Kategori: Betraktaren

…
Klockan e tjugotre…
o ingen är breve
kunde väl plingat på nallen jallafall
så att man orkar stå pall

Ett jälla pussinuttande på F-boken
Duger inte där o va trött o sloken
Där ere så jäkla ballt på F-boken
Här e man down and broken

Smajlis å lajks för bakat bröd
tystnad, tystnad för själslig nöd
nå’ra pals låssas inte se en
Hade re inte ens på kenn

Där e livet underbar och lätt
bland låssaspolares silhuett
Sen blire väl hem till villan
selfie till fejan nä’rom grilla

Ja få väl lajka ’rom då som sagt
så re känns mindre ensamt
Här vid mitt dammiga golv,
när klockan blitt halv tolv

Nu e hon snart midnatt
o på boken ere ruskigt glatt
Här inne ere kallt som fan
O jag nog aldrig riktigt van

Ett innerligt låssasgonatt

…
– Ja idag snöar det igen
– vilket j-a skitväder
– Ja ha nu är vintern här igen

Nu när det kommer några snöflingor,
”haglar” väderkommentarerna friskt i Svea rikes medborgares samtal..
Ett säkert sätt att jaga likes och kommentarer på facebook.
Nästan lika säkert som att lägga ut bilder på nybakat bröd.
Och yes, I’m a likehunter yes I am 🙂
Det blir ju gärna så när man som jag har massor av tid,
men ens vänner inte har massor av tid.
Och de som har jobb har massor av pengar,
medan den som är sjuk eller arbetslös inte har mycket.
Nog förstår jag att vädret är ett säkert och konfliktlöst samtalsämne,
som inte riskerar omedelbar konflikt för oss konflikträdda nordbor.
Men förvånas väl ändå lite över att det alltid är ”fel väder” I en del av världen där knappt förekommer naturkatastrofer.

Och det har varit demonstration i Härnösand i helgen gudbevars.
Hade jag varit piggare själv hade jag nog varit där oxå. Trots att jag nog är rätt övertygad om att politikerna och privata makthavarna kommer pissa på oss i slutändan ändå. Om vi så demonstrerar 10 gånger till, så kommer Stadsborna i Sundsvall köra över landsbygden, på samma sätt som Stockholmarna kört över landsbygden i ett halvt sekel. Stulit våra naturtillgångar utan att ge tillbaka, tagit vår arbetskraft utan att ge tillbaka, och sedan hånat oss för improduktivitet.
anledningen ?….
Jo de sitter nämligen säkra för att folk fortsätter rösta på samma politiker år efter år, eller byter ut dem mot likadana politiker (borgerligheten). Eller ännu värre Nationalisthögern SD. Jag förstår faktiskt inte riktigt hur folk i gemen tänker.
Och Lassen kan inte gå emot sitt eget parti säger hon. Men hon har inga problem att gå emot sina väljare… Kommer ni rösta fram henne nästa val igen ?

Och som jag länkat till på Fejan, så anser jag att drevet mot Kaplan och Miljöpartiet är fullständigt absurt, utan sans och grund. Och det har hållit på så i några år. Mona Sahlin, Håkan Juholt, Mehmet Kaplan, etc etc … har genom folks dumhet och medias pengafanatism avsatt politiker för struntsaker, istället för politisk kompetens. Och då ska man veta att jag inte är någon större fans av någon av de jagade, när jag kritiserar jakten.

Det är faktisk vårt fel allt det här, för vi låter marknadsliberalismen hållas, vi röstar fram denna medborgarfjärmande politik år efter år, vi hakar på dreven, vi köper Aftonbladet utifrån smaskiga skandalrubriker och tror på dem utan en eftertanke.
Folket skulle kunna vara en maktfaktor, som det en gång i den moderna demokratins gryning var. Men allt för många har det egentligen alltför bra, och bryr sig egentligen och innerst inne bara om sin egen tomtgräns.

Sjuka, tiggare, arbetslösa, fattigpensionärer, socialt utsatta barn, miljöförstöring som först drabbar våra barnbarn (inbillar vi oss själva). Varför engagera sig i sånt… Egen inkomst och bekvämlighet kommer ju ändå först … eller hur?
Så jag högaktar ändå demonstrationsviljan, men det kommer inte räcka med enbart den… och det vet vi nog alla.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article22682523.ab

Rubrik i tidningen idag: ”Att ha sex utan ett ja blir äntligen ett nej”

Jag är inte bara lite nyfiken på hur det här ska gå till i praktiken, när man skriver lagen på detta sätt.? Sen undrar jag om den gäller omvänt, om en man/kille inte uttrycker samtycke? Och vidare undrar jag om det ska stämplas ett ”samtyckeskort” med underskrift från båda parter? Eller är det per automatik vilket kön som är trovärdigast? Då riskerar det bli lika rättsosäkert som om en man beklagar sig för polisen att ha blivit fysiskt misshandlad av en kvinna, det kan jag säga tas inte på allvar av många i dagsläge.

Ska man ta en människa på allvar, som blivit utsatt för någon form av övergrepp ? svar: Ett rungande JA! innebär det att alla som anklagar någon för något talar sanning ?
njäää…. tror inte det va.

Men vem avgör vem som är offer ? och vem blir trodd ? Om det är som de säger att bevisbördan fortfarande ligger på åklagaren… hur i hela friden hjälper denna lag då ?

Jag är rätt övertygad om att om samhället som i detta fall., med denna lag, inte ser till helheten. Om man inte gör en lag rättssäker. Om man inte gör män och kvinnor lika inför lagen. Då kommer varken de mörkertal av män/pojkar som misshandlas fysiskt eller blir utsatt för nån form av övergrepp, bli hjälpta, och definitivt inte heller det stora antal kvinnor/tjejer som blir utsatta heller. I slutändan slår detta tillbaka på offren, stigmatiserar, bygger mer fördomar, skapar rättsosäkerhet, bygger på indicier. etc etc.

Idag lever vi i ett samhälle, en värld där pengar står över allt i rangordning. Och i jakten på pengar splittras familjer, utnyttjas människor arbetskraftsmässigt. Våra mest starka drivkrafter, sex, mat, sockersug, utnyttjas mest flitigt i enorma, frenetiska reklamkampanjer för miljarder. I TV slåss de om att ha den mest människoförnedrande, kvinnoförnedrande programidéerna. På kvällarna är det i princip omöjligt att hitta ett program som inte innehåller våld. Människor får inte vård längre pga av att det viktigaste är att rika ska bli rikare. Klyftor skapas mellan utlandsfödda och svenskar. Klyftor skapas mellan rikemansbarn, och socialt utsatta. Klyftor skapas mellan pensionärer och arbetande. Och klyftor skapas åt båda håll, mellan kvinnor och män. Metropolstäderna utarmar landsbygden på naturtillgångar, skatteintäkter och arbetskraft. Lagar skrivs om så att storföretag som förgiftar människor och natur kan stämma en stat som skriver lagar som hindrar dem från att göra detta. ALLT DETTA ACCEPTERAR VI. ?!! Och ändå funderar vi över hur mycket skit som förekommer i världen, som övergrepp etc ????

Vill vi verkligen förändra alla dessa orättvisor i Sverige, i världen?. Ja då tror jag vi måste börja behandla varann som människor igen. Minska klyftor. Visa respekt. Rösta bort Sverigedemokrater, ’socialmoderater’ och moderater. Det hjälper inte med sådana lagstiftningar som är omöjliga i princip att hålla efter med rättssäkerhet. Det görs genom en mänskligare politik, genom mänskligare beteende. Men hur ska det gå till så länge nästan alla tänker på egen makt, och egen plånbok ?

Som man sår får man skörda.

Jag tror den här lagen är lika ”effektiv” som de av facket ”beordrade” demonstrationerna mot arbetslöshet under Ingvar Carlssons tid. Man kan inte demonstrera mot arbetslöshet, man kan bara demonstrera mot dem, och det som orsakar arbetslöshet och klyftor. Att demonstrera mot arbetslöshet, är som att demonstrera mot vädret.

”Världen behöver inte fler ”framgångsrika människor”. Världen behöver desperat fredsskapare, fler healers, återuppbyggare, historieberättare och mer kärlek, i alla format” /Dalai Lama

…
Härom dagen beklagade sig en person över öppettiderna på bangolfen.
Ni kanske känner igen typen, de som har åsikter om allt, men är de som fortast undviker eget engagemang om det inte finns nån ekonomisk eller bekvämlighetsvinning för dem själva, eller möjligtvis för deras familj.

Jag förklarade att vi hade testat att ha längre säsong, både i maj och augusti, men att det kommit för få besökare för att det ska ha varit nån mening att ha öppet. Eftersom det är en ideell förening där det bygger på gratis arbete, så kan hända att medlemmarna vill ha lite egen fritid oxå.

När han då fick slut på argument, vilket inte är helt ovanligt för denna typ av medborgare, då frikopplades hjärnan helt från munnen troligtvis, och han uttryckte:

– ” Ja men ni kan väl hä dit nå’n sv***skalle då”

Och för en gångs skull fann jag mig på sekunden, och svarade:

– Ja men visst då kan ju du sitta där då, gratis, för du har ju svart hår

(Han är nämligen svenskfödd, och har svenskfödda föräldrar, men har ändå svart hår, med lite stänk av grått numera)

– Nääääh

fick jag till svar

…
Under gårdagen inföll en plötslig kombination av göra-löshet och barnasinne på en gång. De kom olämpligt i tiden ur hälsosynpunkt, med tanke på hur liten bit sopningen av våra gator, vägar och trottoarer kommit. Plötsligt kändes kroppen som 20 igen…. dvs tills jag på Papphammar-vis hankat mig ned för trapporna och kommit ut på gården. Gick ju jäkligt bra mellan trapporna och gården, slätt o fint inomhusgolv.

Men sen när jag såg gruset, så tänkte jag ”bad idea”
Men när grillerna ändå var på så, halvgick jag väl på den övergrusade gårdsplanen o tänkte det skulle vara bättre på vägen. På gårdsplanen var en hoper glada ungar som skrek ”Ruuullllskrrriiiskor” 10 gånger. Jag ignorerade dem så gott jag kunde, som om jag hade en osynlighetsmantel på mig. Väl ute på vägen var det delvis mindre grus, om man åkte lite zick-zack.

Men det blev typ, upp på trottoaren, ner på vägen, upp på trottoaren på andra sidan vägen. O så höll det på. Jag åkte över bron, där asfalten var så grovkornig, att benen såg ut att ha spasmer bara av att rulla på asfalten. Åktekniken var nog knapphändig ändå, efter 10 års uppehåll, utan att behöva utstå dessa yttre friktionshinder. Japp så i porten 20 bast gammal. Ut på grusgården, genast uppe i 40 bast. Och på skrövelvägen upp i 55 bast. Men va sköööönt, tänkte Kai Tomas när han kom till gågatan, där det var rensopat från grus, och det var söndag, så nästan inge folk.

Men nu kan jag ju ta ut ”skären” ordentligt, och få upp lite fart, tänkte Kai-T, som plötsligt återvände till 20-årskänslan. Körde om en ung mörkhyad kille som tittade flera gånger nyfiket. (I själva verket tyckte han nog det såg lustigt ut bara)
Men jag FICK verkligen upp farten. Det flöt ju på jäkligt bra. Jag hade ju faktiskt aldrig ramlat på rullskridskor eller cykel i vuxen ålder, så de här va ju lugnt.

Men se i Ångermanland har vi något som heter ”tjäle”, som trycker upp ojämnheter underifrån. och även om det inte är märkbart för ögat på just gågatan, vilket kanske var problemet, så var det så att några plattor stack upp lite grann, och ett spår bildades för hjulen att fastna i. Och sen var det kört. Givetvis föll jag på arslet i en praktvurpa, for rätt in i en sån där sopkorg av plåt, med källsortering.
Landade på armbågen och höften.

Ouch !!!

Den unga invandrarkille kom springandes som om han sett en 80-dam ramla ikull, och inte kunde ta sig upp. Och ojade sig, och han frågade hur det gick.
Men jag var ju fortfarande 20 just då, så jag reste mig fort, och tog mig lite för armbågen. Och jag kände mig som Mowgli på skakiga ben, i Djungelboken, när Baloo just knockat honom av misstag. När han reser sig upp och säger…..”jag mår fint…… jag mår bara bra….jag är nog tuffare än du tror”

Men killen skakade bekymrat på huvudet, när jag hankade mig iväg som en skadskjuten människovalp. Och nu var jag inte 20 längre kan jag meddela.
Tur det var söndag så inga fler såg farbror Tomas på ”glid”

…
Att komma i livskriser är inte alla förunnat.
De flesta, för att inte säga alla människor har förvisso sina externa, och introverta problem. Men för vissa består problemen av självgodhet, känslokyla penningjakt på bekostnad av andra osv…. Många av dom får inte chansen att ändra sig, eftersom de inte finner nåt intresse i det. DE har det ju bra, och alla som inte har det ”har sig själva att skylla”

Jo…. jag har som bekant för många oundvikligen hamnat i en rejäl fet-käft-smälls-kris. Utifrån att aldrig, förrän nu fått nån adekvat hjälp, med massor av trauman många inte ens har i sina mardrömmar. Till slut kan man inte bära det själv längre, och hur mycket än de ”rosa elefanterna”(självutnämnda experter som har lösningen på all världens problem, utan veta nåt om den de löser problemen åt) påpekar att det bara är att tänka positivt, så hjälper det inte.

Jag tänker inte berätta om alla orsaker här, därför då kommer det massa ”rosa elefanter” och säger åt mig att ”tänk positivt, så blir allting bra”. Att tänka positivt är bra i vissa lägen, ja rent utav nödvändigt. Men att med förebrående lägga det som ytterligare en belastning på en annan människa i kris, är som att slå ett knytnävsslag i magen på en som redan är utan luft.

Jag går som sagt var nu omkring och är ofta ”pissed off”
Saker, situationer, där jag förut blivit kuvad, nedtryckt, utnyttjad, hånad… och bara svalt och sugit åt mig… det går inte längre. jag börjar sätta gränser, och ibland markerar jag extra tydligt, när folk inte vill acceptera gränserna…Då stänger jag dörren, så får de stå där o banka o känna sig förnärmade över att de inte längre får ha mig som dörrmatta.
Nu kanske det låter som om jag med min skarpa skriftliga framtoning, finner detta lätt, att göra dessa saker, och att jag inte bryr mig om konsekvenserna. Nej det är långt ifrån lätt för mig. Jag sliter hund för att sätta små vardagliga gränser för att inte bli förbisedd, utnyttjad, behandlad med o-respekt…osv … och några av de som tyckt att ”han var ju så snäll” har antingen slutat höra av sig, när jag inte längre utplånar mig själv i strävan att göra allt för alla (utom mig själv) i tron om att jag skulle bli älskad och accepterad. Eller så har jag satt upp handflatan och sagt stopp. Och jag sliter hund, för att ens ta mig ut i sociala sammanhang.

Och nej det är väldigt svårt, för du vinner visserligen mer självrespekt eftersom tiden går, när man sätter gränser för vad andra får göra mot en, vilket i sig är den enskilt viktigaste komponenten till att komma upp till livet igen. Men fortfarande, får jag ta små steg, och fortfarande ”faller jag” för att måsta resa mig, om och om igen. Och ännu känns det som näst intill omöjligt att ens tänka tanken på att fara på dans igen. Dans som alltid varit ett av mina största nöjen i livet. Något som jag varit rätt duktig på dessutom. Det är många saker jag varit, och är duktig på. Det har inte varit mitt problem. Problemet har varit värdesättningen … dvs självkänslan.

Bägaren har varit överfull på tok för länge, och det har blivit en tryckkokare. Så även vid små nedlåtande gester, lätt dryghet, nonchalans, eller när nån tar en för givet… kokar det inombords. Och att då markera i lagom grad, är en utmaning, när man har så mycket ilska i sig, och besvikelse att man helst skulle vilja skrika allt man kan , eller lappa till nån. Men det är träning, träning, träning.
…och tid !

…
Nu får gärna snön komma.
Om så bara några centimeter,
som lyser upp vårt Ådalen.

Ge mig frostiga träd, med snökristaller
Ge mig snötunga träd i alléer som bildar bågar.
Ge mig knarr under skorna.
Ge mig barn som gör snögubbar

Nu får gärna snön komma
och lägga sitt täcke över gräs och skog.

…
Livet….

Jag har givits detta liv.
Jag lever nu, Jag andas djupt.
Jag känner livet strömma igenom min kropp.
Det är underbart att leva, jag är glad.
Just nu är jag glad.

En dag i taget, ett andetag i taget
En måltid i taget, En tugga i taget
Mina ben bär. Jag lever för mig.
Jag gör det jag vill.

Nu blir det att krypa till kojs
tack Gud för allt gott.

…
Idag snodde jag disken framför ögonen på min moster.
Annars brukar hon ofta vara angelägen om att få diska själv.
Det är en härlig tant det. Nära till skratt, jordnära, pragmatisk, matmor, och ett empatiskt rivjärn. Såna växer inte på träd.

Jag var så glad när hon kom hem från utlanne igen. Hade saknat tanten. Vi har ju lite vardagsrutiner ihop. Jag hjälper henne med allt hon behöver… idag tvättstugan tex. Och hon fixar mat, syltar, saftar o bakar …och trugar. Och vi trivs i varandras sällskap. Även när vi är tysta.

Mosters soffa var inte alls bekväm att vila i, när jag var över och hämtade post åt henne betalade räkningar åt henne, vattnade blommor. Tanten själv lufsade ju inte omkring och muttrade för sig själv. Men nu är den jätteskön igen, när hon kommit hem. Jag lever i nuet , och är glad så länge hon finns för mig, och jag för henne.

Idag när jag flanerade fram på Djupövägen, kom plötsligt en vårvind och värmde både kropp och själ. Det var nästan 15 grader på dagen. Jag njöt innerligt av den pusten, och tänkte ingenting på hur vädret borde vara. Hösten kom tillbaks redan på kvällen, med virvlande starka höstvindar. Och jag väntar tålmodigt in vinterns omhuldande vita täcke av snö, som knarrar stämningsfullt under skorna.
Jag har redan tjuvspelat lite julsånger på pianot. Och drömt mig bort till den icke kommersiella mysjulen, med lugn och ro, julmust, Julkryss och pussel.

Jo rå …. jag vann några slag mot krympande ”spöken” idag oxå.
En dag i taget, ett steg i taget, när helst de dyker upp, ska jag möta upp.
Jag tar utrymmet som är mitt, jag tar tiden som är min,
Jag lever livet som är mitt…och jag gör det nu.

Fler djupa blogginlägg, fler tårdrypande och arga, och fler skrattiga och humoristiska inägg lär dyka upp. För de är några av mina vapen mot gastar och livsförminskande gestalter och energitjuvar.

God natt och sov gott mitt Ådalen… I love U

…
Jag känner mig som en ut och invänd skjorta, som en upp-och-ned-vänd dansgud, en tankspridd professor, som en desorienterad gammal gubbe, och en viril finnig tonårsslyngel. Och jag känner mig svag och stark på samma gång, naken och fri, otrygg och modig.
Och jag förstår inte varför … kanske är det nåt virus.

Jag andas kortison morgon och kväll mot hostan. Den är bättre men inte borta. Hjärtat klappar högvarv, och jag glömmer att andas, jag sveps med i dansen, fast det är jag som för…tror jag. Som ett höstlöv för vinden yr jag omkring i en ambivalent höststorm. Och det är underbart och terrifying.

Igår var det sån där dans för gamla igen, dvs gammeldans. Och även om det är mer än lovligt mycket information till ett fullpackat gubbhuvud, så gjorde jag framsteg. Jag försökte rymma undan den svåra folkdansen på slutet. Men ingen gick på att jag skulle ha telefonmöte just då, så Maria, dansläraren gick bestämt fram och tyckte att jag gatt upp o dans igen. Vid ett annat tillfälle visade Maria MIG specifikt några steg i en dans med många turer, och där det till slut gick ut på att paret bakom i ringfolkdansen, skickar fram sin dam. Eftersom jag visste att det bara var mig hon visade för, så höll jag på att hoppa ur brallorna när en ”dam” hoppade fram mitt framför fötterna på mig (för att visa att vid det skedet av turerna kom en ny dam)

Idag höll herr virrpanna glömma tandläkartid, men kom ihåg den i sista stund.
Där skulle för fjärde gången på några månader, rensas i kanalerna på samma tand som den i midsommar, som förberedelse för rotfyllning. Och jag har ännu inte fått hem några blanketter om ”rotbidrag” för den delen.

Nå väl… det stoppades in gummimattor, kuddar, sugar, och plastspiraler och diverse attiraljer i min förvisso stora käft. Så tvåvägskommunikation är ju som bekant oftast omöjlig. Och just fem minuter efter att munnen var fullproppad med grejer, så blev jag påmind om att jag inte är 25 längre, då gubb-blåsan kraftigt gjorde sig påmind, trots att det inte var allt för länge sedan jag tömde den.

”Jag härdar ut” tänkte jag. Jag ville ju att det skulle bli riktigt gjort denna gång, lagningen och rensningen. Och det hade tydligen min kvinnliga tandläkare oxå tänkt. Fört hon gick grundligt till vägas, tog god tid på sig i varje moment, vilket jag iofs samtidigt är glad för. För säkerhets skull tog hon en röntgenbild till på tandkanalerna. Stoppa ner plastbiten nästan i halsen på mig.
Men då hon sa att hon ville göra om den avslutande proceduren, och jag inte hade nån uppfattning om hur lång tid det skulle ta, och jag redan hållit mig 30-45 minuter, så steg paniken inombords. …

(tusan oxå … nu när jag skriver om detta tillstånd, jett jag tömma litegrann igen, strax tillbaka till blogginlägget.)

Nu så …. Ja i alla fall blev det lätt panik. Måste hon riva ut alla attiraljer från munnen och börja om då ? Hur ska jag förmedla mig ? ska jag fortsätta knipa igen ? klarar jag det? … Ja men va f-n jag kan ju inte, vuxna karl pinka på mig i tandläkarstolen !!!!?? Okej om det skulle hända på ett diskret ställe när ingen såg på, och man han byta … blöj… eh byxor efteråt. Men nu .. nej jag måste förmedla mig.

Så det enda jag kan göra är ju att peka på skrevet, tänkte jag.
Den kvinnliga tandläkaren såg alldeles förskräckt ut till en början. Men när jag med hjälp av mitt pekfinger nere vid byxgrenen illustrerade en kissprocess, så förstod hon… och lovade att det bara skulle ta 5 minuter… fast det tog 10

Jag tror de måste införa pektavla till kissnödiga gubbpatienter, för den tydliga kommunikationens skull. Detta hade ju kunnat tagit en ända med förskräckelse.