Kategori: Betraktaren

…
Är det en slump ?
Är det enstaka individuella tillkortakommanden ?
Ja vi vill väl gärna tro det, men jag börjar tänka på det här bemötandet. Och jag börjar mer och mer förstå att det är mer beräknat och accepterat än jag och du vill förstå.

6 MÅNADER !!!…. och väntan är inte över, på en sjukdom som i värsta fall tar mitt liv.

Tror någon att väntetiden varit lika lång, och förfarandet lika dåligt hanterat om jag vore en politiker, VD för ett företag, eller för den skull en läkare …?
Självklart inte…

Det är tydligt hur vi inte bara accepterat klassamhället, som gör oss olika värd, och får olika prioritering. Vi har inte bara accepterat det… utan även aktivt röstat fram detta samhälle, där inget ansvar utkrävs varken rikspolitiskt av de som anser att om man har pengar ska man kunna få bättre vård. Inget ansvar krävs av landstingspolitiker, kommunalpolitiker.

Det är nämligen skatter som betalar för välfärden, och skattesänkningar har gjorts i 7 år nu, och folk är ju väldigt nöjda med några fler tusenlappar i plånböckerna….

Själv tänker jag på det, på hemvägen, när jag blir nekad borttagning av misstänkt cancerfläck pga att det inte finns någon personal under sommaren. Men det känns ju bra för mig att veta att de som har bäst inkomst får några tusen mer, och mer än låginkomsttagarna, när jag får gå ifrån sjukhuset med det som visade sig vara Malignt melanom, utan åtgärd.

vi har accepterat och skapat ett samhälle som anser att det ska ta mer än 6 månader för vissa, och omedelbar vård för andra… och den människosynen åtnjuter fortfarande mer än 90 % av politiska stödet. Så är vi utan skuld till detta ?

Överlever jag detta skall jag starta en hjälp/grupp/förening på facebook, ett medicinärt medborgargarde för den som inte orkar slåss för sig själv… nån som är en finne i röven på vårdapparaten, politikerna och de som demonterar vården för de mest utsatta…..

Cancerforskning lägger vi ner mycket pengar på i välgörenhet, men om vi inte vill betala skatt så att forskningsresultaten kan tillämpas på behövande … är inte det något felprioriterat ?… vilken nytta gör forskningen för de som inte får adekvat vård i tid ?

…
Starkast överlever ?

Starkast överlever, brukar förespråkarna för ett ojämlikt samhälle ofta prata om.
Man hänvisar till naturen, att de svaga individerna inte är livsdugliga, och därför förgås av sjukdom eller rovdjur.

Det finns många problem med den jämförelsen. Ett av problemen är att de som starkast förespråkar denna sorts ojämlikhet, inte skulle klara sig många dagar i det vilda, som de jämför med. Inte många av oss skulle det, men de skulle förmodligen gå under först, när inget arv och färdigserverad mat står på bordet… och hux flux har förutsättningarna och själva kriteriet för vad stark innebär vänts uppochner.

Ett annat problem med den jämförelsen med naturens hårda lagar, är att de inte vill erkänna att stora skillnader, klyftor, socialt utslagna skapar element som de själva skapat, och ser som något främmande och ondsint… och vill bli beskyddade av polis och rättsväsende …. ska de ”starkaste” individerna, de mest lämpade behöva beskyddas från de ”monster” deras arrogans och högmod skapat ?

Motsägelser och kontraproduktivitet

Det finns starka motsägelser och mycket kontraproduktivt med den oreglerade frisläppta marknaden oxå. Märk väl de ordval som uppfunnits av nyliberalisterna ”oreglerade” … ett annat sätt att uttrycka det är anarkistiskt, laglöst.
De stora multinationella bolagen påstår sig hylla en fri marknad, samtidigt som de strävar mot 100% av marknadsandelarna…

Tillväxt

Ett annat motsägelsefullt begrepp inom den laglösa marknadsekonomin är ”tillväxt”. Idag är det något fullkomligt självklart som inte får ifrågasättas ens, utan att du därmed kallas kommunist, och med det då per automatik är massmördare… ja det låter absurt, men så ljuder det borgerliga debattklimatet idag, för att undanröja alla former av solidaritet med de ekonomiskt och socialt svaga länkarna i samhället. ”Tillväxt” är något som bygger på att andra får det/har det sämre än oss, Världen är ett enda stort pyramidspel idag, när kapitalismen regerar.

Dessutom är Jordens tillgångar ändliga… dvs KOMMER TA SLUT.
Men det faktumet trollar nyliberalisterna effektivt bort med sin påstådda tilltro till utveckling och innovationer, utan att för ett ögonblick beakta vad dessa innovationer och uppfinningar gör med moder jord, dricksvatten, växtlighet …och i slutändan vår egen hälsa. De står lika förvånade inför det faktum att sjukdomar som cancer ökar lavinartat,…. som Stockholmarna gör varje år det faller vita flingor

Valfrihet ?

”Valfrihet” är ett annat illusionistiskt trick man använder sig av. Jag synar ordet och påståendet relativt enkelt ur flera synvinklar.

Är det verkligen ”valfrihet”, när det finns så många TV-kanaler att det är omöjligt att göra ett relevant val ? När samma TV-kanaler sälj i paket, så du får med en massa skitkanaler ? Är det verkligen ”valfrihet” att ha att välja på 100 olika sorters schampo i hyllan på Konsum, när det är så tidskrävande att försöka förstå skillnaderna på dem, och när det dessutom inte går att läsa sig till skillnaderna eftersom alla är bäst, enligt egen utsago.

Är det verkligen ”valfrihet”, att i en djungel av spekulationer välja vilka fonder man ska satsa på för att få en trygg pension, när dessutom det slår väldigt olika hur mycket pengar man kan lägga undan ? Är det verkligen ”valfrihet” att måsta syna energibolagen varje månad för att hitta lägsta priset, när det ändå har krånglats till så mycket med prissättningen och avtal att det är mycket svårt och tidskrävande för gemene man att sätta sig in i det tillräckligt för att verkligen kunna göra ett val …

Är det verkligen ”valfrihet” att bli terroriserad av telefonoperatörer dagligen med erbjudanden, som ständigt förändras, och där alla vill binda en för längre perioder ?

Är det verkligen ”valfrihet”att varje dag bli bombarderad med reklam via TV, tidningar, mobil, gatupratare, reklamaffischer etc etc ….?

Nä fan tror det är dags att återinföra EN TV-.kanal, ETT schampo, ETT energibolag, En teleoperatör, ETT statligt apotek…. så jäkla less på borgerlighetens lögner om ”valfrihet”

….
Alla som blivit trampade på, alla som fått den nedvärderande blicken, alla som inte varit tillräckligt framgångsrika, duktiga och korrekta, alla arbetslösa och sjuka… vet vad jag talar om, vilka jag talar om…

… de ”rättfärdiga”

De existerar inom alla samhällsklasser, alla kön, alla åldrar.
Ibland ser du de i form av en pompöst, överlägset, jäsande småbarnsmamma med näsan i vädret, full av egensinne och fördomar. Ibland är det en slipsbeprydd herre i kavaj, som går utåt med fötterna och rak i ryggen, och med ett hånfullt självsäkert hånflin på läpparna.

Ibland kan det vara den nyutbildade som just fått en titel och några tusenlappar mer i månaden….. det finns lite varstans dessa moralistiska rättfärdiga, fördömande personer, och alla har de det gemensamt att dom tänker ”Jag har minsann klarat av det” ”Det är bara att ge sig fan på det så går det” osv.

Att folk inte gillar mig som person, har jag ej längre några större problem med. Jag har insett att så är det i livet att man inte kan gilla alla, det gör inte jag heller. MEN jag anser mig inte vara mer värd en person som inte klarar av lika mycket som jag, vad än det gäller … DÄR skiljer jag mig från de ”rättfärdiga”

Jag inser väl att i vissas ögon kommer jag aldrig vara riktigt accepterad, och det är fine för mig…. men vilka fattiga liv de lever de ”rättfärdiga”, ”duktiga”, moralistiska, nedlåtande pengamaskinerna ….

….Så där ja …. nu har jag burit min mask en dag till.

Jag oroar mig för det värsta, och jag litar inte fullt ut på läkarna. Jag har väntat i sex månader sammanlagt nu, sedan jag först kom till dem och påpekade att jag ville ta bort leverfläcken. Då gick det inte alls … det var i början av sommaren, och jag fick höra att det inte fanns personal på lab för att undersöka …

Jag propsade, men fick nej.

Sedan kom jag tillbaks i September, och sa att det hade förändrats, vilket det inte gjort, men jag var angelägen om att få bort det och undersöka. Läkaren såg less ut när han såg mig, och då tog han bort den i början av september. Sedan tog det över en månad innan jag fick nåt svar ….

Då pratade han om blodtestet jag gjort samtidigt för allergitest… i ca 10 minuter, för att sedan i slutet tala om att det fanns ”lite malignt Melanom”
Han försäkrade mig om att det inte var farligt… och jag frågade honom igen, och han försäkrade mig igen. Men man skulle skicka det till ett annat lab som skulle avgöra om de behövde ta bort mer för säkerhetsskull …

Det tog ytterligare en månad, och då fick jag veta att det skulle ta bort mer ”för säkerhetsskull” Och att jag skulle få remiss till kirurgin i Sollefteå. Det skulle ta 2-3 veckor…. När det gått 3½ vecka ringde jag igen, Remissen skickad till Kirurgin, men Jag har ännu inte fått någon tid för ingreppet…

Nu har jag känningar i armen där fläcken var… det molar lite emellanåt, och jag är orolig, och ledsen…

Ska man behöva göra inbrott på sjukhuset och skära i sig själv och skicka iväg det där j-a provet ?

Vad om livet tar slut ? … och det är för att jag blivit nonchalerad ?
Jag är så jäkla ledsen och arg…. deppig om vart annat .. livet har stannat upp, och jag tänker på det hela tiden…. trots att jag gör allt för att tänka på annat oxå.

Jag känner att jag vill leva längre än så här…. Jag har så mycket ogjort.
Tex har jag inte träffat min kärlek än…

…
Under stundom har jag i mitt liv haft så mycket ord inom mig. som trängt på och velat ut i det fria, ut till läsare och till folk som lyssnar. Eller bara rätt ut i cyberspace.

…men ibland som många stunder nu för tiden är jag utan ord.

Någonstans där uppe bland stjärnorna sitter min far. Någonstans i Stockholm sitter min Mor, likaså mina bröder….. på varsitt håll. Min mor har sagt oförlåtliga saker om mig, som nyligt kom till min kännedom. Saker som får den mest kallsinnige att rysa av obehag, och dessutom från en mor. Och detta mitt uppe i bekymmer utöver detta som jag aldrig tidigare mött….

Under lång tid har jag arbetat bort den ilska jag känt över andra begångna svek från den som skulle närt mig. istället för tärt på mig. Men nu träffade de orden illa … mycket illa, och jag tog mycket illa vid mig. Jag tänker inte upprepa dem här, då det vore att ge näring åt dem, och jag väljer att inte ägna tid åt de andra yttre och inre svårigheterna jag går igenom…då jag känner att upprepande av något jag har svårt att påverka som i detta fall, bara gör mig än mer ledsen och uppgiven. Men …

.. Jag väljer att prata om hur jag känner och tänker, det är den enda ventil jag har, om så ingen skulle läsa eller reflektera över det… så tänker jag ändå inte gömma mina känslor.

Nu tog tröttheten över… och jag ska snart försöka sova lite … godnatt medborgare och vänner.

…
Jag trodde inte hon kunde göra mig illa längre…

Det visade sig att hennes förgiftade ord och kallsinniga frusna själ, än en gång med avsikt att göra illa och såra …. vandrat genom andras minnen och slintande tungor, för att 30 år senare och massor av mil nå mitt allra innersta sårbara väsen …. och för ett ögonblick förinta mig och mitt väsen, min självkänsla som jag kämpat med, och självförtroende.

Jag har länge levt efter värderingen att ondska inte är en egen kraft, utan bara frånvaro av kärlek. Och därför existerar inte ondska som egen kraft…
Det har varit min övertygelse.

Men när ytterligare ett av hennes förgiftade ord, ännu ett av hennes illviljor, nått mig, och minns hennes hånskratt, så börjar jag vackla i tron om att ondska skulle vara frånvaro av godhet och frånvaro av kärlek.

Jag tror fortfarande stenhårt på att ingen föds ond….
Men nu börjar jag tro att ondska existerar hos människor…

Först nådde hennes långvandrande ord mitt i hjärteroten på mig, men det fick inte fäste, nuddade bara och brände med ett igenkännande…. för att sedan reflektera tillbaka på henne själv. Hennes elaka, beräknande hänsynslösa ord om mig, sa ingenting om mig.

Men sa väldigt mycket om dig mor !

Nu är du för alltid borta ur mitt liv… även om det skulle färdas fler ondsinta kommentater via skvaller eller långfärdsord …

Här är du inte välkommen mor, det finns inte längre någon möjlighet till förlåtelse för din del…. men många, många andra i mitt liv är välkomna till mitt hjärta, och ni som vet vem jag är och fått ta del av mitt hjärta och empati, vet att det är något att glädjas över..

Alla bara snurrar runt i ett myller här breve
Och livet hinner inte riktigt med
Utan att förstå det så har stjärnor fallit ned
för alltid, motvilligt lämnas ifred

I den globala
ensamheten
där försvinner halva våra liv

I en evig strävan efter att köpa allt som går
glömmer vi varför vi kom hit
De jag älskar finns på facebook, där ser jag hur de mår
har glömt bort IRL bit för bit

På vår väg mot låtsas-societeten
Försvinner halva våra liv

Lurade, förbrukade, och batteriet har tatt slut
Och livet hann aldrig riktigt med
Så många år som gick, som bara tog en halv minut
Där blev vi motvilligt lämnade ifred.

När vi sprang bort ifrån närheten
Där försvinner resten av våra liv.

..
Vissa människor tar på sig skuld och tycks vara de mest oskyldiga, de mest empatiska, de med störst ryggsäck och flest fällda tårar.
Andra vandrar rika genom livet och trampar på allt och alla, begår brott med gott samvete, så länge de kommer undan med det. Och de kommer ofta undan med det.

Olika regler/lagar eller moral gäller för olika människor, utifrån om du är fattig eller rik, man eller kvinna. I princip kan det sammanfattas som att den fattige som stjäl en spottstyver för att överleva blir klassad som brottsling. Den rike som stjäl för miljarder och kostar andra livet, i processen, kallas ”smarta” och ”samhällets stöttepelare”.

De största ”syndarna” sitter ofta i position att straffa…. och i position att undvika straff.

Allt detta sker i Världen idag, Allt detta sker i Sverige idag, för att VI tillåter det, för att allt för många kastar bort sin politiska röst, utan att förstå vilka de sätter till makten. De har kommit till makten och stannat där på en uppsjö lögner…

.. och medborgarna trodde dem.

…
Livet har sin gilla gång här i Ådalens Pärla. Hösten är i antågande ordentligt, nu kan inte ens den mest överoptimistiske sommarfantasten kalla detta för sensommar. Själv tycker jag om hösten lika mycket som andra årstider. Om det är något som bekymrar mig, så är det inte gula löv, frostiga nätter och tidiga kvällar.

Företagsklimat och olikheter

Företag här i Ådalen slåss för sin överlevnad som företagare. Så är det väl överallt, fast förutsättningarna ser olika ut på olika geografiska områden. Konkurrensen är hårdare i tex Stockholm, men även förutsättningarna, och antalet potentiella kunder.
Därför gladde det mig innerligt att Glenn på Musikanten fått sälja en hel hög gitarrer och några elpianon… och att det var tillfälligt tomt på instrument i butiken. Min snudd på ekonomiskt ouppnåeliga älsklingsgitarr för nära på nio tusen riksdaler var dock inte såld.

Jag har tidigt insett att det finns många djur i vår herres hage, och hur olika människor är funtade. Även bland företagare varierar människotyperna kraftigt. Själv….med nuvarande läggning ekonomiskt, snällhetsgrad, och brist på cynisk profit, skulle jag nog inte bli långlivad som företagare. Till att börja med bör man som företagare sätta värde på sin vara, och inte sälja ut den för billigt, oavsett om det är en betaltjänst eller en fysisk produkt man säljer. Det är väl A och O inom företagandet. Sen finns det många hårt slitande företagare med stort samvete och känsla för rätt och fel, som med det hårda arbetet lyckas nätt och jämt uppehålla ett leverne på de slantar som blir över.

Sen finns det de profithungriga företagarna som i olika grad tänjer på samvetet, till att en del blir näst intill samvetslösa. Det gäller givetvis inte bara företagare, men det finns kanske fler sätt att fiffla med avgifter, skatter, kvitton, avdrag och subventioner som företagare och kapitalägare, än som löntagare. Att köpa saker för privat bruk, och bokföra det på sitt företag som investeringar och undkomma skatt… att köpa kvitton för att kunna få tillbaka summan på det som köptes in, fick jag nyligt lära mig om av en bekant/närstående med insyn i olika företagsverksamheter. Och då är jag förmodligen bara och snuddar vid ytan på vilka olika sätt man kan glida moraliskt och lagligt, skattemässigt, avgiftsmässigt.

Ja … människor är olika….. tydligen

Inte allt för sällan är det oxå samma människor med det vidlyftiga samvetet och cyniska människosynen, som är snabba på att racka ner på sjukskrivna och arbetslösa, och påtala dessa som sämre och mer oansvariga människor. Men vem är den störste parasiten ?… Den som INTE FÖRMÅR arbeta eller INTE HITTAR ett jobb, och därmed inte bidrar med mervärdesskattepengar … eller de som inte bara kan jobba, utan gör det och dessutom småfuskar eller undanhåller inkomster, utnyttjar alla skattefinansierade trygghetssystem utan att blinka, men propagerar för sänkta skatter och ytterligare nedskärningar i desamma ? Och sedan har de mage att prata om egna och andras pengar, ur en påstådd moralisk synvinkel.

Går det att bedriva företagsamhet då, med rent samvete och utan att ständigt mygla, småfuska, utnyttja etc ? … Jo jag tror det går, om man inte har expansion och profit som självändamål, man kanske inte nödvändigtvis blir rik ekonomiskt, men klarar sitt uppehälle… men det är nog svårt.

Morgondagen

I morgon vet jag väldigt lite om…. så jag fortsätter väl mitt vardagliga liv. Jag hälsar glatt på vänner och bekanta. Jag tar en kopp kaffe med vänner. Jag hjälper dem jag förmår hjälpa… och hoppas på att det får åtminstone får fortsätta så …
Jag har inget företrädeskort i livet, jag är inte mer värd än någon annan, och jag har ingen rätt att kräva någonting av chiefen…. men jag önskar hälsa för mig själv och de jag älskar.

’Fläckvis’ är det väl si och så med hälsan… men det kanske blir bättre.

…
Precis innan jag satte mig framför min dataskärm, och mitt patetiska substitut för mänskligt umgänge, meningsfull sysselsättning och mänsklig värme….
… kom jag plötsligt att tänka på att det var flera dagar sedan jag tog hans om det enda levande i denna lägenhet, utöver mig och mina kvalster…. nämligen mina gröna växter.

Dom såg ut att angeläget vara i behov av vatten, och då fick tangentknapparna och låtsasvärlden vänta…. Livet väntar inte, livet är här och nu, om inte livet tas om hand om, … så vissnar blommorna och tynar bort.

”Ja men det går ju att köpa nya blommor” kanske den cyniske kapitalisten hävdar.
Ja visst kan man göra det, så länge det finns några blommor att köpa.
Men livet är inte till salu, och livet kan inte köpas, och livet om än så förgängligt, bör handhas varsamt och med respekt. Mina blommor har blivit ett sätt för mig att säga till mig själv, att allt levande kommer först, om världen tycks rasa runtomkring mig, så finns det vissa saker som får företräde, och det är det levande…

Jag själv är levande… om jag ser mina blommor, ser jag mig själv.
När allt annat är kaos och jag inte orkar med mig själv och omvärlden, inte finner glädje i något, har tappat tron och livsglädjen…

… då vattnar jag mina blommor, då äter jag nyttig mat, då borstar jag mina tänder och håller mig ren, betalar mina räkningar.

Om jag gör detta, så finns det liv när depressionen är över, då tron återvänder… eller tom när kärleken kommer på besök, då kan stökighet, och dammigt golv städas, storbyken med tvätt tvättas, badrummet skuras…

Livet väntar inte, livet är här och nu, om inte livet tas om hand om, … så vissnar människor och tynar bort.