Kategori: Betraktaren

…
Titeln på blogginlägget, är en liten travesti, på låttiteln, ”I’m a dansbander yes I am”
Så det var bara lite klatschigt tyckte jag.

Jag stötte på ordet ”likehunter” (gilla-knapp-jägare) nyligt på Aftonbladets kommentarsfält till det artiklar som var relaterade. En person gjorde gällande att en annan besökare på kommentarsfälten bara var på det forumet för att samla många ”likes” Och då slogs jag av hur passande och aktuellt ordet är, även om det är ett nyord på engelska. Och jag slogs av hur även jag, delvis blivit något av detta något mindre smickrande epitet: ”Likehunter”

Men visst är det väl så att de flesta av oss facebookanvändare, mer eller mindre är någon form av likehunter. Inte bara de som i tid och otid är ute och skriver kommentarer i kommentarsfält på Aftonbladet, utan även vi som i vardagen använder oss av Facebook, på det sätt vi finner passar oss själva och ger oss den stimulans vi är ute efter. Bara det faktum att förkortningen ”IRL” (In real life”) ens existerar och används, skvallrar ju om vart hän vi människor är på väg.

Sen tror jag det finns en uppsjö av människor som näst intill misstänksamt snabbt, tillika bestämt, skulle förneka sitt internet/smartphone-beroende. Och det lika hastigt, som många under TV-ålderns gryning, gjorde/gör, när de ansåg sig vara lite bättre än andra människor. Och man lät, ärligt eller oärligt meddela andra människor att man ”minsann inte såg på TV”. Och på så sätt ville göra gällande att man var så viktig och intressant att man varken hade tid eller behov av dessa förkastliga media.

Ja men jag får väl erkänna då, i ärlighetens namn, när jag nu sitter och är lätt sarkastisk mot de som anser sig vara oberoende. Jag erkänner á la Anonyma alkoholisters vis:

Hej, jag heter Tomas och jag är beroende av både TV och att vara uppkopplad.

(- ”Heeeej Tomaaas”)

Och det finns även drag av en likehunter i mig, även om jag inte utvecklat fullt likehunter-beteende….ÄNNU !
Ja men herregud, visst är vi lite patetiska till visst mått. Vi sitter och söker bekräftelse på internet, med sekundsnabba like-klick, och räknar popularitet utifrån hur många likes vi får. Ja likt andra beroenden, så får man ju lov att begränsa hur man blir utsatt för frestelsen efter plastigt bekräftelsebehov på t.ex. Facebook. Jag har ju satt en egen personlig gräns vid att inte installera Facebook på min smartphone. På så sätt är jag inte låst vid att rapportera varje vaket ögonblick, eller delta i diskussionsforum via mobilen, medan jag fikar på stan. Vilket jag faktiskt annorstädes kunnat finna mig i riskzonen för.

Att blogga om olika stereotyper, att skämta om och driva med olika företeelser, kan ibland resultera i att jag får befogat eller obefogat ovett tillbaka. Men så är det ju att ha en åsikt om någonting, och vågar yttra den. Tex så påpekade jag att om man i sitt icke-kärleksliv, väntar på ”drömprinsen”, så blir det svårare,. Och fick välförtjänt tillbaka kommentaren ”blir det lättare då”, efter att jag sagt att min inställning till kärlek nu mer är: ”kärlek, nja ja vet inte ja”

Med denna insikt, ger jag mig ändock ut på djupt vatten, och ironiserar över hur vi använder Facebook och internet. T.ex så får jag svår klåda och allergi, när fullvuxna människor, ja nästan övermogna medelålders människor, bombarderar Facebookstatusen med snutti-lutt-inlägg om hur mycket de älskar varandra. Tonåringar som gör det? …Ja jobbigt, men okej, med tanke på mognadsgraden, samt att det då kan vara första förälskelsen.

Sedan har jag väldigt svårt för ogenomtänkta, ytliga ”RIP-bekännanden. Delvis för att det borde stå VIF. Då jag gärna ser att vi använder vårt eget språk så långt det går. Men framförallt för att så många skickar ”RIP” till kändisar de aldrig träffat i verkliga livet. Huruvida anhöriga och nära använder sig av dessa sociala medier till att uttrycka sin sorg, eller avstår ifrån det, har jag däremot ingen åsikt. Och jo jag är medveten om att jag avvänder det engelska nyordet ”likehunter”. Men jag är villig att bli förhörd av likasinnade språkpoliser för att försvara användandet av ett engelskt ord i det sammanhanget, när jag nyss sågade det.

Nu hoppas jag ju givetvis att ni ”Lajkar” detta inlägg

/The Likehunter

…
Så har alla hjärtans dag passerat förbi i våra almanackor. Och visst finns det mycket kärlek i världen, dock betvivlar jag starkt att mer äkta kärlek sprids denna dag, än någon annan dag. Sådana här dagar är antingen skapat av det kommersiella eller kidnappat av det samma. Men lika mycket kärlek som det florerar i världen om man letar, lika mycket hat sprids det….även på alla hjärtans dag. Se här ett facebookinlägg som dök upp idag på alla hjärtans dag:
Ida Hall:

– ”De bygger sig hyddor mitt inne i stan! Dessa bilderna är från idag! Vad kommer härnäst? Ni som skänker pengar till dessa människor, ni får
mer än gärna ta hem de till er tomt och låta de bygga bo där! För vi
andra vill inte ha de intill våra hem! Intill cykelvägen där våra barn
går till och från skolan! De e överallt, när man går i stan, till affären, nu bygger de sina nya
hem mitt i stan?!?! De får tandläkarvård för 50kr , medans vi svenskar
får betala fullt pris! DETTA ÄR FAN INTE OKEJ! HJÄLP TILL OCH SPRID VIDARE !!” (slut på citat)

”Hjärtligt” va ?

Det är hjärtskärande hur man kan uttrycka sig så här. Och dessutom är det ur en intelligenssynvinkel beklämmande intelligensbefriat. En rad motfrågor dyker upp hos mig, när jag läser dessa tokerier.

1. – Vad har gått för långt och varför ?

2. – Ja de är mitt i stan, varför skulle de inte få vara det i ett fritt samhälle och ett Europa med öppna gränser ?

3. – ”Få ett slut på tiggarna” …..Jag trodde vi hade kommit ifrån att mörda folk systematiskt utifrån härkomst eller inkomst ? Hade de sagt ”få ett slut på tiggeriet” så hade det låtit bättre, men ändå hade deras andemening varit att förbjuda folk från att tigga, utan någon annan åtgärd för att hjälpa dessa stackars människor…

4. – ”vad kommer härnäst?” …. ja det vore intressant att veta vad ni som är så rädd för att se människor som har det fattigt och eländigt…. vad ni tror kommer härnäst ?

5. – ”Ni som skänker pengar till dessa människor, ni får
mer än gärna ta hem de till er tomt och låta de bygga bo där! …… Då undrar man ju lite nyfiket om dessa tiggarfientliga personer skulle vilja att man hjälpte deras barn om de hamnade i nöd, eller om de bara skulle tycka att man måste ”få ett slut på dem” ?

6 – ”De är överallt” … eh Nej det är de inte !

7. – ”nu bygger de sina nya
hem mitt i stan?!?” …. ”nya hem? … tycker ni de ska sova under bar himmel och frysa ihjäl ? Det är inga hem, det är tillfälliga skjul för att skydda dem från regn och snö.

8. – ”De får tandläkarvård för 50kr , medans vi svenskar
får betala fullt pris!” …. Ja nu vet jag ju inte i vilken omfattning det du påstår pågår, om det ens pågår. Men låt oss säga att varenda svensk skulle få betala fullt pris vid tandläkarvård (vilket inte är sant) och att varenda tiggare skulle få tandvård för 50 kronor (vilket inte heller är sant). Men även om vi utgår från dessa falsarier så är det ju en befängd och fullständigt totalegoistisk jämförelse. Om en människa med ingen riktig inkomst får hjälp med sina tänder för 50 kronor, och en svensk medborgare med allt från 8000 – 50.000 kronor i månaden, så måste ju tom en människa med så låg intelligensnivå att man spottar på tiggare, förstå att jämförelsen de gör är absurd.

9. – ”sprid vidare” … nej gör för allt i världen inte det innan ni själva tagit reda på hur det förhåller sig, och förrän ni synat och pratat med ert eget samvete, och frågat er själva hur ni skulle velat bli bemötta om det var ni själva som tvingats tigga, eller era barn.

10. – ”För vi
andra vill inte ha de intill våra hem! Intill cykelvägen där våra barn
går till och från skolan!” ... då frågar jag: varför vill ni inte det ?

Detta hat, och denna rädsla

Varifrån kommer allt detta hat ?
Jag tror att hatet kommer från att man distanserar sig från varandra, istället för att närma sig varandra. Och rädslan som uppstå efter Jimmie Åkessons väljar-svans, beror på att en hel massa felaktig, lögnaktig propaganda sprids, där man skrämmer upp folk utan grund. Man drar invandrare över samma kam, när en liten promille beter sig illa eller brottsligt, men blundar hårt när svenskar gör det samma. Och faktum är att detta hat har lätt att uppstå och frodas och gro i ett samhälle där ekonomiska och sociala klyftor ökar så dramatiskt som de gjort under alliansen.

Det finns bara en väg att gå om vi inte skall återupprepa Europas massmord på 30-talet, och det är tolerans, solidaritet, minskade klyftor, folk blir inkluderade inte utnyttjade eller utstötta som nu.

Men jag tror tyvärr att allt för många är allt för korkade för att förhindra detta historiska jättefiasko för mänskligheten … att det sker igen,,… jag pratar om när Europas befolkning utrotades och dödades i massor av miljoner.

Allt som behövs för att vi skall vara där igen, är att Sveriges, eller Europas ekonomi kraschlandar ordentligt. Sen kommer ni få se vad Sverigedemokraterna är kapabla till.

…
Forskningens trovärdighet är ett intressant ämne att fundera kring.
Till att börja med tycks det finnas lika många åsikter kring varje undersökning som det finns forskare. Jag tänker mig att det finns många variabler i hur man utför forskningen till att börja med, vilket i sin tur fullständigt dominerar utgången av forskningen.

Hur länge forskar de i det aktuella ämnet ? Hur många personer har deltagit som ”försökskaniner” i den aktuella forskningen ? Vilka variabler tar de med i forskningen, och vilka utelämnar de ? Och till sist och definitivt inte minst: Vem betalar forskaren för undersökningen ? Vem har beställt undersökningen/forskningen ?

Forskare är i allra högsta grad karriärister, troligtvis i långt större utsträckning än en medelinkomsttagare i västvärlden. Och karriärister vill förbättra sin ekonomiska situation oavsett hur mycket han/hon tjänar innan. Och vilka betalar då forskare för deras arbete ? I de fall det inte är staten, så är det ju givet att det är privata intressenter/storföretag som köper forskning, eller rättare sagt BESTÄLLER de forskningsresultat de behöver för att kunna dra fördelar av det ekonomiskt, genom ökad försäljning av varor eller tjänster. Då folk i allmänhet ofta litar på en uppgift om det backas upp med kommentaren att forskningen säger så.

Nu har ju DN publicerat en artikel, där en Amerikansk professor från New York hävdar att de klassiska råden mindre mat och mer motion inte alls hjälper mot fetma. Professorn hävdar att det är en Somatisk sjukdom, och hos personer med fetma, gör kroppen allt den kan för att återgå till den vikt som var innan personen gick ned i vikt.
Och han hävdar vidare att det enda som hjälper mot fetma är operation.

Jag skulle hemskt gärna vilja rota i denne professors lönespecifikationer, och titta lite på vem som betalar honom för att presentera dessa ”forskningsresultat”

Till att börja med tar han inte ens upp möjligheten att fetma till stor del är orsakad och påverkad av psyket. Dvs hur vi tänker. Vi gör ju våra inköp utifrån hjärnan, och Hjärnan är helt klart styrd av ett från matindustrin skapat sockerberoende, som är att jämställas med vilken annan beroendeframkallande drog som helst, när det kommer just till beroendeframkallande. Och utöver det kemiska beroende själva sockret gör, som påverkar hjärnas beslut, så är vi idag fullständigt BOMBARDERADE av reklam på TV, bio, tidningar, radio, utmed vägar, reklam i brevlådan, reklam och försäljning via mobilen etc etc…. Och alla har EN agenda…. att sälja sina produkter. Och ingen av sockerproduktsföretagenen som säljer godis och läsk, har något intresse i forskning som påstår att sockerintag, fettintag, och motion, är faktorer i ökad fetma.

Då kan det mycket väl vara så att man lägger in stoooora pengar till forskare som är redo att ”forska fram” det forskningsresultat företagen betalar dem för, inte hur verkligheten ser ut. Man kan ju inte längre gå ut och säga direkt att socker är nyttigt. Men man kan ta en omväg, och via ”forskningsresultat” säga att en individ med fetma är maktlös inför sin egen övervikt, och endast operation hjälper. På så sätt kan dessa personer ju fortsätta äta sockerprodukter, överkonsumera fet mat, och skippa motion, eftersom det ändå inte hjälper enligt ”forskningen”

Det är klart att motion, rätt kost, och lagom intag botar fetma. Professorn ”glömde” lite lägligt i sin ”forskning” att nämna ”rätt kost” och pratade slarvigt om att äta mindre, vilket inte är lika viktigt som att äta rätt tror jag. Och professorn utelämnade den mördande reklamens inverkan på människor med glukos-obalans, och förbränningsobalans i kroppen och huvudet. Detta är dessvärre i olika grader en större del av västerländsk befolkning, inkluderat undertecknad som delvis är sockerknarkare, om än blandat med bra och nyttig kost, och motion. Dock lite för lite motion för mig för tillfället.

Men de ju klart, forskarens rikedom måste ju vara viktigare, än hälsa hos överviktiga. Snacka om att den professionen är Över-viktig !

…
Musik !?

Jag har länge musicerat på så kallad ”amatörnivå”. Med det menas i det här fallet att jag inte utövar min musik som profession, och kan leva på den. Det betyder INTE att musiken jag framför skulle vara av sämre kvalitet !! Det betyder väl oxå i all ärlighet att jag inte strävar efter perfektionism, eller felfria, tonsäkra utföranden. Utan mer att förmedla känslor i ord och toner. Detta med musik är ju dessutom högst subjektivt, dvs utifrån betraktarens ögon, eller i det här fallet öron.

Vi lägger som åhörare in så mycket mer än framförandets kvalitet till att börja med. Vi vill nog inte gärna erkänna det för oss själva, men utseende hos artister, utstrålningen som person, klädsel och självförtroendet hos artisten spelar för många stor roll när de med stor bestämdhet att just deras idol är bäst. Ja givetvis har själva röstkvaliteten en bidragande effekt oxå.

Nå det må väl vara en sak att vissa musikkonsumenter går igång på rena toner och tonmässigt felfria framföranden, om än de är utan själ och hjärta. Men det mesta av musiken idag är ju massproducerad, fabriksarrangerad, intetsägande POP-musik. Och det senare sammansatta ordet skall då läsas med största möjliga avsmak. Nu placerar man oftast in blivande stjärnor ett ett fack, och erbjuder dem färdiga låtar som ska fungera efter det fack producenterna bestämmer sig för kan vara mest ekonomiskt lönsamt. Sällan eller aldrig tillåts artister skriva, sjunga och producera efter eget hjärta och egen själ. Vi ser ju massor av de här skapade artisterna utan varken tanke eller musikalisk själ, i tex: Danny, Erik Saade, Molly Zandén, osv.

Men då och då händer det, undantag som ger hopp åt musikaliteten. Artister med integritet och en äkthet i musik och text. Jag tänker på artister som Håkan Hellström, och jag tänker framför allt på Laleh. Laleh som först skulle stoppas i producenters giriga och själlösa händer för att skapa en produkt, istället för människan, själen och artisten Laleh. Men hon vägrade och gick sin egen väg, blev sin egen producent. Och därmed har hon också blivit en av nutidens största artister i Sverige.

Laleh slog visserligen igen stort iom programmet ” Så mycket bättre” där hon tolkade andras låtar, och andra tolkade hennes. Men tolkningarna var hennes. Detta till trots är Laleh bäst som Laleh, och inte som tolkare av andras låtar. Till skillnad från mig. Jag tolkar andras låtar bättre än jag skriver dem själv. Men jag väljer låtar, och jag väljer hur jag vill framföra dem, och jag sjunger dem med öppet hjärta och väl avvägda ordtolkningar, och inte med välslipade stämband och absolut gehör.

Nu finns det ju även ett fåtal artister med välslipade stämband, absolut gehör som sjunger med enorm själ, som Helen Sjöholm tex… och då är perfektionismen ursäktad, till och med om den i slutändan är kommersiell. Själv har jag på min amatörnivå upplevt att människor öst beröm över mina framföranden, ja tom min röst. Och jag har givetvis varit med om folk som jämför mig med Peter Jöback och andra professionella artister utan själ i musiken. Och på så sätt menat att det jag gör inte alls är av samma kvalitet. Men har jag berört endast en åhörare någon gång, med mina texter, mina ord, mina ”oprofessionella” toner, så har jag gjort något mycket bra. Och jag VET att jag djupt ner i själen, berört hundratals. Det tror jag inte riktigt är fallet med Danny, fast han är yngre, snyggare, självsäkrare och mer tonsäker.

Upprinnelsen till detta blogginlägg var ju faktiskt radioprogrammet ”Flipp eller Flopp” Där proffstyckare sitter och jamsar med varann huruvida nya låtar kommer flippa eller floppa. Samtidigt är de siarna helt fast i det kommersiella, i det köpta, i det plastiga, när de siar om framtidens hits.

…
Som en enstaka individ av 742.000.000 Européer, lär mina ord knappast påverka den bakåtsträvande nyfascistiska, nynazistiska vågen som växer sig stark på denna kontinent. Men mina ord, mina tankar, är allt jag har. Mina handlingar, mina övertygelser definierar hela mitt väsen. Så jag förblir inte tyst och ser på när Europa återigen söker orsakerna till egna problem hos människor som avviker från deras religion, hudfärg och sexuella läggning.

Norge…… ett land som var ockuperat av Nazisterna under andra världskriget. Ett land som i nära nutid blivit attackerad av en terrorist med öppet Nazistiska värderingar. Norge är nu mycket nära att gå så långt att de tänker förbjuda tiggeri.
Norge som var ett land som led alla helvetes kval under kriget, under Nazismens förtryck och ockupation. Norge stod enat som nation, påstod man, när Breivik sköt ungdomar på ett socialdemokratisk ungdomsläger. Nu har dessa krafter delvis valts in i regeringsställning, och deras ideer accepteras mer och mer, sakta men säkert, steg för steg.

Israel, landet som gavs till Judarna efter världskriget. Även om det är oklart att det var Engelsmännens att ge. Judarna ett folk som blivit förföljt och mördat till sådana proportioner att en mänsklig hjärna knappt kan föreställa sig fasan. Israel, staten har nu blivit förtryckarna, från att judiska folket en gång var offren. Rollerna är omvända. Och ingen har lärt sig någonting. Offret blir förövaren.

Jag kommer för min värld aldrig förstå ur ett juridiskt perspektiv hur man kan förbjuda fysiska personers ekonomiska ´brist, hur man kan förbjuda fattigdom, hur man kan förbjuda tiggeri.

Men framför allt kan jag ur ett humanistiskt perspektiv aldrig någonsin förstå, hur människor kan se ner på, och distansera sig från medmänniskor på det sätt som nu sker mot romska tiggare. Jag kan aaaaldrig förstå det. Kristdemokrater börjar flirta med dessa tankesätt, i kombination med
klassisk borgerlig öka-klyftorna-politik, för att kravla sig över
4%-spärren.

När en man med kryckor iklädd kostym skyndar folk
fram och hjälper. När mannen går i trasigare kläder, är det bara den
hemlöse som hjälper honom upp, de andra går förbi.

Sakta men säkert närmar vi oss 30-talets Centraleuropeiska värderingar.

Varje steg liknar alltmer ett marschsteg i klapprande stövlar.
Varje hälsning tenderar bli med allt rakare arm rakt ut i luften.
Och varenda Europeiskt land, som under 2a världskriget tvingades se sin befolkning mördas,

tvingas nu se liknande värderingar nästla sin in i demokratins korridorer.

Varför ?

…
Nej ämnet är inte trafik, trots inledningen på inlägget….

Redan som barn försöker ansvarsfulla och lätt beskyddande föräldrar lära sina barn att först inte springa på ställen som kan orsaka olyckor. Sedan kommer första cykeln, skidor, mopeden, lätt motorcykel och till slut bilen. Alla trafiksäkerhetsinstanser talar med rätta om för oss att sänkt fart minskar olycksrisken i trafiken, tillika dödlig utgång av olyckorna.

Lyssnar vi ?, jo till en del ….men många anser sig odödliga, och de som gör det är inte kvar här nere för att få höra ”vad var det jag sa”.

Människan tycks vara fixerad vid att allt måste gå fortare. Och till största delen ligger den villfarelsen djupt inbäddad i den västerländska, marknadsliberala (kapitalistiska) värdekompassen. Konkurrens är själva motorn i kapitalismen, som märkligt nog ändå både strävar mot monopol på marknaden (läs diktatur) och ofta hamnar där, med multinationella företag som blir så stora att de kan köpa politikernas handlande, samt köpa upp annan konkurrens.

Och konkurrens gör att företag strävar åt att allt ska gå snabbare, effektivare. Och det är inte ens bara nr 1 på listan, det är snart det ENDA på listan som betyder något. Människor har blivit produktionsenheter, och är i högsta grad en förbrukningsvara. Man har glömt bort att produktion och utveckling en gång var meningen att gagna människor, och inte att människor skulle förbrukas för kapitalets skull. Det system vi har nu, skiljer sig inte mycket från det Sovjetiska system vi alla är eniga om var förkastligt på den tid det begav sig. Bara det att Sovjetsystemet inte var lika effektivt, och betydligt mer lättmanipulerat.

Bilar går fortare, arbete går fortare, information via internet, och mobiler rusar iväg i en takt vi inte klarar av att hantera, processa och sortera. Vi ska ha mer saker, nyare saker allt oftare, annars kollapsar det kapitalistiska systemet, när ingen ”tillväxt” uppnås. Vi byter mobiltelefoner i den takt de hinner tillverka nya modeller, och datorer blir omoderna och obrukbara inom nå’t år bara.

Licensavtal för gratis mjukvaruprodukter, görs så långa och komplicerade att en överväldigande majoritet av dess användare godkänner dem utan att läsa. Tänk om man gjorde så vid ett husköp ? Ja det finns väl exempel på det oxå tyvärr… det måste ju gå fort.

Internet är vår största informationskälla idag, större än papperstidningar och TV-nyheter. Vi vill ha nyheter så fort som möjligt, så förenklat som möjligt, och vi vill ha de nyheter vi VILL höra, inte vad som egentligen sker och skett.
Fort, fort, fort, enkelt, enkelt, enkelt. Ingen orkar, vill eller ids ifrågasätta internetsajter som finns i miljoner. Orkar, vill eller ids inte ifrågasätta om det är sant det de läser om Islam, muslimer, kristna, Judendom, Sverigedemokrater etx etc…

Och det är klart när en ung kvinna anställd på en av Sveriges stora dagstidningar i Morgonsoffan på TV, förlöjligar bloggen som företeelse som saktmodig och förlegad, i förhållande till tweet och twitters korta, uppspeedade meddelanden, så förstår man ju att det är rätt få som bryr sig om verkligheten omkring oss och sanningen.

Med andra ord är internet och den höga farten i våra liv, ett paradis för högerextrema vilseledda machopojkar och extrema grupper som tror att de tror på Gud, när de i själva verket tror på våld och egen makt.

Det är enkelt i slutändan… ju högre fart, desto värre krock, och desto fler som dras med in i döden.

…
Varje vecka något nytt elände, terror, krig, mord, politikerfusk, maktmissbruk, politisk hänsynslöshet. Nu terroratack i Frankrike mot människor som ritar teckningar.

Jag möter människor som slutat tänka själva, som påstår sig vara
intresserad av politik. Och jag möter människor som påstår sig vara ointresserade av politik, och röstar random-mässigt eller till och med avstår.

Jag tror tyvärr dessa två grupper tillsammans bildar en majoritet av röstberättigade svenskar, ja över större delen av världen faktiskt. Och det är definitivt en fara både för reell demokrati och yttrandefrihet.
Sedan finns utöver dessa 2 sätt, möjligheten att tänka själv, ifrågasätta både information vi matas med, och inte minst ifrågasätta sitt eget tänkande med jämna mellanrum, ifrågasätta sitt eget beteende.

Är jag själv så förbenat bra då, så god och klok och intelligent ? Tillhör inte även jag en av de två grupperna jag i början av inlägget påstår är en fara för demokratin och yttrandefriheten ?

Jo jag är ofta klok, intelligent och god, men inte alltid. Men om jag inte är vaksam glider även jag delvis in i nån av dessa två nämnda grupperingar. Om jag tex slarvar med att kolla upp källor till artiklar jag läser och använder mig av i min politiska analys. Om jag tex blir desillusionerad över politiskt fusk, eller indignerad över politik som inte tar hänsyn till ekonomiskt, socialt och hälsomässigt svagare samhällsgrupper. Om jag inte är vaken och ifrågasätter min omgivning och mina åsikter, så finns alltid risken.

Jag kommer sluta rösta på vänsterpartiet när….

Det finns exempel på maktfullkomlighet, korruption, etc genom hela mänsklighetens historia. Och det kommer aldrig att upphöra helt. Men kapitulerar vi kampen mot detta, så är vi förlorade. Enskilda människor, eller partier som får för mycket makt för länge, blir näst intill per automatik en fara för demokratin, och glömmer sina rötter, glömmer deras arbetsgivare: FOLKET !
När pengarna rullar ner i egna fickor, när politiker och storföretagskompisarna håller dig om ryggen, börjar du hålla dem om ryggen. Så fungerar makt mer eller mindre i hela världen. Det finns inga ”lyckliga slut”. ”De goda” vinner inte till slut, oavsett vilken politisk hållning du pratar dig varm för.

Socialdemokratin har gjort många förtjänster för Svea rike. Arbetarnas parti var det en gång i tiden, om än bara representativ demokrati, vilket bygger på förtroende och kan missbrukas, och nästan alltid missbrukas. Men med makten och rikedomen glömde man bort mycket av sina ideal. För att behålla makten blev de tvungna att kliva rejält åt höger eftersom medelklassen blivit rikare av den solidariska principens politik.

En gång i tiden , på Torbjörn Fälldins tid, då Centern stod för decentralisering, miljöpolitik och nej till kärnkraft kunde jag i tanken lockas till dem. En gång i tiden föll jag lätt för Bengt Westerbergs humana framtoning och tydliga språk. Men jag var ung… och jag var naiv. Och dessutom har centern blivit mer extrem höger i sin politik än moderaterna, och folkpartiet har en major som partiledare som skjutit svensk utbildningspolitik i sank, pga av det ideologiska kriget för rika barns rättighet till bättre utbildning än fattiga barns utbildning, och Sveriges elever rasar på alla listor.

De partier och personer som sitter i makten i Sverige idag, har hävdat att vänsterpartiet är odemokratiskt eftersom de en gång kallat sig kommunister, och andra som kallade sig kommunister i andra delar av världen, har varit odemokratiska. Dessa makthavare och politiker som säger så, vet naturligtvis om att så inte är fallet…

De vet om att de kan förlora makten om det kommer fram att just nu är vänsterpartiet en viktig garant för demokratins fortlevnad i Sverige, och därmed oxå ett hot för deras egen makt. VARFÖR är just vänsterpartiet garant för demokratins fortlevnad då ? Är inte det bara nåt jag påstår för att jag sympatiserar med deras politik ? Det ÄR sant att jag sympatiserar med deras politik i stora drag, men anledningen till vänsterpartiets viktiga position som garant för demokratin är att det är det enda parti som inte suttit vid makten av de sju riksdagspartierna som varit med länge. Och därmed inte som parti har någon egenmakt att försvara.

Jo det finns ett parti till som inte suttit vid makten i riksdagen nu för tiden. Men ett parti som får enorma partibidrag av anonyma givare som vill stänga gränser, som trots en kraftig minoritetsposition agerar för att störta alla regeringar som inte dansar efter deras pipa, ett parti som fortfarande anspelar på rasbiologi i sin politiska analys, kan knappast vara representanter och garanter för demokratin i Sverige.

Den dagen Vänsterpartiet suttit vid makten för länge, blivit maktfullkomliga, övergett sina ideal för makten, vilket med stor sannolikhet kommer ske med alla partier som får makt en längre tid… den dagen överger jag partiet för ett parti som aldrig haft makten.

Men fram till dess är vänsterpartiet oerhört viktigt för svensk demokrati, och jag står upp för det mesta av deras/våra åsikter. Intresserad av politik ? Jo egentligen är du det vad du än påstår, för allt i livet är egentligen politik.

…
Nu har ännu ett år gått, och det har absolut inte varit det värsta av mina levnadsår, men det går inte till bokslut som ett år fyllt av harmoni, kärlek och hoppfullhet heller.

Hade jag struntat att Sverige håller på att bli ett ogästvänligt land, som flirtar med rasbiologin åter igen, så hade kanske hoppet lyst klarare.
Hade inte min hälsa krånglat under året, och mosters hälsa lika så, vilket inneburit några gråa hårstrån kunnat undvikas och en mer harmonisk tillvaro hade kunnat infinna sig.
Hade mitt marknadsvärde vart nå’t att hänga i granen, kanske jag sluppit sitta för mig själv på nyårsnatten och skåla i tranbärsjuice…om det funnits kärlek i mitt liv.

Men det har funnits solstrålar som lyst genom dimman också. Lilla solstrålen Solin har tappat två framtänder nu. Hon har haft och har sådana problem med sin mage, har så ont att hon skriker ibland, det lilla hjärtat. Och hon äter väldigt lite.
Härom dagen när jag fikade på Lilla caféet hjälpte jag henne med modellera, gjorde blommor och hjärtan i olika färger, och försökte peppa henne att äta lite mat. Det gick så där med maten. Jag gick därifrån i alla fall, och fick ett samtal av Solins pappa, att Solin hade varit till honom med min plånbok som jag glömt där. Han sa med eftertryck att det var Solin som lämnat in den till honom. Så när jag kom dit gick jag och pappan fram till henne. Jag tittade på henne och sa:

– Vet du vad som händer när man är snäll, och ärlig och lämnar tillbaks folks plånböcker ?

Hon skakade på huvudet och såg nästan orolig ut, innan jag sa:

– Då får man en peng som belöning för att man gjort rätt !

Och så räckte jag fram en sedel till henne. Och hon kvittrade glatt tack, och sken upp som en tandlös sol med gluggen på övre tandraden, och sprang raka vägen till sin sparbössa och lade den där.

Nu börjar det pangas och smällas ute, champagneglasen väntar på att fyllas upp. Folk träffas och festar i fina festblåsor, och förfriskade sinnen. Avger nyårslöften de flesta inte kan hålla, önskar 100-tals ”gott nytt år” till människor de knappt känner.
Nu är snart Helgerna över, och jag om någon, pustar snart ut och välkomnar vardagen..

Det ska bli skönt när allt är över

…
Plötsligt gick det upp för mig…

Sedan kvällen före julafton har mitt humör gått i sank, och jag förstod inte först varför, även om jag visste några uppenbara orsaker. Så som mitt eget hälsotillstånd, så som min mosters kritiska hälsotillstånd, och all uppbackning och oro detta innebär. Så som en längre tids sömnbrist till följd av dessa.

Julkänslan hade nästan nått ifatt mig, och den Grinchen-gröna färgen övergick så smått i Julrött, på mina kinder, när jag nyligt investerat i ett fotostativ som skulle möjliggöra för mig att ta fina vinterbilder i mörkret, med lång slutartid. När mannen med den kränkta och försmådda julgranen kom ut och surade ner julefriden i Sollefteå, uppbackad av en lejd surgranne, så hade jag bara godhet, skönhet och julstämning i mitt sinne, jag var i ett tror-gott-om-människor-mode. Det i kombination med nära på utbrändhet och sömnbrist, var en kombination som gav den kränkta granens ägare en möjlighet att komma åt mitt humör och mående.

Det var bland annat ordvalet han använde, när jag sagt att det inte var några problem, att jag helt sonika kunde radera bilden på hans känsliga julgran, och dess integritet. Nu uttryckte jag ju inte i det läget just de syrliga orden kränkthet om hans julgran som kränkt vid det tillfället, för att inte hälla ytterligare bensin på en eld som inte alls behövts tändas. Men så här i efterhand, tycker jag att de passar bra…

Ordvalet han använde sig av då att han ville jag skulle: ”ändra mitt beteende”
Och så här i efterhand kände jag att det var ett påhopp på min person, min karaktär, och i hans fantasivärld var jag av sämre karaktär än honom, och han själv i alla lägen den ”rättfärdige”

Jag vet vem jag är idag, jag vet vad jag gör. Mina handlingar är näst intill alltid med god avsikt och omtanke. Om något, så möjligtvis ibland i för stor utsträckning självutlämnande och självuppoffrande. Jag är utifrån mina iakttagelser av denne till själen lille man, helt övertygad om att han inte kan säga det samma.

JAG behöver inte skämmas över mitt beteende och vem jag är. Det är HAN som behöver tänka över sitt ”beteende”

…och skämmas !

…
Trots att jag är relativt anti, utifrån utgångspunkten vad gäller Svenskarnes och västvärldens överkommersialiserade så kallade ”Julfirande” och under stundom utger mig för att vara en ”Grinch”. Trots denna självvalda epitet, har jag från vänner och bekanta vid några jag höra att jag mer är en Karl-Bertil Jonsson till kynnet, än Julfientlig Grinch.

En tänkt stämningsfylld vinterpromenad tar sin början

Intet ont anande, fylld av Julgenerösa ageranden både på kredit och debetkontot i mitt Grinchen-kamouflerade Jule-hjärta, ….vandrar jag ut i en vinterklädd Ångermanländsk småstad, med kameran och nyinköpt kamerastativ under armen.
Fylld av förväntan och inspiration över att skapa vacker konst av Kung Bores dekoration av vinterstaden, samt människors externa julpyntande på tomten, ler jag i hela ansiktet medan mina fötter styr mot vackra Ådalsbyn. Jag vandrar i ett magiskt vackert vinterlandskap och vad Ådalsbyn har att erbjuda mig i vintermotiv, lever upp till mina högt ställda förväntningar, när jag arbetar med lång slutartid i decembermörkret.

Påfyllning av Julehjärtat

Tidigare under dagen före dopparedagen, hade mitt hjärta glatts av att Solin, som jag med hennes mor skjutsade till akuten, två dagar tidigare, nu mådde bättre i onda magen. Så bra att hon hade ett stort smittsamt julleende i ansiktet när jag klev in på caféet för en kopp te, och frågade hur det var med henne. Och glädjen hos stadens främste ramtillverkare när Min vän G bjöd honom och mig på Jultallrik från den Kooperativa butiken, var värmande båd för honom och oss. Det tappra fighting-fejset som min dansvän J visade upp, när jag gjorde en snabbvisit, till henne där hon låg med dropp, och hade infernaliskt ont. Och i allt detta för henne smärtsamma, var det naturligt för henne att le, och önska God Jul, trots att hon får fira den i en sjuksäng utan sina barn. En kämpe utan dess like, att beundra. Och det varma leende mannen utanför Konsum ger mig efter att jag gett honom en nystruken Jenny Lind-sedel, är obetalbart värmande, och hjärtekrossande på samma gång.

Rättfärdig liten. liten man

Men säg den glädje som varar för evigt. Jag får nog efter denna kvällspromenad ompröva min syn på min egen Grinchfaktor, när en människa som jag aldrig i mitt liv sett åstadkomma ett leende som inte är hånfullt, kliver ut på gatan, efter att hämtat backup i form av storväxt granne. Hela hans väsen osade av ”nu-ska här gnällas och bråkas och trilskas” i den för honom självutnämnda rättfärdighetens namn.

Det formligen kryllar av ”rättfärdiga, lättkränkta” rättshaverister i Sverige nu för tiden. Blir man inte kränkt av att bli tagen på bild i ett offentligt sammanhang, så blir man kränkt för att man INTE kommit med på bild. Jag läser i media om att man blir kränkta om det läggs ut bilder på luciatåg för barnen. Man blir kränkt av att lille Bosse inte får vara Lucia i Luciatåget. Man blir kränkt av i princip allt som kan tänkas ……och lite till utöver det.

En kränkt och försmådd gran

Och nu blev denne minst sagt charmlöse man kränkt av att jag fotograferat hans snöklädda gran. Jag menar den var ju inte naken, den hade ju snö på sig 🙂 Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig denna reaktion, från någon enda människa på jorden. Jag har vid några tidigare tillfällen stött på, samt passivt observerat denne lille mans ageranden och förehavanden. Och jag måste nästan tycka synd om honom. Att gå omkring i en sådan torftig hjärtlös värld och vara kränkt och sur hela tiden, kan inte vara lätt. Att som enda glädjekälla har prylar och egendom, utan att kunna tänka bortom sitt eget samlande av saker och likviditet, måste vara förödande för själen, om där fanns någon till att börja med.

Jag sade tidigt att jag kunde radera bilden på hans gran (tänkte, ”radera hans förbannade granjävel”) om han ville. Men han var inte nöjd med detta, utan ville att jag skulle ”förändra mitt beteende” Här hade vi att göra med en oerhört kränkt man, eller försvarare av en oerhört kränkt gran, som blivit skändad genom min hänsynslösa fotografering. Denne småsinte man gav sig inte, han var ute för att sura ner Julen för någon människa, och det blev jag som hamnade i sur-linjen för honom. Man kan ju bara hoppas att han inte för över dessa egenskaper på eventuella avkommor… bevare mig väl.

Från Julvärme till Julilska, och tillbaks till Julvärme

Det slutade med att jag på Tyko-Jonssons-vis kokade av Jul-ilska, istället för som tidigare, när jag gick omkring med ett varmt inlindat Jul-mirakelhjärta.
”Du får INTE se hur filmen slutar”

Men kanske jag har sovit av mig julilskan i morgon bitti.
God Jul alla bloggläsare, önskar en ”Karl-Bertil Jonsson”, som kanske, när allt kommer omkring, jämförelsevis, inte är så ”Grinchig” ändå. 🙂