Kategori: Betraktaren

…
Det har slagit mig under krisperioder, att få människor faktiskt är villiga att ifrågasätta sina åsikter, värderingar eller förändra något i sitt eget beteende.
Faktum är att jag undrar om inte just personlig kris är enda gången vi blir tvungna att ompröva saker vi gör och tänker, utöver det är det ganska ovanligt att vi förändrar våra åsikter, vårt beteende mot andra människor.
Och våra åsikter är låsta i ett skyttegravskrig, vi är oftast aldrig villiga att verbalt överge dem, eller ifrågasätta varifrån vi fått dem, eller varför vi håller fast vid dem.

Kris är inte speciellt trevligt, varken personlig eller samhällelig kris. Så det är inget vi gärna söker upp, vi rotar inte gärna i det som gör ont. Och i dag matas vi tex på FB ständigt med ytliga uppmaningsskyltar om att ”fånga dagen”, ”tänk positivt” ”och ”gilla och kopiera om du älskar dina barn” etc etc …
För mig är den typen av pekfingret-i-ansiktet-skyltar först och främst inte helt med sanningen överensstämmande, de är en ”plåsterlösning” på ett brutet ben. Det är en ”om-jag-blundar-försvinner-detläskiga-lösning”. Sen att de kan uppfattas nästan hånfulla för människor som tappat allt, är också ett faktum.

Ibland kan undvikandet av det onda, leda till … tandlossning.
Ja det är faktiskt så. Jag har själv ibland problem med att det fastnar matrester mellan tänderna. Och jag använder väl tandtråd och mellanrumsborste ganska ofta. Men ibland uppstår tandköttsinflammation. Och i det läget finns ingen återvändo, när det börjat ömma. Då använder jag plasttandpetare med anti-inflamatorisk gel på, och det blir blodigt värre i käften, och är allt annat än mysigt, det gör riktigt ont. Men jag vet att det onda värker ut om jag gör det.
Där och då funkar det inte att tänka positivt, och undvika det som gör ont.
Och lite så är det med vårt inre oxå tänker jag, att när det gör otroligt ont ibland, så räcker det inte med att låtsas som det inte gör ont, utan du måste ner i skiten en stund, och sen upp igen. först då kan jag möjligtvis vara i nuet, ”fånga dagen”, ”tänka positivt, ”slippa tandvärken”

Jag tänker att för mig, som jag ser det, handlar det om att sträva efter balans mellan nuet, dået och framtiden. Och visst kan man på vissa områden fastna i det som varit, det är fullt möjligt, och inte så önskvärt alla gånger. Men lika illa är det som jag ser det att låtsas som det inte finns, blunda, hålla för öronen och munnen. Det beteendet kan bringa ner en människa på knä fortare än du hinner ”fånga dagen”
Jag behöver också ibland ”tänka positivt” eller höra en glad låt, ringa en vän som är lättsam och rolig…. men jag behöver nog inte tala om för andra att de måste göra det, och att det löser deras problem, löser världens problem om de ”tänker positivt”. För det är inte sant, inte helt sant iaf, och det kan skada mer än det hjälper när man kommer med enkla lösningar på det som faktiskt är livet.

Och allt detta påverkar nog vilka åsikter vi står upp för, slåss för, och bergfast förankrar oss vid. Att gå emot gängse normer tycks också vara nåt vi drar oss för.
Att kalla sig kommunist idag tex, är inte möjligt. Men att kalla sig feminist, är betydligt mer accepterat. Ändå bygger bägge på samma solidariska grundprinciper. Och pga av vårt åsikts-skyttegravskrig, så kommer ingen kliva upp ur skyttegraven och lyssna på när man förklarar kommunismens idéer för dem, kontra hur diktaturer kallade sig kommunistiska, fast de faktisk varken följde Marx eller Engels kommunistiska manifest. Det är omöjligt att ta den diskussionen. Jag påstår inte ens att kommunismen som den var tänkt är möjlig, jag påstår bara att det inte ens är möjligt att diskutera den pga förutfattade meningar och historielöshet.
Och historielöshet är allvarligt, ty om vi inte läser historia och förstår den, är vi dömda att upprepa historien, gång på gång på gång på gång..

Och det är precis vad som sker nu i Europa och Amerika.

…
Jag blir bara mer och mer osäker på ”sanningar” och ”fakta”, ju längre jag lever.
Det är absolut inget nytt det här med vilseledning från makthavare. Det har förekommit sedan människan blev människa, och kanske tidigare än så. men verktygen har blivit fler, och spridningen okontrollerbar. Och ingen orkar, vill längre granska vad som finns nån sanning i eller så.
Och det finns en sundhet i den insikten att ju mer jag lär mig, i desto större utsträckning förstår jag att att jag ”inte vet nånting”.

Förhoppningsvis lär jag mig efterhand mer och mer om mig själv, men kommer helt säkert aldrig bli fullärd. Men det är i princip vad jag har att jobba med.

Att göra narr av Donald Trumps syn på demokrati, ”alternativa fakta” och hans förhållande till medier är rätt och nödvändigt. Han är trots allt, ve och fasa, en av världens mäktigaste män. Men att från den iofs riktiga utgångspunkten att Trump är en katastrof för demokratin genom sin ”faktaresistens” och brist på respekt för människors värde och pressen,. till att påstå att hans politiska motståndare, eller för den delen republikanska alternativ, skulle stå för demokrati, rättvis fördelning, smarta miljöval och korruptionsfrihet …. är helt enkelt värre än naivt. Det finns en maktkorruption även i det demokratiska lägret i USA, och en krigshetsare även i Hillary Clinton. Inte ens den som jag anser var den bästa Amerikanska presidenten i modern tid, Barack Obama har rena händer. Och delvis har detta banat väg för tokstollar som Trump. Det är lika samma i Sverige, när de etablerade två stora partierna inte bryr sig om utsatta människor, så finns utrymme för ”välkammade” främlingsfientliga att vinna folks röster. SD ser ner på, och har öppet nedvärderande åsikter om invandrare och invandring. S och M har öppet nedvärderande exkluderande åsikter om arbetslösa, sjuka och gamla.
Lite samma skit på ett vis faktiskt.

Vad gäller Iran och Nordkorea och deras kärnvapenprogram, så tycks västvärldens politiker och även medborgare vara eniga om att de inte skall ha några sådana. Och jag håller med. Men vem skall ha kärnvapen ? Att USA inte vill att NK ska ha det är förståeligt, men hur rimmar det moraliskt ? Västvärldens och våra argument för det är förmodligen, om vi rannsakar oss själva, att det är för att USA är ”the good guys”, världens polis, etc etc. Vi litar på nåt sätt på att USA ska vara den ”rättskipande” stormakten i världen. … mot de ”otäcka muslimska staterna” mot ”kommunisterna”
Men nu håller vi på att skita åt oss när Trump säger sig värna bara om Amerika militärt.

Och det är det här som är problemet med att svart-vitt utnämna de goda och de onda. För ingen demokrati förblir demokrati per automatik, när demokratin en gång införts. Det kommer alltid finnas de som vill begränsa densamma, få mer makt själva, tills demokratin är ett minne blott. Turkiet är väl ett tydligt exempel i dagsläge.
Det finns nog gott om människor i väst som hoppas att USA ska bomba Kim Jong Un. Och jämna Nordkorea med marken, och hux flux skulle det vara ett problem mindre i världen. Men så fungerar inte världen, USa eller annan makt som skulle genomföra detta skulle då mörda miljoner oskyldiga, och skaffa sig än fler fiender, och skapa än mer våld. Det finns hur många e som helst på detta.

Så är vi alldeles säkra på det här med sympatier och maktfördelning, värderingar och åtgärder ? Jag är det inte … JAG har inga lätta lösningar. Många av de som ”har det” är kanske de som skapar konflikterna.

…
Så idag är det fredag och vad har jag att glädjas åt ?
Jodå… det är mycket, om man jämför med hur det varit, och om jag jämför materiellt med hur en majoritet av världens befolkning har det.
Jag har gjort oerhört gott kaffe i min presso-kanna, med skummad mjölk ovan, pudrat med kakao och bokstavligen en nypa socker. Jag diskat undan, skurat toan, ätit frukost, betalat räkningar och duschat. Det få¨r räknas som en god start på dagen.

…
00.03 ..en ny dag, innan jag lagt mig… som vanligt.
Och inte har jag löst världens problem idag heller,
och det var faktiskt rätt väntat. Jag har hör och häpna inte heller löst alla mina egna problem. Hur kul vore det ? Då vore jag färdig här på jorden.
Nä … bekymmer är lika nödvändigt för människans psyke, som kroppsarbete/motion är för människans kropp. Jag får bättre motion av att pressa kroppen, promenera, lyfta, springa. Under förutsättning att jag ger den näring och energi.
Problemet uppstår när backen är längre och brantare än energi-intaget och den behövliga vilan. Så och med psyket… det behöver utmaningar, men får inte bli oöverstigliga… framförallt inte verka oöverstigliga, så att man åtminstone nån stans tror att det är möjligt.

Mina åsikter och värderingar är grundade på mitt liv och mina upplevelser, och är därför det sannaste jag för tillfället vet om. Så min utgångspunkt är just dessa… men jag försöker öppna sinnet för andras utgångspunkter och åsikter, inte alltid helt lätt förvisso. Men när man ställs inför att bemöta människor som alltid ”har rätt” oavsett vilket ämne det gäller… till och med ämnet ”Tomas Lundin”, då har min gräns för tillmötesgående nåtts… och jag bemöter eg inte längre påståenden, utan avleder om en konflikt inte leder till nåt annat än destruktivt för mig och den andre.
Två gånger nu har jag på kort tid blivit bemött med att jag gjort en ”Trump” för att jag inte blint godtagit den ”sanning” som presenterats för mig som den enda godtagbara ”sanningen” Och då har den ”sanningen” ”bevisats” genom en länk på internet. Det är för övrigt väldigt likt just Trump och Sverigedemokrater att göra så, leta rätt på den länk på nätet som stämmer överens med de åsikter man vill bevisa, och sedan mena på att det är fakta. Lite roligt det ändå…

Det är aningen debattdödande att bemöta kritik med att man ”Trumpar”
Det är lite som att kalla solidariska åsikter för kommunism… sen är den debatten död.
Vad jag säger, är att ingen sitter på all sanning… då är man riktigt snett ute, om man tror det. Och mycket borde nyanseras som åsikter, eller flersidiga sanningar, snarare än en allenarådande sanning. DET är INTE samma sak som Donald Trump som kategoriskt säger att allt om honom negativt är lögn, samt att han rakt ur luften hittar på saker, som tex ang Sverige som han inte visste något om.

När det gäller produkter och tjänster som tjänas miljarder på, när det kommer till politik som ger miljoner i pengar och makt, så föredrar jag att ta ”forskning” som de presenterar med en nypa salt, el möjligtvis två nypor salt. Eftersom pengar är makt, makt är pengar, och de används för att köpa för deras produkt, för deras politik, skräddarsydda forskningsresultat. Vem tror ni betalar forskarnas löner ?
Det finns inte mycket neutral forskning och vetenskap … den mesta är köpt, av globala företagsjättar.

Sockerindustrin till ex har lagt ner miljarder på att betala forskare som ger motstridig information om hur skadligt sockret är och hur sjuka vi blir av det.
Vetenskap och forskning…. inte alltid fakta.

Professorn Hans Rosling tex, har ju på ett oerhört charmigt och ”lättförståeligt” sätt presenterat statistik , och blivit något av en ”rockstjärna” Och även om han haft poänger, och lyft fram saker som höljts i dunkel, lyft medvetandenivån i en del saker, så är inte allt han sa någon allenarådande sanning…. som många blivit lockade att tro… för att hans presentation andas optimism.
Kanske enl min åsikt något naiv optimism.

Man ska inte tro allt man hör. Man gör nog klokt i att ifrågasätta och tvivla i ganska stor utsträckning. Vare sig det är grannens overifierade skvaller, eller en av tusentals av storföretagen rikligt betalda ”forskare” som hävdar något utan att presentera motvikten eller objektiva källor. Vem som helst kan hitta någon forskning, någon psykiatriker, någon filosof, någon åsiktsmånglare på nätet som stämmer överens med den världsbild man vill presentera, som passar ens egen agenda i livet. Men det innebär inte att det är någon allenarådande sanning.
Och man ”Trumpar” inte för att man insett detta. Man snarare gör en Tage Danielsson”

”Den som inte tvivlar, är inte riktigt klok”

…
Just nu njuter jag av ny-sopade trottoarer att gå på, och cykla på.
Det är sådana små saker man lägger märke till såna här gånger,
såna här tider. Lukten av lingonsylten jag kokade. Bra tryck i pink-manicken glädjer oxå. .
Man får glädjas åt sådant när man inte är dansgud längre, och när drömmar och illusioner brister och imploderar. Man får glädjas åt att bli lite ompysslad när man går och klipper sig hos frisör. Snart kommer det kanske tider då vi sjukskrivna, arbetslösa, pensionärer inte kommer ha råd med det.

”Utvecklingen” går åt det hållet. Bostäder som är nödvändigt för alla har blivit en köp och säljmarknad, där kapitalister köper upp, rustar ner, höjer hyrorna och säljer. Folk tvingas på olika sätt betala mer hela tiden, och vår ekonomiska samhällsskikt, får mindre att röra sig med hela tiden. Och moderater står samtidigt öppet och grinar över orättvisan att de får betala mer än 50 % i skatt…. DET är den ”orättvisan” som bekymrar Ulf Kristersson mest iaf.

I vårt bostadsområde byttes med nya hyresvärden det gamla bredbandet ut mot nytt hos Telia… frid och fröjd, trodde vi. Men nu skickar Telia ut uppgift om att det avtal vi tecknade med dem om 10 gig och den summan det innebär, kommer upphöra existera, så vi blir tvungen att betala mycket mer, och vi har inget annat bredbandsalternativ där vi bor. Och hyrorna vill de chockhöja, och tycker det är rimligt att ha samma hyror här i en avfolkningsbygd, fast här mest bor kvar fattigpensionärer, arbetslösa och sjukskrivna. Sedan sälja fastigheterna med vinst och klättra vidare på kapitalist-berget och trampa ner folk på vägen upp.

Men än så länge har de inte lyckats kapitalisera luften jag andas, än så länge har vi allemansrätten, än så länge är jag pank och fågelfri. Och en tröst är att de mest gnidna riskkapitalister tror att lyckan sitter i kapital, och kommer aldrig mer få uppleva glädjen av att kunna unna sig nånting efter att ha längtat. Och de mest giriga skit-huvvena i toppen av penningstegen kommer aldrig få uppleva glädjen i att ge till en som behöver, trots att man har lite att ge av.

…och när livet tar slut kan ni inte ta med er era världsliga rikedomar.
Och jag har hört nåt om nåt nålsöga när den dagen kommer… vi får se.
Men ”rikast vinner” är knappast vad som sker.

Nu ska jag njuta av att lägga mig och somna i en liten 1:a på 35, som jag med nuvarande hyresutveckling, om 10 år inte kommer ha råd att bo kvar i. Frågan är vart jag bor då. Kanske Kristersson har infört fattighuset i Sverige igen, bara han slipper betala skatt på sin förmögenhet
… för det vore ju ”orättvist” Ulf Kristersson ?

…
Av alla varelser Gud har skapat, eller evolutionen har har frambringat,
så är människan den briljantaste och skapande, men också den dummaste och mest destruktive.

Människan ärt oxå troligtvis den av jordens innevånare som kan skapa mest lycka, eufori och välmående för sig själv, men lika väl den som skapar mest lidande och förödelse.

På en punkt är övriga djur, och övrig natur oss överlägsna,
det är att skapa balans och harmoni, att leva här och nu,
att vara.

…
Clownen som alla älskar,
har för stora skor.
publiken gapskrattar
åt en näsa röd och stor

Flickan dansar på en smal liten tråd
med säkerhetslina på sin rygg
publiken häpnar över detta mod
med lina på ryggen är hon trygg

Hästar springer runt åt samma håll
förtjusta applåderar ramlar ner
trampoliner, skyddsnät, och akrobatik,
av illusioner publiken vill se mer

Skratten värmer trötta hjärtan,
när clownen ramlar för vår skull
men vem tröstar väl clownen sen
i denna publikens lyckostund

Kanske flickan som dansar så nätt
på en slak och ostadig lina
en kyss på hans kinds glada mask
som säger ”dina tårar är mina”.

Nu är föreställningen för kvällen slut
cirkusdirektören tycks bada i ära
med lättat hjärta publiken går ut
en man med stora skor vill va dig nära.

Glöm inte att de mest sorgsna alltid ler
när de alltid vill få dig att skratta
var rädd om de som helar ditt hjärta
när cirkusmanegen krattas

…

…tex tappa humöret

Igår tappade jag humöret på boulen.
Kastade i ilska bort klotet utanför spel.
”Big deal?” skulle några säga… och de har inte fel.
De har absolut inte fel !

Det är egentligen ingen ”big deal”, det är mänskligt.
Men jag och många med mig, har såna enorma perfektionskrav på oss själva.
Vissa mer än andra. Den omedelbara reaktionen efteråt var att komma med ursäkter för mitt beteende, tom tanken att ringa upp en av de närvarande som bevittnade mitt lilla utbrott och be om ursäkt för mitt humör. Jag skulle här i detta blogginlägg kunna nämna 4 faktorer som fick humöret att brista. Några externa (lägga orsaken i andras beteende) och några ursäktande utifrån min status, hälsa, ekonomi, trötthet etc. Men då skulle jag genom detta eg be om ursäkt för mig själv, för mitt existensberättigande, indirekt säga till mig själv att det är fel att bli arg, eller än värre, att det skulle vara ”fel att jag ska få bli arg” och till och med visa det, ist för att kväva det.

Ibland är det bra att tappa saker,
…tex tappa humöret

Eg hörs det ju på själva uttrycket ”tappa humöret” hur vi ser på ilska.
Normen och idealet tycks vara att bibehålla lugnet till varje pris, och eg är det då inte humöret vi tappar, utan masken vi använder för att trycka ner våra känslor.
Hade jag i mitt utbrott orättmätigt sagt osanna ofördelaktiga saker om de närvarande, ja DÅ hade det funnits anledning att be om ursäkt… men det gjorde jag ju inte, eftersom jag håller mig själv i så strama tyglar. Tom det, är mänskligt, och ursäkten finns alltid till hands för den som menar det.

Så i teorin verkar jag ju rätt bra på att analysera detta.
I praktiken är det bara att fortsätta praktisera och öva,
dvs fortsätta att leva och pröva.

Ibland är det bra att tappa saker,
tex kontrollen !

Och ibland är det bra att kasta saker,
tex boulekoltet

…
Osså avdelningen ogenomtänkta politiska, polisiära åtgärder:

Denna gång Storbritannien där polisen har fått order att skjuta skarpt för att döda föraren när tex lastbil används för att köra in i folkmassor.

Det jag funderar över, är 2 saker i synnerhet.

1 Vet de inte att Lastbilar inte stannar på fläcken bara för att föraren dör ?

2 Polisen skall alltså på nån sekund avgöra om det är ett terrordåd, eller en förare som mist kontrollen över sitt fordon. Och skjuta oavsett vilket som är fallet ?
Och sedan be om ursäkt för att de dödade oskyldig om det inte var en terrorist ?

Ibland blir det inte så bra när folk tänker för fort. I synnerhet när sanslöst arga människor tänker, eller när sanslöst rädda människor tänker för fort.

…
”Jag är inte rasist men….”

Så kan det låta men efter punkterna bisatsen efter ”men”, kommer allt som oftast en utförlig beskrivning som bevisar motsatsen.

Men hur börjar det då ? när börjar det, var börjar det hos oss själva ?
För det är nog hos oss själva vi får börja, med våra egna rädslor och fördomar. För rädslor och fördomar har vi alla, rasister, humanister, feminister, män, kvinnor, rika, fattiga ,… you name it. Men den omedelbara rädslan, och det snabbt därpå ofta efterföljande fördomen, behöver alls inte vara rasism, kapitalism eller annan trångsynthet (det finns positiva fördomar oxå)

I en artikel i DN ifrågasätter Helena Granström hur medier, politiker och kändisar nästan unisont går ut och uppmanar folk att inte vara rädda, för då har terrorn segrat. Och jag kan på den punkten hålla med henne om att ingen annan kan tala om för mig eller henne om vi ska vara rädda. Och jag kan tycka att hela den mediala cirkusen efteråt dådet har varit en enda exkluderande självisk, ignorant solidaritetssträvan. MEN … sedan tar Helena upp ett exempel, och säkert utan att förstå det har hennes resonemang tagit klivet in i fördomsfulletens gråzon, och där nästa steg mycket väl kan utvecklas till rasism.

Utdrag ur DN:

Jag åker ofta tåg. Föreställ dig att jag en dag ser
en man, låt oss säga att han har ett osvenskt utseende, som beter sig
märkligt: hukar, tittar sig omkring, fingrar på sin telefon, på en gång
jäktad och vaksam. Föreställ dig att jag därför tar mina barn och går
fyra vagnar bort – har jag då låtit terroristerna segra?

Naturligtvis
skulle detta beteende vara djupt orättvist mot honom vars flickvän hade
gjort slut, som var sen till jobbet, som inte lyckades lösa sudokut i
gratistidningen, som bara hade en dålig dag – men är det oförlåtligt,
eller obegripligt? Statistiskt sett har jag större skäl att vara orolig
om en 35-årig man med arabisk härkomst uppträder avvikande, än om en
tioårig flicka gör det – låt vara att min oro skalar upp samtliga
sannolikheter med en faktor tio miljoner. Detta är ingen utsaga om
arabiska män, utan en utsaga om att gränsen mellan rationell och
irrationell fruktan inte alltid är enkel att dra. (slut på utdraget)

Helena tror nog på det hon skriver, och hon skriver utifrån egen rädsla, Och rädsla kan vara rationell och irrationell. Så jag ifrågasätter inte att hon blir rädd. Jag ifrågasätter inte heller om rädslan efter en vansinnesattack i Stockholm, för tillfället är större om hon möter en 35-årig man med ”osvenskt utseende”.
Men HÄR just HÄR bör en skiljelinje mellan reaktion, och reflektion göras. Just här Bör man efter bästa förmåga åtminstone försöka föra en inre dialog med sig själv.
Tex … undvek Helena eller för den delen jag själv Norrmän efter det som faktiskt var ett terrorattentat i Norge AV en Norman1?. Pratade vi om ”unga vita män på tåget” efter det attentatet ? Nej givetvis gjorde vi inte det. Det är det ena. Det andra är att om man sätter saker i proportion till andra dödsbringande händelser, olyckor, mord, misshandel etc … så ter sig både storleken på rädsla och objektet för rädslan helt orimlig.
dvs i det här fallet med Helenas rädsla … rädslan för män med ”osvenskt utseende”. Och jag menar att detta är till stor del medias fel, och politikers fel, som beskriver en felaktig verklighet. Men jag menar oxå att det är mitt, ditt och Helenas ansvar att utmana sina fördomar och förstå att det inte finns större orsak att vara mer rädd för en man med ”osvenskt utseende” Om vi inte gör detta, så har vi satt ena foten i den gråa främlingsfientliga zonen, och då är det lätt hänt att den andra landar i den blå-bruna zonen. Och DET gynnar både högerextremism och Islamister.

Jag har oxå fördomar, många fördomar. Varje tanke bedömning jag gör utan att förstå hela bilden (vilket ju är i princip omöjligt att någonsin göra) så bildar man sig en uppfattning, baserat på gissningar eller rädslor. När jag fick gängdäng av tre modiga killar i Övik för herrans många år sedan, tog det mig ett år att övervinna rädslan för stora gäng med killar. Men jag förstod vad det berodde på. När det är människor jag inte känner eller litar på, så är min misstänksamhet större än om jag inte känner dem. Men den har faktiskt ingen grund i hudfärg eller religion.
Däremot har jag fördomar om olika kulturer, samhällsskikt etc etc.

Så var rädd Helena, det är mänskligt och tillåtet, och ingen kan fördöma dig för det. Men det är faktiskt tyvärr när man på pränt för ner åsikten att du är rädd för män med ”osvenskt utseende”, som grogrund för konfrontationer skapas, grogrund för rasism skapas och DET min vän, är långt värre än att vara rädd, eller att säga åt folk att inte vara rädd.

http://www.dn.se/kultur-noje/helena-granstrom-nar-ar-det-befogat-att-pa-grund-av-fruktan-forandra-sitt-satt-att-vara/