Kategori: Betraktaren

……
Idag tittade solen fram en liten stund, efter det att vi, jag och min vapendragare Göran, lämnat trevlig personal i form av Kricka och Eva Johansson på badhuset.
Det var en underbar känsla när solen värmde så pass att jag kunde ta av mig pälsmössan, utan att frysa… jag blev tom värmd av solen…

Sedan mötte vi en till solstråle på vägen…. Erika S, som log så brett och varmt att snön började smälta omkring oss. Bra jobb Eva-Britt !… med båda två !

Jag måste säga att då, efter bubbelbad och bastu, rena öron och luktfria fötter, så känns livet för stunden rätt bra.
Jo jag vet att när som helst kan det förändras, fort, dramatiskt och fundamentalt. Just därför njuter jag av bubbelpoolen, promenad i senvintersolen, och ett varmt leende av en jättefin tjej.
Nästa dag kan bestå av en ragata, snöslask och förtal.

Så sant… redan när jag kom ner på stan så stötte jag på en annan tjej, som tycker sig ha rätt att tala illa om andra utifrån sin egen högfärdighet.
Men nu var det en sån dag som gjorde att inte ens en sur affärsexpedit i kvadrat(från ett av våra stora varuhus), kunde rubba de positiva ringarna på vattnet…

För jag tog/gav kram från underbara Barbro Björklund, och sedan en fika hos fantastiskt trevliga Roney och Yildiz….på lilla caféet …

Igår renderade vårt musicerande i varmt och hjärtligt beröm, med många detaljerade positiva kommentarer… vilket värmde min frusna självbild en aning.

Ibland … vissa stunder är livet lika varmt och underbart som det kan vara kallt, brutalt och meningslöst….

Idag var en bra dag !

……
Jag lyckades överleva idag också… bra där !

Jag är fortfarande en slarver, glömmer ibland saker jag inte borde glömma.
Fast mycket, mycket mera sällan.

Jag har fortfarande stökigt emellanåt åt i min själ och mitt huvud, jag har ibland stökigt hemma, och kommer att ha ibland även framöver… men det blir bättre.

Färre tingestar i min bostad att stöka ned med. Och färre människor som kommer åt att stöka till i min själ, bara några ”spöken” från förr…. kanske vissa alltid kommer trassla till det, men de blir färre, och de blir mindre….

Ordningsman Lundin

….

Tacksam

De som följt min blogg ett tag och läst mina inlägg, har fått läsa inlägg som sliter i det inre, politisk ilska och humoristisk lätthet …
Men kanske en del ändå fått intrycket av att de djupa, hjärtliga, och sorgliga inläggen varit fler….. det är möjligt att det är på det viset.

Men jag tackar Gud för alla dessa tårar. Jag är evinnerligt tacksam över möjligheten och färdigheten att uttrycka dessa känslor i ord… ord som berikat min tillvaro. Ord som räddat mig från likgiltighet och känslomässigt status Quo , likgiltighet vilket är det värsta en människa kan råka ut för….

Och endast genom att besöka de djupaste av dalar, kan du uppskatta de högsta av höjder….. kan du uppskatta de mest blygsamma små kullar.

En ”perfekt dag”

Idag har varit något av en perfekt dag, väl medveten om att perfektion ur dess ursprungliga betydelse, är en utopi… en omöjlighet.
Min betydelse av ordet skiljer sig något….

En dag kan inte bli mycket bättre än en sån som denna. Dygnet började med att jag inte somnade i natt…. var uppe och spydde och hade mig.
Ner i källaren och fortsatte arbetet med att rensa ur onödiga saker, som bara tar plats. Hämtade saker hos Moster, Göran anslöt och hjälpte att bära, träffade trevliga människor på Erikshjälpen.
Det är alltid en underbar känsla att få ge…… och dessutom en liten befrielse att inte äga så mycket krafs….

Som en vis man en gång sade:

”Om du äger mer än 6 saker, så äger sakerna dig istället”

Resten av sakerna åkte på tippen, och nu går det dessutom att komma in i förrådet.
Var oxå glad att få möjligheten att skjutsa G till bilfirman, bjuda på korv, och sällskapet var mycket trevligt.

Sedan umgicks jag och Moster med tusen-bitars pussel….
Fikade underbara hembakade Rocky Road godisar hos Anneli E, och fick ynnetsen att träffa ”husbonn” som var på besök hos ”frun”

Nå …. det var väl inte så märkvärdigt kan tyckas ?

Jag vann ingen miljon, jag fann inte kärleken, och fick inget välbetalt jobb.
Jag gjorde ingen långväga resa, och det var inte 25 grader varmt med sol och bad…

MEN….

Jag har idag förbättrat min hemmiljö, jag har umgåtts med mina närmaste och käraste vänner och släktingar….
Jag har fått tillfället att ge av mig själv flera gånger, och det har gjort skillnad. Jag har likaledes tagit emot av dessa….
Under dagen sken solen över ett magiskt vinterlandskap.
Stjärnorna lyste klart över mitt huvud i natt när jag gick hem över gården från mina vänner Anneli, Martin och Louise …..

…. frågan är….om inte detta är en dag att minnas och fröjdas över.
Idag har jag känt en stund av lycka… och det är aldrig konstant, men idag, var en bra dag ! … eller ”perfekt” utifrån definitionen att det kan knappast bli bättre när det gäller saker som är viktiga i livet…

…återkommer om det toppas nån gång !

…..
Luften är frisk, rejält med klädlager på kropp och huvud. runt 20 minusgrader.
Jag känner mig som ett barn igen… det följer ofta med vissa förkylningar/influensor, att jag med det känslomässiga minnet förflyttas i tid och rum för en stund.
Och då inte enkom negativt. För förkylning innebar uppmärksamhet från mor. Mutor, godis och presenter…..

Dock måste jag tillstå att jag är lite less på hostan nu….
Köpte en byrå på Jysk, vars beskrivning inte direkt var övertydlig, men med egna lösningar gick det rätt bra ändå …. till slut.

Lite loj i kropp och sinne, vill vara lite för mig själv ibland. Det är märkligt, jag är mindre rastlös inombords när jag är sjuk, och tom vill vara ensam…
Men visst … trots att jag faktiskt tycker om vintern, kylan och snön, så längtar jag starkt till vår och sommar nu…

1970 – 2009

Jägare skada av annan jägare …………………………………………….80 st
Jägare skadad i samband med jakt……………….. ………………24.000 st

Jägare skadad av varg …………………………………………………………0 st

Hundar dödade av jägare …………………………………………………760 st
Hundar dödade av varg ……………………………………………………470 st
Hundar dödade av annat vilt ……………………………………………..345st
Hundar dödade i Trafiken …………………………………………….56.000 st
Hundar dödade av tex drunkning ……………………………………4.000 st

Antal djur som slaktats i Sverige ………………………. 3.120.000.000 st
Antal älgar skjutna i Sverige ……………………………………3.120.000 st

Antal tamdjur som slaktas och kastas bort……………………240.000 st
Antal djur som fälls och inte tas rätt på i naturen…………………….0 st

Det förekommer en mycket hets och snedvriden debatt kring vargens existens.
Till en börjar kan man undra…. vem i helvete är människan att bestämma det ?
Vargen anses vara ett farligt rovdjur, glupskt, och hänsynslöst och destruktivt.
Ofta förekommer ordalag som:

– ”Ja men ni stadsbor fattar inte hur det känns att ha en 5-åring ute i skogen där det finns varg

svar: Ja men va faaan gör er 5-åring ensam ute ensam i skogen, har ni inte missat nåt i ert föräldraskap då ?… och dessutom har på 200 år inte förekommit ett enda dödsfall för människor med varg i vilt tillstånd inblandat…

– ”Ja men ni stadsbor ( för de vill göra gällande att det bara är stadsbor som är vargvänliga)…..vet inte hur det är att se sin hund riven av vargen, bara skinn o ben kvar

svar: Ja men ge fan i att släppa hund i skogen då, då lovar jag er att antalet av vargar dödade hundar kommer närma sig 0… och även den något högre siffran med hundar dödade av jägare skulle minskas

– ”Jamen flytta vargarna till Stockholm då så ska ni få se hur trevligt det är

svar: (ironiskt) JO .. för det är ju vargens naturliga miljö ???

Vargen flyr nästan i alla situationer människa, och är ett mycket skyggt djur, och inte den best som frammålas av många vargmotståndare…
Och det är inte vargen som gör intrång på människans områden, det är tvärtom vi som breder ut oss och ska ha och ska ha…

Vidare så förstår folk tydligen åt h-vete för lite om naturlära, ekologiska system, vad som händer när man plockar bort djur godtyckligt efter eget vinst…

HELA NÄRINGSKEDJAN , ner till minsta djur och insekt och växt påverkas
och ställer till problem som inte ens människan kan hantera.
Människan tror hon är GUD i himmelen självt,,,, men det finns tusentals exempel på hur människan sågar av den gren hon sitter på….

Bina …..är ett sånt exempel, i många områden har bin minskat eller försvunnit som följd av människor giftbesprutningar och omvälvningar i naturens ekosystem…

följden om de skulle utrotas helt ??

Svält bland människorna… vilka pollinerar våra växter ?

Ähh nu orkar jag inte mer för stunden, blir bara förbannad

……
I slutet på 1900-talet en lördagskväll i December. Ett mekaniskt trummande, känslokallt regn faller ikring mig, när mina trötta fötter trampar snett då och då på kullerstensgatorna i den kurande gråa huvudstaden.
En kvinna i grå svart hatt, grå kappa, och svarta högklackade skor går förbi på behörigt avstånd. Hon ökade farten en aning och blickar möttes en kort stund, innan klapprandet från skona tonas ut och regnets rytm tar över igen…..

Neonljuset gör sitt bästa i vintermörkrets kalla regn, men det är mörkret som härskar ikväll. Regn som om det varit snö, lyst upp hela kvarteret och staden hade varit inbäddad i trygg sovande vinter….. men nu är det ett Stockholmsregn utan själ.
Melankoliska toner från en klarinett, når mina frusna öron, tränger in i mitt hjärta som var utan färg, och likt första solen om våren gror ett litet till synes dött frö i mitt inre.
Tonerna drar i mig, sliter i mig, lockar mig… lockar mig att känna igen… lockar mig att leva igen…. men det gör för ont… Jag stannar upp och tvekar, men går vidare igen.
Går förbi några små butiker, en med lampskärmar av alla de slag, och alla regnbågens färger i skyltfönstret. I ett annat skyltfönster visas vintermode för kvinnor, varma vinterjackor i pälsimitation…. inte alls för de döda fasaderna i den våta staden…

Om några timmar vaknar monstret till liv igen, med långa gröna ormar fullt med zombies i sitt innanmäte…
Vackra, kalla, ytliga, urbana guldgrävare, på väg till sitt kall, att fylla sin kista till bristningsgränsen… och ingen vet varför.

Jag är på väg bort in i dimman, mot ett skrämmande okänt ingenting. Varje steg jag tar är motvilligt, men jag kan inte gå tillbaka, där är jag inte välkommen.
Jag flydde från tårar, skrik, gråt, anklagelser … jag flydde från manipulation, likgiltighet och ångest…. men ryggsäcken var tom, hjärtat var grått, jag var ett lätt offer för många år framöver….

Nu hör jag tonerna igen, ”Nature boy” på en lidande klarinett….
Jag tvekar igen, det gör ont… men jag måste gå mot dem, jag måste välja livet, det finns inget annat……. intalar jag mig.
Tonerna kommer från en pub, med stora skyltfönster. Ett band spelar, och i publiken sitter det fem personer….
Kvinnan som jag tidigare mött, i den gråa kappan, en gammal man i trasiga byxor, ett kärlekspar, och en medelålders kvinna som ler mot mig när jag kommer….

….
Nu finns det ju väldigt olika sorter även i denna kategori människor. Flickor, tjejer. kvinnor, ladys, damer, tanter, käringar, kärringar. kärringdjävlar, ragator, änglar, primadonnor, slampor, Matriarker, Pumor…osv osv
Och sedan skiljer sig kvinnor markant runtom i hela världen utifrån kultur osv …

Gemensam nämnare

Men en sak har de gemensamt, de är omöjliga att förstå sig på, och mycket komplicerade varelser….

Nästan allting är dubbelbottnat hos kvinnor…. de vill klä upp sig, göra sig vackra och sexiga, men man får inte titta på dem på ett sexuellt sätt, man bör uppskatta dem när de gjort nåt fint med utseendet, men man kan inte ge en komplimang till en upptagen kvinna, utan att linda in den i avsexualisering och monogami …

Med vissa utländska kulturer, är det tom så att du som man inte ens får titta åt dem, än mindre prata med dem, och absolut inte ta på dem….
Men alla, både västerländska och österländska kvinnor, har de det gemensamt att samtidigt gör de allt i sin makt för att attrahera oss män sexuellt och sensuellt.

Förvirrande minst sagt vill jag påstå….

Urringning

…är ju en sådan sak som vad jag förstår borde gå att undvika om en kvinna/tjej, vill undvika att en man tittar/stirrar på hennes bröst….
Herregud… det är ju en megafonstark signal till en man att ställa om hjärna från sport till sex….. och det är en av våra starkaste drifter: reproduktion !

Det är som att låsa in en fastande kvinna på ett bageri på morgonen, under högproduktion. Det är som att lämna en sockerberoende ADHD-unge på en godisdisk ensam, och förvänta sig att han/hon inte ens ska bli sugen.
Det är som att sätta en burk nymalet kaffe framför en arbetsnarkoman, utan att kaffedarret ska slå till…

Ni är världens vackraste

Sverige… med invandrarkvinnor inkluderat, har förmodligen världens vackrast uppsättning och kvinnor, sportar, tränar, köper raffiga, tajta kläder, är proffs på sminkning, skor, högklackat och frisyrer, hårfärgning etc etc ….
Helt fantastiskt vackra mao….

Som ”frilansare” och ej ”prenumerant” … så måste jag bara påpeka för er kvinnor, att vill ni inte få uppmärksamheten, så dra på er en säck, gå i birkenstocksandaler, använd mat-tant-knästrumpor i nylon, sminka er inte, låt håret va rufsigt etc etc ….

eljest lär nog mäns ögon dras till er som en plusmagnet, till en minusmagnet

…
………..alla kanske inte vill erkänna det

Hon som inte förstår ironi.
Hon som är för tjock.
Han som är för liten.
Han som har en för liten.
Hon som vill kunna sjunga.
Han som vet allt.
Han och hon som vill bli sedda.

Hon som ville hälsa på.
Dom som aldrig hör av sig.
Vi som aldrig hälsar på.
De som sitter ensamma…..
Han som ingen kysser

alla kanske inte vill erkänna det, men ibland blir vi som ett litet sårat barn, trots alla vuxna fasader, alla murar vi byggt upp, alla verbala ursäkter….
….. vi låtsas som inget, men inuti är vi som ett sårat litet barn.

… ja även du och jag.

…
Jag älskar livet i all dess härlighet,
…all sorg och bedrövelse, alla toppar och dalar.
Jag älskar människorna, naturen och den friska milda vinterluften i mina lungor.

Jag älskar och avskyr kampen, blir trött på att kämpa,
men skulle inte vilja ha det på något annat vis.
Jag saknar kärleken, men jag har kärlek, jag saknar visst som flytt,
men är lycklig att ha kommit vidare….. för att jag är människa.

Ensam i sandlådan, stekande het sol, små plastdjur, spade och en hink fantasi, och några rosenbuskegrenar, byggde jag min egen värld…
Mil efter mil cyklade jag genom Stockholms gator och förorter, jag sprang tills fotsulorna sved…. ständigt på väg

Mörkret slöt sig runt mig som en kall trygghet, utan möjlighet att ta mig ur det.
Varje ljusglimt som kom i min väg, sög jag åt mig av och levde så länge som möjligt på, som ett svultet barn som får tag på en brödbit, njöt jag i tysthet av små, små kärleksbetygelser för att överleva….
… som hon ”visslaren” … en vän till min granne, som ständigt gick omkring med et leende på läpparna, en gång såg hon en rädd liten pojke i en tonårings kropp, bredvid sig i soffan, sträckte ut sin arm, och smekte min kind med baksidan av handen… hon räddade mitt liv den gången… jag träffade aldrig henne mer.

En ung, nykläckt vuxen man utan någon själslig näring, utan någon som helst inre trygghet, utan någonting alls, kastades ut i ett vuxenliv,
fast han inte var mogen för det..
katastrofen var total….. jag försvann i mörkret, försvann, utan att någon märkte det…. utom i mitt minne hon som smekte mig på kinden…

Åren gick, tvära kast upp och ner, horribla, obeskrivliga emotionella övergrepp, från myndighetspersoner, och privatpersoner….. det var fritt fram att sparka, det var fritt fram att spotta…..

Jag reste mig igen, och igen och igen….. det gör vi alla, alla som överlever.
I allt detta längtade jag efter kärlek och familj, och försökte, men var trasig inombords. lätt att såra. lätt att utnyttja, …. och det var aldrig riktigt mig som älskades kanske… kanske förälskade i förälskelsen….

Men jag älskar verkligen livet, jag är så mycket idag, allt jag upplevt, all medmänsklighet, mänsklig värme vänskaplig kärlek, mitt i alla svårigheter har gjort mig till den jag är,…. allt jag på egen hand åstadkommit är fantastiskt.
Faktum är att ingen annan har åstadkommit det jag gjort….. för alla är unika, även jag !

Det har känts lite trögt nu ett tag, men med all säkerhet kommer det en ny topp igen… bara att knata på och fortsätta ge av mig själv, och våga ta emot..

…och nu har jag hittat diskbänken under all disk, en bra början.

god natt Norrland !

….
För en stund där, tog vintermörkret tag i mig och ruskade om mig.
Numera vet jag ju ändå att jag inte skall kämpa emot krampaktigt, utan acceptera och omfamna vad som är inuti…. för det är en del av mig, precis som mitt skratt, min humor, min lekfullhet och klokskap…..

Ensamheten tog mig igen….
Julen har en egenskap att kunna göra det med oss människor.
Trots att jag varit med min kära moster, så känner jag av den, framförallt när jag går hem på kvällen, ser på tårdrypande Julfilmer med änglar, mirakel och lyckliga slut …..men framförallt om familjer….

Jag är förvisso inte Grinchen, som jag med humor, och i syfte att dölja mina känslor, ofta skämtat om…..
tom fenomenet Julklappar som jag spytt grön galla över, gör lite ont i mig när jag ser dem utbytas… försöker undvika sådant, men sedan blir man ju varse via facebook, hur glada folk är över sina julklappar, och via TV och de gräsliga men underbara julfilmerna.

Det började med att jag inte riktigt längre har råd att köpa julklappar, och då blir det pinsamt att ta emot, både dyra och billiga skräpklappar…
Men det är fortfarande inte själva prylarna jag saknar, det är den stunden då familjen sitter samlad tillsammans….. och ger, umgås, tindrar osv… samt en viss form av ekonomiskt utanförskap.