftor.
Och de har hittat ett sätt att beskriva äganderätten så
att de flesta i västvärlden accepterat det utan att ens
ifrågasätta tex att ”Världens åtta rikaste personer äger
lika mycket som den fattigaste hälften av befolkningen”, länk

De flesta av oss har resignerat inför kapitalismens läror,
med förklaringen att den påstådda motsatsen, kommunism,
uppenbarligen inte fungerat.

Själv tycker jag att kapitalismen för världens stora massor
fungerar i princip lika dåligt som kommunismen. Båda ideologierna
har i praktiken utnyttjats av herrar och damer med makt.
Kommunismens idé om det gemensamma, och kollektivet,
blev aldrig verklighet, vilket agitatoriskt utnyttjats av kapitalismens
propaganda-pionjärer. Samtidigt som dessa kapitalister måst dölja
det faktum att de strävar mot det monopol de påstår sig förakta i
kommunistiskt styrda länder. Samtidigt så har de många ggr blivit
rika genom att utnyttja billig arbetskraft, typ som kommunisterna
i Sovjet, även om kommunisterna i Sovjet var oerhört ineffektiva
ur en kapitalistisk synvinkel.

I Sverige vill de rika inte vara med och betala för allmän sjukvård,
genom att privatisera den i större utsträckning, vilket i förlängningen
innebär att de som haar pengar får bäst vård.
Det är då intressant i sammanhanget att fundera över HUR de rika
kommit över sina pengar och hur vi ser på äganderätt.
Som ett tydligt ex kav vi ta Strindbergs syn på det hela:

Strindberg om arbetet

– Vad sa ni till mannen där borta?
– Jag sa, att han skulle arbeta fortare.
– Vilken rätt har ni att befalla över honom?
– Jag betalar honom för det.
– Hur mycket betalar ni honom för det?
– 10 kronor om dagen.
– Varifrån får ni pengarna att betala honom med?
– Jag säljer sten.
– Vem hugger stenen som ni säljer?
– Det gör han.
– Hur mycket hugger han om dagen?
– Åh, han hugger en hel del sten på en dag.
– Hur mycke’ får ni för det?
– Ungefär 50 kronor.
– Men då är det ju han som betalar er 40 kronor för att ni går omkring och befaller honom att arbeta fortare.
– Ja, men jag äger ju verktygen och maskinerna.
– Hur blev ni ägare av dem då?
– Jag sålde huggen sten och fick in så mycket pengar på den att jag kunde köpa in verktyg och maskiner.
– Vem hade huggit den stenen?
– Tig, dumbom!

Men kapitalisterna har lyckats vända på förklaringsmodellen
om ägande och äganderätt. Ta bara uttrycken ”arbetsgivare”
och ”arbetstagare” vilket antyder att ”arbetsgivaren,
som egentligen köper arbetarens tjänster för långt billigare
pris än skäligt är, framställer sig som både generös och skapare
av välfärd och arbete, när i själva verket Strindberg i sin text
faktiskt bevisar att arbetsköparen inte haft några tillgångar
utan arbetaren.

Att kunskap är makt, och att makt är pengar,
och att pengar är makt är sedan länge ett känt faktum.
Nazisterna i Tyskland brände inte böcker på torg för att de
frös eller ens alla gånger för att de inte höll med om vad som
skrevs i böckerna. Utan för att kunskap är lika med makt,
och om alla har tillgång till litteratur och får ta del av andras tankar,
så spricker det totalitära mitt itu och går i tusen bitar.

Maktens män i väst bränner inte böcker,
men man ser till så att de flesta tidningar är
borgerligt ägda och bevakar borgerliga intressen.
Och vad värre är, är prenumerationer så dyra idag
att stora grupper medborgare inte får del av tex den
typ av grävande journalistik som DN ofta producerar.
det kan kosta uppåt 7000 kr om året att prenumerera,
på papperstidningen. Nättidningar är väsentligt billigare
tror jag, men fortf alldeles för dyra för pensionärer
arbetslösa, sjukskrivna.

Och här är en intressant uppföljningsfundering kring
det faktum att alla inte får del av en ”fri press”
Tidningar som Fria tider, Avpixlat och allt vad de nu heter
(de byter namn och förökar sig som ogräs i trädgården,
celldelar sig som cancersvulster)…
De tidningarna är gratis ….

… för egen del är det inte svårt att förstå varför
främlingsfientlighet växer lavinartat

Och allt detta hänger ihop med kapitalismens bakvända syn på
äganderätt. Aboriginerna har ett betydligt sundare synsätt:

Eng:
”Well, you see, Aborigines don’t own the land.They belong to it. It’s
like their mother. See those rocks? Been standing there for 600 million
years. Still be there when you and I are gone. So arguing over who owns
them is like two fleas arguing over who owns the dog they live on”

Svenska:
”Du förstår, aboriginerna äger inte landet de lever av.
De tillhör det. Det är som deras moder. Ser du de där klipporna ?
De har stått där 600 miljoner år. Och de kommer att vara där när du och
jag är borta. Så att argumentera över vem som äger dem,
är som om två loppor argumenterar över vem som äger den hund de lever på.”

(citat från Crocodile Dundee)

Det här med äganderätten verkar vara centralt för
människor som förespråkar kapitalism och ökade klyftor,
alltså borde det vara det för dig och mig,
så vi kan syna denna omskrivning av verkligheten,
som kapitalismen står för.

…
Jag har just tagit mig en dusch,
känner mig fräsch när jag tar min
alkoholfria Staropramen och reflekterar.

Mitt 5e liv är gott än så länge.
Jag är inte lycklig som prinsen på film,
som träffat prinsessan och lever lyckliga
i alla sina da’r. Men som Harrison Ford
sa till Donald Trump:

”It’s a movie Donald, it’s not like this in real life”
(länk)

Men jag tyckte om idag att spela gitarr till Khawar Momenais
flöjt idag, trots att ”undrar-om-jag-duger-skivan”
spelas upp på hårddisken/hjärnan igen.
Och jag tyckte om att bjuda Bertil och Jea på fika
fast ”undrar-om-jag-luktade-armsvett-skivan”, satte igång,
när hon reste sig upp och gick runt lite i lägenheten.
Och här kommer det tragikomiska, hon har tappat mycket av
luktsinnet vid ett fall för nåt år sedan. Och det är henne jag
oroar mig för om jag luktar armsvett.
Bertil sa flera gånger att han tyckte speciellt mycket om
kaffet jag gjorde åt dem, det gjorde mig glad.

Men ändå är det en bra dag,
lite melankolisk., och det är helt okej.
Jag minns och saknar pappa ikväll.
Pappa som till slut lät mig veta att jag
var önskad, genom att sen jag blev 30 år,
alltid ta sig tid för mig när jag ringde,
vare sig han var nykter eller för
onykter för att inte sluddra. Jag förstår dig mer och mer
för varje år som går pappa, jag saknar dig.
Jag känner mig lite ensam, utan dig.

Jag såg ”En oväntad vänskap” ikväll,
en ny favoritfilm att se om och om igen.
Det är tur, då jag slitit ut ”the bucket list”
genom att somna till den hundra nätter.

…
”Domen är väldigt fördomsfull”

Ja så långt jag kan se med min begränsade insyn,
och utifrån vad som framkommit av domen,
så anser jag oxå att domen är väldigt fördomsfull,
om det stämmer att man i huvudsak dömt utifrån
vilken som har den ”finaste familjen”.

Nu tycks då media unisont förmedla det självklara
i att detta är en fördomsfull dom,
vilket det också troligtvis är.
Skillnaden är att det är en kvinnas som utsätts för
okontrollerade uppgifter, fördomar som grund för domslut,
för vi har ju under året som gick, lärt oss att i Sverige ljuger
inte kvinnor och barn, det har mer eller mindre kommit att
bli en slags rättspraxis.

Jag kallar det för ”rätts-praxis” eftersom stora delar eller hela
”rättegångar” mot vissa män, förts i media och inte bara
godtas av feminismen, och drivits av Metoo,
utan hävdas som en rättighet. Det har varit viktigt att hålla
män i allmänhet ansvariga. När inte ens män i ”synnerhet”
dvs de specifika fall och anklagelser som utgjort grunden
för Metoo-rörelsens agenda, varken kunnat bevisas,
eller styrkas.

Därför reagerar tydligen i Sverige på när en kvinna blir utsatt
för denna typ av fördomar och icke rättssäkert beteende
i Solna tingsrätt, men inte när Lasse, Martin, Staffan, Urban,
Lars, Julian m fl, hudflängs i media-rättegångar, med livstidsstraff
som följd, dvs en livstid av skam och rykten som påverkar arbetsliv
och allt framtida socialt liv.

Alldeles oavsett om tex Martin Timell är skyldig till någonting
över huvud taget, så är han troligtvis körd för all framtid i
svensk TV, och många andra anställningar.
Han är nu nästan hela Sveriges största hatobjekt,
och tidningar och TV, turas om att kölhala honom och frossa
i eländet, och har ingen som helst ånger, ty det är
inkomstbringande. Inte ens mannen som körde lastbil
på Drottninggatan i Stockholm 7e april, får den negativa
mediala uppmärksamhet som Timell fått, trots att han med
all säkerhet mördat 5 personer och hade för
avsikt att mörda fler.

Och vad VET vi egentligen om Fallet Timell ?
vad VET vi ? Svaret på den frågan är nära nog: INGENTING!
Och därav troligtvis den desperation som de som de facto
blivit drabbade av brott visar, när det ofta så är fallet,
att det är svårt att bevisa det som sker mellan två personer,
i en privat miljö. Men Metoo-rörelsen har satt sig över rättsväsendet,
och struntar blank i sanningshalten i anklagelserna
”för den goda sakens skull”. Och skördar i sin tur än fler offer.
Dessvärre förstör de riktiga offers framtida möjligheter
att bli trodda och få rätt.

De uppgifter som florerar i media om att Martin
ska ha fört in ett finger i skötet på en kvinna i en
vattentunna har jag svårt att förstå hur det ska ha gått till.
Det påstås ha skett bakom ryggen, och samtidigt ha tryckt
ned henne, inför andra människor, och med bikini på.
Återigen, jag påstår, till skillnad från de flesta inte att jag
vet vad som skett och inte skett i den badtunnan.
Man jag får inte till hur det ska ha gått till. Det ter sig
fysiologiskt väldigt svårt att genomföra.

Det finns ju många varianter som skulle vara möjliga.
Tex att han kan ha medvetet tafsat. Men då går det inte att
driva anklagelsen våldtäkt, och då får man inte bort M
från sitt jobb, och då straffas han inte lika hårt som man önskar.
Nä jag får inte ihop berättelsen från ”Assistenten”
Det betyder inte att M är en schysst kille, eller oskyldig,
men VAD är han skyldigt till isf, och är det straffbart ?
Jag har personligen ingen åsikt om skuld eller icke skuld,
jag är bara fly förbannad över acceptansen av godtycklighet,
rykten och ”hur det känns”, som grund för anklagelser,
vilket i förlängningen drabbar ALLA, både brottsoffer,
och oskyldiga människor. ALLA !

Min uppfattning om Metoo har kommit att bli att på alla
fronter har man överdrivit både siffror, och förstorat upp,
graden av det påstådda, letat långt tillbaka i historien,
för att legitimera det hat mot män i allmänhet,
de verkar tycka är rättfärdigat.

#tystnadtagning: Det första uppropet. 456 kvinnliga skådespelare

#sistaspikenikistan:
4 627 kvinnor i byggbranschen

#givaktochbitihop: Undertecknat av 1 730,Försvarsmakten.

#sistabriefen: Fler än 2 000 kvinnor pr-branschen

#deadline:
Fler än 4 000 kvinnliga journalister

#utanskyddsnät
och #intedinhora:
prostituerade, drogberoende

#nykterfrizon: plus 100 kvinnor inom
nykterhetsrörelsen

#visjungerut: 653 sångare

#närmusikentystnar:
1 993 kvinnor i den svenska musikbranschen

#tystdansa: Drygt 620 dansare

#medvilkenrätt:
4 445 kvinnliga jurister

#ickegodkänt:
3 853 av Sveriges kvinnliga lärare

#tystiklassen: 1 700 elever protesterar mot sexism

#räckupphanden: 8 000 gymnasielever vittnar

#underytan: Uppropet för hedersförtryckta kvinnor.

#visparkarbakut:
1 000 skrivit på.

#vårdensomsvek: Patienter

#imaktenskorridorer:
1 300 kvinnor inom svensk politik,

#teknisktfel: 1 139 kvinnor i teknikbranschen

#larmetgår:
Kvinnor inom räddningstjänsten

#akademiuppropet:
2 400 kvinnliga akademiker

#vardeljus: Fler än tusen kvinnor inom Svenska kyrkan

#vikokaröver: Restaurangbranschens kvinnor

#timeout:
2 290 kvinnor inom svensk idrott

#utgrävningpågår: 387 arkeologer

#utantystnadsplikt: I det
största uppropet hittills slår 10 400 kvinnliga läkare

#skiljagnarnafrånvetet: 978 kvinnor inom det
gröna näringslivet,

#metoobackstage: Fler än 1 600 kvinnor
bakom scenen

#listanärstängd: 444 nattklubbsbranschen

#skrattetihalsen: Ett upprop undertecknat av 80 kvinnliga komiker.

#theshowisover: 873 kvinnor som arbetar på cirkusar

#killtheking: 1 381 hårdrockare

…
För tillfället, när man efter bästa
förmåga försöker ta del av omvärlden,
så känner jag en frustration. Det är så mycket som
är galet, helt galet, och de flesta tycks vara helt
resignerade inför de flesta av alla galenskaper.

Och jag försöker sammanfatta mina tankar, mina tankar
kring allt i en blogg som nästan ingen längre vågar kommentera
eftersom jag styrt kommentarerna till Facebook, där de inte
kan tycka i lönndom, kritisera utan att behöva stå för sin åsikt.
Konflikträdsla ? Jag skulle säga JA på det.
Feghet ? Jag skulle nog säga JA på det oxå.

När man är mitt uppe i sina karriärer, sina dag-slavs-jobb,
sitt konsumerande så reflekterar man antagligen inte över
det stora sammanhanget, där vi genom vår flathet och egennytta
till slut bidrar till världskonflikter, krig, svält, sjukdomar.

Man tenderar istället att fokusera på ”de orättvisa miljömupparna”
som genom höjd bensinskatt ”förtrycker människor”
Att Östersjön är döende, med de framtida konsekvenser det
får för hälsan för bensinförespråkarnas barn, tas liten och ingen
hänsyn till. Det är kortsiktigt och egoistiskt mest hela tiden,
och ju rikare du blir desto mer spottar du nedåt, och nu har vi en
befolkning som är så pass rik att de flesta kan unna sig att spotta
nedåt och se till sitt eget bästa i alla skeenden.

Man tenderar istället för att fokusera på att 80 personer äger
hälften av världens tillgångar inte berör så illa som när utsatta
rumäner tigger för sin överlevnad utanför Konsum.

När man mår psykiskt dåligt,
kan man göra det av många olika anledningar.
Det kan bero på val man själv gjort,
vilket är den enda biten man kan påverka själv.
Men det kan oxå bero på att du råkat ut för saker
från andra människor, och från samhället och världen.

Och när man är svag, och ganska ensam om att ifrågasätta,
då kan man lätt känna det som man håller på att bli galen.
Men när styrkan växer inombords, så kan man fundera
om man snart är den enda vettiga människan på jorden ?

”It takes a fool to remain sane”

Historien är full av händelser vi låtit ske,
som i av efterföljande generationer ter sig
helt omöjligt att förstå hur människor kunde stå och se på.
Och ändå står vi nu här, intelligentare än någonsin,
och ser på ….

….ser på när den förut så rättfärdiga feministiska kampen
förvandlas till könskrig och hets mot folkgrupp,
baserat på anklagelser, ”känslor”fördomar,
istället för att ägna sig och ett jämställt hållbart,
samhälle (Och där försvann några procent läsare)

…ser på när det rika ökar klyftorna,
när media ägs nästan helt av högerkrafter,
när vi låter ”handelsavtal” köra över
befolkningens valda demokratiskt valda.
(Och där försvann några procent till läsare)

…ser på när kurderna som stod upp mot Islamiska statens
våldsvälde, i sin tur blir slaktade vid Turkiets gränser,
…ser på när näst intill alla politiska partier i riksdagen
antar de folkdräktsklädda populisternas protektionistiska,
rasistiska och främlingsfientligas problembeskrivning,
och fortfarande låtsas som att det bara är de som är
främlingsfientliga
(Och där försvann ytterligare några procent läsare)

Jag skulle kunna hålla på länge, och tappa i princip
alla läsare, av de få som ens kommit förbi klicket på
länken till min blogg, eftersom de oftast inte är lättsmälta.

Nej jag är givetvis inte den enda vettiga människan på jorden,
och visst är även jag full av brister och otillräcklighet.
Men problemet är att alla ni andra vettiga håller tyst
och då vinner ondskan, då vinner galenskapen !

…
Det är inget särskilt med mig.
Och ändå är allting speciellt med just mig.
Ingen har gjort det just jag gjort med sitt liv,
och det är inget särskilt med det.

…
”Jag tror det finns någon för alla,
huruvida man hittar den personen, är en annan sak”

Ja kanske det är så.
Att se gamla människors långvariga kärlek,
är något som berör mig djupt. När de håller varandras
skrynkliga händer, och älskar varje rynka.
och ser på varann med varma ögon som om de
visste att de går in i evigheten tillsammans.

Jag prioriterar nu de stunder,
som jag känner mig mest levande.
En sommardans på Gussjönoret,
med älvor som tar min hand och leder
mig ut på dansgolvet, och för en stund får mig
att känna mig önskad, känna mig levande.
Där vattnet är spegelblankt och solnedgången
speglar sig på dess kvällsbädd.

Jag känner mig levande när jag har
möjlighet att betyda något för en vän,
eller för en främling. Allra mest levande
när jag får ett barn att skratta eller krama om en.
Som lilla Iris som efter att ha fikat färdigt med sin mormor
vände sig om och gick tillbaka till mig och gav mig en puss
på kinden. Det var några år sen, men är för evigt fast i mitt
hjärta. Eller när min dansvän Carola säger att det jag
sagt henne, betytt mer för henne än jag förstått.
Då känner jag mig levande.

Jag känner mig levande när jag hjälper Karl med ved
på bruket, och när Åsa gnider sin fiol till Per-Åkes bas
och min gitarr. När jag fick äran att stötta Martin med
både snöskottning och lyssnande öron.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

I do not drink, or eat or walk or talk the way you do.
I don’t breath without a machine, helping me day and night
I can not move my arms and legs.

And yet …I’m still a man

I’ve lost so much, and yet, I’m still here.
I feel everthing, the slightest feathertuch any where
on my body. My heart is alive, to meaning,
to values, to love. That is all it’s ever been about.
I realize I have a choise, I can let this life crush me,
wear me down until I’m dead, or I can bear the weight,
and live !
There is no surviving, there is living, and there is dying,
There are no gates to the suffering. No liberator will come.
I must deside …to live
…or die… to live …. to live!

(från filmen ”En glimt av ljus” UR Play

…
Jag har jätte-o-manligt smällt upp en tidningshylla
åt mig själv och fyllt den med Hemmets Journal, på väggen.
Jag sitter, utan att skämmas, på café och har dubbla
glasögon på mig och ser konstig ut, men ser bra UT.

Jag är näst intill ensam om att våga ifrågasätta den
mediala laglöshet som rått under höst och vinter,
och likes uteblir totalt.

Jag ringer inte längre upp de som inte respekterar mig,
eller blir glad att höra min röst. Jag slutar höra
av mig till de som inte behagar höra av sig till mig,
och det gör att det blir mer tid över för mig själv,
och då får det bli så då….
Jag är rätt bra sällskap så.