Kategori: Betraktaren

…
Frustrerad, irriterad, rasande inombords,
trevlig, hjälpsam, självuppoffrande utåt.

Hur ska jag göra för att bli behandlad med respekt ? – börja med ordförståelse ?

Hur ska jag göra för att bli behandlad med respekt ?
Ja först bör man, som alltid fundera över vad ordet
betyder, vad ordlexikon säger. Men framför allt hur olika
människor tycks se på det ordet, och för den delen alla
betydelser av ord. Hur man uppfattar att det används,
hur man själv använder det.

Synonymer.se säger:
Aktning, vördnad, omtanke, hänsyn, högaktning;
prestige, anseende, uppskattning, erkännande, förtroende;
auktoritet, pondus, myndighet; fruktan, rädsla.

Vilket visar på hur olika ordet kan tydas, och användas,
och hur personligt det kan tolkas. För mig har tex ”fruktan”
väldigt lite med respekt att göra, men för många är det
så de tolkar ordet respekt.

Man skulle kunna tycka …. – men det räcker inte alltid

Man skulle väl önska att det räckte med att behandla
andra med respekt, för att få respekt. Det är en i alla fall en
bra utgångspunkt kan jag fortfarande tycka, trots att värden
och livet ser ut som den/det gör. Men det räcker ju långt
ifrån vid alla möten med människor.

Man kan till exempel möta människor som inte förstår
att respekt endast är riktig, om det är åt båda hållen,
annars är det maktutövning, underkastelse och helt enkelt obalans.
Människor som i grunden tycker att de nog är betydligt bättre,
som har en maktposition, mycket pengar, högavlönat yrke, nån
märkvärdig titel på kontoret vid kommun eller liknande.
Eller i betydligt mer nära sammanhang , som familjen,
eller föreningslivet.
Att man inte kan förändra andra människor, är en universell
sanning faktiskt. Och många som känner makt över sitt eget liv,
genom att utöva makt över andras liv, kommer ju givetvis
inte släppa den känslan av makt. Det ger dem ett rus,
som är mer beroendeframkallande än alkohol, socker och opium
tillsammans.

Markera vart jag står, vem jag är, räcker en bit till …men

Vad gäller människor som inte visar
en respekt, kan man i bästa fall, ”dressera” dem att förbättra
sitt beteende mot sig själv, genom att lugnt men bestämt markera
vad man tolererar, och det finns lite olika sätt att göra det.
Men här, på det området, är jag ännu lärling.
De tekniker, förhållningssätt som finns att
tillgå är nybruten mark för mig.
Men jag lär mig och snappar upp, allt eftersom, av människor
som medvetet eller omedvetet praktiserar dessa.

”calm and assertive energy”

….som Cesar Milan undervisar om i relation till
”människans bästa vän”, hunden, är en sån teknik, som faktiskt
definitivt är applicerbar på mänskliga relationer. för
vi är oxå ursprungligen ett flockdjur, och ännu är vi oerhört styrda
av nedärvda reaktionsmönster, hierarkier, rangordning från
djuret inom oss. Men mycket av det vi fortfarande styrs känslomässigt,
har vi glömt och fjärmat oss från.

Det sättet som jag/du har störst möjlighet att påverka

Det mest effektiva sättet, tillika det som ofta förutsätter
ett stort och långsiktigt arbete med sig själv, är den inre
respekten för sig själv, mot sig själv. För om ingenting biter på dig
av vad människor som skaffar sig falsk makt över sina liv,
genom att utöva makt på andra, då försvinner den makten över dig,
över mig. Och plötsligt är det den maktutövande som blir maktlös.
Den ”tekniken” eller förhållningssättet är givetvis inte helt lätt
att nå, och blir kanske aldrig fulländad. Men det är den som
har störst påverkan på hur du, jag blir behandlad av andra
människor, hur mycket riktig respekt du erhåller.
Dvs inte låtsasrespekt utifrån dyrast villa eller snofsigaste
yrkestiteln.

En bit på väg, men aldrig riktigt i mål

Själv tycker jag att jag kommit en bit på vägen,
med mig själv där, speciellt med tanke på vilken som var min
tilldelade utgångspunkt, vad gäller självkänsla.
Självkänsla – det vill säga hur du värderar dig själv,
låter dig själv behandlas. Vilket ofta nästan är en slags motpol till
självförtroende.

Men för att sammanfatta det sista ”tricket” så;
kommer de inte åt dig känslomässigt så har de inget för att
behandla dig respektlöst, då de inte har någon vinning när
de inte ”äger” dina känslor, och därmed ditt beteende. Det troliga
är för den skull inte nödvändigt vis att de börjar behandla dig respektfullt,
de letar troligast upp ett nytt offer de kan styra, för sin egen
känsla av makt-rus det innebär. Endast när de inte längre hittar nå’n
att utnyttja, trycka ner, kan förändring ske för dem, OM DE VILL.
Men DÅ är det nog en lång uppförsbacke. Både att vinna riktig respekt
hos sin omgivning, men framförallt i det inre jobbet, att hitta riktig
självrespekt.

Konsekvenser

Så utan negativa, näst intill fatala konsekvenser som följd,
är det flesta inte intresserade att ändra sig en millimeter.
Kris är utvecklingens moder, den enda gång du inte har nåt
att förlora längre. Och det kan man inte gå omkring och vänta
på att andra skulle göra, det är orealistiskt. Även jag har påbörjat
förändring av mig själv utifrån kris. Men jag väljer att fortsätta
finjustera mitt liv även sen jag inte krisar, så djupt. Jag hade inget
längre att förlora. Och även om jag tagit viktiga steg,
så vill jag bli friare, genom att bemästra området ”respekt”
i större utsträckning. Slippa tjafs, slippa nedlåtande kommentarer
som går rätt in… det är målet, och jag har gjort framsteg.

egna, och/eller för maktutövarna,

Och i slutändan lite tur, vilka man har äran att
träffa under livet.

…
När jag påbörjade mitt blogginlägg,
”Flickan på den röda cykeln”, så var det egentligen,
ett annat spår jag tänkte skriva om, jag ska nu
återigen ta in på det spåret.

Nu kanske några vill lyssna

Och det är nu, när jag för tillfället mår bättre,
som jag kan få ytterligare perspektiv i det,
mer djup … och tråkigt nog, först nu få trovärdighet
i vad jag skriver angående själsligt hälsa.
För det är få som hör dig när du är nere i dyn, och
skriker med mute-knappen nere.
Och öronproppar specialtillverkade för att inte höra om sorg,
ångest och uppgivenhet.

Nu… nu kanske några vill lyssna, orkar lyssna,
när de vet att jag mår bättre. Nej, inlägget handlar inte om mig,
inte om min kris, det handlar om ALLAS kris, allas hälsa,
allas välmående, allas rätt till lycka. Men för att nå dit,
måste vissa saker förändras, och du och jag måste vara med,
tillsammans !

Självmord hos pojkar och män

En kvinnlig vän till mig, en god vän till mig,
berättade om tre unga mäns självmord den senaste månaden
i hennes yttre bekantskapskrets. Och jag förvånas tyvärr inte,
inte det minsta. Själv har jag drygt 10 personer inom ramen
för både nära bekanta, släktingar som tagit livet av sig,
alla var män, … alla var män.

Jag läste den långa artikeln av Roland Paulsen:

Varför är det så svårt att förebygga depression?

Roland som för evigt vunnit min respekt,
när han ifrågasatte vårt överdimensionerade arbetande

(länk)

Meningslöst, ändlöst arbete, och utanförskapet från det

och meningslösheten i att arbeta hela våra långa liv,
ca 2000 timmar om året… för arbetets skull.
Där, ang arbete är han inne på ett viktigt spår, men kring själslig hälsa,
tänker jag att han skrapar på ytan, och försvårar något
som borde vara lätt, men försvåras av starka ekonomiska intressen.
Det borde vara lätt, för det handlar om att tackla det tillsammans,
Det handlar om att röra vid varandra, om att lyssna på varandra,
om att vara med varandra,…. tillsammans !

Hur många fler unga män ska ge upp sina liv innan
vi förstår ordet ”tillsammans” ?
Och unga kvinnor mår lika dåligt dom.
Men de tar inte lika ofta sista steget över kanten.

Hanne the fucking Queen of cynism

Samtidigt läser jag Hanne Kjöllers ledare om tiggare,
och som hon uttrycker det ”det är deras eget ansvar”
Och uppmanar oss att inte lägga slantar i pappersmuggen
utanför ICA, så att ”barnen i Rumänien får återförenas med
sina föräldrar”

Asså fattar ni hur fort det gått, från att dessa åsikter var
Sverigedemokraters patentlösning, till att det nu
skrivs kontinuerligt om detta i ”liberala” tidningar,
Och alla moderata och kristdemokrater är med på Åkessons
tåg på väg mot Auschwi…. ja kanske destinationen inte ännu
är den… men fattar ni hur fort det gått från att ingen tog
i dessa åsikter med tång, inte ville prata med Jimmie,
till att de nu inte bara sitter på tåget, utan sätter sig i loket.
Och Socialdemokratin är inget undantag, S-kommuner går
nu i bräschen för tiggeriförbud, eller kräva tillstånd för tiggeri,
vilket är samma sak, fast du tar bort ordet förbud.

Borgerlighetens förmåga att skylla ifrån sig, förändra ord

Numer använder man humanitet som skäl för att förbjuda
fattigdom. Man säger att det är ovärdigt för dem själva att
tigga, men blundar för kapitalismens och globaliseringens
ansvar för det hela. Så länge de själva slipper se fattigdom,
så är det ingen fråga för borgerligheten och Socialdemokratin.
Det är lika äckligt, som när man i tv-reklamen ser och hör om
sjuka och svältande barn i världen, och vi, de rika delen av världen
har gjort business av deras lidande, men kallar det för hjälporganisationer,
där cheferna tjänar miljoner. Hur långt ifrån Hitlers syn på människor är det egentligen ? arbetsläger, ”godtagbara människoförluster”

Det hör ihop…faktiskt

Varför tar jag då upp detta i ett inlägg som är tänkt att handla
om själslig hälsa, och dess motsats ohälsa ?
Jo för att det hör ihop hur vi ser på människor, ”egenansvar”,
gemenskap, individualitet, olika förutsättningar utifrån vilket
bostadsområde i Stockholm du är född i, vilken del av världen
du är född i. Vilka förutsättningar du får, vilka möjligheter du har
att få ett bra liv. Och hur du mår psykiskt. Det stora och det lilla
hör ihop. Ingen enskild politisk kraft är en obestridbar lösning
Men de flesta nuvarande politiska högerkrafter är starkt bidragande
till förvärrandet av vår psykiska hälsa. Och hanne förkroppsligar snart det
omänskliga synsättet som bidrar kraftigt till ohälsa.

Världen snurrar på, och jag blir alldeles yr av snurrandet.
Tempot för
Kai Tomas sjunker en aning i augusti,
och stannar nästan av helt i
oktober.
Så nu är det ganska lugnt i sommarstugan.
Hittills har 7 st
års-bangolfare hittat hit.
Dvs ett gäng som återkommer en gång om året.

Jag känner mig slö och trött, lika slö som getingarna som
är på väg att
ge upp. En fluga snurrar energiskt omkring
och hoppas väl att jag ska
dö, så den kan kalasa på mig.
Eller så ligger det i generna att vara
enerverande utan syfte.

Tittade på ägorna, lyfte på några grenar, och hittade dessa
läckerheter:

Blomkålssoppa
till middag med grahamsbröd, gick också
ned smärtfritt. Under Juli
månad har det varit lite si och
så med näringsinnehållet i födan. Många
dagar har middagen
bestått av tre stekta ägg. Eller en konserv makrill.

Andra dagar ”glömde” jag äta.

Jag är ganska förnöjd ändå med min
tillfälliga lat-period.
Sommaren för resten av Sverige tycks vara slut.

För mig varar den åtminstone till sista September.
Vickar lite på foten. Hål i strumpan ser jag.
Äh de gör väl inget alls. Väggklockan
tickar envetet och
ganska högljutt på. En kråka kraxar omkring.

Får så långsamt att jag tar fram golfklubban och påbörjar
ett bangolf-varv. Himlen ser hotande ut, men jag hinner
nog ett varv. Åhh …kunder,

– ser ni inte de svarta molnen där? sa jag

– äh vi chansar, de e ju barra vatten.

10
minuter senare öppnar sig himlen och både änglar och
Gud och Jesus
storgrinar i himlen tycks det.
Kunderna pyser iväg med ens.
Och jag är
skitnödig, precis lagom till störtskuren.
Och måste ut till annan byggnad för åtgärd.

Myyyyys med regn på plåttaket.
Ingen radio el Spotify nu !!!!
Men regnet upphör väl lagom till stängningsdags
så jag får bli kvar till 22. Åtminstone om Murphy
har nåt att säga till om.

Få se nu … Hmmm nyheter på nätet.
En terrorist … Moské, övermannade, hjälte… Läser vidare. Va?
Är muslimen hjälten ??? Det stämmer väl inte Jimmie ?
Bläddrar vidare ….
…ungefär lite lika som igår och de sista 5 åren. Lite mord,
lite mer mord. En terroristaktion här, och en terroristaktion där,
En blottare här, och en tafsare där. Nu kallas det sexbrott dock
i rubriken, lite nyskapande där då, så att det låter lite likt
våldtäkt eller sexuellt övergrepp. Nån kändis gråter ut här,
och dennes dotter gråter ut där… nä seen it before.

Nu packar jag ihop, stänger holken,
ja det är lite ko-ko … men får golfen sova,
suss gott !

…
Flicka med guldbruna ögon – vart är hon på väg ?

En flicka cyklar förbi nere vid nyasfalterade
gång-och-cykelstigen, nere på Djöpön. Hon har
rosa hjälm, hennes hår är svart och i flätor.
Hon cyklar 20 meter framför en man som jag antar
är hennes far.

Flickan som är vår framtid. inte fyllda sju år ens,
faller av cykeln, reser på sig, tittar tillbaka mot sin
far som går och tittar ner i sin mobiltelefon.
Hon och alla barn är ledsna, har tråkigt, är glada, leker,
arga, tjuriga, alla känsloregister finns där ännu.

…men vart är flickan på väg ?

Cyklar mot framtiden ?

Hon cyklar mot framtiden, och riktningen är troligt utstakad
redan nu. Hon cyklar mot global uppvärmning, mot
vattenbrist, segregering, gifter, kemikalier och troligtvis
mot en tidig skilsmässa, följt av ett tiotal skilsmässor till,
under sin livs-cykel. Med stor sannolikhet kommer hon erbjudas
antidepressiva kemikalier redan vid tonåren, eller ytterligare
10 år. Den röda cykeln står inte i förrådet att ärvas av sin lilla
flicka, som hon ska få vid 35 års ålder. Eftersom det inte är
bra för tillväxten av ekonomin.

Positiv

Jo jag vet, några av er tycker väl att jag ska vara mer positiv ?
Att jag ”frossar i elände” ? Men sanningen är redan sådan,
att en sjättedel av vår befolkning äter antidepressivt.
Att barn och ungdomar är en snabbt ökande grupp iför psykisk
ohälsa. Dessutom är jag övertygad om att positivt tänkande
som universallösning, kan vara en starkt bidragande orsak
till all psykiskt ohälsa. Dels för att det skapar förväntningar
om ett perfekt liv, när man ser ytan av all positivism på Facebook
och glada människor som alltid svarar att de mår bra, fast de inte
gör det… inte bara bra. Och pressen på perfektionism börjar.

Ett bra liv ? och vilken värld får hon ärva ?

Flickan, och alla hennes kamrater, är vår framtid. Men vilka
förutsättningar ger vi henne att få ett bra liv ?
Vilket jordklot får hon ärva ? Och vad lär hon sig
redan nu är viktigt i livet, i hennes liv ?
men vart är hon på väg ?… vart är hon på väg, vår framtid ?

Den frågan tycker jag är värd att upprepas, om och om igen:

Vad är viktigt, på riktigt ?

Vad är viktigt i livet ? vad är viktigt i hennes liv,
eller för den delen mitt liv, och inte minst DITT liv ?
Och det är i svaret på den frågan, jag tror svaret
på svenska medborgares och flyktingars psykiska
ohälsa finns att få.

Vad är viktigt, på riktigt ?
Just nu, i vårt land är det faktiskt pengar, på riktigt,
i ett av världens ekonomiskt rikaste länder.
Och ni undrar varför vi mår dåligt ?
Inte förrän vi fattat detta att pengar och jakten på dem,
jakten på lyx, bekvämlighet, saker är roten till
alla depressioner, kan vi bli kvitt dem.
Ingen teknik i världen kommer kunna hjälpa oss,
inga kemikalier i världen, inga mediciner kommer
att bota oss. Att ta från jorden enkom det vi behöver,
och inget mer, att leva i balans. Göra oss av med överflödet
till de som inget har
Vi kommer aldrig lyckas helt, vi vill inte riktigt,
det är upp till flickan på den röda cykeln.

Och hon vänder sig om och skrattar

Och när ,den lilla mörka flickan vänder sig om, mot mig,
och frambringar ett kluckande skratt, och de guldbruna
ögonen glittrar av drömmar om framtiden, förstår jag
att det ännu inte är försent för människan.
Men hon måste hitta en annan väg in i framtiden,
och cykeln måste gå i arv till hennes dotter.
För Moder jord har till slut inte mer att ge.
Inte förrän vi fattat detta, kan förändring ske,
depressioner avta, liv bestå.
Och flickan på den röda cykeln är vårt hopp.

…
Solen skiner, samtidigt som det faller ett fint
duggregn på vattnet, älven. Regnet gör små, små prickar
på ytan, som i en Rembrant-målning. Och färgerna blir
starkare, som i pastell. Sol och regn ?
Två kontraster, och båda helt avgörande
för allt liv på jorden.

Regnet, ofta så avskytt i den mörka kalla Norden,
där avsaknaden av sol under halva året gör att
vi knappt pratar om annat än väder. Och på våren,
när solen för första gången blir så varm, att
den värmer våra kinder och nackar, står vi uppradade
vid busshållplatser, tegelväggar, och allt som går att luta sig
mot, och ger lite lä, för att fånga livet i de tappra första
varma solstrålarna för året. Som vore solen vår enda gud,
före jave, Allah, Budda och Jesus, vinklar vi upp våra hakor
i en position vårt svenska jante-mentalitet aldrig annars
tillåter oss, som vi dyrkade solen religiöst.

Astrid är hyllad men bortglömd

Kan vi leva utan regn, utan vatten ?
Kan vi vara goda, utan att göra onda handlingar ?
Den senare frågan ställdes i programmet om Astrid Lindgren.
Astrid som betytt så mycket för svenskarna, ja halva jordens
barn förresten. Astrid som behandlade de svåraste frågor,
så att ett barn kunde ta i dem, finna tröst, och lära sig skilja
på rätt och fel. Än idag dyrkar vi våran gemensamma själsliga
mamma, över alla politiska spektras, även om några politiska
inriktningar, förklädda i folkdräkter, försöker stjäla hennes hjärta
för onda avseenden. Alla dyrkar vi våran Astrid, men nästan
ingen lever efter de mänskliga rättesnören hon så konsekvent
stod upp för både som människa och författare.

Liten lort

Frågan var central för våran Astrid, och var central för berättelsen
om Bröderna lejonhjärta. Om man inte står upp mot grymhet,
girighet, cynism, hat, rasism och fördomar, om man inte
sätter hårt mot hårt där, så kommer de äta upp all empati inom oss,
de kommer krossa all solidaritet, och döda intellekt, liv,
vår natur som vi lever utav. Vi ser på… och vi gör ingenting,
för allt detta sker nu… NU ! Och som Jonatan sa, i Bröderna
Lejonhjärta:

”det finns saker som man måste göra, även om
det var farligt. ’Varför då’, undrade Skorpan. ’Annars är man ingen
människa utan bara en liten lort”

En diskussion mellan Orvar och Jonatan ställer det ytterligare
på sin spets:

”Men jag kan inte döda någon’, sa Jonatan, ’det vet du, Orvar!’
[…] ’Om alla vore som du’, sa Orvar, ’då skulle ju ondskan få regera
i all evinnerlighet!’ Men då sa Skorpan att om alla vore som Jonatan,
så skulle det inte finnas någon ondska”

Båda har rätt, men den ena drömmer

Och det är jag som drömmer.
Teoretiskt har både Orvar och Jonatan rätt i det.
Men Jonatan är naiv. Sådan är inte människans natur
helt igenom. Har aldrig varit, och kommer aldrig bli… fullt ut
Så blundar vi och ger upp, eller ”slåss” vi ?
Om det kommer till det… kan vi döda en annan människa,
för att rädda en anhörig, sig själv, eller rädda empatin,
solidariteten, demokratin, rättvisan ?
Jag vet inte jag… jag är som Jonatan, den naive,
som säger att jag inte kan döda. Jag är ingen soldat.
Jag tror empatin dör, i det ögonblicket vi blir en mördare,
även om syftet ”är gott”.

Mitt slagfält

Mitt slagfält är idag, mitt slagfält är imorgon.
Mina vapen är sanningen, empati, och solidaritet.
Mina vapen är mina ord… och förlåtelse.
Mina vapen är kunskap och förståelse, integration
och att, att ena inte splittra. Träffa oliktänkande,
resonera, prata, umgås. Alla andra former av krig,
finns det bara förlorare i !

Murar rivs, men nya byggs alltid upp

När Berlinmuren revs, föddes hopp.
Människor återförenades. Diktaturen föll.
De ”goda vann” ! Nu bygger ”de goda” nya murar,
för att rättfärdiga detta kallar man de fattiga för onda.
Som det verkar kommer murar alltid falla, och nya
muras resas. Och människan kommer aldrig att lära sig.
Hon kommer begå samma misstag om och om igen, och
till detta hitta än fler misstag. och allt vi kan göra,
allt jag kan göra… är att försöka handla rätt, lyssna till
min inre Astrid, inte vara nån liten lort. allt jag kan
göra är att så långt jag kan ge någon krona till
de som har det värre än mig. Bära en kasse åt
de vars kroppar inte längre orkar, lyssna till den
vars själsliga bördor blivit övermäktiga.
I den mån jag orkar och kan.

det är allt jag kan göra, men gör jag inte det,
så är jag ingen människa, utan bara en liten lort.

Vilken människa anser sig vara ond ?

Man bör vara försiktig med ”godhet och ondska”
Försiktig med vilka man slåss mot, slåss för,
i godhetens namn. För varenda despot
har ansett sig slåss för det goda, och mördat
i godhetens namn. Hitler tex hade Jesuskomplex.
Amerikanarna har alltid framställts som the good guys,
Nu har de militärbaser i hela världen, och styr regeringar som
marionetter, inklusive vår svenska regeringen. Man mördar civila
i andra länder pga rädsla, pga business, dollar.
man skjuter på obeväpnade, och vill fängsla de som
avslöjar det.

Var försiktig med vem/vad du stödjer,
och vilka du dömer och fördömer.

…
Ibland tänker jag på di här
människorna vid Båstads
gräddhylla, och känner medlidande med dem.

Människorna och barnen som ”får allt” har ingenting att se
fram emot,
inget att glädjas över.

Tänker på sommarstugan vid
Stordegersjön,
vid ”tre-kommuns-gränsen” mellan Kramfors, Sollefteå
och
Örnsköldsvik. Morfar Tures sommarstuga.
Som han och min far Benny
hjälptes åt att bygga.
Och vi små lärde oss tidigt att ”hjälpa till”.

Det var att bära ved, hämta vatten i brunnen morfar gjort.
Bränna ris.
Måla, ro ekan, plocka bär, etc etc.
Och vi tyckte det var roligt… , de
va självklart det var inte
ens jobbigt. Och vi lärde oss så mycket.

Hemma i betonggettot i Stockholms förort,
lärde jag mig ensamhet och
övergivenhet.

Men bättre var att bära tunga korgar med mat och
dylikt
från bil till eka, sedan ro med nästan övermäktigt stora åror,

bära från eka till sommarstuga, hämta ved och göra upp
eld och komma
igång med vistelsen där.
Det var himmelriket för mig. Och i detta
finner jag även
glädje än idag. Glädje som ingen dyr utländsk
solsemester
skulle kunna ge mig. Inga miljoner på banken heller.
Inget
hus i Båstad med allt serverat och klart.
Jag känner medlidande med dem
faktiskt…på riktigt.
Jag raljerar inte eller ironiserar. Jag menar
det.

Allt i sommarstugan var spartanskt, eller ”luxuöst”

hemsnickrat av morfarn. köksborden i båda rummen
gjorde morfarn,han byggde ju iofs allt.
Och
bordsskivorna hade han riktat
och hyvlat med en vanlig rubank.och ett
erfaret snickaröga.
Få människor av idag förstår hur svårt det är. Allt
togs tillvara
på. Av gamla, stora plåt-Oboy-burkar, gjordes bärplockare
med
hjälp av lite plåtbockning och uppfinningsrikedom.

Huset
var oxå delvis byggt på spillvirke som morfarn
”fick ta rätt på” men
utan att det påverkade kvaliteten
ett uns i negativ mening. Däremot
påverkades ju delar
av estetiken, finishen märkbart för det bortskämda
ögat.
Men för oss var det så här det skulle se ut. Innergolven,
ovanpå
rejäla plankor bestod av olikfärgade playwoodskivor.
Gröna och bruna.
Spisjonken var arvegods. ALLT togs rätt på.
INGET fick förfaras. Och det
var underbart. Vi barn tvättade
kläder i hinkar med en vaskrensare.

Rodde
ut på sjön och sköljde i sjön. Och hängde själva upp
den sedan vilken
frihet ! Kolbullar i högkantad gjutjärns panna,
stuvade makaroner och
danskt fläsk, nyfångad abborre stekt
i smör och skorpsmulor. Hemkokt
svartvinbärssaft och hembakat
grahamsskorpor. De ni … Båstadsbor, ser
ni aldrig röken av,
ej heller glädjen efter att kunna i förskaffa något
sedan länge
efterlängtat värdsligt tingest.

Ingenting i en
riktig sommarstuga ska matcha med varann.
De ska va ”åslappe” groteskt
skärande för det kräsna
matchnings-ögat. Grönblommig duk med glaskulor
som vikter.
Trävita obehandlade väggar, överblivna skolplanscher sedan

adertonhundra blankt.eller nittonhundra iaf. Lokal topografisk
karta
över sjön, solblekt av tiden. Veckotidningar och dagstidningar
från 60 och 70-talet.

Jag har med mig allt detta som
något naturligt, nåt roligt,
nåt gemensamt, vilket har lett till att jag
ofta trivts med
diverse uppgifter i föreningsliv, samt hjälpa vänner i
deras
sommarstugor ba f’att de e så himla kul… Och gemenskap.

Här
på bangolfen, under dess sista trevande tid, är bord
och hyllor inköpta
på loppis förr någon hundring.
Här står tiden på ett vis ändå stilla.
Det finns förvisso el
men inget vatten eller avlopp. Klockan tickar
terapeutiskt på,
sekund för sekund, och ger ro och lugn.
Ibland kommer nån kund och stör o vill spela.
Det är inte morfarns gula sommarstuga….
men så nära jag kan komma.

Nu
är ju dessa mina särdrag för gratis ”arbete” ypperlig för
föreningsliv.
Vilket ibland kan innebära att man lätt blir tagen
för given. Och det
händer HELA tiden i föreningslivet.
Så var drar jag gränsen ? När drar jag gränsen?
Ingen saknar kon förrän båset är tomt ?

Jag har av samma anledning i höst bokat in mig på att
hjälpa C med bortforsling av överblivet bråte vid hennes
sommarstuga. Ett sätt att umgås faktiskt.
Det ska bli kul. Samarbete, gemenskap, vänskap.
Och lövblåsning på J:s sommarstugetomt, samma där:
gemenskap, samvaro, göra nytta ! Samarbete, gemenskap,
vänskap… Meningen med livet + kaffe !
Förutsättningen
är respekt. Och den finns hos J och C.
Men kan ifrågasättas ganska ofta
i föreningslivet.
Hur var det nu med saknade kossor ?

Ligger på rygg och tittar upp mot en blå himmel
och några få fluffiga
moln. Jag fokuserar en stund
på det till synes oändliga himlavalvet, för
att leva
en stund här och nu. Furornas kronor vajar majestätiskt
och
jag hör barnskratt från någonstans i närheten.
Och sommaren är ännu min.

Bekymren som är många och få, triviala och olösliga
på en och
samma gång,. Svävar bort på ett cumulusmoln
för en stund. Digitala
pengar svävar osynligt omkring i luften,
det säger ba’ Swish, så är de
borta.

Om några dagar dansar jag en av sommarens sista
logdanser,
och ler mot leende kvinnor. Allt har ett slut,
men nya tider skall
komma, sommaren kommer kanske
igen nästa år….för många av oss.

Molnet
jag la mina bekymmer på, seglar bort över bergskammen,
efter att solen
vilat en stund på dess mjuka fluff.
Bekymmer, ondska och kamp för
rättvisa finns alltid kvar,
att ta itu med sen. För man kan inte ligga
på rygg och titta
på moln hela tiden, medan Stridsvagnar rullar och
demokratin
avvecklas pga ignorans och likgiltighet. Men en stund till
blir
jag kvar i ryggläge, och drömmer mig bort.

Men många blir kvar med blicken uppe bland molnen,
och ser inte, låtsas
inte om det de vet, i hopp om att
det onda försvinner av sig själv. Det
gör det inte…
Så nu måste jag resa mig upp och öppna ögonen igen…

Öppna munnen igen och säga ifrån.
Fatta pennan och bemöta ignorans,
blåögdhet,
ondska …. molnet kommer tillbaka… Och solen

…
Det är nog mitt kännemärke,
att med ord kriga mot orättvisor.
Jag känner mig ensam ibland på den fronten,
som när de förtryckta blir förtryckarna.
Sån’t är inte populärt. Jag är besviken på mina
röda systrar och bröder, som övergett rättvisan,
övergett jämlikhet, broderskap och frihet.
De som övergett solidaritetens idé:

”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”

Sådana ord låter kloka och vackra, när mängden
är relativt lågavlönade. Många har det svårt,
och det är nära till medkänsla och förståelse.
Nu …i vår tid förstår folk bäst varann i ”obehaget”
av att se folk tigga, det känns jobbigt. Man förstår
varandra över att bensinpriset känns högt.
– ”Av var och en … äh jävla kommunist-
propaganda… vill de ha tillbaka Stalin???”
varför ska JAG ge nåt till dem ? de får väl skärpa till sig”

Judarna blev mördade och förtryckta av Ryssar, och av tyskar
innan och under andra världskriget. Nu mördar och förtrycker
den judiska staten Israel miljoner Palestinier.
Och under tiden tittar det svenska folket på ”Ex on the beach”
och GW Persson, och äter laxöring och dricker vin.

Hur ska jag kunna vara tyst, när jag ser vad jag ser ?
Sverige har verkligen blivit de bortskämda människornas
rike. Och det är när riken, samhällen, civilisationer peakar,
som de ofta söndrar, faller samman, för att de upphör
arbeta åt samma håll. Upphör vara solidariska.
Glömmer sina rötter, och använder människor som trappsteg
i karriärstegen. Nazisterna tappade sin rätt att kalla sig
för människor när de staplade lik, och gasade människor.

jag blir besviken på de systrar, vars mödrar och mormödrar
slog vid barrikaderna, för rösträtt och en fackrörelse.
Nu bortskämda likt oss andra, ser de till sitt, sin karriärstege,
och använder ord som ”jämställdhet”, för att nå toppen.
Jag är besviken på att ingen av er längre vågar stå upp för
allas lika värde. Jag är besviken på att ni röda systrar,
har valt hatets väg, generaliseringens väg, fördomens väg,
vedergällningens väg … och kapitalisternas väg.
Jag hade väntat mig mer av ättlingarna till Fredrika Bremer,
till de som gav kvinnor rösträtt, och var kärnan i
arbetarrörelsen…. men nu är det var och en för sig själv,
på kapitalistiskt vis. Likt Sverigevännerna, spelar sanningen
och rättsväsendet ingen roll. Det är som en dålig västernfilm,
”hang them high”

Vem i hela världen, ska jag lita på?
när Saruman övergett förnuftet för galenskapen
och gjort gemensam sak med Sauron. När Det är
livsfarliga hjärndöda clowner vid rodret hos
både USA, Storbritannien och Brasilien, och en cowboy
i Ryssland som börjar fängsla sina medborgare för
att de vill ha rättvisa val. Och Trumpen fokuserar
på en rappares frigivande, medan detta sker.

The nine has left Minas Morgul,
And they will find the ring
and kill who carries it

Varför ska jag stödja de som anser att jag är
ond pga av mitt kön ? Varför ska jag stödja de som
anser att mina vänner Rooney, Achmed, Mohammed
inte är välkomna här, och har nedlåtande fördomar om dem ?
Varför ska jag vara tyst när snart varenda parti i riksdagen är
ett kapitalistiskt parti, och roffar åt
sig allt de kan på sjukas och gamla bekostnad ?

… och varför i helvete säger ingen nånting ?
Varför är det bara ytliga ”styrkekramar”
och rasisters lögner på sociala medier.
Varför säger ni inget ????
Varför står ni inte upp för allas … ALLAS,
lika värde när ni påstår er göra det genom att ha en
regnbågsflagga på visningsbilden på FB ?
Ni står inte på min sida … jag kämpar
för rättvisa och jämlikhet …. inte för segregation, hat
eller enskild rikedom.

It takes a fool to remain sane

…
Jag vet inte om det beror på att det numer finns fler kvinnliga
publicister, och skribenter.
Men det pågår nån slags massuppfostran av det manliga
släktet via media.
Och den är så klumpig och nedlåtande, fördummande att
det skulle vara oerhört förvånande, om inte detta inses av
nästa generation journalister. Artiklarna som lägger fokus på
kvinnor i offerposition, och framgångsrika kvinnor.
Medan män i media ofta framställs som förtryckande och
våldsamma. Framgångsrika män framställs i negativ dager.

VÄRLDENS FOGLIGASTE MAN

Det uppenbara i den medvetna strategin att uppfostra män
till metoo-anhängare, feminister, samt tillbakadragna toffelhjältar.
SOM OM DET SKULLE BEHÖVAS MED VÄRLDENS FOGLIGASTE MAN:
DEN SVENSKE MANNEN.

Det är givetvis en strategi som kommer bli kontraproduktiv
och få oönskade allvarliga bakslag. Och många av männen
som tröttnar på propagandan kommer till skillnad från mig,
att lockas till kvinnofientliga partier och organisationer.
Typ SD. Och könssegregeringen är i full blomning.
Resten kommer kanske bli än mer könlösa mähän.

Själv kan jag skilja på äpplen och päron.
I det här fallet då mellan kvinnor och lyxfeminism.
Men jag är mer än måttligt kräknödig på den här
snedvridna och meningslösa propagandan av lyxfeminism
och selektiv ”jämställdhet” i media.

Invasionen av televisionen

En företeelse som är uppenbar är programledare i televisionen,
där tidigare anklagats för att vara gubbvälde.
Nu verkar det vara en övervikt av kvinnliga programledare.
Det är alltså samtidens måttstock för jämställdhet.
Det man inte pratar så högt om, är att det nästan alltid är
förtur för unga, stylade fotomodell-vackra ja tom sexiga tjejer.
Och inte äldre erfarna, kvinnor med kunskap i erfarenhet.
De svansar gärna omkring framför väderkartan i helfigur,
fram och åter så att tv-tittaren inte ska ha missat den nyinköpta
utstyrseln och svindyra frisyren, och den vältränade gumpen.
Jag har en tanke varför just unga, sexiga kvinnor får förtur.
Och det handlar inte om jämställdhet.

Tänk er en Astrid Lindgren-tant läsa upp nyheter ist.
Eller en Margareta Strömstedt-typ. Det skulle jag gilla.
Det här är ju givetvis en kloning av Amerikansk nyhetsrapportering.
Nyheter ska vara tråkiga…
inte nå jävla moderiktiga underhållningsprogram.

Djurvänner som skjuter djur

”Kvinnliga jägarna tar över i svenska skogarna.” länk, men låst
Den typen av framhävande rubriker för att boosta ”kvinnor kan”
är vanliga och överflödiga.

– Jag tror det är få veganer som gör lika mycket för djuren som vi i jägarkåren, säger Linda Veen Huis

Ah men vilken j-a planet kommer ni från ?
En man som skjuter ett djur, dödar djuret, en kvinna som skjuter ett djur
dödar oxå djuret, ni är INTE i position att kalla er för djurvänner.
Det är inte heller de militanta veganer som släpper ut minkar.
Men inte ni heller. Att påstå det är lika plumpt
som när Göran Persson och Annie Lööf kallar sig feminister.
Ni är JÄGARE, inte djurvänner. Så är det bara !

”Det är böööögarnas fel” – Nej det är männens fel

När en kvinna mördas är det ”kvinnomord”
och kvinnovåld”. När en man mördas är det inget särskilt med det.
Allmänt anses kvinnor må psykiskt sämre än män, och den
vedertagna uppfattningen efter år av propaganda är att det
beror på ojämställdhet. Pojkar klarar sig sämre i skolan än flickor,
men DET är inte samhällets fel eller kvinnors fel. Det beror på
pojkarna själva och … Ja ni gissade rätt…. Män.

Självmord är kraftig överrepresentation på män.
Det beror dock inte på att kvinnor gör nåt fel mot män eller
att det finns matriarkala strukturer. Det beror återigen på
att männen är känslohämmade och inte kan prata om känslor.
Det är dock väldigt tyst om vilka det är som
gemensamt uppfostrar pojkar till män.

Populärt att va regnbåge

Pride-rörelsen är en del av det av-maskuliniserade samhället,
som nu tycks vara normen. Och matas helt ogenerat ut i
outtömliga mängder. Homosexualitet är inget konstigt,
inget fel med och är okej på alla sätt och vis.

* Det ÄR bra att stå upp för HBTQ-rättigheter. Men det FINNS
andra orättvisor i samhället, och framför allt i världen.
Om dessa knystas ett pip nån gång per
år, i nån artikel, och så har vi en stödgala i TV där kändisar,
spacklar upp sina trynen, sätter på sig 5-siffriga kostymer,
och fäller en krokodil-tår var för alla världens barn, innan
man återgå¨r till levernet som grundar de orättvisor de gråter
över

Så jag tänker att Homosexualitet inte borde vara norm,
som det basuneras ut nu, utan en självklar rättighet bara.
Mänsklighet är en eftersträvansvärd norm ! *

Nä jag är less på skiten o har varit less länge nu.
Det handlar inte ett skit om jämställdhet.
Det handlar om att segregera könen, om att avsätta männen
från makt. Ta egen makt och göra precis det som feminismen
anklagat män för att göra.

Och sporten oxå …

Under Dam-VM i fotboll var det oxå en oproportionerlig medial
kampanj, i förhållande till intresset. Vi skulle LÄRA oss att
bli lika intresserade av damfotboll som av herrfotboll.
Och de stora drakarnas sportavdelningen, dränktes med ovidkommande
skvaller om de kvinnor som sparkade boll i VM. Personligen
kräktes jag redan på de ovidkommande skvallerreportagen om
sportherrarnas privatliv. Nu skulle jag även matas med skitsnack
och personliga bråk mellan Nilla och Caroline. Och Fröken Nillas
önskade ekonomiska oberoende blev en medial följetong.
”Ty om Messi ska va det, så ska Nilla oxå va det” Puke !

Tre låtsas-jämställda damer

Och det är klart att om jämställdhet reduceras till rätten att
några kvinnor fler ska ha rätt att bli långt mycket rikare än
ett vårdbiträde. Ja då kan extremt högerinriktade, unga vackra
damer till partiledare plötsligt vara med och locka med borgerlig
feminism. Annie och Ebba och Nyamko. …. Feminister för jämställdhet
.smaka på den alla arbetare och sjukskrivna.

Jag börjar smått fundera på att ge Assange lite rätt i
feminismens Saudiarabien.

Så hur fungerar feminismens PR-byrå ?

Jag funderar även på hur dessa krafter har tänkt när de
dessutom kräver mäns medhåll och kampvilja för jämställdhet.
När män inte är inkluderade som människor med rättigheter.
Är det återigen tänkt att vi ska svälja o hålla käften.
Det som ofta anges vara orsaken till
mäns höga självmordssiffror ?

Feminismens rekryteringsplan tycks vara lite som Jehovas
vittnen som missionerar för fler anhängare, men talar i samma
andetag om att det är begränsat antal platser i himlen.
Om jämställdhet skall uppnås på riktigt kära systrar, måste vi alla,
även feministerna släppa makthungern, girigheten,
köns-segregeringen, vi-och-dom-tänket. Alla feminister borde
ha lätt att förstå detta, för de resonerar som oftast logiskt när det
kommer till etnicitet, migration, men inte när det gäller kön, könsroller
och jämställdhet. Och varför kan jag för min värld inte begripa.
Jag fattar det inte !!!

* = tillagt/redigerat/nyanserat, en dag efteråt

…
Kaj fumlar efter knappen att kalla på biträdet.
Ingenting händer. Det går inte att ta sig upp själv.
Han muttrar och svär:

– ”Va fan ska man va kvar för,
om man ändå inte ens kan pissa för egen maskin”

Han tycker att han gjort sitt nu, och tycker att han
förtjänat sin kommande vila. Kroppen har under en
längre tid hållit på att mer eller mindre lägga av.
Men huvudet är relativt klart. Tristessen på sjukrummet är
olidlig. Han som alltid varit van att ta sig fram för egen maskin,
och nu ringer man på en knappjävel för att få kissa, och får veta att
det inte finns tillräckligt med personal, för o hjälpa honom.
Han funderar på att pissa på sig med flit, så dom får extra jobb.
Men då tvingar de väl på honom vuxenblöjor eller nåt.
Till slut kommer det en ung tjej, så ung att Kaj undrar om det är
barnarbete de bedriver på det här stället. Hon har afrikanskt ursprung
men pratar flytande skånska. Så han förstår henne sämre än
killen som bara varit i Sverige i två månader och är där
på praktik.

– Neu meåstei dui säjta däj opp Kaaj
– Men va säg du fö’la….kan du int prata så ja begrip,
ta hit N’Mohammed iställe !!!
– Naäee nuii skau duu iiinte vau sååun Kaiij, din gaumla suorgobbe
sa hon och nöp honom i kinden, som han vore en bäbis.
Då brann det till i huvet på Kaj, och han sträckte sig
för att nypa na i häcken…. men ryggen knäckte till,
och han skrek till av smärta. I 89 år hade ryggen släpat
och burit på allsköns bråte, och nu var den slut. Biträdet
märkte inte ens Kajs försök att ge igen, när hon vände på klacken
gick ut och tog en cigarett.
Men kai va slängd i käften och full i fan, så nog skulle
han ge igen senare. Komma här o behandla honom
som ett barn. Han som vet mer om livet, än hela personalen samlat,
och allt han varit med på.

på vårdhemmet var han sedd som en grinig gubbe,
men med lite humor. Han gnall och gnydde i det mesta.
Några unga tjejer tyckte han var jobbig med sin negativitet,
och det tyckte han var extra kul. Det var det enda nöje han
hade, att småjävlas med personalen.
Men nu trycker han på knappen frenetiskt, och till slut kom
Mohammed. ”Puh äntligen nån som går att prata med”
Tänkte Kai.

– Jag måste på klosetten !!! Nuuu
– Tjänna mannen hor ar laget ? jag hjelpa dej kissa ?
– Ja de e bråttom
– Ja do mannen…. Mohammed fixa. Inte lita på brodarna
flinade Mohammed och rullade iväg Kaj mot handikapptoaletten

Sen ligger han där igen, och stirrar i taket,
ett vitt sterilt tak. I samma rum ligger en gammal dam,
som dagarna i ända kvider ur sig:
– Oj-oj-oj-aj-a-aj — hjäääälp oj-oj-oj.
Om barra haft nå’n o språke me ändå.
Den enda som behandla honom som en människa var Mohammed,
men ordförrådet var ännu ganska begränsat.

– Nästa gång, jag nypa på rompan på Sandra mannen, eller hor ?

Kaj log stort och gjorde tummen upp. Han visste väl att han bara
skojade, men det kändes ändå lite som att det var kul med
mån som kunde driva med andra, med glimten i ögat,
utan att hela världen vändes uppochned.

Och när han log, vandrade tankarna tillbaka.
När han var stor, ung och stark. När han bar sin minsta 5-åriga flicka
på axlarna, och hon sa åt honom att han var en häst, och skulle
galoppera, vilket han gjorde, och hon skrattade så hon kiknade.
Och han blev alldeles varm i hjärtat en sekund.
Hon väntade på honom nu. Bara han till slut fick tillåtelse
att lämna sin plågade kropp. Hon väntade där på andra sidan.
Det var han övertygad om. Annars hade han inte överlevt en timme
efter det att hon slog igen sina ljusblå ögon, en vecka efter sin
17-årsdag. Hon väntade på honom, så måste det vara… det måste.

– Pappa …. jag måste gå nu, jag kommer vara där och vänta på dig

… var hennes sista ord.

…..fortsättning följer, troligtvis senare, i nytt inlägg