Kategori: Betraktaren

…
!Mamma, ny morgon …ny dag !!!

….som den underbart naive pojken sa,
i nån slags tro på att en massa trevliga
saker skulle hända den dagen ….också.
Det finns en slags nytta i naivitet
något hälsosamt över det.
Men i lagoma portioner, som det väl är
med det mesta i livet.

Kapitalistisk Tomas-morgon…

Efter ett antal natt-kissningar, kliver jag outvilad upp,
och tager ett mått av mina kapitalistiska kaffebönor,
och maler det i min kapitalistiska kaffekvarn,
för att sedan brygga det i min kapitalistiskt
tillverkade Bodum-kaffe-press.
Sedan tar ett kapitalistiskt tillverkad Nyåkers Pepparkakshjärta
full av miljöovänlig palmolja, som i likhet med det mesta
kapitalistiskt skapade, med en rasande fart, bryter
ner den miljö, och den plats som våra barn och barnbarn
ska växa upp i.

…med en extremistisk själ

Trots en sådan kapitalistiskt influerad morgonrutin,
räknas jag med stor säkerhet, av många på den
”demokratiska” Moderata, och Sverigevänliga ”mittenfåran”
vara en sådan här extremistisk döds-mördar-kommunist.

För det räknas man nämligen ofta som per automatik,
om man anser att det är fel att 8 personer äger lika
mycket tillgångar som ena halvan av jordens befolkning.
Det räknas man nämligen ofta som per automatik,
om man anser att man inte ska kunna bli miljonär på
att spara in på gamla människors vård, mat och livskvalitet.

Skapat ett egoistisk monster, i mig.

Ja jag har i dagens mått mätt väldigt extrema åsikter,
och räknas som ett hot mot demokratin och mänskligheten,
när jag försvarar demokratins grundvalar och ekonomiskt
utsatta människors behov…. likt mina egna behov.
Tänk så egoistiskt av mig att vilja ha en bra vård,
mat för dagen, och en hyra jag har råd att betala.
Men men … den allenarådande kapitalismen
har kanske i den aspekten,
skapat ett egoistisk monster, i mig.

Jag är restprodukten som de inte blir av med så lätt

Efter som jag är en kapitalistisk restprodukt, i en
gudsförgäten försummad landsbygd som enkom förväntas
producera el åt storstadsregionen, producera exportvaror
vars vinster i god kapitalistisk tradition vänligen tas om hand
av Södra Sveriges storstäder och utlandssvenskar, samt
andra länders kapitalister…. eftersom det är så, så är jag inte
i deras mått mätt produktiv, och därmed både göralös, och
fullständigt ointressant ur ett politiskt perspektiv.

Vad göra ?

Så jag som kapitalistisk restprodukt utkanten av den svenska
kapitalismens ödemarker, har en del ”fritid” på mina händer.
Vad göra ?

Ja till att börja med skriver jag, som ni ser, lite ”kommunistisk
smörja” på min blogg. Jag tittar ut över det grådisiga
ödemarkslandskapet, som till många kapitalisters förtret,
ofta kan vara rena paradiset. Men idag är det ingen snö,
ingen blomstrande flora, eller strålande sol.
Sådana dagar kan jag på egoistiskt dödsmördarkommunistiskt
vis baka mitt bröd själv, så att jag sparar pengar, och bidrar
mindre till onödig export och massproducerat kapitalistisk
producerat bröd, och dessutom får godare och mer näringsrikt
bröd, samt minskar lite på utsläppen till förmån för allas
barnbarns framtid. Jag ber givetvis om ursäkt för detta
beteende !

Gratis motion ? ”Har jag närt en kommunist vid min barm”

Jag motionerar dessutom på ett totalitärt kommunistiskt vis,
genom långa promenader. Då man ännu inte fullt ut lyckats
hitta något annat sätt att tvinga mig betala för den motionen,
annat än 1000-kronors gymnastikskor. Dagligen blir jag dock
informerad via monotont, upprepande ”konsumentinformation”
om att det enda sättet att få ”rätt motion”, är att köpa just
deras produkt. Samt att om man köper just deras produkt överilat,
inom mycket kort tidsintervall så sparar man massor av pengar på det,
och får en hel drös extraprodukter, som de på intet vis redan räknat in i vinstkalkylen, och som naturligtvis knappt går att leva utan.

Sysselsättning för restprodukten

För att få dagen att gå, när ingen meningsfull sysselsättning
kan idkas i form av osjälviskt bidragande till andras och
därigenom mitt eget välbefinnande… så tittar jag ibland
på min kapitalistiskt producerade TV av billigaste sort.
En romantisk komedi, full av orealistisk naiv kärlek,
förälskelse och sagolika drömmar, landar jag i för en stund.
Växlar sedan över till en Norsk miljonär intervjuar en svensk
miljonär om hans humoristiskt skildrade hypokondri.
Sedan med miljonärerna i tv-soffan intervjuar de en hemlös man,
och en journalist som testat på det livet i en dryg månad.

En hemlös bland miljonärerna

Den svenske miljonärens fundering, med ett ytterst oförstående
ansiktsuttryck är ju givetvis, varför den hemlöse, som för övrigt heter
Tomas inte tagit sig upp ur det destruktiva livet av alkohol och
hemlöshet. Hade den hemlöse haft svar på det, kanske han
inte längre varit hemlös dock. Den vanligaste uppfattningen
av idag bland miljonärer och Sverigevänner är nog att Tomas
bör ta sig i kragen och skaffa sig ett jobb, som de själva har gjort,
och bli en del av det högerpolitikerna kallar för ”vanligt folk”.

Munkräks lite

Själv upplevde jag det något groteskt och cyniskt, när Skavlan
blev oerhört obekväm över situationen, känslorna av den
verkligheten, avtackar Tomas, och tar in ytterligare en miljonär
i form av Erik Solheim och lättar upp stämningen något.
Skrattar lättat över den nya intervjusituationen.
Jag kräks lite i munnen och stänger av kapitalistburken,
som många i ensamhet och socialt utanförskap, så som
pensionärer, sjukskrivna, arbetslösa kan bli lätt beroende av.

En typisk funderardag – kärleken då, går den att köpa ?

Jag filosoferar vidare … det är en typisk funderardag,
i höstmörkret, i utkanterna av kapitalismens ödemarker,
Ådalen, norrländsk inland. Och letar åter efter det naiva i mig
för att överleva i hjärtat. Just det ….drömmen om kärleken !.
Och man kan, jag kan under stundom drömma naivt om sagan
om kärleken. Men verkligheten påminner mig om något annat
som infiltrerar även det heligaste av allt: kärleken till människor.

På televisionsapparaten jag nyss stängt av, strömmar det dagligen
ut kärlek… köpt kärlek, i bonde söker fru, paradise hotel,
First date, och andra prostitutionsprogram med kapitalistisk kärlek.
Denna typ av ”underhållning” är mycket populär,
även av människor som anser den mest avklädda kapitalistiska
typen av kärlek; pornografi, är förkastlig och omoralisk, samt
kvinnoförtryckande.

Men porr är så otäckt att det finns ingen som
konsumerar det, trots att det är en av världens största ”industrier”
Till skillnad då från den kapitalistiska tv-kärleken där folk är otrogna
med varann, och i mellansnacket snackar skit om varann och
försöker komma fram till vems fel detta var. De ni … de e grejer det,
jämfört med ….porr ”som ingen tittar på”.

Visste ju att de skulle få varandra

I kärlekskomedin jag tidigare zappade ifrån,
vet jag ju att de vackra, fläckfria skådespelarna
får varann i slutet av filmen. Så jag orkade inte titta färdigt.

Impopulär forskningsstudie

I en forskningsstudie nyligt,
konstaterades att män med lägre inkomst
får svårare att bilda familj än män med hög inkomst.
Detta skulle ju dock gud förbjude insinuera att även
kvinnor, i likhet med män är kapitalistiska varelser som
många gånger i likhet med män sätter pengar före känslor
och kärlek. Det måste nog forskas i om den forskningen
verkligen kan stämma ??

En gång i tiden trodde jag trodde jag i min naivitet
att kärlek handlade om att ge till sin omgivning,
berika den man älskar, få den att växa i hjärta och själ,
i självkänsla och livsglädje. Men kan hända att jag förväxlar det
med kommunism eventuellt.
Det verkar som, om man studerar samtiden,
det inte finns någonting alls i tillvaron, som inte ska tjänas miljoner
kronor på: Äldrevård, fattigdom (röda korset m fl), motion drömmen
om , illusionen om lyckan som kommer vid rikedom….
och till och med det heligaste av allt; kärleken !

Jag är i mångt och mycket en naiv, romantisk cyniker.

Och den som efter denna läsning påstår att jag inte fattar någonting,
har nog mer rätt än man kan tro!

Nä hörrni, nu ska jag ta en kopp kapitalistiskt
producerad kaffe till, länge leve kärleken !

…
Livets teater

Gäääsp … har varit trött idag.
Trots hela 2 koppar kaffe,
och en 5km promenad med G.
Där vi i vanlig ordning på ett teatraliskt vis
genom ett antal ”rollfigurer” skapade i diskussionens
hetta ventilerar ur oss galenskaperna runt omkring oss.
Vi står givetvis inte exakt på samma politiska bas,
men under våra teaterpromenader med ymniga gester,
diverse olika röstlägen, och till och med jämfotahopp,
är det högt till tak, och nära till skratt.

Säpo

Tänk om ”storebror såg oss” då ?
Eller spelade in oss, det hade räckt till att likt
Gardell göra en sammanfattning på 30 år.
Så kom igen nu säpo !
Jag skriver ”bomb” så kanske jag fångas
av deras ”sökmotorer”

Heta potatisar som svalnar

En sak jag funderar över kring alla heta potatisar
i medier och sociala medier, är att det inte längre
enkom i huvudsak är främlingsfientliga krafter som
använder sig av den ogenerade lögnen på vägen
till makten, utan även de rörelser, som jag i dess grundidé
kanske borde stödja. Och hur dessa lögner och överdrifter,
och cyklopseende till slut kommer tillbaka och biter sig
själv i röven… i alla rörelser utom det främlingsfientliga.
Där man tycks bli än mer populär ju mer man ljuger
och överdriver. Riktigt hur det sistnämnda går till förstår jag
inte faktiskt om jag ska vara ärlig, hur jag än försöker förstå
de 18 % av svenskarna som ”köper” och sväljer lögnerna
med öppna ögon. Jag hoppas att nån gång bli varse
kring denna gåta.

De borde veta bättre

Men de som kanske borde veta bättre då ?
Kvinnorörelsen, som var fröet till
den moderna svenska demokratin ?
Sjukhusrörelsen i Sollefteå, vars mål och
invändningar jag till hundra procent håller med om ?

Sanningen borde räcka

Själv tycker jag att sanningen egentligen borde
räcka ! Att det är illa nog om endast en kvinna blev våldtagen,
så är det en kvinna för mycket. Att det är illa nog att
sjukvården på landsbygden rustas ned pga av
maktspel hos landstingspolitiker i Medelpad.
Det borde räcka ! Och därför menar jag att man
visar strupen till de som vill bita, när man överdriver,
ljuger, undanhåller delar av sanningen.
I sjukhusfrågan var det tex helt onödigt att överdriva
antalet demonstranter, vilket gav motståndarna, de
destruktiva urbaniseringsivrarna, kapitalisterna ett
slagträ att slå oss med.
Sanningen räckte eg, att de avvecklar inlandet
medvetet och cyniskt.

Ni hade behövt oss

Och kvinnorörelsen, hade inte behövt överdriva,
trolla med siffror för att få det att låta värre än det eg är.
Det är illa nog, utan överdrifter. Och kvinnorörelsen hade
haft stor nytta av att allierat sig med män som mig,
och inte utnämnt alla män till ansvariga för en liten del
människors handlingar. Ni hade behövt mig, och 4 miljoner män
på er sida ,… och jag tror att kvinnorörelsen har valt
fel metod för att åstadkomma det stödet… med hat !
Kvinnorörelsen hade oxå vunnit i förtroende
om man sett att massor av män oxå far illa,
ofta på andra sätt, via våld. Samt att det inte beror på vad
du har mellan benen om du är god eller ond.
Det borde kvinnorörelsen förstått, med tanke på att den
är i fronten för att inte generalisera kring religion
och etnicitet. Sanningen hade räckt, och nyanser är
nödvändiga. Men detta vill dagens kvinnorörelse inte veta av.

Kvinnojoursrepresentant

Jag berättade en gång för en representant för en kvinnojour
om mina upplevelser som man, som jag upplevde som pojke,
där kvinnor varit de som förgripit sig. Hon fnös bara föraktfullt
åt mig. Och det är inte en isolerad händelse, det händer
fortfarande.

Ni hade behövt oss 4 miljoner män på er sida,
och jag tror som sagt var att hat, överdrifter,
lögner och förnekelse …inte lockar många bundsförvanter.
Bur then again… your choice !

Mina två politiska huvudfiender är eg oreglerad kapitalism, som
oftast skapar den andra fienden, främlingsfientlighet,
men jag som man, är nu dessutom under medial attack
av feminismen, så huvudfienden till mig,
och utsatta kvinnor får numer härja fritt.

Det borde inte vara så Sarah, Cissi, & co,
det borde inte vara så

…
Jag börjar nästan gilla ”enahanda”

Ja det är väl välsignelsen i att bli äldre.
Samma goda kopp kaffe, på morgonen,
med grädde i, och pepparkakor till.
Samma sorts gröt var eviga morgon, nästan.
På fiberhavregryn och rågflingor.
Promenad för mig själv, 8-9 kilometer,
knappt pratat med någon alls idag.

Och det har varit en underbar dag.

Ut med TVn ?

Pannkakor till middag, och Jonas Gardell på
TV. Underhållning med humor, eftertanke och djup.
Programmet visades för övrigt på publik service,
vilket gör, att om man får tro Honom på hans ord,
så missade Gunnar Axén detta underbara program.
Då han påstår sig inte titta på ”vänsterpropaganda”.
Vissa människor är det synd om.

Det som gör honom bäst

Det som gör Jonas Gardell till en bättre komiker,
samhällsdebattör, filosof och berättare än
någon annan komiker eller debattör i Sverige,
är att han bildligen klär av sig naken för sin publik,
inte bokstavligen, utan bildligen, och blottar sina
allra innersta misslyckanden och skavanker.
Och får därmed mandat att klä av publiken alla sina
fördomsfulla plagg, all skröplighet och en chans att skratta
åt sin egen och andras dårskap.

Från djupaste förtvivlan, till självutlämnande humor

Du kastas från djupaste förtvivlan, djupare än Lars Molin
till grimaser och kroppsspråk,
som är i klass med Gösta Ekman den yngre. I kvällens show
på Ettan ”Jonas Gardell – 30 år tillsammans” fick han mig
att känna mig som en människa som alla andra,
”för annars vore jag inte jag” (låt ur ”livet är en schlager”)
En låt som Jonas med nästan ingen sångröst alls, i tolkning
överglänste vår, tekniskt sett kanske bästa svenska sångare,
Peter Jöback.

Motståndsrörelsen

Jonas Gardell är också snart en av de få, som i text och
förnuft och mod, vågar ifrågasätta Sverigedemokraternas
framfart, de som sparkade och slog honom för att han var
homosexuell. Och i likhet med mig hävdar att ingen av de
demokratiska och humanistiska framsteg vi gjort, kommer de låta
oss behålla utan kamp, utan mod utan att säga ifrån,
när grupper av befolkningen behandlas illa.

Gardell helar oss trasiga, och ger oss livet

Och Gardell plåstrar om mina misslyckanden,
ger mig klartecken att vara den jag är, misslyckad, underbar
liten, stark, ful och vacker. Om jag fick leva om mitt liv…
så skulle jag välja samma person, annars vore jag inte jag.

Jag gör som jag vill, och ju mer ensam jag blir,
desto mindre ensam känner jag mig. Och ju mindre
behöver jag förställa mig, för att vinna vänners eller
önskade vänner gillande. Men alla som respekterar mig
hela vägen fram, alla som tänker på mig med värme ibland,
och inte försöker förändra mig. alla som någon gång, för att
de VILL umgås med mig, eller hjälper mig, likt jag hjälper dem.
De har plats i mitt hjärta. De har plats i mitt liv.
Det är dem jag frågar om de vill mötas då och då i livet.
De som vill träffa mig… inte de som ”kan” träffa mig,
fika med mig, promenera, sjunga,
dansa … whatever.

Livet ÄR en schlager hörrni !

…
Idag har jag gått omkring med ett fånigt leende
på mina läppar, när jag vandrade omkring bland svarta
”reapriser”, istället för röda, som en gång i tiden var färgen
som skulle få oss att tro att vi tjänade pengar på att
göra oss av med dem.

Det började med att jag var sugen på en kopp
espresso macchiato … och knallade iväg på sta’n.
Och kanske beskåda ännu en kommersiell påhittad
helg. Men solen på Remsle-sidan sa: ”kom hit e hänne
o få dä litte sol”.

Så jag gjorde som solen sa, upp
för branta trappor från Risön, till Remsle.
Med näringsrik gröt i magen, för endast 3 kronor,
fick jag frisk kylig luft i mina lungor.
Friskt rosig om kinderna och hälsosamt andfådd,
efter den fysiska ansträngningen, som kan resultera i
något som kallas för kondition. Nej kondition går inte att
köpa på black friday eller mellandagsrea !

PÅ den klarblå himlen fanns inte ett moln,
och frosten på de kala träden, målade upp
ett fantastiskt vackert landskap vid älven,
och med silhuetten av Multråberget i bakgrunden.
Och det knarrade härligt under fötterna i frosten.

Under solskenspromenaden återsåg jag än en gång
en skylt vid en privat villa, där det stod att läsa
”vi vill ha fiber”. Jag har funderat ett tag på om jag
skall tillmötesgå denna socioekonomiskt utsatta grupp,
villaägarna, med en gåva som bilden nedan visar:

Men kanske min generositet inte skulle uppskattas ?!
Själv blev jag mer eller mindre påtvingad fiber, 10Mb/s,
för ca 250/mån, som ganska omgående utan mitt medgivande
”upphörde” som valmöjlighet för hyresgästerna.
Och sedan fick vi välja på 100 Mb/s eller 100 Mb/s,
för 448 kr eller 448 kronor. Sen att jag inte hade en dator
som gjorde mitt internet ett dugg snabbare, var ju inget stort
prio för Telia och Älvtorpet bostäder. Men fiber i form av AXA,
konsumerar jag rikligt i alla fall. … men jag tror
dom får inget av mig.

Men jag fick mig en kopp Macchiato till sist,
och njöt av den i fulla drag, och tittade fascinerat
på frenetiska konsumenter med handtagspåsar och
stress + dollartecken i pupillerna.

För egen del bara växte leendet på mina läppar,
delvis, i ärlighetens namn för att jag träffade lite
bekanta ansikten under observationsrundan.
Men oxå för att jag kände mig rikare och rikare
för varje svart skylt jag insåg inte berörde mig,
och hur fantastisk denna svarta fredag faktiskt är,
då man kan spara jättemycket pengar.
Jag måste ha sparat tusenlappar idag, då jag inte la
ut mer än 28 kronor för kaffet.

Smartast lokalt sett, var väl ändå kanske den anrika
klädbutiken i forna Norrlandsmetropolen Kramfors,
som tjurigt och tvärtemot stänger butiken under fredagen,
och öppnar igen på lördagen, och som av en händelse råkade få det uppmärksammat i den lokala tidningen. Massor av kommers-trötta
människor gillade tilltaget, och uttryckte det på Facebook.
Snacka om gratis annonsering. De stängde butiken,
och kommer få sälja till kommers-trötta kunder pga det.
Ja herre jösses … mycket ska man se och höra….innan….

Nej, självklart förlorar en majoritet av konsumenterna på
reor, överallt. Det är bara att fundera på om företagare
skulle ha reor, om de gick förlust, så har du svaret.

Men JAG gick ju vinst, på ett vis då,
som inga reavaror köpte, som jag inte behöver.

HO-HO-HO — God Jul alla konsumenter !

…
Kvinnliga

Jag har några kvinnliga förebilder i mitt liv,
som jag verkligen ser upp till och respekterar.
Den mest självklara är min nu 86-åriga moster
Maggan.
Och de egenskaper jag ser upp till hos just henne
är medmänsklighet, inre styrka, att ha överlevt som
en god givande människa, trots år av förnedring, och förtryck,
först i tidiga år av en ”matriark” sedan i medelåldern av en
alkoholiserad, hotfull man.

Tillika min morbrors väns fru Ragna, som nu är min vän,
är en oerhört insiktsfull jordnära kvinna, full av integritet,
självinsikter. En fantastisk kvinna, det oxå.
Och min spelkamrat med det goda hjärtat,
som ofta spelar ”andrafiolen”, som är en mästerlig
veg-kock och jordnära mamma.

Sen har jag en dansvän, som är klok som en bok,
som har dragit ett stort lass, men nu äntligen
ser till satt måna om sig själv, men ändå behållit sin värme
och fantastiska styrka… fast hon kanske inte alltid känner
sig så stark. Och hon har sagt att hon lärt sig saker av mig,
om livet, vilket gör mig stolt som en tupp, och jag känner mig
värdefull. Hon är kort sagt beundransvärd.

Astrid Lindgren, Rosa Parks, Moder Theresa, Shireen,
Katarina Östholm, är några offentliga kvinnor jag beundrar.

Manliga

Jag har även några manliga förebilder i livet.
Min morbror Rolf, Min morfar Ture, och faktiskt även
min far, trots att han i större delen av min uppväxt var
frånvarande.
Och i dagsläge respekterar jag, och lär mig saker av en
jämnårig kille, en lärare med stark integritet, ytterst
utvecklade sociala färdigheter och hjärtat på rätt ställe.
Och jag glädjer mig åt att han är lärare, så att han
kan vara en förebild för så många elever.

Fredrik Önnevall, Jonas Sjöstedt, Jonas Gardell,
Martin Luther King, Nelson Mandela, några offentliga
manliga förebilder.

Mänskliga

Och det finns en hög till, både kvinnliga och manliga,
framförallt i min närmaste vänskapskrets.

Det är några saker som alla dessa kvinnor och män
gemensamt, utöver att de är människor först och främst,
inte lärare, sjuksköterska, kvinna eller karriärist…
… de är människor först och främst!
Ingen av dem har drag till att behöva generalisera grupper,
skuldbelägga, utifrån kön, etnicitet eller religion.
Kvinnorna jag ser upp till, anser inte att det specifikt
skulle vara mitt ansvar som man, om de blivit misshandlade
av en man. De lägger det ansvaret på individen.
Människorna jag ser upp till anser inte vi ska sluta ta emot
människor i nöd för att en liten, liten bråkdel av de som kommer
ställer till besvär och begår brott, i likhet med tex oss som bor
här gör.

Vem är det hon bryr sig om egentligen ?

Fram till alldeles nyligt såg jag upp till och beundrade
Nilla Fischer, som fotbollsspelare framför allt. Och för all del,
som fotbollsspelare kan jag fortfarande tycka hon är bra.
Men det folk gör och säger får betydelse för helhetsbilden,
så är det bara. Hon höll tydligen ett ”brandtal” för jämställdhet
på fotbollsgalan nyligt, och hon tyckte helt ärligt att hon hade
”no more fucks to give”.

Stopp stârn â !!!

Stanna där för en sekund …. vad sa hon?: ”No more fucks to give”
Först tänker jag bara spontant: okej du vill inte knulla mer,
helt okej för mig, ditt val Nilla.

Men sedan förundras jag över den samtida synen på
ordet jämställdhet, och vad vi egentligen vill åstadkomma,
och vilka är ”vi” i det sammanhanget ? Ställ den fråga till dig själv
på djupet, hur önskar du att ditt och mitt idealsamhälle skulle se ut,
Och framför allt hur nå vi dit, eller åtminstone närmar oss det ?

Jag reflekterar speciellt över en sak som var viktigt för Nilla,
i sitt ”brandtal för jämställdhet”

– Orättvisa gör ont. Hade jag stått här i dag som man,
med den karriär
jag haft, så hade jag aldrig mer behövt
oroa mig ekonomiskt igen, inte
mina barn heller.

”Det är orättvist att inte jag oxå är miljonär”

Så vari ligger orättvisan undrar jag ?
Tycker Nilla att manliga fotbollsspelare inte ska ha sjukligt
mycket betalt för att sparka på en lädertrasa,
ja då är jag åtminstone med i matchen, eller resonemanget.
Men jag anar i hennes uttalande att det handlar om att hon
tycker att kvinnor oxå, och deras barn, men framförallt hon själv,
ska kunna bli ekonomiskt oberoende för att sparka på en
lädertrasa. Det är kärnan i hennes ”brandtal”

Och när vi då diskuterar ”rättigheten att bli miljonär på
en sport” tänker jag på alla sjukskrivna människor,
kvinnor och män, alla de som tagit sitt liv.
Jag tänker åter på Shireen, som blivit
våldtagen som sexslav av ISIS, och hennes far och syster
vet ingen var de är. Att i det läget som Shireen, konfrontera en
av de som erkänner sig skyldig till hundratals avrättningar
av män, enkom män. Kvinnor, flickor blev våldtagna på en daglig
basis, och 900 män hade han dödat….
det är beundransvärt av henne

Jag brinner faktiskt inte för Nillas ekonomiska oberoende

Men jag funderar återigen vad Nillas krav har med
jämställdhet att göra ? Och hur hon ser på jämställdhet,
kapitalism, flyktingfrågor, integration, miljöfrågor,
globalisering etc. För det hör nämligen ihop.

Hade Nilla, i egenskap av landslagsspelare ställt sig
och pratat om dessa globala orättvisor, då
hade vi kanske kunnat prata om jämställdhet.
Men förlåt mig Nilla, om jag inte brinner för ditt och dina barns
ekonomiska oberoende, ej heller försvara Zlatans dito.
Du pratar inte om jämställdhet, du pratar om egenintressen
och egen makt. Sen att du gör fantastiska glidtacklingar
i landslaget, gör dig inte i min värld värdig till miljoner.
Inte heller Zlatan.

Det orättvisa sportsliga då, vad beror det på?

Om vi då för en stund inte fokuserar på att elitfotbollslöner
skulle vara den orättvisa som står i vägen för sann jämställdhet
och istället tar en funderare på varför det är på det
viset i fotbollen att män tjänar mer … myycket mer ?
Först och främst är jag nyfiken på vad Nilla själv tror.
Jag är inte riktigt säker, men det brukar vara patriarkatets
fel, i vilket jag och alla män med mig tycks ingå,
om vi inte konverterar kön och ger ifrån oss makt som
de allra flesta av oss män inte har. Men helt säker är jag inte.

Den egentliga orsaken kanske inte handlar om kön ?

Själv är jag ganska övertygad om att det som mycket annat
i världen handlar om att det enda vi människor
tycks bry oss om är pengar nu för tiden. Det samhällssystem vi
med stor majoritet stöttar med valsedeln, är ett som bygger
på de onaturliga begreppen tillväxt och profit, som i princip
alltid innebär en större del förlorare än vinnare,
samt att vi alla i slutändan blir förlorare, med högre brottslighet
som följd, utarmade på naturresurser, jordens djur och växtarter
decimeras kraftigt och konstant pga av människans rovdrift.

Överallt

Och även idrotten är styrd av efterfrågan, profit
och kapitalister. Så det är helt enkelt så att herrfotbollen
attraherar fler människor som är villiga att betala för att se
på den. Och då kommer sponsorer, investerare, riskkapitalister
in och betalar, till den/det som inbringar mest pengar
i deras fickor. Men i den svenska feminismens värld,
verkar det som man vill ha kakan och äta den samtidigt.
Och man skyller på ett ”patriarkat” när det i själva verket handlar om
kapitalism, en kapitalism som de iom att göra anspråk på dess
giftiga frukter, inte motsäger sig den, utan vill ta del.
Dvs ta del av det system som skapar orättvisan mellan
damer och herrar i världsfotbollen. Det är lika i det sk näringslivet,
där feminister kräver fler chefsposter, styrelseposter och miljoner.
Återigen man vill inte förändra det orättvisa systemet,
man vill komma i toppen på pyramiden.

Det finns tydligen fortfarande människor som tror att…

Det finns tydligen fortfarande människor som tror att
om vi får en kvinnlig statsminister, så är det jämställdhet.
Fråga USAs utslagna svarta befolkning, som misshandlas
av poliser, sätts i fängelser på lååånga straff för små företeelser
och systematiskt utnyttjas som gratis arbetskraft år stora miljard-
företag…om de tycker att svarta har nått samma rättigheter som vita,
om de har uppnått lika inför lagen iom att Barack Obama blev president?

Jag tror på….

Nä som sagt, mina förebilder är av annan sort.
Det är jordnära människor som inte agerar på sina fördomar.
Det är människor som förenar istället för splittrar,
som vill ha integration före segregation
både när det gäller immigration, och genusfrågan.
Det är människor som både ger och tar.
Och det är människor som ständigt gör sitt
yttersta för att bli en bättre människa …. även om vi trampar snett
nån enstaka gång.

Jag tror på de små åtgärderna i vardagen,
Jag tror på lokal produktion före global,
av varor som inte behöver flyga runt halva jordklotet,
för att tillväxtkalkyler och riskkapitalister vill det.
Så som bröd, mjölk och odlingsbara produkter mm.
Jag tror att män är precis lika goda människor som kvinnor,
och jag tror att hudfärg och religion inte avgör om du är en
bra eller dålig människa.
Jag tror på måttlighet före vinstsamhälle.
Jag tror på hållbarhetstänk före tillväxt,
och minskade ekonomiska klyftor både lokalt,
nationellt och globalt. För då skulle Nilla & co
ingå i ett jämställt samhälle på riktigt, för alla.
Och Nilla skulle inte behöva sukta efter Zlatans miljoner.

You may say I’m a dreamer, but I’m not the only one !
(John Lennon)

…
Jag undrar om inte vi svenskar,
i olika utsträckning, blivit inget mindre
än ett oerhört egoistiskt folk, och att det är det de
politiska låsningarna nu handlar om.
Och jag menar att folket som röstar har ett lika
stort ansvar till läget som politikerna och de galna
vinst-maniska marknadskrafterna.
För det handlar, utöver egen tjocklek på plånboken,
om vilket samhälle vi egentligen vill leva i,
och vad vi är beredd att ge för att komma dit.
Eller hur ? … ja jag sa GE !

Japp så börjar n’Tomas ett för ”honom” typiskt blogginlägg,
där chansen att få medhåll, är närmare noll procent än tio.
Typ göra-sig-ovän-med-alla-taktiken.

Men vad i H-vete menar jag med dessa oförskämdheter
mot det som en del politiska linjer, populistiskt kallar för
”vanligt folk” ? ”Egoist kan du va själv” tänker säkert en del.
Ja kanske det … det beror väl lite på värderingar
och hur man definierar ordet ”egoist”

Nu skälls det rätt så enögt på de svenska politiska partierna,
delvis välförtjänt, så som när fröken Lööf hävdar att V är att
likställa med SD tex, utan att närmare förklara varför hon säger det.
Men det är delvis oerhört naivt över egenansvaret
i situationen från de som skäller och gnäller.
Och det ena förslaget är mer extremt och totalitärt än
det andra från så kallat ”vanligt folk”,
när det gäller alternativ till det politiska kaos som råder.

Men att omdana det politiska systemet bör man samtidigt
fundera både 1 och 2 gånger på, när man ser på hur det
ser ut i omvärlden, i semi-demokratier som tex USA,
som har ett tvåpartisystem, där du kan välja på jättemycket höger,
eller extremt mycket höger. Och redan nu, är vi i praktiken
där och nosar på det systemet, om vi väljare går med på en
mittenuppgörelse, som egentligen är en höger light-uppgörelse
samt nöter in budskapet att blockpolitiken är död,
hos ”vanligt folk”.

Konsekvensen av detta, med det de själva kallar för
en mittenuppgörelse, och målet med den, är att stänga ute
det parti som skiljer sig markant från den
nyliberala politik, som numer är kärnan hos både
M, L, C, KD, S och MP. Det innebär i praktiken att
valmöjligheterna antingen blir att man triggar igång
en annan nyliberal rörelse, vars kärna och största mål,
är att lägga skulden för allt ont i samhället
på invandringen, invandrare muslimer och i många fall
judarna om det känns bekant ?
Kontentan blir att all vänsterpolitik,
all humanistisk och miljövänlig blir utmanövrerad.
Och det är väl okej om det är detta väljarna vill ?

Men hur kan en majoritet av svenskarna vara emot,
vinster i välfärden när en majoritet av våra företrädare
i riksdagen är för vinster i välfärden ?
Eftersom vården är en av de stora frågorna för väljarna,
så kan det inte förklaras på annat vis än en stor del av
väljarna är grundlurade, och några kan inte tänka själva.

Lögnerna och myterna inom nationalsocialistiska SD, och
feministiska Metoo, vinner mark, och humanistisk miljöpolitik
klassas som ”extrem politik”.
Fattar folk inte ? skiter de i allt ?
Myten om att ingen pratar med SD, har vunnit mark,
fast det pratas friskt, hela tiden med och mot SD.
SDs offermentalitet har kidnappat politiken OCH väljarna.
Och folk strömmar till en rörelse som är både nyliberal,
kapitalistisk och framförallt främlingsfientlig och rasistisk.
DÄR söker svenskar med låg och hög inkomst sin lösning,
sjukskrivna som bor på landsbygd som blir avfolkad,
tror att om vi kastar ut invandrarna
så kommer avfolkningen av småorter att upphöra,
pengarna som i det närmaste stjäls av riskkapitalister
inom vården och flyttas utomlands helt lagligt för att vi
röstar på partier som godkänner vinster i välfärden
Ja SD oxå !

För er som inte bryr er så lägger jag till en ”gullig katt” lite
”styrkekramar” och ”finaste vännen” så ni
får ut nåt av inlägget

…
Ibland funderar jag över meningen med allt,
I dags dato förvisso inte ur ett direkt
totalt depressivt läge. Men den funderingen kommer
ju aldrig i euforiska och lyckliga ögonblick.

Just nu mår jag faktiskt under omständigheterna
relativt bra, och har hyfsad balans och harmoni.
Lyssnar till mig själv emellanåt oxå, och mina behov,
utan att för den delen trampa på andra.
Inte medvetet i alla fall.

Nu på kvällen lyckades jag tom med på egen hand
få mig att le av välmående. När jag värmde upp
två grahamsbullar i mikron, att spisa till ett glas
1-teskeds-pulver-Oboy … FÖR att det luktade nybakt
av bullarna.

Jag har tok-snålat ekonomiskt några månader,
för att inom kort kunna
göra ett större inköp som jag känner ett behov av.
Men jag lägger ändå ner en guld-tia i pappersmuggen
vid Entrén vid Konsum… för att jag kan, och vill.
Och jag bjuder ändå gärna grannen på ugnspannkaka
och data-support. Det ”har jag råd med” ändå”

Men det är tydligen olika vad man ”har råd med”,
i synnerhet moderata, välbärgade väljare, blir nu stark upprörda
över att tvingas ”betala TV-skatt till det de inte vill se på”
Fast en majoritet av dessa sk kritiker garanterat ser på dessa
enligt egen utsago, ”skitprogram” via SVT Play.
Det är tufft att vara rik nu för tiden.

… och ”av princip” lägger de nog inte guld-tior i pappersmuggar
utanför livsmedelsbutiker.

Jag har själv stark kritik mot både public service och sk
fria medier. De är på intet sätt objektiva i sin
nyhetsrapportering och sin publicistgärning.
Metoo är ju ett sådant exempel där man medvetet tummat rejält
på sanningen i sina publiceringar ”för sakens skull”
Idag fick jag ta del av hur man åker runt på skolor och
i efterspelet av metoo, ska ”utbilda ungdomar i jämställdhet”
Fast jag tycker mer det verkar som ett försök från
politiker som representerar en väldigt liten del av folket
att ”uppfostra pojkar och män”
En kille säger att det är allvarligt att killar visslar efter tjejer,
när de tycker de är vackra. Något som väldigt många tjejer tyvärr,
ägnar det mesta av sin vakna tid för att uppfattas som just vackra.
Det blir rätt kraftigt dubbla signaler där tänker jag.
Man måste väl för bövelen, kunna skilja på ett ofredande typ att ta
nån i skrevet utan dennes medgivande, och en komplimang, vare sig
den är önskad eller inte ? Det KAN INTE få kallas för trakasserier,
och just det förekommer även rikligt till män ..
men … varför skulle det ha nån betydelse ???

Allt för många, har samtidigt sluta tänka längre än dit näsan räcker.

Så visst har jag kritik mot public service,
men att ta bort dem, vore ett demokratiskt självmord.

Nå ja … när man känner sig uppgiven in för omvärldens
galenskaper, och inte har nåt bättre för sig,
kan man alltid ta en 1-mils promenad.
Det är betydligt skönare att ligga på sofflocket efter
en 1-mils promenad, än att ligga på sofflocket efter att ha
… efter att ha … legat på sofflocket i två timmar innan man
lägger sig på sofflocket.

Så nu kan jag i godan ro
sitta och fisa sur-fisar och lyssna på
mina spellistor på Spotify.
Och hoppas att guld-tian förbättra något lite,
och att det fortfarande finns fler än jag som har råd
att avvara en guld-tia i
”fattiga” Sverige.

…
Ruset

Har ni någonsin fått rus-känslan efter att ha vunnit
stort eller halvstort på tipset ?
Bland det farligaste som kan hända en person med
anlag för beroende är just att vinna.
”Vinst” kan även stavas ”maktkänsla” som kommer med
ruset. Många känner sig då oövervinnerliga, och tror att
de vet nåt som andra inte vet, och kan vinna igen… stooort.

Alla spelbolag bygger hela sin affärsverksamhet
på just detta rus, denna illusion. De flesta klarar sig från
att bli beroende och spela bort familj och hem.
Men den som tror att spelbolagen för en sekund
ägnar en tanke på de utsatta, är brutalt felinformerade.
Deras affärsidé bygger på att ge illusionen av att
kunna erhålla makt, som spelbolagen själva till 100 % sitter på.

Illusionen av makt

Men det är illusionen av makt, som är det farliga
i ekvationen. Och den är högst applicerbar i många
företeelser och sammanhang i livet och i världen.
Makt kan förgöra och ta livet av miljoner i värsta fall.
I något mildare format, förtrycka miljoner människor,
ja rent av miljarder människor. Och nästan aldrig så
avsäger sig människor med makt, den makt de givits
eller tagit på mer eller mindre oetiska sätt.
Inte förrän deras liv slocknar, är de fria från driften att
skaffa sig mer makt över andra människor.
Det är kort sagt inget annat än en sorts psykisk sjukdom
för många. Som inte går över förrn de blivit fysisk sjuka ,
utblottade… eller som sagt var gått ur tiden.

”Vinnarna” förlorar något också .. något viktigt

Många skulle då kalla spelbolagen för vinnarna i spelet utan regler
utan moral och etik. Och krasst ekonomiskt är det ju sant.
Men rent humanistiskt och människovärdigt förlorar de
helt enkelt det inom sig, som innebär att vara människa.
Man förlorar mänskligheten i sig själva. Vilket enligt mig och för egen del
är näst intill det samma som att förlora livet självt.
Typ Anakin Skywalker kontra Darth Vader…. som en något haltande
illustration.

Vardagsmakt och gamar

Men maktspel, utspelar sig ju dagligen i vår vardag också,
på jobbet, i familjen om man ska vara krass, och
även inombords i kampen för hälsa och harmoni,
reklamen vi bombarderas med, sociala medier,
falska och sanna nyheter, medvetet och omedvetet
med en steglös skala.
Ibland kan jag tycka att hela livet är ett sorts maktspel.
Om du lämnar ifrån dig makt över ditt liv, dvs inte sätter
gränser för dig själv vad du tillåter andra göra med dig,
så kommer garanterat någon kliva på dig, utnyttja dig,
trycka ned dig. Och inte ens bara ”rovdjuren” och ”asätarna”
i samhällshierarkin… utan även andra ”växtätare”.

Ja tom jämställdhetskampen är jakt på makt.
Ursprunget var att ta sig ur förtryck, men jakten
på makten upphör sällan eller aldrig när man fått smak på den.
Vare sig du kallar dig Kapitalist, rasist, feminist eller för den
delen socialist.

Ingen Ism är garanterat riskfri från att producera maktgalningar

Rasism kan tex bara uppstå i ett djupt orättvist samhälle,
där folk klättrar på varandra, och kallar det karriärstege,
Det kan bara ske där många faller utanför normerna,
inte är en del av samhället.
DÅ skapar de egentliga förtryckarna, en annan syndabock,
än den skyldige, och fortsätter öka på klyftorna och sin egen
ekonomiska rikedom. Och nästan alltid är det etniska grupper
som inte är ursprungsbefolkningen … som utses till syndabockar.
Och utifrån det tillverkas propaganda som får folk att
tro på detta.

Pyrrhussegrar

Som jag sa är inte Socialistiska makthavare eller feministiska
revolutionärer, något undantag. Ibland kan dessa tom
med bli mer furiösa i sin jakt på makt, och tappa perspektivet.
Men för den delen inte per definition mer hjärtlösa och cyniska
än tex rasister och fullblodskapitalister, som oftare
inte känner något.

Den våldtagna kvinnans position och makt, har enligt mig inte
förbättrats nämnvärt iom metoo. En sk Pyrrhusseger
kan hända är ”vunnen”. Här har letats syndabockar med lupp och
strålkastare, och livlig fantasi. Och inga medel har skytts.
Och däri ligger ”pyrrhussegern” som i slutändan kommer att kosta
feminismen långt mer än de vunnit. Och för jämställdheten,
den verkliga jämställdheten och den gemensamma utvecklingen
till ett hållbart samhälle, är detta könskrig, med metoo som kulmen
en oerhörd förlust för alla. Utom möjligtvis ur en karriärsynpunkt
för de som slagit mynt på den sk revolutionen/metoo,
och byggt sina journalistiska och
juridiska karriärer på den.

Och när individuella syndabockar utsetts, varav en hittills,
med stor tvekan blivit dömd. När den nya samtyckeslagens
orimliga kriterier börjat ge fällande domar. Så har redan nu
den påstådda segern kostat mer än oskyldiga manliga offer,
utan även feminismen har tappat trovärdighet, 0,5 % av
valkåren valde FI, och Gudrun som ansåg att precis allt
i politiken handlar om kvinnoförtryck, har tvingats avgå.

När befrielserörelser friar till förtryckarna.
och blir en del av dem

Det är så tragiskt att beskåda hur stora delar av den
socialistiska rörelsen, så som Socialdemokratin och feminismen,
skjutit sig själva i sank, och sakta sjunker i dyn, där tidigare
enkom brunskjortor och finansvalpar simmade omkring.
Det är så onödigt att hundratusentals män, som egentligen
kunde varit jämställdhetens allierade, har utnämnts till fiender.
Det är så beklämmande att Socialdemokratin nu allierat sig
med den kapitalistiska makten, och övergett det mesta av sina ideal,
och endast har kvar några få socialistiska ordval, som ekat tomt
när det inte längre ens flirtar med högern, utan iom detta val till och
med friat till Annie Lööf och Major Björklund

Och vilka lunchar de med ?

För vilka umgås arbetarrörelsens representanter
med dagarna i ända ? Vilka lunchar de med ?
Inte är det då utslagna, lågavlönade,
sjuka och folk på äldreomsorg. Nej det är kapitalister med
djupa fickor, som gärna kastar bort nån krona till på att köpa
arbetarrörelsens representanter.
Har ni tänkt på det ?

Och lika, visar det sig vara med feminismens
frontfigurer. De står inte på kvinnors sida,
de står på sin egen sida !
Jag hade gärna stått på feminismens sida
om den bara handlat om jämställdhet.
Jag hade gärna varit dess allierade, om jag inte i
egenskap av man utnämnts till fienden.
jag hade gärna kallat mig feminist, om det inte var för
att Mammon nu mera är deras gudom.

smaken på makt…
var elddopet feminismen inte klarade av.

…
Det var gränsfall i morse, att
jag skulle orka ta tvättstugetiden jag bokade.
Ibland, till stor del utan egen förskyllan,
så tar det väldans lång tid för mig på kvällen/natten
att somna. O igår somnade jag 03.00.

Men jag tog mig upp, likt en zombie i ansiktsuttrycket,
tvättade jag ändå några maskiner,
bäddade rent… och slocknade nå’n timme efteråt,
mitt på dan.

Mitt promenadsällskap från djupa skogarna,
hade tillfälligt emigrerat till den stora norrländska
staden där man säger töng-göng,
istället för tung-gung. I syfte att gratulera en osedvanligt
söt tös som är … typ…lite grann… hans barnbarn på nåt vis.

Så efter gammel-gubbs-tupplur mitt på da’n,
samlade jag till slut tillräcklig med energi,
för att ytterst motvilligt gå en liten promenad,
på ca 5 km. Tröga steg, tröga tankar, grå sky,
i skymning… men lite luft i lungorna iaf.

Den inre klockan, som reagerar på dagsljus och sånt,
får ju tupp-juck den här tiden på året.
Och har man dessutom under dagen som för lång
tupplur, så blir man dessutom dagvill,
och idag känns som igår. Och när klockan var 17.30,
hade det vart mörkt ett tag, så den inre
klockan trodde den var 22.00 på kvällen.
Och då har jag redan tvättat, promenerat och ätit
middag. Blää va tråååkigt.
Och inge sällskap hade jag heller för stunden

Ja just de…
apropå ”ensam” ja,
så påminde Bollsta-dansös mig om att det var
”singles day” idag. Och jag funderade hur jag
skulle tolka det när dansösen på så sätt
gratulerade mig till att vara ensam,
eller singel `?
Jag tänkte: ”behagar fröken vara snorkig mot en gammal
gubbe som lever allena, vars enda sällskap äro spegelen ?

Men med närmare eftertanke kanske hon har rätt,
vilken lyx att bo själv, tvätta sin tvätt, baka sitt bröd,
laga sin mat åt sig själv.
Det blir ju som jag vill då, istället för att ha nån hängandes
ätte mä o tala om va som ska göras stup i kvarten.

Nåja, hur som helst, lang-tråkit va nä.
så jag tänkte man kanske skulle ta o ”vrång-baka”
bara för o ha nå o gö ?
På rene tjurrda, vare sä ne behövs eller inte,
få ti’n te o gå.
Jag hade ju alle ingrediensa himme,
så så blev det och fick det bli.

Så nu äne full frys igen,
Va ska man ju handla ?
Ja mjölk förståss, den kan jag inte fixa på egen hand

Sen har jag funderat på att köpa mig en cello !
Ja vaddå ??? … tror ni inte det kommer låta fint?
Det blir ju då en el-cello, oich hörlurar,
med bomullstussar till… förvisso. Men ändå.

Jo osså slank jag in på Kooperativa, under promenaden.
Och för andra gången i rad, hade jag tygpåse med mig,
utan att komma ihåg detta, och köpte plastkasse IGEN.
Bland annat köpte jag en tonfiskburk.
Och jag hajade till lite över förpackningen.

Den nya till höger (ja jag vet att det är två olika märken, på
just dessa burkar men ändringen jag uppfattade är korrekt)
…är något mindre än den gamla, men bara nå’n millimeter,
så det är tänkt att kunden inte ska upptäcka det.
Men var lugna kära medborgare.
Den minskningen av erhållen fisk i burken,
KOMPENSERAR DE GENOM ATT HÖJA PRISET !!

… Va trött man blir !

Ja just de ja…
De där med världens längsta minut.
Ja i detta fall handlar det faktiskt inte om att
man ibland UPPLEVER att klockan står still,
när man väntar på nåt eller oroar sig.

Nä det handlar om tvätt !
Vi har nämligen en tvättmaskin med grav dyskalkyli.
För när displayen som visar återstående tid på
tvättprogrammet, visar ”01” (minuter)
Så står den på ”01” i nära på 10 minuter.

…
Jag berördes av Dante.
Innan jag visste att det var Falkenberg,
och innan jag visste att flera tusen hjälpte till
att söka, så slog mig tanken på att gå skallgång.

Vad är det som gör att vi vissa gånger,
på ett nationellt plan tycker och känner exakt
samma sak, och beklagar sorgen, pratar och
hoppas att han ska komma till rätta ?
Jag föreställde mig själv, att snart kommer de
hitta honom levande och välbehållen,
men det blev inte så.
Det gjorde mig ledsen.

Nu faller svenska tårar i folkhemmet,
alldeles parallellt med att vi tittar på Idol,
och förfäras över otrohet i Paradise hotel,
parallellt med att några upprör sig så
att hjärtat nästan stannar över att TV-avgiften
ska betalas via skattsedeln istället för via räkning.
Nu faller Facebook-tårar, och artificiellt medlidande
slungas unisont ut i cyber-rymden.

Jag personligen kan oxå relatera delvis till situationen,
som ensamt vilse barn, på 70-talet i Stockholm,
hur det kändes att inte hitta hem, att vara mil hemifrån.
Det var så stora delar av min uppväxt faktiskt,
det är bara så det var. Så jag känner väl lite av barnet i mig,
när jag såg nyheten om Dantes försvinnande.
Och kände de känslorna…. förstod lite ..lite hur det är.

Men jag blir ändå förundrad över människan hur vi reagerar
på det här viset vissa gånger, om barnet är svenskt,
men tänker helt annorlunda när det kommer till flyktingbarn,
uppenbarligen. Man ska egentligen aldrig jämföra lidanden,
och vi vet ju ännu inte om Dante led,
och i så fall hur mycket. Föräldrarna tänker jag mig lider
alla helvetes kval nu. Det är svårt att föreställa sig avgrunden
som öppnade sig i deras liv… det går inte fullt ut.

Det är så lätt att känna med, agera, empatisera nu med Dante.
Men hur kan vi redan imorgon, och året som gick önska bort
flyktingbarn från Sveriges trygghet. Barn som blivit våldtagna i krig,
tvingats bli soldater fast de är barn.
Hur kan vi vilja stänga gränserna för anhöriginvandring
samtidigt som vi gråter över Dante ?
De barnen dör som flugor, varje dag.
Och allt vi kan förmå oss är en festgala i sorgens tecken,
med glitter och glamour, istället för att hjälpa till på riktigt.

Hur funkar vi människor egentligen ?
Vad är vi för en art ?