Kategori: Betraktaren

…

– ”Socialismen är död”

….har många kapitalister och dess mentala
nickedockor skränat sedan länge tillbaka.
En av de vanligaste invändningar man haft
mot ”socialism” är myten om dess maktmonopol, samt
motvilja till statlig makt. Kapitalism är frihet, har man sagt
genom år av propaganda.

Så, nu har Sverige, Europa och världen,
under en lång, lång period klivit kraftigt åt höger.

Och vad har hänt ?

Genom kapitalismen har en ”superstat” bildats i Europa
som i storkapitalisternas ledband, dikterar villkor för
hur folk ska leva, för hur stater ska lagstifta, på vilket sätt
en mjölkbonde får sälja sin mjölk etc

USAs stat, i kapitalismens hemboning,
har mer makt än någonsin, och avlyssnar både
sina egna medborgare, och både sk diktaturer, men
även demokratier ute i världen.,
I USA är dessutom media, den del av samhället som
skall informera medborgarna näst intill monopollikt
ägda av kapitalistiska intressen som helt ogenerat
presenterar kapitalistisk propaganda, dvs rena
politiska åsikter som fakta och nyheter.
Journalisterna i tex FOX News, är helt enkelt betalda
för att föra ut vinklade budskap som enkom tjänar dessa
riskkapitalisters ekonomiska intressen.

I den globala ekonomin bildas kapitalistiska monopol
istället för de påstådda socialistiska monopolen.
Det syns i IT-branschen, inom energibranschen, inom
Media, ja inom i stort sätt alla branscher hur kapitalismen
de facto strävar efter monopol. Och ett av de mest tydliga
och klassiska sällskapsspelen heter ju faktiskt just ”Monopol”
Där man spelar om fastigheter och gator i Stockholm, utifrån
kapitalismens grunder.

Kapitalismen skapar således alldeles på egen hand, allt det
man beskyllt socialismen för under alla år. Man har skapat starka
maktlystna stater med övervakning av medborgarna,
och man har skapat monopolliknande marknad, där alla
försök till konkurrens köps upp eller på smutsiga sätt avlägsnas.

Socialismen är inte död

Socialismen har aldrig fötts egentligen.
Problemet med Kapitalism, OCH socialism är i att i
storskalighet och global synvinkel är de dömda att
bli maktfullkomliga och trampa på den lilla människan.

Marknader (Markaden, med köpmän, byteshandel etc)
fungerade alldeles utmärkt när den var begränsad lokalt
i byar och närområden. Och den socialistiska idén likaså
i mindre byar där man var beroende av varandras
samarbete, förtroende och tjänster.

Ett exempel är hur mjölkbonden på liten norrländsk ort
som inte själv får hälla upp sin mjölk i urnor och sälja
den pga av EUs och kapitalismens regler.
Men däremot får kunden själv gå in hos bonden hälla upp
sin mjölk och lägga pengar i urna, i förtroende.

Detta fungerar utmärkt i en liten by, där alla känner alla,
Där byn är beroende av att man hjälps åt, och framförallt
att som i den by jag pratar om har medborgare som är
någorlunda jämställda, ekonomiskt och socialt. Och nej
det betyder inte att ”alla tjänar lika mycket” eller att ”det inte
lönar sig att arbeta”

Detta system som mjölkbonden utvecklat för att undgå
den ologiska och näringsfientliga EU-byråkratin är ju
naturligtvis omöjlig i en storstad som Stockholm. Där det
är till följd av ensidig kapitalism, stor ekonomisk och
social segregation. Tilliten och samarbetet finns givetvis inte där

Decentralisering, när-produktion, och mindre lokala marknader,
är den enda räddningen både för socialismen, marknadsekonomin.
Samt den jord våra barn ska ärva av oss.

Men den tanken skrämmer dagens makthavare,
både inom näringsliv, politik och religion,
då deras maktmonopol då hotas.
Trots myten om det socialistiska monopolet

…
Tänk dig ett stort träd
på ett öppet fält.
Låt oss säga en
stor stolt ek

Vissa påstår det är ett träd,
Andra säger det är en ek.
Båda är sanna.

Sedan ser en person
södra sidan på trädet
en varm solig sommardag
Och påstår att det är ett
frodigt solbelyst friskt träd

En annan står på norra sidan
vid exakt samma tillfälle
men ser skuggsidan
och har solen i ansiktet

Ytterligare en annan person
går förbi på norra sidan
senare på dagen när det regnar
Det är fortfarande frodigt.
Men nu skuggat mörkt
och lite skrämmande

En fjärde gå förbi på senhösten
när alla blad fallit av
Och ser en silhuett, ett skelett
Livet är i träda, och skenbart
nästan dött

Dagsljus, väder, årstid, 360 olika grader
runt trädet, ger miljoner kombinationer
i hur trädet ser ut för olika personer
vid olika tillfällen.

Sedan finns det människor som bor där skogen dött
förgiftats och skövlats, huggits ned försvinnit
Om den människan beskriver det för en människa
som bor på annat håll, så kan den andra personen
frestas kalla den förste för negativ, eller tala om för
denne att han bör odla nya träd, när han själv går
omkring i sin gröna lummiga värld.

Det är inte en fråga om upplevelser i första hand
Utan en fråga om olika världar. Olika förutsättningar
Olika möjligheter, olika perspektiv.

Gå över till andra sidan av eken, och se den från flera håll
Lyssna, lukta, känn, och se.
Gå till den som står bland de döda träden,
Ta med dig plantor och hjälp att plantera.
Eller bosätt dig i den sargade delen av skogen och hjälp den
att grönska igen.

Men ställ dig aldrig på den gröna sidan,
på solsidan för att tala om för de på andra sidan
hur trädet ser ut

…
Va f-n gör jag uppe så här tidigt ? kl är bara 08.00 och jag har redan gjort min ”morgoninternet”, ja så när som på bloggandet då.

Min morgontoalett är ännu så länge bara till hälften genomförd. Jag har ju i vanlig gubbkarraktär sprungit och tömt blåsan några gånger, men det är ju även en nattlig sysselsättning. Sen är det bara att skölja av lite skit, borsta tanden, spreja på sig go-luktande kemikalier och ta på sig dagens outfit, som säkerligen grundläggs med ett par blåa eller svarta Jeans, och nån T-shirt. Vågat värre.

Igår, när jag gick hem, såg jag ett trasigt källarfönster till grannhuset där min moster bor. Visserligen har jag en grining gubbe i mig att ta fram när barn eller vuxna är dumma mot andra , förstör offentlig, gemensam egendom, eller på annat sätt är destruktiv. Men i det här fallet såg jag för det första inte när det skedde. Men hade jag sett det, så hade jag faktiskt inte ens tillrättavisat dem som orsakade det sönderslagna fönstret.

Det troliga är att fönstret gått sönder när bostadsområdets ungdomar spelat fotboll där. En liten, liten gräsplätt utanför huset med små källarfönster hela vägen. ”Men herre Gud, barnen ska väl inte spela fotboll där” kanske någon då tycker ? Nej egentligen inte …. men om man, som skedde för inte så länge sedan, tar ner fotbollsmålen, staketen runt om och säger att det är förbjudet att spela fotboll på en fotbollsplan, pga någon försurad tant eller farbror som tyckte det blev ”så mycket ljud att det inte går att se på TV …… Ja då har man kanske förtjänat att få krossade glasrutor på gården ?!

Jag tycker väl att man kan stänga balkongdörren om man inte gillar att höra barn skratta och må gott. Så tänker jag. Själv brukade jag öppna fönstret lite extra för att få höra barnen skratta och spela boll.

För ytterligare ett tag sedan, byggdes det ett litet staket, 3-4 meter långt, och dryga metern högt, vid huset mittemot Moster Maggan. Anledningen kan endast ha varit att ytterligare någon anti-vitalitets-tant, eller farbror, inte klarade av att barnen sprang runt huset och skrattade och var glada, lekandes kull, och kurragömma. Och som jag tidigare berättat i ett blogginlägg, så var ju barnens reaktion på detta tänkta begränsande av deras leklusta … HEEEELT UUUNDERBAR !!!

Liten mörk flicka, kom hem från skolan med ryggsäck på ryggen, och sken upp som en sol, och sa:

– ”Titta vi har fått ett staket”

Och än idag leker barnen med detta ”hinder”… och gubben eller tanten som ville ha staketet håller väl vid det här laget på att implodera, eller explodera av ilska över den glädje och vitalitet, lekfullhet deras lekhinder visat sig bli.

…
Jag vet inte speciellt mycket om huruvida Sture Bergvall är skyldig till de brott han en gång anklagats för. Men det jag vet är att det finns människor inom rättsväsendet, och inom polisen som inte borde jobba med det de gör. Och jag läste en intervju med Göran Lambertz i aftonbladet, och om inte tidningen felciterat Lambertz så är ju karln en ren samhällsfara i hur han blandar ihop indicier med bevis, hur han bortser från att vittnen blivit styrda, och därefter ändrat sin berättelse.

Ej heller vet jag huruvida Tito Beltran är skyldig till det han blev dömd för, men jag vet med säkerhet att åklagaren i det fallet hade bestämt sig för att sätta dit honom. Och jag vet att vittnen blev övertalade att vittna falskt i den rättegången, bland annat vår ”kära” artist Carola Häggkvist.

Och vad gäller fallet Assange, kan det mycket väl vara så att han är skyldig till att vara en womenizer, en kvinnotjusare som beter sig som en mansgris, jag har faktiskt ingen aning om det. Men det är inte brottsligt. Brottsligt borde det väl ändå vara även för åklagare att förvanska bevis, leda vittnen och skicka Interpol på en man som påstås ha struntat att ta på sig kondom. Detta fallet handlar om att han genom Wikileaks ertappat USA med brallorna nere med brott mot mänskliga rättigheter.

Jag vet inte allt. I själva verket vet jag jäkligt lite av allt som finns att veta. Liksom i princip alla människor. Men jag vet det att när som helst, kan oskyldiga människor dömas på felaktiga grunder, med ruttna rättsprocesser som verktyg, precis i likhet med häxprocesserna långt tillbaka i tiden, då mäktiga personer gjorde sig av med intellektuella som hotade deras makt.

När som helst, och vem som helst, om bara en tillräckligt enögd och galen person använder sig av sin makt, typ som Göran Lambertz och Marrianne Ny. Mycket farliga människor det där.

…
Efter köpcentrumupplevelsen blev det för min del, Kusins, och de minsta, promenad ner på ortens idrottsplats. Med vacker föreningskvinna på fiket som log stort åt mig, flera gånger. ¤ kilometers promenad plus nån till pga kontinuerligt letande efter 5 och 10-åring på plats. På väg dit sa Kusin Carola till sin yngste son i barnvagn, i bortglömt sammanhang:

– ”Det är tur att du finns Milton”

varpå Milton svarade:

– ”Ja tuj att vi finns … mig, du och Tomas

Och under promenaden tillbaks, erhöll jag livstecken av kusin Jenny, som nu till sist ”hittat” sin mobil. 🙂 Jag mötte upp henne vid tunnelbanan 2 km bort, vi åt middag ihop med La familja (Carolas), J erhöll massage på öm rygg av undertecknad, och sedan såg vi filmen ”Wild”. Innan det hux flux var dags att lämna tillbaka kusin Jenny till Stockholmsstressen. Så jag promenerade henne till Fruängens T-bana som skydd mot eventuella slipsgangsters som kunde kommit fram och sagt på förnäm överklassStockholmska:

– ”Ursäkta, om det inte är för mycket besvär, så har vi för avsikt att på ett icke legalt sätt beslagta herrskapets värdesaker.”

”Hit me plånkan”skulle de kanske sagt i de förorter jag växte upp.
Men det blev inget rån, ty jag såg väl så bred, stor och skräckinjagande ut, misstänker jag.

NU … tänkte jag berätta om den okända kvinnliga passageraren jag nämnde i del ett av detta blogginlägg. Planen var att under Måndagen hälsa på de underbara Enar och Sonja, Enar fyllda 83 och gammal spelkamrat till min bortgångne far. Och att köra bil från Segeltorp till Tyresö, för en utböling är inte att ta in på en väg och tro att den ska leda en ända fram. Så då plockade jag ”initialt” 😉 fram henne. Gunilla, Petronella Svensson. Och frågade efter vägen. Jo hon hittade till Tyresö, men när jag närmade mig destinationen, Enars och Sonjas hem, fick vägvisaren G.P.S problem, och iom att jag följde hennes instruktioner, körde jag 3 varv runt samma industriområde, med en len, varm, kvinnlig röst upprepa sig:

– ”Sväng vänster, sväng vänster Sväng vänster, sväng vänster”

Till slut kastade jag henne åt sidan och svor lätt innan jag ringde upp Enar, och kom rätt med ens. Enars hemadress var nämligen inte alldeles intill den trafikerade väg som var i adressen, så ”Gunilla” blev förvirrad… och jag med. Sonja drog en kort historia, som jag under vistelsen i Hufvudstaden skulle erfara hur sann den är:

Lappen som kom till Sthlm:

– Jag förstår inte varför Stockholmarna kallar det här för rusningstrafik, det står ju i det närmaste helt still.

Efter trevligt umgänge med detta fantastiska par, hade jag lovat leverera diverse gods till ingift Faster tillika änka. Och nu skulle jag ta mig väst, sydväst, från Tyresö till Flemingsberg. Och tänkte att kanske Gunilla skulle klara vägvisandet bättre denna gång, eller åtminstone vara behjälplig. Men efter diverse kommandon, vänster, höger, rakt fram, så började jag skymta Globen, som mer är Ost, sydost. Och då sket jag i ”Gunilla” igen. Jag visste att vägen till ”Flempan” hette 226, så jag följde mitt lokalsinne samt skyltar, och då gick det bra.

Dagen därpå var det dags för hemfärd, och alla ankungar, pappor och mammor hade spritts för vinden till skolor och arbetsplatser. Och jag vart kvar själv tills ”rusningstrafiken” lugnat sig och fått upp hastigheten igen. Fick jag nyckel att låsa, och sedermera gömma under nån dörrmatta ? Nej jag tryckte på en knapp med kodlås på ytterdörren… vettefan hur det gick till.

Jo så hämtade jag upp tant Moster igen, åkte förbi hundratals fartkameror, åt på Tönnebro. Och under hemfärden började vi bägge två få stark hemlängtan. Så humornivån var under all kritik, och menlöst babblande för att hålla sig vaken var fullkomligt nödvändigt. Fullkomligt nödvändigt nödvändigt kändes det även att ta en kopp kaffe. Så vid Hudiksvall anlitade vu vilsna Gunilla igen, och tro på f-n, hon hittade till caféet. Men när vi skulle därifrån ville hon köra i cirklar igen. Ronney, som tidigare jobbat på lilla cafet i Sollefteå blev så glad att han bjöd oss på både kaffe och tårta.

När vi sedan åkt förbi Sundsvall och mer eller mindre hade raka spåret hem, med skog, skog och åter skog runt om oss. Kom jag på id+en att sätta på ”Gunilla” igen. Ja asså ni förstår väl, inte ”sätta på, sätta på” utan starta så klart. Bara för att få nedräkning på återstående beräknad körtid samt mil kvar. utan att hennes röst frenetiskt tjatade om att ”sväng vänster”. Sagt och gjort, ”Gunilla blev ”påsatt”

Och det var frid och fröjd ända tills vi kommit in i Sollefteå. Jag hade nämligen knappat in destination ”Sollefteå” utan att precisera gatuadress. Och jag var lite nyfiken på vart ”Gunilla tänkte sig att det var exakt. Moster ville att jag skulle kila in på Koppra o köpa mjölk. Men ”Gunilla tänkte sig Centrumplan, som Slutdestination Sollefteå. Så när jag trotsigt svängde höger sista 100 meterna, istället för vänster som ”Gunilla” ville, så fick hon spel:

– ”Sväng vänster, sväng höger, gör en U-sväng, sväng vänster vid avfarten, gör en U-sväng”

Men när jag parkerat bilen på konsumparkeringen, vilket inte var ”Gunillas” idé om Sollefteå, så sa rösten trots allt, som den gett upp:

– Du är framme vid destinationen

fast den visste det var ”fel”

…
Med en gammal dam i passagerarsätet, som efter bästa förmåga hjälpte till att hålla hastigheten med påminnelser om hastighetsbegränsningar och fortkörningskameror, så bar det av söderut. Ännu en kvinna hade smugit sig ombord på bilen, men henne återkommer jag till senare. Första stopp blev Timrå för kort rendezvous med en tjej som finner min skrivkonst intressant i bokformat. Sedan matstopp vid Tönnebro. Och senare kastade jag av gammal moster vid Östhammar, en rejäl avstickare från E4an. Moster tog det rätt bra att jag kastade av henne i farten, tillsammans med rollator, och packning. Jag tror hon landade mjukt 😉

Jag hade ju i ganska god tid avtalat att få logera på ”Hotell lilla Milton” (Kusin Carolas radhus i förorten) Men nu ville jag få kontakt med hotellvärdinnan själv, och försäkra mig om ledig plats och ”personal” i tjänst. Tre försök men inget svar på mobiltelefon. Funderade på att kolla med grand hotell, men det skulle ju vara ett nedköp tänkte jag. De är ju så upptagna de där Stockholmarna. Så jag chansade, och med ryggsäck och övrig packning ringde jag förtröstansfullt på det lilla okända ”hotellet” mitt i ett radhusområde i Segeltorp.

Jodå, som fembarnsmor, åker man inte på några större utsvävningar allt för ofta. Så hon såg förvånat på mig när jag kom, och jag undrade försynt om det fanns något rum ledigt. Och från den stunden, trots urusel telefonkommunikation, så var servicen näst intill fulländad. Jo … ”näst intill” För första natten hade nog värdinnan glömt madrassen, innan hon lade på lakanet. Eller så var det bara en ovanligt korkat modell av bäddsoffa. Nästa natt hade en mjuk madrass kommit på plats, och det ”luktade” femstjärnigt igen 😉

På tal om ”lukta” så torde min näsa för mat och kaffe, vara rätt väl utvecklad. För jag kom precis lagom till grillat kött, potatis och sallad.

På Söndag var det tänkt att på något sätt sammanstråla med annan fin kusin, Jenny. Men på Stockholmares vis, var ej heller hon under större delen av söndagen, nåbar per mobiltelefon. Och jag tänkte att röksignaler över öppen eld är uteslutet då de skulle försvinna bland alla avgaser i Hufvudstaden. Så jag gled väl med på radhusfamiljens planer ett tag tills kontakt med andra kusinen uppstod.

Familjefadern skulle på Skärholmens inomhuscentrum inhandla sportskor åt de tre äldsta barnen, M1, M2 och M3 (Alla barnens namn börjar på ”M”) Här handlar det om åldrarna 12-16. Jag beslutade mig för att följa med i den naiva tron om att jag skulle kunna lulla på för mig själv lite, och kolla in affärer som intresserade mig.
Så blev det ju naturligtvis inte. När jag kom in i centrumet så kunde jag inte undgå att reflektera över den hysteriska kommersen, och det ursinniga stressade tempot på människor. Ja eller vad som en gång var människor, innan de reducerades till konsumenter och produktionsenheter. Och den halva av med mina mått mätt välbeställda förortsfamiljen till kusin, var inget undantag.

Tjopp,, tjoff, swisch, swosch…. Jag hade mycket svårt att inta min sedvanliga coola lansortsbo-image, den med lugn, leendes betraktandes över de hyperaktiva storstadsborna. Ty hade jag gjort det, hade jag blivit akterseglad med ens, och kanske kvarlämnad någonstans i det stora, stora köpcentret. Och eftersom jag är äldre än familjens pappa, så kunde jag ju inte gå till någon reception och be ”pappa komma och hämta upp mig” Tänk er en service minded kvinnlig len röst som i högtaleriet säger:

– ”En lång vilsen norrländsk farbror väntar vid receptionen, om eh , öh pappa vill komma och hämta honom”

Nä så det var ju givetvis bara att försöka hänga på Ankpappan, med ankungeraden efter sig. Och inte förutan att jag kände mig som en figur i en HC Andersensaga. Och nog för att jag har relativt ståtlig hals men…
Nu var det sportbutiker som var målsektorn. Och när vi kom in i första butiken, fram till skoavdelningen, började äldsta tonårssonen leka med innebandyklubba och boll. Då pappan sa:

– Men kolla på skor nu då Max, istället för o lek med bandyklubban !

– Men det finns ju ingenting !! (vilket var förbryllande för mig, som såg 5-6 väggar fulla med sportskor) Det hade tagit 3 sekunder för tonårssonen att upptäcka att just de skor han ville ha inte fanns här. Och det betydde på tonårsspråk: ”Det finns ju ingenting”.

Ja ha , jopp,, tjoff, swisch, swosch och vi befann oss på ännu en, och ännu en, och ännu en sportbutik, helt plötsligt på en helt annan Galleria, på annan ort. Vettefan hur det gick till, men på nåt sätt blev jag inte kvarlämnad. Tonårsdöttrarna hittade ganska snabbt ett par Nike Air force one, var och var nöjda…åtminstone tillfälligt.
Med tonårssonen slutade det så att han köpte ett par nya skosnören till sina gamla slitna skor istället för att köpa nytt. Det var förvisso hål på dem, men i jämförelse med mina MYCKET väl använda dans-Adidasskor, såg hans nyköpta ut.

På hemvägen fick en av döttrarna ångest över vad modern skulle säga om att hon fått nya skor, trots att det inte var så länge sedan hon fått nya. Så hon pekade ut och skyllde på pappan när de kom hem 🙂

…
Jag undrar….

Gång på gång möter jag i olika debatter, olika grader av Egoism, främlingsfientlighet, rasism. Eller som de föredrar att kalla sig själva ”Kritiska till invandringspolitiken”

Man skulle lätt kunna ersätta den definitionen med: ”Vi vill drastiskt minska eller stoppa flyktingmottagandet/invandringen”. Och i väldigt många fall egentligen tycker vissa bara att ”det är för mycket nu” och med det menar de för mycket invandare.
Givetvis anser de sig inte ska behöva förklara vad de menar när de uttrycker sig så.
Och om man undrar över vad de menar, möter jag i nästan all debatt med de som påstår sig vara”Kritiska till invandringspolitiken” att de anser sig bli ”tystade” och ”inte får tycka vad de vill”

Givetvis följer de sin ledare i hans förfarandesätt, där han anser att Islam är vår tids största hot, och sedan ser oskuldsfullt olycklig och oskyldig ut när han får mothugg i debatten, och blir kallad för rasist och främlingsfientlig.

Liknande var det när Rienfeldt och Borg rustade upp sin egen privatekonomi, blev köpta av internationellt storkapital, införde stupstocken, för sjukskrivna, skuldbelade cancersjuka, sålde ut folkets sedan länge surt förvärvade tillgångar, och raserade det solidariska välfärdssystemet, för att sedan ”gråta ut i media” över karikatyrer på honom i pressen.

De kräver med andra ord att bli behandlade med ”respekt”, efter att i ren handlings kraft OCH retorik ha pissat o det grövsta på sjuka, gamla, arbetslösa, flyktingar i nöd, tiggare, etc … ja och för att inte tala om dessa svaga gruppers intressebevakare, den politiska vänstern.

Att
bete sig respektfullt är en helt annan sak. Men det finns väl inget respektfullt i att vilja förbjuda tiggeri ? Det finns ju
inget respektfullt i att vända sig emot systrar och bröder som har det
mer ekonomiskt och socialt svårt än oss ? Det finns inget respektfullt över
att vända dem ryggen som behöver oss mest. Och det finns inget
respektfullt över att rikta sparkarna neråt, och slicka uppåt ?

Det är tydligen synd om de som vill trycka ner folk och folkgrupper

…
Ja men än’te könschtit hörrni ?
Alla
dessa kränkta människor…

Jag måste nog ändå vidhålla att det finns mycket folk som antingen inte bryr sig om något som helst annat än sig själv, eller oxå har en kronisk otur när de tänker.

Jag har så innerligt svårt att förstå hur det ska vara någon skillnad i värde och rättigheter på olika människor. Det är svårt att förstå varför rika får bidrag från skattebetalare i form av ROT och RUT, när de egentligen har råd själva.
Det är svårt att förstå varför folk tycker tiggare skall förbjudas. Det är svårt att förstå för mig, varför inte folk ser att Romer och Somalier är exakt lika mycket värda som du och jag. Och det är svårt för mig att förstå varför inte folk helt sonika ser dem som medmänniskor, istället för invandrare. ….

Och det är lite svårt att förstå varför de mest högljudda så kalla ”invandringspolitikskritiska” människorna klagar på att de inte får tycka som de vill, när någon som jag ifrågasätter deras åsikt, och ifrågasätter deras beskrivning av det de på ett mycket ogrundat plan kallar ”problemen” Då oftast i ett samanhan som de menar att invandringen är ett ”problem”. Men de blir skogstokiga när nån säger emot dem, och visar på hur invandring både är en ekonomisk vinstaffär, och dessutom en humanitär seger.

…
Det är rätt mycket jag inte förstår här i livet, här i världen.
Och att ha insikt över att det är mycket man inte förstår, är en klokskap som faktiskt gör en till de mer intelligenta homo sapiens på vår jord.

Det här med ”ambitioner i livet” är ett uttryck som jag på ett personligt plan har mycket svårt att förstå innebörden av.

Likaså en ”skälig lön” är inte så lätt att förstå sig på hur man ska mäta eller värdera.

”Livspussel” ...är oxå ett ord som känns onödigt i ordlistan

Och det jag är mest fascinerad över är alla de människor i Sverige som inte får det att gå ihop ekonomiskt, trots att de har jobb. Jag misstänker att en och annan lönearbetare knyter näven i fickan när man läser mina naiva iakttagelser kring pengar, ambitioner, karriär, löner etc.. Men jag måste ju få fundera över det jag inte förstår ?

Till att börja med, så har jag själv det för jäkligt bra ekonomiskt, rent oförskämt bra faktiskt. Jag har råd att betala hyran, jag har råd att äta mig mätt, jag har råd med någon dans i månaden, och jag har råd att musicera lite, och jag har råd att skänka lite pengar till mindre lyckligt lottade Europeiska medborgare som skickar till sina barn i tex Rumänien nästan varje gång jag går förbi där de sitter.

Och jag är sjukpensionär . (Ja ni vet en av de där lata, arbetsskygga människorna som parasiterar på ärligt folk som tex Politiker, Penningspekulanter, riskkapitalister, Bankdirektörer och den typen av hårt arbetande folk) Jag tror nog detta till trots att jag tillhör den grupp som har kanske minst pengar att röra mig med, förutsatt att vi pratar om svenska medborgare. Och det finns nog heller ingen som hör mig beklaga mig över min ekonomiska situation, det förekommer helt enkelt inte. Det är till och med mer sällan än folk hör mig gnälla på vädret, vilket jag tycker är det bästa i världen.

En fundering jag har kring detta faktum att jag som har lite mindre på inkontot, är betydligt mer nöjd än de som har det dubbla, tredubbla, fyrdubbla etc etc … att det skulle kunna ha någonting att göra med hur utgiftskontot ser ut, och ständigt vill mycket ha mer. Men det är bara en liten fundering jag har, det är säkert så att det är mer synd om rent ekonomiskt, om tex en sjuksköterska som har 24.000 i månadslön, än en pensionär som har 9000 att röra sig med. Ja och nu är det då naturligt inte frågan om att jag tycker en pensionär, arbetslös eller sjukskriven person ska ha mer, eller lika mycket som en arbetande. Självklart inte. Jag är bara mest fascinerad av det ständiga ekonomiska missnöjet, och att nästan ingen tycks kunna bli nöjd.

Nu tycker ju givetvis sjuksköterskan, och andra yrkesgrupper att det är hemskt orättvist att en politiker får ca 50.000 i månaden eller mer, eller att en nationalekonom får 90.000 i månadslön. Ja men visst är det så. Livet är inte rättvist, och det blir lite på det här viset med lönesättningar, när vi röstar fram politiker som låter marknaden diktera villkoren för vad som anses ska värderas mer i löneersättning, och vad som ska värderas mindre. Det finns ju även gott om småföretagare som har betydligt mindre att röra sig med än 24.000. Återigen just sjuksköterskelönen är bara ett exempel, det finns gott om yrkesgrupper som känner sig förfördelade. Ja typ i princip alla yrkesgrupper skulle jag nog påstå.

Det verkar nästan som de som har, oftare är missnöjd och otacksam, än de som inte har….så mycket.

Men det är klart att sköterskor ska säga upp sig om de är missnöjda med sin unkna lön på 24.000 kr. …ja kanske flytta till Norge där lönerna kan vara högre på grund av Nordsjöns Oljerikedomar. Men då blir det ju ändå något att vara missnöjd över där, eftersom priserna följer löneutvecklingen, och allt är dyrare där.

Högre lön måste ju givetvis vara prio nr 1, för alla yrkesgrupper. Bra jobb som man trivs med och känner att man gör nytta är nog inte så viktigt då kanske ? .. ja nä, det är ju det som är den enda analys man kan göra av svensk arbetsmarknad i ett nyliberalt samhälle, där de flesta har så svårt att få det att gå ihop ekonomiskt. Själv tillhör jag som tur är de mera ekonomiskt lyckligt lottade, och är glad och tacksam för det. Och min moster nybliven änka, och sedan snart 20 år, pensionär, säger sig aldrig ha haft det så bra ekonomiskt som nu.

Men som sagt… det är så mycket jag är för osmart för att förstå..

…
Men hörrni …om jag har en räkning på 500 kronor, som skall betalas till imorgon. Ja och så har jag inte 500 kronor på mitt konto.

Men jag har 500 kronor i min börs. Men jag kan inte sätta in de pengarna på mitt konto, för banken tar inte emot kontanter. Och jag kan inte betala räkningen med kontanterna jag har, eftersom de som jag nyss nämnde, inte tar emot kontanter.

Företaget jag köpt varan av, eller tjänsten, eller myndigheten, vill ju rimligtvis att jag betalar min räkning va ? Och fordringsägaren behöver knappast ta ställning till om jag har kontanter eller pengar på konto ?!

Lagligen åligger det mig som medborgare att betala mina räkningar, annars följer, repressalier, i formatet av straffavgifter, betalningsanmärkningar, kronofogden, näringsförbud, och i värsta fall värre straffåtgärder.

När bankerna sedan går så dåligt att de riskerar gå i kull, trots kontinuerliga avgifter av bankkunden, dvs bla mig, och lånat ut så mycket pengar, och bränt de samma i höga arvoden för högt uppsatta banktjänstemän. Då skiter politiker och det sk näringslivet åt sig i byxan, och ser till att skattebetalarna, dvs även jag får gå in och rädda bankerna med skattemedel, annars kraschar hela samhället (??)

Man skulle vilja bojkotta bankerna, men det går ju inte, då har arbets-”givaren”, eller som det eg borde heta: arbetsköparen …eller FK ingenstans att sätta in pengarna jag behöver för att leva. Jag undrar om det inte vore bättre att åtminstone en bank helt och hållet tillhörde medborgarna ? Då kunde inte profitörerna i storbankerna helt legalt råna folk på avgifter, tvinga oss att tillhöra banker med så dålig service.

Och hörrni…. ibland argumenterar de för ett kontantfritt samhälle, med argumentet att det tar bort rånrisken. Men nu stjäl brottslingar och tjuvar pengarna utan att träffa oss, och helt anonymt hörrni … hur tänkte de där ?

Och visst är det praktiskt för ”närings”-liv och stat som sitter i samma båt, att ha digital kontroll över alla våra inköp och transaktioner. Bevakningssamhället i Sovjet var inte i närheten så effektivt som det nyliberala kapitalistiska västerländska samhället, som flaggar med frihetens flagga, men har infört en sorts parallell diktatur, utan att vi förstått det.

”Frihet” ? … ”Demokrati” ? ”Transparens” ? …. Skulle inte tro det

Jo … femhundringen ??… vart tog den vägen ? Jo den ligger hemma. De ville inte ha den, och nu damp det ner ett kravbrev med förseningsavgift … men änte könschtigt ?