Kategori: Betraktaren

Ja happ, då ska jag amatörforska lite i
vilka underverk en kopp kaffe kan göra
för en lätt hjärnskakning, eller huvudvärk som
känns så efter ett Maratonlopp !?
Eller var det en maratondans ?
Ja det var det visst !

Än så länge går det bra

Och ”än så länge går det bra” sa han som hoppade
från ett 30-våningshus. I likhet med min Nipledsvandring på 27 km,
för några veckor sen , så var förutsättningarna rätt så mediokra,
Då liksom nu, värkte det i ben, höft och rygg INNAN vandring
och INNAN dans. BRA ! tänkte jag det ordnar sig nog.
Eller som en ny dansälva fick höra av förbipasserande
kompis, när dansälvan, vid kl 00.30, efter 5 ½ timmars dans,
att hennes kropp inte ville röra på sig längre:

– ”Ähh …lyssna inte på den !! ”(kroppen alltså)

Första dansdemensen, O-skodd gubbe

Dans-demensen slog till redan när vi skulle åka, och jag inte
hittade mina dansskor. Och fick panik, om jag kanske glömt dem
i Patriks bil, sist jag dansade. Vid det tillfället stod redan danschauffören
utanför och väntade. Som tur i oturen, så är den vi hämtade efter,
alltid lite sen… are ! Jo jag hittade dem efter bara 2 minuters sökande
under en TIDNINGSHÖG ! Och hon som var …. ”-are” i meningen innan,
brukar vara den mest talföre av oss.

Men nu märktes det att hon var lite ”nåk”
En långvarig bihåleinflammation. Men som sagt var:
– Ähh …lyssna inte på den !! (kroppen alltså).
Nä men hon har ju rätt, en bihåleinflammation, smittar ju inte.
Men annars kan dessa danstillställningar vara rena partyt, rena julafton,
för virus.
”JJAAAA !!!! det är dans igen, och folk kommer gå dit förkyyylda”
…ropar alla virus och baciller.
”Va till och med DAAAANSMARATON ? …. ’ hurrrraaaaa!”

Det slår ändå inte riskfaktorn, i att umgås med barnfamiljer, med snoriga,
vandrande bakteriehärdar, som inte ännu har lärt sig att man inte ska
kleta snor i vuxnas ansikten, nysa rött på deras munnar, och inte lärt sig
vad ett handfat är ! Men dansen borde va på god andraplats, i virus
delning ! Så det är väl bara att vänta och se, om min kropp
har ”fått besök” av dessa små osynliga invaderande otyg.

Den ekonomiske slösaren

Nu ska ni få höra (läsa) om den lilla motivations-kicken som fick
Kai Tomas att fara på dans trots värk i kroppen INNAN dans.
Och det är lite demens över det beslutet också. Några av er har kanske följt
mina umbäranden, och problematisering av ett slangbyte på en cykel,
samt orsaken till varför det oftast blir punktering. VA ? INTE ?
Läser ni inte mina inlägg !!?? vafalls !!
Nåja… jag förlåter er, för den här gången. Men en otillbörligt kort
sammanfattning i cykel-slangs-reparations-debaclet, är att marknaden
och företagare gör allt i sin makt för att kunna ta så mycket av mina
pengar som möjligt. Och ett steg i detta led, är att se till att folk inte ska
laga sina slangar själva.
(”Har jag närt en kommunist vid min barm ?, utbrast den fryntlige Tyko Jonsson” )

Att gå över ån efter vatten

Så jag hade sett till att via dansälva från Sundsvall köpa 5 st cykelslangs-
reparations-kit. Och betalt i förskott via Svisch, som då profiterade någon
krona på detta misstänker jag. Dock !!… så har jag blivit förvarnad av, hör
och häpna, just de som säljer cykelslangar, att kvalitén på på nutida slangar är av den
kalibern att det är nästan omöjligt att få lagningslapparna att fästa.
Skulle så vara fallet, när jag väl testat att laga, så har jag gjort en något så när
urusel affär. Då står jag med utgifter för ockerpriset på den slang jag trots allt
köpte på orten, och svor att jag aldrig mer skulle handla cykelslang där.
(99 kr, ett påslag i pris på ca 250 % jämfört med konkurrerande i andra städer,
där konkurrens fortfarande råder.) Sedan får jag då lägga på priset för 5 st
reparations-askar, vilket var 75 riksdaler.

Priset för inträdesbiljetten till maran, som jag då exempelvis hävdar
att jag for på, pga att kunna erhålla askarna som jag redan betalt min
goda Sundsvalls-vän för (350 kr inträde) Och så bränsle …
ja bränsle för kroppen dvs, som vi dansare kallar för fika. Som nu för tiden
kostar 80 kronor, istället för 50 kronor för några år sedan. ”Fint ska re va”
Hmm få se nu, det blev många siffror. Jag får ihop det till 604 fyra devalverade
svenska kron-jävlar, för en sketen cykelslang !!!!!
Och då har jag dessutom pga av ytterligare dans-demens inte betalt för
bensin som är brukligt. Så priset på slangen kan komma att stiga ytterligare !
Om nån undrar varför jag inte har ett eget företag så….

Iaf, ni som fraktat demente gubben Kai-Tomas, får väl skicka en
bensinfaktura….. till hemtjänsten !

Min månadsbudget står på spel

Så ni förstår ? … för att detta skall bli ekonomiskt försvarbart,
är det bäst att jag ser till att ha jävligt kul under danskvällen.
För då kan jag i min personliga bokföring lägga det under kolumnen
Underhåll-NING, istället för under-HÅLL, och reparationer.
så hela min månadsbudget hängde på att jag för bövelen såg till att ha
roligt under det självplågeri som vi kallar ”maran” !

Och det hade jag givetvis, kul alltså, trots att kroppen värkte sista timmarna,
till den grad att jag föll ihop på några stolar i cafeterian kl 01.00 ca.
I vitögat såg jag hur tidigare fikasällskap, på tre hurtiga, smärt-
patienter från Österåsen, såg ut att ha fått nog av dans. Och tiggde
skjuts av dessa, som för övrigt förgyllt min kväll med skratt och dans.
Anna, Maggan och Maria.

Ja ha … nästa demensattack

DÅ, kom nästa dans-demens. Jag kutade för att få tag på bilnyckeln till
de jag liftade TILL Härnösand med. Hämtade filt, matproviant, extra kläder,
extra dansskor, etc etc. Kutade tillbaka med bilnyckeln, sprang med kassar
och diverse till hemskjutsen, Sätter mig i bilen. Bilen påbörjar hemfärd
i ca 50 meter då jag hör mig själv halvskrika:

– NEEEJ … du måste stanna! Jag har mina hemnycklar kvar i andra bilen.

Jag gissar att det leende jag fick av danschauffören, när jag efter ytterligare
en procedur att hämta bilnycklar, springa tillbaka med dem, och kuta
till hemskjutsen, möjligtvis, med rätta isf, skulle kunna föregåtts lite
muttrande över min dans-demens.

Men själva dansen då ? kanske nån undrar över?

Jo de var jättekul såklart , jag måste ha slagit rekord i att dansa
med nya dansbekantskaper igår kväll. Och det är inte min förtjänst,
utan deras. Jag var uppbjudnings-feg som vanligt. Eller hade nog VARIT
uppbjudnings-feg, om jag hade haft en chans att börja gruva mig.
men jag är ändå något av en skrytsam dans-riddare på dansgolvet.
Två ggr plockade jag upp tappade handdukar på dansgolvet, under dans,
så ingen skulle halka på dem. En gång lämnade jag in en upphittad mobil,
med kreditkort o hela faderullan till Lejonet själv (Lars- Erik Jonsson)

Och jag är ytterst noga med att skydda den jag dansar med, eftersom det
är JAG som styr ekipaget. På vänsterflanken (från min färdriktning) så
har jag en hand beredd för att skydda från smällar. Höger hand håller i
kvinnan runt midjan. Höger sida är något av en ”blind fläck” om hon är lika
lång som jag. Men jag letar mig in i luckor på dansgolvet, och kommer ”hot”
från höger där jag inte kan skydda hennes huvud, och vi inte hinner undan
från ”attacken” från högerflank, samt är utan flyktväg, dvs att det finns
typ 5-7 danspar omkring oss i vår omedelbara omgivning. Då vänder jag
ryggen åt höger, och tar upp smällen med ryggen, och skyddar på så sätt min
danspartner.

Koll !

En tjej jinxade mig fullständigt, när hon efter en av två danser
fascinerat berömde mig, över min dans-navigationsförmåga, när hon berömde
mig och sa:

– Vilken koll du har !!!

…vilket jag skämtsamt sa till henne. Och mycket riktigt så blev vi i slutet av dansen
attackerade av ett snubbelben, snett bakifrån, och blev fångade i en *”dansgolvsfälla”
vilket tog glansen av min dansgloria och ”hur mycket koll jag har” !

Det blev två lyriska dröm-danser, en kylskåps-dans, och resten mycket väl godkända.
Även om jag misstänker att de som dansade med mig sista halvtimmen, efter 5½
timmes dans nonstop, nästan när min kropp och knopp inträtt Zombie-stadiet,
inte fick nån lyrisk dansupplevelse av mig. Men väl en väl genomförd dans.

Mina sista staplande steg

Hur som helst, staplade jag i vanlig ordning ut ur bilen mitt i natten, 02.30,
med ond böjd rygg, haltandes och stel, och värk överallt,
till och med i underarmarna som håller emot G-kraften i snurrarna.
Och ännu i Zombie-stadiet, bestämmer jag mig för att ta en snabb dusch,
och leta åt sängen, i min enorma 35-kvadrats-lägenhet. Och då kommer
kronan på verket i en kavalkad av dans-demens, när jag ställer mig i duschen
för duschmunstycket över håret, och inser att jag ännu hade glasögonen på.
Men det var nog lika bra, de behövde ändå tvättas !

Kulturer, olika kulturer… jag funderar över vad
det är, vad det innebär, och hur människor ser på det ?
Vilken betydelse har de för möten mellan människor ?

Vi pratar om kulturer när vi diskuterar immigration,
och kulturkrockar, men vi pratar oxå om kultur i aspekten
litteratur och konst. Jag har alltid varit nyfiken på olika kulturer,
från hela världen. Jag vill höra folks berättelser om det jag inte vet så
mycket om. Jag älskar även att höra gamla svenskar berätta om en tid
då inte jag fanns, hur allt förändrats.

Jag tar även gärna del av företagares
berättelser, främst då småföretagares, för att förstå till viss del
vad det innebär. Och där är det väldigt olika förutsättningar,
arbetsbörda, marknader har jag erfarit. Vissa sliter långt mycket
hårdare än vad en vanlig anställd gör, för samma pengar.
För andra rullar det in rätt så hyfsat med pengar, för lite jobb.
Och vissa är skrupellösa och tänjer på lagen, om de inte bryter den helt.
Och några har samvete gentemot kunder, andra drar sig inte alls
för att regelrätt lura kunder, (lagligt förståss) eller ta ut hutlösa priser samt
tvinga kunder till ett köpmönster genom halvlögner och att reparationer ska
göras dyrare än nyinköp.

Jag har haft förmånen att prata med människor från olika kulturer också,
och trots att det ibland skiljer en del i levnadssätt (kultur) så är
min slutsats att vi har mer gemensamt än vi är olika, om vi tar oss tid och
pratar med varann. Och jag tror mig ha upptäckt att vissa saker vi tror är
kulturellt betingade, har med helt andra saker att göra.
Jag hade en diskussion med en trevlig herre från landet X, som han hävdade
hade liknande den Europeiska och svenska kulturen (E och S), men inte mycket
gemensamt med kulturen Y och Z. Denne herre tyckte även att hans kultur var
mer kärleksfull, familjär, och att man hjälpte varandra mer än i S,
Man brydde sig inte om inkomst lika mycket i ett förhållanden, men X är en
diktatur , och man fängslar människor pga av politiska åsikter.

Ju fler sådana här samtal jag har, med människor från olika kulturer, inklusive
vår egen, så inser jag att nästan alla tycker att deras kultur är den bästa,
inkluderat oss svenskar. Fast det enligt mig inte är så stor skillnad på människor.
Och kulturer är överskattade i fråga om hur människor är som människor.
Jag tror det i mycket större utsträckning har att göra med hur homogent ett samhälle är,
hur ekonomiskt privilegierade människorna i olika länder är, och hur stora skillnader
det är INOM samhället. landet. DET avgör hur familjeförhållanden ser ut i
respektive länder, kulturer. Människor som har mindre resurser sluter upp för varann,
för de behöver varandra, människor i diktaturer, utvecklar empati, för att de lider,
och förstår lidande. De behöver varandra, mot de förtryckande, det skapar gemenskap.

Så har det en gång varit även i Sverige. Men när förändrades den svenska kärnfamiljen ?
när blev vi ensamma, i varsina lägenheter, och hög skilsmässofrekvens ?
Jo det föll samman med när vi fick det bättre ställt successivt. Och det beror delvis
på att kvinnorna gick ut och började arbeta heltid även dom. Dvs båda föräldrarna
jobbar heltid, En toppenidé ekonomiskt. En katastrof för familj, och familjelivet.
Där vi träffar andra potentiella partners av motsatt kön på jobbet, långt fler timmar
på dygnet, än vi träffar vår livspartner och våra barn.
OCH ! framförallt … vi behöver inte varandra längre. Svenska kvinnor behöver ingen man
hon klara sig själv. Och svenska män behöver ingen kvinna…

Så då är vi här !
Och har det jättebra, och mår jättedåligt !
Men det har lite och ingenting med nåt man kan kalla för svensk kultur att göra.
Det har med solidaritet att göra, med empati att göra, med huruvida vi behöver varann
eller inte, att göra. Människan är som störst, då hon känner sig som minst.
Och ofta som minst, när hon känner sig som störst. idag är precis ALLT vi strävar efter
hög status, hög lön, mycket pengar på banken, och saker, saker, saker !

Och folk undrar varför så många kvinnor mår dåligt och är sjukskrivna,
varför så många svenska män tar livet av sig ? Vi är flockdjur långt
ini generna, men har förlorat vår flock !

En del ser på sin identitet som:
1 Religion
2 Etnicitet
3 Kultur
Andra kastar om dessa i olika konstellationer.

Själv tänker jag på mig själv och andra som
1 Människa
2 Bemötande
3 Hållbart leverne
Min nationalitet betyder INGET för mig, mitt lands religion,
betyder INGET för mig, för vi har ingen. Vår kultur är en genom
århundradena en kraftig mix av andra kulturer. De betyder INGET
för min identitet.

Det är inte helt lätt att veta det faktiskt.
Den som är less på mig eller tycker jag är en idiot,
kan ju givetvis hävda: ”hela tiden!”

Men jag tänker, utöver mina specifika åsikter kring
värderingar, och sånt som faktiskt påverkar våra liv.
Om alla höll käften jämt, hade vi med stor säkerhet diktatur.
Men om man ifrågasätter hela tiden, är ju inte det bra heller,
det kan vara rätt så ensamt att ”ha rätt” hela tiden.
Nä men jag fattar, jag jett hägde mä litte, jäg å.
Och jag anstränger mig faktiskt för att hålla käften
ibland, och lyckas bättre ibland än ibland.

Men när ska folk i allmänhet hålla käften då ?
Ja menar om vi bortser från mig en stund !
Är det bäst att vara tyst ? Alltid ?
Till vilket pris kommer det då, om alla håller tyst,
när till ex rena felaktigheter sprids på internet,
och alla håller med och är tysta ?

Jag tror det är O-bra !

På dansgolvet, är det dock oftast en bra idé att hålla käften,
speciellt för oss män som har svårt med simultanförmågan.
”Shut up and dance!” är det som gäller då 🙂

Testblogginlägg

Tjosan hoppsan här provar vi och testar, ska tydligen
bekanta mig med wordpress enl mitt webbhotel, massor
av nytt att lära sig, och jag som är så gammal och trög !

…
Va skööööönt !

Visst är det sköööönt när man tror sig hitta
nånting i nyhetsflödet, det bittra, hatiska,
subjektiva, profitjagande nyhetsflödet,
där vi för en stund kan enas allihop ?
Där det liksom ”inte går” att säga emot, analysera,
hitta nyanser, eller förmildrande omständigheter ?

Visst är det skönt med enkla lösningar,
och att slippa bry sig?

Nä men jag fattar.. det skulle ju kännas väldigt skönt

Nä men jag kan längta efter ”okomplicerat”
Jag kan ibland känna mig avundsjuk, rent känslomässigt
på människor som lever i en bubbla, där allt är enkelt.
En prilla i överläppen, ett enkelt manligt hånflin för
att visa att man inte bryr sig, är orubblig.
Eller de gamla inlärda könsrollerna, där mammor är goa, snälla,
kvinnor är mjuka., känslonärvarande… omhändertagande,
och i princip alltid med företräde till offerposition vid behov..
Fan va mysigt hörrni, att falla tillbaka på det !
Tänk att bara få avfärda allt engagemang som formar vårt samhälle,
med att det är invandrarnas och tiggarnas fel ?
Va lättsamt allt skulle te sig !

Men hur har det gått ?

Fast när man tittar i backspegeln, vad ”enkla lösningar”
eller egentligen ”förenklade problembeskrivningar” och därmed
förenklade lösningar har gjort med människor, med mänskligheten.
Så som Auschwitz, Treblinka, Svininfluensavaccinkampanjen,
med massor av narkolepsifall som resultat,
urspårad Metoo-rörelsen, med oskyldigt dömda i media som resultat.
Skolskjutningar, tvångssterilisering
av på den tiden kallade ”sinnesslöa” Alla ”enkla lösningar”
på förenklade och felaktiga rent lögnaktiga problembeskrivningar.

Nä men då fortsätter jag vara impopulär, komplicerad gringubbe

Då slutar jag känna mig avundsjuk, slutar jag vara
politiskt bekväm, slutar jag vilja ha prillan i överläppen,
och generaliserande sk ”jämställdhet” eller ”allt är tiggarnas fel”,
att om vi utrotar vargen, så kommer dödsfallen som aldrig skett att upphöra.
Allt detta kommer inte vara något jag längtar till.
Då förblir jag den obekväme, jobbige
analytikern som vägrar hoppa på ett enda medialt drev, kärringen
mot strömmen som i de allra mest uppenbara, och lättlösta
problem, ställer sig på tvären, och ifrågasätter det självklara.
Det är sällan eller aldrig populärt, och fångar nästan inga likes
på Facebook, fjärmar tom vissa vänner vars bubbla jag varit
i petat på med vass nål.

Konsensus ?

För nu tycks alla svenskar i princip ha enats i en fråga,
ja ett par frågor. Skjutningen av en ung vacker kvinnlig läkare
med ett barn i famnen. Det finns i det närmaste ingen som vågar
ha nån annan åsikt än att ta i med hårdhandskarna mot brottsligheten
som orsakade detta. Rent politiskt vore det ju politiskt självmord
att INTE haka på hämndbegärets hårdföra kampanj.
Detta är julafton för högerextrema krafter som ropar efter polisstaten
som en ”enkel lösning” på ett långt mer komplicerat problem.
Ett problem som har mycket djupare orsaker, och därför
måste bredare lösningar tas till.

Ojsan vi glömde igeeeeen !

Men alla dessa lösningar som egentligen måste till
är inte enkla, de skyller inte alltid på någon annan, och det kräver
eget engagemang och egen uppoffring.

”Nä bäst att stoppa in prillan igen, på med hakkorset eller
feministsymbolen, fram för hatet och hämnden.
Hårdare straff, längre straff, mindre dalt, fler poliser, fler militärer”

oooops … glömde vi vad som hände i stater där polis och
militär får mer makt än parlament och riksdag ?
Det förutsätter, likt i sagor om kungar, drottningar och prinsessor,
att kungen är en rakt igenom god och osjälvisk person.
Och vi vet nog alla, att det inte nödvändigtvis
är sådana människor som söker sig till yrken med makt,
eller positioner med makt. Snarare tvärtom skulle jag säga.
Ja vi gjorde visst det igen, vi glömde …ska vi skämmas lite då ?
Nej, inte om vi inte ändrar på det.
Då har skammen ingen funktion.

”Men nu ska vi vara ’arga’ och hitta snabba enkla lösningar”

En ung herre som upprört raljerar och tar plats i Opinion Live

Den kavajklädde entreprenören, egne företagaren hotar flytta
från Malmö pga situationen. (Det här att ”högt uppsatta”
”viktiga personer” hotar flytta är ett gammalt beprövat
tillvägagångssätt som med framgång användes tex för att
vinna det något riggade valet för inträde i klubben för inbördes
beundran som kallas EU)
Han inflikar också i förbifarten att han har två små döttrar,
vilket per automatik ger honom en mildare aura som då har dubbel
viktighet för vårt samhälle, dvs kvinnor/flickor som är mer värda än
män för att de är bräckligare, och mer omhändertagande,
OCH den viktiga ”entreprenören” som nu för tiden anses
vara grunden för svensk välfärd. (länk som visar på hur det
faktiskt är med den saken)

Effektivt, ineffektivt raljerande utan verkan

Den unge herrn, med det upprört oskyldiga ”vanligt-hederligt-folk-auran”
sätter igång och raljerar över samhällets flathet som orsak
till det inträffade dådet mot kvinnan, läkaren som sköts
till döds med sitt barn i sin famn:

”Bura in dom, skjut dom om det behövs”
”Organiserad brottslighet som har tillåtits slå rot
försöka adressera det som ett utanförskapsproblem.
eller ett problem med klyftor i samhället , el som ett
integrationsproblem.
”Det här är inga snälla gossar som kommer att lägga
om sin livsstil, och bli fackanslutna Seven-eleven-biträden
bara för att dom får gå en kurs i hur man gör dockteater
i Rosengård”
(Delar av publiken skattar och applåderar)

Orsak och verkan

Den här typen av människor som entreprenören och extremt
högerinfluerad, tar sig i princip alltid an det hela som att organiserad
brottslighet inte har några orsaker, ett klassicist moderat synsätt.
Men om det inte har några orsaker då finns ju heller inga lösningar,
annat än ett ständigt krig mellan det
som påstås vara gott och det som är ont (fler poliser)
i all evighet Amen !

Nej Henrik Jönsson, varken dockteater eller fler poliser

Nej, varken jag eller någon annan motståndare till
’polisstaten som lösning på organiserad brottslighet
hävdar att dockteater i Rosengård, kommer få redan
etablerade, organiserade brottslingar att förändra
sin livsstil, eller brutalt cyniska syn på människovärde.
En syn de paradoxalt nog, delar med moderater, Kristdemokrater,
och Sverigedemokrater, även om just dessa tre kategorier
håller sig oftare inom lagens gränser för sitt människoförakt.
Samtidigt som de varit med och stiftat de lagar som
de kan nedvärdera mindre produktiva medborgare med.
Så de behöver inte ta till våld !

Viktigaste frågorna ?

De viktigaste frågorna, måste i min mening vara, hur stoppar vi
rekryteringen till den organiserade brottsligheten ? Och hur
ser vi till att människor inte blir så avtrubbade inför att ta en
annan människa liv ? Hur ser vi till att folk kan leva bra liv, utan
att behöva snegla mot snabba pengar och falsk respekt
inom den organiserade brottsligheten ?

Moderater och dess vapenbröder fokuserar alltid på symptomen,
istället för på sjukdomsorsaken och spridningen, smittsamheten.
Och då kommer man få fortsätta med det i all evinnerlighet, amen !
Nej min kostymbeklädde herre, Henrik Jönsson, folk föds inte onda,
och jag ställer mig högst ifrågasättande till att du skulle tillhöra
”de goda”.

Och anledningen är….

Anledningen till att M tittar bara på symptomen, och letar orsaken
i nån slags medfödd ondska, likt moderna feminismen, och
den klassiska och moderna rasismen gör. När de i själva verket är
indirekt orsaken till det cyniska profitsamhälle som odlar kriminalitet.
Själv tror jag inte att ondska finns i någon liten bebis DNA,
som sedan pga av detta DNA skulle vara dömd att växa upp till en
gangster, gängkriminell, eller inom organiserad brottslighet.
Eller för den delen i någon etnicitets DNA ! Men jag uppmanar de
som tror det, att bevisa detta, utan att växla in på Nazismens
läror ! Lycka till !

”Den vanlige hederlige svensken” – Sagan om vår egen godhet

Den nutida svenskens förkärlek till enkla lösningar
borgar för felaktiga slutsatser, och därför felaktiga förslag
till lösningar, på alla problem med kriminalitet. Alla små detaljer
och fördomar, och lögner kring tiggeri, slöjor, hedersförtryck,
burka och niqab, sätter igång ett hjul av hat och kontraproduktivitet,
där vi som anser oss vara de goda, anser oss vara ”vanligt hederligt
folk” de facto bidrar till det ökande våldet, bidrar till mera ”ni och vi”
mindre förståelse och mindre empati. Det är inte enkom så
att den brutala kriminaliteten bryter mark för ett otryggare
mer osympatiskt, våldsammare samhälle. Det är precis det omvända
oxå. Det är genom politik, genom den ”vanligt hederlige svenskens”
vardagsrums-soffe-hat., och slutna hat-grupper på Facebook,
som skapar den rätta myllan, för rekryteringen till den
organiserade brottsligheten, terrordåd, mord, våldtäkter,
och hela skiten !

Gängledarna, med decennier av brott, må vara svåra att nå med
dockteater i Rosengård Henrik, men förhindrandet rekryteringen av nya
gängmedlemmar, handlar noll och ingenting om rädsla för hårda straff,
det handlar om ett jämlikt samhälle, där alla…. ALLA har en plats
en uppgift, utan att slita ihjäl sig, utan att känna sig utanför,
Det handlar faktiskt om minskade klyftor, om minskat utanförskap,
i kampen mot rekryteringen. Det andra, fängslande av maffialedare,
inbitna kriminella, DET är polisiära åtgärder, men de är bara lindring
av symptomen.

Men som Harrison Ford sa om/till Trump:

”But…. how would you know”

Så nu är det värsta vi har gängkriminaliteten,
och en mordstatistik på nånstans mellan 70 – 110
personer om året. Få oroar sig över självmordsstatistiken
på mellan 1500-2000 människor om året, där ca 70 % är män,
och ökar bland unga.

Något är fel men inte är det DNA, ursprung eller för få poliser som
är största felet !

…
Den förste september,
det är svårt att fatta hur tiden går.
Men jag välkomnar september, och lite
drägligare temperaturer. Jag tycker
mycket bra om september, faktiskt.

Ibland skriver jag i en svart skrivbok,
en sån som mormor skrev i varje dag.
Men hon skrev korta minnesanteckningar vad
som hänt och gjorts, inte en stavelse om känslor
och tankar. Jag har provat det. Det är inte för mig,
jag är en tänkare, en romantiker, en analytiker och
en pennans rebell.

Så vissa saker hamnar inte på bloggen,
när jag behöver skriva precis som jag tänker
och känner, o-retuscherade känslor,
med namn, besvikelse på personer,
mina innersta känslor, och till och med när det
är befogat att uttrycka förtvivlan, uppgivenhet
och känslor alla har, men ingen får tala om,
utan att de ser ner på dig.
Du ska vara positiv, ambitiös, idog, etc etc.

Men ändå, är jag förhållandevis öppenhjärtig även
i bloggen, om min längtan, om kärlek, om sorg,
om hopp och … ja tom förtvivlan ibland.
Det är väl mest personliga relationer, med namn, som inte
lämpar sig för allmänheten då.

För det händer ju självklart, hela tiden att vi alla upplever
känslor av svek, blir arga på varandra. Tar paus eller upphör
att prata, umgås, skriva, kommunicera, bry sig om.
Hela livet är så. Jag blir även nu i nån mån
besviken ibland, när vänner inte svarar i telefon,
hör av sig väldigt sällan osv…. I don’t like !

Men, men jag klarar mig nog.

Blir ibland nostalgisk, och saknar delar av
hur det var förr. Men jag är för smart för
att längta tillbaka i tiden, för smart
för att säga kategoriskt att det var bättre förr.
Men jag saknar fortfarande min pappa, och min morfar.
Och några fler…..

Nä nu har jag flummat tillräckligt för ikväll.
Gonatt, och välkommen September !

…
Insändarna och artiklarna som har en unken
grundsyn på människovärde, som är bygger på
cynism och illusionen om att alla kan bli rika om
de bara vill… de artiklarna och insändarna
bara ökar, och har matats ut so frekvent att ingen
längre reagerar. Åkessons åsikter togs inte i med tång för
några år sedan, nu har de anammats och normaliserats.

Tiggeriförbud, och de sk ”argumenten” för ett nationellt sådant
är nu mer i de flesta svenskars ögon kanske rätt bra ändå.
Så fungerar propaganda. även i våra fredsår. Men det är
också propaganda utan hänsyn till människor,
utan empati, utan saklig grund, som skapar ofredsår.
Det borde historien lärt oss. Men kan dessa krafter ifrågasätta o
förintelsen ens ägt rum, så finns inte mycket hopp för att
mänskligheten ska lära sig av historien. Och vi är tillbaka i det
hjulspåret nu med främlingsfientlighet och rasism.

https://www.dn.se/asikt/infor-ett-nationellt-forbud-mot-tiggeri/

Ingen bryr sig längre, de flesta har lessnat på ”hej, hej. hjälpa pengar”
utanför ICA och Konsum. Och sväljer Åkessons retorik med hull och hår,
för satt det är jobbigt att se fattigdom. ”Vanligt hederligt folk” som de
brukar kalla sig, vill inte ha obehaget, vill inte se.
Precis som med mycket annat: klimat, miljöfrågor etc.
Och ALLA lösningar som kräver något av en själv,
avfärdas med allehanda omskrivningar av verkligheten.

Man gör omskrivningar som att ”det inte är människovärdigt att tigga”
… men vill naturligtvis inte förändra förhållandena som skapar fattigdom,
eftersom man sitter på vinstlotterna i världen.
Man hänvisar ansvaret till hemländerna, som per definition inte
är rika länder
Man vill ”förbjuda fattigdom” skriver insändarförfattaren.
Det är ungefär lika ointelligent och verkningslöst som att förbjuda
arbetslöshet i ett marknadsliberalt samhälle.

Förr var borgerligheten, brutalt mycket öppnare med vilken människosyn
de egentligen har. Till exempel, när Sandöbron rasade;

Direktör F Olsson: ”Detta var en förfärlig och även mycket
kostsam historia”

Och jag ångrar smått att jag inte behöll de två olika berättelserna
om Ådalen 31, från arbetarhåll, och borgerligt håll. Kommentarerna
från borgerligt håll var groteska efter Ådalen 31.
De har aldrig försvunnit de människorna från vårt samhälle,
de har förändrat sitt språkbruk, bytt kläder, till lite alldagligare,
och säger ”välfärdens kärna” och ”incitament” i debatterna
Och människor som på den tiden mätte skallar
på Uppsalas rasbiologiska institut talar mer lågmält,
men hävdar fortfarande att visa etniciteter är mer brottsbenägna
än andra, och säger saker i stil med ”VART ÄR VI PÅ VÄG” och
låter mycket vara outsagt, i offentliga kommentarsfält, men vräker
på i slutna sociala medier så att Lucifer själv skulle rodna.

Jag börjar inse, att …. ja först och främst inser jag att jag
varken med min pragmatiska problemlösningsattityd, mitt
vänliga yttre, eller mina bittra blogg-analyser kan påverka
någonting av det destruktiva som sker och eskalerar.
Men jag börjar inse att det inte kommer någon ändring från
annat håll heller, det finns inget intresse att rädda mänskligheten,
finns inget intresse att vårda naturen vi lever i och utav.
Och det i sig måste väl ändå vara nära på att kvalificera in som
själva definitionen på dumhet !?
Det finns inget intresse av att inkludera människor i vår rikedom,
”den är ju våran” ”Man måste ju lära sig skilja på ditt och mitt”
”De får väl ta sig i kragen och skaffa ett jobb” etc etc.

Ni fattar … det finns kort sagt inget intresse att förändra vårt
destruktiva, ohållbara sätt att leva. Därför finns det inget hopp
om mänskligheten i förlängningen. Nej VI kommer högst troligt inte
utrota oss själva i morgon i nån slag människo-skapad apokalyps,
om inte galna män trycker på sina kärnvapen-knappar. Tro mig
de ÄR tillräckligt galna för att göra det. Det räddas upp av människor
omkring dem. Det var faktiskt vad som skedde under kalla kriget,
en Sovjetisk man, räddade världen från kärnvapenkrig,
så nära var det troligtvis.

Men vi kommer sakta men säkert göra den här planeten obeboelig för
människor. Andra arter kommer klara sig. Och jorden kommer repa sig
efter människans gräshoppeliknande skövling av våra resurser.

Egentligen tänkte jag bara skriva en ”positiv” oneliner på Facebook,
typ ”fånga dagen” eller ”tänk positivt, så ordnar allt sig”
men jag skriver hellre ett pessimistiskt blogginlägg som
visar vart vi är på väg. Jag, och nästa generation och den efter det,
är på väg mot stupet, sakta sakta, med ögonbindlar för ögonen,
och en håv att ”fånga dagen med”. För det vi med absolut säkerhet
INTE vill, är att förändra vår materiella levnadsstandard !

Varför vara naiv och glad, när man kan vara sann och bitter !

…
Jag klagar inte
Jag har det ganska bra trots allt
Det här som blev mitt liv
Jag är ändå här, jag finns.
Jag kan känna doften av nykokat kaffe
jag kan smaka smaken av söta hallon
Jag klagar inte

Det här blev mitt liv
Att leva smått, i ett litet samhälle,
med små tillgångar,
men jag klagar inte
Jag har det ganska bra trots allt
Jag vågade, och vågade, och vågade
om, och om och om igen
Men jag klagar inte

Men jag längtar
Längtar efter att få leva smått,
i ett litet samhälle, med små tillgångar
Och se in i klara leende ögon,
lätt grånat, svallande hår.
En liten plätt jord att odla och
se plantor växa, rensa ogräs,
vattna och sedan skörda för ett
litet hushåll för två.

Jag har känt det förut
Hur en enda kvinnas blick tar bort
allt tvivel, allt jag trodde var mörkt i mig.
Jag har sett det förut, och trodde det
var sant. Men vinden och tiden spelade mig ett spratt
då de gav mig fler år än dig.
Men jag klagar inte
Jag har det ganska bra trots allt

Än har jag ben att gå med,
att dansa med. Än har jag min syn att
se solnedgångar, min hörsel att höra fåglar,
min röst att kunna sjunga.
Men jag hade velat sjunga för dig,
på verandan till ett litet torp, efter
skörden av betor och rotfrukter,
äpplen och vinbär, hade jag velat sjunga,
att jag älskar dig.

… men jag klagar inte

…
Nä nu måste en annan få ventilera lite.
Nu har jonnen stått uppåner i barret i en hel vecka.
Man kom ju me en massa bagare, till enda plejset
här ute i spenaten, utanför tullarna,
skulle tjacka en så’n hära uppblåsbar gummiring,
till jonnen, eftersom det blitt punka igen. De e rom hära jäkla
tjommarna som krossar glaset till bira-flarror,
som kirra punkan på min jonne, en Merida serru !
Nä’rå’s’att dåm tog inte cash serru…

Så då skulle rom ha 99 bagis för en slangjävel,
men de skulle va me kreditkort föståååru !
Fasen,. dåm, ta ju bara 40 bagis på netet.
Å ja’rå mitt beng-huve, tjacka´ren ändå !
Iblann e man helt ding i kålan asså ! veck i kapsylen lixåm !
Åsså seje’rom att de inte gå å laga punka lengre, föratt de e plast
i slangarna !!!!
Dåm e ju rätt najs o schyrre asså, på re dära plejset
men de recker inte å smila upp se,
åm de ska va så !

Nej, roligare än så blir det inte.
Jag tar det på svenska också !
Och lägger till en smula seriositet !
Men bara en smula, för detta är tragikomiskt.
Marknaden, företagare, producenter, grossister,
alla hittar de på nya sätt att ta ut överpriser, försvåra för
kunderna att välja efter pris och kvalitet. Man smygförminskar
förpackningar på matvaror, med nån millimeter i taget.
Man spär ut med vatten i matvaror, och hygienartiklar,
till och med kycklingen sprutar man in vatten i så den ska
väga mer, och ta betalt för vatten till priset av kycklingkött !

Bilar gör de omöjliga att själv-meka i, vilket bäddar
för att de kan ta vilka priser de vill, om du väljer
att ha en bil, eller är tvungen till det i arbete etc.
Bankerna vars affärsidé var att handha pengar, tar inte emot
kontanter, vilket renderar i att de både kan ta vilka avgifter de vill
för att handha vår ekonomi, och vi har inget val annat än att acceptera
detta, då blir du lätt misstänkliggjord som att du har nåt att dölja.
Eller som plastkortmänniskorna brukar säga:

– ” haru rent mjöl i påsen så behöver du inte oroa dig”

Och nu börjar även butikerna.
Och vi kunder jamsar med och tycker det är ”bekvämt”
Vi kunder är inte riktigt kloka som går med på detta.

Nu idag skulle jag handla på stans (byns) enda butik
som säljer cyklar och cykeltillbehör, efter det att Öhman
slutade. Jag har se’n länge varit kritisk till det faktum
att de upphört med kontanter i den butiken.
Ett beslut som när jag tog upp det med ägaren,
försvarades med rånrisk, kostnader, besvär och lite
odefinierade orsaker.

Senast jag köpte en cykelslang kostade den 60 kronor i butik,
nu ville han ha 99 kronor för den, och fick det oxå,
i digitala pengar. Han måste innerst inne tyckt att jag
var en bakåtsträvande idiot som förespråkar kontanter.
Och dessutom tar upp det med honom, i butiken.
Men han måste ju vara trevlig där och då mot mig,
speciellt i en liten stad (by), eftersom jag är kund.
Men när jag av misstag, och gammal vana, efter att nämnt
ordet kontanter ett antal gånger, ändå tog upp en
hundrakronorssedel som Greta Garbo ler förföriskt på,
var det nog nära att han inte höll ihop det.
Men det gjorde han:

– Men vi tar fortfarande inte emot kontanter !
– Kanske det här kortet funkar då (VISA)
– Ja det vet du bäst själv, vilket du har pengar på !

Jo…. osså nämnde han, i likhet med Öhman,
att det blir svårare att laga cykelslangar med hjälp av vulkning
och lagningslappar nu för tiden, pga att det blir mer och mer
plast i slangarna, från de som tillverkar dem.
Så tanken är nu då att du inte heller ska kunna laga din cykel själv !!!
Och helst, att dom som har cykelverkstad, även ska få jobbet
att byta slangen ! Lite som resten av det marknadsliberala
experimentet, som i sin helhet, i längden går mot ett lika
stort om inte ännu större misslyckande än kommunismens fall.
I alla fall om man ser till vad det gör med människors empati,
och vad det gör med den jord, vilken föder oss med mat
och ger oss någonstans att leva och bo.

Mig veterligen är det minst tre butiker som fimpat
kontanthanteringen, om man inte räknar in bankerna själva,
vilket man kanske skulle göra. Jag funderar vad det valet
gör för deras fortsatta business i småstäder. Den unga generationen tycks
haka på, de vet inte ens vad en sedel eller guldtia är, utifrån en
längre tids förfrågningar av medborgare under 30 år.
Men priset ? … när priset b lir nära på dubbelt så dyrt ?
Det tror jag inte ens plastkortsgenerationen går med på
i förlängningen.

Det som stör mig mest med exemplet med cykelslangen,
är det faktum att man nekas möjligheten att bespara naturen
på plast eller gummi. När det lätt skulle gå att tillverka en slang
som går att laga, och återanvända. Marknadsekonomin, har blivit
svårt sjuk, svåååårt sjuk !

…
En dimma lägger sig på bergskammen,
Nattens tystnad har lagt sig, och snart
är det mörkrets årstid. Men först ska
landskapet bada i grönt, rött och gult,
när löven., på björk, och lönn, sveper sin
pensel över höstens målarduk.

Men än är det sommar, än värmer solen
och ännu finns det örter och blomster
på våra ängar och diken.

En pojke studsade bekymmerslöst fram på
trottoaren, hade ingen gårdag, och tänkte inte
på imorgon. Jag log invärtes, och mindes, hur
det kunde vara, trots allt, trots allt.
Det var gott att leva, det är gott att leva,
trots allt, trots allt.

Två mörka flickor häller ut vatten från balkongen,
och fnittrar förtjust över sitt spännande bus.
De vinkar åt en hund, det skrattar,
och de svarta lockarna på deras hår
blänker i solskenet.

Jag minns… jag minns….
Minns hur varje morgon var en ny morgon,
oavsett vad jag sett kvällen innan, hört kvällen innan,
och flytt från kvällen innan. Allt var borta, när en ny dag
grydde, nya lekar uppfanns, …. en ny dag.
Allt det där kom dock tillbaka senare i livet,
ingenting försvinner, det bara göms undan.

Sommaren var evig då, när klockan ringde ut för sommarlov
Jag for till Ångermanland, till Kramfors, till Stordegersjön.
Fiskade abborre och gädda, rodde hemmasnickrad eka.
Vi hjälpte alltid mormor och morfar,
från det vi var små, och vi lärde oss, som det vore lek.

Jag hade mina illusioner kvar, mina drömmar,
jag förstod inte då. Jag trodde på kärleken, jag
kände förälskelser, alltid obesvarade, men jag trodde,
ja drömde….

Nu …. nu är hösten på väg,
och jag har nästan inga illusioner om kärlek kvar.
Jag är ung, men gammal. Min kropp fungerar,
mitt sinne är skarpt, min börs är tom,
och mitt hjärta är tomt.

Mitt fönster är öppet, någon går förbi
på en nattpromenad. Giora Feidman spelar
”The blessing Nigun” på sin klarinett, genom
mina högtalare. Imorgon …imorgon tror jag mig veta
hur dagen blir. Oftast blir de ganska lika för
ett halvt desillusionerat socialfall utan hopp
om äkta kärlek.

Men imorgon…är ändå en ny dag !